9789174245509

En praktisk tr채dg책rdsber채ttelse fr책n Sundborn ELISABETH SVALIN GUNNARSSON

KARINS TRÄDGÅRDSKALENDER

VINTER VÅR SOMMAR HÖST

50 82 138 208

På mitt skrivbord ligger travar av bilderböcker om Sundborn: Ett hem, Larssons, Spadarvet, Åt solsidan, Andras barn. Böckerna är hårt slitna, med hundöron och bleknade färger, och dessutom är bilderna så välbekanta att jag nästan inte kan se dem längre – de är som efterhängsna drömscener. Här möter vi Karin och Carl Larsson i vardag och fest på Lilla Hyttnäs i Sundborn i Dalarna runt förra sekelskiftet. De flyttade ut på landet med alla sina barn för att leva enklare och närmare naturen. De odlade mat för det egna hushållet, men de omgav sig också med vackra blommor och njöt av livet i en trevlig trädgård. Och trots åren som gått är de fortfarande aktuella, samstämda med vår tid. De var inte bara de första grönavågarna utan också föregångare till nutidens självhushållningstrend.

Ett evigt sommarregn fick Carl att fästa familjens vardag på papper, frusna ögonblick som ändå förmedlade så mycket liv att det spiller över i vår tid och lockar oss. Och den var genuin, glädjen som förmedlas genom bilderna. Mängder av brev inom familjen sjunger samma lovsång över det hemtrevliga livet på Lilla Hyttnäs. Visst fanns det mörka dagar också, som det alltid gör i ett liv, men trots det är det vardagslyckan i all sin enkelhet som hyllas.

Det var Karin som styrde i trädgården. Här skapade hon en värld helt efter eget huvud, en trädgård i samklang med naturen med blommor, grönsaker, frukt och bär – en guldkantad plats för familjen och livet ute i det fria.

I en tid då världen hungrade efter idéer som skulle förändra samhället och skapa en bättre, friskare och ljusare värld och lyckligare människor, blev Larssons liv och hem den perfekta förebilden. Böckerna och bilderna ropar ut: Se hur vi har gjort – varför inte göra det själv!

Så här kan även du få ett gediget, bekvämt, lättsamt, praktiskt och vackert hem, med en gnutta uppfinningsrikedom och för en ganska liten slant. Carl skriver själv i Ett hem: ”Det är inte med den fåfänga avsikten att bara visa hur jag har det, utan det är för att jag inbillar mig ha gått så förståndigt tillväga att jag tror det rentav kan tjäna – uff, ska jag våga mig på att säga det rent ut – till föredöme – nu är det sagt! – för många som känner behov av att på ett trevligt sätt ordna sitt hem.”

9

Vårligt kaffekalas i trädgården. Esbjörn sitter i hängmattan och till vänster om honom syns stödstegen för växter.

Rabatten kantas av en enkel brädkant.

Rum för middag och fest Det trädgårdsrum som familjen Larsson verkar ha använt mest låg mot den nygrävda kraftverkskanalen, och det känns verkligen som ett rum med sitt plank åt norr, kanalen på ena sidan och huset på den andra. Den stora björken ger skugga och tak över trädgårdsrummet och gräsytorna sträcker ut sig mot mörka, lockande ängshörnor som övergår i natur. Små rum i rummet skapas av syrenhäckar och en tvärgående rabatt som flödar ut över gräset utan skarpa gränser.

Det här är en grön matsal med många sittplatser och trädgårdsmöbler av skilda slag. Här finns ett runt rött bord, en blågrå långbänk med tillhörande bord och ibland när gästerna blir många kompletterar man med gröna bord och bänkar. Det är inte bara oömma trädgårdsmöbler som används, köksstolarna åker ut på sommaren liksom en vändbänk från matsalen. Dessutom kuddar och filtar som nog passat bäst inomhus. Man tar helt enkelt det man har och struntar i konventionerna.

Likaså är det med själva platsen. För att få ett bättre underlag

44

vad hade hon i korgen?

Det finns en intressant detalj på ett av de gamla fotografierna.

En korg. Den hänger i ett mindre träd i kanalträdgården. En flätad fin pilkorg, ganska liten, förmodligen en fiskekorg. Men vad gör den i trädet?

Karin var ju väldigt praktiskt lagd. Med enkla medel fixade hon vardagens problem och uppfann lösningar på det mesta. Kanske hade hon nypklämmor i den? Men nej, det är inte en bra plats att hänga tvätt på. Bar hon eller någon av jungfrurna kaffekoppar i den, på väg ut i trädgården? Möjligen, men korgen är lite liten, och den verkar fastbunden.

