9789171260918

Page 1

STADEN VID HAVET

© B O K F Ö R L AG E T M A X S T R Ö M . © F OTO TO R E H AG M A N . © T E X T K R I S T I A N W E D E L F O R M G I V N I N G PAT R I C L E O. O R I G I N A L A M E L I E S T E N B E C K - R A M E L . R E P R O O C H T RY C K F Ä LT H & H Ä S S L E R , V Ä R N A M O, 2 0 0 8 ISBN 978-91-7126-091-8 Avbildade konstverk och konstnĂ€rer som inte nĂ€mns i bildtexterna .

s 6 (Pollare) ”Nordan” och ”VĂ€stan”, Torsten Jurell ”Solpor t” (detalj) och ”FrĂ€mmande fĂ„gel”, Görel Steg. . s 20 ”Prometheus”, Vassil Simittchiev. s 45 ”Lejon”, Camilla Bergman. s 66–67 ”Kraftsamlare”, Ingemar Lolo Andersson. s 89 ”GĂ„rdsmusikant”, Bosse AnĂ„s. s 98–99 ”JĂ€rntorgsbrunnen”, Tore Strindberg. s 116 ”Poseidon” (detalj), Carl Milles s 203 ”Di-edersekvensen” (detalj), Ger t Marcus. s 214 ”Ny Svenskar”, Kristina MĂŒntzing. s 284 ”Spectacle Agnostico” (detalj), Kent Karlsson.s 293 ”Kristi HimmelsfĂ€rd”, Albert Eldh. s 300 ”Kvinna vid havet”, Ivar Johnsson

Tore Hagman och Kristian Wedel

INNEHÅL L STADEN OCH VINDARNA

SID 7

STADSKÄRNAN

SID 15

VÄSTERUT

SID 63

SÖDERUT

SID 115

ÖSTERUT

SID 155

HISINGEN

SID 197

ÅRET

SID 231

MÄNNISKOR VID HAV

SID 301

EFTERORD

SID 304

Staden och vindarna imman droppade och rann, den veks och virvlade runt fartygets röda skorsten som satt överst pĂ„ en dieselmotor med 34 800 hĂ€stkrafter. Framför skorstenen fanns en plattform med en radarsnurra. Plattfor­ men var av plĂ„t, tjockt bestruken med fĂ€rg och mjukt formad, den hade konturen av en barnsligt tecknad fisk. Dit klĂ€ttrade vi – Tore Hagman och jag – och kunde turas om att kliva upp ytterligare nĂ„gon meter till en liten skiva med grĂ„ rĂ€fflor. Sedan var det stopp. Det var fartygets högsta punkt, resten var antenner, lanternor och röda fladdrande tampar. Det var april, vi for med eftermiddagsfĂ€rjan frĂ„n Frederikshavn, och vi borde vara nĂ€ra Vinga, men vi sĂ„g ingenting. Det blĂ„ste. Det hade varit en eftermiddag pĂ„ kafĂ©dĂ€ck med dimvĂ€ggen utanför. Vi hade hoppats att fĂ„ komma upp pĂ„ bryggan, men kapten hade varit vĂ€nlig och bekla­ gande i telefon. – Denna dimman, sade han, vi mĂ„ste koncentrera oss. Innan jag klĂ€ttrade upp pĂ„ plattformen hade jag stĂ„tt en lĂ„ng stund pĂ„ akter­dĂ€ck. Allt var overkligt Ă„ngande. Propellrarna mullrade i fötterna. AkterdĂ€cket var öde, det var en fredag och ombordfestligheterna gick pĂ„ rutin: en högtalare skrek om fiskdamm för barnen. En man i vitt lĂ„ngskĂ€gg stĂ€llde sig med ansiktet mot dimman och Kattegatt och sjöng ett entonigt vrĂ„l. Jag kĂ€nde igen honom frĂ„n morgonturen till Frederikshavn. DĂ„ hade han suttit pĂ„ akterdĂ€ck i en skara över­Äriga punkare som druckit Tuborg Guld i kalvklunkar och spelat Sex Pistols pĂ„ skĂ€r bandspelare. Ett par timmar senare syntes sĂ€llskapet pĂ„ den soldammiga Frederikshavntermina­ len; de hade fĂ„tt bandspelaren beslagtagen och portats frĂ„n Ă„terresan till Göteborg. Den knotigt magre vitskĂ€ggige var den ende som slĂ€ppts ombord, nykter och vil­ sen. Han skrek mot vinden. Sedan satte han sig Ă€ngsligt pĂ„ en bĂ€nk. Fotografen och jag hade klivit upp pĂ„ den meterbreda plĂ„thyllan som var upp­ hissad i dimman. Det enda som antydde rörelse var Ă„ngan som ven runt den orange livbĂ„ten. Det var ett vitt fartyg med vita papperskorgar, vita rĂ€cken, vitt solsegel, omgivet av vita trutar och vit dimma. Jag slöt ögonen och kĂ€nde dimman svalt stickande pĂ„ ögonlocken och kinderna. Jag lyssnade pĂ„ blĂ„sten och hörde hur den förĂ€ndrades och blev bekant. Det var göteborgsblĂ„sten. Det var kanske inbillning, men det var kanske ocksĂ„ ett slags akustisk förskjut­ ning, kanske till följd av tusentals öar, eller den annalkande kustens tungt dĂ€m­ pande tröskel.

7

STADSKÄRNAN

Gustaf Adolfs torg   Vallgraven vid Kungspor tsplatsen (nĂ€sta uppslag)

Mellan bergen, pÄ de sanka Àngarna med vassruggar och snedblÄsta enbuskar, byggdes den dansksÀkra fÀstningen Göteborg. Konsulter seglade frÄn Holland för att skÀra kanaler i leran. SÄ smÄningom uppstod en liten stad bakom de mörka murarna.

