9789163865749

Anna Carey

Sloane sisters

Coolast vinner

Översättning Maria Holst

Till Joelle

Sloane Sisters – Coolast vinner Orginalets titel: Survival of the Fiercest Copyright © Anna Carey, Alloy Entertainment 2009 Först utgiven av HarperTeen, ett imprint hos HarperCollins, USA, 2009 Omslagsformgivning © Eva Lindeberg Översättning Maria Holst Sättning Martin Eriksson och Annika Meijer Redaktör Annika Meijer Utgiven på svenska av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Tryckt av V-TAB, Avesta 2010 isbn 978-91-638-6574-9 www.bonniercarlsen.se

Förord

★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★

N

är vi lämnade Cate, Stella, Andie och Lola var allt frid och fröjd på Upper East Side. Winston Sloane och Emma Childs hade gift sig och deras döttrar upplevde sina första stunder av familjelycka.

Nu ska deras föräldrar åka på smekmånad och tjejerna ska klara sig på egen hand. Kommer de att leka snällt när de har ett helt hus för sig själva? Tveksamt. De må vara en lycklig familj just nu. Men ingenting varar för evigt … särskilt inte när det gäller systrarna Sloane.

5

När föräldrarna är borta dansar döttrarna på bordet

★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★

C

ate Sloane stod vid fönstret i hallen och tittade på limousinen som stannade utanför huset. Hon slog ihop händerna och motstod frestelsen att knuffa ut sin pappa Winston och hans nya fru Emma genom dörren. De skulle åka på sin sista-minuten-smekmånad till Tahiti – efter sitt sista-minuten-bröllop som ägt rum kvällen före. Detta innebar att Cate en vecka framöver inte skulle behöva lyssna på någon annan än Margot, en hörselskadad pensionär i skinnbyxor. Margot var Stellas och Lolas mormor, och Cates nya styvsystrar verkade lika förfärade som Cate över kvinnans klädval. ”Nu åker vi”, sa Winston. Han såg sig omkring i hallen.

Stellas långa, klumpiga lillasyster Lola höll sin katt Mars i famnen. Cates lillasyster Andie, som var en och femtio lång, såg ut som en dvärg där hon stod bredvid Stella. ”Kom nu ihåg”, sa Emma och kramade sina döttrar, ”att mormor kommer att …” ”Snälla Emma”, sa Margot förnärmat. Hon blinkade åt tjejerna och rufsade till Emmas blonda hår. ”Kalla mig 7

Margot.” Hennes Derek Lim-haltertopp visade nyckelbenet och hud lika fläckig som en kuvertväska av ormskinn. ”Ja, lyssna på Margot.” Winston tittade på Cate med en blick som betydde: Det gäller dig.

Cate tog ett så hårt tag om Stellas arm att hennes knogar vitnade. ”Glöm Margot”, viskade hon. ”Nu är det vi som bestämmer.” Cate föreställde sig hur hon och Stella låg på takdäcket i sina Shoshanna-bikinis och drack läsk.

De skulle ägna eftermiddagarna åt att shoppa på Bergdorf Goodman och de sena kvällarna åt att prova vitlöks- och ingefärsräkorna på El Quinto Pino eller carpaccion på Buzina Pop. Men det bästa var att ett tomt hus innebar det perfekta tillfället att sjösätta deras nya ”studentförening” Kappa Sigma. ”Vi borde bjuda hit kompisar och sova över på taket i natt”, sa Stella med sin melodiska brittiska accent. ”Jag gillar ditt sätt att tänka.” Cate lutade sig närmare henne. ”Vi måste planera ett mingel – något för att officiellt tillkännage brytningen med Blythe.”

