Förord Sverigedemokraterna. Partiet väcker starka känslor. Runt var tjugonde svensk tänker: det är mitt parti och de behövs. De flesta andra känner motvilja eller avsky. Det är inte konstigt. Sverigedemokraterna har under sina dryga tjugo år som politiskt parti visat många prov på tvivelaktig människosyn. Samtidigt är det höga tonläget i debatten om SD ett problem om man vill förstå det parti som nu knackar på riksdagens dörr. Om alla skriker är det till slut ingen som hör någonting. Få sanna berättelser är svartvita. Även historien om Sverigedemokraterna har nyanser och gråskalor. Bland dagens ledande sverigedemokrater har en stor andel blivit misshandlade eller hotade på grund av sina åsikter. De har attackerats med järnrör, med knivar, med tårgas. Att få sparken från jobbet för att man är sverige demokrat har varit vanligt. Samtidigt har det omgivande samhället – inklusive den mediesfär som jag själv tillhör – ofta reagerat med
100512_Jag_är_inte.ORIG.indd 7
7
10-02-26 10.47
en axelryckning på förföljelsen av sverigedemokrater. Politiskt våld mot partiets medlemmar har sällan lett till mer än små notiser, om ens det. Att sopgubbar, lärare och statstjänstemän fått sparken för sina åsikter, i strid med grundlagen, har inte genererat några paneldebatter om demokrati och åsiktsfrihet i dagens Sverige. Istället har det funnits en känsla – sällan uttalad, oftare pyrande i bakgrunden – av att sverigedemokrater är så extrema och främlingsfientliga att de får skylla sig själva om de åker på spö eller förlorar sina jobb. Nu marscherar sverigedemokratiska politiker med revansch i blicken mot Sveriges riksdag. Om SD:arna var missnöjda från början har förföljelsen gjort att de ibland uppträder som egofixerade småbarn, redo att vid minsta oförrätt sårat gallskrika i pressmeddelande efter pressmeddelande. Den betraktare som inte orkar se att dessa politiker faktiskt utsatts för systematisk förföljelse, den får svårt att begripa hur de fungerar psykologiskt. Den som vill förstå Sverigedemokraterna måste också inse hur pass extremt partiet faktiskt är i sina åsikter, åtminstone på den svenska politiska skalan. När valet närmar sig hörs allt fler jämförelser mellan Sverige demokraterna och Ny Demokrati, det parti som med Bert Karlsson och Ian Wachtmeister i spetsen tog sig in i riksdagen 1991 efter en osannolikt lyckad valkampanj. Ytligt sett kan liknelsen verka logisk. Ny Demokrati var, liksom Sverigedemokraterna, ett parti som ville minska invandringen. I partiet fanns medlemmar som gärna
12_Jag_är_inte.ORIG.indd 8
8
10-02-26 10.47.51
hävde ur sig kränkande saker om olika folkgrupper. Men Sverigedemokraterna är inte som Ny Demo krati. Jag säger det igen. Sverigedemokraterna är inte som Ny Demokrati. Ny Demokrati var ett utpräglat populistparti, som hoj tade om mindre byråkrati, färre lapplisor, lägre skatter och ”drag under galoscherna”. Invandringskritiken fanns där som ett populistiskt köttben, men var åtminstone inte från början det som i första hand tycktes driva medlemmarna. När Sverigedemokraterna hösten 2009 höll sina lands dagar i Ljungbyhed i Skåne utropade partisekreteraren Björn Söder ”Sverige åt svenskarna!”. Partimedlemmarna älskade det. De ställde sig upp, jublade och applåderade tills taket nästan lyfte. Sverigedemokraterna är ett ideologiskt drivet natio nalistiskt parti. Vi är ovana vid det i Sverige, vid att folk försöker göra politik av patriotism. Många tänker på invandringen som SD:s stora politiska fråga, men Sverige demokraterna ser det inte själva så. ”Det primära målet med Sverigedemokraternas poli tik är att återupprätta en gemensam nationell identitet”, skriver partiet. Vad betyder det? Ja, till exempel att svenskar inte bör få tala hur de vill. Brytning på exempelvis arabiska eller serbokroatiska är ”ovälkomna avarter” av svenska som ”aktivt bör bekämpas”, enligt ett förslag som SD har lagt i Skåne.