F

LV N Ä

SNAB

LILLA BOMMEN

BEN

HAMNTORGET

ÄL V

BOMMENS TORG

TA GA

EL

NORDSTADEN

N

TAT U

N

KA

S-

AB

RO

N

EN

LU

ND

EN

RO

S

15

G

ÅR

D

NG

AN E G AT

R AV E N AT

G

NY

SG

SLUSS GATA N

LG

LARMG AT AN RA

ELN

NN HÄLLEG

ER

GÖ

AN AT

RA O ST

N

AT A SG

U

H

D

A

RS KV AR TE

N AT A U H D BA

DTSPLA TSEN

B A S A R G A TA N AL

-

HVITFEL

KUNGSTORGET

GG

TR

GA TA N US

GA TA N

KH PA C

B O S TO M R BR ME A O NS

N

O BR

PS EP SK

SG

VA S PEDAGOGEN

SALUHALL

-

INGENJÖRSGATAN

BA A

RO

SB

OR

ST

N TA GA

IN

S TO

ED TA L GÖ

N BE AB N VS ÄL AN RJ FÄ TY CI

ÄL V TA GÖ N

BE

AB SN

Ä LV JAN

FÄR

ÄD

S A N RT LL O L I ATA SP N N G RO YG KU B

RM

ATA N

TN

KU

N

CITY

N ATA N

AN SG AT

OT

SG ATA

MN

SG

FR ED

HA

ON DR

TR

N

ST

ICS ATA N

SLUSSPLATSEN

G ATA

MA

R SE GÖTG

D

LA RA

BURGGREV

BRUNNSPARKEN

KUNGSPORTSPLATSEN

G VA LL

CENTRALSTATION

DROTTNINGTORGET

MN A HA

ATA N

UNG

NILS ERICSONSPLATSEN

N

Ö ST R

R EN SG

TA N OGA KYRK

K

G ATA

ON

SG

O R IA V IK T N B RO

NL

SA H LG

VERK

Ä N BR

SE

ROSENL PLATSEN

N G ATA

GRÖNSAKSTORGET

L Ä RO

N

FO N T

IN G

N A LE

PO ST

N

NKA

ATA N

N

NORDSTADSTORGET

G ATA

TTN

ATA N

MN A HA

M A HA

KO R SG

RO

N

BÖRSEN

DOMKYRKAN

F E L D T S G AT AN

Å LS G

Ö ST R

STO R

SÖ

HVIT

FESKEKÖRKA

ALE

N

N

AN

G ATA

ATA N

SGA TA N

DSK

TO R G

SE

UN

E R G S G ATA N

ELN

NM SPA N

N

ATA N

TTG

GATA N

CHRISTINE KYRKA

G AMN RA H

RE

G ATA

ND

G ATA

D RO

V Ä ST

RO

LU

D

ES SA RE

LILLA TORGET

T OT

ARS EN A L S

TAT

N UN

H A M N G ATA N KANA LEN

N

ESPERANTOPLATSEN

LI

EN

LU NT G

AT AN

K VA R N B

RRA

MN

KL ÄD PR

ATA N A N SG K Ö PM GUSTAF RÅDHUSET ADOLFS TORG

STADSMUSEUM

G ATA

SG

NEDRE

NO HA

PO ST

ATA N

RA

N

Å R D SG

S TO

LÄNSRESIDENS

AT A

TYGG

HOVRÄTTEN

A SI N

N

TA N NGA

N

G

KRONHUSET

HAM

RU

RE

ATA N

TINGSRÄTTEN

TA N EKELUNDSGA

RB

N

LA S A

SU

BR YG GA GA TA R E N -

U SG ONH

M AG

N

-

A

EG

RA

VE

RK S AT TA AN DS

LN

V Ä ST KR PACKHUSPLATSEN

SKEPPSBROPLATSEN

G

JÖ

TA R

M

MÄ

EN

ATA N

NIL

IK SG S: T ER

ÖS

NS

N

SO

GÖ

LS

N

NI

TA TU

GÖ

TA

GÖTEBORGSOPERAN

CH

GÖ

14

TY

CI

JA ÄR

AT AN

SG

BASTIONSPLATSEN

A

N

L VA

Jag gĂ„r ut mellan de snöglĂ„miga husen och de inbĂ€ddade bilarna, vandrar vĂ€sterut över Kungsgatans puckel och stĂ€ller mig pĂ„ Carolus Rex murkrön. HĂ€r syns i dag Göteborgs Energis ljusblĂ„ jĂ€tteskorsten och kĂ„kars röda tegel­ klĂ€ttring pĂ„ OtterhĂ€llan. NĂ€rmast bastionen finns en stor kastanj och ett hus med svullna, knubbiga hörntorn dĂ€r lampor lyser svagt. Upp till muren leder smala trappstenar som körts in i leran. En kvinna och en schĂ€fer klĂ€ttrar med Ă€ngsliga halksteg. NĂ€r 1710 Ă„rs gardessoldat stod hĂ€r sĂ„g han skansar, vallar, vallgravar, murar, kaponjĂ€rer, bastioner, raveliner, flanker, bonetter, embrasyrer, cavalierer, orillo­ ner och tenaljer. Han sĂ„g vĂ€l ocksĂ„ hagtornshĂ€ckarna pĂ„ vallarnas brĂ€m och en och annan sork. FĂ€stningen Göteborg var av sand, torv, grĂ„sten frĂ„n Gamla Älvsborg, flandriskt tegel, vĂ€rmlĂ€ndskt timmer och smĂ„lĂ€ndskt jĂ€rn. Den var murad, pĂ„lad, rappad, kalkad och grĂ€vd av soldater, bönder, sachsiska krigsfĂ„ngar och haffade lösdrivare. Den var uttĂ€nkt av Erik Dahlbergh – en genial pratmakare som i likhet med alla andra stora 1600-talssvenskar sĂ„g ut som en basist i ett hĂ„rdrocksband som turnerat nĂ„got decennium för lĂ€nge – och han hade kanske lĂ„nat lite av Vauban. Vauban var en fransk markis som byggde trettiotre fĂ€stningar, ledde femtiotre belĂ€gringar och skrev en bok om skattereformer. Sju meter hög blev muren pĂ„ drygt hundra Ă„r. Den anvĂ€ndes aldrig. Det gĂ„r att följa murresterna österut via Arsenalsgatan. I den feta snösmeten blir Artilleristen Gladers trappor en dramatisk nedstigning mellan tak och röda tegelvĂ€ggar till Hvitfeldtsplatsen, dĂ€r det gamla latinlĂ€roverket svankar svĂ„rt över en kurtinmur. PĂ„ andra sidan Vasabron ligger J F Carpelans gĂ„ngvĂ€g under snöklabbet vid Floras kulle. Carpelan var en finsk krigshjĂ€lte som mot sin vilja blev landshövding i fĂ€stningen Göteborg och gick pĂ„ de grĂ„blĂ„siga krönen och lĂ€ngtade hem till lax­ forsarna och kĂ€rren runt UleĂ„borg.

22

VeteranspÄrvagn frÄn 1917

rhenvin pĂ„ Kronan, Lejonet eller Tre Remmare. Sedan slogs de antagligen. PĂ„ torget – dĂ€r Klasons karta i dag ligger i stenlĂ€ggningen – stod smĂ„ handelsbodar i lindarnas skugga. Det var en fjuttig stad och en magnifik befĂ€stning. Modellen pĂ„ Stadsmuseet fyller ett halvt rum. Vallgraven, mĂ„lad med tjocka blĂ„ penselstrykningar, Ă€r pĂ„ nĂ„gra stĂ€llen nĂ€stan lika bred som avstĂ„ndet mellan nuvarande Kungsportsplatsen och Brunnsparken. I modellens vĂ€stra hörn mot Ă€lven syns en liten grĂ„grön gipsspets intill ett tvÄ­ centimeters portvalv: bastionen Carolus Rex. I 2000-talets Göteborg Ă€r den en patetisk rest. Den ligger intill Esperantoplatsen i Kungsgatans vĂ€stra mynning.

23

Götatunnelns mynning vid Lilla Bommen 26

PĂ„ Köpmansgatan – mitt i den ringaktade Nordstan – finns en arkad av glas och gröna jĂ€rnbalkar. PĂ„ en fasad vid SpannmĂ„lsgatan strĂ€cker sig över fem vĂ„ningar en sagofigur med horn, gröna ögonlock och gul kaftan. I Kvarnbergets skugga finns en krokig tegelgrĂ€nd med buktande gatsten. I trappan frĂ„n den gamla Navigations­ skolan har husen en fĂ€rg som blĂ„bĂ€r i mjölk. HotellĂ€garna Ă€lskar vitt och skĂ€rt. PĂ„ Bastionsplatsen klĂ€ttrar en stuprĂ€nna i skojiga vinklar bredvid en liten musso­lini­balkong. PĂ„ Magasinsgatan stĂ„r Fibonaccis talserie pĂ„ en vĂ€gg. I ett hus med svarta kĂ€llardörrar pĂ„ Stora Nygatan delar ett plĂ„tslageri vĂ„ning med Freudi­ anska föreningen. Staden som en gĂ„ng lĂ„g dystert inspĂ€rrad bakom murar och vattengravar Ă€r alltsĂ„ jovialisk i sin nĂ€tta klassicism dĂ€r byggĂ„ret sitter i svarta jĂ€rnkrampor pĂ„ fasaden, nĂ€pen med sina vita fönster dĂ€r skeppslampor med tunga mĂ€ssingsfötter dinglar i sprintar och muntert pyntad med sina gulnade urtavlor, trinda kolonner, kreneleringar, gluggar och friser. Utan dimman och blĂ„sten skulle den ha blivit outhĂ€rdligt pittoresk: en blĂ„, gul och skĂ€r karamellstad. Den Ă€r ocksĂ„ rolig. Det Ă€r lĂ€tt att hamna pĂ„ en lunchrestaurang dĂ€r ett kommunal­ rĂ„d borrar i sig raggmunk och flĂ€sk medan ett slagsmĂ„l om Öis Ă€r pĂ„ att vĂ€g att utbryta vid bordet bredvid och servitören skĂ€ller pĂ„ kassatanten som skĂ€ller pĂ„ kocken som skĂ€ller pĂ„ gĂ€sterna. Innan man har Ă€tit upp torkar nĂ„gon av bordet med en blöt grĂ„ handduk som tillför mer Ă€n den avlĂ€gsnar. Kaffet har stĂ„tt i fyra timmar pĂ„ en liten vĂ€rmeplatta (dĂ€r nĂ„gon har limmat fast tvĂ„ femkronor för att inte vĂ€rmen ska bli för stark). NĂ€r nĂ„gon pĂ„pekar allt detta sĂ€ger en stamgĂ€st stolt: – Ja, detta Ă€r Göteborgs sista riktiga restaurang 
 Sedan kliver man pĂ„ en spĂ„rvagn dĂ€r en bjĂ€sse – en gammal pilsnerfarbror med vattniga snĂ€lla ögon och ofantlig blĂ„ kofta – försöker lĂ€ra en frĂ€mmande ung kvinna en gammal visa om tvĂ„ fĂ„glar som han brukade sjunga som barn. – Den hĂ€r mĂ„ste du la ha hört? Den sjöng vi i Slottsskogen förr: ”För de sutto i AllĂ©n, tvĂ„ smĂ„ fĂ„glar pĂ„ en gren.” Ja, och dĂ€r ska du svara ”kviddevitt”. – Va? – Du ska sjunga kviddevitt! TvĂ„ smĂ„ fĂ„glar pĂ„ en gren! KVIDDEVITT! Vi tar det en gĂ„ng till. För de sutto i AllĂ©n, tvĂ„ smĂ„ fĂ„glar pĂ„ en gren 
 KVIDDE­ VITT! Man hör hans indignation genom tre vagnar. – KVIDDEVITT! Harrejavvlar. Hur svĂ„rt kan det vara att sjunga KVIDDE­ VITT?! I Nordstan upptĂ€cker man att det rasar ett krig om göteborgarnas sjĂ€lar. I de smĂ„ lĂ„dor som köpmĂ€nnen har placerat ut för att distribuera foldern Shopping syns varje dag fĂ€rska exemplar av en annan publikation (vikt A4, svartvitt), dĂ€r Adr. P Lundqvist, Hultsfred manar shopparen att i stĂ€llet lĂ€sa Bibeln och M Luthers

