INNEHÅLL FÖROR D
7
LJ UVLIGA JÄVLA AD H D LEVA M E D AD H D S KOLAN
9
28
50
M I SS B R U K OCH KR I M I NALITET
64
D IAG NOS E N OCH D E SS OR SAKE R B E HAN D LI NG OCH HJÄLPM E D E L SAM HÄLLS KOSTNAD E N AR B ETS LIV
78 98
106
116
S E M E STE R OCH FR ITI D
124
AD H D SOM FRAMGÅNG S FAKTOR
130
ATT FLYGA I STÄLLET FÖR ATT FALLA E FTE ROR D
143
FAKTA OM AD H D
147
ATT FÖR STÅ AD H D LÄSTI PS
136
169
179
H IT VÄN D E R D U D IG FÖR FATTAR E N S TACK
181 183
5
LJUVLIGA JÄVLA ADHD
J
ag kan ha ett fantastiskt flow, men det behövs bara att telefonen ringer så är allt förstört. Jag kan höja stämningen på en fest, men sorlet av minglande människor kan göra mig helt utmattad. Jag heter Georgios Karpathakis Jaenson och jag har adhd. Jag är inte normal. Det har jag aldrig varit och kommer aldrig att bli. I alla fall inte i samhällets ögon, enligt samhällets normer. Det har jag vetat och känt sedan barnsben. Och om jag mot förmodan någon gång har lyckats glömma bort eller ignorera det faktum att jag inte är som alla andra, ja då har omvärlden alltid varit snabb med att rycka in och påminna mig om det: att jag är annorlunda, konstig, fel. Inte nödvändigtvis med ord, men via långa, djupa och högljudda suckar. Kanske beror det på att jag inte vet hur man gör något lagom? Hur man sover lagom, dricker lagom, knarkar lagom, pluggar lagom, tränar lagom, älskar lagom, städar lagom, shoppar lagom, visar lagom mycket känslor, gråter lagom, skriker lagom, slåss lagom, argumenterar och diskuterar lagom, äter lagom. Jag är inte lagom.
9
29
D
et är ett helvete att leva med adhd. Men det är också underbart. Och fantastiskt. Och fruktansvärt. Allting är inte svart eller vitt, även om jag många gånger har svårt att inse det. Antingen hatar jag någon eller något, eller så älskar jag den eller det. Och antingen är allt frid och fröjd eller så är det ett jävla liv och fullt kaos. Den där gråskalan mittemellan det svarta och det vita har jag än i dag otroligt svårt att se och förstå. Likaså att vara ”normal” och göra någonting lagom. Jag gör allting, precis allting, väldigt mycket och väldigt intensivt – eller inte alls. Så har det alltid varit och så kommer det förmodligen att förbli, även om jag med åren har förstått att inte alla människor fungerar så. Det är inte alla som bokstavligt talat blir galna, slår på skärmen, biter sig i läppen och får panik när mobilen hänger sig och den grekiska favoritlåten slutar spela på tunnelbanan mellan Gamla stan och T-Centralen. Men jag har också blivit medveten om hur underbart skönt det är att sova omkring sex till åtta timmar per natt, och inte två till fem timmar som jag gjorde under mina första tjugofem år i livet. Jag har på riktigt börjat förstå innebörden av ordet ”utvilad” och hur det är att vakna och känna sig full av energi.
”Regelrätt; som sig bör; vanlig, genomsnitts-, ordinär; vid sina sinnens fulla bruk, fullt klok” Betydelse av ordet ”normal”, ur Svenska Akademiens ordlista
30
Låter det inte ganska tråkigt? Jag menar, vad är egentligen normalt? Och vem har bestämt vem eller vilka som är det? Och måste man vara lagom för att vara normal? Ingen pratar om Christofer Columbus som onormal, men jag undrar vilken ”normal” person, enligt definitionen ovan, som sätter sig i en båt och åker mot jordens ände i hopp om att finna en västlig rutt till Indien. Jag vet inte om det egentligen finns några ord som fullt ut kan beskriva hur det är att leva med adhd. Det kan vara hemskt, otroligt utmanande och medföra oerhörda konsekvenser – inte minst om rätt stöd, hjälp och en fastställd diagnos uteblir. Och så kan det vara något positivt och en enastående tillgång. Ja, ibland nästan lite av en gåva. Inte minst när man får kunskap om vad man kan göra för att bättre hantera och minimera de negativa sidorna med adhd. Men också när man får lära sig vilka metoder och strategier man kan använda för att maximera dess positiva sidor. Samtidigt är uttrycket: ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något” så otroligt sant. För att vi som lever med adhd ska få förutsättningar att uppnå vår fulla potential, och få möjlighet att lyckas fullt ut, behöver vi både våra näras och käras, våra eventuella partners och omgivningens hjälp. Det är inga stora saker vi ber om, men de är viktiga och handlar till stor del om förståelse, respekt samt ett bättre förhållningssätt och bemötande – vilket kan vara avgörande för hur allvarlig vår ”funktionsnedsättning” blir.
