9789163870989

Översättning: Lina Erkelius

CAROLYN MACKLER till Jonas, Miles och Leif Rideout JAY ASHER till JoanMarie och Isaiah Asher

Vårt förflutna, vårt nu, vår framtid

personer du kanske känner Originalets titel: The Future of Us Copyright © Jay Asher & Carolyn Mackler 2011 Published by arrangement with Ia Atterholm Agency Originally published in the United States of America by Razorbill, a division of Penguin Young Readers Group, 2011 Svensk utgåva av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm, 2012 Omslag: Ellen Adolfsson Översättning: Lina Erkelius Typsnitt: Indigo Sättning: Bonnier Carlsen Tryckt av UAB PRINT IT, Litauen ISBN 978-91-638-7098-9 www.bonniercarlsen.se

1996 hade mindre än hälften av alla amerikanska high school-elever någon gång använt Internet.

facebook skulle inte uppfinnas förrän flera år senare.

emma & josh kommer snart att logga in i framtiden.

söndag 1://emma Jag kan bara inte göra slut med Graham i dag, trots att jag har sagt till kompisarna att jag ska göra det nästa gång jag träffar honom. Jag gömmer mig i mitt rum i stället, och installerar den nya datorn, medan Graham spelar ultimate frisbee i parken på andra sidan gatan.

Jag har fått datorn av pappa. Det är inte det första han gett mig på grund av dåligt samvete. Förra sommaren, innan han och min styvmamma flyttade från Pennsylvania till Florida och började ett nytt liv, gav han mig nycklarna till sin gamla Honda. Och nu när de nyss har fått sitt första barn har jag fått den här stationära datorn med Windows 95 och färgskärm.

Jag bläddrar bland olika skärmsläckare när det ringer på dörren. Jag låter mamma öppna eftersom jag fortfarande inte har bestämt om jag ska ta tegelstenslabyrinten eller gyttret av rörledningar. Hoppas att det inte är Graham som kommer. ”Emma!” ropar mamma. ”Josh är här!”

Va? Det hade jag verkligen inte väntat mig. Josh Templeton bor granne med oss, och när han och jag var små sprang 5

vi fram och tillbaka mellan våra hus hela tiden. Vi tältade i trädgårdarna, och byggde kojor, och på lördagsmorgnarna kom han bärande på sin flingtallrik för att titta på tecknade teveprogram i vår soffa. Vi har umgåtts flitigt ända upp i high school, ända fram till november förra året, då allting förändrades. Vi i vårt gäng äter fortfarande lunch ihop, men Josh har inte varit hemma hos mig en enda gång det senaste halvåret.

Jag väljer tegelstenarna som skärmsläckare och går ner.

Utanför dörren står Josh och sparkar på tröskeln med den nötta tån på sin gympasko. Han är ett år yngre än jag och går i tvåan. Han har samma slängiga rödblonda hår och blyga leende som alltid, men han har vuxit över en decimeter i år.

Jag ser mammas bil backa ut från uppfarten, hon tutar och vinkar innan hon svänger ut på gatan. ”Din mamma sa att du inte har varit utanför rummet på hela dagen”, säger Josh. ”Jag håller på att installera datorn”, säger jag för att inte riskera att han nämner något om att Graham och jag ju skulle göra slut i dag. ”Den verkar bra.” ”Om din styvmamma blir med barn igen”, säger Josh, ”borde du övertala din pappa att ge dig en mobiltelefon.” ”Mm, visst.”

Om det hade varit före november förra året skulle vi inte ha stått kvar här i dörröppningen, och stämningen skulle inte ha varit lika spänd. Då skulle mamma ha släppt in honom och han skulle ha småjoggat raka vägen upp till mitt rum.

6

”Mamma tyckte att jag skulle gå över med den här”, säger han och håller fram en cd-rom. ”Det är America Online.

Man får hundra gratistimmar om man registrerar sig. Den kom med posten i förra veckan.”