100512_Jag_är_inte.ORIG.indd 9
9
10-02-26 10.47
En röst på Ny Demokrati var en röst för att färre flyk tingar skulle beviljas uppehållstillstånd. Den som röstar på Sverigedemokraterna röstar för en kulturrevolution. Sverigedemokraterna står för ett helt annat samhälle, ett supernationalistiskt land som bygger på tanken att ”svensk” är det finaste man kan vara. Samtidigt är SD:s definition av svenskhet så snäv att många svenskar – som fotbollsspelaren Zlatan Ibrahi movic, född i Malmö – inte ryms inom den. Zlatans sätt att tala, hans kroppsspråk och hans attityd anses av SD-toppen inte tillräckligt blågult. För att inte tala om muslimer eller ortodoxa judar. De har inte mycket att hämta i ett framtida SD-Sverige. Partiet vill exempelvis förbjuda import av koscher- och halalslaktat kött. ”Man får välja vad som kommer först – religionen eller Sverige”, säger partiledaren Jimmie Åkesson längre fram i den här boken. ***** Den här boken är också historien om hur Sverigedemo kraterna gått från att vara en burkölsdoftande bunkersekt till att bli en kraft att räkna med i svensk politik. Jag flyttade från Linköping till Malmö 1997 för att börja jobba på Sydsvenskan. Mycket var annorlunda nere i Skåne. En udda sak i Skåne var de många populistpartier som fanns där. Skånepartiet. Framstegspartiet. Centrum demokraterna. Skånepartiet hade fyra mandat i Malmö
12_Jag_är_inte.ORIG.indd 10
10
10-02-26 10.47.51
fullmäktige. Carl P. Herslow hette ledaren. Det mesta handlade om att misstänkliggöra invandrare, särskilt muslimer. Herslow drev kravet att ”avlägsna islam från Skåne” och ville sätta in annonser i Sydsvenskan med texter som ”Hurra för fläskkotletten!”. Han hade sin egen närradiostation som sände hela dagarna, ett ständigt anti muslimskt Ring P1 – fast med dansbandsmusik – dit folk ringde och beklagade sig över kvinnor med ”hucklen” som i deras ögon gjorde Malmö otrevligt. Sverigedemokraterna fanns i Skåne redan då, i Höörs kommunfullmäktige. Det var ett litet, splittrat parti, näs tan mest ett skal. SD saknade heltidspolitiker. Partileda ren Mikael Jansson jobbade på ett pappersbruk i Närke. Hans företrädare Anders Klarström var en exnazist som under 80-talet ringt hotsamtal till TV-kändisen Hagge Geigert: ”Vi ska bränna dig, ditt jävla judesvin. Fy fan ditt äckliga lilla judesvin. Passa dig, Hagge!” Om någon då, i slutet av 90-talet, hade sagt att detta parti tio år senare skulle vara på väg in i riksdagen hade jag skakat på huvudet. Sverigedemokraterna gick inte riktigt att ta på allvar. Partiets varumärke signalerade inkompetens, råhet och grov rasism. Vid millennieskiftet pluggade några unga nationalister vid universitetet i Lund. De gillade att tända facklor och hylla Karl XII med nationalromantiska dikter den 30 november. Men de hade långt större planer än så. De ville ta kontrollen över Sverigedemokraterna och förvandla det till något folkligt och stort.
100512_Jag_är_inte.ORIG.indd 11
11
10-02-26 10.47
De fyras gäng, kallas de ibland idag. Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson, Björn Söder och Richard Jomshof. ”Vi tyckte redan på Lundatiden att det var vi som var partiet”, säger Jimmie Åkesson längre fram i den här boken. Idag är han partiledare. Det är först när jag nu, på våren 2010, i arbetet med den här boken läser igenom mina artiklar om partiet från tidigt 2000-tal som jag inser vidden av den förändring som skett. Mina första SD-artiklar – just de är inte med i boken – handlar om hur olika storbanker, som SEB och Han delsbanken, vägrar befatta sig med Sverigedemokraternas pengar. Sverigedemokraterna ”uppvisar en människosyn som är främmande i en modern demokrati”, motiverar SEB i en skrivelse till Finansinspektionen. Den som vill kan fortfarande hitta argument för att Sve rigedemokraterna har en egendomlig människosyn. Men idag är det inga bankkontor som tackar nej till partiets pengar. I partiets valkassa ligger nitton miljoner kronor som ska hjälpa SD att ta sig in i riksdagen hösten 2010. Lyckas Sverigedemokraterna? Kommer de in? Det vet jag inte när detta skrivs. I min yrkesroll har jag inga synpunkter på om SD blir ett riksdagsparti eller ej. Målet med min journalistik om SD är inte att bekämpa partiet. Däremot vill jag att mina läsare ska få tillräcklig information om partiet så att de verkligen förstår vilket samhälle Sverigedemokraterna vill ha.