27

Stora Saluhallen   PaddanbĂ„t (nĂ€sta uppslag)

promenerar arm i arm med Selma Lagerlöf. Det kan vara 1940 nĂ€r den strame lĂ„nghalsade Torgny Segerstedt vandrar med sin grand danois Garm pĂ„ vĂ€g mot Handels­tidningens redaktion. Det kan ocksĂ„ vara 1996 och blek och dyster i det skarpa dagsljuset leder Ros-ros-mannen sin cykel utanför Golden Days. Alla göte­ borgare kĂ€nner Ros-ros-mannen. Alla vet att han inte lever upp förrĂ€n i kvĂ€ll dĂ„ han fĂ„r bĂ€ra ett band med blinkande lyktor i pannan. DĂ„ cyklar han suverĂ€nt och akrobatiskt med styret i vĂ€nster hand medan han med högerhanden högt över huvudet svingar en blomsterkorg draperad i blĂ„tt glanstyg. Han kör slalom mellan spĂ„rvagnsspĂ„ren och saluför rosorna i mycket stark falsett. – Ros-ros! Ros-ros! Nu gĂ„r Ros-ros-mannen in pĂ„ Södra Hamngatan. Chauffören hĂ„ller ett ögonblick flaskan över brorĂ€cket, men besinnar sig och stop­ par den i byxfickan. PĂ„ torget syns KiĂ€tell Klasons eftertrĂ€dare – Stadsbyggnads­ kontorets mĂ€tningsingenjörer – som kĂ„nkar pĂ„ stakkĂ€ppar, slĂ€ggor, bergdubbar, anteckningsböcker och stativ och försvinner bakom Gustaf Adolf för att hamra ned grĂ€nsrör i Frölunda eller Rödbo.

Feskekörka

30

31

32

33

Stadsmuseets tak och gÄrd (nÀsta uppslag)

40

Börsen   Vallgraven frĂ„n sydvĂ€st (nĂ€sta uppslag)

före förhandlingarna hĂ€rskar ett vagt sorl i trapphuset, man ser argumen­ terande gester: armar slĂ„s övertalande ut. Göteborgs kommunfullmĂ€ktiges 81 leda­ möter sammantrĂ€der nĂ„gon gĂ„ng i mĂ„naden, oftast pĂ„ torsdagskvĂ€llar. Börsbygg­ naden invigdes i december 1849 och har bĂ„de brunnit och renoverats sedan dess. 2000-talets besökare sjunker ner i ett vagt vaniljgult 1800-tal. HĂ€r finns gröna soffor med lejontassar och vitrinskĂ„p med blĂ„vitt porslin. Trappan till Ă„hörarlĂ€ktaren har en trivsam instĂ€ngd doft av gammalt trĂ€ och bĂ€nkar med röda sammetskuddar. Man kan begrunda en keramiktavla med texten ”Det var Bohus bataljon”. Tittar man pĂ„ tavlan för lĂ€nge blir vakten lĂ€ngst bort i korridoren nervös – men bara lite, för sĂ€kerhetskontrollerna pĂ„ Börsen Ă€r inte sĂ„ drakoniska. NĂ€r debatten har börjat hörs i trapphuset det nasala högtalarknastret. Man hör ocksĂ„ klirrandet av bestick frĂ„n ett sidorum med en liten smörgĂ„sbuffĂ©. Eftersom den allmĂ€nna atmosfĂ€ren Ă€r sĂ„ godmodig och vakterna sĂ„ jovialiska Ă€r detta fullmĂ€ktigekafĂ© den kanske sista platsen i Göteborg dĂ€r man kan se en vĂ€lekiperad men möjligen lite högröd gentle­ man dricka en Ramlösa som han varannan minut lugnt spĂ€der med innehĂ„llet frĂ„n en silverne plunta i kavajfickan. Till detta Ă€ter han sillsmörgĂ„s. Sedan gĂ„r han med salig min upp pĂ„ lĂ€ktaren och njuter av debatten om bandybanan pĂ„ Heden.

41

Götatunnelns mynning vid Lilla Bommen 26

PĂ„ Köpmansgatan – mitt i den ringaktade Nordstan – finns en arkad av glas och gröna jĂ€rnbalkar. PĂ„ en fasad vid SpannmĂ„lsgatan strĂ€cker sig över fem vĂ„ningar en sagofigur med horn, gröna ögonlock och gul kaftan. I Kvarnbergets skugga finns en krokig tegelgrĂ€nd med buktande gatsten. I trappan frĂ„n den gamla Navigations­ skolan har husen en fĂ€rg som blĂ„bĂ€r i mjölk. HotellĂ€garna Ă€lskar vitt och skĂ€rt. PĂ„ Bastionsplatsen klĂ€ttrar en stuprĂ€nna i skojiga vinklar bredvid en liten musso­lini­balkong. PĂ„ Magasinsgatan stĂ„r Fibonaccis talserie pĂ„ en vĂ€gg. I ett hus med svarta kĂ€llardörrar pĂ„ Stora Nygatan delar ett plĂ„tslageri vĂ„ning med Freudi­ anska föreningen. Staden som en gĂ„ng lĂ„g dystert inspĂ€rrad bakom murar och vattengravar Ă€r alltsĂ„ jovialisk i sin nĂ€tta klassicism dĂ€r byggĂ„ret sitter i svarta jĂ€rnkrampor pĂ„ fasaden, nĂ€pen med sina vita fönster dĂ€r skeppslampor med tunga mĂ€ssingsfötter dinglar i sprintar och muntert pyntad med sina gulnade urtavlor, trinda kolonner, kreneleringar, gluggar och friser. Utan dimman och blĂ„sten skulle den ha blivit outhĂ€rdligt pittoresk: en blĂ„, gul och skĂ€r karamellstad. Den Ă€r ocksĂ„ rolig. Det Ă€r lĂ€tt att hamna pĂ„ en lunchrestaurang dĂ€r ett kommunal­ rĂ„d borrar i sig raggmunk och flĂ€sk medan ett slagsmĂ„l om Öis Ă€r pĂ„ att vĂ€g att utbryta vid bordet bredvid och servitören skĂ€ller pĂ„ kassatanten som skĂ€ller pĂ„ kocken som skĂ€ller pĂ„ gĂ€sterna. Innan man har Ă€tit upp torkar nĂ„gon av bordet med en blöt grĂ„ handduk som tillför mer Ă€n den avlĂ€gsnar. Kaffet har stĂ„tt i fyra timmar pĂ„ en liten vĂ€rmeplatta (dĂ€r nĂ„gon har limmat fast tvĂ„ femkronor för att inte vĂ€rmen ska bli för stark). NĂ€r nĂ„gon pĂ„pekar allt detta sĂ€ger en stamgĂ€st stolt: – Ja, detta Ă€r Göteborgs sista riktiga restaurang 
 Sedan kliver man pĂ„ en spĂ„rvagn dĂ€r en bjĂ€sse – en gammal pilsnerfarbror med vattniga snĂ€lla ögon och ofantlig blĂ„ kofta – försöker lĂ€ra en frĂ€mmande ung kvinna en gammal visa om tvĂ„ fĂ„glar som han brukade sjunga som barn. – Den hĂ€r mĂ„ste du la ha hört? Den sjöng vi i Slottsskogen förr: ”För de sutto i AllĂ©n, tvĂ„ smĂ„ fĂ„glar pĂ„ en gren.” Ja, och dĂ€r ska du svara ”kviddevitt”. – Va? – Du ska sjunga kviddevitt! TvĂ„ smĂ„ fĂ„glar pĂ„ en gren! kviddevitt! Vi tar det en gĂ„ng till. För de sutto i AllĂ©n, tvĂ„ smĂ„ fĂ„glar pĂ„ en gren 
 kviddevitt! Man hör hans indignation genom tre vagnar. – kviddevitt! Harrejavvlar. Hur svĂ„rt kan det vara att sjunga kviddevitt?! I Nordstan upptĂ€cker man att det rasar ett krig om göteborgarnas sjĂ€lar. I de smĂ„ lĂ„dor som köpmĂ€nnen har placerat ut för att distribuera foldern Shopping syns varje dag fĂ€rska exemplar av en annan publikation (vikt A4, svartvitt), dĂ€r Adr. P Lundqvist, Hultsfred manar shopparen att i stĂ€llet lĂ€sa Bibeln och M Luthers katekes. Adr. P Lundqvist, Hultsfred, sviktar inte i tron och det gör inte heller

