u d l ä l sa? l i V
I urval av Sofia Hannar, Annika Lundeberg och Lena Thunell
vill du läsa? – elsa beskows sagoskatt © Text och bild: Elsa Beskow, 2012 © Bonnier Carlsen Bokförlag, 2012 Omslag och grafisk form: Lena Thunell Omslagsbilden är kolorerad. Ur: Årets saga, utkom första gången 1927 Kalligrafi: Marianne Petterson Soold Repro: Allmedia Öresund ab, Malmö, 2012 Tryckt av Livonia Print, Lettland, 2012 isbn 978-91-638-7019-4 www.bonniercarlsen.se
Innehåll Vill du läsa 1 Första skolåret
Vill du läsa 2 8 – 65
Andra skolåret
Vill du läsa 3 66 – 111 samt 116
Bredvidläsebok för de två första skolåren 112-140 samt 41 och 110
Medförfattare: Felix Körling,
Medförfattare: Herman Siegvald,
Medförfattare: Z. Topelius,
Alice Tegnér, Astrid Gullstrand,
Z. Topelius, Jeanna Oterdahl,
Jeanna Oterdahl, Hugo Gyllander,
Israel Kolmodin
K.V. Kaalund, Ingrid Wallerström,
Jacob B. Bull, Alice Tegnér
K.-E. Forsslund, C.W. Böttiger, P.A. Jensen, Alice Tegnér
Utkom 1935, Svenska Bokförlaget
Utkom 1936, Svenska Bokförlaget
Utkom 1937, Svenska Bokförlaget
MOR Mor! mor! O, mor! Orm! 8
LISA BAKAR KAKOR Toto får två kakor av Lisa. ”Vill Hans smaka?” sa Lisa. ”Ni får två kakor var.” ”Kakorna är så fina. Kan Karo få smaka en?” sa Hans. ”Visst kan Karo få en kaka. Vill ni ha till flera, så får vi baka mera”, sa Lisa. 15
v ill du l äsa 1
Hans metar Hans metar i ån. Karo sitter och tittar på. Far: Goddag, Hans! Har du fått napp? Hans: Goddag, far! Nej, jag har inte fått något napp än.
Far: Tror du inte, att det nappar bättre högre uppåt ån? Hans: Men se, far! Nu hoppar ju korken opp och ner, och toppen på metspöt böjer sig. Då är det väl napp? Far: Stopp, Hans! Dra inte opp än! Då kan fisken släppa taget, så att du tappar den. Släpp efter litet i stället! Hans: Kan jag dra opp nu? Far: Ja, nu går det nog bra. Hans: Titta, far! Se, en sådan baddare! Far: Tack, Hans! Den blir fin till middag. Hans: Jag visste, att jag skulle få napp! Far: Det trodde nog Karo också. Se, hur han hoppar!
29
•
•
v ill du l äsa 1
Månaderna
Stjärnorna
Läs stj som sj
Far och Lisa ror på sjön, när det börjar skymma. Lisa: Ser far stjärnan där? Far: Ja, Lisa, men sitt stilla i båten, annars kan den kantra! Lisa: Vad är kantra för något? Far: Detsamma som stjälpa. Lisa: Så långa stjälkar näckrosorna har! Far: Ja, de når ända upp till vattenytan. Lisa: Vad är det för en fågel, som flyger därborta? Far: Det är visst en fiskmås. Ser du, hur den vippar med stjärten, var gång den dyker? Lisa: Varför dyker fågeln? Far: Den stjäl visst fisk. Lisa: Se, så många stjärnor det syns nu, far! Där är 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7… Jag kan rakt inte räkna alla! 48
JANUARI börjar året, FEBRUARI kommer näst, MARS, APRIL ha knopp i håret, MAJ och JUNI blomma mest, JULI, AUGUSTI och SEPTEMBER rika, härliga framgå, men OKTOBER och NOVEMBER och DECEMBER äro grå.