Vår kompis Kellan skaffade AOL alldeles nyligen, och hon tjuter av förtjusning varje gång hon får ett snabbmeddelande. Hon kan sitta vid tangentbordet i flera timmar och chatta med någon som inte ens går på vår skola, Lake Forest High. ”Ska inte din familj ha den?”

Josh skakar på huvudet. ”Mina föräldrar vill inte ha Internet. De säger att det är slöseri med tid, och mamma tror att det bara är en massa perversa typer i chattrummen.”

Jag skrattar. ”Så därför tycker hon att jag ska ha den?”

Josh rycker på axlarna. ”Jag har berättat det för din mamma, och hon har ingenting emot att du registrerar dig så länge hon och Martin får egna konton.”

Jag kan fortfarande inte höra Martins namn utan att himla med ögonen. Enligt mamma är han hennes livs stora kärlek, och förra sommaren gifte de sig. Men Erik var också hennes livs kärlek, och honom var hon bara tillsammans med i två år.

Jag tar emot skivan och Josh stoppar händerna i bakfickorna. ”Det kan ta ett tag att ladda ner, har jag hört”, säger han. ”Sa mamma hur länge hon skulle vara borta?” frågar jag. ”Om jag ska ockupera telefonlinjen är det nog lika bra att göra det på en gång.”

7

”Hon sa att hon skulle hämta Martin, de skulle visst åka till Pittsburgh och titta på tvättställ.”

Jag hade aldrig särskilt bra kontakt med mammas förre kille heller, men han rev åtminstone inte huset. Däremot övertalade han mamma att börja föda upp undulater, så när jag gick i junior high hade vi huset fullt av skränande fåglar.

Men Martin har övertygat mamma att börja stor­renovera, så nu är hela huset fullt av sågspån, och det stinker av målarfärg. De blev nyligen klara med köket och golven, och nu har de gett sig på badrummet på nedervåningen. ”Om du har lust”, säger jag, mest för att bryta tystnaden, ”kan du komma hit och testa AOL nån gång.”

Josh stryker luggen ur ögonen. ”Tyson säger att det är ashäftigt. Att det förändrar ens liv.” ”Han tycker ju att vartenda avsnitt av Vänner också förändrar ens liv.”

Josh ler och vänder sig om för att gå och slår nästan huvudet i vindspelet som Martin har hängt på verandan.

Det är helt otroligt att Josh är över en och åttio lång nu.

Ibland, på håll, känner jag knappt igen honom.

* * * Jag sätter i cd-rommen, hör den surra inne i datorn, klickar mig igenom introduktionen och trycker enter för att börja nerladdningen. Enligt den blå stapeln på skärmen kommer det att ta nittiosju minuter. Jag tittar längtansfullt ut genom fönstret, på den perfekta majeftermiddagen. Efter en stormig vinter följd av månader med kyligt 8

vårregn är sommaren äntligen på väg.

I morgon är det friidrottstävling, men jag har inte sprungit på tre dagar. Jag vet att det är dumt att oroa mig för att stöta ihop med Graham. Wagner Park är jättestor.

Den går längs centrum hela vägen till den nyare bebyggelsen. Graham kan befinna sig var som helst. Men om han fick syn på mig, då skulle han lägga armen om mig och dra med mig någonstans för att hångla. På skolbalen förra helgen var han som en igel på mig hela kvällen. Jag fick inte ens chansen att dansa macarena med Kellan och Ruby och mina andra kompisar.

Jag funderar på att avbryta nerladdningen och ringa och kolla om Graham är hemma. Om han svarar lägger jag på. Å andra sidan har Kellan berättat om en ny tjänst som visar numret man ringer från. Nej, nu får jag sluta larva mig. Jag kan inte gömma mig på mitt rum i all evighet. Om jag får syn på Graham i parken vinkar jag bara och säger att jag måste springa vidare.

