Du bbeldeckarna
e e m d t l l a f h c o
d e m ys t i s k a
stö l der na JØRN LIER HORST
ES HANS JØRG EN SANDN
Översättning: Barbro Lagergren
Läs också:
Dubbeldeckarna och fallet med skattkartan
dubbeldeckarna och fallet med de mystiska stölderna Originalets titel: Operasjon Tordensky Copyright © Jørn Lier Horst 2013 Illustrations copyright © Hans Jørgen Sandnes 2013 Published by agreement with Salomonsson Agency Översatt av Barbro Lagergren Svensk utgåva av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm 2018 Tryckt av BALTO print i Litauen 2018 isbn 978-91-638-9518-0
www.bonniercarlsen.se
INNEHÅLL 1 Något jäser 2 Ingen kaka 3 Skåpbilen 4 Försvunna flaskor 5 Tomma tunnor 6 Enbuskar 7 Rök utan eld 8 Mysteriet på landet 9 Google 10 Attjo 11 In i röret 12 Smalare och smalare 13 Rutschkana 14 Nästa dag Åttos efterord
11 18 24 29 38 51 57 64 72 78 82 87 93 99 106
Du bbeldeckarna Tilde Antagligen den tuffa ste tjejen i Elvestad. Vågar de t andra inte vågar. Uppfinni ngsrik och sportig med bra ko ll på datorer.
Viktor
ktiv. Ser det Supersmart dete Gillar mat och ingen annan ser. kniskt lagd. tänker mycket. Te h älskar äventyr. Löser problem oc
ÅTTO Äkta spårhund, med no s för mysterier.
TildeS MAMMA
få, hjälpsam som Tålmodig och s sutom världen och kokar des d. godaste chokla
MORTEN MONSEN
Stadens bästa bagare. Stor o ch rund, precis som han s bullar.
OLA OLSEN
Bergslands Bonden på man. En utmärkt
POLISmästare THORVALDSEN Brottsutredare som trivs allra bäst inne på sitt kontor.
gård.
Kapitel 1
NÅGOT JÄSER
”Vet du vad vi är?” sa Tilde. ”Hungriga?” föreslog Viktor. Åtto viftade på svansen och instämde med ett voff. Alla tre låg i det höga gräset under det träd som hade flest körsbär i hela Elvestad. Bara några få solstrålar letade sig ner mellan grenarna. ”Fåna dig inte”, sa Tilde och reste sig upp på armbågen. ”Vi är arbetslösa.” Viktor nöp av ett grässtrå och började tugga på det. 11
”Jag tycker det är väldigt skönt”, sa han. ”Vi har sommarlov.” ”Vi är detektiver”, påminde Tilde honom. ”Fast det är ju inte vårt fel att det inte händer något.” Tilde reste sig. ”Vi kan inte bara ligga här”, sa hon och gick bort till bordet på terrassen. ”Om inte uppdragen kommer till oss,
får vi komma till uppdragen.” Viktor satte sig upp. ”Vad gör du?” Tilde tog tidningen som låg kvar på bordet och bläddrade i den. ”Här står det något”, sa hon. ”En skåpbil från Socker-Larsen stals under fredagen.” Hon höll upp tidningen så att Viktor skulle se. Där var en bild på karamell fabriken i grannstaden.
”Från Socker-Larsen?” gäspade Viktor. ”Det var inte bra. Då kanske de får slut på godis i kiosken?” Han lade sig ner i gräset igen. Åtto stack in sin våta tunga i hans öra och började slicka. ”Hallå där, lägg av!” ”Ja, lägg av”, upprepade Tilde och 14
slängde ifrån sig tidningen. ”Vi behöver något att göra.” Viktor sköt undan hunden. ”Vi kanske skulle börja med något som ligger lite närmare”, föreslog han och reste sig. ”Här i stan”, tillade han. Han hade blivit allvarlig. För det var något som inte stämde. Han hade känt det på sig ända sedan han vaknade. Det låg liksom i luften, men han kom inte riktigt på vad det var. ”Vad tänker du på då?” undrade Tilde. ”I den här stan händer ju ingenting.” ”Jag tror du har fel”, sa Viktor. ”Det är något som liksom jäser.” Och just när han sa det kom han på vad det var. ”Jäst”, sa han. ”Sådan där som man använder när man bakar.” 15
”Du är verkligen hungrig”, sa Tilde och skakade på huvudet. ”Jag har känt på mig hela dagen att det är något som fattas.” ”Mat?” ”Nej, inte det. Det fattas en doft.” Tilde stack näsan i vädret. Hon kände doften från det gröna gräset, blommorna och en svag doft från det sista lagret färg som pappa hade målat på den vita husväggen. Men Viktor hade rätt. Det var något som fattades. ”Bagaren!” utbrast hon när hon kom på det.
Åtto gläfste och blev ivrig, han också. I vanliga fall kunde man känna den söta doften av nybakade bullar och färskt bröd från bageriet, men nu var lukten borta. De sprang fram till staketet, lutade sig över rosenbuskarna och tittade ut längs gatan. Utanför bagare Monsen stod en polisbil.
17