Grethe Rottbรถll
Emma Virke
Jons pappa är död. Men det tänker han inte berätta för någon. Det är ingen idé att berätta för det är ingen som skulle förstå i alla fall. Så känns det i Jon.
Det är så konstigt. För pappa både finns och inte finns. Runtom Jon finns alla pappas saker. Men Jons pappa finns inte. Ändå är det som om allting väntar på pappa. Pappas skor väntar på pappas fötter. Och pappas väska väntar på pappas hand.
När Jon ska sova viskar han : – Godnatt och sov så jätte...jätte...jättegott ! För man vet aldrig. Tänk om pappa hör ? Men det är alldeles tyst. Det finns ingen pappa som säger : – Godnatt och sov som allra jättegodast ! Jon tänker att om han slutar vänta så kommer inte pappa någonsin mer. Men om han fortsätter att vänta så kanske, kanske kan det hända att pappa kommer ! Jon väntar på att pappa ska titta fram, åtminstone en liten stund. Kanske kan han göra färdigt flygmaskinen ? Eller laga taket som gått sönder ? Eller bara sitta på sängkanten. – Du behöver inte prata om du inte vill, viskar Jon till pappa.