__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

B I O

O M B

I N

D L I G N

C H O

B

Joachim Petterson

Foto Roland Persson Illustrationer SaraMara

Bonnier Fakta

I

P

R

O D

U

K T

E

R


Ett stort gäng arbetsbin har samlats vid kupans ingång. Med gemensam kraft sänker de värmen i kupan genom att fläkta med vingarna.


INNEHÅLL Min bisyssla …………..…….…….……..…….….…....……...…..….…...…...….….……… 9 Var rädd om bina …………..…….…….……..…….….…....……...…..….……...…... 13 Livet i bisamhället …………..………….……..…….….…....……...…..….…...…... 37 En egen bigård …………..…….…….……..…….….…....……...………....….…...…... 63 Bisyssla året runt …………..…….…….……..…….….…....……...…..….…...…... 87 Vårsyssla …………..…….…….……..…….….…….….….……....……...…..….…...…... 89 Försommarsyssla …………..…….…….……..…….….…....……...…..….…...…... 103 Högsommarsyssla ……………….…….……..…….….…....……...…..….…...…... 123 Sensommarsyssla …………..…….…….……..…….….…....……...…..….…..…... 143 Höst- och vintersyssla …………..…….…….……..…….….…....…….…...….... 159

Honung och biprodukter ………….…..…….….…....……...…..….…...…...167 Tack …………..…….…….……..…….….…....……...…..………..….....….….…...…............. 188 Register …………..…….…….……..…….….…....……...…..………..….....….….…...…... 190


F Ö R STA KA P IT L E T

D O D M Ä B R I NA R A V

Bin, humlor och andra insekter har en av världens viktigaste uppgifter: pollineringen, det vill säga befruktningen av våra växter. Deras idoga arbete ökar våra skördar och främjar tillgången på växter som ger näring åt många djur. Det är en service som vi människor drar fördel av varje dag helt gratis.

13


var r ä d d om b i n a

HONUNGSBIN, SOLITÄRBIN OCH HUMLOR Fyra femtedelar av alla levande varelser på jorden är insekter. Några få har människan tagit i sin tjänst, som när vi odlar silkes­ maskar för att producera värdefullt råsilke – en 5 000­årig tradi­ tion – eller håller honungsbin för att producera vax och honung. Det finns omkring 17 000 biarter i världen, varav cirka 290 finns i Sverige. Av alla bin i världen är det bara ett fåtal som lever i samhällen och producerar honung. Till dem hör honungsbin (Apis) och humlor (Bombus), liksom gaddlösa bin (Meliponini) som inte finns i Europa. Alla dessa är sociala bin och tillhör ord­ ningen steklar. Övriga är olika solitärbin som lever ensamma, till exempel murarbin, tapetserarbin, ullbin och bladskärarbin.

HONUNGSBIN De flesta förknippar bin med vårt honungsbi som bor i kupor och samlar honung. Honungsbiet lever i stora samhällen med en äggläggande drottning, drönare (hanar) och arbetsbin (infertila honor). Bisamhället beskrivs utförligare i nästa kapitel. Man kände länge bara till fyra arter med understammar: det västliga biet, det östliga biet, dvärgbiet och jättebiet. Idag har man kartlagt nio arter som lever i samhällen. Fem av dem är normalstora bin som bygger parallella vaxkakor i håligheter (Apis mellifera, Apis cerana, Apis nigrocincta, Apis koschevnikovi och Apis nuluensis), två är dvärgbin (Apis florea och Apis andreni­ formis) och två är jättebin (Apis dorsata och Apis laboriosa) som föredrar att bygga sina samhällen på en enda jättestor fritt häng­ ande honungskaka hellre än i håligheter. I olika delar av världen har olika biarter utvecklat egenskaper och temperament som är särskilt anpassade till det område där de lever. Det västliga biet, Apis mellifera, fanns från början i Afrika och Europa med stor utbredning bort mot Uralbergen. Genom människans försorg finns det idag över hela världen, även på de I Skandinavien och övriga Europa förekommer honungsbin nästan bara som husdjur. Men vi kommer aldrig att kunna ”tämja” dem, vi har bara lärt oss hur vi får dem att trivas.

