9789163999192

ARNE OLOFSSON ELSA ABRAHAMSDOTTER DEL 1: FAR OCH MOR

Arne Olofsson Elsa Abrahamsdotter Del 1: Far och Mor

© Arne Olofsson 2018 © Tara Publishing 2018 tara.publishing@mail.com Redaktör Anna Edman Korrekturläsare Helene Sanei Sättning Tamara Olofsson Omslag Jonas Rahm MRD AB Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2018 Första upplaga. Första tryckningen.

ISBN 978-91-639-9919-2

ALLT ÄR MÖJLIGT FÖR DEN SOM TROR

E

n flicka vid namn Elsa Abrahamsdotter föddes år 1666 i norra Sverige. Elsa hade ett långt arbetsamt liv med vissa ljuspunkter som gav henne styrkan att leva vidare i detta hårda klimat. Vintrarna i norra Sverige har långa, kalla och snörika månader, det är ett kalt och hårt klimat, och somrarna var vad alla längtade efter med dess vackra varma dagar med ljusa långa nätter.

Kapitel 1

E

lsas far Abraham Ensson och mor Sara Danielsdotter har som nygifta beslutat sig för att lämna Mälardalen och flytta till det nordliga och glesbyggda Sverige.

Abraham och Sara åker från Stockholm med en segelskuta tillsammans med en skeppare vid namn Johan som är en handelsman på väg till norra Sverige för att sälja och byta varor.

Skepparen Johan har gjort denna resa under många år, och berättar för Abraham om de många trevliga älvdalarna som han besöker.

Skepparen gör uppehåll en vecka vid varje älvdal och då kan Abraham och Sara undersöka hur deras möjligheter är att bosätta sig på orten. I de älvdalar där det fanns städer var det ont om mark och höga markkostnader.

De beslutade sig för att fortsätta resan norröver i sällskap med skepparen, som var glad över den stora hjälp Abraham gav med seglingen av båten. Det fanns endast en sjöman på skutan förutom skepparen, så Abraham deltog i alla förekommande arbeten som krävdes för att skutan skulle segla framåt.

Sara blev trött av resan som tidvis var kall med regn och snö. Stormiga dagar var de värsta 6

dagarna för henne, när stora vågor slog in över redligen.

Saras uppgift var då att ösa bort vatten med en stor och tung trähink och tömma ut det över relingen. Sådana dagar blev Sara kraftlös och genomvåt sittande utan att kunna röra sig.

Abraham såg Saras tillstånd, bar henne till båtens enda regnskydd och täckte över henne med fällar där hon somnade omgående.

När skepparen har besökt ett stort antal älvdalar blir till och med Abraham trött på resan. Skepparen tar sig i hamn i en mindre älvdal där de ser en stor lång stenkyrka med affärer och många små och några stora gårdar.

Skepparen säljer och byter bort sina sista varor och varpå resan är avslutad för hans del och han vänder hem med skutan full av inbytta och handlade varor.

Abraham och Sara hyr in sig i ett tillfälligt boende och den första dagen strövar de genom den lilla kyrkbyn som domineras av en stor lång kyrka av sten. De pratar med många trevliga människor som bor där om det finns en möjlighet att bosätta sig i kyrkbyn eller i dess närhet. De blir hänvisade till kommunens myndigheter som tidigare, via kyrkan, har efterfrågat familjer med intresse av att starta 7

upp ett nybygge långt beläget från kyrkbyn, men med stora möjligheter till ett blomstrande jordbruk. Intresse bland folket i kommunen saknades eftersom de har kännedom om den erbjudna markens svårigheter och hur enormt arbetskrävande den är. Att bygga upp en fungerande bondgård långt från kyrkbyn i den anvisade ödemarken utan grannar och utan en skogstig att ta sig fram på till sitt blivande hem, var att ta död på sig själv och sin familj, men det visste Abraham och Sara ingenting om.

Abraham och Sara besöker kyrkan och får ett samtal med prästen Hans Boman som är en pratsam trevlig man. Han förklarar att både kommunen och församlingen behöver starka friska människor som Abraham och Sara.

Prästen skall träffa borgmästaren samma dag och lovar att informera honom om Abrahams och Elsas önskemål om att få bosätta sig i kommunen.

