I urval av Sara Hedenberg och Annika Lundeberg
Elsa Beskows Sagoskatt – Tripp, Trapp, Trull © Text och bild: Elsa Beskow, 2010 © Text och musik: Respektive upphovsman, 2010 © Bonnier Carlsen Bokförlag, 2010 Omslag och grafisk form: Fredrika Siwe Omslagsbilden är kolorerad. Ur: Årets saga, utkom första gången 1927 Kalligrafi: Marianne Petterson Soold Notsättning: Jan Löw Repro: Allmedia Öresund ab, Malmö, 2010, Årets saga Fälth & Hässler AB, Värnamo 2010 Tryckt av Livonia i Lettland, 2010 isbn 978-91-638-6709-5 www.bonniercarlsen.se
Innehåll Sockerbagaren 8
Borgmästar Munte
68
Videvisan 9
Karusellen 70
Tusselull
10
Hattstugan
11
Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin
Pyrola
28
Dans i det gröna
102
Aspen
30
Häxan Avundsjuka
104
Årets saga
31
ABC-resan
107
Gläns över sjö och strand
54
Olles skidfärd
123
Mors lilla Olle
56
Tryggare kan ingen vara
138
Baka, baka kaka
58
Register
140
Rutbacka och Randåkra
59
72
h at tstuga n
Men när de slutat sota skrek de: ”Hu! vad vi har blivit rysligt svarta … Vi måste genast ta ett grundligt bad för annars blir nog inte mamma …”
Men när de tvättat sig från topp till tå var kläderna för svarta att dra …
18
h at tstuga n
Då hitta’ flickan hastigt på ett sätt: ”Vi tar och ställer till en riktig … En eld vi gör på strand här utanför och kokar kläderna som mamma …
Och snart en munter eld på stranden sprakar allt mera ved de in i elden rakar.
Och om vi skyndar oss allt vad vi orka så hinner kanske kläderna att …”
Det är så roligt att se elden flamma, de glömmer både tvätt och tomtemamma. 19
å r ets saga
Kära äpple på äppelkvist, ingen möda du har förvisst, hänger bara och mognar glad högt däruppe bland gröna blad, måste aldrig till skolan vandra som vi andra. Kanske glädjen ej blir så lång! Kanske slår du mot trädgårdsgång, eller knuffas du till din sorg plötsligt ner i en äppelkorg! Stötta kastas ni om varandra, du och andra. Äpple, hör vad jag säjer dej! Hoppa ner du så lätt till mej! Varligt tar jag dig mot minsann, trygg i fickan du sedan kan utan stötar till skolan vandra med oss andra.
48
å r ets saga
Vad du är gul, Oktober, vad du är gul och grann! I rödaste cinnober din pensel måla kan. I guld och rött du frossar att göra hösten glad. Se lönnen, hur den blossar med sina röda blad! Bliv kvar, allt guld som lyser, och fall ej alltför snart! När du gått bort, man fryser, och allt är mörkt och bart. Fall långsamt, gula slantar, på gärde, sten och stock! Än vill vi slippa vantar och ullig vinterrock.
49
Borgmästar Munte Borgmästar Munte Text och musik: Alice Tegnér Rytmiskt D
A7
red D
Frun red eni schäck, som var så
Borg - mäs - tar’ Mun - te han
D
Em
A7
sist
D
kom en präst
på
red
hal - ter
häst.
G
A7
mås - te
å - ka
A7
å - ka
ef
D
i
schä
-
sen,
Men
i
schä
-
sist
Em
D
ung - e herr Karl, A7
mås - te
å - ka
A7
å - ka
på
ef
red
på sin Pål - le,
hal - ter
häst.