Jag byter om till shorts och träningsbehå och sätter upp mitt lockiga hår med en snodd. Jag spänner fast musikspelaren med ett kardborrband runt armen och går ut på gräsmattan, där jag stannar och stretchar. Joshs garagedörr öppnas, och ett ögonblick senare kommer han utrullande på sin skateboard.

När han får syn på mig stannar han på uppfarten. ”Har du börjat nerladdningen?” ”Ja, men det kommer att ta evigheter. Vart ska du?” ”Till SkateRats”, säger han. ”Jag behöver nya hjul till brädan.”

9

”Ha så kul”, säger jag när han sätter fart ut på gatan.

Om inte det där hade hänt i november skulle vi ha pratat mycket mer nu. Jag joggar ut på trottoaren och tar till vänster. När jag kommer till slutet av kvarteret korsar jag gatan och viker av på den stenlagda stigen som leder in i parken. Jag sätter på musiken. Det är Kellan som har gjort det här blandbandet åt mig, med låtar som passar bra att springa till. Det börjar med Alanis Morissette, sedan kommer Pearl Jam och till sist Dave Matthews.

Jag springer femkilometersspåret hårt och snabbt. Inga frisbeespelare i sikte, skönt. När jag närmar mig min gata igen lyssnar jag på den inledande gitarren i ”Crash Into Me”.

Lost for you, mimar jag med. I’m so lost for you. Den där texten får mig alltid att tänka på Cody Grainger. Han är också med i friidrottslaget. Han går i fyran och är en otroligt bra kortdistanslöpare, rankad som en av de tjugo bästa i delstaten. Förra våren, på väg hem från en tävling, satt han bredvid mig i bussen och pratade om alla talangjägare från college som hade hört av sig till honom. En stund senare, när jag inte kunde hålla tillbaka en gäspning, lät han mig lägga huvudet mot hans axel. Jag blundade och låtsades somna, men jag tänkte: Visserligen tror jag inte på den stora kärleken, men Cody kanske skulle kunna få mig att ändra uppfattning.

Kellan säger att jag sätter honom på piedestal. Ska hon säga! När hon blev tillsammans med Tyson förra sommaren verkade hon tro att det var hon som hade uppfunnit kärleken. Hon har IQ som ett geni, och hon skriver enga10

gerade ledare i skoltidningen, men det enda hon pratade om var Tyson hit och Tyson dit. När han gjorde slut efter vinterlovet brakade hon ihop så totalt att hon missade de två första skolveckorna.

Visst är jag intresserad av Cody, men jag gör inte vad som helst för att få honom. Dessutom har jag ju varit tillsammans med Graham i två månader nu. Både han och jag är med i skolans band. Han spelar trummor och jag saxofon. Han är sexig, med axellångt blont hår, men det irriterade mig att han var så klängig på skolbalen. Jag ska absolut göra slut med honom snart. Eller kanske bara låta det hela rinna ut i sanden under sommaren.

* * * Nerladdningsstapeln tuggar vidare.

Jag duschar och sätter mig i min runda fåtölj för att läsa igenom anteckningarna inför slutprovet i biologi. Jag har fått A på alla biologiprov i år, det är mitt klart bästa ämne.

Kellan tycker att hon och jag ska anmäla oss till en extrakurs i biologi på college till hösten, men jag är tveksam. Jag vill inte plugga ihjäl mig det sista high school-året.

När nerladdningen är klar slår jag ihop anteckningsblocket och startar om datorn. Jag ringer upp AOL och modemet knastrar och piper. När jag kommit in kollar jag om användarnamnet EmmaNelson@aol.com är ledigt, men det är det inte. Inte EmmaMarieNelson heller. Det får bli EmmaNelson4Ever. Jag väljer mellan några lösenord, men skriver till slut in ”Millicent”. Förra sommaren när Kellan 11

och Tyson var dödskära i varandra drev Josh och jag med dem och låtsades vara ett kärlekskrankt medelålders par vid namn Millicent och Clarence som levde på ravioli och körde omkring på stan i en risig glassbil. Kellan och Tyson fattade aldrig det roliga med det, men Josh och jag höll på att skratta ihjäl oss.