Abraham och Sara besöker dagen därpå kommunens borgmästare som presenterar sig som Karl Persson. Abraham och Sara blir förvånade över hur artigt och välkomnande de blir bemötta av borgmästaren och hans skrivare.

8

Abraham och Sara erbjuds att sitta ned, och Abraham börjar förklara varför de har lämnat hemmet i Mälardalen för en oviss framtid i norra Sverige.

Abraham är nygift och den yngsta sonen i sin fars familj utan möjlighet att överta hemgården. Abraham uppmanades av sin far att söka sig till nya obebodda områden i norra Sverige, som hans far hade hört var möjligheternas land. Fadern gav Abraham en börs med pengar: ”Det här är vad jag kan ge dig. Det bör räcka till resan, mat får du med dig för tre månader.” Efter Abrahams förklaring tog borgmästaren fram en karta som var svårtydd men som visade på ett område mellan en älv och sjön Vresen, som kunde bli Abrahams nybygge.

Nybyggarmarken var gratis och skattebefriad i tio år från underskrivet datum. Abraham blev stum av förvåning; möjligheternas land som far sa, det stämmer tänkte han.

Det finns vissa krav från staten som Abraham måste uppfylla för att bli ägare till detta erbjudna markområde. Eftersom Abraham inte är läskunnig så förklarade borgmästaren villkoren muntligt; att bli ägare till detta stora markområde innebär ansvaret för att det efter tio år skall vara bebyggt med ett antal hus som 9

fordras för en fungerande bondgård. Gården skall då ha möjlighet att föda fyra kor, tolv får, en gris, men en av korna kan ersättas med en häst om bonden är i behov av en häst på gården.

Borgmästaren pratade länge med Abraham om fördelarna med att bosätta sig i detta nya nybyggarområde. Abraham som var en stor och stark karl var nu villig att bosätta sig som den förste nybyggaren i detta svårtillgängliga område. Borgmästaren hade under många års tid erbjudit detta markområde till ortsbefolkningen, både med hot och lockelse, men folkets vetskap om förhållandena i detta vilda område var skrämmande för alla männen och kvinnorna. Borgmästaren har blandade känslor inför Abraham. Dels har han inte varit helt uppriktig angående de svårigheter som är förknippade med att omvandla området till ett normalt bondejordbruk, men han gläds samtidigt åt att de är början till grundandet av en bondby. Landshövdingen har krävt av borgmästaren att se till att unga starka män och kvinnor flyttar till det omtalade markområdet. Senast borgmästaren träffade landshövdingen var han mycket ironisk i sitt sätt mot borgmästare Karl som ur hans synpunkt inte passade för det uppdrag han var utsedd till.

Landshövdingen påpekade 10

fördelarna med att flytta till det planerade nya avsatta området; marken är gratis på grund av att den täcktes av skattefrihet i tio år, det borde vara rusning av unga människor till området.

Borgmästaren bad Abraham och Sara återkomma tidigt nästa dag för en närmare genomgång av avtalet och för undertecknande av det.

När Abraham och Sara lämnar borgmästaren är de lyckliga över sin ljusa framtid, och de gläds åt det stora markområdet som ska bli deras helt gratis och utan skatter. I glädjestunden börjar Abraham tänka på det enorma arbete som de har framför sig, orkar Sara med det?

11

Kapitel 2

N

ästa dag är de hos borgmästaren tidigt på förmiddagen och de välkomnades lika varmt denna dag som under gårdagen. Borgmästaren och skrivaren är klara med avtalet, och Abraham som inte är skriveller läskunnig får avtalet uppläst för sig.

Borgmästaren skriver under med sitt namn och skrivaren skriver Abraham namn varpå han skriver sitt bomärke under sitt namn.

Efter att avtalet har skrivits under så börjar borgmästaren att förklara att hösten är långt framskriden, och snön och kylan kommer att försvåra färden till deras nya hem så de bör därför invänta våren för då har man hela sommaren på sig att bygga upp ett hus inför nästkommande vinter.

Abraham blev förskräckt över borgmästarens uttalande om att snön och kylan kom så tidigt på året då detta var en nyhet för honom. Han skulle många gånger komma att bli förvånad över olikheten mellan naturen på sin hemort och i norra Sverige.

Borgmästaren förklarade att under den kommande vintern så kan Abraham planera 12

och förbereda för färden till tidigt på våren, och införskaffa de verktyg och det material som han behöver för sitt nybygge.

