9789171263513 by Smakprov Media AB

Fotografen Claes Grundsten är en av de allra främsta skildrarna av vår fjällvärld. I denna bok följer han i Dag Hammarskjölds fotospår i de lappländska fjällen. Hammarskjöld var inte enbart FN:s generalsekreterare, utan också en hängiven fjällvandrare och en lyhörd naturskildrare. Hans texter bildar tillsammans med Claes Grundstens fotografier en magnifik hyllning till de svenska fjällen. Boken är en nyutgåva av Hammarskjölds fjällvärld, som utkom 2007 – men nu i ett smidigare format.

B ok f örla g e t M a x Ström www.maxstrom.se

SVENSKA FJÄLLEN

Claes Grundsten är en flerfaldigt prisbelönt och internationellt erkänd naturfotograf och författare. Han har fjällvandrat sedan ungdomstiden och hans böcker om fjällen och trekking är välkända för vandrare, både i Sverige och utomlands. Han har belönats med Civilingenjörsförbundets stora miljöpris och promoverades 2011 till hedersdoktor vid Stockholms universitet. Han har gett ut ett trettiotal böcker, varav flertalet handlar om de svenska fjällen. Claes Grundstens fotografi på sidan 42 i denna bok pryder den 1 000-kronorssedel som introducerades hösten 2015. Bilden är tagen från Sarektjåhkkås norra topp.

SVENSKA FJÄLLEN Fotografier av Claes Grundsten med Dag Hammarskjölds texter

Mot midnatt en kväll sent i april. Det har snöat under dagen, men nu är himlen ren, och mot söder, där det sista minnet av vintermörkret dröjer kvar som ett vårblått dunkel, bryter några få stjärnor igenom. Där jag åker på isen uppför Abiskojokk bryts tystnaden endast av den tunna nysnöns viskning mot skidorna. Över Pallemvagges port står aftonstjärnan skimrande som en smältvattensdroppe. Och därinne, dit den visar vägen, ligger – mil efter mil – fjällandet, ännu bundet av vintern men vaknande till en ny sommars äventyr. Ur Dag Hammarskjölds Vår sista stora vildmark.

Bokförl aget Max Ström

DAG HAMMARSKJÖLDS FJÄLLVÄRLD Fotografier av Claes Grundsten med Dag Hammarskjölds texter

© Bokförlaget Max Ström 2007 Text Dag Hammarskjöld © Claes Grundsten inledning, bildtexter och foto www.fotograf-grundsten.se © Sverker Åström förord Grafisk formgivning Patric Leo Original Petra Ahston Inkapööl Faktagranskning och korrektur Elisabet Sahlin Repro Linjepunkt, Falun Tryck Imago 2007 ISBN 978-91-7126-074-1 Till höger: Dag Hammarskjöld på Bårddejiegńa. Foto Gösta Lundquist.

DAG HAMMARSKJÖLDS FJÄLLVÄRLD Fotografier av Claes Grundsten med Dag Hammarskjölds texter

INNEHÅLL FÖRORD AV SVERKER ÅSTRÖM

FJÄLLDRÖMMAR 13 LAPPLAND 17 SOMMARLANDET

KRING FYRA LÄGERPLATSER NORR OM SULITÄLMA

FJÄLLVANDRING 143 VÅR SISTA STORA VILDMARK 159 KAMERAN HAR LÄRT MIG ATT SE 171

INNEHÅLL FÖRORD AV SVERKER ÅSTRÖM

FJÄLLDRÖMMAR 13 LAPPLAND 17 SOMMARLANDET

KRING FYRA LÄGERPLATSER NORR OM SULITÄLMA

FJÄLLVANDRING 143 VÅR SISTA STORA VILDMARK 159 KAMERAN HAR LÄRT MIG ATT SE 171

Mät aldrig bergets höjd förrän du nått toppen. Då skall du se hur lågt det var.

DAG HAMMARSKJÖLD UR ”VÄGMÄRKEN”

Från Rusjka mot Sälka, Kebnekaisefjällen i juli.

Mät aldrig bergets höjd förrän du nått toppen. Då skall du se hur lågt det var.

DAG HAMMARSKJÖLD UR ”VÄGMÄRKEN”

Från Rusjka mot Sälka, Kebnekaisefjällen i juli.

FÖRORD

DAG HAMMARSKJÖLD FÖDDES i Jönköping 1905.

analytiska förmåga. Man ville hela tiden utropa,

Två år senare flyttade familjen till Uppsala och u nder

nej, Dag, den boken har jag inte läst, nej, Dag, det

första världskriget bodde de utanför Stockholm

resonemanget förstår jag inte ett dugg av, nej, Dag,

när pappan var statsminister. Familjen återvände

den personen har jag aldrig hört talas om. Men gjorde

1917 till Uppsala. Hammarskjöld bedrev där sensa-

det naturligtvis inte. Hans minne var fenomenalt. Litet

tionellt snabba studier och blev doktor i finansrätt

poesi på bundet versmått kanske vi litet till mans

när han var några och tjugo. Han brukade säga att

kan få att fastna. Men Hammarskjöld kunde flytande

hans avhandling var så komplicerad att han inte

återge ett otal texter utantill, på många språk, både

längre förstod vad han skrivit. Han blev statssekre-

poesi och prosa. När han vid någon ansträngande

terare i finansdepartementet under Ernst Wigforss på

skogsvandring på höstlig barmark citerade flera sidor

1930-talet och deltog i utarbetandet av den svenska

ur den helige Augustinus’ bekännelser för att illustrera

välfärdsmodellen. Så blev han statsråd och slutligen

något särskilt komplicerat moraliskt dilemma hos

år 1953 generalsekreterare i FN.

Jean Genet eller något kvistigt teorem i Heideggers

Hammarskjöld var en märklig svensk och världsmedborgare, en paradisfågel bland oss sparvar och Dag Hammarskjöld vid Noajddevallda i Sarvesvágge i Sarek, augusti 1946. Fotograferad av Gösta Lundquist.

kråkor. Det är lätt att stämma in i alla lovord. Mest

filosofi så kände man sig en aning betryckt och snubblade kanske över en förrädisk gren på stigen. Sommaren 1950 vandrade jag med honom i fjällen

slående för hans vänner och arbetskamrater var

tillsammans med den storartade fotografen och fine

kanske den enastående begåvningen. Den gjorde

naturkännaren Gösta Lundquist. Vi besteg Sulitelma.

ett dubbelt intryck. Man kände sig i umgänget med

Själva toppen nås via en tjugo meter hög brant vägg.

honom förflyttad till en intellektuell nivå långt över ens

Dag och Gösta svingade sig upp. De kastade ned ett

egen. Det var i och för sig uppiggande och inspire-

rep till mig och med döden i hjärtat kravlade jag mig

rande. Men samtidigt fick man oupphörligen dåligt

upp på toppen. Nedanför berget slog vi upp tältet.

samvete för att man inte bröt av hans utläggningar

Hammarskjöld och Lundquist hämtade in den sura

med att bekännasin egen okunnighet och bristande

veden. Jag lagade pannkakor över en osande eld.

FÖRORD

DAG HAMMARSKJÖLD FÖDDES i Jönköping 1905.

analytiska förmåga. Man ville hela tiden utropa,

Två år senare flyttade familjen till Uppsala och u nder

nej, Dag, den boken har jag inte läst, nej, Dag, det

första världskriget bodde de utanför Stockholm

resonemanget förstår jag inte ett dugg av, nej, Dag,

när pappan var statsminister. Familjen återvände

den personen har jag aldrig hört talas om. Men gjorde

1917 till Uppsala. Hammarskjöld bedrev där sensa-

det naturligtvis inte. Hans minne var fenomenalt. Litet

tionellt snabba studier och blev doktor i finansrätt

poesi på bundet versmått kanske vi litet till mans

när han var några och tjugo. Han brukade säga att

kan få att fastna. Men Hammarskjöld kunde flytande

hans avhandling var så komplicerad att han inte

återge ett otal texter utantill, på många språk, både

längre förstod vad han skrivit. Han blev statssekre-

poesi och prosa. När han vid någon ansträngande

terare i finansdepartementet under Ernst Wigforss på

skogsvandring på höstlig barmark citerade flera sidor

1930-talet och deltog i utarbetandet av den svenska

ur den helige Augustinus’ bekännelser för att illustrera

välfärdsmodellen. Så blev han statsråd och slutligen

något särskilt komplicerat moraliskt dilemma hos

år 1953 generalsekreterare i FN.

Jean Genet eller något kvistigt teorem i Heideggers

kråkor. Det är lätt att stämma in i alla lovord. Mest

filosofi så kände man sig en aning betryckt och snubblade kanske över en förrädisk gren på stigen. Sommaren 1950 vandrade jag med honom i fjällen

slående för hans vänner och arbetskamrater var

tillsammans med den storartade fotografen och fine

kanske den enastående begåvningen. Den gjorde

naturkännaren Gösta Lundquist. Vi besteg Sulitelma.

ett dubbelt intryck. Man kände sig i umgänget med

Själva toppen nås via en tjugo meter hög brant vägg.

honom förflyttad till en intellektuell nivå långt över ens

Dag och Gösta svingade sig upp. De kastade ned ett

egen. Det var i och för sig uppiggande och inspire-

rep till mig och med döden i hjärtat kravlade jag mig

rande. Men samtidigt fick man oupphörligen dåligt

upp på toppen. Nedanför berget slog vi upp tältet.

samvete för att man inte bröt av hans utläggningar

Hammarskjöld och Lundquist hämtade in den sura

med att bekännasin egen okunnighet och bristande

veden. Jag lagade pannkakor över en osande eld.

