9789170534270

HEMSÖBORNA Augu S t

Augu

S t

St RiNd BER g

HEMSÖBORNA Augu S t St

RiNd BER g

Lätt LäS t k LASSikER

LL-förlaget ger ut lättlästa böcker för unga och vuxna. Mer information finns på www.ll-forlaget.se

LL-förlaget MTM Box 5113 121 17 Johanneshov

Reviderad av Cecilia Davidsson 2012 Omslag och form Sebastian Wadsted Papper Munken Premium Cream, 100 g

Andra utgåvan, andra tryckningen Tryckt av Bulls Graphics, Halmstad 2017

ISBN 978-91-7053-427-0

LL-förlaget är en del av MTM, Myndigheten för tillgängliga medier. Läs mer på www.mtm.se

august strindberg

H e M sÖ BO r N a

Lätt L ä st k L a ssiker

Å T e r B e rä T Ta d av Busk r u T Jo N s so N r e viderad av c e cilia d a vidsso N 2012

ll-förla G e T

Ca r L s s O N kO MM e r t i L L H e M s Ö

7 s Ö ND aG

2 8

Ca r L s s O N O r D Na r a L Lt — 4 2 —

P L a N e r FÖ r F r a M t i D e N 5 9

B r Ö LLOP e t 8 3

s t O r a FÖ r ä N D r i N G a r — 1 14 —

V i N t er 1 37

Car L s s O N kOMM e r

t i L L H e M s Ö

Han kom en afton i april

och hade ett krus med brännvin i en läderrem runt halsen.

Efter det blev inget som förr.

Mannen hette Carlsson och var en livlig och pratglad värmlänning med blå ögon och krokig näsa.

Han var på väg till Hemsö, en ö i Stockholms skärgård.

Han skulle arbeta som dräng åt gumman Flod.

Madam Flod kallades hon av folket på ön.

Gubben Flod hade dött

och nu behövde änkan hjälp av en man som kunde ta hand om djuren och åkrarna.

Sonen Gusten brydde sig inte om gården.

Han var mest intresserad av jakt.

Carlsson kom till Dalarö, där han mötte två pigor från gården.

De hette Clara och Lotten

och hade seglat från Hemsö

för att hämta Carlsson.

Men det dröjde evigheter

innan de kom i väg från Dalarö brygga.

Pigorna hade ärenden att göra i samhället.

Först måste de till handelsmannen och köpa en tunna tjära.

Sedan till apoteket och köpa salva åt grisen som fått skabb.

Sedan till posten och köpa ett frimärke.

Sedan till Fia Lövström i Kroken och låna tuppen som skulle befrukta hönorna på gården.

Sist hamnade de på kaféet

där Carlsson bjöd på kaffe och kaka.

Efter det kom de äntligen i väg med båten. Carlsson hade aldrig suttit i en segelbåt.

Men ändå ville han styra och det kunde han inte.

Båten vände åt fel håll.

På bryggan stod folk och skrattade åt honom.

Clara knuffade undan honom och satte sig att styra båten.

Så var de äntligen på väg ut till Hemsö med vind i seglen.

Carlsson började genast fråga ut flickorna om saker och ting på madam Flods gård. Men han fick inga riktiga svar.

– Det vet jag då rakt inte, sa de.

– Det kan jag inte säga, sa de.

– Det vet jag ingenting om, sa de.

Inte blev han klokare av det.

*

Båten plaskade fram mellan holmar och skär.

Sjöfåglar skrek och orren spelade inne i granskogen.

Färden gick över breda havsvikar och smala strömmar tills det blev mörkt och stjärnorna tändes.

Då bar det i väg ut på det stora vattnet där fyren på Huvudskär blinkade.

Båten strök förbi ett vitt sjömärke som såg ut som ett spöke i skymningen.

De väckte upp måsar och tärnor som började skräna från klipporna.

Långt borta lyste ett rött och ett grönt sken

och en lång rad runda ljus.

Det var ljusen från en stor ångbåt

längst ute till havs.

Allt detta var nytt och främmande för Carlsson, och han frågade om allting.

Och nu svarade Clara och Lotten på allt han frågade.

Båten gled in i en smal vik.

– Nu är vi hemma, sa Clara.