31
36
Att leva med adhd i dagens informationssamhälle känns ibland som att vara fånge i en tortyrkammare. ”Föreställ dig att du, medan vi pratar, har fem barn som drar i din arm och ropar ditt namn samtidigt som någon maler kaffebönor i en högljudd kaffekvarn, riktad mot ditt öra. En kinesisk drake dansar runt i rummet, mellan oss, och avbryter vår konversation. En låt kommer på radion och ur tomma intet dyker en barndomsvän som du inte har sett på femton år upp och mer eller mindre kräver att ni ska prata gamla minnen. Två av barnen börjar skrika och dra i varandras hår samtidigt som ett annat av barnen kräks. Lägg nu inte märke till något av detta utan fortsätt bara prata med mig och fokusera på vad jag säger. Inte så lätt, va?” Men hur får man någon som inte har adhd att förstå hur det är att leva med diagnosen? Genom att låta hen uppleva några minuter ur vår vardag såklart. Insikter som gav mig idén och senare låg till grund för skapandet av ADHD-lådan, en världsunik digital upplevelse som på ett enkelt men samtidigt effektfullt sätt illustrerar vilka utmaningar och svårigheter olika vardagssituationer ofta innebär för oss som har adhd. Mitt företag och jag tog fram den i samarbete med Samsung och innovationshuset Epicenter häromåret. Sedan dess har ADHD-lådan bokats till en rad olika skolor, kommuner, företag och events. Men också haft besök och upplevts av bland andra Satya Nadella – vd för Microsoft, drottning Silvia, prins Daniel, Caroline Nelson – vd för H&M i Sydafrika, Gustav Fridolin – tidigare utbildningsminister och professorer inom barn- och ungdomspsykiatri.
37
Jag har alltid levt i ett krig med mig själv. Jag gjorde tidigt fel. Var fel. Jag misslyckades i sociala sammanhang, i skolan, hemma. Så länge jag kan minnas har jag känt mig värdelös och även om jag då och då får höra att jag utstrålar självförtroende så är min självkänsla fortfarande så gott som obefintlig. Och det kommer nog ta många år innan jag kan tycka om mig själv, på riktigt. Jag är faktiskt inte ens säker på att den dagen någonsin kommer att komma. När jag ser tillbaka på mina misslyckanden som ung tror jag att många av felen jag gjorde hemma var en följd av felen jag gjorde i skolan eller i sociala sammanhang. För min familj och släkt har alltid låtit mig vara den där annorlunda, hyperaktiva, nyfikna och envisa killen som inte kan göra något lagom – även om jag åtskilliga gånger gick dem väldigt mycket på nerverna. Jag var ett litet energiknippe helt enkelt. Eller som mammas morfar, på den renaste småländskan och med glimten i ögat, kort och koncist sammanfattade det: ”Det är mycket krångel i kroppen på den där pojken.” Relationer till andra människor är ett eget kapitel för mig. Jag skulle aldrig vilja eller klara av att ha en nära relation eller kärleksrelation med någon som jag själv. Många gånger orkar jag ju knappt med mig själv och alla mina egenheter. Därför är jag full av beundran för alla de som ”står ut” och orkar leva sida vid sida med någon som jag själv, vars diagnos kan vara så oerhört påfrestande. Min älskade familj och släkt, min före detta flickvän, barndomsvänner, nya vänner och tidigare kollegor – jag är er evigt tacksam för att ni har stått ut och fortfarande står ut. Jag börjar, på riktigt, inse hur svårt det måste ha varit. Och fortfarande är.
