II
Jag är inte lik a modig s om Axel och det är nog inte Jimi heller, för vi stod kvar där vid hängmattan och visste inte riktigt vad vi skulle göra. Att följa efter Axel vore dels att redan första dagen bryta mot reglerna för vårt sommarlov, dels att riskera att bli upptäckta av den som eldade i ödehuset. Om det nu var nån som gjorde det. Å andra sidan är det inte varje dag man får chansen att lösa ett dubbelmysterium. Jag såg på Jimi att han också tvekade och jag förstod att om han valde att följa efter Axel före mig, skulle jag vara den fegaste av oss tre. Det gjorde att jag bestämde mig. ”Kom, vi följer efter”, sa jag och drog Jimi i armen. ”Jag skulle just säga det”, sa Jimi snabbt. Det var smart sagt för nu hade vi liksom bestämt oss på samma gång och ingen var fegare än den andra. Vi hittade öppningen i häcken där Axel försvunnit in. Jag kröp igenom först men hade Jimi precis bakom mig. 16