27

28

Kungspor tsbron

Köpmannaföreningen. De bĂ„da trycksakernas löften Ă€r rĂ€tt lika. I en av dem stĂ„r: ”InnehĂ„llet i denna folder vill visa Dig möjligheten att bli en lycklig mĂ€nniska för tid och evighet.” PĂ„ vĂ€g till arbete och plikter ertappar man plötsligt sig sjĂ€lv med att entusiastiskt besvara en enkĂ€t om frukostflingor eller förfölja tvĂ„ knubbiga sĂ€kerhetsvakter som med nyckelknipporna daskande mot lĂ„ren jagar en tjuv och om man ser riktigt slö ut hĂ€nder det att en artig langare utanför ÅhlĂ©ns frĂ„gar om man vill köpa marijuana. Man tittar in i rĂ„dhuset dĂ€r en advokat – lite prudentligt klĂ€dd i rutig slipover – sitter vid ett pinnigt bord och sĂ€ger till en mamma och en mormor att man ska vara glad att pojken kom undan med skyddstillsyn. Mormor klamrar sig fast i handvĂ€skan och sĂ€ger: – Vi ska hĂ„lla koll pĂ„ honom, vi bor ju i Surte. – Jamen dĂ„ ska det sĂ€kert gĂ„ bra, sĂ€ger advokaten lugnande. Sedan gĂ„r man ut och hamnar oundvikligt Ă„ter pĂ„ Tyska bron, den perfekta cen­ trala och diskret placerade utsiktsplatsen i centrala Göteborg. I Brunnsparken stĂ„r Johanna darrande i fontĂ€nen. En mjuk och salt vind kommer med ett andetag över torn, spiror och flaggor. Vid Lejontrappan plaskar Paddan­ bĂ„ten. En grön jĂ€ttebuss med texten ”Willkommen bei Kylltal Reisen” svĂ€nger upp pĂ„ trottoaren vid rĂ„dhuset. ResenĂ€rerna strömmar mot Nordstan för att bli lyckliga mĂ€nniskor för tid och evighet och chauffören gĂ„r överhettad ut pĂ„ bron. Han halsar en svensk lĂ€ttöl och lutar sig tungt mot den gröna plĂ„ten med budskapet ”Motala 1863”. Överallt hörs milda ljud: en falsettartad vespamotor försvinner pĂ„ Norra Hamngatan, sirener frĂ„n GötaĂ€lvbron, saltblĂ„sten som flĂ€ktar i rĂ„dhusets gardiner och Paddanguidens raspiga högtalarröst som ekar mellan kanalvĂ€ggarna. – Och tyskarna var sĂ„ mĂ„nga – ducka för bron nu – att de hade en egen försam­ ling och en egen kyrka som ni ser hĂ€r till höger 
 Paddan försvinner under KĂ€mpebron och Stora Hamnkanalen blir koppargrön och blank. Hisingen syns i en lucka mellan husen – en kran betar i diset. Chauffören halsar och tittar eftersinnande pĂ„ Ostindiska huset, Sahlgren­ ska huset, Tyska kyrkan och rĂ„dhuset. Tre nyanser av gult och 1700-tal spĂ€nns i kanalens spegel. Det skulle alltsĂ„ kunna vara 1772, och framför den gula ostindiska vĂ€ggen slĂ€ntrar den femtonĂ„rige överspĂ€nde Bengt Lidner, kanske lite ostadig, med en dikt till fru Sahlgren under armen. Det kan ocksĂ„ vara 1858 och frĂ„n BrunnsparkshĂ„llet kommer pianolĂ€raren i ropet – Bedrich Smetana. Alla gross­ handlardöttrar Ă€r kĂ€ra i honom. Det kan vara en sommardag 1870 och över KĂ€mpe­bron vandrar med gĂ€ngliga kliv domprosten Wieselgren (svensk mĂ€stare pĂ„ blommiga gravtal, nykter men halvgalen, han hĂ€vdar pĂ„ allvar att det histo­ riska Troja har legat i Hönshylteskans i SmĂ„land). Det kan vara Ă„r 1898 och den bepansrat svartklĂ€dda Sophie Elkan som skriver sĂ„ lĂ„ngtrĂ„kiga historiska romaner promenerar arm i arm med Selma Lagerlöf. Det kan vara 1940 nĂ€r den strame

29

Kungspor tsplatsen

52

KungshàžŁàž–jdsgatan

25 53

Tyska kyrkan speglar sig i Stora Hamnkanalen

Centralstationen

frĂ„n den spruckna och flĂ€ckiga kompassrosen i golvet i Centralstationens Ă€ldsta del – öppnad i oktober 1858 – kan man vandra Göteborgs spikrakaste och roli­ gaste promenad framĂ„t i tiden tills man slutligen kommer ut pĂ„ kortsidan av buss­ terminalen och anar Lilla Bommens nedfart till Götatunneln. Den nya hopsmĂ€ltningen av Centralstationen, Centrumhuset och Nils Ericsonterminalen Ă€r alltsĂ„ mycket bĂ€ttre Ă€n vad det trĂ€iga namnet ”Resecentrum Göteborg” antyder. En grĂ„ linje i golvet gĂ„r under tunga svarta lampor, röda balkar, valvbĂ„gar och glastak. Det Ă€r som att vandra i en teckningskurs i centralperspektiv. Utmed detta strĂ„k syns jĂ€rnvĂ€gens vĂ€ggmĂ„lningar frĂ„n 1923: VĂ€stra stambanan, BorĂ„sbanan och VĂ€stkustbanan. HĂ€rryda, HindĂ„s, Hultafors och Skene ligger pĂ„ en förgylld linje i det glesa ljusgröna Sverige. Utanför VĂ€rnamo har konstnĂ€ren inte kunnat motstĂ„ att teckna kossor med glada svansar. I Nordsjön ringlar ett sjömonster. Amerikalinjens svarta skrov med vit överbyggnad fĂ„r inte plats mellan Vinga och Göteborg. FlĂ€ktpropellrar snurrar dramatiskt i taket. Om man vĂ€ljer att göra denna promenad en lördagsnatt möter man garanterat lyckligt sovande norrmĂ€n med meterlĂ„nga Tobleronepaket i famnen – spĂ„r efter ett Lisebergsbesök. De invĂ€ntar halvfyrabussen till Oslo. Ibland sover de sĂ„ djupt att de blir kvar i Göteborg ett extra dygn.

BÀltesspÀnnarparken efter tÄgandet frÄn

48

49

56

57

58

59

60

61

Göta Ă€lv slinker under Älvsborgsbron ut i Älvsborgs­ fjorden. En lastbĂ„t balanserar pĂ„ horisonten, snart tippar den över. Stadens ansikte har alltid varit vĂ€nt mot vĂ€ster, i en stĂ€ndig lĂ€ngtan till havet.