Hammarskjöld föreslog att vi skulle läsa dikter för

Belfrage som var närvarande, inte många minuter

varandra ur minnet. Sedan Lundquist och jag rivit

för honom att bestämma sig. Vid presskonferensen

av de två tre verser som vi kunde fortsatte Dag

på UD dagen därpå fick deltagarna intryck av att

någon timme att citera svensk och utländsk poesi

han behärskade hela FN-problematiken och dess-

medan elden falnade och den ljusa natten mörknade

utom var en övertygad och idealistisk anhängare

en aning.

av FN:s syften och metoder. Man kunde tro att han

Hammarskjöld ställde höga moraliska krav, på sig

ägnat natten åt att plöja igenom någon hyllmeter

själv och på andra. Ovillkorlig ärlighet var det över-

FN-litteratur och samtidigt övertygat sig om att han i

ordnade värdet. Liksom den intellektuella skärpan

grunden alltid ansett FN vara det centrala organet för

fick omgivningen att känna sig både dum och be-

allt internationellt arbete. Det skulle överensstämma

gåvad, kunde den moraliska hållningen verka både

med ett karaktäristiskt drag i hans intellektuella

sporrande och skuldbelastande. Likgiltig kunde man

utrustning som innebar att om ett nytt faktum inte

inte vara.

bekvämt kunde passas in i ett visst tankemönster,

Jag kände honom först som den svenske förhandlaren om Marshallhjälpen i slutet av 1940-talet.

man helt enkelt gav mönstret en ny definition och vidgade dess ram.

Jag förestod sedan hans kansli under hans tid som

Viktigast för honom i det avgörande ögonblicket

kabinettssekreterare och statsråd i början av 1950-

var helt säkert att han förstod att han här tilldelats sitt

talet. Hans stora intresse var då det europeiska

livs roll, den uppgift som han med tiden uppfattade

samarbetet som han emotionellt och ideologiskt

som uppdrag och kallelse.

identifierade sig med. Arvet han bekände sig till

Att Hammarskjöld var religiös med den intensitet

var Jerusalem, Athen och Rom. För det globala

och i den form som framgår av hans efterlämnade

samarbetet, för den kollektiva säkerhetens idé och

anteckningar ”Vägmärken”, var däremot okänt för

praktik, intresserade han sig föga på den tiden. Han

oss alla. I hans muntra, snarast pojkaktiga framtoning

dolde inte att FN för honom mest var en massa prat

och intensiva uppgående i yrkesrollen fanns det

och onödiga resolutioner. När han sedan en vacker

egentligeninte mycket som tydde på personligt meta

dag (den 1 april!) år 1953, till sin egen och hela

fysiskt grubbel eller gruvliga samvetsförebråelser.

världens odelade förvåning, fick erbjudandet att bli FN:s generalsekreterare, tog det dock, enligt Leif

Sverker Åström

Dag Hammarskjöld och Sverker Åström framför konsul Perssons stuga vid Sårjåsjávrre (Sårjåsjaure), juli 1950. Foto: Gösta Lundquist.

Hammarskjöld föreslog att vi skulle läsa dikter för

Belfrage som var närvarande, inte många minuter

varandra ur minnet. Sedan Lundquist och jag rivit

för honom att bestämma sig. Vid presskonferensen

av de två tre verser som vi kunde fortsatte Dag

på UD dagen därpå fick deltagarna intryck av att

någon timme att citera svensk och utländsk poesi

han behärskade hela FN-problematiken och dess-

medan elden falnade och den ljusa natten mörknade

utom var en övertygad och idealistisk anhängare

en aning.

av FN:s syften och metoder. Man kunde tro att han

Hammarskjöld ställde höga moraliska krav, på sig

ägnat natten åt att plöja igenom någon hyllmeter

själv och på andra. Ovillkorlig ärlighet var det över-

FN-litteratur och samtidigt övertygat sig om att han i

ordnade värdet. Liksom den intellektuella skärpan

grunden alltid ansett FN vara det centrala organet för

fick omgivningen att känna sig både dum och be-

allt internationellt arbete. Det skulle överensstämma

gåvad, kunde den moraliska hållningen verka både

med ett karaktäristiskt drag i hans intellektuella

sporrande och skuldbelastande. Likgiltig kunde man

utrustning som innebar att om ett nytt faktum inte

inte vara.

bekvämt kunde passas in i ett visst tankemönster,

Jag kände honom först som den svenske förhandlaren om Marshallhjälpen i slutet av 1940-talet.

man helt enkelt gav mönstret en ny definition och vidgade dess ram.

Jag förestod sedan hans kansli under hans tid som

Viktigast för honom i det avgörande ögonblicket

kabinettssekreterare och statsråd i början av 1950-

var helt säkert att han förstod att han här tilldelats sitt

talet. Hans stora intresse var då det europeiska

livs roll, den uppgift som han med tiden uppfattade

samarbetet som han emotionellt och ideologiskt

som uppdrag och kallelse.

identifierade sig med. Arvet han bekände sig till

Att Hammarskjöld var religiös med den intensitet

var Jerusalem, Athen och Rom. För det globala

och i den form som framgår av hans efterlämnade

samarbetet, för den kollektiva säkerhetens idé och

anteckningar ”Vägmärken”, var däremot okänt för

praktik, intresserade han sig föga på den tiden. Han

oss alla. I hans muntra, snarast pojkaktiga framtoning

dolde inte att FN för honom mest var en massa prat

och intensiva uppgående i yrkesrollen fanns det

och onödiga resolutioner. När han sedan en vacker

egentligeninte mycket som tydde på personligt meta

dag (den 1 april!) år 1953, till sin egen och hela

fysiskt grubbel eller gruvliga samvetsförebråelser.

världens odelade förvåning, fick erbjudandet att bli FN:s generalsekreterare, tog det dock, enligt Leif

Sverker Åström

Dag Hammarskjöld och Sverker Åström framför konsul Perssons stuga vid Sårjåsjávrre (Sårjåsjaure), juli 1950. Foto: Gösta Lundquist.

FJÄLLDRÖMMAR

RIDÁTJÅHKKÅ, SAREK , en sen eftermiddag i slutet av

höjden och bredden. En sak som jag uppskattar är

juli 2006. Jag har gått hit för att fotografera till denna

att svenska fjällen aldrig blir extremt utmanande som

bok. På någon vecka när är det 60 år sedan Dag

Alperna, eller monumentalt grandiosa som Himalaya,

Hammarskjöld besteg detta fjäll, och det är dessutom

och därför heller aldrig hotfulla på samma nivå som

precis 40 år sedan min egen debutfärd i Sarek. Ljuset

de högsta bergskedjorna i världen. Till toppen av

och vädret liknar det som Hammarskjöld skriver om

Ridátjåhkkå kan man ta sig utan svårighet, även om

i uppsatsen ”Kring fyra lägerplatser”. Möjligen är det

det kan vara ansträngande. Panoramat har en vänlig

lite varmare. Bredvid toppröset, 1 944 meter över

utstrålning fast det rör sig om ett bergslandskap.

havet, läser jag 18 grader på min termometer. Luften

Bergen är lagom stora, skulle man kunna säga med

står stilla och vackra skyar dekorerar himlen. Under

ett synnerligen svenskt ord. Jag har rest över hela

några mörka skurmoln hänger genomskinliga drape-

världen, och vandrat i bergslandskap på sex konti-

rier som får Ryggåsberget att flimra i sydväst, medan

nenter. Och jag upplever svenska fjällen som vandra-

Sadelberget ligger ”i en skugga med åskdunklets hot-

rens eldorado, betydligt mer än alpinistens. Kanske

fulla ljusspel”, precis såsom Hammarskjöld beskriver

finns det inget annat bergsområde i världen som

det. Jag har kommit hit ensam, längs samma väg

har ett så speciellt ljus, som växlar med årstiden

som Hammarskjöld och hans färdkamrat, fjällfoto-

och v ädrets snabba byten. På en topp som Ridá

grafen Gösta Lundquist. Det goda vädret får mig att

tjåhkkåblir jag också medveten om hur ödsligt det är,

stanna häruppe ett par timmar.

åtminstone i Sarek. Inom en stor radie finns bara jag, bortsett från renarna som trampat spår i snön bredvid

I alla väderstreck vecklar ett vidsträckt panorama ut

toppröset. Förmodligen är det lika folktomt i dag som

sig. Så här mycket av Sarek i en och samma blick får

det var då, när Hammarskjöld stod här 1946. Sarek

mig att reflektera. Varför älskar jag fjällen? Vad är det

har alltid legat svårtillgängligt, och trots den oro för

med detta landskap som griper mig så? Kanske för

kommande förändringar som Hammarskjöld skriver

att det är en sann vildmark. Här finns storhet på både

om, är området sig likt.