17


bisyssl a

BOSTÄDER FÖR VILDA BIN Förutom att locka vilda bin och humlor till din trädgård med massor av blommor av olika slag kan du hjälpa dem att hitta en boplats och därmed öka deras chanser att överleva. Solitär­ bin och humlor är flitiga pollinatörer men de flyger inte lika långt som honungsbin. Det innebär att om de bosätter sig i din trädgård kan de bli en verklig tillgång eftersom de kommer att pollinera just dina träd, buskar och blommor. Har du fläder­ eller hallonbuskar i trädgården eller en vass­ rugge i närheten kan du lätt tillverka några enkla bibatterier där insekterna kan finna en bostad, och av överblivna regelbitar av trä kan du bygga biholkar som påminner om höghus för bin. Du kan också göra bon för humlor eller varför inte ett helt insektshotell med spa?

32


var r ä d d om b i n a

Bibatterier Ett bibatteri gör du enkelt av exempelvis flädergrenar eller hallon­ kvistar som är porösa inuti, eller av några vassrör. Vill du använda ett stabilare material kan du välja bambustavar, som finns i olika dimensioner i välsorterade trädgårdsbutiker. Kapa grenarna, vass­ rören eller bambustavarna så att de blir 20–30 centimeter långa. Knyt sedan ihop 10–20 stycken med snöre. Om du använder bambu, se till att noden (där bamburöret vuxit ihop på mitten) hamnar någonstans i mitten så att hålet inte blir genomgående. Placera gärna flera bibatterier på olika platser i trädgården. Häng dem helst på en sydvägg eller lägg dem på en sten eller i ett stenparti, så att du kan studera dina nya gäster. Du kan också knyta fast batterierna på en trädstam eller i en trädklyka. Det är viktigt att rören inte utsätts för fukt direkt från marken. Ett enkelt och snyggt lite större bibatteri gör du genom att perforera änden av en avsågad trädstam eller en vedklabb med en borrmaskin. Borra flera hål i olika dimensioner från 3 till 13 millimeter i diameter. Hålen får inte vara genomgående och bör vara minst 7–8 centimeter djupa. Träet måste vara torrt, annars kan hålen fransa sig och det gillar inte bina. När du är klar med ditt batteri placerar du det på en vägg eller lägger det på ett stadigt underlag, men inte direkt på marken. Läget ska vara lagom soligt med några skuggtimmar under dagen, annars blir det för varmt. Solitärbin gillar både morgonsol och kvällssol. Om du vill måla dina bibatterier, tänk på att bina har lättare att orientera sig om du använder enkla geometriska figurer, till exempel kryss eller cirklar, starka färger och kontraster. De har lättast att uppfatta blåa och violetta toner medan rött uppfattas som svart. Använd giftfri färg! Nu kan du studera vilka arter som föredrar vilka hål. En borr­ storlek på 11 millimeter lär passa bra för bin som besöker äppel­ blommor, så har du många äppelträd som ska pollineras kan du prova den. Utmana dig själv och se vilka blommor i din trädgård som de olika hyresgästerna föredrar.

33


bisyssl a

Biholkar eller höghus för bin Har du gamla spillbitar av regelvirke kan du enkelt bygga både små och stora biholkar, eller varför inte ett höghuskomplex med boplatser till över 100 soli­ tärbin! 1. Såga till tio bitar regelvirke så att de blir lika långa, helst minst 10 centimeter. 2. Borra hål som är 3–13 millimeter i diameter i kortänden på varje bit. Gör en bit med tio hål som är 3 millimeter, nästa bit med tio hål som är 4 millimeter och så vidare. 3. Lägg bitarna ovanpå varandra så att du får en hög stapel och spika sedan på sidostycken och ett vinklat tak överst, så att vatten kan rinna bort.

Insektshotell med spa För att hjälpa fler arter av pollinerande insekter kan du kombi­ nera olika typer av boplatser för solitärbin, humlor och andra insekter under ett och samma tak. Snickra ihop en stor holk med bakstycke, golv, väggar, tak och mellanväggar. Holken bör ha ett djup på minst 10 centime­ ter. Lägg in olika bomaterial – till exempel kottar, bark, sågspån, bambupinnar, träbitar med borrade hål – i ”rummen”. Täck hela framsidan med hönsnät som skydd mot fåglar. Som en kul detalj kan du ställa ett litet fat med vatten på bottenvåningen och vips så har bina fått en liten spaavdelning. Om du har ont om tid eller tummen mitt i handen finns det biholkar och insektshotell i olika utföranden och storlekar att köpa i olika prislägen hos många trädgårdsbutiker och webbutiker.

