Bok 2
Jesen
Jesen stirrar ut f rån en av Stjärntornets fönstergluggar. Det är midnatt. Om det inte vore för eldskenet inifrån smedjan skulle han inte se någonting alls. Någonstans i mörkret, utanför borgens murar, har Nea börjat sin långa vandring. Alldeles ensam. Edja kommer aldrig att förlåta mig, tänker Jesen sammanbitet. Jag lovade att ta hand om hennes dotter – jag har inte gjort ett särskilt gott arbete … Men Nea är i alla fall vid liv! Hon är på flykt från bergen, där häxmästarens klankrigare redan söker efter henne. Jesen gnuggar sig över de svidande ögonen. Så stelnar han till. Där är ljudet han väntat på! Gruset rasslar under smygande fötter, och svarta skuggor rör sig över planen framför tornet. De är här! Förrädarna Breccia och Oolit har släppt 7
in häxmästarens klankrigare i Stjärnborgen. Krigarna är f ärre än han trodde, inte mer än ett drygt dussin, och de är inte på väg till Stjärnsalen. I stället smyger de längs grusplanens kant, mot smedjan. Jesen stelnar till när han hör steg i trappan bakom sig. Så slappnar han av igen. Det är bara Nonnia, tornets hushållerska. – De är här, viskar han nästan ljudlöst. Nyfiket lutar hon sig fram vid hans sida. – Agata och Reseda har packat det sista, viskar hon tillbaka. Men jag har inte väckt stjärnmäster Chandir ännu. – Låt honom sova så länge det är möjligt, säger Jesen. Det är en lång ritt ned till Hammar. Är du säker på att han kommer att orka? – Stjärnmästaren är segare än han ser ut, försäkrar Nonnia men när lågorna nere i smedjan flammar upp ser han hur oroad hon är. Hon ska just säga något mer när klankrigarna kommer ut på grusplanen igen, och nu smyger de inte längre. – Eldsanden, flämtar Nonnia. Hon griper tag i Jesens arm så hårt att det gör ont. 8
Där, mitt ibland krigarna, går en varelse av eld! De guldröda flammorna är som en mantel över den glödvita kärnan. Ljus och skuggor dansar över byggnaderna medan inkräktarna skyndar mot Stjärnsalen. Breccia och Oolit går i täten, och nu öppnar de den höga porten. Vad kommer att hända när klankrigarna upptäcker att salen är tom? Stjärnstenen står ju inte längre i sin hållare på altaret – den ligger nedpackad i en av Neas väskor. – Tror du att de kommer hit till tornet? frågar Nonnia andlöst. Hon har slagit handen för munnen. Tysta väntar de, sida vid sida. Så hörs ett skräckslaget skrik. Det skär rakt genom de tjocka stenväggarna innan det plötsligt klipps av. När klankrigarna åter öppnar porten till Stjärnsalen kommer det enda skenet från en fackla. Eldsanden är borta, och Breccia och Oolit med den. De mörka skuggorna skyndar tysta tvärs över grusplanen, och ut från borgen. Jesen kan äntligen andas ut. – Nu är det dags att väcka stjärnmästaren, säger han till Nonnia. 9
Jag är verkligen duktig på att förklä mig, tänker Jesen belåtet. Generalen, som för befälet här i Hammar, verkar inte känna igen honom alls! Det är inte länge sedan de träffades sist, men nu ser den unge adelsmannen minst tio år äldre ut. Kinderna är runda, nästan lite småfeta, av den kåda han stoppat vid de innersta tänderna. Den svarta rocken, som han lånade uppe i Stjärnborgen, visar att han är en lärd man ur stjärnmästarens sällskap. Självsäkert lutar Jesen sig fram i stolen för att avsluta sin otäcka berättelse. – Klankrigarna anföll vid midnatt, förklarar han. De var inte fler än ett dussin, men det var därför vi skyndade oss ned från Stjärnborgen. Generalen har blivit allt blekare medan han lyssnat, och nu nickar han allvarligt. – Så, häxmästaren lever! säger han. Han dog alltså inte alls, där i slutet av kriget? – Det är vad fjärrsynerna visat, svarar Jesen. Det var han som skickade hit krigarna, och han har samlat tusentals fler på andra sidan bergen. De är snart redo att anfalla! Generalen drar efter andan. Så samlar han sig. 10
– Jag är tacksam för varningen, säger han. Vår egen stjärntolkare, mäster Fenel, kan inte se några fjärrsyner längre. Demonen i Stjärnstenen har vaknat. Mäster Fenel! Jesen får plötsligt svårt att dölja ilskan som bubblar upp inom honom. Den galningen har ställt till med så mycket! Det är mäster Fenel som spritt alla lögner om Jesens unga släkting Nea. Som kallat henne ondskefull och smutsig, och som till och med beskyllt henne för att vara den som väckt demonen. Om jag ändå fick avslöja hans lögner! tänker Jesen nu. Men han biter sig hårt i tungan. Stjärnmäster Chandir har förbjudit honom att säga något. Jag måste själv bestraffa min gamla elev, har stjärnmästaren förklarat. En sak har Jesen i alla fall fått tillåtelse att berätta. – Det finns ingen demon i Stjärnstenen, förklarar han. Stjärnmäster Chandir är säker! Kraften där inne är mäktig, och farlig – men ingenting ondskefullt gömmer sig inne i stenen. Generalen blinkar. – Men mäster Fenel har sett …, börjar han häpet och 11