EN

ED SL

M

AR

SK

JÖ

LD

H

AM

O G ATA N LEB

S VA

AG

D

DSK AN ALE ÉG ATA N N

DSV LAN

HAGA NY GATA

GA TA N

ÄGS G AT AN MEL LAN G V SK ANS G KAP ON JÄ R G

A A LL

HAGA

ÖVRE HU

SA

RG

DSG

KU

G

SÅ

SG

AT AN

SPR

RI

LA

SKANSPARKEN

SKANSEN SKANSKRONAN TORGET

AT AN

VEG AGATAN

N S G ATA N

AL

D

AN A R E G AT GL SE

JUNGMA

AT AN

SG

ATA N

O S T ER G

N

L G ATA N

HEMSG

PATER

BE

GOD

A AT

N ATA HÖGS B OL E

DEN

63

V E G AG ATA N

R

AT AN

G

IE D IN ST O

MARIEBE

G AT A AN N SG AT A

ST

H

JO

KU

RL KA

EN D LE

N

P PA

RS

LI

A

K

SC O AT AN

SG AN

JOH KARL

M NSG

EN CITYFÄRJAN Ä LV S

N

A

BB

A

SG

EN

UN

G

SG TA N SGA

FOLKETS

N O RR

NL

O SK

GS

D

M

G ATA N

N ATA

BJÖRNGÅRDSVILLAN

STORA DAMMEN

SN M A N H ST O A BR

EN

NO RDE NSK IÖL

LILLA DAMMEN

EBERG

BB

FOLK- HUS TEATERN

NATURHISTORISKA MUSEET

MAJVALLEN

MARGRET

A

LINNÉ

B ANG OBSERVATORIUM

E

HÖ

LE

HÖGSBO

62

DJURGÅRDSPLAN

RD

VÄSTRA BEGRAVNINGSPLATSEN

BO

OSC AR FREDRIKS KYRKA

L G ATA N

N

GÅ

KUNGSSTENSMOTET

SN

NG G FJÄ RD E LÅ

STIGBERGET

SLOTTSSKOGEN

DU

ATA N

LV

NG G AN DR A LÅ NG G TR ED JE LÅ

TT O

AT A

EMSG

AN AT

ÄLVSBORGSPLAN

EK

GSG

Ä

TA N LÅ NG GA

SL

DH

KA

SLA

I FR

G

S L OT T S KO

N

KUNGSSTEN

SG

KS

NG

AT AN

RD

ED YG

GÅ

N

FÖ RS TA

UR

N

AT AN

GODHEMSPLATSEN

KU

G

KE

PI RLS

SG

TA N GA

ST

RG

M AS

GSLIDEN

L FJÄ

SG

MÄ

N

ATAN TH AM N SG

MASTHUGGSKYRKAN

BEL

O RU

BO

B YS

A

DANMARKSTERMINALEN

MASTHUGGET

KA

NYA VARVET

RÖDASTENSMOTET

G

ÄL VS

N TA L E N G A VA L G SR Ö N A

NYA ÄLVSBORGS FÄSTNING 2,5 KM

KA

O SK

EN

TA N SGA

TT

IE -

N

EG

RD

O

B RO RN

VÄ

SL

RGS CA

JE N KA RÖDA ST

A

LS EDE

GBER

AN AT

N ATA

SBO

TA GÖ

AM

STI

SÅGG

V ÄL

N

N N TA G A ATA SSE SG N N GO HAN E S P GE L E D S K E PA R L JO VÄ A A N T K ÄN Ö KH LM G FIS L A N ATA G TSG GS LITE N AMIRA EH

RJ

SE

JSN

NE

SJÖFARTSMUSEET

DJ

MA

B AB

Ä

EN GG SK AJ VÄ GE N MA ST HU EM IG RA NT

STIGBERGSKAJEN

FISKHAMNSMOTET

YF

RO

GÖ TA ÄLV

IT

ÄN

C

Ä LV

Älvsborgsbron frĂ„n Klippan   Tysklandsterminalen, Ӏlvsnabben” och Klippans Ă„ngbĂ„tsbrygga (nĂ€sta uppslag).

VÄSTERUT

L

Anders Hagdal spelar banjo vid Röda sten (föregĂ„ende uppslag)   Fiske vid Röda sten 68

ngbĂ„tsbryggan i Klippan doftar stekt makrill. Jag sĂ€tter mig i Ă„ngbĂ„ten ”Eduard Melin”, byggd 1881, sedermera kafĂ©. Salongen Ă€r inredd med mĂ€ssing och hondurasmahogny. HĂ€r finns en smal vedspis med lejontassar, ett glatt vinklat skorstensrör och en vedlĂ„r. Fyra amerikaner Ă€ter sillsmörgĂ„s vid fönstret. Sommarregnet över Ă€lven lĂ„ter som fin sand som rinner ur en hand: ett svagt frasande. De diskuterar om de kom­ mit ihĂ„g att kolla att inte grannens katt smög in i villan i Willingsboro, New Jersey, innan de Ă„kte till Europa. – Well, the cat doesn’t mind 
 Jag gĂ„r ut mellan bĂ„tarna. HĂ€r ligger den ketchriggade ”Frifararen”, lots­kuttern ”Greta Barbro”, fiskesköyten ”Akland”, ”Maria” frĂ„n Kongsviken och konst­ Ă„kningsvĂ€rldsmĂ€staren Salchows gamla ”Camelia”. I ”Pandora” av Amsterdam syns genom det genomskinliga akterkapellet gula rosor i en kopparmugg. Ytterst pĂ„ bryggnocken finns en inskription gjord med morakniv: För baby du har allt som jag har drömt om Göteborgs vĂ€stra delar Ă€r ett landskap för skalder och romantiker, magiker och sjöfolk. I regnet kommer en man i grön jacka, med jagad blick. – Ett papper, har du ett papper! Han sĂ€ger att han Ă€r konstnĂ€r och nu, pĂ„ Ă„ngbĂ„tsbryggan, har han fĂ„tt en vision. Han vet exakt hur han ska formulera sin stipendieansökan. Han fĂ„r ett papper och stĂ€ller sig i det frasande regnet och skriver mot ett trĂ€rĂ€cke, dĂ„ och dĂ„ tittar han upp och söker texten i Älvsborgsfjorden. Den hollĂ€ndska handelsstaden och fĂ€stningen Göteborg var bara nĂ„got tiotal Ă„r nĂ€r sjöfolket började slĂ„ upp gĂ„rdar och varv pĂ„ strĂ€nderna och kullarna pĂ„ den södra stranden av det ankringsomrĂ„de i Ă€lven som kallades Rivieret. Denna södra Ă€lvstrand motsvarar i stort sett dagens administrativa enheter Majorna och de vĂ€stra delarna av LinnĂ©staden. Majorna, alltid med hög svansföring, förhöll sig sjĂ€lvstĂ€ndigt Ă€nda till 1868. Ibland verkar det som om nyheten om Majornas införlivande i Göteborg Ă€nnu inte har nĂ„tt vĂ€ster om JĂ€rntorget. Jag gĂ„r till Olle pĂ„ Svenska sjöarkivet. Han sitter i en kĂ€llare pĂ„ Karl Johansgatan bakom spĂ„rvĂ€gens vagnhall. Det Ă€r ett gammalt skyddsrum med betongvĂ€ggar, blĂ„ plĂ„thyllor, en mĂ€ssinghygrometer och nĂ„gra tusen reproduktioner av histo­ riska sjökort över Vinga, Marstrand, Lysekil och Mollösund. Olle har fiskat korten ur Sjöfartsverkets arkiv. De bĂ€r spĂ„r av tvĂ„hundraĂ„rig pipglöd. Olle Ă€r solbrĂ€nd, klĂ€dd i seglarskor, blĂ„ byxor och blĂ„ skjorta. Han pratar en hes godmodig göteborgska. HĂ„ret stĂ„r pĂ„ Ă€nda. Han Ă€r pensionerad statistiker. Över