34


var r ä d d om b i n a

Humlebon Tidigt på våren när solen börjar värma ger sig humledrottningen ut för att hitta en lämplig jordhåla att lägga sina ägg i. Om du inte har gamla sorkgångar i trädgården – för då finns det gott om boplatser ändå – kan du göra ett bo åt henne genom att gräva ner en uppochnedvänd lerkruka en bit i jorden. Krukan bör vara minst 15 centimeter i diameter och ha ett hål i botten. Välj en plats som är solig, gärna med lite skyddande vegeta­ tion runt omkring, och gräv ett hål som är lika djupt som krukan är hög så att botten med hålet hamnar strax över marknivå. Fyll krukan till hälften med exempelvis löst packad halm, lite päls eller sågspån från en mus­, hamster eller marsvinsbur som bo­ material innan du sätter ner den i jorden. Lägg gärna ett par små stenar som skydd för entrén (hålet i krukan), men lämna en liten glipa.

35


A N DRA KA P IT L E T

A M S I H B Ä I LLET T E IL V

d rön a re

drot t ni ng

a r be ts bi

Honungsbina är sociala insekter som lever tillsammans i stora samhällen, ungefär som vårt eget. Ett bisamhälle består under året i genomsnitt av 50 000 individer i en enda stor familj. Det motsvarar en medelstor stad i Sverige, som Sundsvall, Halmstad eller Karlstad. Utan sitt samhälle kan bina inte överleva, de måste samarbeta. Det finns tre sorters invånare, men man kan se hela bisamhället som en enda stor superorganism. Alla är beroende av varandra.

37


live t i b i sa m h ä l l e t

ARBETSBINA – FLITIGA HOVFRÖKNAR Arbetsbina är också honor, men de är infertila eftersom de inte fått fullt utvecklade äggstockar som drottningen. Däremot kan arbetsbina lägga ägg om de saknar drottning, men avkomman som föds kan bara bli drönare eftersom äggen inte är befruktade. Om detta händer ser vaxkakorna i bikupan ut som kullerstens­ gator, man brukar kalla det för puckelyngel eller puckelsamhälle. Som biodlare måste man då gripa in (se sidan 97). Arbetsbiet kommer under sin livstid att utföra många olika uppgifter. Oftast beror uppgifterna på biets ålder. Normalt arbe­ tar det under de första tre veckorna inne i kupan för att sedan få nya uppdrag utanför kupan som dragbi. Utvecklingen från ägg till färdigt bi – via larv och puppa – tar 21 dagar. Det är lätt att känna igen nyfödda bin som går och ving­ lar på vaxkakan alldeles tufsiga med tovig päls. Arbetsbiets första uppgift efter födseln är att som putsbi rengöra sig själv och städa ur sin egen cell. De närmsta tre dygnen hjälper det till att putsa andra celler där ett bi just har kläckts så att de blir rena och fina – drottningen lägger bara ägg i rena snygga celler. I början blir Efter tre veckor med olika uppgifter inne i kupan är det dags att börja arbeta ute på fältet och samla pollen och nektar. Efter cirka två–tre veckor slits vingmusklerna ut och arbetsbiet dör.

47


live t i b i sa m h ä l l e t

BINAS SKAFFERI För att överleva behöver bin precis som vi näringsämnen som proteiner, vitaminer, fett, kolhydrater och mineraler. Allt detta finns i det pollen och den nektar som de samlar. De behöver ock­ så vatten, kanske det viktigaste av allt. Vatten är det första som bina söker efter på våren för att kunna lösa upp sockerkristallerna i lagrad honung eller vinterfodret som biodlaren gett. De behöver också vatten för att producera fodersaft till ynglen. Varma som­ mardagar samlar bina in vatten och lägger små vattendroppar på vaxkakorna. När vattnet dunstar bort sjunker värmen i kupan.

Stora pollenkonsumenter Ett normalstort bisamhälle förbrukar mellan 25 och 50 kilo pollen per år. Varje bi lastar vanligtvis 10 milligram per flygtur i sina pollenkorgar. Det innebär att bina gör i genomsnitt 2,5–5 miljoner flygturer per år.