Så kommer jag att tänka på historien från Stora Hyttnäs där gästerna envisades med att spotta krusbärsskal överallt i trädgården om höstarna och pigan blev så less på att ständigt plocka upp efter dem att hon hängde ut små påsar för gästerna att lägga skalen i. Kanske blev Karin inspirerad av det? Nej. Troligen inte det heller för korgen är för krånglig att få upp en massa skal ur.

Så det blir nog kaffe och kaka-spåret ändå. Men en trevlig idé är det – en trädgårdskorg för ditt och datt.

att ställa möblerna på öste man ut tjocka lager av grus ovanpå gräset.

Det hjälpte säkert en stund, men snart tittade gräset upp igen. Kampen mellan gräs och människa verkar ha varit ojämn.

Det här är rummet för de stora kalasen. I Grez-sur-Loing hade festen varit vardag. På Lilla Hyttnäs fortsatte man festandet med otaliga gäster, både i trädgården och i huset. Kräftfesterna är odödliggjorda genom Carls bilder, liksom namnsdagsfiranden, födelsedagar och andra högtider, men också otaliga stora kafferep då borden smyckades med vackra buketter. Även vardagens lunch och middag åts här, och vid det långa bordet rensade man bär och spritade ärter, handarbetade och läste läxor.

Hela trädgårdsrummet prunkade av blommor. I de snickrade blomlådorna under fönstret och på kökstrappans förstuga växte pelargoner.

Rabatten vid husväggen hade så frodig växtlighet att den behövde ett stegeliknande stöd som avslutning mot sjösidan. Runt de små äppelträden blommade bellis.

45

karins trädgårds kale nde r I biblioteket på Lilla Hyttnäs står ett mycket slitet och sönderläst exemplar av Rudolf Abelins Den mindre trädgården. En bok för täppan och torpet från 1902. Det är en handbok i hur man odlar i en mindre trädgård. Abelin tar upp trädgårdens växter, arbeten inom trädgården, köksträdgårdens odling med sådd, lämpliga växter och sorter, varm- och kallbänkar, växelbruk, förvaring och användning och avslutar med en kalender där man månad för månad kan se vad som ska göras.

Den mindre trädgården är en mycket praktisk liten bok och att döma av det Karin skriver om i breven stämmer hennes sysslor i trädgården

månader december

fruktträdgården ■

j a n ua r i f e b r ua r i ■

■

■

■

50

Beskär och gallra äppel- och päronträd (senare i norra Sverige).

Ta ympkvistar och förvara dem i snö.

Skrapa och borsta bort mossa och lavar från fruktträd.

Titta till den lagrade frukten.

Gallra bärbuskar och hallonsnår.

väl överens med bokens kalender, så förmodligen var den till stor hjälp. Visserligen hade Karin odlat i över tio år på Lilla Hyttnäs när den kom ut, men den verkar ändå ha varit ett stöd – alltid är det något man glömt hur och när det ska göras.

Kanske behövde hon också nya tips och råd när trädgården utvidgades just 1902.

Rudolf Abelin var skribent, hortonom, pomolog och trädgårdsodlare och hans vägar kom att korsa familjen Larssons på fler sätt än i bokhyllan.

Dottern Kersti, som utbildade sig inom trädgård 1917, började på Abelins nya trädgårdsskola på Adelsnäs. Att Karin och Kersti talar mycket om

kö k s t r ä d g å r d e n

■

■

■

■

Skörda den sista grönkålen, brysselkålen och de sista jordärtskockorna.

Titta till rotfrukterna i stukan.

Hugg, kvista och barka enris som senare kan användas till stöd för ärter.

Eller använd ris från unga granar.

Rensa, sortera och paketera egna frön som legat på tork.

trädgård är klart och Kersti ger sin mamma råd.

Ett av Karins brev avslutas också ”Din för alla goda råd tacksamma Mor”. När Kersti är på väg hem för några lediga dagar skriver hon uppmuntrande att då ”ska vi jobba i trädgården, du morsan, och ha det riktigt trevligt” .

Karins trädgårdskalender är gjord utifrån Abelins bok. Här hittar du bra tips och en enkel handledning genom odlingsåret om du vill följa i Karins spår i din trädgård.

v i n te r p ry d n a d s t r ä d g å r d e n

■

Driv lökväxter.

■

Krafsa undan för snödropparna.

■

Plantera om krukväxter, till exempel begonia och asparagus, myrten, kamelia (efter avslutad blomning), fuchsia och pelargon.

drivbänken

■

■

■

Så tidiga sorter av grönsaker: sallat – ’Wheelers Tom Thumb’; spenat – ’Victoria’ eller vanlig bredbladig; rädisor – ’Rapid’.

