ATT TJÄNA PENGAR KONSTEN
Författadav1800taletsstörstanöjesentreprenör
P.T. BARNUM
Konstenatttjänapengar
ATTTJÄNA PENGAR KONSTEN
Översättning,biografiochnoteravAntonDilber
Nordpolenförlag,Stockholm nordpolenforlagse
isbn978-91-531-1812-1
Originaltitel:TheArtofMoney-Getting ©Översättning:AntonDilber2025
Tryckt avScandinavianBookA/S,Århus,Danmark2025
Biografi·7
Inledning·15
Väljintefelyrke·25
Väljrättläge·27
Undvikskulder·30
Hållut·33
Satsahelhjärtatoavsettvaddugör·35
Tasakeniegnahänder·37
Använddebästaverktygen·40
Sättdigintepåhögahästar·42
Lärdignågotgångbart·47
Varhoppfull,mentainteutförmycketiförskott·48
Fokuseradinförmåga·49
Varsystematisk·50
Lästidningarna·53
Aktadigför»sidoprojekt«·54
Gåinteiborgenutansäkerhet·56
Marknadsfördinverksamhet·59
Varartigochvänligmotdinakunder·63
Doneratillvälgörandeändamål·65
Prataintebredvidmun·66
Förblihederlig·67
noter·70
P.T.Barnum (1810–1891)
Phineas Taylor Barnum föddes i den lilla byn Bethel i nordöstra USA. Han kom från en relativt enkel bakgrund ochbörjadedärförarbetaredansompojke.Enligtegenuppgift avskydde han kroppsarbetet på familjens bondgård, men han älskadedestomerattjobbaisinfarsdiversehandeldärhanfick lära sig att göra sluga bytesaffärer med lokala bönder. Fadern dognärhanvarsextonårochefterlämnadebetydandeskulder, vilketmedfördeenslitsamperiodförfamiljen.Barnumflyttade då tilldenväxande metropolenNewYork,som låg ungefär två dagsresorbort,ocharbetadedärenkorttidsominköparefören släktingsräkning.Hanvardocktidigtinställdpåattblisinegen manochförsöktesigsnartpåegnaverksamheter,ömsomiNew York,ömsomisinhemtrakt.Hanprövadeblandannatvingarna som krögare och butiksägare och drev en tid såväl en lokaltidning som ett lotteri. Det sistnämnda gav honom en god inkomstinågraårmenfickettabruptslutnärlotterierförbjödsi hans hemdelstat Connecticut. Det tvingade honom att åter pröva lyckan i New York, och det var där han som 25-åring slutligenhittadesittkall.Hanövertogenblufföreställningivilkenenblindgammalsvartkvinna,JoiceHeth,presenteradesför publiken som »George Washingtons 161-åriga amma«. Föreställningen hade dittills gått knackigt, men Barnum lyckades
bättresomföredettatidningsmanochlotteriägare.Hankunde konsten att väcka intresse genom spännande berättelser och drog sig inte för att ljuga för att bättra på försäljningen. En av hansmedarbetare,LeviLyman,såldetillexempelenbroschyri vilken man kunde läsa att biljettintäkterna gick till att »befria Joice Heths förslavade barnbarnsbarn i Kentucky«. Pengarna gickisjälvaverketraktnediBarnumsochLymansfickor.
JoiceHethförmodashainbringatungefär10000dollar,vilketpådentidenvarenbetydandesummameningalundanågon enorm förmögenhet Den stora vändpunkten kom först några årsenarenärBarnumlyckadesförvärvaettförfalletmuseumpå Broadway i hjärtat av New York. Köpet genomfördes med lånade pengar han bluffade till sig genom att uppge ett stycke värdelös träskmark han ägde i Connecticut som pant. Det var ett vågspel, men han var starkt övertygad om att satsningen skulle lyckas och att det därför inte skulle bli svårt att betala tillbaka.