12_Jag_är_inte.ORIG.indd 12
12
10-02-26 10.47.51
I det uppdraget ingår att belysa problematiska aspekter av partiets politik. Sådana finns det många. ***** I boken samlas arton reportage och krönikor om Sve rigedemokraterna, skrivna mellan 2002 och 2010. Det sista reportaget är skrivet exklusivt för denna bok. Övriga texter har, med ett undantag, publicerats i min tidning Sydsvenskan. Undantaget är reportaget ”Tiga ihjäl? Vad är det för snack!” som var ett beställningsjobb för Publicistklubbens årsbok 2007. Texten riktade sig främst till nyhetsjournalister som bevakar Sverigedemokraterna. I reportaget pläderar jag för att svenska journalister måste bli mer professionella i granskningen av SD, och inte i vår yrkesroll se SD som en fiende. Publicistklubbstexten har delvis en annan, mer polemisk ton än de andra reportagen i boken, som skrevs för en bredare allmänhet. Jag tror ändå att den har ett värde i en sådan här samling. Mediernas förhållande till Sverige demokraterna är en viktig del i historien om partiet. Efter varje kapitel har jag lagt till tidigare opublice rat material under rubriken ”Vad hände sen?”. Det blir sammanlagt arton nyskrivna texter med reflektioner och analys av Sverigedemokraternas utveckling. Malmö, mars 2010 Niklas Orrenius
100512_Jag_är_inte.ORIG.indd 13
10-02-26 10.47
12_Jag_aĚˆr_inte.ORIG.indd 14
10-02-26 10.47.51
Ett parti som knappt finns gör succé 17 september 2002
På en bänk på Rådhustorget sitter 74-årige Stig Karlsson, pensionerad byggnadsarbetare. Han tycker att islam ska bort, att muslimer ”ska klä sig som svenskar” och att Landskrona ska vara som det var förr i tiden. Det var val i förrgår. Stig Karlsson har just blivit invald i Landskrona kommunfullmäktige, som ledamot för Sve rigedemokraterna. Det gillar han inte. Inte för att Stig Karlsson inte stöder Sverigedemokra ternas åsikter – det gör han, helhjärtat. Men: – Jag sade till dem att jag inte ville ha någon befattning alls. Jag röstar på er, sade jag, men någon befattning vill jag inte ha. Nu är både min fru och mina pågar förban nade på mig. Stig Karlsson säger sig inte ens vara medlem i Sve rigedemokraterna. Ändå stod han som femtenamn på Sverigedemokraternas kommunfullmäktigelistor i Lands
100512_Jag_är_inte.ORIG.indd 15
15
10-02-26 10.47
krona. Eftersom tvåan på listan Andreas Holm hoppat av, kommer Stig Karlsson in på det fjärde mandatet. Karlsson gissar att han hamnade på Sverigedemokrater nas valsedel eftersom han besökte ett av partiets möten en månad före valet. Efter mötet skrev han sitt namn på en lapp, för att få mer information om Sverigedemokraterna. – Nu har de skrivit upp mitt namn på listan utan att jag visste! De har väl svårt att hitta folk. Men jag tror ändå inte på partiet. Det blir bara skit alltihop. Thord Lindblom från Sverigedemokraterna säger att Stig Karlsson accepterat att stå på kommunfullmäktige listan. Han har ju skrivit på listan, menar han. – Man får ju anta att han förstår vad det är han skriver på, säger Lindblom irriterat. Att en så ovillig man som Stig Karlsson blir nominerad så högt upp på Sverigedemokraternas lista att han till och med blir invald i fullmäktige, ger en bild av partiets organisation i Landskrona. Partiet existerar knappt i staden. Någon lokalavdel ning finns inte. Toppnamnet Thord Lindblom, avhoppad miljöpartist, säger att han under hösten ska försöka få ihop en styrelse och skaffa en lokal. Ett lokalt handlings program saknas, och någon valkampanj att tala om har inte drivits. Trots detta blev Landskrona ett av Sverigedemo kraternas starkaste fästen i hela landet. Partiet samlade hela 8,5 procent av rösterna i kommunvalet, vilket ger fyra mandat i fullmäktige och en viktig vågmästarroll.