Jag trycker på enter och samma AOL-sida som jag har sett på Kellans dator dyker upp. ”Välkommen!” kvittrar en elektronisk röst.

Jag ska just skriva mitt första mejl till Kellan när det blixtrar till på skärmen. En liten vit ruta med blå kant poppar upp och jag ombeds upprepa användarnamn och lösenord.

EmmaNelson4Ever@aol.com, skriver jag. Millicent.

Skärmen fryser i några sekunder, sedan blir den vita rutan till en liten blå prick och en ny sida dyker upp. Överst är det en blå kant där det står ”Facebook”. Mitt på sidan finns en bred kolumn med rubriken ”Senaste händelserna” och där under ligger små foton på folk jag inte känner igen.

Varje foto följs av ett kort inlägg.

Jason Holt Jag älskar NYC. Har redan ätit två cup­ akes på ett Magnoliacafé! c

Gilla · Kommentera · för 3 timmar sedan Kerry Dean Utan att jag fick smaka? Jag vill ha en med chokladglasyr och karamellströssel. för 2 timmar sedan · Gilla

12

Mandy Reese Jag gick nyss rakt in i ett spindelnät utan att dö av skräck. Tjohoo!

Gilla · Kommentera · för 17 timmar sedan

Jag rör på musen och låter pilen vandra över sidan, förvirrad av röran av bilder och ord. Jag har ingen aning om vad det här är för något. ”Uppdatera status”, ”Hitta vänner”, ”Puffa”.

Sedan ser jag någonting precis under den blå kanten som får mig att undra om jag verkligen ser rätt. Bredvid ett litet foto på en kvinna som sitter på en badstrand står det ”Emma Nelson Jones”. Kvinnan är i trettioårsåldern och har brunt lockigt hår och bruna ögon. Det pirrar till i magen. Hon verkar bekant, den där kvinnan.

För bekant.

När jag sätter pilen på hennes namn förvandlas den till en hand. Jag klickar och en annan sida börjar långsamt växa fram. Nu är fotot större, och det finns så mycket information att jag inte vet var jag ska börja läsa någonstans. I mittenspalten, bredvid en mindre version av samma foto, står det: Emma Nelson Jones Funderar på att göra slingor i håret.

Gilla · Kommentera · för 4 timmar sedan

Det står att Emma Nelson Jones har gått på Lake Forest High School. Hon är gift med en Jordan Jones Junior och är född den tjugofjärde juli. Hon skriver inte vilket år, 13

men tjugofjärde juli är min födelsedag.

Jag lutar pannan i händerna och försöker andas lugnt.

Genom det öppna fönstret hör jag Josh komma rullande mot sitt hus, skateboardhjulen dunkar över skarvarna i trottoaren. Jag springer nerför trappan, störtar ut och kisar i den starka solen. ”Josh!”

Han är framme vid sitt hus, stannar och sparkar upp brädan i handen.

Jag tar ett stadigt grepp runt trappräcket för att lugna mig. ”Det hände nåt när jag hade laddat ner AOL.” Josh stirrar på mig, och vindspelet pinglar i tystnaden. ”Kommer du med upp ett tag?” frågar jag.

Han tittar ner i gräset utan att säga någonting. ”Snälla”, ber jag.

Med brädan i handen följer han mig in.

14

2://Josh Jag följer Emma uppför trappan och räknar på fingrarna från november till maj. Det är sex månader sedan jag var här senast. Innan dess var det här huset som mitt andra hem. Men när vi hade varit på premiären på Toy Story feltolkade jag saker och ting och trodde att hon ville vara mer än kompis med mig.

Det ville hon inte.

När vi kommer in i hennes rum gör hon en gest mot datorn. ”Här är den.”