Borgmästaren lovade Abraham två män som skulle bli hans medhjälpare, dels under färden till sitt nya hem och dels för att vara honom behjälpliga vid uppförandet av ett hus innan kommande vinter. De två männen är anställda av kommunen och har inga lönekrav på Abraham.

Borgmästaren lovar att hjälpa Abraham med ett boende över vintern, samt ett arbete hos en bonde där Abraham och Sara kan planera för vårens avfärd till sitt blivande hem.

Abraham är förvånad över borgmästaren hjälp och välvilja och blir betänksam över den positiva hjälpen. Varför har ingen bosatt sig tidigare på detta område? Abraham frågar Sara om hon har några tveksamheter över att bosätta sig på det erbjudna markområdet, som är beläget en bra bit bort från den centrala kommunen, och över att den hjälp som erbjuds dem är gratis. Sara svarar Abraham kort att det är deras stora möjlighet att skapa sig en egen bondgård som de inte hade möjlighet att göra i sin hembygd. Abraham är tyst och tänker på Saras svar; med en sådan kvinna kommer allt att gå väl för oss.

13

Kapitel 3

A

braham och Sara upplever en lång mörk vinter med obekanta människor som talar en dialekt som är svår att förstå. Bonden Erik är hjälpsam och försöker berätta hur man utför olika arbeten på bondgårdarna i norra Sverige. Abraham och Sara upplever att människorna står i grupper och tittar och pekar och pratar om dem när de lämnar kyrkan på söndagarna. Abraham har försökt att ta kontakt med vissa av dem några gånger men misslyckats på grund av att han inte alltid förstår vad de säger.

När den långa vintern lider mot sitt slut så har Abraham kvar alla de pengar som hans far gav honom vid avfärden hemifrån, och han köper tre får av bonden Erik och nödvändiga arbetsredskap. Färdvägen till deras nya hem leder rakt över en närliggande stor sjö till en älv som de följer i flera dagar. Därefter fortsätter vägen en bra bit genom svårframkomlig skog till deras nybygge Vresen. Borgmästaren har hela vintern varit i kotakt med bonden Erik som berömmer Abraham och Sara som arbetsamma och mycket intresserade av ortens metod för sådd 14

och skörd samt djurhållning, och Abraham har också ställt många frågor om jakt och fiske.

Borgmästaren blev glad över Abrahams frågor, han tyckte att de visade på en karl med framåtanda och nu kan han informera landshövdingen om att det stora markområdet som ägs av kommunen är på god väg att befolkas av nybyggare.

Abraham har ett problem. Han har ont om pengar men behöver köpa en begagnad båt för färden till sitt nya hem. En båt har de flesta familjerna i kommunen, men att sälja den var de helt främmande för. Båten var ett måste för familjen när de fiskade i de närliggande sjöarna efter fisk som var gratis föda från våren till hösten. Borgmästaren hade på omväg hört att Abrahams försök att skaffa sig en båt inför avfärden till sitt nya hem hade misslyckats. Borgmästaren ville inte att den första bosättaren i området Vresen skulle misslyckas på grund av frånvaron av en båt.

Han kallade till sig Abraham och förklarade att kommunen hade en båt som han kunde få låna hela sommaren utan kostnader, och innan vintern kom så skulle nog Abraham ha införskaffat sig en egen båt.

Abraham gick genast till den sjö som byn disponerade, och där låg båten. Någon stor båt 15

var det inte, men den skulle rymma fyra personer, tre får, mat och redskap och då var fullastad ända upp till relingen. Det är fortfarande is kvar på sjön men om en vecka skall vi vara på väg till vårt nya hem och börja bygga ett hus för familjen, tänkte Abraham.

Veckan därpå är båten lastad och den utlovade hjälpen, som utgjordes av två drängar, infann sig. Den äldre av de två, Anders Andersson, var lång och kraftigt byggd, medan den yngre, som hette Emil, var betydligt mindre och tystlåten av sig och tittade alltid rakt ned i marken. Borgmästaren hade haft stora problem med att infria sitt löfte till Abraham, och få två villiga karlar som kunde hjälpa honom med båtresan och husbygget på det planerade nybygget. Borgmästaren hade fått krydda deras ersättning innan de accepterade erbjudandet. Drängen Anders tänkte att om det skulle bli för otrevligt och arbetsamt så rymmer jag från familjen och kommunen.