69

JÀrntorgets hörn mot Linnégatan och Andra LÄnggatan 72

Allt i vĂ€ster var inte Majorna, men Majorna gjorde sig alltid mĂ€rkvĂ€rdigast. Det var lite saga över Majorna. Carl Leonard Johansson, mera kĂ€nd som Big Johnson, befann sig en natt pĂ„ 1880-talet i de australiska farvattnen, pĂ„ vĂ€g mot Sydney, som styrman pĂ„ den engelska hjulĂ„ngaren ”Maitland”. En orkan bröt fartyget i tvĂ„ halvor. Big John­ son, kaptenen och maskinisten drev en natt med akterskeppet och upptĂ€ckte i gryningen en arton mĂ„naders flicka ombord. De matade flickan med kex, vin och kondenserad mjölk och sedan surrades hon fast pĂ„ Big Johnsons rygg. Han halade sig in till land pĂ„ en lina som spĂ€nts frĂ„n vraket. Flickans mor hade ocksĂ„ överlevt, hon hade befunnit sig pĂ„ det lossbrutna förskeppet. Som skollĂ€rarare RosĂ©n framlĂ€gger saken framstĂ„r det som en tillrĂ€cklig förkla­ ring till bravaden att Big Johnson var född i Majorna. Majorna var vilda vĂ€stern. Vid GrĂ„berget – strax norr om Mariaplan – bodde den fyrtioĂ„ttaĂ„rige före detta jĂ€rnvĂ€gsbokhĂ„llaren Carl Johan Wetterlind i en kammare full av RemingtongevĂ€r och pistoler. 1887 fick han ett nervsammanbrott och barrikaderade sig i nio dygn pĂ„ vinden och sköt genom fönstret ihjĂ€l en tjugoĂ„rig man. Polisen lĂ€r ha övervĂ€gt att skicka in en bisvĂ€rm. Wetterlind övermannades slutligen efter att en fiffig konstapel Lindros lockat honom med snus. Obetydligt senare, det vill sĂ€ga pĂ„ 2000-talet, strax efter klockan tolv – regniga dagar lite tidigare – kliver bĂ„tmĂ€nniskor ner i Ă„ngbĂ„ten ”Eduard Melins” kajuta. De klampar pĂ„ landgĂ„ngen. De har salta kalufser och gula regnjackor och skruv­ mejslar utstickande ur jeansfickan. De slĂ„r sig ned med kanelbulle och öl – allt­ sĂ„ inte kaffe – och pratar bomlik, pulpitar, sjĂ€lvslĂ„ende fockar, tvĂ€rnaglar, drev, toppstag och vantspridare, och en morgon höglĂ€ser en mager man nyheterna pĂ„ mobiltelefonen: ett norskt containerfartyg Ă€r i sjönöd i Kattegatt och sju man har undsatts med helikopter av den danska sjörĂ€ddningen. – 
 och kapten och tvĂ„ besĂ€ttningsmĂ€n Ă€r tydligen kvar och pumpar för livet 
 De blöter bulltuggorna med öl. Jag sitter pĂ„ fönsterplats vid bordet intill och hĂ„ller de mörka hundraĂ„riga foto­ grafierna i skollĂ€rare RosĂ©ns blĂ„ bok mot det mjöliga Ă€lvljuset. Disponent Ohlsson bĂ€r skarpskytteuniform med revĂ€rer pĂ„ byxorna och vĂ€rja med tjock tofs. Kapten J F Strömberg stĂ„r nog inte riktigt stilla, hans polisonger Ă€r suddiga som rök. Poliserna Ă€r uppstĂ€llda som fotbollsspelare pĂ„ ett lagfoto. Jaegerdorffsplatsen Ă€r snöiga stugor. Kan det vara en lojt förlĂ€ngd sommarlunch, nĂ€r Larsson, Pettersson och Frederik­ sen sitter i solen pĂ„ Henriksbergs balkong? Kan det vara 1880-tal? Grönskan Ă€r tjock i bakgrunden. Pettersson och Frederiksen Ă€r avrundade under vĂ€starna, de har svarta flugor.

73

88

En gĂ„rd i Haga   Första LĂ„nggatan (nĂ€sta uppslag)

Haga Nygata

FrigÄngsgatan

89

Klippan, Sankta Birgittas kapell i bakgrunden

Ă„lvsborgsgatan

Mariebergsgatan

Bangatans mynning mot Stigbergstorget

86

87

98

99

100

101

SÖDERUT Poseidon pĂ„ Götaplatsen   Kungspor tsavenyn – Konstmuseet i bakgrunden, Storan i förgrunden (nĂ€sta uppslag)

Söder om den gamla stadskĂ€rnans gröna gördel ligger Avenyn och stenkvarteren. HĂ€r stĂ„r staden med en fot kvar i 1800-talet – ibland i sĂ„ hög grad att man pĂ„ fullt allvar kan se studenter i vita mössor som pĂ„ Valborgs­­mĂ€sso­aftons morgon dricker punsch under ett kastanjetrĂ€d. FAT TIG HUS ÅN SLUS SGATAN