Cate fick en obehaglig känsla i magen bara hon nämnde Blythe Finley. Efter ett stort bråk på The Pierre tidigare i helgen hade Cate och Stella blivit sparkade från Kappa Beta Pi, föreningen som Cate hade grundat med sina bästa kompisar Blythe, Priya och Sophie. Kappa Beta Pi hade varit de populäraste tjejerna på Ashton Prep så länge hon kunde minnas. Och Cate hade varit den som bestämt, med Blythe som sitt pålitliga andrabefäl. Men på lördagen, när Stella och Cate bråkat om vem som skulle vara ledare för föreningen, hade Blythe gjort uppror och vänt Priya och 8

Sophie mot Cate. Så nu började Cate om i stället för att planera kampanjen inför elevrådsvalet eller sin femtonårsfest på Butter. Men hon var ändå fast besluten att göra nian till sitt år. Hon kunde inte låta en petitess som att bli av med alla sina så kallade vänner förstöra det.

Margot la armen om Lola och pekade på Winston och Emma. ”Gå nu! Ha så kul på Tahiti! Vi överlever utan er.”

Men Winston dröjde sig kvar i dörröppningen; hans blick landade på Cate och Stella. Han kliade sig i nacken. ”Vi ringer så fort vi kommer fram. Och om det är något så har ni numret till hotellet.” ”Ni har sagt det.” Cate gick sakta framåt så att hennes pappa tvingades röra sig ut genom dörren. ”Tre gånger.”

Cate sneglade på Stella och log. ”Vi klarar oss fint.”

Emma och Winston sa ett sista farväl, och Emma kysste alla på kinderna som man gör i Europa. Sedan gick de.

Lättad såg Cate sin pappa sätta sig i baksätet på limousinen. Winston och Emma hade låtit tjejerna stanna hemma från skolan i dag för att hämta sig efter bröllopet, men i morgon skulle Cate tvingas möta Blythe, Priya och Sophie.

Blythe satt förmodligen i sitt rum med Cates vänner nu och planerade den första övernattningen utan Cate eller lördagens shoppingrunda i SoHo. Hon och Stella måste organisera sig – omedelbart.

Lola vinkade när limousinen körde iväg. ”Ha en underbar resa!” ropade hon. Sedan traskade hon uppför trappan med Andie efter sig. ”Jag vet inte vad ni tänker göra, men jag tänker i alla fall hugga in på resterna av den där bröllopstårtan”, kuttrade 9

Margot. Hon försvann ut i köket medan Cate och Stella stannade kvar ute på trappan.

När bilen körde runt hörnet suckade Cate djupt. ”Kappa Sigmas välde är härmed officiellt inlett!” utropade hon och slog armarna om sin nya styvsyster. ”Vi måste bestämma var vi ska sitta på lunchen i morgon och hur vi ska offentliggöra bildandet av föreningen.”

Stella nickade. ”Håller med. Jag tycker att vi ska göra det i helgen, med en noga utvald grupp tjejer från nian. Kanske i trädgården.”

Cate log och föreställde sig hur Betsy Carmichael bevakade händelsen för Ashtons Nyheter. Hon skulle gå omkring i trädgården och fråga tjejerna vad de tyckte om den nya föreningen. Mycket bättre än Kappa Beta Pi, skulle Paige Mortimer säga och smutta på sin alkoholfria Mojito. Cate Sloane borde ha gått sin egen väg för länge sedan. ”Och vi kanske kan bjuda några av sistaårseleverna en kväll”, tillade Cate. ”Jag har alltid undrat var Ally Pierce köper sina vintagesmycken.” Ally var den populäraste tjejen bland Ashton Preps sistaårselever.

Då ekade Margots röst i hallen. ”Stella, var är gafflarna?

Jag hittar ingenting i det här huset!”

Stella stack pekfingret i luften. ”Släpp inte tanken”, sa hon till Cate. ”Jag är strax tillbaka.” Hennes blonda lockar guppade när hon gick in i hallen.

Cate stannade på trappan och njöt av den varma septemberluften. Hon sneglade längs den trädkantade gatan.

En vit lastbil stod parkerad utanför huset intill. STJÄRNFLYTTARNA! stod det på ena sidan med jobbigt illröda 10

bokstäver. När familjen Warburton flyttat ut för en månad sedan hade Cate på skoj bett sin pappa att köpa huset åt henne i födelsedagspresent.

Två korta och kraftiga män drog ut kartonger från lastbilen. De var så våta av svett att de såg ut att vara med en wet t-shirt-tävling. Ytterdörren gick upp och någon rusade nerför trappan. Och inte vem som helst utan det absolut snyggaste Cate någonsin hade sett.

Killen var lång, hade tjockt svart hår och mörka mandelformade ögon. Han var klädd i grå Haverford-t-shirt och hade iPod-lurar i öronen. Cate flämtade. Han hörde inte hemma i familjen Warburtons gamla hus. Han borde gå med bar överkropp på ett fält, som i en annons för Abercrombie & Fitch.

Cate samlade ihop sitt mörkbruna hår i en hästsvans när killen sprang förbi. ”Hej”, sa han med ett leende och nickade mot henne. Hon höll andan när hon såg honom springa bortåt Femte avenyn. ”Hej”, viskade hon fem sekunder för sent. Hon drog beslutsamt i linningen på sina Juicy-mysbyxor. Från och med nu tänkte hon inte gå någonstans – inte till parken, inte över gatan och inte ens till fönstret – utan sina pärlörhängen och sitt crèmerouge från Nars.

Förutom att äta lunch på Aureole och frottera sig med Ashtons äldre elever hade Cate Sloane en ny punkt på listan över saker att göra i år: att få sin nye snygge granne att bli hennes nye snygge pojkvän.

11

TILL: Danny Plimpton FRÅN: Cate Sloane SKICKAT: Måndag, 19.13 ÄMNE: Info?

Hej Danny!

Vi har aldrig blivit presenterade för varandra, men Betsy Carmichael har nämnt att du hämtade information om hennes förälskelse från Haverford i somras. Jag skulle vilja anlita dig på frilansbasis. Jag är intresserad av min granne. Vi kanske kan diskutera saken närmare på telefon? Mitt nummer är: 917-5552032. Det är naturligtvis viktigt att det här inte kommer ut.

Hälsningar Cate Sloane

12

TILL: Cate Sloane FRÅN: Danny Plimpton SKICKAT: Tisdag, 09.09 ÄMNE: Örnen Cate Sloane!

Tack för att du anlitat mina tjänster när det gäller att hämta information om Eli Alexander Punch, härmed kallad ”Örnen”.

Det här mejlet kommer att fungera som avtal: I gengäld för tjänsterna hjälper du mig att vinna din nya styvsyster Lola Childs hjärta. Från och med nu kallas hon ”Vackra Främlingen”.

Jag såg henne på väg till skolan förra veckan och har inte varit mig själv sedan dess. All information du kan få tag i – hemliga saker hon gillar och ogillar, foton, skolschema – är betalning nog. Mest av allt vill jag veta om hon har någon att gå på Haverfords mellanstadiebal med.

Jag skickar ett sms senare i dag med mer info.

MVH Danny Plimpton Observera: Det här mejlet har granskats av Kirk Plimpton vid advokatbyrån Crowley, Plimpton och Ellis.

13

Två är kompisar, tre är en klick

★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★

år jag se era halsar, flickor – som en svan!” ropade mrs ”FRodriguez från sin matta medan hon lyfte benen i en

perfekt fyrtiofemgradig vinkel. ”Inte en sköldpadda – en svan!”

Stella stod i dörren till Ashton Preps gympasal där fjärde lektionen just höll på att avsluta sin pilates. Cate dröjde sig kvar bakom henne och messade från sin iPhone som om jordens undergång närmade sig. Eleverna led och sträckte benen i luften. Stella svettades bara hon såg dem. ”En i sjuan på Haverford hämtar information åt mig”, viskade Cate och stoppade tillbaka telefonen i sina svarta trekvartsbyxor från Nike. ”Eli kommer från Westport i Connecticut. Han är till hälften japan, till hälften irländare och hundra procent singel.” ”Aha, den mystiske Eli Punch”, sa Stella. Cate hade pratat oavbrutet om deras granne det senaste dygnet. Än så länge hade Stella fått veta att han var en och åttio lång, hade löparskor av märket Saucony och att han måste bli ihop med Cate inom en månad. Men i morse när de gått 15

förbi familjen Warburtons gamla hus hade det varit tomt i fönstren, inga lampor hade varit tända och det hade sett precis lika tomt ut som för fem dagar sedan. Såvida Cate inte pratade med spöken så fattade Stella ingenting. ”Han finns. Jag har sett honom.” Cate tryckte yogamattan mot bröstet som om hon kramade Eli. ”Han har tjockt svart hår och perfekt hy, och när han hälsar liksom skjuter han fram hakan som om han pekar på en med näsan.” Cate gjorde likadant och nickade lätt mot Stella.

En ström av tjejer vällde ut ur salen och torkade sig i pannan med papper. Till och med när luftkonditioneringen var i full gång luktade det gamla gymnastikkläder i salen.

Stella såg att mrs Rodriguez beundrade sina egna triceps, som om hon var med i en dålig pilatesreklam.

När Cate satte sig på sin matta gick Paige Mortimer och Betsy Carmichael förbi. ”Hej, Cate”, ropade Paige. Hon tittade runt Stella som om Priya, Sophie och Blythe hade kunnat gömma sig bakom ryggen på henne. ”Var är alla?” frågade hon. ”Det här är alla”, sa Cate. ”Du vet vem min styvsyster Stella är, eller hur?” Paige log blekt mot Stella. De två tjejerna rullade ut sina mattor nära speglarna och Betsy viskade något till Paige.

Cate drog benen till sig och stretchade i fjärilsställningen genom att nervöst studsa upp och ner med knäna. Hon hade bara missat en dag i skolan, men Blythe hade dragit fördel av det. Hon hade redan berättat för folk om bråket på The Pierre och att hon var ordförande för föreningen nu.

Hon hade till och med döpt om dem till Beta Sigma Pi. I 16

morse på toaletten hade Cate hört Shelley DeWitt spekulera i om Blythe skulle gå med i Ashtons improvisationsgrupp och om Blythes nya förening skulle till Turtle Pond efter skolan. Hon hade bara nämnt Cate en enda gång – för att säga hur sorgligt det var att hon måste umgås med ”den där brittiska tjejen” tills Blythe förlät henne. Cate kunde stå ut med att inte vara kompis med Blythe. Men hon stod inte ut med att bli behandlad som vem som helst av de hundratvå niondeklassarna på Ashton. För hon var inte vem som helst.

Hon var Cate Sloane. ”Vi måste gå till Jackson Hole efter skolan eller sola på Great Lawn. Vi måste få folk att fatta att vi är en förening.” Hon undersökte Stellas ansikte och bet bort MAC-läppglansen från underläppen. ”Det är bara så svårt … för du är fortfarande ny.”

Stella lät det sjunka in. Du är fortfarande ny. Cate kunde lika gärna ha sagt Du har bölder på hela kroppen eller Du har en tredje arm som växer ut från pannan. Men Stella kunde inte förneka det – hon hade bara varit på Ashton Prep i en dryg vecka. Även om hon och Cate var sams igen var skolan lika främmande för henne som Kairo eller Hong Kong. Förutom Cate och de före detta vännerna i Kappa Beta Pi kände hon inte någon på högstadiet. Senast i dag hade hon förväxlat städskrubben med toaletten. ”Vi har minglet i morgon, då”, tyckte Stella. ”Ju fortare, desto bättre.”

Hon sneglade på klockan på väggen. Nu var hon tolv minuter över fyra i London, vilket innebar att hennes bästisar Pippa och Bridget slutat för dagen på Millshire Prep.

Hon hade bara pratat med Pippa en gång sedan hon flyt17

tat till New York. I mindre än tre minuter på nätet. Det skulle förstås bli svårt att hålla kontakten med tanke på tidsskillnaden, det hade Stella vetat hela tiden. Men de hade hennes nya adress och både hennes nya mobilnummer och hemnummer. Varje dag kollade hon i brevlådan efter ett kort, ett paket, vad som helst, men det enda hon hittat var Winstons Financial Times och flygblad från Venezia Pizza.

Blythe kom insläntrande i salen med Sophie och Priya i släptåg. Allihop var klädda i likadana träningskläder: grå yogabyxor och lila v-ringade linnen. ”Lustigt att se er här”, ropade Blythe och rullade ut sin matta i hörnet längst in. I två dagar hade hon skickat hotfulla sms och tagit för givet att Cate och Stella skulle böna och be om hennes förlåtelse (Bara så du vet: planerar er första prövning. Det finns en lila Botkier-väska som jag vill ha på Nordstrom. Ska ha fest med Beta Sigma Pi i kväll – synd att ni inte kan komma …) men Cate hade insisterat på att de skulle ignorera Blythe, och Stella hade instämt.

De ville inte berätta om Kappa Sigma förrän vid minglet i trädgården. Stella stretchade över tårna och låtsades plötsligt intresserad av sina smalben. ”Patetiskt!” väste Cate och blängde på tjejernas v-ringade linnen. ”Jag tvingade aldrig Kappa Beta Pi att ha likadana kläder. Det viktigaste med mode är individualitet. Jag slår vad om att de framöver bara kommer att ha tröjor som framhäver Blythes bröst.” Ytterligare några tjejer gled in medan Blythe och Beta Sigma Pi satte sig på sina mattor.

Cate sträckte sig mot sin fotled, men hade fortfarande blicken på sina före detta vänner.

18

”Glöm dem”, viskade Stella, som visste att det var lättare sagt än gjort. Hon hade helt nyligen träffat tjejerna, men till och med hon hade svårt att glömma dem … och allt annat som hänt förra veckan. Hon och Cate hade fortfarande inte pratat om bråket, och Cate hade sannerligen inte bett om ursäkt. Varken för att hon berättat för sina kompisar om Stellas pappas affär med popsångerskan Cloud McClean eller för att hon utsatt Stella för ”prövningar” för att bevisa att hon var värdig att vara med i Kappa Beta Pi. Till och med på bröllopet när de dansade till bandets version av Rock Your Body hade Cate sneglat mot dörren. Stella hade inte kunnat låta bli att undra om Cate väntade på att hennes riktiga vänner skulle dyka upp.

Cate tog tag om smalbenet med en fuktig hand och försökte låta bli att titta upp. Senaste gången hon hade pratat med sina vänner var på The Pierre. Hon hade lyckats låta bli att svara på Blythes sms och hade inte pratat med vare sig Sophie eller Priya på MSN i tre hela dagar. Men hon kunde knappt äta, och när hon hörde Blythes namn blev hon alldeles spänd. Allt – de inramade fotona på hennes byrå, de matchande sovsäckarna i garderoben, låtarna med Feist som Priya hade lagt in på hennes iPod – påminde om hennes före detta vänner.

Hon kände efter Tiffanymedaljongen som hon bar i en kedja runt halsen. Blythe hade gett den till henne så att hennes mamma alltid kunde vara med henne, vart hon än gick. Cate visste att Blythe, Priya och Sophie var sura, men hennes pappa hade gift sig för två dagar sedan och ingen av dem hade ens frågat om det. Priya sa ingenting när de 19

hade samling och Sophie tittade knappt på henne när hon gick förbi i korridoren. Det var som om deras Beta Sigma Pi-nollning innefattat Cate Sloane-lobotomier.

Cate sneglade över rummet när Blythe närmade sig. Hon hade en flaska desinfektionsmedel i handen och tätt efter henne gick Priya och Sophie. Sophie vinkade lätt och såg gråtfärdig ut. Hon var inte bra på att bråka med någon. När Priya dansat tryckare med Sophies Haverford-förälskelse på dansen i åttan hade hon bara varit sur på henne i tjugo minuter. ”Mäktiga hjältar har fallit”, kuttrade Blythe och lät blicken vila vid Cate. Hon satte händerna på höfterna och sköt ut sina nya tillgångar. ”Oj.” Cate tittade på Blythes yogabyxor. ”Jag är förvånad över att du har lyckats sätta ihop en hel outfit själv. Det måste vara svårt för dig att klara dig utan mina löpande kommentarer till ditt liv.” Under sin tid som ordförande hade Cate varit den som haft sista ordet i fråga om kläder, den som lagt in allas födelsedagar (och halvårsfödelsedagar) i sin iCalendar och planerat varenda övernattning tre veckor i förväg för att de aldrig skulle krocka med Blythes helger hos sin pappa i Los Angeles eller med de tillfällen när Priyas syster var hemma och hälsade på. ”Jag klarar mig fint, men tack för omtanken.” Blythe vände sig till Stella. ”Redo för din första prövning? Pappa kommer nästa helg och har med sig min lillebror. Jag kan behöva någon på blöjtjänst dygnet runt.” ”Är det inte det du har Priya och Sophie till?” frågade Stella oskyldigt.

20

Priya rynkade äcklat på näsan. ”Väldigt roligt”, mumlade hon. ”Jag vill inte byta blöjor”, viskade Sophie oroligt och drog i en plattad slinga ljusbrunt hår.

Blythe ignorerade henne. Hon knakade så högt med knogarna att alla i salen vände sig om. Eleanor Donner och hennes kompisar satt på kanten av sina mattor som om de tittade på ett avsnitt av The Real World: Ashton Prep. ”Jag vill se mer entusiasm, tjejer. Det kommer att bli ett otroligt stressigt år för mig som ny ordförande för Beta Sigma Pi och allt möjligt.” Hon pausade som om hon njöt av ordet ordförande. ”Jag har inte tid med era lekar.”

Cate kände Paiges och Betsys blickar på sig, där de satt och iakttog dem från andra änden av rummet. ”Vi leker inte”, sa hon sammanbitet.

Blythe tryckte flaskan med desinfektionsmedel i händerna på Cate. ”Du kan börja med att torka av min matta.

Kimberly Berth har precis använt den och nu stinker den Britney Spears-parfym.” ”Det kommer faktiskt inte att bli några prövningar”, sa Cate kyligt. ”Vi ska starta en egen förening.” Hon räckte tillbaka flaskan till Blythe. Den rosa vätskan virvlade omkring där inne. Cate såg hur Blythes leende suddades ut. ”Med andra ord”, väste Stella, ”kan du torka din jäkla matta själv.” Hon var bra på mycket – att teckna stilleben, att få Bridget och Pippa på bättre humör när de deppade över killar, att hitta Mars när Lola panikslaget påstod att han hade ”rymt” – men hon hade aldrig varit bra på att lyda 21

order. ”Vi har viktigare saker att tänka på. Det är krävande att tillhöra Ashton Preps populäraste klick.”

Blythe böjde sig ner som om hon talade med två små hundar. ”Snyggt försök, men två personer är inte en klick”, påpekade hon. ”Då är man bara kompisar.” Hon log triumferande. Beta Sigma Pi gick med bestämda kliv tillbaka till andra änden av salen och spred ut sig på sina mattor i ett virrvarr av grå ben och lila överkroppar. ”Vad vet Blythe?” viskade Stella. Hon sträckte upp armarna över huvudet.

Cate såg sig omkring. Där längst fram i salen stod Eleanor Donner och hennes fyra vänner och stretchade mot väggen. Vid spegeln gjorde Shelley DeWitt plankan med Betsy Carmichael och Paige Mortimer. Och där – alldeles ensamma – satt hon och Stella. Två kompisar.

När Eleanors klick brast i skratt kunde Cate inte låta bli att tänka att Blythe kanske hade rätt – den här gången.

22