38
ATT TÄNKA PÅ OM DU ÄLSKAR NÅGON MED ADHD Skäms inte Även om det många gånger är otroligt jobbigt och utmanande att leva med eller nära någon som har adhd finns det ingen anledning att skämmas över diagnosen! Några av de mest betydelsefulla och viktigaste bidragen i vår historia kommer från människor med adhd. Många forskare, författare, artister, musiker och entreprenörer har blivit framgångsrika för att de har en utomordentligt kreativ sida och visioner som ”vanliga” människor inte har. Ha tålamod Försök förstå att din käraste gör sitt bästa även om hen inte lever upp till dina och andras förväntningar. Var försiktig med att döma och ge det tid! Hen kommer att åstadkomma vad hen ska och måste göra, men kanske inte på det sätt och inom den tidsramen du hade tänkt. Stötta gärna med kärlek och uppmuntran, inte genom att peka finger och ge kritik. Uppmuntra Adhd är ingen ursäkt för en oansvarig livsstil eller dåligt uppförande. Men diagnosen är en förklaring till varför vissa saker kan vara svåra och utmanande. Enkla uppgifter som att öppna, läsa och svara på mejl, samt att betala räkningarna varje månad, kan för någon med adhd kännas som att bestiga Mount Everest. Det betyder inte att hen är dum i huvudet. Försök gärna uppmuntra. Och glöm inte att påpeka när personen har lyckats.
40
SKOLAN Problemet med adhd är ju att det är så fruktansvärt svårt att sitta still. Man läser ju ständigt av sin omgivning, samtidigt som man är lättdistraherad och har ett extremt behov av att synas, höras och bli bekräftad. Och då blir man ju någon slags clown istället, som inte bryr sig om vad som händer framme vid svarta tavlan. Åtminstone var det så för mig. Benjamin ”Beppe” Singer
50
Filtskärm – dämpar ljud och skärmar av klassrummet. Känselmaterial – bra att ha när man exempelvis ska sitta och lyssna på en lektion. Bolldyna/sittdyna – ger en dynamisk sittställning vilket resulterar i bättre inlärning. Timstock – visar tid med hjälp av röda lysdioder som slocknar en efter en när tiden går. Finns även som app. Seriesamtal – ett pedagogiskt arbetssätt som används för att visualisera kommande aktiviteter och händelser. Ritprata – ett utmärkt berättarstöd i olika situationer och passar bra när man behöver lösa en konflikt eller vill förklara något. En egen almanacka – eleven kan rita, skriva eller klistra in bilder på vad som ska packas i träningsväskan. Arbets- eller dagsschema – scheman i bilder och ord som visar hur mycket som är kvar på arbetsuppgiften eller dagen. Visuellt stöd – kan bland annat användas för att skapa struktur samt förtydliga och förenkla arbetet. Explain Everything – skärminspelnings-app som gör det möjligt att kombinera bild, video, text, ljud och förklaringar i uppgifter (för alla skolämnen).
59
Att leva med adhd är inte lätt. Man får inte en fastställd dia gnos för att allting är frid och fröjd – tvärtom. För vuxna ställs diagnosen först när deras svårigheter med uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och överaktivitet har blivit så omfattande att det påverkar förmågan att fungera i vardagen. Och för att kunna tala om en funktionsnedsättning måste symtomen dessutom ha kvarstått sedan tonåren och ha resulterat i omfattande svårigheter inom en rad olika områden – till exempel både i hemmet och i skolan eller på arbetet. Med andra ord och på ren svenska: livet och vardagen ska ha gått åt helvete innan det ens kan bli tal om att du eventuellt har adhd. Hur sjukt är inte det? Och hur i hela fridens namn kan det ens vara tillåtet att kalla en biologisk variation i hjärnan för sjukdom eller funktionsnedsättning? Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – vad är det för begrepp? Vem har kommit på det? Och varför? Varför ska vår variation behöva utvecklas till en funktionsnedsättning innan vi får de svar, det stöd och den hjälp vi har rätt till och behöver? Är det verkligen värdigt och rimligt i ett av världens mest jämlika och moderna samhällen? Är det en syn som resulterar i att vi, precis som alla andra ”normala” svenska medborgare, får förutsättningar för att uppnå vår fulla potential? Jag tycker inte det. Dessutom är det varken etiskt eller samhällsekonomiskt försvarbart. Och därför vägrar jag att acceptera det. ”Jag tycker inte om att använda ordet ’disorder’ när jag pratar om adhd. Ett barn med adhd har många gåvor, de behöver bara få möjlighet att kanalisera sin energi på sådant de älskar.” Debbie Phelps, den olympiske guldmedaljören Michael Phelps mamma 86
Adhd kännetecknas av överaktivitet, impulsivitet och uppmärksamhetsproblem som kan förekomma i kombination eller var för sig. De tar sig uttryck på olika sätt i olika miljöer och påverkar som sagt den diagnostiserades förmåga att fungera i vardagen. Av naturliga skäl kan symtomen hos en person med adhd förändras över tid, och påverka individen på olika sätt vid olika tillfällen i livet. Men för att fastställa adhd krävs i dag en noggrann utredning, utifrån mycket specifika riktlinjer, där information samlas in från flera olika källor och därefter vägs samman och jämförs med stränga diagnoskriterier. Det finns med andra ord inget enkelt test som kan svara på om en person har adhd eller inte. I dag finns det tre former av adhd (huvudsakligen ouppmärksam form, huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form och kombinerad form), och jag känner väldigt väl igen mig i många av diagnoskriterierna.