FJÄLLDRÖMMAR

RIDÁTJÅHKKÅ, SAREK , en sen eftermiddag i slutet av

höjden och bredden. En sak som jag uppskattar är

juli 2006. Jag har gått hit för att fotografera till denna

att svenska fjällen aldrig blir extremt utmanande som

bok. På någon vecka när är det 60 år sedan Dag

Alperna, eller monumentalt grandiosa som Himalaya,

Hammarskjöld besteg detta fjäll, och det är dessutom

och därför heller aldrig hotfulla på samma nivå som

precis 40 år sedan min egen debutfärd i Sarek. Ljuset

de högsta bergskedjorna i världen. Till toppen av

och vädret liknar det som Hammarskjöld skriver om

Ridátjåhkkå kan man ta sig utan svårighet, även om

i uppsatsen ”Kring fyra lägerplatser”. Möjligen är det

det kan vara ansträngande. Panoramat har en vänlig

lite varmare. Bredvid toppröset, 1 944 meter över

utstrålning fast det rör sig om ett bergslandskap.

havet, läser jag 18 grader på min termometer. Luften

Bergen är lagom stora, skulle man kunna säga med

står stilla och vackra skyar dekorerar himlen. Under

ett synnerligen svenskt ord. Jag har rest över hela

några mörka skurmoln hänger genomskinliga drape-

världen, och vandrat i bergslandskap på sex konti-

rier som får Ryggåsberget att flimra i sydväst, medan

nenter. Och jag upplever svenska fjällen som vandra-

Sadelberget ligger ”i en skugga med åskdunklets hot-

rens eldorado, betydligt mer än alpinistens. Kanske

fulla ljusspel”, precis såsom Hammarskjöld beskriver

finns det inget annat bergsområde i världen som

det. Jag har kommit hit ensam, längs samma väg

har ett så speciellt ljus, som växlar med årstiden

som Hammarskjöld och hans färdkamrat, fjällfoto-

och v ädrets snabba byten. På en topp som Ridá

grafen Gösta Lundquist. Det goda vädret får mig att

tjåhkkåblir jag också medveten om hur ödsligt det är,

stanna häruppe ett par timmar.

åtminstone i Sarek. Inom en stor radie finns bara jag, bortsett från renarna som trampat spår i snön bredvid

I alla väderstreck vecklar ett vidsträckt panorama ut

toppröset. Förmodligen är det lika folktomt i dag som

sig. Så här mycket av Sarek i en och samma blick får

det var då, när Hammarskjöld stod här 1946. Sarek

mig att reflektera. Varför älskar jag fjällen? Vad är det

har alltid legat svårtillgängligt, och trots den oro för

med detta landskap som griper mig så? Kanske för

kommande förändringar som Hammarskjöld skriver

att det är en sann vildmark. Här finns storhet på både

om, är området sig likt.

Det jag ser är i stort sett identiskt med det som

maningen eller intresset för växter och djur. Detta

1934 skriver han att han ”som regel strövat omkring

våra högsta fjäll, Kebnekaise sydtopp, Sarektjåhkkå

Hammarskjöld såg. Detta är ett av världens mest

varierar förstås från person till person, men jag anar

utan bestämda mål”. På den tiden var det mer om-

stortopp, Áhkká, Balgattjåhkkå och Sulitelma, gick

tidlösa landskap.

att den existentiella upplevelsen av fjällfärderna var

ständligt att vandra i Lappland än vad det är i dag.

Kungsleden norrut från Vakkotavare till Nikkaluokta

en viktig drivkraft för Dag Hammarskjöld, att fjällens

Bara att ta sig fram till startpunkten för färden innebar

och genom Vistasdalen till Abisko, och han genom-

storslagenhet grep honom.

ofta en långdragen resa, och vandrarna hade bara

förde såvitt jag kunnat se tre Sarekfärder. Till Abisko

tillgång till Generalstabens gamla och delvis oprecisa

fjälltrakter och däromkring återvände han många

Ridátjåhkkå ligger i Sareks centrala del och Hammarskjöld använde det gamla namnet Ritanjunjestjåkko i sin uppsats ”Kring fyra lägerplatser”, som jag tycker

Redan under 1800-talet började bergslandskapet

kartblad från 1800-talet. Dessa kunde göra vägvalet

gånger, sommar som vinter. Men när han 1953

är det kanske mest stämningsfulla som skrivits om

betraktas som en förebild för den västerländska

osäkert. Kartorna hade för övrigt en annan stavning

hade blivit generalsekreterare i FN fanns inte längre

svenska fjällen. Jag har läst texten många gånger,

människans drömmar om naturupplevelse. Bergen

av de samiska ortnamnen, vilket kan förvirra när man

samma möjligheter. Att han saknade dessa vandrings

och länge velat se de vyer som han skildrar. Hammar

blev en norm för det sublima – ett begrepp som

nu läser Hammarskjölds texter. Jag har för säkerhets

upplevelser visar uppsatsen ”Fjällvandring”, som

skjölds ord gjorde fjället särskilt lockande. Redan

avser något i tillvaron som är så stort och mäktigt att

skull skrivit både den gamla och den nya stavningen

han skrev till Svenska Fjällklubben där han hade varit

sommaren 1970 passerade jag nedanför toppen.

det inte kan jämföras med något annat. Jag tror mig

i mina bildtexter.

ordförande. Betraktelsen är från 1957 och stämmer

Vi var några vänner som utan att då veta om det gick

förstå den sidan hos Hammarskjöld och har själv en

i samma dalstråk som Hammarskjöld. På hösten

liknande inställning till fjällturerna, utan att fördenskull

var 1924, då han var 19 år gammal. Med en bror och

mest i New York. Den är skriven av en världsberömd

efteråt sammanställde jag ett enkelt bildspel om vår

vara religiös i den mening som han var det. När man

sin mor vistades han en dryg månad i Åre. Besöket

statsman med respektingivande integritet och resning,

färd, och i samband med detta kom jag över boken

läser Hammarskjöld blir han närvarande som en färd-

väckte hans omedelbara kärlek till fjällnaturen. Vid

som samtidigt tycktes vara en lågmäld m änniska.

Från Sarek till Haväng, som innehåller många av hans

kamrat. Han hade en driven förmåga att formulera

åtskilliga tillfällen återvände han sedan till Jämtlands

Han vigde sitt liv åt världsfreden, fast han kanske

texter om fjällen. Till bildspelet gjorde jag ett ljudband

sina intryck. Det gör texten förtätad med en stämning

och Härjedalens fjällvärld, vandrade till Lunndörrs-

helst av allt ville vara i Lappland och ströva på fjället

med musik, där jag läste upp ett avsnitt ur ”Kring fyra

som når längre än ordens direkta betydelse. Som

fjällen och Sylarna och tillbringade vintertid ofta en

med sin ryggsäck och sina tankar.

lägerplatser”. Det var då jag fick upp ögonen för Dag

fjällvandrare kan man lätt känna igen de dagrar han

vecka i Vålådalen, men efter några år blev Lappland

Hammarskjöld som naturskildrare. I skolan hade vi

målar med ord.

det hägrande målet för färderna. Han besteg några av

fått lära oss om hans insats som FN:s generalsekre-

Första gången Dag Hammarskjöld kom till fjällen

till eftertanke eftersom Hammarskjöld då befinner sig

Claes Grundsten

En annan och mindre känd sida hos Hammarskjöld

terare, och jag mindes särskilt de svartvita tevebilder-

är hans fotografi. Redan under sin första fjällvistelse

na från statsbegravningen i Uppsala 1961.

fick han följa med den kände samen och fjällfotografen Nils Thomasson på en tur i Jämtlandsfjällen. Senare

”Kring fyra lägerplatser” visar att Hammarskjöld utöver

blev han en idog kameraman. Inte minst genom sin

allt annat också var en begåvad naturskildraremed

vänskap med Gösta Lundquist, redaktör och fotograf

lyhörd känsla för fjällandskapet. Färdskildringen

hos Svenska Turistföreningen, utvecklades han på den

genom Sarek har en litterär kvalitet som förtrollade

fronten. Texten ”Kameran har lärt mig se” vittnar om en

mig. Texten utstrålar en hållning till naturen som

kvalificerad bildsyn. Och fotoalbumen i Hammarskjöld-

träffar rakt i hjärtat. Många fjällvandrare har en filo

arkivet i Kungliga biblioteket visar hans begåvning som

sofisk läggning; man strävar att bli ett med naturen,

fotograf.

och höga berg är som gjorda för kontemplation. Det motivet kan vara lika starkt som den sportsliga ut-

Dag Hammarskjöld vistades i flera fjälltrakter. I sin ansökan om medlemskap i Svenska Fjällklubben

Det jag ser är i stort sett identiskt med det som

maningen eller intresset för växter och djur. Detta

1934 skriver han att han ”som regel strövat omkring

våra högsta fjäll, Kebnekaise sydtopp, Sarektjåhkkå

Hammarskjöld såg. Detta är ett av världens mest

varierar förstås från person till person, men jag anar

utan bestämda mål”. På den tiden var det mer om-

stortopp, Áhkká, Balgattjåhkkå och Sulitelma, gick

tidlösa landskap.

att den existentiella upplevelsen av fjällfärderna var

ständligt att vandra i Lappland än vad det är i dag.

