DET GALNA 20-TALET
(del 1)
Tillägnas Alan Kurdi som tre år gammal hittades ilandfluten på en strand, i sin lilla röda tröja och med ansiktet i vattnet, för att vi vuxna inte kunnat skapa en bättre värld
Hälften av en eventuell förtjänst går till FN:s fredsprisbelönade flyktingkommissariat UNHCR
Spridning av enstaka texter eller bilder uppmuntras!
I början av december deklarerar regeringen att vi får vara som mest 8 personer när vi firar jul och nyår. Statsminister Löfven lugnar oss dock, när han tillägger att ”Tomten kan få komma som vanligt, men han måste dela ut klapparna på ett smittsäkert sätt.”
Den som var med i mitten på 1970-talet kan berätta om bensinransoneringen under ”oljekrisen”. Den var dock kortvarig.
Den som är lite äldre kan minnas ”motboken”, som reglerade våra spritinköp åren 1917–1955. Inkomst, kön, förmögenhet och samhällsposition styrde tilldelningen, för att citera Wikipedia.
Den riktigt årsrika kan dessutom minnas ransoneringen av så kallade nödvändighetsvaror under andra världskriget. Då kunde det gälla saker som smör, mjöl, kött och kaffe. Men även drivmedel, textilier och skor. Kaffet ransonerades ända fram till 1951.
Men nu kan alltså även de yngre av oss, en stämningsfull kväll i framtiden, sätta oss ner i sällskap av barn, barnbarn, hundar och eventuella katter, och berätta om julen 2020.
–
Då må ni tro, fick vi bara vara åtta personer på julafton … Jojomensan … Hörde du vad jag sa, Ing-Britt? Sitt inte med näsan i den där VPR-maskinen när jag berättar! … Göran, dra inte Annika i håret! … Inte du heller, Flugbert! Men så sluta då!
Turkiet upprepar sina krav för att Sverige ska bli insläppt i Nato. ”Det finns ännu ingen konkret utveckling i frågor som utlämning och frysning av terroristtillgångar”, hävdar Turkiets utrikesminister.
Sveriges utrikesminister Tobias Billström säger att ”framsteg görs i förhandlingarna”. Hans turkiska motsvarighet låter inte lika positiv.
Detta var i november 2022. Det skulle komma att dröja ytterligare 14 månader innan Turkiet ratificerade Sveriges ansökan.
Processen påskyndades knappast av att en aktionsgrupp hängde en docka föreställande Erdogan uppochner utanför Stockholms stadshus. Billström lade ut en kommentar på Twitter (senare X) om att agerandet var ”avskyvärt”. Men Erdogans talesperson var inte nöjd med så lite. ”Det här är bevis för att svenska myndigheter inte har tagit de nödvändiga stegen mot terrorism”, replikerade han.
De av oss som inte ville se Sverige som medlem i en militär försvarsallians med kärnvapen såg ännu strimman av ett hopp.
Tidöavtalet slår fast att det ska upprättas en svensk kulturkanon. Nu kommer debatten och frågorna.
Först lärde vi oss att kanon uttalas med långt a. Sedan fick vi inse att en kulturkanon inte är det samma som en litteraturlista. Alla hängde inte riktigt med på det där sista.
Eftersom det främst var SD som varit drivande, utgick många kritiker från att baktanken med projektet var rent nationalistisk.
Tänk Heidenstam och Karl XII:s likfärd. SD är som bekant mer intresserade av ”svenskt” än av ”kultur”.
Men när regeringen senare utsåg Lars Trägårdh till projektledare, minskade den risken radikalt. Trägårdh har tvärt om sagt att han kommer att verka för ett breddat kulturbegrepp, som även kan innefatta ingenjörskonst, uppfinningar och kreativitet.
På DN:s fråga varför han accepterade det känsliga uppdraget, svarar han att ”Det är bättre att det är jag än någon jävla vettvilling.”