Barnum’s American Museum slog upp portarna 1841 och erbjödNewYork-bornamängderavkuriositeterfråndioramor tilltomahawkertillboaormar.Givetvisinnehöllsamlingenäven enoch annanbluff.Ensådanvar »sjöjungfrunfrånFiji«,som bestodavdelaravenapaochfisksomsyttsihop.Barnumsålde insjöjungfrunmedfärgsprakandeaffischerochorganiseradeen pressträffomhenneleddavenviss»doktorJ.GriffinfrånLondons naturvetenskapliga lyceum«, som i själva verket var BarnumskumpanLeviLymansomlagttillsigmedengelskaccent. Störst framgång gjorde dock »general Tom Thumb« i museet viddennatid.HanhetteegentligenCharlesS.Strattonochvar ett kortvuxet barn som Barnum anställde 1842 med föräldrarnasgodkännande.TomThumbslitenhet(somvuxenblevhan 102 cm) fascinerade enormt i en tid då människor gärna beta-
lade för att se personer med ovanliga utseenden. Thumb sjöng dessutomochgjordekomiskaimitationeravberömdamänsom Napoleon och Fredrik den store. Publiken älskade honom så mycketattBarnumåktepåturnémedhonomibådeUSAoch Europa. I Storbritannien uppträdde paret inför en ung drottning Viktoria och i Frankrike inför kung Louis Philippe. Turnéerna blev ekonomiskt fördelaktiga för båda parter. En samtida brittisk tidning rapporterade att familjen Stratton drog in cirka350000dollarpåsonensframträdanden,vilketidagskullehamotsvaratnästantiomiljonerisammavaluta Barnumtjänade å sin sida ännu mer. Tack vare museet och Tom Thumb kunde han 1848 uppföra herrgården Iranistan i sin hemtrakt, ett orientaliskt skrytbygge med lökkupoler inspirerat av kung GeorgIV:sRoyalPavilioniBrighton.Viddethärlagethadehan dock skaffat sig många fiender. Många mindes hans skamlösa utnyttjande avJoice Heth,och hans namn hade närmast blivit synonymtmedordet»humbug«.Barnummåstehaogillatdetta, för under 1840-talet visar han de första tecknen på att vilja förändrasinimage.
Ett sådant drag blev att organisera en USA-turné med den svenska operasångerskan Jenny Lind. Barnum hade aldrig hört henne sjunga, men han visste att hon drog fulla hus i Europa och att hon var berömd för sin godhet och dygd, egenskaper hangärnavillebliförknippadmed.Turnénblevenormt framgångsrik och inbringade honom och Lind summor som i dag skullehamotsvaratmiljontalsdollar.TidningenNewYorkHerald förhöll sig dock skeptisk till Barnums nya giv som finkulturellimpressario;enartikelfrån1850beskriverhonomalltjämtsom»denstörstecharlatanennågonsin«
Ytterligare ett drag var att Barnum 1851 blev helnykterist. Dessförinnan hade han redan slutat dricka sprit, men efter att
hahörtenprästföreläsaomdemoraliskafarornamedmåttfullt drickandebeslöthansigförattgåhelavägen.»Jaghadefamlati mörkret«,berättadehanlängrefram,»menjagblevfrälst,och jagvissteattdetvarminpliktattförsökafrälsaandra.«Efterdet stoppade han försäljningen av alkohol i sitt museum. I byggnaden bredvid uppförde han även en stor teater som kallades »föreläsningssalen«ochlätsättauppmoralpjäserdär.Budskapet kunde inte misstolkas: P.T. Barnum var en god människa, och hans museum skulle från och med nu vara en uppbygglig ochfamiljevänligplats
Etttredjesättattförbättraimagenblevdensjälvbiografihan gav ut 1854. I The Life of P.T. Barnum avslöjar han hur han genomfördefleraavsinafornabluffar.Hangördetdockpåett sorglöstochunderhållandesätt,vilketfårdessaattframståmindre som bedrägerier och mer som ett slags spjuveraktiga pojkstreck. I fallet Joice Heth hävdar han dessutom att han själv hadeblåstsavföreställningensforneägare,atthansjälvibörjan faktiskt hade trott att Joice Heth varit 161 år gammal. Bokens underliggandebudskapäratthaniblandharskojatlitemenatt han i grund och botten alltid haft de bästa intentioner. Självbiografin såldes i 160000 exemplar under det första året och översattes till flera språk, bland annat svenska. Somliga recensenter var dock obarmhärtiga och tyckte att biografin gav uttryck för illa dolt självförhärligande. British Examiner kallade boken för »stötande skräp som endast inspirerar äckelkänslor ochuppriktigömkanfördenuslemansomsammanställtden«. Mark Twain var mildare; han tyckte att boken var underhållandemenförblevlängeskeptisktilldessförfattare.