Abraham och Sara får hjälp av drängarna att lasta färdigt båten och är klara för avfärd nästkommande morgon. Tidigt nästa dag när Abraham och Sara anländer till båten blir de förvånade över att borgmästaren är närvarande för att önska Abraham och Sara en lycklig färd till deras nya hem. Drängen 16

Anders ropade: ”Nu ror vi i väg, vi har lång väg att färdas". Återigen blev Abraham förvånad och undrade vad borgmästaren och drängen Anders visste om vägen till nybygget, men ännu en gång avbröts hans tankar för omplacering av varor för roddarens armrörelse.

Vägen över sjön fram till älvmynningen var behaglig och vågorna som kluckade mot båten gjorde Sara så sömning att hon somnade.

Drängarna Anders och Emil löser av varandra med att ro båten. På eftermiddagen är de framme vid älvmynningen där de möttes av kraftiga strömmar av vårvatten. Det blev svårt att ro båten och roddarna blir trötta och avlöser ofta varandra, och de två drängarna som har rott hela dagen vill ha en vilopaus och äta, och det vill Abraham och Sara också.

Det tar lång tid att hitta en bra öppen plats som är tillräckligt stor vid älvstranden, och när de tar sig i land är roddarna trötta och lägger sig för att vila medan Abraham gör upp en eld och Sara sedan lagar mat vid elden. När alla har ätit och är mätta tar Abraham upp frågan om hur många dagar som återstår av färden efter älven. Drängen Anders harklar sig och börjar förklara: ”Eftersom det är första gången som jag färdas uppför denna älv så kan jag inte 17

svara på hur många dagar det tar. Jag vet att älven kan ha många otrevliga forsar som kan vara stora, kraftiga och långa, och det är de som bestämmer hur många dagar det kommer att ta att komma fram till Kärrvägen som vi sedan ska färdas på till ditt nybygge. Abraham blir betänksam över svaret, att de har många dagars färdväg framför sig förstår han. Han har tidigare tänkt på färdvägen och frågat både borgmästaren Karl och bonden Erik om den och de har, när han tänker på det så här i efterhand, alltid pratat bort frågan. Nu förstår Abraham varför, de var rädda att han skulle tacka nej till det erbjudna nybygget och därför hade man varit försiktiga med att prata om resan och hur det förhöll sig med den besvärliga älven Rokan och hur prövande den långa vägen genom tät skog skulle vara då de skulle tvingas bära alla Abrahams inköpta verktyg, mat och tre får.

Anders föreslog att de borde övernatta på platsen invid älvstranden, det var sen kväll och de var alla trötta efter den långa rodden och till och med Abraham tyckte förslaget var bra.

18

Kapitel 4

T

idigt morgonen därpå, efter en enkel frukost, börjar kampen mot den vilda älven Rokan. Abraham som är en stark man tar hand om rodden mot den starka strömmen och efter några timmar kommer de fram till den första forsen. Det är inte någon stor fors, men i den finns stora stenar som man hela tiden behöver kryssa mellan. Anders hjälper till att hålla båten borta från stenarna med hjälp av en åra, och det går bra med en så stark roddare som Abraham. Efter en timme har de passerat forsen och älven blir djupare med hårt strömmande vatten utan stenar.

Abraham får avlösning av drängen Emil vid årorna och färden går sakta framåt på grund av den starkt strömmande älven. De gör en kort paus vid stranden för att äta, men utan att gå i land. Det blir sen kväll innan de börjar söka efter en plats där de kan övernatta, alla är trötta efter dagens vedermödor så Sara tillagar en enkel och kall måltid som äts under tystnad.

Dagen därpå väcker Abraham de övriga tidigt på morgon och drängarna klagar över den 19

tidiga väckningen. Sara får sova tills båten är färdigpackad och det är klart för avfärd. Rokan älven strömmar lika hårt medan mängden av isblock är flera och även större. Abraham ror och Anders sitter i fören och försöker hålla de större isblocken på avstånd från båten för att de inte ska slå den i bitar. Efter några timmar avtar den stora mängden is och Anders som är trött och blöt av svett får vila medan Emil sätter sig i fören och bevakar flödet av is om de stora isblocken skulle återkomma. Abraham får inte vila utan fortsätter att ro och Sara sitter längst baktill i båten med hela kroppen spänd av älvens hårda vilja att stoppa Abrahams och Saras färd till deras nya hem.