Kungsleden norrut från Vakkotavare till Nikkaluokta

en viktig drivkraft för Dag Hammarskjöld, att fjällens

Bara att ta sig fram till startpunkten för färden innebar

och genom Vistasdalen till Abisko, och han genom-

storslagenhet grep honom.

ofta en långdragen resa, och vandrarna hade bara

förde såvitt jag kunnat se tre Sarekfärder. Till Abisko

tillgång till Generalstabens gamla och delvis oprecisa

fjälltrakter och däromkring återvände han många

Ridátjåhkkå ligger i Sareks centrala del och Hammarskjöld använde det gamla namnet Ritanjunjestjåkko i sin uppsats ”Kring fyra lägerplatser”, som jag tycker

Redan under 1800-talet började bergslandskapet

kartblad från 1800-talet. Dessa kunde göra vägvalet

gånger, sommar som vinter. Men när han 1953

är det kanske mest stämningsfulla som skrivits om

betraktas som en förebild för den västerländska

osäkert. Kartorna hade för övrigt en annan stavning

hade blivit generalsekreterare i FN fanns inte längre

svenska fjällen. Jag har läst texten många gånger,

människans drömmar om naturupplevelse. Bergen

av de samiska ortnamnen, vilket kan förvirra när man

samma möjligheter. Att han saknade dessa vandrings

och länge velat se de vyer som han skildrar. Hammar

blev en norm för det sublima – ett begrepp som

nu läser Hammarskjölds texter. Jag har för säkerhets

upplevelser visar uppsatsen ”Fjällvandring”, som

skjölds ord gjorde fjället särskilt lockande. Redan

avser något i tillvaron som är så stort och mäktigt att

skull skrivit både den gamla och den nya stavningen

han skrev till Svenska Fjällklubben där han hade varit

sommaren 1970 passerade jag nedanför toppen.

det inte kan jämföras med något annat. Jag tror mig

i mina bildtexter.

ordförande. Betraktelsen är från 1957 och stämmer

Vi var några vänner som utan att då veta om det gick

förstå den sidan hos Hammarskjöld och har själv en

i samma dalstråk som Hammarskjöld. På hösten

liknande inställning till fjällturerna, utan att fördenskull

var 1924, då han var 19 år gammal. Med en bror och

mest i New York. Den är skriven av en världsberömd

efteråt sammanställde jag ett enkelt bildspel om vår

vara religiös i den mening som han var det. När man

sin mor vistades han en dryg månad i Åre. Besöket

statsman med respektingivande integritet och resning,

färd, och i samband med detta kom jag över boken

läser Hammarskjöld blir han närvarande som en färd-

väckte hans omedelbara kärlek till fjällnaturen. Vid

som samtidigt tycktes vara en lågmäld m änniska.

Från Sarek till Haväng, som innehåller många av hans

kamrat. Han hade en driven förmåga att formulera

åtskilliga tillfällen återvände han sedan till Jämtlands

Han vigde sitt liv åt världsfreden, fast han kanske

texter om fjällen. Till bildspelet gjorde jag ett ljudband

sina intryck. Det gör texten förtätad med en stämning

och Härjedalens fjällvärld, vandrade till Lunndörrs-

helst av allt ville vara i Lappland och ströva på fjället

med musik, där jag läste upp ett avsnitt ur ”Kring fyra

som når längre än ordens direkta betydelse. Som

fjällen och Sylarna och tillbringade vintertid ofta en

med sin ryggsäck och sina tankar.

lägerplatser”. Det var då jag fick upp ögonen för Dag

fjällvandrare kan man lätt känna igen de dagrar han

vecka i Vålådalen, men efter några år blev Lappland

Hammarskjöld som naturskildrare. I skolan hade vi

målar med ord.

det hägrande målet för färderna. Han besteg några av

fått lära oss om hans insats som FN:s generalsekre-

Första gången Dag Hammarskjöld kom till fjällen

till eftertanke eftersom Hammarskjöld då befinner sig

Claes Grundsten

En annan och mindre känd sida hos Hammarskjöld

terare, och jag mindes särskilt de svartvita tevebilder-

är hans fotografi. Redan under sin första fjällvistelse

na från statsbegravningen i Uppsala 1961.

fick han följa med den kände samen och fjällfotografen Nils Thomasson på en tur i Jämtlandsfjällen. Senare

”Kring fyra lägerplatser” visar att Hammarskjöld utöver

blev han en idog kameraman. Inte minst genom sin

allt annat också var en begåvad naturskildraremed

vänskap med Gösta Lundquist, redaktör och fotograf

lyhörd känsla för fjällandskapet. Färdskildringen

hos Svenska Turistföreningen, utvecklades han på den

genom Sarek har en litterär kvalitet som förtrollade

fronten. Texten ”Kameran har lärt mig se” vittnar om en

mig. Texten utstrålar en hållning till naturen som

kvalificerad bildsyn. Och fotoalbumen i Hammarskjöld-

träffar rakt i hjärtat. Många fjällvandrare har en filo

arkivet i Kungliga biblioteket visar hans begåvning som

sofisk läggning; man strävar att bli ett med naturen,

fotograf.

och höga berg är som gjorda för kontemplation. Det motivet kan vara lika starkt som den sportsliga ut-

Dag Hammarskjöld vistades i flera fjälltrakter. I sin ansökan om medlemskap i Svenska Fjällklubben

LAPPLAND

EN BLICK PÅ VÄRLDSKARTAN visar att Lappland

särpräglade. Vad den flyktiga besökaren finner banalt

ligger i höjd med Berings Sund och nordligare än

kan äga en stark och stimulerande egenart.

Hudson Bay. Men besökaren finner ett land där vegetationen den korta, hektiska sommaren kan utveckla

Kring järnmalmsgruvor och vattenfall har stora,

en överflödande rikedom. Han möter Europas sista

modernaindustrianläggningar skapats och sam

stora vildmark med många stiglösa mil men vid sidan

hällen vuxit fram, lika karakteristiska för landet som

därav en ljus och vänlig värld, där människor brutit

vildmarken och dess lapska befolkning. Skotten från

bygd och grundat hem.

gruvorna och dånet från turbinerna, snitten i fjäll

Midnattssolen har blivit Lapplands särmärke på den internationella turistmarknaden. Men mot mid-

hemma i viddernas och skogarnas Lappland och

nattssolen svarar midvintermörkret, en upplevelse

smälter harmoniskt in i totalbilden. Genom industri-

lika intensiv som de ljusa sommarnätterna och

samhällena blåser fjällvinden och de som bor där är

väsentligare för den som vill förstå landet och dess

väl förtrogna med vildmarken utom knutarna.

mänskliga problem. Och lapparna – landets andra

Men Lappland bjuder andra exempel på mänsklig

”sevärdhet”. Det är inte vad resenären ser av dem i

kraftutveckling än dessa som är väsentliga för förstå-

deras färgrika helgdagskläder nere vid järnvägen eller

elsen av landet. Jag tänker på de bofasta på gränsen

på turiststationerna som är det märkliga. Det är den

mellan skogsland och fjäll, på pionjärerna i de innersta

kontrasterande långa vardagen ute på fjället, bunden

dalarna, som isolerade och i ojämn kamp mot köld

vid renskötselns uråldriga livsrytm. Det är denna

och armod för vidare en gammal bondehushållning,

obetydliga folkgrupps trogna fasthållande vid sam-

där man lever av vad man själv frambringar och där

hällsformer och traditioner med rötter långt bortom

pengar är en sällsynt gäst. De har under senare år

historisk tid, dess konst och dess livssyn.

funnit sina skildrare i ord. Men vad de betyder för

Liksom beträffande lapparna gäller för Lappland i dess helhet att det pittoreska icke är det djupast

sidorna och de väldiga dammarna över älvarna hör

människans erövring av vildmarken är likväl ännu föga känt.

LAPPLAND

EN BLICK PÅ VÄRLDSKARTAN visar att Lappland

särpräglade. Vad den flyktiga besökaren finner banalt

ligger i höjd med Berings Sund och nordligare än

kan äga en stark och stimulerande egenart.

Hudson Bay. Men besökaren finner ett land där vegetationen den korta, hektiska sommaren kan utveckla

Kring järnmalmsgruvor och vattenfall har stora,

en överflödande rikedom. Han möter Europas sista

modernaindustrianläggningar skapats och sam

stora vildmark med många stiglösa mil men vid sidan

hällen vuxit fram, lika karakteristiska för landet som

därav en ljus och vänlig värld, där människor brutit

vildmarken och dess lapska befolkning. Skotten från

bygd och grundat hem.

gruvorna och dånet från turbinerna, snitten i fjäll

Midnattssolen har blivit Lapplands särmärke på den internationella turistmarknaden. Men mot mid-

hemma i viddernas och skogarnas Lappland och

nattssolen svarar midvintermörkret, en upplevelse

smälter harmoniskt in i totalbilden. Genom industri-

lika intensiv som de ljusa sommarnätterna och

samhällena blåser fjällvinden och de som bor där är

väsentligare för den som vill förstå landet och dess

väl förtrogna med vildmarken utom knutarna.

mänskliga problem. Och lapparna – landets andra

Men Lappland bjuder andra exempel på mänsklig

”sevärdhet”. Det är inte vad resenären ser av dem i

kraftutveckling än dessa som är väsentliga för förstå-

deras färgrika helgdagskläder nere vid järnvägen eller

elsen av landet. Jag tänker på de bofasta på gränsen

på turiststationerna som är det märkliga. Det är den

mellan skogsland och fjäll, på pionjärerna i de innersta

kontrasterande långa vardagen ute på fjället, bunden

dalarna, som isolerade och i ojämn kamp mot köld

vid renskötselns uråldriga livsrytm. Det är denna

och armod för vidare en gammal bondehushållning,

obetydliga folkgrupps trogna fasthållande vid sam-

där man lever av vad man själv frambringar och där

hällsformer och traditioner med rötter långt bortom

pengar är en sällsynt gäst. De har under senare år

historisk tid, dess konst och dess livssyn.

funnit sina skildrare i ord. Men vad de betyder för

Liksom beträffande lapparna gäller för Lappland i dess helhet att det pittoreska icke är det djupast

sidorna och de väldiga dammarna över älvarna hör

människans erövring av vildmarken är likväl ännu föga känt.