Pollen ger bina kraft Pollen, eller frömjöl, är blommors och barrväxters föröknings­ medel, men det är även binas proteinkälla. Förutom viktiga proteiner innehåller det vitaminer, mineraler och enzymer. Pollen har olika färg, sammansättning och framför allt näringsinnehåll beroende på varifrån det kommer. När biet besöker en blomma fastnar pollenkorn i hår på biets kropp. För att det lättare ska kunna transportera pollenet till kupan är de bakre benparen utrustade med grunda fördjupningar med långa böjda hår längs kanterna som bildar små pollenkor­ gar (kallas också pollenbyxor). Biet kammar ihop de lättflyktiga pollenkornen med benen, blandar dem med nektar och saliv till klibbiga klumpar och packar dem i sina pollenkorgar. Ett riktigt starkt bi kan med lite tur lasta hela 25 milligram pollen. Pollenbehovet är extra stort på våren och sensommaren vilket är bra att tänka på när man planerar för att plantera nya växter i sin trädgård. Om du planterar tidig­ och senblommande växter som innehåller mycket pollen gör du bina en stor tjänst.

Skörda pollen På grund av pollenets rika näringsinnehåll samlar många biodlare pollen i så kallade pollenfällor. Man kan också skörda pollen ur binas vaxkakor med ett speciellt stansverktyg. Produkten kallas bibröd och innehåller allt det nyttiga från pollenet samt antibakteriella ämnen från honungen och säljs i hälsokostbutiker.

Pollenkorg

Pollenet som bina samlar har ett varierande färgspektrum från ljust gulgrönt till nästan rött. Det packas i cellerna och förseglas med en droppe honung som startar en fermenteringsprocess.

55


bisyssl a

Olika modeller av kupor

Halmkupan Genom den flätade halmkupan sticker man tunna pinnar som bina kan bygga lodräta vaxkakor från. Kupan står ofta på en rund träbotten eller en trälåda.

Många har nog sett teckningar av klassiska runda bikupor av halm på honungsetiketter och i gamla barnböcker. Det var de vanligaste kuporna under flera hundra år i nordvästra Europa. Halmkupor är vackra men inte särskilt praktiska, så idag används de oftast som svärmkupor eller inredningsdetaljer. Jag har fått överta en gammal halmkupa som tillhört min svärmors farfar, men den har än så länge bara fått ta plats som prydnad i hemmet. Kanske ska jag låta nästa svärm bo kvar i halmkupan så att jag kan testa hur man odlade bin på svärfarfars tid. För omkring 150 år sedan kom tre biodlare, ukrainaren Petro Prokopovych, polacken Johann Dzierzon och amerikanen LL Langstroth, oberoende av varandra på att man kan förse kuporna med ramar med vaxkakor där drottningen kan lägga ägg och honungen förvaras. Detta revolutionerade biodlingen i och med att man kunde plocka ut ramarna ur kupan när de fyllts med honung utan att behöva förstöra bisamhället. Ramarna gjordes fyrkantiga och därmed blev också kupan fyrkantig. Ram­ kupan utvecklades sedan till trågkupan och uppstaplingskupan. Det finns idag även andra mindre vanliga kupmodeller. De flesta bikupor som vi använder idag har lösa ramar av trä eller plast, i en låda eller flera lådor. U P P S TA P L I N G S K U PA N

Paketlösning Exempel på startpaket för en uppstaplingskupa: • 1 tak • täckbrädor/täckskiva • 4 lådor till yngelrum och skattlådor • 1 botten • 1 spärrgaller • 40 träramar • 40 vaxmellanväggar

Uppstaplingskupan, eller vandringskupan som den också kallas, är idag den vanligaste kupkonstruktionen. Namnet kommer av att man staplar lådor ovanpå varandra för att utöka binas utrym­ me. Kupan består av en botten, ett tak och ett antal lådor (yngel­ rum och skattlådor) med ramar. Det är vanligt att yngelrummet består av två lådor. Varje låda rymmer oftast tio ramar. Uppstaplingskupor är välisolerade och görs av antingen trä eller cellplast. I Sverige har de flesta kupmodeller som finns i handeln minst 30 millimeter isolering. Botten kan bestå av ett nät som ger bra ventilation och gör det lättare att undersöka bisam­ hället, men det går även bra med en vanlig täckande botten.