12_Jag_är_inte.ORIG.indd 16
16
10-02-26 10.47.52
Hur gick det till? Hur blir ett parti som nästan bara finns på papperet kommunens fjärde största parti? När Sydsvenskan ger sig ut och pratar med Landskrona bor på stan skymtar en del av en förklaring. Många börjar genast tala om Landskronas sociala problem, dåliga eko nomi och höga brottslighet. Nästan alla kopplar problemen till invandring. I det samtalsklimat som råder i Landskrona, tycks det liksom i Danmark vara okej att först och främst associera invandrare och flyktingar med problem. – Vi har fått för mycket flyktingar hit. Och de etable rade partierna har inte kunnat hantera det, säger Kent Molin som är socialist och själv lade sin röst på vänster partiet. Utanför en frisersalong i centrum går en skäggig man och sopar trottoaren. Han är pensionerad militär och deklarerar med lätt trots i stämman att han minsann lagt sin röst på Sverigedemokraterna. – Det är alldeles för många utlänningar här. Folk vågar inte gå ut. Och vi kan ju inte ha en jävla massa moskéer här, det funkar inte, säger den skäggige som hoppas att Sverigedemokraterna i sin nya vågmästarroll ordnar ett omedelbart stopp för flyktingmottagning i staden. Vilka som företräder SD i kommunen har han ingen aning om. Det är inte så viktigt, menar han. – Min röst på dem är mer en markering av missnöje. I förra valet röstade jag på Moderaterna. På andra sidan gatan ligger Aladin Livs. Ägaren är en makedonsk muslim vid namn Rifat Cecunjanin. Han
100512_Jag_är_inte.ORIG.indd 17
17
10-02-26 10.47
skräms av Sverigedemokraternas antimuslimska drag. Men även han klagar på att det är ”för många utlän ningar” i Landskrona. – Det finns många utlänningar här som inte följer islam. De begår brott och är inne på fel väg. De borde sparkas ut från Landskrona, säger Rifat Cecunjanin som även föreslår att man ska bygga fler moskéer. Fler moskéer blir det inte om Sverigedemokraterna får något att säga till om i Landskrona. Partiet skissar just nu på ett lokalt handlingsprogram i linje med Skånepartiets krav på att ”islam ska bort”. Utanför Bronsängens förskola, där 90 procent av bar nen har utländsk bakgrund, står förskolläraren Nonne Andersson och skakar på huvudet. Hon är chockad över valresultatet: – Det är förvånande och skrämmande. Om jag någon gång hade velat flytta utomlands hade jag velat behålla mina svenska traditioner. De som röstar på Sverige demokraterna saknar helt förmåga att sätta sig in i andras situation.
Vad hände sen? År 2002 kan betraktas som en milstolpe för det nya, putsade, proffsigare Sverigedemokraterna (även om det inte var så putsat eller proffsigt just i Landskrona). Valet blev partiets dittills bästa. I riksdagsvalet röstade
12_Jag_är_inte.ORIG.indd 18
18
10-02-26 10.47.52
1,44 procent – 76 000 svenskar – på partiet. Det innebar klirr i kassan. SD fick på flera håll kommunalt partistöd och möjlighet att avlöna politiker med skattemedel. Partiet utarbetade ett nytt principprogram, rensat från tidigare skarpa formuleringar om att utomeuropéer ska behandlas sämre än etniska svenskar. Även det gamla utfallet mot ”förhärligandet av den homosexuella livs stilen” från 1999 års partiprogram var borta. Samtidigt fanns den gamla kärnan kvar. Fraser som att ”Sverige är svenskarnas land”. Tanken att ett gott samhälle ”förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen”. Av de svenskar som 2002 röstade på Sverigedemokra terna i riksdagsvalet var nästan hälften skåningar. Partiet kom in i femton skånska kommunfullmäktigeförsam lingar. Särskilt resultatet i Landskrona gav eko nationellt. Politiska reportrar reste till Landskrona för att ta tempen på SD-fenomenet. Själv lät jag 2003 etnologen Kjell Hansen vid Lunds universitet analysera Sverigedemokraternas nya princip program. Han blev fascinerad, och motvilligt imponerad. Han hade inte väntat sig så mycket kulturhistoriskt stoff, sade han: ”Det är en skicklig förflyttning av förra sekelskiftets kulturnationalism till våra dagar. För mig som forskare är det intressant att det fortfarande finns människor som faktiskt tror på det här, att nationalstaten förkroppsligar någon sorts svenskhet.”