Ett ljus lyste från en stuga

inne mellan alar och tallar.

En hund skällde till och en lykta rörde sig uppe vid stugan.

De gjorde fast båten vid bryggan och lastade ur.

Bryggan blev full av tunnor med tjära, bunkar, korgar och knyten.

Carlsson tittade sig omkring.

Han såg redskap för fisket och jakten på sjöfågel.

Det var saker som han aldrig hade sett förut.

Nu kom lyktan närmare.

Den lyste upp ansiktet på en gumma. Hon hade små, vänliga ögon.

– Åh, är ni hemma nu, kära nån, har ni gossen med er? hälsade gumman.

– Jodå, moster, här är vi, och här är Carlsson, svarade Clara.

Gumman kallades moster av folket på gården.

Nu torkade hon av sin högra hand på förklädet och räckte fram den mot drängen.

– Välkommen då, Carlsson, hoppas du ska trivas hos oss, sa hon.

– Har ni fått in seglen i sjöboden? Kom med upp då, så ska ni få något att äta, fortsatte gumman.

Hela sällskapet vandrade uppför backen.

Carlsson var tyst och nyfiken.

Han ville gärna veta hur hans nya liv skulle bli på Hemsö. *

Det brann i spisen i stugan.

En ren vit duk låg på bordet.

Mitt på duken stod en flaska med brännvin, och runt omkring flaskan stod kaffekoppar, nybakade bullar, skorpor och smör, sockerskål och gräddkanna.

Carlsson såg sig omkring.

Han var förvånad.

Här var finare än han hade väntat sig.

Det dukade bordet, ljusstaken av mässing, den höga byrån, väggklockan, och de tjocka böckerna med guldfärgade bokstäver på ryggarna.

Allting blänkte i skenet från spisen och de tända ljusen i ljusstaken.

– Stig fram och sitt vid bordet, bjöd gumman.

Carlsson steg genast fram och satte sig.

Gumman kom med kaffe i en kittel.

Carlsson satt och höll mössan i handen.

Han ville vara försiktig tills han visste hur gumman ville ha det.

Han vågade inte börja prata.

Hon var kanske av den sorten som inte tålde prat.

Carlsson fingrade på den höga byrån.

– Det var en väldigt fin byrå, sa han till slut.

– Hm. Men det finns inte så mycket i den, sa gumman.

– Åjo, det tror jag visst att det finns, sa Carlsson och satte lillfingret i nyckelhålet.

Här finns mycket, det tror jag säkert, fortsatte han.

– Det fanns väl en slant förr, men så skulle min make begravas, och Gusten skulle göra värnplikten.

Det blev ingen ordning på gården. Den nya stugan byggde de till ingen nytta. Det blev bara sämre och sämre, berättade gumman.

– Lägg i socker nu, Carlsson, och drick en kopp kaffe.

– Men ska jag börja? undrade Carlsson.

– Ja, eftersom ingen annan är hemma, svarade gumman.

– Gusten, sonen min, han är ute på sjön och han har drängen Norman med sig.

Det blir aldrig något gjort här hemma.

De vill bara skjuta sjöfågel.

De bryr sig inte om gården, och inte om fisket heller, klagade gumman.

– Det är därför Carlsson har kommit hit.

Du ska styra och ställa och få ordning på gården.

Du ska vara den som bestämmer, och du ska hålla ett öga på gossarna, förklarade gumman.

– Ja, nog kan jag vara den som bestämmer, om jag bara får lite stöd av moster. Jag ska nog få gossarna att lyssna.

Livet på sjön lägger jag mig inte i, för det vet jag ingenting om.

Men på land känner jag mig hemma, och där vill jag bestämma, sa Carlsson belåtet.

– Vi ska ordna med det där i morgon.

Då är det söndag och vi kan tala med varandra när det är ljust.

Nu ska Carlsson ta en skorpa och en kopp kaffe till.

Sedan får du gå och lägga dig, avslutade gumman.

Hon hällde nytt kaffe i koppen och Carlsson fyllde på ur flaskan.

Han ville gärna fortsätta samtalet, men gumman stod borta vid spisen och pigorna sprang ut och in i rummet.

Hunden skällde till ute på gården.

– Nu har vi gossarna hemma, sa gumman.