Från toppen av Gaskkačohkka har man en av Lapplands bästa utsikter. Närmast i väster stoltserar Gaskkasbákti 2 043 meter över havet, det brantaste och mest svårbestigliga fjället av alla. Det höjer sig djärvt som en riktig alp, medan fjällen bort mot norska gränsen i bakgrunden har lugnare former. Tidigt i gryningen lyser solen på toppens berömda nordpelare, den branta silhuetten närmast. Nordpelaren ansågs vara en alpin utmaning av internationell klass när den klättrades för första gången 1945, under den epok när Dag Hammarskjöld vandrade som mest i Lappland. Första gången någon i modern tid stod uppe på Gaskkasbákti var 1924 (s 16). Midnattssolen skiner över Hylljökeln. Glaciären är en beprövad väg till toppen av fjället Áhkká och här gick Hammarskjöld med sin vän Per Olof Ekelöf 1931. Längre ned blänker ljuset på en av Sveriges största kraftverksdammar, Áhkajávrre, som är en konstgjord sjö. Dämningen inleddes i slutet av 1920-talet och genomfördes i fyra etapper, sista gången 1966. Resultatet blev ett sex mil långt innanhav med ett maximalt djup av 92 meter och en regleringsamplitud på 30 meter. Eftersom regleringen innebar ett stort ingrepp i Stora Sjöfallets national park blev sjön utesluten ur det skyddade området (föregående uppslag). Sarvesvágge betyder ”rentjurens dal”, och de frodiga betesmarkerna lockar många renar till denna dalgång i Sareks västra del. Långt tillbaka i tiden var detta arktiska hjortdjur ett villebråd som jagades av samerna, men i dag finns endast domesticerade renar i svenska fjällen, och renskötseln, som började komma i bruk under 1400-talet, är genom hävd och lag förbehållen samerna. Renens knäppande steg över heden ger liv åt landskapet, och för vandraren är det alltid trevligt att se djuren på nära håll, som här nedanför fjället Luotthotjåhkkå.

En ”förtrollande trädgård”, kallade Dag Hammarskjöld dalen Visttasvággi öster om Kebnekaise. Omgiven av bördig björkskog kan man blicka norrut mot det snöiga fjället Sielmmačohkka. Men paradiset har ett förbehåll. Små sjöar är en utmärkt miljö för myggens fortplantning. Honorna vill åt vårt blod för att kunna lägga sina ägg på vattenytan. Riktigt varma och torra somrar torkar dessbättre många tjärnar och sankmarker upp, och myggsvärmarna försvinner nästan helt. I juni fram till mid sommar, och efter slutet av augusti, är insekterna sällan en plåga (föregående uppslag). Till Gearggevággi, ”stendalen”, kommer man numera enkelt från Europaväg 10 efter Torneträsk. Hammarskjöld var här flera gånger, och dalen är ett populärt utflyktsmål för många som vistas i dessa trakter. Förutom att den slutar blint med en kristallklar sjö djupt nedbäddad i en storslagen gryta, har dalbottnen en ovanlig mix av grönskande ängar och väldiga block. Naturforskarna har länge haft en dragning till Gearggevággi och man har räknat ut att bergväggen längst bort i bilden minskar med 0,15 millimeter per år utslaget över hela ytan. Med den takten drar sig bergväggen tillbaka en och en halv kilometer under tio miljoner år!

Torneträsk brukar gå öppet i början av juni och denna vinddrivna rest av pipig is försvinner på ett par timmar i solen. Söder om den stora sjön ligger fjällvärldens mest kända formation, Lapporten, som är en karaktäristisk u-dal, och till stor del formad av inlandsisen. Det samiska namnet är Čuonjavággi, som betyder ”gåsdalen”. Inte minst har Lapporten blivit känd som ett favoritmotiv för konstnärer. Många, exempelvis den berömde målaren Helmer Osslund, har avbildat denna naturliga portgång genom fjällen. Från kyrkbacken i byn Nikkaluokta ser man de välkända silhuetterna av fjällen Siŋŋicohkka och Duolbagorni som ligger bredvid Kebnekaise. Det är första veckan i september och fjällbjörkskogen börjar bli alltmer höstfärgad. Genom dalen går en av Lapplands mest frekventerade vandringsleder som ansluter till Kungsleden längre västerut. Utsikten visar klassiska marker för fjällturismen. I slutet av 1930talet vandrade Dag Hammarskjöld i denna nejd tillsammans med den legendariske fjällföraren Sten Brander från Kebnekaise fjällstation. Han har berättat att Hammar skjöld mest var tyst och höll sig för sig själv under färden.

Tarfala, eller Darfalávággi som namnet skrivs på samiska, är Lapplands mest kända högalpina dal. Tack vare midvinter gryningens snåla ljus blir landskapet en symfoni i blått. Till vänster ligger Kebne kaise nordtopp ovanför den sprickiga Isfallsglaciären, och nedanför denna syns de mörka skepnaderna av dalens ödsliga turiststugor. Sällan kommer några turister hit i januari. Det var under en midvinterstorm 1993 som en automatisk vindmätare i Tarfala registrerade 81 meter per sekund i en vindby – ett svenskt rekord som också säger något om årstidens risker. Dag Hammarskjöld föredrog sommarfjället. I ett brev skriver han apropå en vintertur han gjort: ”Visst är här vackert men skön heten är så underligt steril, något av en månskensutsikt, och sedan har man en så oerhört stark känsla av främlingskap i vintermiljön.” Trots att det sällan besökta Duopmačohkka bara är drygt 1 500 meter högt ger högsta punkten en förträfflig vy över fjällen norr om Kebnekaise. Hela den kompakta kedjan av synnerligen branta toppar kontrasterar skarpt mot den bördiga terrängen i Visttasvággi. Utsikten fångar i ett svep omväxlingen i Lapplands fjällvärld. Nere i dalen går en vandringsled genom viltrika och blomstrande marker, men uppe på de djärva bergen där få rör sig, härskar snön och blockhaven. I sina texter prisar Hammarskjöld denna naturgeografiska variation (nästa uppslag).

SOMMARLANDET LAPPLAND

SOMMARLANDET LAPPLAND har öppnats genom

Och den som följt med båtrutten in till Vaisaluokta vet

Turistföreningens arbete. Stigar har vardats, jokkar

mindre om fjällen kring Lulevatten än den som farit

spångats och stugor byggts, så att leder, som

sightseeingturen under Stockholms broar kännerom

tidigarekrävt fältmässig utrustning och erfarenhet

staden vid strömmarna. Det är ofrånkomligt att en

av vandringslivets villkor och risker, nu under normala

effektiv organisation av turistväsendet med sällskaps-

förhållanden kan prövas utan större förberedelser av

resor, särskilt ordnade turer o.s.v. genom att minska

var och en som inte är rädd för mödan. Den insats

behovet av självverksamhet kan medföra en viss risk

Turistföreningen här kan visa på har ännu knappast i

för reselivets förflackning. Det behov av fördjupad

handling värdesatts efter förtjänst av dem den främst

förståelse, den ödmjuka uppmärksamhet och den

gagnar, ungdomen med vandringslust, äventyrshåg

förnimmelse av egen begränsning som varje god

och kunskapsbegär. Trots allt som gjorts och trots allt

resenär måste känna – och väl i regel även tvingas

som skrivits är Lappland som ferieland ännu okänd

känna vid besök i främmande kulturbygder – sviker

mark för alltför många.

lätt i ett sådant område som Lapplandsfjällen, där

Mot bakgrunden av den allt gynnsammare statistik över båtturer, stugbesök etc. som Turistföreningen

kan uppfattas som det väsentliga. Lappland kommer

kan publicera, synes måhända talet om det okända

att såsom ferieland betyda vad det har möjligheter

Lappland överdrivet. Det må nu vara riktigt att allt

till, när de växande skaror av ungdom, som man

flera kommit att söka sig norrut under sommaren.

vill hoppas skall finna vägen dit från arbetsplatser

Men problemet har en kvalitativ sida som inte får

och studierum, där lär sig se och uppleva ett rikt,

glömmas. Man känner självfallet inte Lappland för att

främmande land inom Sveriges gränser.

man varit på Njulja och Somaslaki eller några soliga sensommardagar gått från Abisko ned till Kebne.

det yttre sceneriet, den tillrättalagda upplevelsen

För den som vill söka sig ut i fri, stor natur där han helt får lita till egen kraft men också får

