H채mnden 채r ljuv 200615_inlaga 2020-06-15 16:00 Sida 1
h채mnden 채r ljuv ab
H채mnden 채r ljuv 200615_inlaga 2020-06-15 16:00 Sida 3
jo n as jo n as s o n
H채mnden 채r ljuv AB
Hämnden är ljuv 200615_inlaga 2020-06-15 16:00 Sida 4
Av Jonas Jonasson: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (2009) Analfabeten som kunde räkna (2013) Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän) (2015) Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket (2019)
Läs mer om Piratförlagets böcker och författare på www.piratforlaget.se
ISBN 978-91-642-0644-2
© Jonas Jonasson 2020 Utgiven av Piratförlaget, Stockholm 2020 Omslag: Eric Thunfors Omslagsbild Shutterstock och Alamy Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2020
Hämnden är ljuv 200615_inlaga 2020-06-15 16:00 Sida 5
Patriotism is the virtue of the vicious. Oscar Wilde
Hälsa Oscar från mig att han inte ska tänka så mycket. Faster Klara
Hämnden är ljuv 200615_inlaga 2020-06-15 16:00 Sida 7
Prolog
Det var en gång en måttligt framgångsrik konstnär i Österrike-Ungern. Han hette Adolf i förnamn och skulle komma att bli känd i världen för något annat. Unge Adolf tyckte att riktig konst var den som avbildade verkligheten som den var, som ögat förnam den. Ungefär som ett fotografi, fast i färg. ”Det sanna är det sköna”, sa han och citerade med det en fransman han i övrigt inte ville veta av. Långt senare i livet, när Adolf inte var lika ung längre, såg han till att elda upp böcker, konst och till och med människor i den rätta världsbildens namn. Det ledde i förlängningen till världshistoriens dittills största krig. Adolf både förlorade och dog. Allt medan hans världsbild lades i dvala.
7
Hämnden är ljuv 200615_inlaga 2020-06-15 16:00 Sida 9
Del 1
Hämnden är ljuv 200615_inlaga 2020-06-15 16:00 Sida 11
Kapitel 1
Han hade inte en aning om vem Adolf var och han hade aldrig hört talas om Österrike-Ungern. Han behövde heller inte veta. Han var medicinman i en avlägsen by på den afrikanska savannen. Gjorde så få avtryck i den röda, järnhaltiga jorden att det inte längre är någon som minns vad han hette. Han var duglig inom läkekonsten, men ryktet om hans förmågor nådde lika lite utanför hans dalgång som händelserna i världen nådde till den. Han levde anspråkslöst. Dog för tidigt. Dugligheten till trots kunde han inte bota sig själv när det behövdes som mest. Sörjd och saknad av en liten men trogen grupp patienter. Äldste sonen var egentligen för ung för att ta över, men det var så det fungerade, så hade det varit i alla tider, så skulle det förbli. Efterträdaren hade ett ännu mer obetydligt rykte än sin far, bara tjugo år gammal. Han ärvde faderns relativa kompetens, men inget av godmodigheten. Att nöja sig med det lilla för återstoden av sitt liv var inget för honom. Förvandlingen till något annat började med att den unge byggde en ny hydda för patientmottagning, med separat vänt-
11
Hämnden är ljuv 200615_inlaga 2020-06-15 16:00 Sida 12
rum. Den fortsatte med att han klädde sig i vit rock i stället för shúkà och fullbordades med byte av både namn och titel på sig själv. Sonen till medicinmannen vars namn ingen längre kommer ihåg började kalla sig doktor Ole Mbatian efter den mytomspunne namnen, den störste massajen av dem alla, ledaren och visionären. Originalet var död sedan länge och protesterade inte från andra sidan. Med allt det gamla städades också pappans prislista för behandlingar bort. Sonen skrev en egen, en som gjorde den store krigaren rättvisa. Det räckte inte längre att komma med en påse teblad eller en bit torkat kött som betalning, inte om doktorn skulle ha tid att ta emot. Enklare åkommor kostade nu en höna att behandla, de mer komplicerade gick på en get. För riktigt svåra fall begärde doktorn en ko. Om det inte blev för svårt, vill säga, den som dog fick göra det gratis. Tiden gick. Medicinmännen i de närliggande byarna stängde sina mottagningar, utkonkurrerade eftersom de fortfarande hette det de alltid hetat och insisterade på att en riktig massaj inte klädde sig i vitt. Doktor Ole Mbatians rykte växte i takt med patientlistan. Inhägnaden med kor och getter fick ständigt byggas ut. Klientelet att pröva sina dekokter på var så stort att Ole blev lika duglig som det börjat påstås. Medicinmannen med det stulna namnet var redan förmögen när han fick fira nedkomsten av sin förste son. Den lille överlevde de kritiska spädbarnsåren och skolades traditionsenligt in i pappans yrke. Ole den andre fick många år vid sidan av sin far innan denne föll ifrån. När dagen oåterkalleligt kom behöll han faderns stulna namn, men strök doktorstiteln och eldade upp den vita rocken eftersom patienter komna långt ifrån vitt-
12
Hämnden är ljuv 200615_inlaga 2020-06-15 16:00 Sida 13
nat om att doktorer, till skillnad från medicinmän, kunde ha med häxkonst att göra. Den medicinman som fick rykte om sig att vara trollkarl hade inte många dagar kvar i yrket, eller ens att leva. Efter doktor Ole Mbatian kom således Ole Mbatian den äldre. Hans förstfödde son, som växte upp och tog över efter far och farfar, var i sin tur Ole Mbatian den yngre. Det är med honom denna berättelse tar sin början.
13