100512_Jag_är_inte.ORIG.indd 19
19
10-02-26 10.47
Samtidigt dömde Kjell Hansen ut Sverigedemokrater nas tanke om ett ursprungligt, svenskt folk som felaktig och historiskt falsk. Idén om en gammal nationell sam hörighet, att det faktiskt finns ett svenskt folk, är enligt etnologen Hansen en myt. ”Tittar man i historiska källor finns det väldigt få refe renser till svenskarna som folk före år 1800. Innan dess var det bara kungarna och adelsmän som höll ihop riket.” Sverigedemokraterna påpekar gärna att partiets natio nalism förr var allmängods i svensk politik. Nationalis men genomsyrade en gång alla partier. Det är de andra partierna som blivit konstiga: förgiftade av modernism, mångkultur och kulturradikalism, menar partiet. Blott Sverigedemokraterna, som håller fast vid den blågula folkhemstanken, är normalt. Etnologen Kjell Hansen ger SD delvis rätt: nationa lism av SD-snitt var en gång standard i svensk politik. Det var på 1930-talet. Efter andra världskriget minskade nationalismens betydelse som politiskt redskap kraftigt, påminner han. ”Då hade man sett vad de här idéerna kunde leda till.” När jag intervjuade honom då, 2003, förutspådde Kjell Hansen att SD:s tankar skulle fortsätta att vinna anhäng are. SD:s vurm för det forna låg i tiden, menade han, som en del av en allmän samhällstrend att människor allt mer söker sina rötter. ”Men det är skillnad på släktforskning och att vilja kasta ut invandrare”, sade han.
12_Jag_är_inte.ORIG.indd 20
20
10-02-26 10.47.52
Fyra år senare, 2006, skördade Sverigedemokraterna nya valframgångar. Återigen var det Landskrona som visade vägen. Här fick partiet 23 procent av rösterna och hamnade i kommunstyrelsen. Valresultatet 2006 befäste Skåne som lokomotivet i Sverigedemokraternas segertåg. Hade svenskarna röstat som de 1,2 miljoner invånarna i Skåne hade SD redan då kommit in i riksdagen. Partiet fick platser i 32 av 33 skånska kommunfullmäktige. I det skånska regionvalet blev SD större än Miljöpartiet, Kristdemokraterna, Cen terpartiet och Vänsterpartiet. Bara S, M och FP lockade fler skånska väljare. Miljonerna i partistöd började på allvar rulla in. Våren 2010 räknar SD med att ha nitton miljoner kronor i val kassan. Det är mer än vad flera riksdagspartier har i sina valbudgetar.
100512_Jag_är_inte.ORIG.indd 21
10-02-26 10.47
12_Jag_aĚˆr_inte.ORIG.indd 22
10-02-26 10.47.53
Jag är inte rabiat. Jag äter pizza. 15 juni 2003
25-årige Mattias Karlsson i Malmö gillar inte de arabiska skyltarna i sina hemkvarter nära Möllevången. Eller när muslimska butiksägare inte vill sälja folköl på grund av sin tro. Det är osvenskt, säger han. I somligas öron har ordet osvensk en positiv klang. Zlatans dribblingar är osvenska. Trottoarserveringar är osvenska. Inte för Mattias Karlsson. Tvärtom. Det osvenska ska bort. Det osvenska har ingen plats i hans Sverige. Mattias Karlsson har en vision, en politisk dröm. Den handlar om ett kulturellt enhetligt Sverige. I skolorna: temaveckor om svensk historia istället för antirasistdagar. På torgen: fosterländska statyer som stär ker den svenska identiteten. Sverige åt svenskarna. Enkultur istället för mångkul tur. – Det är ett ideal att sträva mot.