72


en egen bigård

Tak Täckskiva Skattlåda

Skattlåda

Skattlåda

Spärrgaller Ramar

Yngelrum Vaxmellanvägg

Botten Fluster Flusterbräda

Uppstaplingskupans uppbyggnad Botten kan vara täckande eller bestå av ett nät. Flustret är binas ingång till kupan. Flusterbrädan framför flustret är binas landningsplats. Yngelrummet kan bestå av en eller flera lådor med ramar med vaxkakor i där bina håller till och drottningen lägger sina ägg – det är samhällets hjärta och barnkammare. På sommaren utökar man yngelrummet med fler ramar

och eventuellt fler lådor för att drottningen ska få mer plats för äggen. Vaxkakorna i ramarna innehåller ägg, larver och yngel som bina har täckt med ett lock (samt lite mat i kanterna). Spärrgaller placeras mellan yngelrummet och skattlådorna för att hindra drottningen från att lägga ägg bland honungen. Gallret kan även användas på botten för att hindra oönskad svärmning.

73

Skattlådor (en eller flera) placeras ovanpå yngelrummet. I skattlådorna sätter man in ramar som bina bygger ut med vaxceller och fyller med honung. Beroende på kupmodell kan yngelrummet och skattlådorna se likadana ut. Ramarna är fyrkantiga och består av ihopsatta trälister. De sätts in i både yngelrum och skattlådor. I ramarna sätter man vaxmellanväggar.

Vaxmellanväggar är plattor av vax med präglat mönster som läggs i ramarna. Bina bygger sedan vaxceller på båda sidorna av mellanväggen i ett perfekt hexagonmönster – då säger man att ramen är utbyggd. Täckskiva/täckbrädor finns i olika material, exempelvis trä, glas eller plast. Taket består av ett väderbeständigt material, såsom plåt eller tjärpapp.


bisyssl a

ÄNTLIGEN DAGS FÖR BINA! När du ställt dina kupor på plats, skaffat all utrustning och förberett ramarna är det bara bina som saknas. I Sverige odlar vi främst fyra raser av honungsbin: nordiska bin, ligusticabin (italienska bin), carnicabin (krainerbin) och buckfastbin. Vilken ras ska du välja? För att göra det enkelt för dig kan du antingen rådfråga en biredskapshandlare eller gå in på Sveriges Biodlares Riksförbunds hemsida och leta upp kontaktpersoner i din lokala biodlarförening. De vet vilken biras som används av biodlare i ditt grannskap. Har du tur kan du även få tag på någon som har en eller flera nya bisamhällen att sälja. Om det inte är aktuellt kan din lokala biodlarförening lotsa dig vidare. Ett samhälle kostar ungefär 1 000–2 000 kronor (100–200 kronor per ram fyllda med bin). Inom många områden vill man försöka hålla en så ren biras som möjligt för att kunna behålla de olika rasernas utmärkan­ de och positiva egenskaper: sparsamma, fromma, svärmtröga, snabbväxande eller duktiga övervintrare. Visst händer det att drottningar och drönare av olika raser parar sig. Då uppstår ett slags ”traktens blandning”, men det är oftast inte något problem. Har man otur kan bina i värsta fall tappa sitt goda humör och bli aggressiva och det vill man förstås slippa. Skulle det hända köper man en ny parad drottning från en drottningodlare med lugna och svärmtröga bin.

Ligusticabi

Buckfastbi

Carnicabi

Nordiskt bi

82


en egen bigård

NORDISKA BIN (Apis mellifera mellifera) är mörka, nästan svarta till färgen och har funnits i Skandinavien i tusentals år. De är väl anpassade till vårt klimat och vår korta sommarsäsong då de arbetar intensivt. De är relativt benägna att svärma och känsliga för vissa sjukdomar. År 1990 startade räddningsarbetet ”Projekt Nordbi” för att bevara och bygga upp stammen. Idag finns de i hela Sverige men är vanligast i norr. LIGUSTICABIN (Apis mellifera ligustica) är gulbruna till färgen och kallas även gula italienska bin. De är anpassade till medelhavsklimat med milda fuktiga vintrar och långa torra somrar. Rasen är populär, framför allt i söder. Bina övervintrar i stora samhällen men härdigheten varierar. De anses vara duktiga nektarsamlare och kan ge biodlaren stora honungsskördar även när det bara finns nektar en kortare period. CARNICABIN (Apis mellifera carnica) är gråbruna till färgen. De härstammar från bergsområdena på Balkanhalvön och har anpassats till klimatet där: långa bistra vintrar, korta vårar och heta somrar. De trivs också mycket bra i vårt klimat. Bisamhällena är små på vintern men växer mycket snabbt på våren och kan effektivt utnyttja tidigt blommande växter. Expansionstakten gör att de även blir ganska svärmnings­ benägna. B U C K FA S T B I N härstammar från klostret Buckfast i Devon. För att få bukt med en sjukdomsepidemi i början på 1900­talet började broder Adam experimentera med korsningar mellan inhemska engelska bin och importerade ligusticabin. Idag är buckfastbiet ett omtyckt bi som är flitigt, sparsamt, svärmtrögt och motståndskraftigt mot en del sjuk­ domar. Det varierar i färg beroende på vilka raser som dominerar i korsningen. Ofta är det lite brunaktigt och liknar ligusticabiet.

