9789152647288 by Smakprov Media AB

Göran Larsson Att läsa Koranen

Vad säger Koranen om skapelsen, livet och döden? Koranen är en av världens mest kända och spridda texter. Från profeten Muhammads uppenbarelser i början av 600-talet till idag har Koranen utgjort och utgör fortfarande fundamentet för världens muslimer. Genom att lyfta fram både troende muslimers tolk ningar och sekulära forskares studier framträder såväl likheter som tydliga skillnader. Att läsa Koranen – en introduktion skapar möjlighet till förståelse för Koranen och dess budskap. Att läsa Koranen innehåller också en tematisk genomgång av de passager och tolkningar av Koranen som är relaterade till skapelsen, livet och döden. Syftet med boken är att belysa och påvisa mångfalden i studiet av Koranen i både historia och nutid. Boken lämpar sig även väl som litteratur vid studiecirklar. Göran Larsson är professor i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet.

isbn 978-91-526-4728-8

789152 647288

Göran Larsson

Att läsa Koranen en introduktion

Göran Larsson

Att läsa Koranen en introduktion

52647288 AttläsaKoranen inl 3tryck.indd 3

2016-05-11 18:13

Första upplagan, fjärde tryckningen © 2006 Författaren och Verbum AB Grafisk form och karta: Jens Andersson, www.bokochform.se Tryck: Drukarnia Dimograf Sp.zo.o., Polen 2016 ISBN 978-91-526-4728-8 Verbum AB Box 22543 104 22 Stockholm 08-743 65 00 verbum.se

52647288 AttläsaKoranen inl 3tryck.indd 4

2016-05-11 18:13

Innehåll

Förord 7 Inledning 9 Syfte & Metod 9 Något kort om de arabiska orden 11 Struktur 11

Vetenskapernas hav – muslimsk och icke-muslimsk koranvetenskap 13 Koranen som Guds ord 14 Koranen som historisk källa 16 Alternativa läsningar och textavvikelser 20 Kan man tolka Koranen? 22 Äkthetsfrågan 23 Tafsır-litteraturen tar form 26 Behovet av att förstå Koranen 29 Muslimsk koranvetenskap 30 Medeltida och moderna tolkningar av Koranen 34 Uppenbarelsernas sammanhang 38 ”Det som ersätter och det som har ersatts” 41 Får man översätta Koranen? 44

Koranen och skapelsen 49 Den första människan 49 Naturen som Guds tecken 54 Meningen med skapelsen 59 Döden 62 Döden som tema i Koranen 65

Koranen och livet 67 Den naturliga religionen 67 Den raka vägen 71 Bokens folk 72 Att praktisera islam 81 Relationen mellan män och kvinnor 87 Koranen och traditionen 93

Livet efter döden 97 Domens dag och Koranens eskatologi 97 Gott och ont 100 Människans tillstånd mellan liv och död 102 Helvetet 104 Straffen 107 Paradiset 111

Koranens budskap i det 21:a århundradet 117 Appendix 125 Surornas arabiska och svenska namn 125 Surornas kronologi enligt Theodor Nöldeke 127

Litteratur 129 Koranen 129 Primärkällor (förutom Koranen) 129 Sekundärlitteratur 131

Noter 143 Noter till faktarutor 167

Förord I Guds den Barmhärtige Förbarmarens namn.