100512_Jag_är_inte.ORIG.indd 23
23
10-02-26 10.47
Mattias Karlsson är politisk sekreterare i Malmö, ledamot i partistyrelsen och Sverigedemokraternas enda avlönade politiker. Från SD:s kontor i Malmö planerar han partiets kampanjer över hela landet. Vem betalar hans lön? Hans eget parti? Anonyma främlingsfientliga bidrags givare? Nej. Malmöborna betalar Mattias Karlssons lön. Malmöborna betalar Mattias Karlssons lön eftersom det var så många malmöbor som röstade på Sverigedemo kraterna i valet i höstas. Partiet fick 5 578 röster i kommu nen – elva fler än Kristdemokraterna. De två mandaten i fullmäktige ger partiet rätt till en kommunalt finansierad politisk sekreterartjänst på 75 procent. Mattias Karlsson får en månadslön på drygt sjutton tusen kronor av kommunen. Formellt är han underställd kommunfullmäktiges ordförande Kjell-Arne Landgren (S), men i praktiken bestämmer hans eget parti hur de vill använda honom. Han svarar i telefon och på e-post, skriver rapporter (den senaste heter ”Socialdemokraternas sanna natur” och är ett svar på SSU:s kampanj mot SD), servar SD:s två kommunfullmäktigeledamöter i Malmö och drar upp riktlinjer för partiets skolkampanjer. – Jag är behjälplig där jag behövs, sammanfattar han. Jag träffar honom vid Rådhuset, strax före ett kom munfullmäktigesammanträde.
12_Jag_är_inte.ORIG.indd 24
24
10-02-26 10.47.53
Efter valet 2002 stod det klart att Sverigedemokraterna kommit in i fullmäktige i hälften av Skånes kommu ner. Politiker, statsvetare och ledarskribenter uttryckte sin bestörtning. De främlingsfientliga, hette det, hade kommit in i politikens finrum. Nu, nio månader senare, halar Mattias Karlsson vant fram sitt nyckelkort. Med ett snabbt drag i kortläsaren låser han upp porten till Malmös pampiga rådhus. Ett par grupper av demonstranter nedanför trap pan på Stortorget tittar efter honom; en handfull röda ”Vi-tar-fajten-jackor” från Kommunal och två personer från någon hjälporganisation, Rädda Barnen kanske. Demonstranterna får inte komma in i de salar med träpaneler, mörka oljemålningar och gratis Ramlösa dit Mattias Karlsson är på väg. Om de ändå försökte ta sig in skulle de snabbt stoppas av Rådhusets vaksamma vaktmästare, samme vaktmästare som nu hälsar igenkän nande på Mattias Karlsson. Folkpartisten Björn Lagerbäck, som Mattias Karlsson nyligen träffade på Kommunförbundets kongress i Lin köping, hälsar också. – Vi blir bemötta på ett bra sätt. Korrekt. Folk hälsar, det är inga problem. På kongressen fick vi beröm, mellan skål och vägg, från flera andra ombud från andra partier, säger han. – Vad berömde de er för? – För att vi agerade på ett korrekt och professionellt sätt.
100512_Jag_är_inte.ORIG.indd 25
25
10-02-26 10.47
Sverigedemokraterna har ett kansli i Malmö. När Syd svenskan ville mötas där blev det nobben. Kontorets adress är hemlig – enligt Mattias Karlsson av rädsla för att vänstergrupper ska sabotera lokalerna. För att få kontraktet fick Sverigedemokraterna lova hyres värden att inte ta dit personer de inte litar på. – Vi ringde på över hundra lediga lokaler innan vi fick napp, säger Mattias Karlsson. – Vissa värdar sade nej för att de inte gillade Sverige demokraterna. Men de flesta sade nej för att de var oroliga för skadegörelse från vänsterextrema grupper. Partiets enda riktiga affischnamn, ex-riksdagsmannen och ex-moderaten Sten Andersson, blossar i rökrummet intill. Han väntar på att vi ska bli klara med intervjun så han och Mattias Karlsson kan gå igenom dagens full mäktigeärenden. Karlsson nickar uppskattande i riktning mot rökrummet. – Sten ska ju bli vår riksdagsman 2006. Då ska vi nå 12 procent i Malmö valkrets. Mattias Karlssons blick blir ofta lite trotsig. Situatio nen är speciell och han vet om det. En intervju med en sverigedemokrat är annorlunda än en vanlig politiker intervju. Som de flesta andra tidningar har min tidning, Syd svenskan, haft många och långa diskussioner om vilken ”policy” tidningen ska ha gentemot Mattias Karlssons parti. Sverigedemokraterna skiljer sig på ett fundamen talt sätt från andra svenska partier i det att partiet är
12_Jag_är_inte.ORIG.indd 26
26
10-02-26 10.47.53
