Axel VAR iiODT LL-förlaget
Axel var idiot
Mats Ahlsén
LL-förlaget
LL-förlaget är en del av MTM, Myndigheten för tillgängliga medier.
Mer information om oss finns på www.ll-forlaget.se
LL-förlaget
MTM
Box 5113
121 17 Johanneshov
Telefon 08-580 02 700 www.ll-forlaget.se
© 2015 Mats Ahlsén och LL-förlaget
Omslag Calle Ljungström
Form och layout inlaga Birgitta Adolfsson
Foto omslag samt sid 38, 41, 46, 61, 85, 134, 139, 153, 158, 170, Privat
Sid 10, 172, Birgitta Adolfsson
Sid 15, Vallentuna bildarkiv
Sid 18, Sveriges järnvägsmuseum
Sid 26, Fotograf okänd, Förlag: Sixten Peterson, Östuna
Sid 33, Fotograf Almberg & Preinitz, Solna Hembygdsförening
Sid 51, Stockholms stadsarkiv
Sid 56, 66, Thomas Olsson arkiv
Sid 79, 80, 86, 89, 111, 113, 114, 122, 126, 130, Sydsvenska medicinhistoriska sällskapet
Papper Omslag Maxi Satin, 130 g
Papper Inlaga Munken Lynx, 130 g
Typsnitt Franklin Gothic och Janson
Tryck Livonia Print, Lettland 2015
ISBN 978-91-7053-523-9
Innehåll
Förord
När Axel var liten kallade läkarna honom för idiot.
Folk sa så förr i tiden.
Människor med intellektuella funktionsnedsättningar kallades för idioter.
– Ert barn kan inte tänka som en vanlig människa, sa läkarna till Axels mamma och pappa.
När Axel var nio år flyttade han till ett stort sjukhem med andra barn.
I mer än femtio år var Axel instängd på sjukhus.
Sedan blev han utsläppt.
Han fick ett eget rum, egna pengar, egna saker och äntligen träffa sin familj igen.
Det är lätt att glömma bort människor som Axel.
Det är synd.
Det här är historien om min farmors bror Axel, mannen som föddes som idiot år 1903.
Mats Ahlsén, Stockholm den 1 augusti 2015
Ett snällt barn
Barnet är tyst och stilla. Det skriker inte alls som nyfödda brukar göra.
Alfhild Bergman, barnets mor, mår bra.
Hon sover i sin säng med barnet bredvid.
Alfhild är blek.
Det långa håret ligger okammat och rufsigt på kudden.
Hon hade ont i många timmar när hon födde barnet.
Nu är hon alldeles utmattad.
Otto Bergman, barnets far, är både glad och ledsen.
Han är glad för att han just har fått en son.
Men Ottos har också oroliga tankar.
Han tänker på att han och familjen snart måste flytta till en annan gård.
Och han undrar varför barnet är så märkligt tyst.
Otto går försiktigt ned för den branta trätrappan.
Han vill inte väcka Alfhild och barnet.
Det är mitt i sommaren, den 29 juli 1903.
Klockan är fyra på morgonen och snart går solen upp.
Ute är det mörkt men i köket brinner en eld i den öppna spisen.
Om några timmar når solen över trädtopparna och in genom fönstret.
Otto äter ingenting den här morgonen.
Han har för mycket att tänka på.
I stället tar han sin mössa från en krok på väggen och går ut ur stugan.
Det är nästan mitt i natten
men alla drängar och pigor på Brollsta gård måste arbeta.
Korna ska mjölkas.
Otto har ett viktigt jobb.
Det är han som kör iväg mjölken så att den kan säljas.
Klockan är sju på morgonen och luften börjar bli varm.
Otto Bergman tittar på hästen som lunkar framför honom.
Han håller tömmarna löst.
Vagnen är lastad med mjölk.
De tunga mjölkkannorna skramlar
när vagnen skumpar fram på grusvägen.
Otto sitter och halvsover.
Hästen hittar vägen själv.
Det behövs knappt en kusk som styr hästen.
I alla fall inte kusken Otto.