v ill du l äsa 1
När Olle ville köpa tid Olle: Goddag, herr urmakare! Urmakaren: Goddag, goddag! Jaså, det är så stort folk ute och går. O: Jag är inte stor, jag är bara sex år! U: Nå, vad kan en så liten man vilja? O: Jag skulle be att få köpa litet tid. U: Vad ska du ha tiden till? O: Jag ska ge den åt mor. U: Har hon inte tid nog då? O: Nej, hon säger, att hon inte har tid, när jag ber henne läsa sagor för mig. U: Varför tror du, att du kan köpa tid här? O: Jo, Kalle sa, att det är urmakaren, som mäter upp tiden. U: Ja, mina klockor mäter nog upp tiden, men inte kan jag sälja någon tid för det, för tiden kan man varken se eller ta på. O: Men höra den kan man väl? Det är väl den, som pickar inne i klockorna? U: Nej, det är bara uppdelningen av tiden, som låter så där. Du vet väl, vad en dag är, Olle?
O: Ja, en dag är från det att solen går upp och tills den går ner. U: Ja, det är just ett stycke tid, ser du. O: Är natten också ett stycke tid? U: Ja visst. O: Men då sover man ju! U: Ja, tiden, ser du, går också när man sover. Lägger du nu ihop en natt och en dag, så får du ett dygn, och av sju sådana dygn blir det en vecka. O: Det är allt ett väldigt stort stycke tid! U: Å, det finns allt större stycken. Det finns månader, och de är mer än fyra veckor långa. Tolv sådana månader kallas ett år, och när så lång tid har gått, är du sju år i stället för sex.
49
•
•
v ill du l äsa 1
O: Då är jag nog väldigt stor, för jag växer för var dag, säger mamma. U: Det gör du säkert. O: Finns det inte små stycken tid också? U: Jo visst. Det är just dem, som timvisaren på klockan mäter upp. De kallas timmar, och dem kan du se här! Det går tjugofyra timmar på ett dygn. Timmarna delas också upp i mindre delar, som kallas minuter. Och minuterna delas i små, små stycken, som kallas sekunder. Ser du, så bråttom den lilla visaren har för att hinna peka ut alla sekunderna! O: Men varför behöver man dela upp tiden så där förfärligt smått? U: Jo, ser du, det är så mycket, som man måste hinna med på en dag. Tänk på mor bara, vad hon ska hinna. Först lagar hon väl frukost på morgonen? O: Ja, och hon dukar också och städar. Och sen lagar hon middag och kvällsmat, och så bakar hon och diskar. U: Ja, där ser du själv! O: Men är det ingen tid över, som inte alls finns på klockan, men som jag kan få köpa och ge mor? U: Nej, min gosse lilla. 50
Men det finns kanske ett annat sätt att köpa tid åt mor. Är det inte något av mors arbete, som du kan göra i stället? O: Jo, duka kan jag förstås och duka av, och torka disk och sopa förstugan. U: Nå, brukar du göra allt det där? O: Neej, bara ibland.
U: Varför gör du det inte alltid? O: Jag vet inte. U: Det är nog för att du är litet lat. O: Får mor tid att läsa sagor för mig då, om jag hjälper henne? U: Det tror jag säkert. Men nu har jag inte tid med dig längre. Adjö, adjö, och lycka till!
•
v ill du l äsa 1
Underliga djur En gång, när Lisa var med mor i staden, fick hon en så trevlig leksak. Hon fick en ask med små pappbitar, och på var pappbit var det tryckt en bokstav. Så snart Lisa kom hem, försökte hon sätta ihop bokstäverna till ord. Hans hjälpte till, och han och Lisa hade så roligt. De lade först ut ”Far” och ”Mor” och sina egna namn. Så föreslog Lisa, att de skulle lägga ut namn på olika husdjur, och Hans bestämde, att det skulle vara fyra bokstäver i varje ord. De lade upp tio ord. När mor såg det, sa hon: ”Det måste ni låta stå, tills far kommer hem,
så att han kan se, hur duktiga ni är.” Då blev Hans och Lisa så glada och sprang ut i trädgården och lekte. Men Toto tyckte också om att leka med de lösa bokstäverna och flyttade om dem litet i varje ord. När far kom hem på kvällen och skulle se, hur duktiga Hans och Lisa var, såg det ut så här: Hndu ätsH srGi nöHa pupT Aakn lavK Ktta uaDv Lmma ”Det var underliga djur!” sa far. Nu får du försöka ta reda på, vilka djur Hans och Lisa hade tänkt på!
