KUNGSGATAN
LÄTTLÄST KLASSIKER
LL-förlaget är en del av MTM, Myndigheten för tillgängliga medier. Mer information om oss finns på www.ll-forlaget.se
ll-förlaget
mtm
Box 5113
121 17 Johanneshov
Telefon 08-580 02 700 www.ll-forlaget.se
© 2015 Johan Werkmäster, Ivar Lo-Johansson och LL-förlaget förord © Susanna Alakoski omslag och form Lotta Kühlhorn & Söner papper 100 g Munken Premium Cream typsnitt Peignot, Radiant, Futura och Arno Pro tryck Livonia Print, Lettland 2015 isbn 978-91-7053-520-8
Reviderad lättläst utgåva. Tidigare lättläst utgåva 2001 (inbunden).
ÅTERBERÄTTAD AV JOHAN WERKMÄSTER
LL-FÖRLAGET
Om boken Kungsgatan, av Susanna
Alakoski
Adrian och Marta
I Kungsgatan möter vi Adrian, son till en bonde i Humla by.
Adrian lämnar byn när han fyller 18 år.
I Stockholm söker han ett friare liv. Han hamnar hos en arbetarfamilj och får jobb på ett bygge.
Bondpojken Adrian förvandlas till en av stadens alla arbetare.
Men som främling från landet får han lägre status än de andra arbetarna.
Adrian längtar efter Marta.
Hon flyttade till Stockholm före Adrian. Marta söker också efter lyckan i den stora staden.
Hon arbetar på ett kafé och drömmer om att stå i en parfymaffär.
Marta lär känna Dolly och de andra prostituerade flickorna på Kungsgatan. Hon börjar själv sälja sin kropp.
Könssjukdomarna drabbar alla, fattig som rik.
Marta och Adrian var ett par hemma i byn.
Marta kom från en statarfamilj som var ännu fattigare än Adrians familj.
Nu är de två unga flyktingar på Kungsgatan.
Oroligt vandrar Adrian på kvällarna förbi mörka portar och tjusiga skyltfönster. Det gör Marta också. Men de träffas inte, de går bara förbi varandra.
När de väl möts slutar det olyckligt.
Ivar Lo-Johansson föddes 1901.
Hans föräldrar var statare och bodde på den stora gården Ådala i Ösmo, norr om Nynäshamn.
En statare var en gårdsarbetare som fick arbete ett år i taget.
Stataren fick bo gratis hos jordägaren (patron) i speciella arbetarbostäder (statarlängor).
Bostäderna var dåliga och där fanns loppor och vägglöss.
Hela familjen fick arbeta hårt.
Karlarna slet på åkrarna och på gården.
Kvinnorna tog hand om mjölkningen. Barnen hjälpte också till.
Arbetsdagarna var långa och man arbetade sju dagar i veckan.
Statarna fick inte lön i pengar utan i råg, vete, socker, ibland brännvin. De hade ingen frihet och inga rättigheter.
Böckerna berättar
Kungsgatan utkom första gången 1935. I boken skriver Ivar Lo om konflikten mellan stad och landsbygd, om prostitutionen och könssjukdomarna. Boken möttes av motstånd när den kom ut.
Men den togs också emot som en viktig bok. Boken Kungsgatan hjälpte fler att våga söka sjukvård för könssjukdomar.
Fattigt folk talar sällan om sina liv med barn och barnbarn.
De kanske tror att de inte har något viktigt att berätta?
Min egen mormor arbetade 40 år på en textilfabrik. Hon berättade inte om en enda arbetsdag för mig.
Ivar Lo-Johansson skrev 53 böcker och fortsatte att skriva om statarna hela sitt liv. Hans böcker var populära, men de förändrade också samhället.
Jan Fridegård och Moa Martinson är två andra författare som skrev om statarna. Deras böcker och protester hjälpte till att lägga ner systemet med statare 1945. Då hade det funnits i nästan 150 år.
Livet i storstaden
Som ung på 1980-talet flyttade jag från en liten stad till stora Göteborg.
Anonymiteten, jobben och äventyren lockade mig. Jag drömde om något annat.
Jag träffade andra inflyttade ungdomar från enkla familjer.
Tillsammans blev vi en liten grupp som diskuterade politik.
Vi läste böcker och gick på teater. Vi festade.
En del av oss flyttade tillbaka hem.
Andra stannade kvar. En del flyttade vidare.
Några fortsatte studera. Vissa bröts ner och dog.
Boken Kungsgatan berättar om det hårda livet i staden på 1920-talet.
Men den berättar också om
hur vi människor i storstaden är vilsna, hur vi söker efter oss själva. Detta gäller än i dag.
Kärlek, sex och möten bestämmer hur våra liv formas.
Det gör också vår klass, vår bakgrund och våra möjligheter till utbildning.
Tur och otur spelar roll, liksom om man är kvinna eller man.
I storstaden är det fortfarande lätt att brytas ner om man saknar kontakter.
Om Ivar Lo levde i dag
Hösten 1934 flyttade Ivar Lo in på Bastugatan 21 på Södermalm i Stockholm.
Där hade han fin utsikt över Stockholm. Staden han kom till som fattig statarpojke och dog i som berömd författare.
Ivar Lo gifte sig aldrig.
Ivar Lo tog stora risker när han skrev sina böcker. När han var 26 år reste han till England för att skriva om arbetarna över hela världen.
Han levde med engelska kolarbetare och besökte gamla människor på ålderdomshem.
Ivar Lo-Johansson dog 1990.