Mannen som äger Brollsta gård heter Sundgren.
Han tycker att Otto är en lat dräng.
Sundgren vill helst bli av med Otto men han har ett problem:
Han har lovat Otto att han ska få vara dräng i fyra månader till.
Sundgren har skrivit ned löftet på ett papper och kan inte ändra det, fast han vill.
Men Sundgren har hittat en lösning på problemet.
Han lånar ut Otto till en gård i närheten.
Där finns en kusk som har brutit benet.
Det behövs någon som kan göra hans jobb.
Otto vill inte flytta med familjen men han måste lyda sin chef.
Fyra dagar senare är det dags.
Otto sitter med tömmarna i händerna igen.
Han måste lämna Brollsta gård
där de har bott i nio månader.
På vagnen har han lastat hela sin familj och allt han äger.
Några stolar, ett bord, en säng och en kista med kläder ska de ta med sig. Inget mer.
Brollsta gård. Bilden är tagen cirka 1940.
Ottos lilla dotter Engla sitter bredvid honom.
Hon är tre år.
Den nyfödde sonen har ännu inte fått något namn.
Han ligger i Alfhilds armar, inlindad i varma filtar.
Alfhild har aldrig sett ett snällare och tystare barn.
Nu ska han få en nytt hem på en annan gård, Ledinge.
Brollsta och Ledinge är stora gårdar med många drängar och pigor.
Gårdarna liknar varandra och Otto får samma arbete som han alltid har haft.
Han ska hjälpa till när korna mjölkas och köra till järnvägen med mjölken.
Alfhild har också samma arbete som vanligt. Hon arbetar med att laga mat, städa i hemmet och ta hand om sina små barn.
Familjen Bergman bor i en stuga, i ett litet rum och ett kök med vedspis.
Mjölk, mjöl, potatis och ärtor får de av gårdsägaren.
Maten är lön för att Otto arbetar på gården.
Knivsta station, bilden är tagen cirka 1920.
Alfhild och Otto går upp klockan fyra på morgonen.
Då ringer det i gårdens stora klocka, vällingklockan.
Klockan ringer när det är dags att börja arbeta eller sluta arbeta.
Varje gång det är mat ringer den.
På morgonen kör Otto med häst och vagn till tågstationen i Knivsta.
Där lämnar han mjölken som sedan åker vidare till Uppsala.
Det är ett ganska lätt arbete och Otto trivs.
Han får lugn och ro när han sitter på vagnen bakom hästen.
Han får tid att fundera och att drömma.
En underlig sak händer varje dag på väg till tåget.
Hästen stannar mitt på vägen på exakt samma ställe, mitt ute i skogen.
Den vägrar att gå vidare, frustar oroligt och kastar med huvudet.
Då får Otto hoppa av och dra med sig den motvilliga hästen.
Otto tror att det är trolldom som gör att hästen blir rädd.
Han tror att det finns något magiskt bland träden som skrämmer den.
Otto ser sig ängsligt omkring.
När han var barn lärde han sig att det finns tomtar och troll överallt.
Den som blir ovän med dem kan bli straffad.
Otto tror på det.
Han hoppas att han inte gör någon arg när han tvingar hästen att lunka vidare genom skogen.
- Ert barn är en idiot. Han blir aldrig som en människa, sa läkarna till Axels mamma och p appa.
De stänger in honom på ett sjukhus.
Han förbjuds att träffa sina föräldrar.
Han tvingas att sluta i skolan.
Axel föddes år 1903 med en intellektuell funktionsnedsättning.
Men då sa man inte så. Istället kallades Axel för sinnesslö eller idiot.
Författaren Mats Ahlsén är släkt med Axel och Axel var idiot är historien om hans liv.
Men det är också en berättelse om hur Sverige behandlat utvecklingsstörda människor under 1900-talet.
Hur man gått från att vara grym till att bli mänsklig.
Vi får aldrig glömma Axel och
de andra som u t sattes för övergrepp.
Mats Ahlsén är journalist, författare och nära släkting till Axel. I källare, brev och arkiv har han sökt sanningen om Axels liv.