AL

LÉN

VA L L G R A VE

N

PALMHUSET

YA

KU

N

T OR SP N G RO N B S STORA TEATERN

N

G KY RKOVÄ

HAGA

SG

VÄ

AT AN RG BE IM GR

RL

AG

D

AM

FR

RGA TA N G IB R A LTA

GA TA N DS HE LD GU T KE

RÅ ST

Ö

VI

TA

M M

AT AN

ST

STORA VIKTORIAGATAN

AT AN AG KU

G ÄN

SPR EN D A SK OT R S KJ TS Ö BE RG L S G DS LE AT A

HA

OR FO

RS RSELIUS FO B

IU

EL

KE AC

DOKTOR

AT AN

N

RL

GE

G

VÄ

CA

LS

N

GSG

DA

ATA N

DA

LN

N D SG

GA TA N

MÖ

U TL A

DS

N ATA

ÅR

SG

GG

OK

AN AT

KT

ATA N

ÄN

O

SG

DO

WULFFSG

117

EN

RG

TA DS GA

LD BOTANISKA TRÄDGÅRDEN

LA

PILBÅ

MOSSENS IDROTTSPLATS

ÄNGGÅRDEN

ÄG

AN H A M S G AT

BE

O

LAR

T

RI

116

GYLLENKR

D RY

KT

AL

T

R TO

DO

R

KE

O

KTOR B E X G ATA DO

KE

N TA GA

AN AT

RÅ

TH

B S T RU RÅ NA KE T

JUBILEUMSKLINIKEN

RÅ

A AT SG

IG

ATA RDS G

ST DA

SAHLGRENSKA UNIVERSITETSSJUKHUS

ST

IN LT

ON

ALLA

Å

HU

L KO

OR

TA N EGA

RÖ

GR

BL

EN

KT

AR

TA GA

DOKTOR FRIES TORG

N

V IK

SV

O

N

N TA

BS

EK

GULDHEDEN

STR

R LTA

D

ATA N

N

A

N

A

RA

SG

IG E

EG

GIB

G KO

ST

D

UB RD

MEDICINSK HÖGSKOLA

AR

LANDALA

AV

JOHANNEBERGS KYRKA

DR

G

AT AN

R AT T

IK

VS

PÅ N G S

LÖ

LLS

ME

PE

IN

N TA GA

SÖ

BL

S ICK

CHALMERS

GULDHEDSTORGET

M E DI CI

IC

NSG

ATA N

VID

KEMIVÄGEN

KÄ

ANNEDALSMOTET

STENSSO

VO L

G

N

F YS

VÄ

CA

TO R

E K L A N D AG

G

NÄCKROSDAMMEN

L

ARE

BER

GATA N

YD VR

GS

AT AN

N

RG

AR K I VG ATA

SA

EN N

LÄR

KONSTEPIDEMIN

MEDICINSKA FAKULTETEN

STADSTEATERN

KONSTMUSEET

AN G AT

HU

G NY

GÖTAPLATSEN

HVITFELDTSKA GYMNASIET

NG

E

VÄ E AV N

LANDALA KAPELL

Å SG

VR

RA G ATA

JOHANNEBERG

ND

Ö

D GE I J ER S

HSS

KAPELLPLATSEN

U AL

ANNEDAL R A K E T G ATA

RE

LORENSBERG

N TA GA

RÖ

G ATA N

TS OR

VASASTADEN

TA N SGA

INGS

ENGE L B

S KT

N ATA

E

RG

REN

RÖHSSKA MUSEET

VSG S TA

FÖ

U KG

NILSSONSBERG

AN AT

ERG

SCHILLERSKA GYMNASIET

UTSIKTSPLATSEN

N TA GA

SP

N

LL

N TA GA

UNIVERSITETET

HEB

G ATA

HANDELSHÖGSKOLAN

SA VA ASC

A N SG

OR ST

N TA GA

N

ATA N G SG LB ER DA H ER IK AN SG AT STAV K GU

M BELL

O R IA V IK T

PUSTERVIK

N

NG

N

K PA R G ATA STO R

LÉ

KU

B RO

L AA NY

S G AT AN

RO

SÖ

O R IA V IK T

AB

NÄ

VA S

S

G AT

A

KROKSLÄTT

118

119

Botaniska trÀdgÄrden 126

– Och Sofia, vettu, det betyder ju visdom liksom och jag tycker att du Ă€r sĂ„ vis, och nu Ă€r det sĂ„ att ”Ett öga rött” gĂ„r pĂ„ Capitol och dĂ„ tĂ€nkte jag att du och jag 
 NĂ„got tusental cyklar kan stĂ„ under lönnarna pĂ„ Vasagatan. Bilarna brusar nedanför den nya Handelshögskolan i glas och bulgarisk sand­ sten. Flickan i den gula klĂ€nningen flyr in under de droppformade lamporna till lĂ€sesalen med gröna rangliga bord och en lugnande skogssjö av Carl Wilhelmson pĂ„ vĂ€ggen. Den arkitekturhistoriska etiketten tysk stenstad lĂ„ter strĂ€ngare Ă€n vad den Ă€r. Det Ă€r röda koppartak, sirade vindskupor, jĂ€rnbalkonger som översköljts av pelargoner, skjortor som levande fladdrar pĂ„ galgen genom ett fönster pĂ„ fjĂ€rde vĂ„ningen och bursprĂ„k dĂ€r en svĂ€rmorstunga sticker upp ur brun kruka. Ofta syns en mĂ„lare akrobatiskt uthĂ€ngd genom ett fönster medan han penslar nĂ„gon kartusch som antagligen prefabricerats i Frankfurt 1882. Man kan utgĂ„ frĂ„n att byggmĂ€starens spöke hĂ€pnar över denna omvĂ„rdnad. Ibland syns nĂ„gon kvarglömd jĂ€ttevilla med vita knutar eller plastkossor i fönstren. Föreningsgatan Ă€r en stillsam backe av grĂ€sklippningsknatter och svettiga cykel­ kurirer. PĂ„ bergskammen stĂ„r Gegerfelts vikingavillor i brunt eller saftrött. Bergen Ă€r alldeles annorlunda kullarna i Majorna i vĂ€ster och Redbergslid i öster. HĂ€r Ă€r granitmurar, puts och kalla stenbĂ€nkar. Bakom Götaplatsen finns ett hemligt kvarter av knappt sekelgamla tegelvillor. Det Ă€r murgrönor, jĂ€rngrindar och björkprassel. Det kan vara Royal Bachelors’ Club, Sjöfartens hus eller Ågrenska villan. En gubbe fotograferar sin ömt putsade Rover intill en stenbalustrad. Bakom en jĂ€rngrind leder en stenlagd gĂ„ng mellan rosor till universitetets institution för filosofi. (PĂ„ söndagar Ă€r den vita spröjsade balkongdörren öppen: dĂ„ sitter nĂ„gon dĂ€rinne och tĂ€nker. Det Ă€r omöjligt att förestĂ€lla sig nĂ„gon schopenhauersk dysterhet.) Mitt i detta överraskar Svenska MĂ„lareförbundet, Avdelning 3, LunchstĂ€ngt 12–13, och man vandrar nedför den lĂ€tt sluttande avenyn dĂ€r segelbĂ„tarna stĂ„r i fönstren. AllĂ©n Ă€r buller, asfalt och mörker. Grova lindar stĂ€nger ute solen pĂ„ tredje vÄ­ ningen. Ingen sitter pĂ„ bĂ€nkarna. Men en gĂ„ng befolkades AllĂ©n av damer med vita parasoller, bahytter, Ă€rmlĂ„nga broderade klĂ€nningar och stora turnyrrosetter pĂ„ baken. Herrarna upptrĂ€dde i cylinderhattar och linjerade byxor. Det var gross­ handlare, redare, baggbölare och industririddare. (Industririddarens metoder varierade, men i stora drag var han en Uddevalla­ drĂ€ng med skĂ„despelartalang som pĂ„ krita lyckats köpa en slĂ€ngkappa och en kos­ tym med sammetsvĂ€st. I Göteborg skrev han in sig pĂ„ hotell som baron, bestĂ€llde under tvĂ„ veckor ett flertal kostymer och guldrovor frĂ„n de smickrade handlarna och flirtflanerade i AllĂ©n tills han en morgon var mystiskt försvunnen. PĂ„ det tomma hotellrummet stod en amerikakoffert fylld med sten.) Karl XV:s adjutant Erik af Edholm har i sina dagböcker med aristokratens för­ akt fĂ„ngat den nyrika stenstaden. I november 1862 kom kungen till Göteborg

127

sidorna 139–143: götaplatsen Ă€r jĂ€mte Liseberg det stora avtrycket av Göteborgs 300-Ă„rsjubileum Ă„r 1923. Den kalendariskt petige kan invĂ€nda att staden detta Ă„r fyllde 302, men det över­ sĂ„g de jublande göteborgarna med. TĂ„lamodet var nog mindre med de stĂ€ndiga regn som drev ner besökssiffrorna och skapade ett mĂ„ngĂ„rigt grĂ„vĂ€der i den kom­ munala budgeten. Poseidon avtĂ€cktes Ă„r 1931. FrĂ„n en smal vinkel pĂ„ Konserthusets trappa ter sig statyn obscen. Varje sommarkvĂ€ll syns turister fotografera i tron att de Ă€r ensamma om denna upptĂ€ckt. Göteborgarna kallar finessen ”Milles hĂ€mnd”. I regel ligger Götaplatsen öde. Vid havsgudens fot siktas ibland nĂ„gon svensexa med en generad huvudperson som tvingas sjunga tango i svart peruk och blommig skjorta uppknĂ€ppt till naveln. LĂ„ngvĂ€ga cyklister river av sig svettiga hjĂ€lmar och pustar ut pĂ„ Konstmuseets trappa. Annars Ă€r det lika lugnt som Gustaf Adolfs torg. Göteborgs tvĂ„ mest kĂ€nda platser Ă€r mĂ€rkligt stilla.

Palmhuset och fontĂ€nen i TrĂ€dgĂ„rdsföreningen (föregĂ„ende uppslag)   SpjutbĂ€raren vid Götaplatsen

sidorna 136–137: pĂ„ den odlade delen av Botaniska trĂ€dgĂ„rden – cirka 25 hektar – vĂ€xer ungefĂ€r 20 000 arter pĂ„ fĂ€lt, i rabatter och i vĂ€xthus. Den stora rariteten Ă€r pĂ„skö­trĂ€det (Sophora toromiro) – en Ă€rtvĂ€xt som sannolikt hade varit helt utrotad om inte Thor Heyerdahl Ă„r 1958 haft med sig nĂ„gra frön till Göteborg. TrĂ€dgĂ„rden, som öppnades Ă„r 1923, byggdes upp av Carl Skottsberg. Det var friskt vĂ„gat att vĂ€lja honom eftersom han dittills profilerat sig som expert pĂ„ antarktiska brunalger. Skottsberg hade inlett sin karriĂ€r vid tjugo Ă„rs Ă„lder pĂ„ Nordenskjölds Antarktisexpedition. NĂ€r fartyget sjönk hade han stillsamt samlat ihop sina vĂ€xter och klivit ut pĂ„ ett isflak. Han gjorde sedermera resor till Hawaii, Tunisien, Japan, Marocko, Java, Australien, Ceylon, Chile och Nya Kaledonien, men under resten av sitt liv kallades han Is-Kalle.

25 138

139

144

Norra Guldheden (överst) och Seminariegatan sedda frĂ„n Olivedalsgatan   Aschebergsgatan nĂ€ra Chalmers (nĂ€sta uppslag)

Panorama Hotel vid Eklandagatan

Quality Hotel Panorama tar ner skylten

145

146

147

152

153

ÖSTERUT Naturligtvis Ă€r det orĂ€ttvist att hĂ€vda att östra Göte­borgs landshövdingehus, backar och spĂ„rvagnar bara Ă€r en spege­lbild av de vĂ€stra stadsdelarna. De östra stads­delarna har sina egna fĂ€rger och ljud. SLEDEN OLM