Carlsson hörde röster utanför huset.

Han kikade ut mellan krukväxterna i fönstret och såg två män ute i månskenet.

De hade jaktgevär på axlarna och packning på ryggarna.

Strax kom Gusten in genom dörren. Han var klädd i höga sjöstövlar och stortröja.

– God afton, mor, här har du kött, hälsade han och visade fram en bunt fåglar som han skjutit.

Det var stora och feta ejderhannar.

– God afton, Gusten.

Ni har varit borta länge, hälsade gumman.

Hon tittade belåtet på fåglarna. De var kolsvarta och kritvita med rosafärgade bröst och gröna nackar.

– Ni har haft tur med jakten, ser jag.

Här har vi nu Carlsson som vi har väntat på, sa gumman.

Gusten kastade en forskande blick på Carlsson.

– God afton, Carlsson, sa han kort och blygt.

– God afton själv, svarade Carlsson.

Gusten satte sig vid bordet och modern gav honom en kopp kaffe. Han fyllde genast på med brännvin och sneglade på Carlsson medan han drack.

Carlsson fingrade på fåglarna.

– Präktiga djur, sa han och klämde dem över bröstet.

– Och skotten sitter på rätt ställe, fortsatte han.

Gusten flinade till.

Han hörde genast

att Carlsson inte förstod sig på jakt.

Skotten satt inte alls på rätt ställe.

Carlsson pratade på.

Han berömde väskorna av sälskinn, och han beundrade bössorna.

Han försökte låtsas som om han visste något om livet på sjön.

Nu började gumman bli sömnig.

– Carlsson, du måste vara trött.

Du har färdats långt i dag.

Jag ska visa dig var du ska sova, sa gumman.

Carlsson ville helst stanna kvar en stund.

Men han tyckte det var bäst att göra som gumman ville. Gumman följde med honom ut i köket och pekade ut hans sovplats.

När gumman kom tillbaka in till Gusten frågade hon: – Nå, vad tycker du om honom? Han verkar väl rejäl och duktig?

– Nej, honom ska du inte tro på, han pratar bara skit, sa Gusten.

– Usch, så du säger.

Han kan ju vara ordentlig fast han pratar mycket, tyckte modern.

– Tro mig, mamma, han är inte att lita på. Men jag ska se till att han får arbeta för maten, sa Gusten och fortsatte:

– Mig rår han inte på.

Du brukar aldrig tro vad jag säger, men du får väl se.

Du kommer att ångra dig, och då är det för sent.

– Du är som din far, Gusten.

Du tror aldrig gott om folk, sa modern.

– Jag tror inte att ordentligt folk drar ända ut i skärgården för att arbeta. Kom ihåg vad jag har sagt.

Du måste se upp med den där Carlsson, sa Gusten.

– Du ska också se upp, Gusten.

Du ska ta hand om det som är ditt i stället för att alltid vara ute på sjön, sa gumman.

Gusten satt och plockade med fåglarna.

– Åja, mor, du tycker nog om att få en stek på bordet.

Vi har ju mest salt fläsk och torkad fisk hela vintern.

Något måste jag ju roa mig med också.

Mat har vi så det räcker, och lite pengar på banken också.

Och gården ruttnar inte, sa Gusten.

– Nej, gården ruttnar inte, men allting annat faller sönder.

Någon måste laga staketen och rensa dikena.

Och taket ruttnar så det regnar på korna.

Inte en enda bro är hel, och båtarna läcker in vatten, klagade gumman och fortsatte: – Näten är trasiga, och mjölkkällaren måste få nytt tak.

Det är mycket som måste göras, men ingenting blir gjort, suckade hon.

– Men nu har vi fått hit en karl som ska ordna om det där.

Carlsson är nog mannen som kan det, slutade gumman.

– Nå, så låt honom göra det då, fräste Gusten.

Nu kom drängen Norman in i stugan.

Han var i samma ålder som Gusten.

– Kom in och ta ett glas, Norman, sa Gusten.

Norman var liten och ljushårig med små ljusa mustascher och blå ögon. Han hälsade på gumman och slog sig ner hos sin kamrat.

De båda jägarna tog fram sina pipor och stoppade dem med tobak.

Så började de tala om dagens jakt medan de undersökte fåglarna.