slår sedan ut med handen. – Stjärnmästaren är säker, upprepar Jesen bestämt. Vi tror att det är häxmästarens tatuerade ansikte som er stjärntolkare upptäckt i sina fjärrsyner, inget annat. Generalen nickar och han ser lättad ut. Det blir tyst en stund. – Tack vare er har vi tid att förbereda vårt försvar, säger generalen sedan. Jag tror inte att anfallet kommer förrän framåt hösten. Jesen nickar instämmande. Generalen reser sig. Det är tydligt att deras möte är över. – Meddela stjärnmäster Chandir att jag sänder en budbärare till kung Arin i morgon, förklarar han. Han får gärna skicka med ett eget budskap om han vill. Lämna brevet till vakten, bara. Sedan hejdar han sig. – Hur är det med Stjärnborgens Stjärnsten, är den i säkerhet? undrar han oroligt. – Det är den, svarar Jesen kort. Inte ens i detta rum tänker han avslöja att Nea bär stenen med sig. Jesen önskar att han berättat för henne hur mycket han beundrar hennes mod. Hon har hela tiden gjort 12
det hon måste, utan att tveka. Hon fick i alla fall med sig några av mina guldmynt, tänker han och det svider till i bröstet. Guld är ingenting han lämnar ifrån sig frivilligt, i vanliga fall … När Jesen lämnat den stora stenbyggnaden skyndar han sig över den öppna platsen, bort mot stjärntolkarens hus. Där väntar stjärnmäster Chandir tillsammans med Nonnia och hennes systrar Agata och Reseda. De är alla trötta efter den långa resan. De båda tvillingsystrarna står på trappan utanför dörren. Jesen ler tillgivet mot dem. Han har kommit att tycka mycket om de båda unga kvinnorna, som alltid är så vänliga mot alla. De flesta tror att de är svaga till förståndet. Men Jesen vet att de inte är dumma, bara annorlunda. Även de har Gåvan, och inte ens stjärnmäster Chandir förstår den speciella kontakt de tycks ha med Stjärnstenarna. De påstår till och med att kraften där inne talar till dem! – Mäster Fenel vill inte släppa in oss i Stjärnsalen, klagar Reseda. 13
För en gångs skull ler hon inte tillbaka mot honom. – Vi behöver se in i stenens skuggor, förklarar Agata. Så att vi vet var Nea är. – Vi måste prata med henne, säger Reseda. Vi hann inte berätta allt. Jesen öppnar dörren till stjärntolkarens hus, och gör en gest åt dem att följa med. – Stjärnmäster Chandir kan säkert tala mäster Fenel till rätta, säger han. Där inne har Nonnia dukat fram en enkel måltid. Stjärnmäster Chandir sitter redan till bords. Han verkar titta rakt på dem – men Jesen vet att den gamle mannen blivit helt blind. Den grumliga hinna som täcker pupillerna gör hans ögon så underligt bleka. Mäster Fenel, Hammars stjärntolkare, vankar upprört fram och tillbaka framför eldstaden, högröd i ansiktet. Den svarta långrocken slänger, och håret hänger i stripiga testar kring den magra halsen. – Ingen demon? väser han. Det finns ingen demon? Det förändrar allt. Det måste ha varit den där ondskefulla flickan som lurade mig … Hon fyllde stenen med en dimma som dolde fjärrsynerna för mig. Nea! Han spottar ur sig namnet och dunkar ena handen 14
hårt emot den andra. – Hon är en styggelse! utbrister han. Hennes mamma – den där drakkvinnan Edja – lockade min vän Belon att lämna Stjärnsalen. En drakriddare som gifter sig med en stjärntolkare, det är förbjudet. Ni borde inte ha tillåtit det. Mäster Fenel viftar med ett anklagande finger mot stjärnmäster Chandir. – Och det slutade mycket riktigt med Belons död! fortsätter han så högt att rösten nästan brister. Det är drakkvinnans fel att min vän dog vid Vindelfortet. Jesen kastar en hastig blick på stjärnmäster Chandir. Tänker han inte protestera? Numera vet de ju att mäster Fenel själv bär skulden till det som hände för fjorton år sedan, där uppe i Vindelpasset. Men stjärnmästaren sitter tyst. – Deras dotter borde aldrig ha fötts, förklarar mäster Fenel. Ni tror att hon har Gåvan, men jag vet bättre – det hon har är något mycket farligare. Ingen ska tro ett ord av det hon säger! Han börjar åter gå fram och tillbaka medan han muttrar ivrigt för sig själv. – Jag ska skicka ett nytt bud till kung Arin! bestämmer han. Men den här gången skickar jag ingen bud15