En ironi i sammanhanget är att kulturminister Parisa Liljestrand (M) beskriver kanon som ett sätt att göra kulturen tillgänglig för både inrikes- och utrikesfödda. Samtidigt skär man ner på stödet till biblioteken och slopar den fria entrén på de statliga museerna.
En kulturstrid blossar upp i Region Gävleborg efter att en SD-politiker har fått ordförandeposten i Länsmuseets politiskt tillsatta styrelse. Begreppet ”armlängds avstånd” trendar.
För första gången får en SD-politiker ordförandeposten för ett svenskt länsmuseum. Den nye ordföranden uttalar genast att det nu ska bli mer kulturarv och historia, och mindre nutidskonst.
På DN:s fråga om det är fritt fram för politikerna att styra innehållet, om det är statligt finansierat, svarar han:
”Absolut, vem ska annars göra det? Ska vi överlämna skattemedel och utformningen till enskilda individer?”
Om sin egen lämplighet som bedömare av museifrågor, avslöjar han vidare att ”Mitt intresse väcktes när jag var ung och när Ultima Thule var stora och sjöng mycket om kulturarv och historia.”
Motståndarsidan i debatten hävdar att det istället – som traditionen bjuder – är museichefen, som har specialkompetens, som utifrån museets grunduppdrag ska bestämma vad som visas. Det ska råda armlängds avstånd mellan politikerna och kulturen.
Även lokal- och regionpolitiker från Tidöpartierna säger att de inte vill veta av angiverilagen. Ett liberalt kommunalråd i Malmö säger till SVT att ”Ett sånt här förslag borde ligga långt ute på historiens soptipp”.
Ett uppenbart problem med en angiverilag är att den slår mot en redan väldigt utsatt grupp människor. Enligt svensk lag har barn till papperslösa rätt att gå i skolan. Papperslösa har också rätt till ”vård som inte kan vänta”. Nu kommer man som papperslös inte att kunna nyttja dessa rättigheter, utan rädsla för att bli angiven.
Därtill ställs offentliganställda inför orimliga val. Att följa Tidöregeringens lagstiftning - eller att följa yrkesetiken och samvetet.
Men landets migrationsminister, Maria Malmer Stenergard (M), säger att hon inte tänker backa. ”För regeringen är det oerhört angeläget att alla drar åt samma håll”.
–
Men, snälla Thorvald! Hur ska vi kunna genomföra ett nyfascistiskt samhälle byggt på åtskillnad och angiveri, om inte alla drar åt samma håll?!
15 september firar Carl XVI Gustaf 50 år på tronen.
Han är Sveriges längst regerande kung genom tiderna. Helgen till ära skiner solen över häst- och vagnkortegen genom centrala Stockholm.
Det har varit några ”ups and downs” under årens lopp.
På nersidan minns vi ”kaffeflickorna”, en popsångerska, sultanen av Brunei och ”stekta sparvar”. Men så har det varit många lyckade bandklippningar också.
Nu vänder vi blad.
Sverige och USA undertecknar ett försvarsavtal. Avtalet innebär att amerikansk militär får obegränsad tillgång till 17 svenska militärbaser – och utesluter inte utplacering av kärnvapen på svensk mark.
Avtalet får kritik. Dels för att stora mängder amerikanska militärer på svensk mark gör Sverige till ett legitimt mål för en fiende. Dels för att Norge har ett motsvarande avtal med USA, men att deras avtal utesluter kärnvapen.
På SVT:s fråga om varför det inte uttryckligen står i avtalet att kärnvapen inte ska finnas på svenskt territorium, svarar försvarsminister Pål Johnson så här:
”Ja men meeh egentligen så gör det inte det heller i det danska eller i det finska avtalet, utan vi har valt att kommunicera detta klart och tydligt att vi ser inte eeeh, vi har inga behov av detta från svensk sida, det finns inga förväntningar från amerikansk sida ikring det.”
Klart och tydligt alltså.