Datorn har en skärmsläckare som ser ut som att man rör sig genom en labyrint bestående av tegelväggar. ”Fin”, säger jag och lutar brädan mot byrån. ”Det hörs knappt att den är på.”

Hennes rum ser ut som vanligt, förutom att det står en vas med vissna vita rosor på byrån. I taket hänger lampor med runda röda pappersskärmar, och ovanför sängen sitter två anslagstavlor fulla med foton och biljetter från biografer och skoldanser.

Emma skakar på huvudet. ”Förlåt”, säger hon och skrattar för sig själv. ”Det här är sjukt.”

15

”Vad är det som är sjukt?” Jag stryker mitt svettiga hår ur ögonen. När jag hade köpt nya hjul till brädan möttes Tyson och jag på parkeringen utanför baptistkyrkan för att skejta. Mellan morgon- och kvällsgudstjänsten är det tomt på parkeringen, och det finns betongblock där, som det är kanon att köra trick på.

Emma går fram till skrivbordsstolen och vänder den mot mig. ”Okej, sätt dig och gör som jag säger.”

Jag sätter mig och hon snurrar på mig så att jag hamnar med ansiktet mot datorn. ”Rör på musen”, säger hon, ”och tala om för mig vad du ser.”

Jag är inte säker på om det beror på att jag befinner mig i hennes rum igen eller på det faktum att hon uppför sig konstigt, men hela situationen gör mig illa till mods. ”Snälla, gör det nu”, säger hon och går bort till fönstret.

Jag skakar till musen. Tegelmuren fryser och försvinner, och jag får fram en sida med ord och små bilder utspridda överallt, som ett kalejdoskop. Vad menar hon att jag ska läsa ut av det här? ”Den här kvinnan ser ut som du”, säger jag. ”Vad häftigt!”

Jag tittar bort mot Emma, men hon står med ryggen åt mig och stirrar ut. Hennes fönster vetter mot trädgården, och mitt emot ser man badrummet på övervåningen i mitt hus. ”Inte exakt som du. Men som en äldre version av dig.” ”Vad mer ser du?” ”Hon heter som du, fast Jones som andra efternamn.”

Högst upp på sidan står det ”Facebook”. Det är en rörig sida, med grafik och ord överallt.

16

”Är det du som har gjort det här?” frågar jag. Jag har ordbehandling i år, och där får vi lära oss att skapa, redigera och spara filer. Emma är ett år äldre än jag och läser fortsättningskursen.

Hon vänder sig mot mig med en skeptisk min. ”Man skulle faktiskt kunna göra nåt sånt här”, säger jag.

Hon kanske har fått i uppgift att göra en webbsida där hon fantiserar om sin framtid. Hon har skrivit att Emma Nelson Jones gick i vår skola, att hon bor i Florida nu, och är gift med en kille som heter Jordan Jones Junior. Killens namn låter påhittat, men hon har åtminstone inte döpt sig till Emma Nelson Grainger, efter den där friidrottskillen.

Eller Emma Nelson Wilde efter sin nuvarande kille. Apropå Graham, skulle hon inte göra slut med honom?

Emma sätter sig på sängkanten och pressar händerna mellan låren. ”Vad tror du?” ”Jag vet inte riktigt vad du är ute efter”, säger jag. ”Vad menar du?” ”När ska det vara klart?” frågar jag. ”När ska vad vara klart?”

Hon kommer fram till mig, tittar på skärmen och klappar två fingrar mot läpparna. Det droppar vatten från hennes hår, tröjan är blöt, och innanför den skymtar behån med små stjärnor i regnbågens alla färger. Jag försöker låta bli att titta. ”Josh, säg som det är”, säger hon. ”Hur gjorde du det här?” ”Jag?” ”Det var du som sa åt mig att köra skivan”, säger hon och 17

böjer sig ner och trycker på utmatningsknappen på hårddiskenheten. ”Du sa att det var AOL på den.” ”Det var det också.” Jag pekar på skärmen. ”Inte vet väl jag hur man gör sånt här.” ”Du har en massa foton på mig. Har du scannat foton i skolan och …?” ”Och ändrat så att du ser äldre ut? Hur skulle jag kunna göra det?”

