1 ”Det är ute med mig”, tänker Bunny Munro med den plötsliga självinsikt som är förbehållen dem som snart ska dö. Han anar att han vid något tillfälle begått ett grovt misstag, men den tanken övergår i en fruktansvärd hjärtklappning och försvinner sedan, överger honom i ett rum på Grenville Hotel, i bara underkläderna, ensam med sig och sina böjelser. Han blundar och manar fram bilden av en fitta, vilken som helst, sätter sig sedan på kanten av hotellsängen och lutar sig i ultrarapid mot den stoppade sänggaveln. Han klämmer fast mobiltelefonen under hakan och skruvar med tänderna av kapsylen till en piccoloflaska brandy. Han stjälper i sig innehållet, sprätter iväg behållaren tvärs över rummet, huttrar till, får en lätt kväljning och säger i mobilen: ”Älskling, oroa dig inte, allt kommer att bli bra.” ”Jag är rädd, Bunny”, säger hans fru Libby. ”Vad är du rädd för? Du har inget att vara rädd för.” ”Allt, jag är rädd för allt”, säger hon. Bunny inser att något har förändrats i hans frus tonfall, de mjuka celloklangerna är borta och i deras ställe hörs en gäll, raspande fiol, trakterad av en förrymd apa. Han noterar det men förstår ännu inte exakt vad det innebär. 9