GAMLESTADEN

KVIBERGS KYRKOGÅRD

GE

Ä AV

N

KVIBERG

SVENSKA MÄSSAN

Ö RG

EN RY TE VÄ G

LA

MUNK

RÅSTE

NS

AT AN EG

RR U L F S PA

LIL

DH

KÅLLTORP

EN

G

VÄ

B Ö G TA N A

DE

N

LSJ

ÖV

ÄGE

N

SANKT SIGFRIDS PLAN

KÄRRALUNDS G E N C AMPING SKATÅS MOTIONSCENTER

TORP ÖRGRYTE

JAKOBSDAL

NK

DELSJÖOMRÅDET FRITIDSOMRÅDE

AV

IGF T S

DR

KUN

EN

RIDS G

ÄG

SKÅR DELSJÖNS GOLFBANA

GSB SL

DEN

RÅ

ALE

BO

AC K

STORA DELSJÖN

ED

EN

E6/E

KALLEBÄCK

20

155

N

E20

TO R PAV Ä G E N

ÖSTRA SJUKHUSET

UL TS

DS

KÄRRALUND

TRA

EDE

BJÖRKEKÄRR RENSTRÖMSKA SJUKHUSET

SANATO RIEGATAN

AN AT

N

SL GSÅ

BJÖR CKS GATAN

G ATA N

N

LI

GA TA N

DSG

SKILLNA

LA

PRÄSTGÅRDSÄNGEN

SK

A

AT AN

KÄRRALUN

AV

DA

NSK

GSB A

KUN

ÄGE

LL

SA

SÖ

M Ö L N DA L S Å N

LISEBERGS NÖJESPARK

LUNDEN

DA

ÖRGRYTEMOTET

E B Ä C K S G ATA N

EN SVÄG ÅNÄ

V N K T PA U LI G

A

CKA

S G

SCANDINAVIUM

KÅ

IN

ATA N

ÖS

Ä

AN AT

TOMT EG

AN AT VALHALLABADET

NOBELPLATSEN N O B E L G

S

ÖVERÅSPARKEN

SLUNDSG

VALLA IDROTTSPL

NORSKA SJÖMANSKYRKAN

N DAV

ÖSTRA BEGRAVNINGSPLATSEN

ÖVERÅSVALLEN

L L SG

TA N S G A KAGGELEDSG TORGET EL ED SG

SV

EG E

G LII

LEDEN BR ON

ÅN LS

DA LN

MÖ

SV

ODIN

N

G REN

S BER G

HÄRLA

ALL PAV

Å AT

UR RZ

GÅRDA

NYA ULLEVI

TO R

SK

ST

BE

ULLEV IBRON

LEV

G

WILLI N S

FABR IKSG

EN EXERCISHEDEN

AG

ÅV ÄG EN

ST

A A A KG N Y PA R HEDEN

SKÅNEGATAN

AN S G AT O D IN ULL EVIG ATA N

G

N PÅ GÅRD A

IG

RE

RED

OLSKROKSMOTET

AN AT

A

AN AT

FR

MUNKEBÄCKSMOTET

SG

N

STAMPEN

É L L TA N

SKANSEN LEJONET

N TA SGA

G A M L E S TA D S V

GÖ K R GULLBERGSVASS

D RI

D

U T FA

ALL

MA

N TA GA

JO H A

OW AK

N

VO N

AN AT

RA

A AT

N

G

ST

VEÅ

SÄ

BAGAREGÅRDEN

A AT

GEN

SÄVEÅN S

OV

N

GS

I

RP

RO

E RT

ER

LER

RG

AN G AT

TO

B LV

MÅ

LB

N

EL A RT

UTBYVÄ

EN

G

Ä TA

L GU

G

SVÄG

BR

US

GAMLESTADEN

HOLLÄNDAREPLATSEN

RIEHOLMSLE DE N W AT ER L SÄ O O V GA TA N

TH

ERG

KA

DS TA N GS NEL N TI UN T

GÖ

G

G ND

IB KV

BE

AK

OLSKROKEN

GASVERKSKAJEN

V ÄL

G S G ATA N

KVI

SL

EÅ

A ÖT

AG

RS

K

STUDIEGÅNGEN

TA Ä LV

RE G EM EN TS VÄ G EN -

U K RU T H

154

AL

KO RT E

D

MAR

IEH

Hotel Gothia Towers   Östra kxyrkogĂ„rden (nĂ€sta uppslag).

G Ö TA

Ä LV

KORTEDALA

S RO

EN

DA

LS

TA N TRÄGA TORGET

156

157

Liseberg (detta och nÀsta uppslag)

172

173

Den nya staden vĂ€xer fram pĂ„ Eriksberg (föregĂ„ende uppslag)   Eriksbergskranen

Backaplan

Esab flyttar in i Götaverkens gamla huvudkontor

218 219

236

237

240

241

Nordostpassagen

242 243

BagaregĂ„rden frĂ„n Storhöjdsgatan (föregĂ„ende uppslag)   KaponjĂ€rgatan

Skansparken   BjörngĂ„rdsĂ€ngen i Slottsskogen (nĂ€sta uppslag)

sidorna 246–247: slottsskogens supportrar framhĂ„ller gĂ€rna ett brev frĂ„n Gustav II Adolf dĂ€r han redan Ă„r 1624 tillĂ€t göteborgarna – eller vad invÄ­ narna i den dĂ„ treĂ„riga staden kan ha kallats – att de fick roa sig i parken under förutsĂ€ttning att de ”ikke der hugga neder Skogen och fĂ€lla djur, eller bruka nĂ„gon annan motwillighet”. Som riktig park öppnade Slottsskogen Ă„r 1876. SjĂ€lva slottet Ă€r Älvsborgs slott som revs redan pĂ„ 1650-talet, men patologiska vitsare hĂ€vdar – poĂ€ngen Ă€r svĂ„r att rĂ€dda i skrift – att det Ă€r grĂ€set som Ă€r slĂ„tt. Slottsskogen domineras sommartid av flamingor, pingviner, korvgubbar, Ă€lgar, ankor, brĂ€nnbollsspelare och oerhört argsinta svanar.

244

245

260

261

280

281

288

289

296

297

etta Ă€r vĂ„r bild av Göteborg. Bokens grĂ€nser dras (med nĂ„gra undantag) i höjd med Älvsborgsbron i vĂ€ster, Gamlestaden i öster, Guldheden i söder och BjurslĂ€tt i norr. Kapitelindelningen Ă€r alltsĂ„ geografisk, men kan ocksĂ„ ses i ljuset av stadens utveckling. Det föll sig naturligt för oss att lĂ„ta omrĂ„det inom vallgraven och Ă€lven utgöra en enhet, trots att vissa numera utschaktade ytor som var Ă€lv eller sumpmark pĂ„ 1600-talet dĂ€rmed slogs ihop med historisk mark. OmrĂ„dena vĂ€ster om den gamla stadsmuren var en gĂ„ng Göteborgs tidiga förstĂ€der – dĂ€rmed blev det rimligt att lĂ„ta Ă€ven den forna förstaden Haga ingĂ„ i det vĂ€stliga segmentet. PĂ„ motsvarande sĂ€tt lĂ€t vi 1600- och 1700-talens stadsgrĂ€ns markera övergĂ„ngen till de östra stadsdelarna, trots att det kan te sig provocerande för en inbiten göteborgare att se GĂ„rda och Stampen kategoriseras som östra Göteborg. Kapitlet Hisingen omfattar öns södra delar. Det Ă€r naturligtvis fotografierna som spelar huvudrollen. Tore Hagman har vandrat pĂ„ Göteborgs gator i över tvĂ„ och ett halvt Ă„r – och emellanĂ„t satt sig i en helikopter eller en skylift för att fĂ„ överblick. Bilderna Ă€r inte arrangerade; de visar Göteborg som det Ă€r. Av tusentals bilder hittade ett litet urval in i boken. Författarens följeslagare har varit bland annat Guide till Göteborgs arkitektur (Calden­ by, Linde Bjur, Ohlsson), Göteborgs historia. NĂ€ringsliv och samhĂ€llsutveckling (Fritz, Andersson, Olsson), FĂ€stningen Göteborg (BramstĂ„ng m fl) och Sven SchĂ„nbergs böcker (bland annat den underbara SĂ€llsamheter i Göteborg). I detaljfrĂ„gor – person­ portrĂ€tt, mode eller byggnadsdetaljer – som krĂ€ver specialiserad litteratur mĂ€rks exempelvis musikhistorikern Anders Carlssons avhandling Handel och Bacchus eller HĂ€ndel och Bach, som i ett mĂ„hĂ€nda ovĂ€ntat sammanhang ger en levande bild av det sena 1800-talet. Ett försök till portrĂ€tt av det Ă€ldsta Göteborg presenteras i konstnĂ€ren Lars Gillis bok Gamla Götheborg – bilder som inte fanns. Författaren har haft oumbĂ€rlig nytta av Göteborgs bibliotek och museer – i syn­ nerhet Stadsmuseet och Sjöfartsmuseet. Personalen Ă€r oĂ€ndligt hjĂ€lpsam. Ingrid Wirsin har granskat texten. Det innebĂ€r inte att hon Ă€r enig med förfat­ taren om allt. Lika lite Ă€r hon ansvarig för hans tillkortakommanden. Framför allt stĂ„r vi i tacksamhetsskuld till alla göteborgare som under tvĂ„ och ett halvt Ă„r har hjĂ€lpt oss att komma upp i torn och takterrasser, bidragit med upp­ lysningar och lĂ€stips eller bjudit pĂ„ kaffe. Ni Ă€r hundratals personer. Utan er hade vi aldrig kunnat göra denna bok. Tack!

Tore Hagman Kristian Wedel

304

Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.