Sara känner inte någon rädsla inför vad som väntar i det nya hemmet, de måste börja med att bygga en bostad samtidigt som de behöver planera för vinters matproblem. Dessa är de två stora uppgifterna som måste bli klara under sommaren.

Sara hör plötsligt ett sjudande ljud och Anders ropar: ”Vi kommer till en stor fors!”. Abraham har märkt att älvens strömmar blivit hårdare och föreslår att de ska ta båten i land och undersöka om man kan ro genom forsen. De förankrar båten vid stora tallar med kraftiga rep, för älvens hårda strömmar skulle kunna slita den med sig. Abraham och drängarna går 20

i riktning mot ljudet längs med stranden som är tätbevuxen och svår att ta sig igenom.

Ljudet blir högre och högre och de börjar se de stora stenarna i älvfåran som skummande vatten slingrar sig fram mellan. Det kommer en svår uppförsbacke och forsen blir vildare med stora isblock som är fastkramade av stenblocken. Abraham och Anders tittar på varandra och tänker samma sak om isblocken, om de släpper från stenarna så skulle kraften från dem krossa deras båt. De vänder om och rusar tillbaka till båten. Sara blir förvånad när de tre andfådda karlarna rusar till båten och börjar slita och dra i all utrustning. Hon tar hand om de tre fåren som blivit vilda av karlarnas skrik, lugnar dem och knyter fast dem vid närmaste tall. Sedan rusar hon till båten för att hjälpa karlarna med att tömma den. När båten är tom skall den dras upp på land för att undgå att bli sönderslagen av ismassorna som förr eller senare kommer att komma ned för älven. Det är tungt att lyfta båten uppför älvkanten, men med förenade krafter och starka karlar går det fort att dra upp den på fast mark.

Det var i sista minuten som de lyckades rädda båten med alla sina förnödenheter innan det började komma stora isstycken som bara blev större och större och hela älvfåran fylldes på 21

kort tid av enorma isstycken som förde med sig ett mäktigt dån. Där båten tidigare varit fastknuten tornade sig isen högt över vattenytan och om båten hade legat kvar där har Abraham varit utan båt. Mängden av is var otroligt imponerande. Det var fullpackat med is så långt man kunde se ovanför forsen och det skulle ta dagar innan alla stora isblock hade passerat forsen och älven återigen skulle vara isfri för Abrahams fortsatta båtfärd. Det var kväll och alla var trötta så man beslöt sig för att invänta morgonen för att då bedöma hur man skulle kunna förflytta båten förbi den stora forsen.

Morgonen därpå betraktar Abraham, som är den förste som vaknat, älven med betänksamhet. Mängden av is är lika omfattande som under gårdagskvällen, den fyller hela älvens bredd, och det här är första gången Abraham har upplevt naturens krafter.

Alla de övriga vaknar och karlarna börjar diskutera metoder för att förflytta båten förbi den stora forsen. För att bära den behöver man två långa stänger fastsatta på var sida av båten och för detta behövs fyra bärare.

Gruppen består av tre män och en kvinna och männen tror inte att Sara har de krafter som fodras för att orka bära båten, men hon protesterar mot deras uppfattning att hon 22

saknar tillräcklig styrka för att delta i bärandet av båten.

När båten är färdig att flytas så gör Abraham ett tvärstag längst bak på båtens stänger. Han kommer med hjälp av stagen kunna bära hela båtens tyngd. Sara protesterar mot Abrahams tilltag, men samtidigt vet hon att hennes styrka inte räcker till för att delta i bärande av båten. Sara går först med en yxa och rensar bort grenar som är i vägen, och allting går bra tills man kommer till en kort brant uppförsbacke. Hela båtens tyngd ligger då på Abrahams axlar, Emil flyttar sig för att hjälpa honom och Anders drar i båten längst fram. På eftermiddagen har de passerat krönet av backen med båten och de kan se att älven är full av ismassor så långt ögat når. Anders säger att det kan ta många dagar innan älven blir farbar och Abraham blir förskräckt och tittar på Sara som lugnt säger: ”I morgon är isen borta.”

Man beslutar sig för att hämta fåren och förnödenheterna innan man gör kväll, och när de kommer tillbaka några timmar senare så är de tystlåtna och trötta.

23

24