SOMMARLANDET LAPPLAND

SOMMARLANDET LAPPLAND har öppnats genom

Och den som följt med båtrutten in till Vaisaluokta vet

Turistföreningens arbete. Stigar har vardats, jokkar

mindre om fjällen kring Lulevatten än den som farit

spångats och stugor byggts, så att leder, som

sightseeingturen under Stockholms broar kännerom

tidigarekrävt fältmässig utrustning och erfarenhet

staden vid strömmarna. Det är ofrånkomligt att en

av vandringslivets villkor och risker, nu under normala

effektiv organisation av turistväsendet med sällskaps-

förhållanden kan prövas utan större förberedelser av

resor, särskilt ordnade turer o.s.v. genom att minska

var och en som inte är rädd för mödan. Den insats

behovet av självverksamhet kan medföra en viss risk

Turistföreningen här kan visa på har ännu knappast i

för reselivets förflackning. Det behov av fördjupad

handling värdesatts efter förtjänst av dem den främst

förståelse, den ödmjuka uppmärksamhet och den

gagnar, ungdomen med vandringslust, äventyrshåg

förnimmelse av egen begränsning som varje god

och kunskapsbegär. Trots allt som gjorts och trots allt

resenär måste känna – och väl i regel även tvingas

som skrivits är Lappland som ferieland ännu okänd

känna vid besök i främmande kulturbygder – sviker

mark för alltför många.

lätt i ett sådant område som Lapplandsfjällen, där

Mot bakgrunden av den allt gynnsammare statistik över båtturer, stugbesök etc. som Turistföreningen

kan uppfattas som det väsentliga. Lappland kommer

kan publicera, synes måhända talet om det okända

att såsom ferieland betyda vad det har möjligheter

Lappland överdrivet. Det må nu vara riktigt att allt

till, när de växande skaror av ungdom, som man

flera kommit att söka sig norrut under sommaren.

vill hoppas skall finna vägen dit från arbetsplatser

Men problemet har en kvalitativ sida som inte får

och studierum, där lär sig se och uppleva ett rikt,

glömmas. Man känner självfallet inte Lappland för att

främmande land inom Sveriges gränser.

man varit på Njulja och Somaslaki eller några soliga sensommardagar gått från Abisko ned till Kebne.

det yttre sceneriet, den tillrättalagda upplevelsen

För den som vill söka sig ut i fri, stor natur där han helt får lita till egen kraft men också får

Genom tältöppningen kan man följa skymningen i Njoatsosvágge i Sarek. Under sina längre färder bar Dag Hammarskjöld med sig ett tält. Packningen vägde upp till 21 kilo, skrev han i ett brev från 1931. Även i dag får man räkna med en packning i den storleksordningen, om man vill vandra i otillgängliga områden och sova i tält (s 32).

tillfredsställelsen att nå elementärare livsformer än

någon annanstans i vårt land. Och förstå att detta

i stadskulturen är Lapplandsfjällen ett ideal, vartill

hör med till fjällvärlden, det också, och att om detta

Europa väl knappast har ett motstycke. Och ändå

lämnas utanför är bilden av Lappland målad med

mister fjällfararen något mycket väsentligt, om han

falska färger.

land som – i hur ringa utsträckning det än bär spår

lapparna, vilkas livsföring väcker intresse utan att

Det föll sig naturligt att Kungsleden skulle utgå från Abisko vid kanten av Torneträsk (uppe till höger i bilden). Malmbanan, som byggdes under slutet av 1800-talet, passerade den platsen vilket föranledde Svenska Turistföreningens styrelse att lägga en linjal på den tidens karta och uttala ambitionen att här ska Lapplands kungsväg gå. Den stig som flera årtionden senare blev kallad Kungsleden röjdes efter Abiskojåkka söderut till sjön Ábeskojávri (till vänster). Från berget Kieron överblickar man hela denna första etapp av den 44 mil långa Kungsleden, och även hela den nationalpark som stigen genomkorsar här. Abisko avsattes 1909 och var därmed en av Sveriges och Europas nio första nationalparker som alla blev till det året. Dag Hammarskjöld använde ofta Abisko som bas för fjällturerna. Här omkring vistades han troligen mer än någon annanstans i Lappland, inte minst i egenskap av vice ordförande i Turist föreningen (föregående uppslag).

av människohand – dock rymmer mycket av mänsklig

för den ytlige betraktaren ställa obehagliga problem.

historia och en rikedom av mänskliga insatser.

Den som blott sett enstaka lappar indragna inom

Nära stranden av Torneträsk glimmar daldockorna som smörklickar i sommar nattens skira ljus. Smörboll är ett annat passande namn för denna blomma. Dag Hammarskjöld hade ett stort botaniskt intresse, och fast han utbildade sig inom filosofi, juridik och nationalekonomi var han omvittnat naturkunnig.

ferieminnen från Lappland.

i romantisk kulturflykt glömmer, att Lappland är ett

Från norrlänningar hör man ibland förebråelsen att

turistväsendets ljuskrets frestas tyvärr ofta att i tom

svenskarna i övrigt betraktar Norrland som en koloni.

nyfikenhet och med en oberättigad känsla av över

Vänd till en hedersbenämning är beteckningen sann.

lägsenhet behandla lapparna som en sorts fjällens

Där fortlever ända intill dessa dagar ett pionjärarbete

pittoreska rekvisita. Men han förbryter sig då inte

för vilket utrymme icke längre i samma utsträckning

endast mot enkel hövlighet utan förslösar även möjlig

finns på annat håll, och där har ända in i sen tid gjorts

heter, som han skulle gjort sig själv en tjänst genom

erövringar av vilka vi alla nu drar fördel. Två namn är

att bruka. Om man däremot minnes att man hela

i detta sammanhang tillräckliga, Kiruna och Porjus,

tidengår som gäst inom områden, som för ett för-

för fjällturisten infarterna till Kebnekajseområdet och

nämt och högt begåvat folk är vardagens arbetsfält

Sarekområdet men dock i främsta rummet nyckel-

och som varit detta långt innan svenskarna nådde

posteringar i svenskt arbetsliv; över båda platserna

upp genom de stora skogarna, och om man närmar

blåser, även bildligt talat, en lika frisk vind som över

sig lapparna i den andan, då går man rikare från

fjällheden, och den arbetsinsats som gjorts och görs

mötet.Lapsk kultur avtvingar respekt och lapskt folk-

på dessa utposter mot högfjällen är värd en heders-

lynne tillgivenhet.

plats också bland den obotlige naturromantikerns Men även sedan turisten lämnat bakom sig de

Längst inne i fjällvärlden, där även lapparnas land är slut, möter fjällturisten ändå sina medmänniskors verk. Det är med en känsla av vördnad man på

områden, där den tekniska kulturen har något att

Sarektjåkko ur den gamla snusdosan, som lagts in

hämta, rör han sig inom ett land, som, berövat sitt

i toppröset av Charles Rabot, letar fram visitkorten

innehåll av arbete och öden, skulle vara bra mycket

med Lapplandsforskningens stora namn. Historien

fattigare.

om de svenska fjällens erövring är värd att söka

På sjöleden mellan fjällen passeras fjällböndernas

Fjällbönderna förbises så lätt för sina grannar

tränga in i. Den kan leda fram också till den förstå-

grå gårdar. Lär känna dem som bor där. Försök att

else för naturförhållandenas gestaltning som till slut

förstå hur livet levs. Hur en barnskara fostras. Hur

ensam ger ett tillfredsställande perspektiv åt den

brödet för dagen erövras i kamp mot en natur, som

eljest så gärna flackt estetiska eller äventyrsbetonade

bakom all sommarglansen är snålare och mörkare än

naturupplevelsen.

tillfredsställelsen att nå elementärare livsformer än

någon annanstans i vårt land. Och förstå att detta

i stadskulturen är Lapplandsfjällen ett ideal, vartill

hör med till fjällvärlden, det också, och att om detta

Europa väl knappast har ett motstycke. Och ändå

lämnas utanför är bilden av Lappland målad med

mister fjällfararen något mycket väsentligt, om han

falska färger.

land som – i hur ringa utsträckning det än bär spår

lapparna, vilkas livsföring väcker intresse utan att

av människohand – dock rymmer mycket av mänsklig

för den ytlige betraktaren ställa obehagliga problem.

historia och en rikedom av mänskliga insatser.