Låt tidiga potatissorter, till exempel ’Early puritan’, gro i ljust varmt rum för att senare sätta ut dem i drivbänken.

Så krasse och plocksallat i lådor och ställ dem ljust i ett fönster i köket eller skafferiet.

51

ag bläddrar bland alla bilder på Lilla Hyttnäs och försöker se huset ur en egen synvinkel, bortom Carls bilder.

Jag följer färger och linjer, ser den lustiga effekten av alla påbyggnader som fått sin egen form, sin egen stil.

Plötsligt är det som om jag betraktade huset i ett kalejdoskop. Bilden skakas om och förändras och fram träder små detaljer som länkar detta hus och dess innehåll till världen utanför. Skorstenen och de smårutiga eller blyinfattade fönstren leder tanken till William Morris och arts and crafts. Den utskurna fågeln på väggen mot verkstaden smyckar annars en sida i den illuminerade handskriften Book of Kells. Hjärtan, pilar och sicksackmönster förskönar fasaderna här och var och tar upp en ton som klingar i konstoch konsthantverkstidskriften The Studio.

Alla dessa älskansvärda småsaker som vittnar om humor och skapande infall är en del av tidens mode.

Och sedan är det trädgårdens sätt att sluta sig runt huset men samtidigt öppna

sig mot världen runt omkring, den egensinniga blandningen av gammalt och nytt, av fjärran länder och hembygden runt omkring och tanken att bara det vackra, det man själv tycker är vackert, ska fylla ens hus – här är min borg, här gör jag som jag själv vill!

Kalejdoskopet bryter föreställningen om Sundborn som något helt unikt.

Ingen konstnär – inte ens Karin eller Carl – lever i ett tomrum utan påverkan.

Tvärtom! Konstens natur är ju att också inspireras av annat, att plocka trådar ur andras väv och infoga dem i sin egen.

Alla de där höstkvällarna i konstnärskolonin Grez-sur-Loing när de satt i matsalen på Hôtel Chevillon med nordbor, engelsmän, fransmän, tyskar, amerikaner och japaner och talade om högt och lågt, om konstriktningar och nyheter, om hus och hem, ja, om livet självt, medan vinet värmde både själ och rum, gav säkert återklang på Lilla Hyttnäs.

Jag ser på huset igen och känner att det leker med oss och med tidens tecken. Det är som med svampplockning: när man äntligen ser svamparna finns de överallt!

Favoriter på Lilla Hyttnäs Med utgångspunkt i fotografier, akvareller, brev och böcker kan man göra sig en bild av det som fanns i trädgården. Vissa växter förekommer oftare än andra. Lökväxter, som Karin är förtjust i, dyker upp här och där, både på friland och i krukor. Amaryllis och hyacint fanns redan till jul och på våren följde snödroppar, scilla, krokus, påskliljor, pingstliljor, tulpaner, liljekonvaljer och säkert många fler. Några lökar som Karin får av Kersti får stå i rad utanför förstukvisten och en kruka med fem skära tulpaner ställer hon i rundeln på gårdsplanen – hon tycker de liknar hennes fyra döttrar och barnbarnet Gunlög.

Inomhus blommar lökväxter i krukor och trästånkor, ofta en och en som solitärer vilket gör dem än vackrare. En krokus i en vas, en tulpan i en fin Delftkruka – på så sätt framhävs växtens skönhet och resning.

Hyacinterna doftade gott även om inte alla var praktexemplar. Karin driver blomsterlökar som står i knopp i solen så att de ska glädja Carl när han kommer hem. De som slog ut för tidigt ställde hon i en mörk vrå så att de lugnade ner sig och inte hann blomma över.

Andra vårblommor var violer och penséer. Julrosorna kom lite senare och kanske någon primula eller aurikel. Vårens vilda inslag var blåsippor följda av smörblommor och strandiris.

Strandiris, krokus och Karins älskade violer är alla väna blommor till skillnad från den kraftfulla solrosen som gav höjd och stadga i rabatten.

Solrosen var tidens älskling. Jugendivrarna älskade solrosor och det gjorde arts and crafts-folket också. Karin – som var lite av båda grupperna – hade ”solrosor i mängd” enligt en gästande guvernant i familjen Linderdahl som besökte dem 1898. Och visst är den älskansvärd, denna stora, vänliga blomma i de ljuvligaste gula färger. Ståtlig i rabatten, vacker i buketten och mat åt fåglarna blir det också. Den inspirerade Karin till den vackra solroskudden med blomman i hörnen mot blå botten.