IGENKÄNNINGSFAKTOR PÅ EN SKALA
1 = känner inte alls igen mig 5 = känner igen mig 10 = känner väldigt mycket igen mig
90
1–10
ADHD, KOMBINERAD FORM Uppmärksamhetsproblem i kombination med hyperaktivitet och stor impulsivitet, vilket även är den vanligaste formen av adhd Personer med en kombinerad presentation av adhd uppfyller kriterierna i båda kategorierna på föregående sidor .
10
Det är denna form jag är diagnostiserad med.
Mellan två och en halv och fyra procent av alla vuxna svenskar lever med adhd. Det innebär att cirka 175 000 vuxna i Sverige har diagnosen. Det är lika många som hela Uppsalas befolkning. Studier har visat att omkring 50 procent av de som har fått diagnosen som barn även har symtom på adhd i vuxen ålder. I dag överöses människor i alla åldrar av intryck och information, samtidigt som vi ställs inför en uppsjö av valmöjligheter och förväntas fatta välgrundade beslut. Något som förutsätter och ställer krav på felfria exekutiva funktioner – vilket i sin tur bidrar till att följderna av att leva med adhd blir mer uppenbara. År 1902 beskrev barnläkaren Sir George Still ”adhd-barn” så här: ”Svårt att kontrollera sitt beteende men fortfarande intelligent.” Melchior Adam Weikards observation av människor med adhd-liknande symtom fanns redan år 1775: ”Mestadels vårdslös, tar sig an många och farliga projekt utan att tänka på konsekvenserna innan, men genomför dem också med bravur.” Adhd är inget fenomen, det är ingen trenddiagnos, inget som uppkommit ur tomma intet och inte heller en dödsdom. Och vi är inga konstiga utomjordingar. Det var vi inte år 1775, det är vi inte i dag och det kommer vi inte att vara om 1 000 år heller.
93
46
N
ågot som jag och många andra med adhd har gemensamt är vår förmåga att hyperfokusera. Jag ser det inte bara som en av mina absolut största tillgångar utan även som ett slags gudagåva – en egenskap jag fullkomligen älskar och känner mig lyckligt lottad över att besitta. Hyperfokus skulle kunna beskrivas som motsatsen till koncentrationssvårigheter. Istället för att vara lättstörd, tappa fokus och inte kunna koncentrera sig så kan ingenting störa dig, din koncentration eller ditt fokus. Det är som att min hjärna – per automatik – går in i ett transliknande tillstånd när jag jobbar med eller gör något som är riktigt roligt eller väldigt intressant. Då försvinner alla störande moment runt omkring. De liksom suddas ut och sätts på ljudlöst – och det enda som existerar är det jag håller på med, vilket jag och andra som hyperfokuserar dessutom oftast gör jäkligt bra. Som liten blev detta väldigt tydligt när jag lekte med Lego. Jag försvann in i Legovärlden och hörde inte första, andra eller nionde gången mamma ropade på mig. En gång är ju ingen gång, men när detta sedan hände kontinuerligt började mamma fundera och tog mig till läkaren för att kolla min hörsel. Men den var det inget fel på. I dag hyperfokuserar jag betydligt oftare, mitt hyperfokus är mer framträdande och närvarande i dag än det någonsin har varit. Något som förmodligen har med mitt jobb att göra vilket
118
oftast är grymt roligt, intressant, spännande, engagerande och fantastiskt utmanande. Tänk vilken otrolig win-win-situation det hade kunnat bli för alla inblandade parter om samhället, skolan och arbetsgivare med flera hade varit bättre på att anpassa sina krav, förväntningar och miljöer (till exempel i skolan, på arbetsplatsen och offentliga platser) så att de passar ännu fler. Och om vi samtidigt hade varit bättre på att ta tillvara och maximera adhd-dia gnostiserades unika egenskaper och tillgångar. Det är enligt mig inte bara en modern beskrivning av utan även receptet på hur man skapar ett lönsamt, hållbart, framgångsrikt och välmående samhälle – för alla. Jag menar, personer som av naturen är kreativa, nyfikna, engagerade, drivna, orädda, ambitiösa och ständigt kommer på nya idéer, har en outtömlig energi och ser en lösning på alla problem (oavsett storlek) växer ju inte direkt på träd. Och de som har dessa egenskaper måste ju vara drömmen för den som letar efter någon som får saker gjorda, och dessutom är väldigt tidseffektiv. Så tänker i alla fall jag. Men hur gör man när man söker jobb, ska man säga att man har adhd? Det har jag ofta funderat på. Även om det finns några yrken, däribland polis, som du inte får jobba med om du har adhd, så medför en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (npf) även flera positiva och avundsvärda förmågor. Något som allt fler företag och branscher så sakteliga börjar förstå. Jag märkte det själv under en anställningsintervju på en PR-byrå i Stockholm för några år sedan. VD:n sken av optimism när jag berättade om min diagnos. En sällsynt reaktion, jag vet. För än i dag finns det arbetsgivare som har en skev syn på adhd. Därför är det också så svårt att säga huruvida man ska
119
vara ärlig och öppen med sin diagnos på jobbet eller inte – något du för övrigt inte har en skyldighet att vara. Personligen tänkte jag inför nyss nämnda intervju att antingen ”gillar de läget” eller så skiter jag i dem, då vill jag ändå inte jobba där. Det är ju de som i sådant fall går miste om en person som: • Vågar ta risker, älskar att prova nya saker och inte överanalyserar. • Är genuint nyfiken på omvärlden, utåtriktad och social. • Är duktig på att kommunicera och en jävel på att knyta kontakter och skapa nya relationer. • Har en enorm drivkraft. • Är många gånger outtröttlig och lägger i en växel till när andra stannar. • Multitaskar av naturen (i alla fall när man är organiserad, strukturerad och planerar allt). • Är sympatisk eftersom hen vet hur det är att stigmatiseras. • Är passionerad och ofta blir totalt uppslukad av sådant som hen tycker är roligt och intressant. • Har förmåga att hantera motgångar. ”En människa med ett riktigt bra CV, kryddat med lite ADHD – vilken fantastisk chans att anställa en bra medarbetare.” Sven Hagströmer, entreprenör
Som arbetsgivare eller chef finns det några saker du kan tänka på och göra för att hjälpa anställda som har adhd. Som till exempel att planera och organisera kommande arbetsvecka. Många av oss som lever med adhd tackar gärna ja till nya projekt och arbetsuppgifter, utan att tänka på vilken arbets-
120
börda det innebär. Genom att begränsa antalet arbetsuppgifter kan du underlätta för anställda med adhd att inte ta på sig för mycket och samtidigt hjälpa dem att fokusera på rätt saker. Det här är något jag fortfarande kämpar med dagligen och försöker bli bättre på. Likaså att lära mig prioritera bland allt som ska göras, vilket är en ständig utmaning. Inte minst nu när jag är min egen chef och inte har någon som bestämmer vilka saker som är viktigast och behöver göras först. Som chef bör man även se till att ha löpande avstämningar för att försäkra sig om att allt går bra. Glöm inte heller att uppmärksamma och berömma bra prestationer. Tänk också på att det finns saker som är bra respektive mindre bra att säga till någon som har adhd. Oavsett om du är chef, förälder, syskon, lärare, vän eller partner. Kommunikationen underlättas om du tittar personen i ögonen, är kort och koncis, använder få instruktioner och uppmaningar (undvik frågande uppmaningar), sänker ditt röstläge och tonfall (skrik inte) och är så rak och tydlig du kan.
121
ATT FLYGA ISTÄLLET FÖR ATT FALLA Se det som en förutsättning, inte som ett hinder, se det som en tillgång. Det är det som är grejen. Anders Bagge
136