Jag börjar svettas om händerna. Om det inte är Emma som har gjort det här, då …

Jag gnider handflatorna mot knäna. Ena hjärnhalvan viskar att det här är en webbsida från framtiden. Den andra halvan skriker åt den första halvan att den är en idiot.

På fotot ler Emma Nelson Jones med fina linjer runt ögonen.

Emma viftar med handen mot skärmen. ”Tror du att det kan vara ett virus?” ”Eller ett skämt”, säger jag. Jag tar skivan och granskar den. Någon i skolan kanske visste att Emma skulle få en ny dator och gjorde något skumt med den här skivan och … la den i min brevlåda?

En massa korta inlägg löper längs mitten av sidan. De är skrivna av Emma Nelson Jones, och andra personer har svarat.

Emma Nelson Jones Funderar på att göra slingor i håret.

Gilla · Kommentera · för 4 timmar sedan

18

Mark Elliot Ändra ingenting, E! för 57 minuter sedan · Gilla

Sondra McAdams Vi gör det tillsammans!! :)

för 43 minuter sedan · Gilla

”Om det är ett skämt, fattar jag det inte”, säger Emma. ”Vad är poängen?” ”Att man ska tro att det kommer från framtiden kanske.” Jag skrattar. ”Den här sajten kanske betyder att du är berömd.”

Emma skrattar. ”Mm, säkert. Vad skulle jag vara berömd för? Saxofonen? Löpningen? Eller jag kanske är en världsberömd rollerbladeåkare?”

Jag hänger på. ”Rollerbladeåkning kanske är en OSgren i framtiden.”

Emma tjuter till och slår ihop händerna. ”Och Cody kanske klarar kvalgränsen på etthundra meter och så får vi åka till OS tillsammans!”

Det är helt otroligt hur hon kan få in Cody Grainger vad man än pratar om, jag avskyr det.

Hon pekar längst ner på sidan. ”Vad är det här?”

Emma Nelson Jones Undrar var maken har hållit hus hela helgen …

Gilla · Kommentera · för 20 timmar sedan

Under inlägget ligger ett foto som till större delen är dolt 19

av skärmens nederkant. Det man ser verkar vara ett hav.

Jag rör pilen över fotot. ”Ska jag klicka och se om …?” ”Nej!” säger Emma. ”Tänk om det är ett virus, och ju fler sidor vi öppnar, desto värre blir det? Jag vill inte paja datorn.”

Hon tar ifrån mig skivan och lägger den i översta skrivbordslådan.

Jag vänder mig om i stolen och tittar på henne. ”Kom igen. Vill du inte se vem du kommer att gifta dig med, även om det är en bluff?”

Hon funderar ett ögonblick. ”Okej då.”

Jag klickar på fotot, ett nytt fönster kommer upp och vi ser den stora rutan långsamt fyllas uppifrån och ner.

Först ser man bara havsvågor. Sedan ansiktet på en man med solglasögon. Sedan hans fingrar, som griper runt den svärdfiskliknande näbben på en fisk. När bilden är fulladdad står mannen i fören på en fiskebåt. ”Vilken jättefisk!” säger jag. ”Undrar var han är nånstans. Antagligen ska det föreställa Florida.” ”Vilken snygging!” säger Emma. ”För att vara så pass gammal. Undrar var de fick tag i det fotot.”

Det knackar på dörren och vi rycker till. Emmas mamma kommer in. ”Funkar datorn bra?” frågar hon. ”Surfar ni runt på webben och utnyttjar gratistimmarna nu?”

Emma skruvar på sig lite. ”Vi tittar på svärdfiskar.” ”Och framtida äkta män”, säger jag och får ett hårt nyp på baksidan av armen.