93

GÖR DET SJÄLV

KRASSETRÅDAR Krasse klättrar villigt bara den får något att klättra på, annars lägger den sig på marken och växandet tappar fart. I Abelins bok ”Den mindre trädgården” finns tips om att låta krasse växa på tunna trådar vid en förstuga. Så brukade Karin göra och skapade på så sätt blommande gardiner. Du kan göra likadant vid en veranda eller annan luftig konstruktion. Eller odla krassen i en låda med ram.

1.

Skruva ihop en ram av träläkt som är lika lång som bredden på den odlingslåda du valt. Höjden bestämmer du själv. Skruva fast ramen mot lådan.

du behöver: träläkt

2. Skruva fast krokar upptill på ramen och nertill på ramen eller själva lådan.

Ju tätare rad av krokar, desto tätare krassevägg. Tänk på att krassen breder ut sig åt sidorna.

3.

låda med jord

Spänn trådar nerifrån och upp, antingen flera trådar eller en enda lång tråd som du fäster nertill i första öglan och därefter låter löpa upp och ner.

4. Förkultivera krassefröna så att krassen kommer igång med sin blomning tidigare. Omskola en gång. Vill du så direkt i lådan utomhus ska jordtemperaturen ha nått runt 15 grader.

5. Fyll lådan med jord. Jorden ska inte vara för näringsrik för då bildas det mer blad än blommor.

borrskruvdragare och träskruv

krokar

6. Sätt ut de små plantorna när frosten är över. När krassen börjar växa får du hjälpa den lite då och då att hitta trådarna.

7.

Ge krassen gödselvatten emellanåt, vanlig blomgödsel passar bra.

Se den klättra och njut!

tråd

krassefrön

97

I DIN TRÄDGÅRD

ODLA KARINS BLOMMOR De blommor Karin odlade i sin trädgård är sådana vi idag kallar mormorsblommor och som verkar komma i ropet med jämna mellanrum. Under rubriken ”Äldre sorter” finns sådana som antingen är desamma som dem Karin hade eller tydligt liknar dem. En del av dagens fröfirmor, svenska och utländska, har gamla kulturarvssorter i sitt sortiment, både perenner och annueller från förra sekelskiftet eller ännu äldre.

akleja Aklejans skira blommor kan ha skiftande färger och ser ut att sväva över rabatten. Den finns i många sorter, både dubbla och enkla. Aklejan trivs i sol till halvskugga och vill ha näringsrik, medelfuktig och väldränerad jord.

Den vill ha jämn vattning, men inte för mycket. Ge gärna näringsvatten under säsongen. Aklejan är härdig i hela landet och självsår sig villigt. äldre sorter: Aquilegia x hybrida ’Snow queen’. Frön till en vildform av den typ som ofta ses på ödegårdar och ängar finns också att köpa.

Blommorna är blå, lila, rosa eller vita med sporrar.

daglilja Vacker för en dag – så är dagliljans väsen. Men det kommer hela tiden nya knoppar att njuta av. Gamla sorter trivs bäst i halvskugga, medan nyare trivs i sol. Låt dagliljorna stå kvar på samma plats länge. Jorden ska vara väldränerad men lätt fuktighetshållande. Man kan odla dem i torra lägen men då behöver de mycket vatten under blomningen. Gödsla på våren.

Dagliljor är perenna och härdiga i hela landet. De kan också odlas i kruka, om den är stor nog. Täck på vintern mot skarp kyla. Fina som bukettblommor. äldre sorter: Blekgul daglilja Hemerocallis citrina och Hemerocallis ’Luteola Major’ (guldgul), ’Gold Dust’ (orange) och ’Kwanso Variegata’ med randiga blad.

eternell Under samlingsnamnet eterneller eller evighetsblommor finns växter som sand-, rosen-, pärleternell och hedblomster. De har torra blommor även när de växer och är därför lätta att torka. Eterneller vill ha väldränerad jord och behöver inte vattnas så mycket förutom vid sådd. Tål några minusgrader på hösten. I en akvarell ses Karin skala äpplen med en stor korg eterneller vid sin sida på bordet. äldre sorter: Sandeternell Ammobium alatum ’Grandiflorum’, roseneternell Rhodanthe chlorocephal, pärleternell Anaphalis margaritacea ’Neuschnee’, ulleternell Anaphalis triplinervis ’Sommerschnee’ och sideneternell Rhodanthe manglesii ’Maculata’.

112

I DIN TRÄDGÅRD

flox Flox kallades förr flamblomster eller höstsyren och fanns tidigt i många färger. De blommar länge, klarar till och med frostnätter och ger en härlig doft till buketterna. Flox kan odlas i både soligt och halvskuggigt läge, men undvik blåsiga, torra platser för att slippa mjöldagg. Jorden bör vara fuktig men väldränerad, porös och näringsrik. Den får gärna vara kalkhaltig.

Gödsla med kompostjord, häst- eller kogödsel på våren och vattna rejält efter varma dagar. Flox är perenna och härdiga i nästan hela landet. Det finns både sommar- och höstflox. äldre sorter: Endast höstflox Phlox paniculata finns av äldre sorter: ’Europa’, ’Iris’, ’Jules Sandeau’, ’Le Mahdi’, ’Mia Ruys’, ’Professor Went’, ’Rheinländer’, ’Rijnstroom’, ’Septemberglut’ och ’Wilhelm Kesselring’.

I den kollektion som POM – Programmet för odlad mångfald – säljer under varumärket Grönt kulturarv® finns tre sorters äldre höstflox: uppländska ’Alma Jansson’ från 1939, småländska ’Ingeborg från Nybro’ från 1930-talet och ’Morfar Albert’ från 1920-talets Stockholm.

iris Iris var älskade blommor hos Larssons. Himmelsblå strandiris och gul svärdslilja (som trots namnet tillhör irisväxterna) ser man ofta. Båda trivs i fuktig mark och svärdsliljan gärna i vatten.

Iris trivs fint på en solig plats och vill ha väldränerad, inte för tung jord.

Rotknölen ska planteras i markytan. Lägg gärna god kompost runt den nyplanterade irisen. Svärdslilja planteras bäst i riktigt fuktig mark eller i en planteringskorg i en damm eller grunt vatten. Dess höjd varierar beroende på markfuktigheten, ju fuktigare desto högre. äldre sorter: Strandiris Iris sibirica ’Perrys Blue’. Av Iris germanica (tyskiris) finns ’Lent A. Williamsson’, ’Maori King’, ’Mrs Alan Grey’ och ’Florentina’ (violrotsiris).

julros Prustrot (att prusta är att nysa) kallades den in på 1900-talet och nysningarna ansågs klara hjärnan och skydda mot galenskap. Den vita julrosen Helleborus niger var vanligast. Några arter har förvildats i Sverige.

Julrosor vill växa i halvskugga, gärna i vandrande skugga, i djup, mullrik, väldränerad och kalkrik jord. De vill inte stå med rötterna i fukt. Det händer att de blommar i snön men oftast väntar de till lite senare på våren. Julrosor är perenna och mycket giftiga. Flyttar du dem blommar de inte på några år. äldre sorter: Det finns ett enormt utbud av julrosor idag. De botaniska trädgårdarna kan ha äldre sorter till försäljning, till exempel Helleborus niger ’Grandiflorus’.

113

Karins köksträdgård följer de gamla mönstren med grönsaksodling och kryddor inom falurött trästaket, men trots det lyckas den vara nyskapande genom de nya, ofta utländska sorters grönsaker som hon tog in.

Familjen Larsson var stor. När de flyttade till Lilla Hyttnäs för gott 1901 var de nio personer i familjen plus två, ibland tre pigor och dessutom många gäster. Inkomsterna var ojämna och inte alltid så stora. Köksträdgården var avgörande för familjens försörjning och man behövde varenda grönsak, bär och frukt som den kunde producera. Man åt dessutom ovanligt mycket grönsaker för den tiden – en vana från åren i Frankrike och kanske också från Karins barndomshem där man hade god tillgång till alla sorters grönt. Larssons åt sallad varje dag så länge det gick på året, smaksatt med klippet från en liten kryddbukett av körvel, dill, persilja och ibland gräslök.

Grönsakssoppa hade man ofta och kokta grönsaker serverades mest varje dag och det krävde stora skördar.

Hos Karin fanns till och med ett intresse för rent vegetarisk mat.

1895 skriver hon i ett brev att hon får avsmak för de köttstycken som hänger på marknaden och hellre håller sig till grönsaker. På resan till England 1912 när hon hälsade på sin syster Stina i Wimbledon, skriver hon om en vegetarisk restaurang där de ätit lunch, dessutom med indisk touch.

Karin gjorde allt hon kunde för att öka skördarna. Hon sådde i drivbänkar och förkultiverade växter för att få igång skördarna så tidigt som möjligt och hon var noggrann med att ta till vara det som skördades och lagra det så bra som möjligt. År 1897 köpte de till gården Spadarvet som ligger tvärs över kraftverksdammen, ett småbruk med odlingsmark, äng och bete, skog och 143