motståndare till mångkultur. Partiet bedriver en aggres siv propaganda mot muslimer i Sverige och vill riva de moskéer som finns. Grunden för Sydsvenskans journalistik är öppenhet och principen om alla människors lika värde. Därför granskas nyhetstexter om Sverigedemokraterna hårt, ofta hårdare än när det handlar om andra partier. Tidningen vill inte okritiskt sprida partiets åsikter. Omvänt är Sydsvenskan och övriga svenska mass medier en huvudfiende för Sverigedemokraterna. På partiets hemsida talas om ”massmedias svek”, ett svek som enligt Sverigedemokraterna består i att svenska medier förtiger de problem som finns med invandringen, samt hindrar Sverigedemokraterna från att komma till tals. I partitidningen SD-Kuriren– där Mattias Karlsson är en flitig skribent – publiceras ofta artiklar om brott där de misstänkta har utländsk bakgrund. Redan i rubrikerna slås gärningsmännens etniska bakgrund fast: ”Iranier rånade postkontor i Uppsala” eller ”Afrikan rånade guld smedsaffär i Örkelljunga”. I texterna hängs de dömda ut med namn, även de som dömts till psykiatrisk vård. – Vi vill vara en motvikt till etablerade medier. Ni skriver bara ut ursprunget när det är svenskar som begått brotten, säger Mattias Karlsson. Sten Andersson har rökt färdigt och slår sig ner vid bordet. Tar fram fullmäktiges dagordning. – Jag ska säga några väl valda ord om avfallshante ringen, förkunnar han.
100512_Jag_är_inte.ORIG.indd 27
27
10-02-26 10.47
För Sten Andersson är det viktigt att framstå som en seriös politiker. Steget från M till SD var logiskt för honom – hans profilfråga var även som moderat riksdags man motståndet mot invandringen och det mångkultu rella samhället. Men han vill visa att han inte är någon enfrågepolitiker. Han kan prata om soptaxan också (han förespråkar en höjning). Mattias Karlsson vill gärna att Sten Andersson under fullmäktigemötet gör en markering mot en motion från SPI, som vill ge pengar till invandrarföreningar för att de ska arbeta mot ungdomsrån. SPI skriver att rånen gör att svenskar riskerar att bli främlingsfientliga. – Problemet är väl inte att de riskerar att bli främlings fientliga, utan att de blir rånade, säger Mattias Karls son. Sedan 1994, när han var sexton år, har han sympatiserat med Sverigedemokraterna. Då sökte han upp SD i Växjö, men blev aldrig medlem eftersom han tyckte att partiet var för extremt. Först 1998 gick han med i SD. Fram till i höstas, när han fick jobbet som politisk sekreterare i Malmö, pluggade Mattias Karlsson stats vetenskap i Lund. Tillsammans med partikamraten Jim mie Åkesson (som även han sitter i partistyrelsen) blev han utkastad av andra studenter från flera grupparbeten på grund av sina åsikter. – Det kan vara svårt att palla trycket. Man är ju alltid ”den där sverigedemokraten”. I Malmö kommunfullmäktige sitter ett annat främ
12_Jag_är_inte.ORIG.indd 28
28
10-02-26 10.47.53
lingsfientligt parti: Skånepartiet, vars ledare Carl P Herslow är kommunalt avlönad politisk sekreterare, precis som Mattias Karlsson. Skånepartiet har bland annat proklamerat att ”islam ska bort”. Men enligt Mat tias Karlsson är det inte aktuellt med något samarbete mellan SD och Skånepartiet: – Skånepartisterna är politiska clowner. Vi vill göra en seriös insats och klarar oss bra själva. Att vara sverigedemokrat innebär inte bara att man slåss mot alla andra partier. Sverigedemokrater slåss mot hela det offentliga Sverige, eftersom uppfattningen att etnisk mångfald är av godo genomsyrar alla offentliga verksamheter. Samma kommun som betalar Mattias Karlssons lön berättar stolt på sin hemsida att här bor invånare från över 150 länder. Mattias Karlsson önskar att många av dem flyttar tillbaka till sina ursprungsländer. – Visst är det ironiskt. Men jag ser det som att min lön betalas av dem som röstade på oss. Det är demokrati när den fungerar som bäst. När han fick jobbet flyttade han från Lund till Södra Innerstaden, nära Möllevången. Där trivs han inte. – Hela miljön är osvensk. På bussen hör man ibland bara utländska språk. Jag känner mig inte hemma där, det känns otryggt, säger han. Man kan fråga sig varför en sverigedemokrat väljer att bosätta sig i den stadsdel där stadens etniska mångfald märks allra mest.