20

”Kan ni fortsätta om en stund?” frågar hennes mamma. ”Marty måste ringa en kund före middagen och det kan han ju inte göra när ni är inne på det där Internet.” ”Men vi är inte klara”, säger Emma. ”Och jag vet inte om det går att komma in på den här sidan igen.”

Hon har rätt. Tänk om vi inte kan komma tillbaka. Även om det är en bluff finns det så mycket mer att titta på.

Emma måste komma på någonting bra att säga så att vi får vara kvar online. ”Vi har bara en telefonlinje”, säger hennes mamma. ”Skriv upp sidans namn så kan ni gå tillbaka sen. Om det blir tjafs om det här så …” ”Det blir det inte”, säger Emma. Hon rör på musen, suckar och loggar ut.

Den elektroniska rösten säger ett muntert ”Hej då!” ”Tack”, säger Emmas mamma. Sedan lägger hon huvudet på sned och tittar på mig. ”Vad roligt att se dig här igen, Josh. Vill du stanna och äta med oss?”

Jag reser mig, tar skateboarden och undviker Emmas blick. ”Jag kan inte. Jag har så mycket läxor, och mina föräldrar …” Jag tystnar och känner hur det hettar i kinderna.

Vi går ner, och Emmas mamma går in i badrummet där Martin håller på att ordna med en massa plastkassar från en inredningsbutik. Emma öppnar ytterdörren åt mig och böjer sig fram. ”Jag försöker logga in igen om ett tag”, viskar hon. ”Okej”, säger jag och tittar ner på skateboarden. ”Hör av dig om det är nåt.”

21

3://Emma Det enda jag kan tänka på under middagen är Emma Nelson Jones. ”Svårt att tro att det är mager ost”, säger mamma glädjestrålande till Martin och tar en tugga till av pizzan. ”Och så päron i stället för peperoni. Jättegott!” ”Verkligen”, säger Martin.

Vi äter framför teven. De spelar in Seinfeld varje torsdag och tittar på det på söndagskvällarna. Jag tar en pizzabit från kartongen och forslar över den till min tallrik. ”Försiktigt”, påminner Martin mig. ”Nya mattan”, tillägger mamma.

Programmet avbryts för reklam, men Martin spolar inte fram utan flyttar sig bara närmare mamma och stryker henne över armen. Jag klarar inte av det här. Med tallriken i ena handen och mjölkglaset i den andra går jag upp på mitt rum.

Jag sätter mig på sängen med benen i kors och äter medan jag stirrar på datorns skärmsläckare. Det kanske inte är någon bluff ändå. Inget virus heller. Det kanske faktiskt finns en kvinna i trettioårsåldern som heter Emma Nelson Jones, som gick på Lake Forest High för många år sedan 22

och bara råkar ha samma födelsedag som jag. Men även om ett sådant sammanträffande inte är helt osannolikt, varför får jag upp henne på min dator?

Jag lyfter på telefonluren och ringer Josh. Jag kan hans nummer utantill och behöver inte titta på listan på anslagstavlan. Men så ångrar jag mig och lägger tillbaka luren i klykan. Josh vill inte bli indragen i det här. Han störtade ju ut ur mitt rum så fort han fick chansen.

Jag försöker med Kellan, men det tutar upptaget, och jag kan inte bestämma mig för om jag ska ringa pappa eller inte.

När han och Cynthia bodde här i Lake Forest träffades vi jätteofta. Vi sprang tillsammans, och när han spelade sax med sitt jazzband fick jag ofta komma upp på scenen och vara med i en låt. Men nu för tiden när jag ringer känns det alltid som om jag stör honom eftersom han har så fullt upp med sin nya dotter, Rachel. Jag har bara åkt ner och träffat honom två gånger sedan han flyttade, en julvecka och fyra dagar på vårlovet.