Den som blott sett enstaka lappar indragna inom

ferieminnen från Lappland.

i romantisk kulturflykt glömmer, att Lappland är ett

Från norrlänningar hör man ibland förebråelsen att

turistväsendets ljuskrets frestas tyvärr ofta att i tom

svenskarna i övrigt betraktar Norrland som en koloni.

nyfikenhet och med en oberättigad känsla av över

Vänd till en hedersbenämning är beteckningen sann.

lägsenhet behandla lapparna som en sorts fjällens

Där fortlever ända intill dessa dagar ett pionjärarbete

pittoreska rekvisita. Men han förbryter sig då inte

för vilket utrymme icke längre i samma utsträckning

endast mot enkel hövlighet utan förslösar även möjlig

finns på annat håll, och där har ända in i sen tid gjorts

heter, som han skulle gjort sig själv en tjänst genom

erövringar av vilka vi alla nu drar fördel. Två namn är

att bruka. Om man däremot minnes att man hela

i detta sammanhang tillräckliga, Kiruna och Porjus,

tidengår som gäst inom områden, som för ett för-

för fjällturisten infarterna till Kebnekajseområdet och

nämt och högt begåvat folk är vardagens arbetsfält

Sarekområdet men dock i främsta rummet nyckel-

och som varit detta långt innan svenskarna nådde

posteringar i svenskt arbetsliv; över båda platserna

upp genom de stora skogarna, och om man närmar

blåser, även bildligt talat, en lika frisk vind som över

sig lapparna i den andan, då går man rikare från

fjällheden, och den arbetsinsats som gjorts och görs

mötet.Lapsk kultur avtvingar respekt och lapskt folk-

på dessa utposter mot högfjällen är värd en heders-

lynne tillgivenhet.

plats också bland den obotlige naturromantikerns Men även sedan turisten lämnat bakom sig de

Längst inne i fjällvärlden, där även lapparnas land är slut, möter fjällturisten ändå sina medmänniskors verk. Det är med en känsla av vördnad man på

områden, där den tekniska kulturen har något att

Sarektjåkko ur den gamla snusdosan, som lagts in

hämta, rör han sig inom ett land, som, berövat sitt

i toppröset av Charles Rabot, letar fram visitkorten

innehåll av arbete och öden, skulle vara bra mycket

med Lapplandsforskningens stora namn. Historien

fattigare.

om de svenska fjällens erövring är värd att söka

På sjöleden mellan fjällen passeras fjällböndernas

Fjällbönderna förbises så lätt för sina grannar

tränga in i. Den kan leda fram också till den förstå-

grå gårdar. Lär känna dem som bor där. Försök att

else för naturförhållandenas gestaltning som till slut

förstå hur livet levs. Hur en barnskara fostras. Hur

ensam ger ett tillfredsställande perspektiv åt den

brödet för dagen erövras i kamp mot en natur, som

eljest så gärna flackt estetiska eller äventyrsbetonade

bakom all sommarglansen är snålare och mörkare än

naturupplevelsen.

I Jämtland växer barrskogen närmare fjällmassiven än den gör längre norrut. På Ottfjället kan man fotografera detta möte mellan två olika naturmiljöer. Dag Hammarskjöld gick upp hit vid flera tillfällen.Denna blytunga septemberdag splittras molnbankarna över Trondfjällen. Ett kraftigt väderomslag gör landskapet mer spännande för fotografen.

186

187

186

187

DAG HAMMARSKJÖLDS LIV 1905 Dag Hammarskjöld föds den 29 juli i Jönköping. Föräldrarna Hjalmar och Agnes har redan tre barn. Pappan blir ecklesiastikminister senare samma år. 1907 Familjen flyttar till Uppsala där pappan blir landshövding. 1914 Familjen flyttar till Lidingö när pappan Hjalmar Hammarskjöld blir statsminister. 1917 Familjen flyttar tillbaka till Uppsala där pappan åter blir landshövding sedan han avgått som statsminister. 1918 Hjalmar Hammarskjöld blir ledamot av Svenska Akademien. 1923 Dag Hammarskjöld tar studentexamen i Uppsala.

188

1930 Avslutar juris kandidatexamen i Uppsala. Flyttar med föräldrarna till Stockholm. Besöker Lappland för första gången, vandrar delar av Kungsleden och bestiger Kebnekaise. 1932 Anställs av finansdepartementet. 1933 Lägger fram en doktorsavhandling i nationalekonomi och blir docent vid Stockholms högskola. 1934 Vandrar i Sarek för första gången och bestiger Sarektjåhkkå. 1935 Vandrar till Sylarna i Jämtland. 1936 Utnämns till statssekreterare i finansdepartementet. 1937 Bestiger Kebnekaise via ”östra leden”, och Áhkká.

1949 Utses till kabinettssekreterare i utrikesdepartementet. 1950 Lämnar styrelsen i Svenska Fjällklubben och blir vice ordförande i Svenska Turistföreningen. Bestiger Sulitelma och vandrar genom Padjelanta. 1951 Utses till konsultativt statsråd i regeringen. Vandrar i Abiskofjällen. 1953 Väljs till FN:s generalsekreterare. 1954 Pappa Hjalmar avlider. Dag Hammarskjöld efterträder sin far som ledamot i Svenska Akademien. 1957 Väljs om som generalsekreterare i FN. 1960 Kongokrisen utvecklas samtidigt som Dag Hammarskjöld hamnar i konflikt med Sovjetunionen.

1924 Första fjällvistelsen när han tillbringar sex veckor i Åre tillsammans med brodern Sten och mamma Agnes.

1940 Invald i styrelsen för Svenska Turistföreningen.

1961 Dag Hammarskjöld omkommer den 18 september i en flygolycka utanför Ndola i nuvarande Zambia.

1925 Gör färdig filosofie kandidatexamen i ämnena romanska språk, praktisk filosofi och nationalekonomi.

1945 Börjar arbeta för utrikesdepartementet och utses till ordförande i Svenska Fjällklubben.

Hedras postumt med Nobels fredspris.

1927 Studerar nationalekonomi i Cambridge.

1946 Vandring genom Sarek.

1928 Slutför filosofie licentiatexamen i nationalekonomi.

1947 Svensk chefsförhandlare i Paris om Marshallhjälpen.

1963 Dag Hammarskjölds dagboksanteckningar ges ut som bok under titeln Vägmärken.

189

188

1924 Första fjällvistelsen när han tillbringar sex veckor i Åre tillsammans med brodern Sten och mamma Agnes.

1940 Invald i styrelsen för Svenska Turistföreningen.

1961 Dag Hammarskjöld omkommer den 18 september i en flygolycka utanför Ndola i nuvarande Zambia.

1925 Gör färdig filosofie kandidatexamen i ämnena romanska språk, praktisk filosofi och nationalekonomi.

1945 Börjar arbeta för utrikesdepartementet och utses till ordförande i Svenska Fjällklubben.

Hedras postumt med Nobels fredspris.

1927 Studerar nationalekonomi i Cambridge.

1946 Vandring genom Sarek.

1928 Slutför filosofie licentiatexamen i nationalekonomi.

1947 Svensk chefsförhandlare i Paris om Marshallhjälpen.

1963 Dag Hammarskjölds dagboksanteckningar ges ut som bok under titeln Vägmärken.

189

REGISTER Kursiv siffra hänvisar till bild Ábeskojávri 37 Abisko 15, 33, 37, 99, 146, 152, 170, 174, 180, 184 Abiskojåkka (Abiskojokk) 37, 159, 170, 174 Áhkajávrre (Akkajaure) 20, 117 Áhkájiegńa (Akajökeln) 51, 48–49, Áhkká (Akka) 15, 20, 63, 99, 109, 124–125, 127, 132–133, 134, 136–137, 139 Akajokk 51 Aktse 56 Álajávrre 128–129, 134 Alep Sarekjiegńa 42, 43 Álggavágge 55 Alisvággi 166, 167 Anarisfjällen 146 Bajit Sorjosjávri 123, 123 Bálgatjiegńa 64, 65 Balgattjåhkkå (Palkat) 15, 62, 63, 64, 64, 65, 67, 68–69, 71 Basstavágge 88, 90–91, 92 Bielloriehppe (Pelloreppe) 52, 55, 55, 63, 71 Bierikbakte 86–87, 88 Blåmannsisen 63, 104, 109, 122, 123 Blåmannsisvatnet 122, 123 Boarektjåhkkå (Pårektjåkko) 56, 63, 66, 67, 72–73, 74 Bodö 99 Borgtoppen 132–133, 134 Bulkas 95, 96–97 Bunnerskalet 149 Bårddejiegńa (Pårteglaciären) 3, 52, 62, 63, 67

190

Bårde (Pårte) 47, 54, 55, 56, 66, 67, 71, 110–111, 112, 152, 153 Čuonjavággi (Lapporten) 26, 26, 158, 162 Darfalávággi (Tarfala) 28, 29, 182, 182 Duolbagorni 26, 27, 146 Duopmačohkka 29, 30–31, Duottarjávrre 130–131, 134 Furulund 99, 112 Gásak 139, 139 Gaskkasbákti 16, 22 Gaskkačohkka (Kaskasatjåkka) 16, 20 Gearggevággi 24, 25, 176, 176 Getryggen 176, 177 Gierkau 117, 117 Gorsajökeln 142, 146 Guhkesvágge 88, 160–161, 162 Guopher 155, 155 Gådokjåhko (Kåtokjokk) 62, 63 Gårtejávvre 139, 140–141 Hammaren 112 Helags 149 Hylljökeln 18–19, 20 Isfallsglaciären 28, 29 Jiegńáffo 104, 105, 112, 113 Jiegńavágge 152, 153 Jåkkåkaska sameby 72–73, 74 Kaiseketjsjöarna 112 Kaitumfjällen 154, 155 Kanalberget 51, 48–49 Kappaluoppal 104

Kebnekaise (Giebmegáisi, Passekaise) 6–7, 15, 24, 26, 33, 37, 43, 63, 99, 104, 115, 146, 147, 155, 156–157, 164–165, 167, 174 Kebnepakteglaciären 182, 182 Kieron 36, 37 Kiruna 37 Knivkammen 172–173, 174, 182, 183 Kokkedalspasset 112 Kungsleden 15, 26, 34–35, 37, 40–41, 43, 92, 99, 155, 159, 167 Kvikkjokk 56, 99 Kårsatjåkka 154, 155 Kårsavagge 142, 146 Kåtokjokk 52 Kåtotjåkka 184, 185