Från vilken utgångspunkt man än betraktar den, kan man inte undgå att Koranen är en viktig bok. För muslimer är den Guds heliga ord, ett rätttesnöre för att skilja rätt från fel, en ”handbok” som visar hur man ska leva. För några är den ett levande historiskt dokument, oumbärlig för att förstå islam som historiskt fenomen. För andra är den ett fönster in i islams värld, ett verktyg för att förstå hur muslimer lever och tänker. Oavsett vilken av dessa grupper vi tillhör, behöver vi alla ett sätt att förhålla oss till Koranen, att närma oss den och att läsa den. Som muslim vill jag kunna läsa och ta till mig Guds budskap till mänskligheten. Som akademiker eller allmänt intresserad vill jag veta hur jag bäst ska kunna få en inblick i vad Koranen betyder för alla dem som rättar sina liv och sin tro efter den. Det är här Göran Larssons nya bok ”att läsa Koranen” kommer in i bilden. På ett lättillgängligt språk får vi en inblick i hur man i olika tider och från olika utgångspunkter har förhållit sig till och närmat sig Koranen. Med omsorg och respekt belyser författaren orientalisters och islamforskares perspektiv å ena sidan, och muslimers – ortodoxa såväl som modernister och feminister – å den andra. I en serie kapitel behandlas Koranens sätt att beskriva livets olika skeden från skapelsen till döden, hela tiden belyst av jämförande citat från de två mest kända svenska koranöversättningarna. Vi får en inblick i hur Koranen tolkats – och alltjämt tolkas – i skilda tider och i olika läger. Slutligen diskuteras hur Koranen och dess sätt att läsas och tolkas påverkas av (och påverkar) det som händer i vår tid. Jag har haft förmånen att följa arbetet med boken och granska texten ur islamiskt perspektiv, och har inte kunnat undgå att imponeras av författarens djupa ämneskunskap och omfattande forskning, förenad med en unik känslighet och respekt för vad som för många är en gudomlig och helig skrift. —7—

För mig är den här boken utan tvekan en av de absolut viktigaste som kommit ut om islam i Sverige under de senaste åren – eller överhuvudtaget för den delen. I en tid när behovet av att förstå islam är större än någonsin, har vi fått ett utmärkt hjälpmedel för att kunna ösa ur dess allra viktigaste källa.

Mohammad Muslim

—8—

Inledning Koranen är en av världens mest kända och spridda texter. Från profeten Muhammads uppenbarelser på den arabiska halvön i början av 600-talet fram till idag har Koranen utgjort och utgör fortfarande fundamentet för världens muslimer. Via muntlig tradering, tryckpressen, översättningar och modern informations- och kommunikationsteknologi har islams budskap spridits och nått mer än en miljard människor. Trots detta tycks kunskapen och bekantskapen med Koranen vara mycket begränsad i västvärlden. Som en följd av religionens ökade betydelse i världspolitiken och växande invandring från den muslimska världen har dock intresset för islam och muslimers tro och kultur vuxit i Europa och Förenta staterna. Detta faktum innebär dock inte automatiskt att kunskapen om islamisk teologi och då specifikt Koranen har ökat eller förändrats. Fortfarande framställs islam och muslimer ofta som något främmande och annorlunda i stora delar av västvärlden.1 Fördomar och intolerans tycks också vara förhållandevis vanliga i Sverige. Hot, våld och öppen diskriminering av muslimer var speciellt framträdande efter terrordåden den 11 september 2001. Men samtidigt som terrordåden markerade en negativ brytpunkt skapade krisen även utrymme för en förnyad dialog och ett nytt intresse för islam och muslimer.2 Behovet av att ta reda på vad islam ”egentligen” säger tycks öka i västvärlden efter terrordåd och karrikatyrerna av profeten Muhammad hösten 2005 och våren 2006.

Syfte & Metod Trots det stora behovet av kunskap har denna bok inte som syfte att ge en konfessionell utläggning av vad Koranen ”egentligen säger” enligt troende muslimer. Föreliggande bok har istället som syfte att ge en kort introduktion till den muslimska koranvetenskapen och Koranens innehåll. Ett övergripande syfte är också att belysa vilka skillnader som kan finnas mellan troende muslimer och sekulära forskare. Hur ser muslimer på Koranen och på vilka sätt skiljer sig den troendes utgångspunkter från den sekuläre forskarens? När uppstod den —9—