Detbrukarhetaatthögmodgårförefall,ochBarnumskulle straxfåupplevajustdet.Nyrikochberusadavframgångtrodde hansignästankunnalyckasmedvadsomhelstochblevalltmer
oförsiktig. Han investerade stora summor i branscher han inte behärskadeochöverlätåtandraattseöververksamheterna.Vid 1850-talets mitt lånade han så ut en halv miljon dollar till ett klockbolag, Jerome Clock Company, som senare visade sig ha byggtprognosernapåglädjekalkyler.Närföretagetplötsligtgick omkull 1856 drog det med sig nästan hela hans förmögenhet. Konkursförvaltare tillsattes för att hantera flera av hans verksamhetersåvälsomhansherrgård.Åretdärpåbrannherrgården sedannedmedrubbochstubb.Barnumsbelackarekändeinte så lite skadeglädje över allt detta En tidningsredaktör skrev att det utgjorde en moralisk lärdom för en man som hade »förhärligatsigsjälvsommiljonär«.HeltförloradvarBarnumemellertid inte. Före katastroferna hade han vidtagit mått för att skydda sig, bland annat genom att skriva över museet och dess kollektionpåsinfruochnäramedarbetare.Dettilläthonomatt behållaendelavtillgångarnaindirektochgaranterasenvissinkomstunderdentidfordringsägareprocessademothonom.
1850-talets senare hälft blev en tuff period, men det var nu Barnum kanske allra mest visade prov på sin amerikanska optimism.Bakomkulissernafortsattehanattletaefternyaobjekt som kunde locka folk till museet, och snart åkte han i väg till EnglandförattdärpånyttturneramedTomThumb,somnu blivitenungman.IEnglandbörjadehanävenföreläsaomhur mantjänarpengar,vilketgickoväntatbrafasthanidetlandetav många betraktades som en vulgär Yankee. Så småningom var han tillbaka på benen igen och kunde officiellt ta tillbaka museet, som frodades som aldrig förr med nya attraktioner som »grizzlybjörnen Samson«, »den kloka sälen Ned« och »jättinnanAnnaSwan« Framgångarnaavlöstesavflerkatastrofer 1865 brann museet ned, vilket innebar en enorm ekonomisk förlust. Barnum tog den med jämnmod; tack vare gott om
pengar kunde han vara igång igen med ett nytt museum bara någraveckorsenare.1868brannsåävendetmuseetned.
EfterdentredjestorabrandenbeslötsigBarnumförattleva mertillbakadragetisinhemtrakt,menhanförblevaktivinidet sista. 1869 gav han ut en reviderad version av sin självbiografi som var dubbelt så lång som den förra, cirka 800 sidor. Under sina sista två decennier var hanävenenormt framgångsrik som cirkusdirektör. Det senare kulminerade i den enorma kringresande cirkus som kallades The Greatest Show on Earth, som Barnum i dag kanske är mest ihågkommen för Parallellt med detfortsattehaniblandattföreläsaomhurmantjänarpengar. Det utmynnade så småningom i föreliggande bok, The Art of Money-Getting, som utkom 1880 när Barnum var 70 år och hadeettlångtaffärslivbakomsig.
Hur ska man som läsare egentligen förhålla sig till P.T. Barnum?Å ena sidan framstår han ju under sitt tidiga liv som ennotorisktopålitligskojare.Åandrasidanuträttarhansenare i livet åtskilligt som är lovvärt. Han propagerar mot fylleriet, donerar stora summor till välgörenhet, blir slaverimotståndare och uttrycker sig redan på 1850-talet positivt om kvinnors rättigheterefteratthahörtpåkvinnorättskämpenLucyStone. Lämpligast blir nog att konstatera att han uträttade både gott ochontundersittliv.Materielltärhanmindretvetydig:närhan dog 1891 efterlämnade han cirka 10 miljoner dollar i dåtidens valuta, vilket placerar honom i sin tids ekonomiska toppskikt. Därmedkanmanjuåtminstoneslåfastensak:atthanvaroerhörtskickligpådetdenhärbokenhandlarom.
P.T. BARNUM (1810–1891) började sin bana som bedragare. Med åldern blev han seriösare som affärsman och försökte delvis kompensera för forna synder.
1880 utgav han denna lilla bok med framgångstips som är lika nyttiga nu som de var då. Den riktar sig till alla som vill nå framgång med egna verksamheter.
ISBN978-91-531-1812-1
FORM:AntonDilber