Men
D
han
ha - de ing - en sad’l, D
i
schä
D7
-
sen,
han
men
D
han
ha - de ing - en sad’l,
- ter
en
ef - ter
ung - e herr Karl,
mås - te
in - ner - ligt täck,
kom en präst
i
schä
D
-
han
sen.
men
ha - de ing - en sad’l,
i schäck, som var så
han
D
A7
ef - ter kom Stol - le, han
D
han
- ter
D7
G
ha - de ing - en sad’l,
ef - ter
ung - e herr Karl,
mås - te
han
D
D
ung - e herr Karl,
© AB Nordiska Musikförlaget. av Ehrlingförlagen med tillstånd AB Copyright Tryckt G
Frun red
G
på sin Pål - le,
en
på sin Brun - te,
ef - ter kom Stol - le, han
in - ner - ligt täck, Em
han
sen.
69
Gamla häxan Avundsjuka
Ser hon mänskor glada stråla,
lömskt som alla häxor bruka
det kan häxan inte tåla,
tassar fram med steg så mjuka,
hon vill ha dem sura, snåla,
ryggen uti krum.
annars blir hon arg.
Andras glädje vill hon sluka, girigt sluka, listigt sluka, gamla snåla Avundsjuka, stygg och ful och dum.
104
Börjar genast ilsket väsa, sticker fram sin vassa näsa, viskar några ord så hesa som nu sist till Per:
Över hela jorden bor hon,
”Det är orättvist det här du,
ständigt efter föda gnor hon,
Lisa fick allt fler bär du,
ut och in i husen snor hon
dom är stygga mot dig, Per du,
hungrig som en varg.
det var styggt det här!”
Pelles hela glädje slök hon,
Mina bär är lika bra du,
under bordet hastigt dök hon,
jag vill inga andra ha du,
och på nästa offer rök hon
jag är ändå lika gla’ du;
med en faslig hast.
– mår du illa nå?”
Pelle han var dock en flink en, såg av häxan bara vinken utav svansen, men i blinken högg han henne fast.
Gamla fega Avundsjuka, hon är inte svår att stuka, nej hon är en riktig kruka, det gick som en dans:
”Var det du som stod och käxa?
Darra’ ynkligt utav fasa,
Vänta dig, du gamla häxa,
sjönk ihop liksom en trasa,
du ska få en grundlig läxa,
gnällde: ”Per, låt bli att basa!
hör nu bara på:
Aj, låt bli min svans!” Äntligen sin frihet vann hon, spiselhörnet hastigt hann hon, och i mörka vrån försvann hon som en råtta grå. Pelle sade: ”Låt oss akta, det är bäst vi henne vakta, annars kan hon smyga sakta in igen på tå!”
105
olles sk idfä r d
Därinnanför var en stor sal, där Kung Vinter satt hög och sträng på sin istron med en valross på var sida. För första gången tyckte Olle, att han frös litet, ty han kände sig nästan litet rädd för Kung Vinter. Men Farbror Rimfrost ledde Olle fram till tronen. ”Här ser du en rask gosse”, sa han, ”som är så glad över att du är här, att han nyss ropade ditt namn högt i skogen.” Då log Vintern, och hans ögon glimmade till som norrsken. ”Duktiga pojkar tycker jag om”, sa han. ”Du åker väl skidor?” ”Ja då”, sa Olle. ”Och kälke?” ”Ja, både framlänges och baklänges och på sidan med!” sa Olle. ”Och skridskor?” ”Jag har inga skridskor”, sa Olle. ”Nå, du kan väl få”, sa Kung Vinter, ”nu ska du väl se dig om i mitt slott, eftersom du kommit hit!”
130
olles sk idfä r d
Och så gav han Olle en nick, och Olle bockade sig väldigt djupt och följde med Farbror Rimfrost in i nästa rum. Det var ett välvt rum med väggar och tak av hårt kramad snö. Mitt på golvet brann en eld och röken gick ut genom ett hål i taket alldeles som i en lappkåta. Runt elden satt små lappgubbar och lappgummor och arbetade av hjärtans lust. Gubbarna sydde pjäxor, och gummorna stickade skidstrumpor. De hade så brått, att de knappast hade tid att se upp på Olle och Farbror Rimfrost, som gick genom rummet ganska fort, ty Farbror Rimfrost tyckte inte om elden. I nästa rum satt några småflickor och stickade skidvantar med långa skaft och broderade granna rosor på vantarna. De arbetade också flitigt, men hann ändå titta litet på Olle.
131