Säg fort, många gånger! Packa pappas kappsäck! Fem kockar stötte fem pepparkorn i en kopparpanna. Flyg, fula fluga, flyg! Och den fula flugan flög. Sex laxar i en laxask.
64
v ill du l äsa 2
•
Farväl till sommaren Men om nu du måste gå, lönar det sig ej att sörja. Roligt blir det allt ändå att på nytt i skolan börja, se igen dem alla där: Olle, Britta, Sven och Mia. Om vi kvickt vår läxa lär, kan vi sedan vara fria.
Kära sommar, stanna kvar! Jaga undan molnen fula! Än vi bär i skogen har, än är träden inte gula. Snälla sommar, flyg ej bort! Blomma än på fält, i hagar! Tänk, att lovet var så kort, det tar slut om några dagar.
Fly då ej med sådan fart! Mycket än vi ville hinna, innan skolan börjar snart och vår fritid ska försvinna. Utan läxor och besvär vill vi ännu springa glada, sparka boll och plocka bär, klättra, simma, ro och bada.
Tänk, om ingenting man minns, när i skolan fröken frågar! Tänk, ifall det inte finns någon alls, som svara vågar! Kom! Vi leker skola nu, övar oss en smula bara! Säg mig, vad är 6 + 7? Är det någon, som kan svara?
v ill du l äsa 2
Sommaren lider mot sitt slut Barnen lekte visst inte hela dagarna. De gjorde nytta också. Några krattade gården, och andra rensade i trädgården och vattnade. När korna och kalvarna släpptes ut att beta på gräsvallarna, hjälpte barnen till att valla dem. Så var de ute och plockade blåbär och hallon i skogen. De plockade massor av blåbär till sylt och saft. En dag var faster Malin och Maja med i skogen. Då hade de matsäck med sig och var borta hela dagen. Faster Malin bar lillan i en korg på ryggen. Det var en väldigt rolig dag. Ibland var de med Jonas och fiskade. En dag kom Nisse och Hans hem med så mycket fisk, att det räckte till middagen.
En dag kom Signes farmor och hämtade henne. Hon kom med häst och vagn och körde själv. Barnen tyckte, att hon såg så snäll ut. Nu var hon alldeles frisk. Hon hade med sig en påse kakor till farmor och en hel burk karameller till barnen. Signe var glad att få träffa sin farmor. Men hon hade i alla fall tårar i ögonen, när hon skulle resa från Lövsta. Maja grät och Lisa med, för de hade blivit så goda vänner med Signe. ”Jag ska be mamma, att hon bjuder dig och Hans att hälsa på mig under jullovet”, viskade Signe till Lisa, innan hon reste. Sedan dröjde det inte länge, förrän Hans och Lisa också måste resa hem. Men Klas skulle få stanna några dagar till och följa med farbror Anders till staden, när han nästa gång reste dit. Så var sommardagarna på Lövsta bara en rad ljusa, glada minnen. Men det var roligt att ha de minnena att tänka på under vintern. 79
•
•
v ill du l äsa 2
Mormors kanariefågel Mor mor har en k anariefågel. Den heter Gull och sjunger så vackert. Men den sjunger nästan för högt ibland, tycker mormor, när hon har främmande. Då brukar hon lägga en svart duk över buren, och då tror Gull, att det är natt, och blir alldeles tyst. Gull brukar ibland få flyga omkring fritt i rummet. Han får bada också i en skål, som står mitt på bordet på en bricka. Hans och Lisa vill så gärna, att Gull ska bada, när de är hos mormor. Då plaskar Gull och stänker vatten åt alla håll. Sen sitter han och torkar sig med näbben. 98
Misse är lika intresserad av den lilla fågeln som Hans och Lisa, men Misse rör aldrig Gull, för Misse är en klok och fin katt. När Gull har badat och flugit omkring en stund i rummet, flyger han alltid tillbaka till buren. En gång kom farbror Jonas och hälsade på, när barnen var där och Gull just hade badat. Farbror Jonas är mycket gammal och var god vän med morfar, när han levde. Farbror Jonas går alltid i hög hatt och har käpp med silverknopp. Mormor skulle just bära ut brickan med Gulls badskål, när farbror Jonas kom. Och farbror Jonas satte strax ifrån sig hatten och tog brickan från mormor och bar ut den i köket. Sen bjöd mormor på kaffe, och barnen fick choklad. Men när de kom in i andra rummet, var lilla Gull försvunnen, och fönstret stod öppet. Det hade blåst upp av draget, för att haken inte var på. Mormor och barnen blev så oroliga för Gull. De gick genast ned på gården och tittade efter, om Gull satt i trädet, som står där. Och farbror Jonas gick ut på gatan och letade efter Gull, fast han var barhuvad. Men när de inte såg till Gull, gick de upp igen. Och farbror Jonas hjälpte mormor att skriva en annons till tidningen om att Gull hade flugit bort.