De räknade haglen som träffat och de gjorde upp planer för nya utflykter till havs.

*

Carlsson stod ute i köket och såg sig omkring. Här skulle han sova bland drängarna och pigorna.

Tre kökssoffor stod bäddade med ganska rena lakan.

Nät och fiskeredskap hängde på väggarna och i taket.

Där hängde knippen med lök på tork, nystan med lin, talgljus, fårskinn, sjöstövlar, ylletröjor, linnen och skjortor.

Köket låg i skymning.

Glöden i spisen gav ett svagt ljus, och en stråle från månen lyste upp golvet.

Inget ljus var tänt.

Carlsson började klä av sig i halvmörkret.

Han fick av rocken och stövlarna.

Så tog han klockan ur fickan och började dra upp den.

Då hördes en gammal knarrig röst från en av sängarna: – Nej, se på fan, du har klocka också.

Carlsson ryckte till.

Han fick se ett lurvigt huvud med ett par nyfikna ögon.

– Angår det dig? sa Carlsson.

– Och stiliga stövlar har du också, sa huvudet.

– Visst. Och galoscher

för att skydda de fina stövlarna också, sa Carlsson.

– Nej men tänk, har du galoscher också. Då kan du nog också bjuda på en sup, sa huvudet.

– Jodå, det kan jag också, svarade Carlsson.

Carlsson sträckte fram kruset med brännvin.

– Var så god och smaka på.

– Skål och välkommen till byn, Carlsson. Du kan kalla mig tokiga Rundqvist, för det gör alla andra, sa huvudet.

Carlsson klädde av sig och kröp ner i den soffa som gumman pekat ut som hans sovplats.

Det var tyst i rummet.

Carlsson låg vaken och tänkte på gummans ord.

Han skulle bestämma över de andra, hade hon sagt.

Han skulle få ordning på gården.

Men Carlsson tänkte också på Gusten, och på Gustens misstänksamma ögon.

Och han tänkte på den stiliga byrån, med alla lådorna.

Nu öppnade någon dörren in till köket.

Carlsson sov nästan, men nu vaknade han helt och hållet.

Mitt på golvet stod två vitklädda flickor, som snart dök ner i en soffa.

De fnissade

medan de ordnade med lakanen.

Sedan blev det tyst.

– Godnatt, små flickor, dröm om mig så är ni snälla, sa Rundqvist med sömnig röst.

Så blev det tyst igen.

Carlsson hörde svaga röster från rummet intill.

Där satt ännu de båda jägarna, Gusten och Norman.

De rökte pipa och drack kaffe med brännvin medan de pratade om sina äventyr.

Carlsson slöt ögonen.

Han hörde Lotten mumla något med låg röst. Först hörde han inte vad det var.

Men sedan kände han igen den långa ramsan: Inled-oss-icke-i-frestelse utan-fräls-oss-ifrån-ondo.

Snart hördes svaga snarkningar från flickornas soffa.

Från Rundqvist kom snarkningar som var så starka att fönstren skallrade.

Carlsson låg halvvaken.

Plötsligt kände han att täcket lyftes upp. En knubbig och svettig kropp kröp ner vid hans sida.

– Det är bara Norman, sa en mild röst.

Carlsson förstod att det var drängen som skulle bli hans sängkamrat.

Sedan hörde han gummans vänliga röst

genom dörren från farstun: – Ni har väl släckt elden?

– Jadå, svarade de som var vakna.

– Godnatt med er då, sa gumman.

– Godnatt, moster.

Snart var snarkningarna i gång igen.

Men Carlsson låg vaken ännu en stund.

Han räknade fönsterrutorna i rummet.

Det skulle man göra första natten i ett nytt hus, för då blev drömmarna sanna.

Carlsson är på väg till ön Hemsö i Stockholms skärgård.

Han ska bli dräng på madam Flods gård.

Det är ingen ordning på gården sedan hennes man dog.

Carlsson börjar styra och ställa.

Madam Flod är nöjd

men sonen Gusten går där med mörka tankar.

Hemsöborna är en av August Strindbergs mest älskade böcker.

Den berättar om livet förr i tiden och om skärgårdens folk i glädje och sorg, i vardag och fest.

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook