I urval av Jeanna Eklund och Annika Lundeberg
~ innehüll ~ 
Smü cyklar  8
Det kvittrar och glittrar om vüren  9  �
Den olydiga ballongens egen visa  10  � Majas visa  12  �
Nej, se det snÜar  14  � 
SnÜn har inte lätt fÜr sej  15 Smü krokiga vägar  16 HÜstskoj  18
Blinka, lilla stjärna  20  �  Billy pü landet  21
Hotellet vid havet  44 Morris i snÜn  46
Sockerbagaren  48  � 
Tre pepparkaksgubbar  49  �  Vanten  50
Sniff sniff  54
Idas sommarvisa  64  �  Sommarsüngen  65  �  SnÜgubben  66
Goder afton, goder afton  68  �  Lusse lelle  68  � 
  � = süngtext
Gläns Üver sjÜ och strand  70  � När det lider mot jul  71  �
När lilla syster Kanin badade i det stora havet  72 Mitt paraply  86
Räven raskar Üver isen  88  � Uppü källarbacken  89  �
Prästens lilla krüka  89  � Gubben HÜst  90
Julklappstüget  92 MÜssens julafton  96 Tomten  100 Pelle SvanslÜs och spÜket  102 Vür pü Saltkrükan  114  � Blüsippor  115  �
Hej, sa Petronella  116  �
Oj, vad det regnar idag  117  � Vargen ylar i kalla natten  118 Sune har nya stÜvlar  119
Sov, du lilla vide ung  126  � Pippi firar fÜdelsedag  127 Register  139
12
© AB Nordiska Musikförlaget. Tryckt med tillstånd av Ehrlingförlagen AB
Majas visa När lillan kom till jorden, det var i maj, när göken gol, sa mamma att det lyste av vårgrönt och av sol. Sjön glittrade som silver, och körsbärsträdet stod i blom, och svalan, kvick och munter, just hit med våren kom. Gullvivans plym sågs vaja, bofinken slog så glada slag, då blev jag döpt till Maja, ty lillan, det var jag. Och därför, säger mamma, så är jag nästan alltid glad, jag tycker hela livet är som en solskensdag. Alice Tegnér
Bild: Catarina Kruusval
13
Sniff sniff Text: Haruko Östergren Bild: Eva Eriksson
Här kommer valpen Sniff. Han luktar alltid på något, både här och där.
Sniff, sniff! Vad är det som luktar? Sniff, det måste vara hitåt.
54
Här är det! Vov, vov. Jag kanske ska gräva lite …
55
Snögubben Text: Trad Bild: Mati Lepp
En snögubbe ska vi rulla, vi gör den utav snö, sa Per en dag till Ulla, då ute det var tö.
Låtsas rulla en snöboll
En morot blir till näsa. En hatt den sedan får och ögon till att läsa. En käpp så att den står.
Visa på näsan Låtsas sätta på en hatt Peka på ögonen
Men solen börjar skina från himmelen så klart och gubben börjar grina och töar bort med fart.
Armarna runda som en sol över huvudet Fingrarna spretar som solstrålar Se ledsen ut Sjunk ihop med kroppen
67
Pelle Svanslös och spöket Text: Gösta Knutsson Bild: Harald Sonesson
Du har säkert hört talas om Pelle Svanslös. Han heter så för att han inte har någon svans. Den bet en råtta av när han var liten och bodde på landet. När Pelle sedan kom till stan, blev han väldigt retad av de andra katterna. ”Ha ha, Pelle har ingen svans”, sa de och dansade i ring omkring honom. Den elakaste katten hette Måns, och 102
han försökte göra det besvärligt för Pelle och lura honom på alla möjliga sätt. Pelle är en mycket snäll katt, men han kan vara listig också. Och därför händer det ofta att det är Måns som råkar illa ut. Pelle Svanslös hade en kattvän som också hette Pelle. Den katten kallade de andra katterna Pelle Svansson. En höstkväll när stormen tjöt och reg-
net piskade, hade Pelle Svansson en bjudning i ett skjul på sin gård. Pelle Svanslös var där och Måns och Bill och Bull och en mycket söt katt, som hette Gullan. – Ja, vad ska man roa sig med en sån här mörk kväll? sa Pelle Svansson. – Vi kan berätta spökhistorier. Det passar bra en sån här kuslig höstkväll, sa Måns. Alla tyckte att det var ett bra förslag. – Då börjar väl jag med att berätta om det hemska spöket August, sa Måns. – Hu, så otäckt, sa Bill.
– Jag är rädd, sa Bull. – Nu håller Bill och Bull sig tysta, sa Måns, för nu ska jag berätta.
103
Nu när alla hade fått sina födelsedagspresenter, var det tid att gå till bords. Massor av kakor och bullar stod upp dukade på bordet. Kakorna var rätt konstiga i fasonen, men Pippi påstod att de hade såna kakor i Kina. 132
Så hällde Pippi upp choklad med vispgrädde i kopparna, och sedan var det meningen, att man skulle sätta sig. Men då sa Tommy: ”När mamma och pappa har middag, så får alltid herrarna ett kort, där det
står, vilken dam dom ska föra till bordet. Det tycker jag, vi skulle ha också.” ”Kör i vind”, sa Pippi. ”Fast det blir värre för oss, eftersom det bara är jag som är herre”, sa Tommy tvehågset.
”Å prat”, sa Pippi. ”Tror du, att Herr Nilsson är en fröken kanske?” ”Nä visst nä, jag glömde ju Herr Nilsson”, sa Tommy. Och så satte han sig på vedlåren och skrev på ett kort: ’Herr Settergren behagade föra fröken 133