100512_Jag_är_inte.ORIG.indd 29
29
10-02-26 10.47
– Jag fick en lägenhet där. Det är ett ställe att bo på, svarar Mattias Karlsson kortfattat. Malmö måste bli mer svenskt, hävdar han. Partiet har i Malmö motionerat om att införa återvandringsprojekt samt att dra in bidragen till kulturföreningar för invand rare. Att en viktig del av Malmös identitet ligger i det faktum att staden är en invandrarstad bekymrar honom inte. – Den staden ligger ju i Sverige som är svenskt. Mattias Karlsson lägger ut texten om allt det främ mande som finns i Malmö, det som gör att han känner sig undantryckt: muslimska kvinnor med huvuddukar, närbutiker som inte säljer mjölk. Plötsligt tycks han gri pas av ett behov att nyansera sig: – Jag är inte rabiat. Jag äter pizza.
Vad hände sen? SD-framgångarna i Malmö har fortsatt. I valet 2006 lade 7,47 procent av Malmöborna sin röst på Sverige demokraterna. I kommunfullmäktige är det numera bara Socialdemokraterna och Moderaterna som har fler ledamöter än SD. Den idag 66-årige Sten Andersson blev inte riksdags man 2006, som Mattias Karlsson hoppas på i detta repor tage. Däremot gav den lokala valframgången honom en kommunalrådspost.
12_Jag_är_inte.ORIG.indd 30
30
10-02-26 10.47.54
”Nu siktar jag på fyra år till som kommunalråd”, sade han när jag träffade honom på SD:s landsdagar i Ljung byhed i oktober 2009. Det var dagen efter den stora partifesten och Sten Andersson blossade i rökrutan i sin svarta skinnjacka. Vi pratade om partiets nya vallåt ”Vi är på gång nu!” som premiärsjungits av festdeltagarna kvällen före. En Nick Borgen-klingande dänga med textrader som ”Vi säger det du tänker”. Sten Andersson gillade låten skarpt. ”Inget högtra vande utan lite rock’n’roll sådär”, recenserade han. Jag tänkte det jag brukar tänka vid möten med honom: den förre byggarbetaren Sten Andersson besitter en gam maldags grabbig malmöitisk folklighet, som få andra politiker i staden kan matcha. I valet 2006 blev han sta dens näst mest kryssade politiker. Bara S-ledaren Ilmar Reepalu fick fler personkryss. Sten Anderssons forne partibroder, Moderaternas förre Malmöledare Percy Liedholm, tyckte att M gjorde ett strategiskt misstag när partiet inför valet 2002 petade Andersson från riksdagslistan (det var den petningen som fick Sten Andersson att byta till SD). ”Det var en dålig analys när Andersson sparkades ut. Han har tagit många, många moderatröster”, menade Percy Liedholm. Fast de flesta aktiva moderater, åtminstone utanför Malmö, tyckte nog att det var skönt att bli av med Sten Andersson. Då slapp de försvara en öppet invandrings
100512_Jag_är_inte.ORIG.indd 31
31
10-02-26 10.47
kritisk M-riksdagsman som talade på möten med orga nisationen ”Folkviljan och massinvandringen”. Mattias Karlsson är idag SD:s presschef och en viktig ideolog för partiet i frågor om invandring och nationa lism. Det här reportaget blev omdiskuterat. 2003 var det fortfarande outtalat så att Sverigedemokraterna var en sorts fiende för många svenska nyhetsredaktioner. Det präglade bevakningen, som ofta var dålig och obalan serad. Många argumenterade för att SD inte skulle ges utrymme.
12_Jag_är_inte.ORIG.indd 32
10-02-26 10.47.54