83


bisyssl a

Köpa och installera bisamhället Flytta kupor När bina är ute och flyger lär de sig att känna igen området och återvänder alltid till platsen där kupan står. Om du flyttar din kupa till andra sidan tomten sommartid kommer en stor mängd bin att flyga tillbaka till den ursprungliga platsen och sätta sig i en hög. Måste du flytta kupan kan du göra det högst två meter framåt eller bakåt utan större problem eller en meter i sidled med några dagars mellanrum. Alternativt kan du flytta den fem kilometer och låta den stå där ett par månader och sedan flytta tillbaka den till en ny plats på tomten. Då har bisamhället fått nya bin som inte har någon relation till kupans ursprungliga placering.

Ta kontakt med en biodlare i god tid och kom överens om när du kan hämta dina bin och vilket ramformat som gäller. Bigården ska ligga minst fem kilometer bort så att bina inte återvänder till sin ursprungskupa. Man transporterar bikupor med samhällen tidigt på morgonen eller på kvällen, när bina är hemma i kupan. Om du ska köpa samhällen till två kupor behöver du en bil med ordentligt lastutrymme så att du kan lasta två lådor med botten och tak. Glöm inte slöja, handskar och spännband. Det är lättast att transportera bin i EPS­kupor. Du kan an­ tingen låna transportkupor av biodlaren och flytta över samhäl­ lena till dina kupor när det passar eller lämna dina egna tomma kupor till säljaren i förväg och hämta dem med bin i senare. Ofta kan du lämna tomma ramar som pant för de ramar med bin som du köper. Se till att botten och lock sitter stadigt så att inga bin smiter ut och säkra lådorna med spännband så att de inte välter. Täpp till flustret med skumgummi eller liknande, men se till att bina får tillräckligt med luft, särskilt om det är varmt i bilen. När du kommer hem ställer du upp dina kupor där de ska stå, alternativt lyfter du över biramarna från transportlådorna till dina egna kupor. Det är viktigt eftersom det är besvärligt att flytta kuporna senare. Öppna inte flustret mer än fem centimeter så att bina kan försvara sig mot inkräktare. Nu är din bigård igång. D ROT T N I N G E N S FÄ RG M A R K E R I N G

Drottningens färg visar födelseårets slutsiffra 0 och 5 1 och 6 2 och 7 3 och 8

När du köper ett samhälle (eller bara en drottning) kan drott­ ningen vara färgmärkt för att visa vilket år hon är född. Det gör det enklare att veta när det är dags att byta henne. Om färgen senare behöver bättras på eller om du ska märka en ny drottning kan du göra det själv med färg från biredskapshandeln. Ta försik­ tigt upp drottningen, märk henne och släpp tillbaka henne.

4 och 9 Jag fick rådet att köpa carnicabin när jag började. De har varit lugna och lättskötta och gett mig stora honungsskördar. Drottningen är ofta färgmärkt när man köper henne. Den här drottningen är född 2012.

84


FJÄ R D E KA P IT L E T

Å R E A T L S RUNT S Y IB S

Biodlaråret börjar egentligen med att bina görs redo för den långa vintern då det inte finns någon mat att hämta i naturen. Å andra sidan är det på våren som naturen vaknar till liv och du får börja arbeta med dina bin igen efter ett långt uppehåll. Eftersom årstiderna varierar i olika delar av landet är det svårt att ange exakt när olika sysslor ska utföras. Men bina vet vad de ska göra. Ditt jobb är att lyssna till dem och ge dem optimala förutsättningar för ett gott liv både i och utanför kupan.

