9789164206473

”jag hade faktiskt missförstått den här kursen först”, sa Agnes under gruppens trevande småprat. ”Jag trodde vi an­ mält oss till en ’snickarkurs i Kista’ och blev väldigt förvånad när jag insåg att det stod ’snickra din egen kista’.” Hon lyfte upp hunden i knäet med ett skratt. ”Jag har alltid skrutit om min goda syn, men nu är det nog dags att skaffa läsglasögon.” ”Skojar du?” utbrast Victor, men Agnes slog ut med hän­ derna. ”Nej, det är sant …”

Hennes make Tom nickade intygande och berättade att de först blivit tveksamma till om de skulle gå kursen, men så hade Agnes tyckt äh, Kista som kista, och så hade de hållit fast vid sin anmälan.

Victor tittade på Agnes som om han fått en ny idol. ”Berätta om Lövensö, Samuel”, bad Charlie, och Samuel stod gärna till tjänst. Ön var avsevärt mer grönskande än de andra öarna i när­ heten och just den täta vegetationen fick Lövensö att framstå som större än den var. Orsaken till bördigheten hade någon geolog förklarat för honom någon gång utan att han begripit.

Det hade tydligen med underströmmar och temperatur att göra. ”Bor det folk på ön?” undrade Gottfrid och sträckte på kavajslaget som veckat sig en aning. ”Nej, det är bara vi.”

27