Niejdariehpvágge (Neitarpevagge) 47, 54, 55, 63, 68–69, 71 Nieras 139 Niják 42, 43, 124–125, 127, 160– 161, 162 Nikkaluokta 15, 26 Nissonvággi 180, 181 Njoatsosvágge 32, 37, 95, 96–97 Njulja 33 Noajddevallda 9, 51, 56, 84–85, 88 Nordtoppen, Kebnekaise 28, 29, 43, 146, 147, 160–161, 162, 164–165, 167 Norfold 109, 123 Nuortap Luotthojiegńa 52, 53 Nåite 51, 56, 58–59, 63, 60–61, 84–85, 88

Labba 38, 39, 106–107, 109 Laitaure 52, 168, 169 Langas, 117, 117, 139, 140–141 Lapporten, se čuonjavággi Lilla Luleälv 63 Lulep Stuollo 60–61, 63 Lulevatten 33, 38, 162 Lullihajokk 51, 52 Lullihatjåhkkå (Lullihatjåkko) 56, 63, 68–69, 71, 88, 89 Lullihavágge 60–61, 63 Lunndörrsfjällen 15, 149 Luohttolahko (Luottolako) 54, 55, 63, 68–69, 71 Luohttotjåhkkå 20, 21 Låddebákte (Låddepakte) 52, 94, 95

Oalgásj 92, 93 Oarjep Oalgásjjiegńa 92, 93 Ottfjället 186, 187

Muddus 162

Padjelanta 100–101, 103, 108, 109, 112, 114, 115, 117, 124–125, 127, 128–129, 130–131, 134, 139 Padjelantaleden 108, 109, 134, 135 Palkat 47, 52, 56, 63 Palkatpakte 64 Pallemvagge 159 Passekaise, se Kebnekaise Porjus 37, 99 Pyramiden 172–173, 174 Pyramiderna i Gröndalen 144–145, 146 Pårekslätten 72–73, 74 Pårtetjåkko 63 Påssustjåkka 166, 167

Nammásj 80–81, 82, 174, 175 Nasajávrre 155, 155

Rágojiegńa 109 Ráhpaädno 74, 75, 79, 95, 168, 169

Sjaunja 162 Sjöfallsleden 99 Skagmadalen 104 Skaite 51 Skarjabron 78, 79, 95, 95 Skierffe 80–81, 82, 168, 169 Skårki 58–59, 63, 74, 74 Somaslaki 33 Staddajaure 103, 112 Staddajokk 112 Staddatjåkko 103, 109, 112 Stalok 104 Stalokdalen 103 Sadelberget 13, 48–49, 51 Staloluokta 99, 102, 103 Saggat 52, 63 Stensdalen 149 Saitaris 47 Stora Luleälv 63, 139 Saitaristjåhkkå 64, 65 Stora Sjöfallet 20, 138, 139, 140–141, 162 Sálajiegńa 106–107, 109, 116, 117, Storstein 166, 167 118, 119 Stortoppen 82, 83, 120–121, 123, 160– Sallohaure 132–133, 134, 135 161, 162 Saltoluokta 117, 139 Storulvån 148, 149 Sánjarčohkka 40–41, 43 Stuollo 55 Sarek 13, 14, 20, 37, 40–41, 43, 44, 45, 51, Stuor Tata 63 55, 63, 58–59, 63, 64, 71, 74, 79, 82, Stuorra Skårkas 52 82, 88, 92, 99, 109, 110–111, 112, 114, Stuorrajiegńa 106–107, 109 115, 124–125, 127, 139, 152, 156, 162, Suliskongen 104, 105, 106–107, 109, 168, 174 110–111, 112, 118, 119, 120–121, Sarektjåhkkå (Sarektjåkko) 15, 42, 43, 48–49, 123, 127, 127 51, 82, 83, 104, 114, 115, 124–125, 127, Sulitelma (Sulitälma) 9, 15, 38, 52, 63, 99, 160–161, 162 103, 104, 105, 106–107, 109, 110–111, Sarvesjåhkå (Sarvesjohka, Sarvesjokk) 51, 112, 113, 115, 117, 123, 124–125, 127, 56, 57, 60–61, 63, 110–111, 112 134, 139, 162 Sarvesvágge 9, 20, 21, 46, 47, 50, 51, 52, Suorva 92 55, 55, 56, 57, 58–59, 60–61, 63, 74, Svenonius glaciär 88, 89 84–85, 88 Sydtoppen, Kebnekaise 15, 146, 147, 164– Sielmmačohkka 22–23, 24, 166, 167 165, 167 Siethagasglaciären 178, 179 Sylarna 15, 149, 176, 177 Siŋŋicohkka 26, 27 Sårjåsjaurestugan 99, 98, 103, 115, 127 Sitojaure 92

Rapadalen 44, 45, 47, 52, 56, 57, 58–59, 63, 70, 71, 74, 74, 75, 76, 77, 78, 79, 80–81, 82, 94, 95 Rapadeltat 52 Rapaselet 38, 44, 45, 52, 71 Ridájiegńa (Ritajökeln) 47, 51, 52, 52, 53 Ridátjåhkkå (Ritanjunjestjåkko) 13, 14, 48– 49, 51, 52, 53, 60–61, 63 Ruopsoktjåhkkå 90–91, 92 Rusjka 6–7, 155, 156–157 Ryggåsberget 13, 52, 63

Sårjåsjávrre (Sårjåsjaure) 99, 103, 104, 112 Sårjåsjåhkå 98, 103 Sårjåsleden 99 Sårjåstjåkko 112 Sälka 6–7, 63, 155, 156–157 Sörfold 109, 123 Tarfala, se Darfalávággi Tarradalen 99 Tarrekaise 109 Telmavadet 74, 75 Tjaktjajaure 74 Tjågńårisjiegńa 94, 95 Torneträsk 24, 26, 26, 36, 37, 38, 150–151, 152 Trondfjället 186, 187 Tvillingryggen 68–69, 71 Unna Järta 55, 74 Unna Reaiddávággi 172–173, 174, 182, 183 Vaisaluokta 33, 99, 117, 134 Vakkotavaare 15 Vássjábákte 95, 96–97 Vastenjaure 132–133, 134, 162 Vestfjorden 109 Vietas, 109, 138, 139 Virihaure 155, 155, 162 Visttasvággi (Vistasdalen, Vistasvagge) 15, 22–23, 24, 29, 30–31, 38, 166, 167, 178, 179 Vålådalen 15, 144–145, 146, 149 Ålmallo 103, 104, 127 Ålmallojökeln 99 Ålmallotjåkko 104, 109, 122, 123 Ålmåjjiegńa 126, 127

Åre 15 Åreskutan 99, 104 Åvdaldus 112, 113 Ähpár (Äpar) 63, 58–59, 63, 86–87, 88, 139, 140–141

PERSONER Bauer, John 146 Brander, Sten 26 Bucht, Gustaf Wilhelm 43 Düben, Lotten von 174 Ekelöf, Per Olof 20 Engström, Leander 38 Elowson, Gullbrand 109 Hamberg, Axel 51, 162, 174 Knorring, Oscar von 109 Lagerlöf, Selma 139 Lind, Leonard 51, 103 Linné, Carl von 103 Lundquist, Gösta 3, 9, 13, 14, 51, 52, 55, 56, 63, 64, 67, 71, 88, 103, 104, 127, 176 Mesch, Borg 184 Osslund, Helmer 26 Pallin, Hugo Nicholaus 167, 184 Persson, Nils 103 Rabot, Charles 37, 155 Rasmussen, Knud 51 Rilke, Rainer Maria 143 Selander, Sten 103, 109 Svenonius, Fredrik 71 Thomasson, Nils 104 Wahlenberg, Göran 104, 127 Westman, Jonas 103, 104 Wästfelt, Ludvig 174 Åström, Sverker 103, 104

191

190

Oalgásj 92, 93 Oarjep Oalgásjjiegńa 92, 93 Ottfjället 186, 187

Muddus 162

Nammásj 80–81, 82, 174, 175 Nasajávrre 155, 155

Rágojiegńa 109 Ráhpaädno 74, 75, 79, 95, 168, 169

Åre 15 Åreskutan 99, 104 Åvdaldus 112, 113 Ähpár (Äpar) 63, 58–59, 63, 86–87, 88, 139, 140–141

191

De texter av Dag Hammarskjöld som ingår i denna bok är hämtade från den postumt utkomna Från Sarek till Haväng, som redigerades av Svenska Turistföreningen. Ursprungligen är artiklarna publicerade i följande skrifter: ”Lappland”, förord till boken Lappland, med bilder av Gösta Lundquist ”Sommarlandet Lappland”, Svenska Turistföreningens tidning nr 4/1959 ”Kring fyra lägerplatser”, Svenska Turistföreningens årsskrift 1947 ”Norr om Sulitälma”, Svenska Turistföreningens årsskrift 1951 ”Fjällvandring”, Till fjälls, Svenska Fjällklubbens årsbok 1957 ”Vår sista stora vildmark”, Svenska Fjällklubbens årsbok 1946 ”Kameran har lärt mig se”, tidningen Foto nr 12/1958 Sverker Åströms förord är till delar ursprungligen hämtat från boken Ögonblick – från ett halvsekel i UD-tjänst. Bilderna på s 3 och 9: Foto Gösta Lundquist, © Nordiska museet. Bilden på s 189: © Foto UN/DPI.