Samtidigt började Sverige dra ner på sin välfärd. Människor har fått det svårare.
Om Ivar Lo levde i dag skulle han nog skriva om alla arbetare med låga löner som gör farliga arbeten.
Men framför allt tror jag att han skulle skriva om Europas fattigaste, tiggarna.
Susanna Alakoski Stockholm, december 2014
Adrian och hans far
Adrian växte upp i en by som hette Humla. Hans föräldrar var bönder.
Han hade inga syskon.
Humla by låg i Södermanland, ungefär sex mil från Stockholm.
När Adrian var sju år gammal besökte han Stockholm för första gången.
Året var 1915.
Det var midsommar.
Då ville människor pynta sina hem med blommor och blad.
Adrian och hans far åkte till Stockholm för att sälja björklöv.
Fadern lovade att Adrian skulle få köpa en piska när de var i staden.
Mitt i natten for de iväg med häst och vagn. Vagnen var lastad med björklöv.
Det var midsommarafton.
I den ljusa sommarnatten åkte de förbi gårdar och fält.
Så småningom fick de sällskap med andra bönder som också skulle sälja löv i Stockholm.
Adrian försökte hålla sig vaken
men till sist blev han så trött att han somnade.
När han vaknade var de mitt i Stockholm.
Fadern svängde in på Kungsgatan med häst och vagn.
Strax därpå var de framme vid Hötorget.
Där stannade de bland andra bönder som också sålde löv.
Det var inte särskilt mycket folk på gatorna.
De flesta människor var lediga från sina arbeten eftersom det var midsommarafton.
Många hade rest till landet.
Några berusade män vinglade omkring bland hästarna och vagnarna på torget, men de var inte intresserade av att köpa löv.
Timmarna gick.
Då och då sålde en bonde lite löv, men ingen kom för att köpa av Adrians far. En blå spårvagn for förbi på Kungsgatan.
– Ska vi gå och köpa piskan nu? frågade Adrian.
– Nej, vi måste sälja löven först, svarade fadern.
– Bara det inte dröjer för länge, sa Adrian. Affärerna stänger väl snart.
De flesta bönderna hade redan börjat åka hem. Det fanns inte många vagnar kvar på torget.
Adrian skämdes för sin far.
Han tyckte att fadern var dålig på att sälja.
Det gick en timme till.
Sedan kom några unga män gående.
De stannade och tittade på löven.
– Vi köper hela lasset, sa en av männen.
– Behöver ni så mycket löv? frågade Adrians far.
– Ja, vi har dans hemma i kväll, svarade mannen.
Vi köper hela lasset om du kör hem det till oss.
Fadern nickade.
Männen gick före och visade vägen.
Adrian och hans far kom efter med häst och vagn.
När de hade gått några kvarter stannade männen framför en port.
– Här är det, sa en av dem.
Lägg löven här.
Vi går in och hämtar pengar så länge.
Fadern började lassa av löven på trottoaren.
När han var färdig ställde han sig att vänta.
Tiden gick.
– De kommer kanske inte tillbaka, sa Adrian.
– Jo, det gör de säkert, svarade fadern.
De har nog bara blivit försenade.
Men det syntes att han började bli orolig.
Det var konstigt att männen inte hade kommit tillbaka med pengarna än.
Efter en stund närmade sig en polisman.
Han pekade på högarna med löv.
– Ta bort skräpet från trottoaren, sa han.
Fadern lydde.
Han lassade på löven på vagnen igen.
Adrian tänkte på piskan.
Han förstod att de inte skulle hinna köpa den.
Nu hade alla affärer säkert stängt.
– De har lurat oss, sa Adrian.
De kommer inte tillbaka.
Fadern såg fundersam ut.
Han öppnade porten och gick in i huset.
Ingen verkade bo där.
Det var ett hus med stängda kontor.
På andra sidan huset fanns en annan port som ledde ut till en annan gata.
Fadern kom tillbaka.
– Männen gick kanske ut på andra sidan, sa han till Adrian.
– Ja, det är klart, svarade Adrian.
De har skojat med oss.
– Det ska vi väl ändå inte tro, sa fadern.
Vi väntar tills klockan blir två.
Sedan kör vi.
De stod tysta bredvid hästarna och väntade.
Klockan blev två men fadern ville ändå inte åka.
– Tänk om de kommer tillbaka, sa han.
Först klockan tre gav Adrian och hans far sig iväg.
De körde smågator tills de kom ut på Kungsgatan.
Sedan följde de gatorna upp mot Söder.
De stannade vid en soptipp och slängde löven, innan de fortsatte hemåt.
Adrian satt tyst och var sur.
– Vi köpte ingen piska, sa han.
– Du får den en annan gång, svarade fadern.
– Det blir nog aldrig av, sa Adrian.
– Tyst nu! Nu kör vi hemåt! sa fadern.
Han manade på hästarna.
Det var en lång väg tillbaka till Humla by.
Adrian växer upp i byn Humla. När han fyller 18 år flyttar han till Stockholm. En kväll träffar han Marta från byn.
Hon har blivit prostituerad och säljer sin kropp på gatan.
Adrian vet inte vad han ska göra med sitt liv. Han tar olika slags arbeten och läser mycket. Till slut känner Adrian sig mer som en arbetare från staden än en bondson från landet.
Ivar Lo-Johanssons roman berättar om livet i Stockholm på 1920-talet.
Johan Werkmäster har återberättat boken till lättläst.
Susanna Alakoski har skrivit förord.
Kungsgatan är 2015 års
Stockholm läser-bok.