Båda gångerna sågs vi i new york. Och sista gången han reste till sverige var han avliden. Där var vi nu. en cellist började spela ett av Bachs mer kända stycken. ett sådant alla känner igen men ingen vet exakt vad det heter. magdas axlar sjönk ner medan musiken fyllde rummet. Hon verkade trött men samlad. Ungefär som jag själv. sådana som jag passar inte in i religiösa sammanhang, så jag var mycket nöjd med magdas val av ceremoni. Jag älskar allt som kyrkan föraktat och fördömt genom århundradena. sex utan en tanke på äktenskap. Dyra viner. Dyra vanor överhuvudtaget. lättja. Frosseri. Avund. Ge mig en dödssynd och jag ska förvandla den till det bästa av partyn. Jag vred på huvudet ännu en gång och försökte komma på vem den gråhårige mannen var. till min förvåning var han borta. Hans plats var tom. märkligt. Cellisten slutade spela. en kör sjöng Blott en dag. magda hade lyckats få en orgel på plats (borgerligare var hon inte än att det rymdes både en psalm och orgel) och på den spelade en äldre kantor. Och som han spelade. en oväntat pigg gammal gubbe som trampade på orgelpedalerna med sådan kraft att det verkade som om han försökte generera ström till ett helt kvarter. när begravningsofficianten drog igång sitt griftetal hade jag glömt bort den gråhårige mannen.
— 13 —