v ill du l äsa 2
Så här skrev han:
Klockan tolv Om jag står vänd så här, och solen värmer nacken, då har jag norr så där likt skuggan uppå backen. Då farbror Jonas hade skrivit den fina annonsen, ville mormor, att han skulle stanna till middagen, så att det dröjde rätt länge, innan han gick. Men när han till sist tog sin höga hatt … så flög lilla Gull upp och slog till en glad drill! Han hade suttit under hatten hela tiden och trott, att det var natt. Ni skulle ha sett, hur förvånad farbror Jonas blev, när han fick se Gull! Och ni skulle ha hört, hur mormor och barnen skrattade. De var ju så lyckliga över att de hade fått igen Gull.
Och väster är åt vänster, och öster är åt höger, och söder är åt solen, åt solen varm och kär.
99
•
•
v ill du l äsa 3
Fyra små lökar
i en vr å av tr ädgården låg fyra små lökar och väntade på sina krukor. Det var en så vacker höstdag. Solen lyste på de gula lönnlöven och på de röda rönnbären. Och högt uppe på den blå himlen seglade små vita moln. Det var ganska kallt, men trädgårdsmästaren brände gammalt ris i en hög ett stycke därifrån, så att de små lökarna frös inte. ”Vad ska vi bli, när vi blir stora?” sa den minsta löken till de andra. ”Jag vill bli röd som de röda rönnbären”, sa den största löken. ”Nej, jag blir hellre gul som lönnlöven”, sa den andra löken. ”Jag vill bli vit som de vita molnen, det är det vackraste jag vet”, sa den minsta löken. Men den fjärde löken sa inte något. Han låg och såg på de fladdrande lågorna. En sådan låga ville han bli lik, men det vågade han inte säja. 114
Så kom trädgårdsmästaren. Han hade fyra krukor med sig och satte en lök i var kruka. De fick fin och god jord, så att de skulle kunna växa bra. Och så satte han ner krukorna i en grop och täckte väl över med löv. Det blev vinter och snö i trädgården, medan de små lökarna låg och drömde. En dag fick de komma upp ur den mörka gropen. Då hade de redan börjat gro. De fick stå i ett kallt rum först, för att de inte skulle växa för fort. Men efter någon tid flyttades de alla fyra till ett soligt fönster. ”Nu får vi snart våra blommor”, sa de små lökarna. Å, vad de var glada! De växte och växte, och rätt som det var, så hade de sina blommor färdiga. Alla fyra slog ut på samma dag. Här kan du se, att det blev alldeles så, som de önskade. Den första blev röd som rönnbären. Den andra blev gul som lönnlöven. Den tredje blev vit som de vita molnen. Och den fjärde är allt lik eldslågorna. Tycker du inte det?
v ill du l äsa 3
A-B-C-visa A BCDE här ska du få se lilla Rulle, se han har långa byxor just som far.
PQRST syskonen de tre, Brita, Sven och lilla Per, står och viftar åt dig här.
FGHIJ just som trolleri hoppar Puck ur lådan sin nästan mitt på näsan din.
UVXYZ vi till middag äta kål och morötter ibland från vårt eget trädgårdsland.
K LMNO jo, nu må du tro, Kisse Misse har det bra, råttan slipper han att ta.
Å och Ä och Ö! nu säjer vi adjö!!!! Läs nu alfabetet här, så att du det riktigt lär!
119
•