Jag äter upp pizzan och går till badrummet. Eftersom badrummet på nedervåningen inte går att använda måste jag ta vägen genom mammas och Martins rum varenda gång jag ska kissa. När jag ser mig i spegeln tänker jag på Emma Nelson Jones och hennes slingor.

Jag har alltid gillat min hårfärg, särskilt på sommaren när jag sprayar håret med Sun-In så att det ser solblekt ut. Men en dag kanske jag också kommer att fundera på att göra slingor.

Ja, det kanske jag kommer att göra.

Jag skyndar mig tillbaka till datorn och lägger handen på musen. När jag ringer upp AOL kommer jag till deras 23

förstasida, men då klickar jag på ”favoriter”. Kellan säger att man kan ha länkar till sidor man gillar där.

Och där är den. Facebook. När jag klickar kommer den där rutan upp igen, där jag uppmanas ange användarnamn och lösenord, vilket jag snabbt gör.

Joy Renault Kollar på Harmony Alley Carjackers för första gången sedan college. Jippiee!!!

Gilla · Kommentera · för 17 timmar sedan Gordon Anderson Vad dumt det känns att beställa

äppel­juice när man är vuxen, som om man automatiskt vill läspa när man säger det.

Gilla · Kommentera · för 4 timmar sedan Doug Fleiss Äppeljuice luktar som ett spädbarns andedräkt. för 2 timmar sedan · Gilla

Uppe i hörnet, bredvid namnet ”Emma Nelson Jones”, ligger ett annat foto än förra gången. När jag klickar på namnet kommer det upp en sida med en större version av samma foto. Emma ser glamorös ut i bredbrättad hatt och solglasögon.

Under fotot finns en flik som det står ”information” på.

Jag klickar på den.

Skolor Lake Forest High School, examensår 1997

1997? Det är ju då jag kommer att gå ut. Det är nästa år!

24

Jag tvingar mig att inte titta på fotot på min avgångsklass och scrollar ner. Emma Nelson Jones har gjort en lista med favoritfilmer, -böcker och -musik.

Filmer American Beauty, Titanic, Toy Story 3

De två första filmerna har jag inte hört talas om, men det gläder mig att det tydligen kommer två uppföljare till Toy Story. Ändå är det böckerna som verkligen får mig att haja till.

Böcker Tuck Everlasting, Harry Potter, The Help

Jag vet varken vad Harry Potter eller The Help är, men Tuck Everlasting fick jag av Josh när jag fyllde elva. Jag minns fortfarande när jag läste scenen där Tuck ror Winnie över sjön. Båten fastnar i ett trassel av rötter och Tuck säger att vattnet forsar förbi på samma sätt som tiden. När jag läste de raderna kände jag mig djup och filosofisk.

Jag går tillbaka till sidan där Emma Nelson Jones skrev att hon vill göra slingor i håret, men nu hittar jag inte det inlägget. Det står fortfarande att hon är gift med Jordan Jones Junior, men fotot på honom och fisken är borta. Vad konstigt. Hur kan allting ha ändrats helt plötsligt?

Emma Nelson Jones Torsdagen den nittonde maj kommer att gå till historien. Men frågan är om det är på ett positivt eller negativt sätt. Ska fundera på det medan jag lagar middag.

Gilla · Kommentera · för 2 timmar sedan

25

Det är ju den nittonde maj i dag! Det betyder alltså att allt det här händer i detta nu. Men det är inte torsdag i dag. Det är söndag.

Tre personer har kommenterat och frågat vad hon ska laga för mat. Lustigt nog svarade hon att hon tänkte göra en av mina favoriträtter.

Emma Nelson Jones Makaronipudding. Är i stort behov av tröstmat.

för ungefär 1 timme sedan · Gilla

Några fler personer kommenterar hur mycket de älskar tröstmat, och längst ner har Emma skrivit någonting för bara tolv minuter sedan. När jag läser det, reser sig håren på mina armar.

26