87


bisyssla året runt

VÅRSYSSLA En solig dag när det blivit lite varmare lämnar bina kupan för årets första flygtur som kallas rensningsflygning. Den kan ske redan i februari i södra Sverige, och längre norrut brukar den vara avklarad i slutet av mars. Rensningsflygningen är startskottet för binas vårutveckling. Efter att ha suttit och tryckt en lång vinter inne i kupan är bina nödiga och behöver lätta på trycket. Bin är renliga varelser och vill helst göra detta utanför kupan. Man kan förstå lättnaden när de nu kan uträtta sina behov, ofta kollektivt. Om det fortfaran­ de ligger snö på marken kan man se hur den täcks av brungula prickar en bit framför kupan. Föreställningen bör beskådas på avstånd eftersom binas avföring är väldigt svår att tvätta bort. Det är mycket viktigt att du inte stör bina innan rensnings­ flygningen är avklarad för annars kan de ”göra på sig” i kupan. Så även om de börjat röra på sig och lämnat kupan ska du vänta med att göra ett första besök.

Foderkontroll Under vintern samlar sig bina tätt i en formation som kallas för vinterklot. De rör sig långsamt mellan centrum och ytterkanten på klotet för att hålla 25–30 grader i mitten där drottningen sitter. Arbetsbina turas om att sitta ytterst, där det är kallare. Ju kallare det är ute, desto mer foder behöver bina för att hålla en hög värme i klotet. När det blir varmare utomhus börjar bina röra sig mer och då behöver de också mer foder. Men om samhäl­ let har fått 20 kilo sockerlösning vid invintringen på sensomma­ ren ska allt vara i sin ordning. Efter rensningsflygningen är det dags att försäkra sig om att bina har ordentligt med mat i foderförrådet. Det ska finnas minst två ramar med foder kvar. Lyft på taket, lägg handen på täckbrädorna, känn värmen från binas aktivitet och hör det dova surrandet från tusentals bin som rör sig i kupans mörker. Lossa försiktigt en eller två av de bakre täckbrädorna. Om det finns foder kvar i kupan hittar du det i ramarna som sitter i

89

Biodlarens loggbok För anteckningar om dina besök i bigården. Du bör till exempel skriva ner: • datum • tid på dagen • temperatur • väderförhållanden • samhällets status • vilka ingrepp du gjort i kupan


bisyssla året runt

En biodlare går ofta och pustar Många känner till eller har sett att biodlare pustar rök när de be­ söker bikupan. När det blir rök i kupan tror bina att det brinner och förbereder sig för att byta bostad genom att krypa ner mellan ramarna och fylla honungsblåsan med honung. När bina är mätta och belåtna blir de lugna och inte lika benägna att stickas. Vanligtvis sticks inte honungsbin, men bökar och stökar du bland ramarna i kupan med häftiga rörelser blir de störda. De gillar inte heller plötsliga stötar. Arbeta därför alltid med lugna rörelser så att bina knappt märker att du är där. Arbeta aldrig i kupan om du har druckit alkohol. Som många andra djur ogillar bin lukten av alkohol och andra starka dofter, som parfym, rak­ vatten, vitlök med mera. Rökpusten används för att framställa kall rök som inte skadar bina. Elda rökpusten med något naturmaterial som kan brinna utan låga och utvecklar mycket rök. Hos välsorterade biredskaps­ handlare kan du köpa särskild träpellets för rökpustar. Torvblock som man sågar till i lämpliga storlekar går också bra att använda och finns att köpa i de flesta trädgårdsbutiker. Om du tycker att pellets och torv är onödigt dyrt kan du använda sådant som finns gratis i naturen: gammalt murket trä eller torkad trädsvamp. Du kan tända rökpusten med exempelvis tidningspapper, tändpapper, hyvelspån eller tjärstickor. Ibland är det svårt att få igång den – eldningsmaterialet kan vara lite fuktigt eller på annat sätt svårantändligt. När vanliga tändstickor inte räcker till brukar jag använda mig av en varmluftspistol eller gasolbrännare. De fungerar i alla väder också. Använd aldrig syntetiska material eller giftiga lösningsmedel när du ska elda i rökpusten. När de brinner bildas väldigt giftiga gaser som är farliga för både bin och människor och kan hamna i honungen.

Tänd rökpusten en stund innan du går till kuporna. Elda med naturmaterial som avger mycket rök utan låga – använd aldrig syntetiska material eller giftiga lösningsmedel.

101


Profile for Smakprov Media AB

9789174244960  

9789174244960  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded