Quotation is a serviceable substitute for wit.
Oscar Wilde
But do not ask the price I pay I must live with my quiet rage
Tame the ghosts in my head that run wild and wish me dead
Mumford and Sons
Ett sÀrskilt tack till:
⹠Evert Taube, som fick mig att tro att Àventyret var pÄ riktigt och inom rÀckhÄll.
âą Tage Danielsson, som gjorde Sverige till ett roligare och allvarligare land.
⹠Mona, som stÄtt ut nÀr jag tvivlat (men utan tvivel Àr man som bekant inte klok).
⹠Klara och Ebba, som lovat att lÀsa boken (utan att nÀrmre specificera nÀr).
⹠Kajsa, som förvandlat mina dimmiga minnen till fantastiska illustrationer.
Inledning
Det fanns en kvinna i Recife som jag ljög för tills solen gick upp. Det Àr lÀnge sedan nu och jag minns inte lÀngre vad vi pratade om, men om nÄgon som lÀser detta trÀffar henne sÄ vill jag be om ursÀkt. Inte för att jag ljög men för att jag inte hörde av mig senare och berÀttade hur historien slutade. Mina dagar i Recife Àr nÄgot dimmiga för det Àr mÄnga Är sedan och jag var pÄ den tiden inte frÀmmande för alkohol till frukost. Dessutom Àr mina minnen frÄn igÄr marinerade i den söta glömskan som förstÀrker det som frestar smaklökarna och förtrÀnger enformighet, ensamhet och tristess. BÄde hon och jag har gÄtt vidare under de dryga 40 Är som ligger mellan nu och dÄ. Vi trÀffades under det kaos som kallas karneval, sÄ omstÀndigheterna var emot oss. Det som började med öl och lambada slutade flera decennier senare som en konsekvens av det sista i en lÄng rad av val. Jag har ofta undrat vad som hÀnt om jag haft modet att hÀnga kvar istÀllet för att fly ut i natten. Nu utspelade sig slutscenen istÀllet pÄ akterdÀck pÄ fÀrjan mellan Göteborg och Fredrikshavn och dramats artefakt var en telefonpollett som slÀngdes i havet.
Charlie har ordet
Innan vi börjar med detta vill jag att vi Àr överens om grundreglerna. Vi har bara de hÀr tre dagarna pÄ oss sÄ vi behöver fokusera pÄ att tanka av mitt minne sÄ gott det Àr möjligt. Du har mina dagböcker att luta dig mot och du har mina digitala kontakter, men jag Àr rÀdd att de flesta Àr hopplöst utdaterade, och dessutom Àr inte deras minnesbild den som Àr intressant. Du skriver inte en akademisk text som behöver verifieras med kÀllhÀnvisning. Det jag i all ödmjukhet ber dig om Àr att bevara min version av mitt liv för de som stÄr mig nÀrmast. Om din insats blir en kommersiell framgÄng fÄr du efter en donation till Hasse & Tage-museet i Tomelilla sjÀlv avgöra hur pengarna ska spenderas.
Jag vill inte att du trÄkar ut nÄgon med de första 16 Ären, eftersom jag dÀr inte hade nÄgon pÄverkan. De var helt och hÄllet styrda av val som andra gjorde. Att jag bodde i Argentina som barn har visserligen gett mig mÄnga fördelar senare i livet, men det Àr inte min förtjÀnst. Som det mesta i början av livet Àr det externa beslutsfattare som styr. Formella enheter som förÀldrar och skola, eller informella spelare som den dÀr jÀvla Karin som förpestade hela min tid pÄ högstadiet. Idag Àr hon ful och ensam eftersom hon pÄ grund av sitt utseende i unga Är aldrig behövde utveckla vare sig personlighet eller fÀrdigheter som hon kunde försörja sig pÄ nÀr glöden falnat och basarerna tagit vid.
Det Àr tyvÀrr ett öde hon delar med de flesta coola kidsen frÄn alla skolor i hela vÀrlden. Mikael Àr numera ren efter 30 Är pÄ tunga droger. HÄkan kör taxi nÀr han mÄste ha in pengar, annars kallar han sig konstnÀr och kÀnner sig missförstÄdd av sin samtid. Johnny stÄr fortfarande pÄ
krogen och spÀnner musklerna och tvekar inte att börja veva om han kÀnner att nÄgon tittar snett pÄ honom. Maria fick sitt första barn som 17-Äring med en hoppilandkalle pÄ Stena Line och hatar fortfarande sjömÀn. Och Victoria (den vackraste tjejen pÄ skolan som jag aldrig vÄgade bjuda ut) sitter i kassan pÄ Hemköp och har samma frisyr som dÄ.
Det enda som möjligtvis Àr relevant för historien Àr min oförmÄga att tala med det motsatta könet. Jag tror inte att jag var vare sig snyggare eller fulare Àn andra hormonstinna killar i 9:an, men mÄnga saknade nÄgot jag hade: en total och förlamande tunghÀfta sÄ snart en tjej sÄg mig i ögonen och sa nÄgot. Det spelade ingen roll om det var för att frÄga hur mycket klockan var eller för att höra sig för om jag ville ligga (vilket jag kan försÀkra dig aldrig hÀnde). All tankeverksamhet upphörde och jag förvandlades frÄn en tonÄring som aldrig visste att vara tyst till en dövstum imbecill.
LÄt oss dÀrför inte stanna för lÀnge vid den trista hÄllplatsen i livet utan bara konstatera att skolan var ett fÀngelse, minus de anala vÄldtÀkterna. Mina medfÄngar behövs inte i berÀttelsen Àven om deras existens hade en pÄverkan pÄ mig i den period dÄ mÀnniskan Àr som mest formbar. Jag vill att vi börjar dÀr allt det dÀr tog slut och livet började, i juni 1979. Vidare sÄ vet du att jag har en stark fallenhet för att citera och recitera och jag hoppas att det kommer fram i din skildring. Mitt liv blev en lÄng rad av ibland Ängestfyllda val. TvÄ av dem har dock alltid stÄtt ut som de mest lyckade i maratontabellen som Àr livet: att gÄ till sjöss och att ta körkort för motorcykel. Inom dessa ramar sÄ har du nu full konstnÀrlig frihet.
Lycka till, Mr. Gorsky!
Författaren har ordet
Detta Ă€r min vĂ€n Charlies historia, jag fungerar enbart som nedtecknare eftersom han vill förbli anonym. Det var det enda villkoret han stĂ€llde: âInget fĂ„r gĂ„ i tryck eller berĂ€ttas i nĂ„gon podd1 pĂ„ ett sĂ€tt som röjer min identitet.â
Jag tror att han överskattade vikten av sin egen existens och dess pÄverkan pÄ mÀnskligheten, men ett löfte Àr ett löfte. Han var högst ordinÀr men hade förmÄgan att hamna i vÀldigt mÀrkliga situationer, likt huvudpersonen i Monty Pythons Life of Brian. Det hÀngde mycket ihop med att han och hans hjÀrna inte alltid var överens. De fungerade inte som en enhet, snarare som tvÄ högstadieelever som parats ihop i ett grupparbete mot sin vilja. Han var extrovert och med en skev sjÀlvbild som gjorde att han alltid tvekade pÄ sin förmÄga och hade en stark kÀnsla av att inte passa in. Samtidigt hade han en nÀrmast obefintlig förmÄga att vara stilla pÄ ett stÀlle, vilket drev honom framÄt Àven nÀr det tog emot.
Det antal lÀrare som genom skolÄren drivits halvt till vansinne skulle sÀkert helst sett att han blivit medicinerad, men eftersom autismspektrumet inte var kÀnt fick det bli obsklass. Hans förÀldrar hade mÄnga diskussioner med lÀrare och rektorer, men eftersom han inte var nÄgon brÄkmakare i egentlig mening sÄ passade han inte in i nÄgon ÄtgÀrdsmall. Hans stackars förÀldrar gjorde vad de kunde för att slipa bort de vassaste hörnen i hans beteende, vÀl medvetna om att samhÀllets strukturer krÀvde att man ibland mÄste anpassa sig till normen. TvÄ aspekter var
1 Podd, eller podcast, var under den tid som denna historia nedtecknades ett populÀrt sÀtt att marknadsföra sitt varumÀrke, och var sÀrskilt populÀr bland unga vita mÀn och kvinnor som inte hade nÄgon kompetens som efterfrÄgades pÄ arbetsmarknaden.
mest problematiska i den sociala konstruktionen som Ă€r skolan: En oförmĂ„ga att acceptera auktoriteter och en stark motvilja mot allt vad disciplin hette. Hans förĂ€ldrar ska ha allt beröm för att de sĂ„g hans förmĂ„gor istĂ€llet för att se honom som ett problem, och avvisade bestĂ€mt alla pikar frĂ„n slĂ€ktingar som kom med vĂ€lmenande men illa genomtĂ€nkta rĂ„d. Hans rektor skickade en gĂ„ng med ett brev till förĂ€ldrarna dĂ€r han beskrev âproblemetâ med att Charlie skrivit ett öppet brev till skolans ledning, dĂ€r han krĂ€vde svar pĂ„ en upplevd negativ sĂ€rbehandling. Hans far returnerade rektorns brev med kommentaren LĂ€st. Ingen Ă„tgĂ€rd.
Den egenskap som var bĂ„de hans största tillgĂ„ng och största hinder i arbetslivet var hans oförmĂ„ga att passa in och hans förmĂ„ga att knyta och behĂ„lla kontakter. Allteftersom vĂ€rlden blev mer och mer komplex och svĂ„rbegriplig ökade mĂ€nniskans behov av att klassificera och dela upp den i hanterbara och begripliga fack, och om det finns en sak som karakteriserade Charlie mer Ă€n nĂ„got annat var det hans oförmĂ„ga att passa in i snĂ€va strukturer. Han kunde utan problem jobba 60 timmar i veckan utan att gnĂ€lla, men hade svĂ„rt att acceptera mĂ€nniskor som krĂ€vde respekt utan att förtjĂ€na det. Han var njutningsdriven utan att vara slarvig och han hade ett allvarligt problem med regler pĂ„ arbetsplatsen som inte adderade vĂ€rde utan existerade av tradition eller för att ge ledningen en illusion av kontroll. Han hade, för att förenkla det, en lĂ„g toleransnivĂ„ för det imbecilla. Det kombinerat med hans sociala kompetens och förmĂ„ga att börja prata med mĂ€nniskor han inte kĂ€nde skrĂ€mde mĂ„nga. Han hĂ€lsade pĂ„ frĂ€mlingar pĂ„ spĂ„rvagnen och en gĂ„ng ryckte till och med polisen ut eftersom han stod pĂ„ JĂ€rntorget och hĂ€lsade oprovocerat âGod morgonâ pĂ„ resenĂ€rerna. En
del hÀvdar att han var född nÄgra Ärtionden för tidigt, att han hade funkat utmÀrkt som tonÄring vid tiden dÄ detta skrivs eftersom han hade alla egenskaper som krÀvs för att lyckas pÄ TikTok.
Eftersom igenkÀnning Àr viktig i det lÀrande du nu har framför dig Àr det pÄ sin plats att berÀtta om den tekniska referensram inom vilken denna historia utspelar sig. Musiken köptes pÄ LP-skivor (33 rpm) eller pÄ kassettband, enstaka lÄtar pÄ singlar (45 rpm). Skivorna kopierades med fördel över pÄ tomma kassettband, vilket gjorde konsumenterna av musik mindre fattiga och producenterna (inte musikerna) hysteriska eftersom det gnagde deras profit. Det fanns en telefon i varje hushÄll och den satt oftast monterad pÄ vÀggen i köket eller stod i pappas arbetsrum.2 Varje del av landet hade ett riktnummer och detta nummer slogs före sjÀlva telefonnumret om man skulle ringa mellan tvÄ regioner. Rikssamtal var dyrare Àn samtal inom ett riktnummer, och telefonrÀkningen granskades dÀrför noga av varje tonÄrings förÀldrar. Behövde du inhÀmta ny kunskap fick du gÄ till biblioteket och allt som behövde inhandlas köptes IRL i butik. Det fanns visserligen postorder, vilket betraktades med misstÀnksamhet av storstadsbor men var en livlina för mÀnniskor i glesbygden. Resor bokades i en fysisk resebyrÄ och biljetterna var utskrivna pÄ papper. Kortköp registrerades med en dragplatta med kopior pÄ karbonpapper och var mycket lÀtta att tappa bort.
2 Med tiden kom det att finnas fler telefoner i huset men fortfarande endast en förbindelse. Kampen om telefonförbindelsen med vÀrlden utanför huset var den vanligaste konflikten mellan tonÄrssyskon, och mellan tonÄringar och förÀldrar.
Hans vÀrsta dumheter skedde innan allt kunde spelas in med en smartphone med en biljon pixlar i kameran. Hans historia gÄr dÀrför inte att backa upp med mycket bildbevis, utan Àr helt och hÄllet beroende av hans minne och min förmÄga att fÄnga historierna i text. En annan följd av att vara född pÄ 60-talet blev att han inte var sÄ förtjust i pjosk, vilket gjorde att han hade kort reaktionstid mot gnÀll och sjÀlvömkan. Han hade ett gott hjÀrta men om du sökte nÄgon att grÄta ut hos gjorde du bÀttre att leta nÄgon annanstans. Hade du ett problem hjÀlpte han gÀrna till att lösa det om han kunde. Ville du prata om det var det bÀttre att ringa nÄgon annan.
Eftersom min roll i detta Àr att sÀtta min vÀns historia pÄ prÀnt har jag avgrÀnsat uppdraget till att lÀsa hans mycket utförliga dagböcker (en avgörande förutsÀttning för att kunna ÄterberÀtta hans irrfÀrder), skapa och redigera text (byta ut de grövsta svordomarna, avstÄ frÄn de vÀrsta detaljerna, skona hans barn frÄn de mest pinsamma hÀndelserna) samt att infoga kortare förklaringar i formen av fotnoter (det rör sig frÀmst om att förtydliga referenser, en del uttryck och fenomen som av PK-skÀl3 inte lÀngre anvÀnds i dagligt sprÄkbruk eller som av andra orsaker försvunnit in i historiens dimma). Det Àr inte min avsikt eller skyldighet att gÄ pÄ tÄ runt dina kÀnslor, dÄ dina triggers Àr ditt ansvar. Jag tar heller inte ansvar för hur du tolkar min vÀns berÀttelse eller hans iakttagelser. Om du Àr en av de mÄnga mÀnniskor som vaknar varje morgon
3 PK (Politiskt Korrekt) var en term som introducerades i början av 2000-talet för att illustrera en ny beskrivning som ersatte en förĂ„ldrad och nedvĂ€rderande dito. Till exempel ersattes begreppet ânynazistâ med âSverigedemokratâ för att inte krĂ€nka de svenska nynazisterna.
och letar efter nÄgot att bli upprörd över kan jag bara gratulera dig. Du kommer sÀkert att hitta nÄgot i min vÀns berÀttelse som rubbar dina cirklar. Och om du vet med dig att du inte gillar att fÄ din vÀrldsbild ifrÄgasatt bör du lÀgga undan boken nu.
Jag har ocksÄ med min vÀns godkÀnnande utelÀmnat de incidenter dÀr jag sjÀlv var med som ögonvittne. Dels för att det inte Àr min berÀttelse, men kanske frÀmst för att undvika menande blickar frÄn mina egna barn. Ni kan dÀrför se mig som en analog bandspelare som Äterger min vÀns berÀttelse i första person singular och Baskerville storlek 12. Innan vi börjar berÀttelsen Àr det ocksÄ viktigt att förtydliga att nÀr det gÀller de andra karaktÀrer som vi kommer att möta sÄ Àr vissa namn utbytta för att skydda deras avkommor frÄn skamkÀnslor för vad den Àldre generationen gjorde sig skyldig till. Alla övriga likheter Àr dÀremot avsiktliga. Innan vi börjar mÄste vi ocksÄ göra en kort omvÀg via den teoretiska fysiken vid 1900-talets mitt. Det kan tyckas mÀrkligt men jag ber dig lita pÄ mig, kÀra lÀsare, nÀr jag sÀger att det Àr relevant för denna berÀttelse.
I sin doktorsavhandling 1957 lanserade Hugh Everett teorin Many-Worlds interpretation som hÀvdar existensen av flera parallella och icke-interaktiva universum. Tiden beskrivs som grenar pÄ ett trÀd dÀr varje enskild punkt innehÄller en potentiell split som leder till att tidslinjen delas i tvÄ möjliga utvecklingar. En person kan enligt denna teori existera lÀngs tvÄ tidslinjer som tvÄ separata individer, utan vetskap eller kontakt med varandra.4 Denna teori bestreds givetvis av andra fysiker som hÀvdade att kvantmekanikens lagar enbart Àr valida pÄ partikelnivÄ och inte pÄ
4 Det finns alltsÄ, för att citera Stephen King, fler vÀrldar Àn denna.
större objekt sÄsom mÀnniskor. Efter en lÄng och troligen sherryfylld natt kom Everett till försvar för sin teori och sa att om en mÀnniska bestÄr av atomer och atomer lyder kvantmekanikens lagar, sÄ gör Àven min kropp det. Han blev sÄ smÄningom som sÄ mÄnga före honom tvungen att lÀmna forskningen efter att ha förlorat det akademiska prkriget.
Men nog smÄpratat, lÄt historien börja!
Det var sista dagen, och vÄr klassförestÄndare lÀmnade ut betygen i bruna kuvert. Vi kallades upp i bokstavsordning, och fick en kram eller ett handslag beroende pÄ kön. Mina betyg var godkÀnda men inget att skryta med. Jag hade dagen till Àra pÄ mig det första plagget som jag sjÀlv valt att köpa: en beige kavaj i manchestertyg. Det var ju trots allt nÄgot stort att fira, att jag aldrig skulle sÀtta foten i denna byggnad igen. Jag och Böna hade planer för kvÀllen och deltog inte i vare sig gruppkramar eller det kollektiva löftet om att alltid hÄlla ihop. Nu gÀllde det bara att hÄlla sig undan Hovets frustration över deras pÄtvingade abdikering. à ren pÄ högstadiet hade för oss som för mÄnga andra mest handlat om att klara sig genom dagen utan att reta upp nÄgon av kungarna, som pÄ nÄgon nivÄ hade börjat förstÄ att deras tid pÄ tronen var Àndlig, eller drottningarna som hade nÄgra Är kvar till insikten att deras liv aldrig skulle bli bÀttre Àn nu. NÄgra fÄ av dem skapade sÀkert nya allianser pÄ gymnasiet, men tiden av absolut dyrkan frÄn en hel skola tog slut med högstadiet. Hovet pÄ min skola bestod av Mikael och Karin som kung och drottning, och Hans och Maria som prins och prinsessa. Deras ord vÀgde tungt, och eftersom svensk skolledning pÄ denna tid lutade starkt Ät vÀnster var den individuella elevens vÀlmÄende underordnad kollektivet. SÄ lÀnge det inte förekom synligt slagsmÄl eller mobbning med utomstÄende vittnen, som kunde fÄ för sig att berÀtta vad de sett, var skolledningen nöjd, eftersom Àven den
byggde pÄ kontroll och var starkt hierarkisk. Att ifrÄgasÀtta vÄr rektor eller hans marxistiska5 hantlangare studierektorn var inget en lÀrare gjorde om man var rÀdd om sitt jobb. Att som elev ifrÄgasÀtta rektorn var i det nÀrmaste otÀnkbart dÄ en vuxens ord per automatik var överordnat tonÄringens. Och eftersom (o)sociala medier lÄg 30 Är in i framtiden fanns ingen risk för nÄgon Twitterstorm6 dÀr arga förÀldrar lÀt drevet gÄ.
Min relation till Hovet var okomplicerad och handlade om att hÄlla mig undan. Ingen i Hovet led av nÄgon överdriven mental talang, men det de saknade i intellektuell kapacitet kunde de kompensera med en stor fanclub som höll dem underrÀttade om allt som hÀnde pÄ och utanför skolan. Hovets regim kan inte beskrivas som ett terrorvÀlde, eftersom den skola dÀr denna berÀttelse börjar lÄg i ett stabilt borgerligt omrÄde dÀr det fysiska vÄldet inte förekom öppet. I de fina husen fanns gott om tragedier men eftersom fasaden var en viktig komponent i de flesta hemmen sÄ hölls den lika vÀlpolerad som den nya Volvon pÄ uppfarten. Samtliga elever kunde delas upp i tvÄ grupper, de som hade Hovets erkÀnnande och de som inte hade det. Den senare gruppen kunde ocksÄ delas upp i tvÄ undergrupper, nÀmligen de som inte fanns pÄ Hovets radar och dÀrför var anonyma men ocksÄ hade chansen att komma i Hovets nÄd, och de som fanns pÄ radarn men av fel anledning. Den som föll i onÄd fick veta det, och var
5 Denna historia tar sin början i en tid dÄ man i förstamaj-tÄgen ofta kunde se stora bilder pÄ vÀrldshistoriens största folkmördare: Mao, Stalin och Pol Pot.
6 Twitter var en social nÀtverksplattform som grundades 2006. 2022 köpte ett sjÀlvutnÀmnt geni med obefintlig impulskontroll bolaget och lyckades pÄ mindre Àn tvÄ Är sÀnka dess vÀrde med 90 %. Underskatta aldrig Dunning-Kruger-effekten.
sedan öppet mÄl för de fotsoldater som ville klÀttra pÄ stegen. Och det var hÀr som Hovet hade sin verkliga om Àn osynliga makt. Att ge sig pÄ nÄgon som fallit i onÄd var i stort sett riskfritt eftersom fÄ ville kliva in frÄn den sÀkra anonymiteten och sjÀlva hamna i hetluften.
Men den sista dagen, den magiska avslutningen av högstadiet, fanns inget av det i mina tankar. Det var sommar, skolan var slut och en oÀndlig mÀngd möjligheter lÄg framför oss. Nu skulle vi fira, det var Böna och jag mot vÀrlden! Glenn var 19 men hade inga problem att handla pÄ Systemet sÄ han hade sÀkrat den flytande glÀdjen. I Bönas fall var det en halvböj7, medan jag höll mig till en hela Marinella. NÀr vi kom fram lÀmnade jag honom Ät sitt öde eftersom jag trodde att jag skulle fÄ hÄngla med Lotta. Det fick jag ocksÄ och hon Àr nu Jehovas Vittne, men jag tror inte det hade med min tungteknik att göra. SÄ hÀr i efterhand undrar jag om inte min och Bönas vÀnskap ligger kvar bland klipporna i Sillvik. Jag plockade visserligen upp honom pÄ vÀgen hem och hjÀlpte honom att sÀtta nyckeln i lÄset, men den sommaren var den sista som vi ylade lÄtar av Ensamma HjÀrtan och Dag Vag tills grannarna bankade pÄ dörren.
Att vara 16 Är gammal 1979 var pÄ mÄnga sÀtt enklare Àn det var för mina egna barn, vilket jag till största delen tillskriver sociala medier. Men det finns mönster och fenomen som gÄr igen sedan tonÄringen uppfanns pÄ 50talet och en av de viktigaste identitetsmarkörerna för oss
7 En halvböj var en 0,375 liters Vodka Explorer, innan Systembolaget gick över till sjÀlvplock. Det var en av storsÀljarna, varför butiken hade placerat flaskorna lÀttÄtkomliga direkt under disken och personalen behövde bara böja sig nÄgot för att nÄ dem. PÄ den lÀgre hyllan stod helflaskorna, varför dessa gick under benÀmningen helböj.
14
Vi var unga och naiva och trodde pĂ„ myten att ideal och principer kunde stĂ„ emot den profithungriga vuxenvĂ€rlden och att det var bĂ€ttre att leva fattig med hedern i behĂ„ll Ă€n att slĂ„ mynt av sin talang och bli rik och berömd. Punken började som en ursinnig revolt mot glitter-pop och smörsĂ„ng men det dröjde inte mĂ„nga Ă„r innan Ă€ven den delades upp i âriktigâ eller âplastigâ punk. Den ende som (bokstavligt talat) överlevde med hedern i behĂ„ll Ă€r
Iggy Pop, alla andra Àr borta eller fick företrÀde i kön pÄ Stureplan. Vi var ett gÀng som hölls ihop av en kÀnsla av utanförskap men ocksÄ av en tro pÄ olikheternas makt. Vi festade rÀtt vilt under den korta men intensiva tid dÄ vi hÀngde ihop, men den outtalade regeln var att inget skulle gÄ sönder och vi skulle hÄlla oss borta frÄn brÄk. I den mÄn det fanns en politisk skala att rÀtta in oss efter sÄ
8 VÄr generations version av rock döptes med tiden om till hÄrdrock och dog nÄgra Är senare sotdöden i Los Angeles musikindustri, som trodde man knÀckt koden till ungdomarnas köpmönster.
15 var musiken. Vad som spelades i högtalarna hemma eller pÄ fest var avgörande för hur vi sÄg pÄ oss sjÀlva och varandra. I vÄrt gÀng var engelsk rock8 , amerikansk blues, reggae och punk klistret som höll ihop gruppen. Vi hade alla spÄr utanför huvudstrÄket men vi var överens om Deep Purple, Pistols, Clash, Who, Kinks, Ramones, Dead Kennedys, Talking Heads, Ebba Grön och Dag Vag. NÀr det gÀllde Ebba Grön blev det med tiden ett komplicerat förhÄllande och det rÄdde det delade meningar om nÀr de sÄlde sig till kapitalet. SjÀlv hÀvdade jag att KÀrlek och Uppror luktade Wallenberg, och hamnade i flera diskussioner som nÀstan slutade i slagsmÄl. Tredje plattan var det ingen som ville slÄss för, och vi gick vidare med förhoppningen att Stig Vig inte skulle sÀlja ut.
spreds vi ut frĂ„n Moderaterna till VPK och det hĂ€nde att en fest gick i stĂ„ pĂ„ grund av att vi inte kunde lĂ„ta bli att vĂ€dra vĂ„r okunnighet om vĂ€rlden, men jag vill minnas det som att det aldrig gled över i hĂ„n eller hot. Det var en mĂ€rklig tid dĂ„ man kunde prata med varandra trots att man hade olika Ă„sikter i en frĂ„ga, och det fanns plats för fler alternativ pĂ„ den retoriska skalan Ă€n âJag hĂ„ller inte med digâ och âJag ska döda dig!â De flesta av oss hade inga problem med denna form av pacifism men det fanns ett undantag: skinnskallar med nazistsympatier skulle hĂ„nas hĂ€rifrĂ„n till evigheten.9 Jag ska inte trĂ„ka ut er med att Ă„terberĂ€tta de Ă€ventyr jag minns frĂ„n den tiden, men de fĂ„ gĂ„nger nĂ„gra av oss trĂ€ffas har vi hysteriskt roligt nĂ€r vi öppnar varandras minnesluckor.
NÄgra av karaktÀrerna bör dock nÀmnas eftersom de under nÄgra viktiga Är var min trygghet i en vilsen tillvaro. Flugan för att han var nÄgot av en ofrivillig ledare som vi alla lyssnade pÄ och den som aldrig kunde vara tyst om det dök upp en pantskalle som skrek om den vita rasens överlÀgsenhet. Det hade som följd att han mer Àn en gÄng fick plÄstras om pÄ akuten eftersom han inte tvekade att ta striden Àven om han var ensam. Malle för att han var den smartaste av oss alla och seglade igenom bÄde gymnasium och högskola med flaskan i ena handen och Sagan om Ringen i den andra. Han hade precis som Flugan en lÄg tröskel för skitsnack men en högre grad av sjÀlvbevarelsedrift. Slöjd för att han kom in pÄ samma gymnasium och högskola som Malle, inte för att han var lika begÄvad men för att han hade ett fotografiskt minne och satt jÀmte
9 Detta ledde mer Àn en gÄng till att de fick anvÀndning för sin lokalkÀnnedom, för inget Àr sÄ anvÀndbart nÀr du springer för livet med ett gÀng skins i hÀlarna.
Malle under hela skoltiden och lÄnade hans anteckningar. VÀl pÄ högskolan upptÀckte han att det inte lÀngre gick att Äka snÄlskjuts pÄ andras arbete och bytte istÀllet bana och blev en hyfsat framgÄngsrik tillverkare av falska IDhandlingar. Och Semlan för att han gjorde den lÀngsta resan av oss alla, frÄn PLO-aktivist till nazi-nyfiken ungmoderat till officer i armén, med en mÀrklig förmÄga att fÄ vilken diskussion som helst att handla om fotboll och lÀktarkravaller.
BrÀnslet var en kombination av musik och alkohol, ofta pÄ spelningar i skumma lokaler runt om i Göteborg. SprÀngkullen (innan Haga renoverades och vi fick vÄrt första smakprov pÄ gentrifiering), VÄgen pÄ JÀrntorget och Errols pÄ Magasinsgatan. VÄra frÀmsta leverantörer av Systembolagets varor var Glenn och Flugan som bÄda var tre Är Àldre Àn oss andra. Mer Àn en gÄng satt jag bak pÄ Flugans motorcykel med en back öl pÄ varje ben och en ryggsÀck full med vinflaskor, och mest minnesvÀrt Àr det tillfÀlle dÄ vi körde om farsan i 100 km/h pÄ vÀg 155. Vi var en tajt grupp under ett par Är, frÄn högstadiet och upp i gymnasiet. Vi var övertygade om att vi alltid skulle hÄlla ihop men som alla andra kompisgÀng i historien sÄ har vi idag mycket lite kontakt med en mycket liten del av gruppen. VÄrt umgÀnge bestÄr idag i huvudsak av att besöka varandras begravningar. Malle och Nicke har gÄtt bort i cancer och Per kom inte hem efter tsunamin 2004. Slöjd bor i Thailand sedan 30 Är eftersom landet inte har nÄgot utlÀmningsavtal med Sverige, dÀr mer Àn ett sÄ kallat nÀtverk har lovat att avlÀgsna hans tatueringar med en slipmaskin om de fÄr tag i honom. Livet kom emellan och vi blev en del av vÀrlden, vÄr oskuld byttes till ansvar, befogenheter och i vissa fall karriÀr.
Betygs- och examensinflationen har gjort att en doktorsavhandling idag motsvarar en masterexamen Är 2000 och inte ens tvÄ examen Àr en garanti för ett jobb. Men 1979 var det fortfarande möjligt att fÄ ett vÀlbetalt jobb inom industri- eller transportsektorn utan att ha tvingats genom ytterligare studier. Jag var sjÀlv instÀlld pÄ att studera vidare men behövde en paus, och min tillflyktsort blev som stuvare i Göteborgs Frihamn. Redan efter första dagen pÄ Lundbyhamnens kaj visste jag att det inte fanns nÄgon ÄtervÀndo. Jag skulle gÄ till sjöss.
Att arbeta i Göteborgs Inre Hamn var att tjÀna sitt levebröd i en sista spillra av det gamla Sverige. Arbetslagen hölls ihop Är ut och Är in, och alla i laget hade smeknamn. I lumpen anvÀnde vi enbart efternamnen men i hamnen var det tradition att ge alla nya ett smeknamn, ofta baserat pÄ en egenskap men oftare pÄ en fadÀs. Till exempel sÄ fick Skyffelmördaren sitt namn efter att ha kastat ner ett par skyfflar i ett lastrum som skulle stÀdas ut, istÀllet för att som brukligt var lÀgga dem i en transportmatta och skicka ner dem med en kran. Porr-Birger fick sitt namn för att han tjÀnade extra pÄ att sÀlja tidningar med nakna damer till sjömÀnnen, som i sin tur sÄlde dem i Sydamerika med god förtjÀnst. Och Skit i Handfatet hette sÄ för att ⊠det har ni nog redan listat ut. Jag tog mig till hamnen med buss 21 till Hjalmar Brantingsplatsen, och promenerade förbi Kvilletorget och tog gÄngbron över Lundbyleden. Att komma över pÄ andra sidan var som att gÄ in i en annan vÀrld, och att rÀttvist beskriva hur det var att gÄ pÄ kajen och slinga gods skulle krÀva en luktbok. Först den mest underbara doften i vÀrlden: blandningen av saltvatten och dieselrök frÄn fartygens hjÀlpmaskiner, toppad med en svag nyans av rost och smörjfett. NÀr solen börjat vÀrma upp kranrÀlsen steg lukten av torkande
smuts, blandat med dofterna frÄn lasten. Vi lossade kaffe frÄn Brasilien, koppar (jodÄ, metall luktar) frÄn Chile, frukt och kött frÄn Argentina. Vi lastade maskindelar, lastbilar och byggfordon till platser med magiskt klingande namn som Salvador, Rio de Janeiro, Santos, Montevideo och givetvis Buenos Aires. Varje lÄda som lastades ombord var stÀmplad med destinationen och var som en svag röst i mitt huvud som viskade löften om Àventyr.