bärare. Jag ska skriva och förklara allt med egna ord. Jag ska skriva till Demars Stjärnsal också! De breven får inte nå huvudstaden, tänker Jesen omedelbart. – Jag kan lämna dem till vakten, föreslår han snabbt. Tillsammans med stjärnmäster Chandirs brev. Men mäster Fenel skakar på huvudet. – Jag ska själv ge dem till generalen, säger han. Buden om Neas ondska är för viktiga! Tvillingsystrarna har satt sig mitt emot den gamle stjärnmästaren. Nu tittar de båda upp på mäster Fenel. – Nea är inte ond, säger Agata bestämt. – Hon är den som kan rädda oss alla, förklarar Reseda allvarligt. – Stenen berättade, säger Agata. I Stjärnborgen. Den talar till oss. – Så, så, flickor, avbryter deras storasyster Nonnia hastigt. Nu äter vi. Maten kallnar! Men stjärntolkaren står som förstenad. – Ni båda är inte ens människor, säger han till sist anklagande och pekar mot tvillingsystrarna. Jag har hört sägas att ni har Gåvan, men det vägrar jag att tro på. Ni är själlösa som djur, utan vare sig sans eller vett! 16
Systrarnas vänliga ansikten har blivit blanka och tomma. Jesen harklar sig men mäster Fenel går inte att hejda. – Aldrig att jag släpper in de där två i min Stjärnsal! säger han vänd mot stjärnmäster Chandir. Han är tyst en kort stund. – Och glöm inte, tillägger han. Stenar är stenar, och drakar är drakar. För första gången finns det en flicka som är en del av båda … Akta er för vad hon planerar, hon kommer att förgöra oss alla! Jesen rynkar pannan. Makten över stenar och makten över drakar har hållits skilda åt, ända sedan drakarna återvände till Demar för mer än sexhundra år sedan. Han har inte funderat så mycket över detta förut, men visst är det klokt att inte låta någon grupp bli för mäktig. Men från det till att tro att Nea kommer att förgöra dem alla, bara för att hennes pappa var stjärntolkare och hennes mamma drakriddare … Det är rent vanvett! tänker han. Stjärnmäster Chandir har suttit tyst under mäster Fenels utbrott. Nu skakar han trött på huvudet. – Jag vet att du fortfarande sörjer din vän Belon, säger han med mild röst. Men du får inte tillåta att 17
sorgen gör dig galen, och fyller dig med hat! Nea är Belons dotter, inte din fiende. Fenel stelnar till. Så rusar han ut genom dörren, som slår igen efter honom med en smäll. Jesen vill helst skrika högt. Han biter ihop käkarna så hårt att det gör ont. Om inte stjärnmäster Chandir klarar att bestraffa mäster Fenel, får jag göra det själv, tänker han. Ett par dagar senare sitter Jesen och halvsover utanför Stjärnsalen. Han har tagit för vana att vakta vid den nyöppnade porten. Bara om stjärnmäster Chandir är i Stjärnsalen tillåter han sig att vila. När Reseda lägger en mjuk hand på hans arm tittar han genast upp. Stjärnmästaren har låtit dem hålla honom sällskap i salen, medan mäster Fenel sitter i generalens rådslag. – Vi såg, säger hon och lägger huvudet på sned. Nea har hittat vägen över floden. – Nea är den som måste rädda världen, förklarar Agata. Stenen säger att hon kan klara av det. – Om allt händer i rätt ordning, säger Reseda. Bara då. 18
De unga kvinnorna kurar ihop sig som kattungar på var sin sida om honom. – Först måste vi göra något förfärligt, fortsätter Reseda vänligt. Någonting farligt. Agata lägger sin hand på Jesens andra arm. – Du ska hjälpa oss, säger hon bestämt. Och sedan ler hon soligt mot honom.
19
Av Jo Salmson har bland annat utgivits på Bonnier Carlsen:
Drakarnas öde Stjärnstenen Draksången Drakriddare Tam tiggarpojken Tams svåra prov Jakten på Tam Tam i drakarnas stad Tam och drakupproret Tam och nydraken
Almandrarnas återkomst Den försvunna staden Silveramuletten Hertigens soldater I stjälarens spår Genom Drömmens rike
Häxfolket De stulna barnen Fly Sol, fly! Magiska krafter Folket som försvann
Maros resa Kungen kommer! Skuggan och draken Ett hjärta av is I drottningens namn
DRAKARNAS ÖDE – DRAKSÅNGEN © Text: Jo Salmson 2016 © Omslagsillustration och vinjetter: Jonas Åkerlund Omslagsformgivning: Rickard Gunnarsson Sättning: Martin Eriksson Typsnitt: Bembo Std Tryckt i Sverige av ScandBook AB, 2016 isbn 978-91-638-8753-6
www.bonniercarlsen.se