muslimska koranvetenskapen och vilka är de främsta komponenterna i detta studium? Ett andra syfte är också att ge en introduktion och vägledning till centrala teman och tankeströmningar i Koranen. Vad säger till exempel korantexten om skapelsen, livet och döden? Eftersom det arabiska språket utgör en grundförutsättning för att förstå Koranen är det mycket svårt för merparten av den icke-arabisktalande publiken att förhålla sig till Koranens budskap. Denna begränsning gäller givetvis både icke-muslimer och muslimer som inte kan ta till sig textens innebörd på arabiska. En metod för att minska språkproblemet är att studera och jämföra flera olika översättningar av Koranen. 3 Vid en jämförelse framgår det dels att Koranens innehåll kan tolkas på flera olika sätt. Dels kan en jämförelse också öka förståelsen för de problem som översättare brottas med när de skall återge en helig urkunds ”egentliga” betydelse. All översättning bygger på val och tolkningar, ett faktum som både gäller troende muslimer och sekulära västerländska språkvetare. Det kan därför vara svårt att tala om vilken översättning som är ”bäst” eftersom den frågan är nära sammankopplad med vilket syfte som styr översättningen. Det är tydligt att alla översättare måste göra avvägningar för hur ord och meningar skall återges för att förmedla det budskap som finns i texten. Den troendes syfte kan till exempel skilja sig från den sekuläre arabistens ambitioner och intentioner med sin översättning. Medan texten skall tala till de troende på ett sådant sätt att den kan användas som grund för hur människor skall förstå, tolka och utforma sina liv är detta inte nödvändigtvis den ambition som styr hur en filolog närmar sig en religiös text. Samtliga citat från Koranen som återges i denna bok är hämtade från (både) Muhammad Knut Bernströms tolkning och Karl Vilhelm Zetterstéens översättning. De versnummer som anges i den löpande brödtexten är alla hämtade från den så kallade Kairo-editionen (som också ligger till grund för Bernströms översättning och indelning av verserna) om inte annat anges. När skillnaderna mellan Bernström och Zetterstéen är stora har jag framför allt konsulterat den arabiska texten, men också flera svenska och internationella översättningar av Koranen på bland annat engelska och tyska. Av de översättningar som jag har konsulterat (se litteraturlistan) kan åtta beskrivas som konfessionella (det vill säga att översättningarna är gjorda av troende muslimer) och tre är gjorda av västerländska språkvetare och arabister. För att inte tynga texten med fler citat eller språkvetenskapliga diskussioner än nödvändigt analyseras eventuella skillnader i slutnoterna i slutet av boken. För att skilja de två översättarnas texter anges ett [B] för Bernström och ett — 10 —

[Z] för Zetterstéen. Trots att både Bernström och Zetterstéen utgår från samma arabiska grundtext skiljer sig deras arbeten åt på ett flertal punkter. För det första framstår Zetterstéens översättning från 1917 som något föråldrad och stel i sitt språk. För det andra var Zetterstéen en av Sveriges ledande språkvetare och hans översättning anses än idag var en av de främsta i västvärlden. Hans översättning uppfattas också vara mycket nära den arabiska grundtexten. Men till skillnad från Zetterstéen är Muhammad Knut Bernström praktiserande och troende muslim. Detta innebär bland annat att många muslimer har haft lättare för att ta till sig hans tolkning. Zetterstéens kommentar till texten uppfattas också som problematiska och stötande för många muslimer. Samtidigt anser många språkvetare och arabister att Bernströms tolkning är behäftad med flera allvarliga problem. Istället för att återge den klassiska arabiskans betydelser ger Bernströms text oftast de muslimska teologernas tolkningar enligt kritikerna. Många språkvetare anser därför att hans tolkning snarare är en parafras än en återgivning av grundtextens betydelse på svenska. Trots kritik tycks det som om Bernströms tolkning har etablerat sig som den svenska koranöversättningen för troende muslimer som läser Koranen på svenska.4

Något kort om de arabiska orden I texten skrivs arabiska ord och termer enligt det system som bland annat används i Encyclopaedia of Islam och Encyclopaedia of the Qur√n, med undantag för bokstäverna jım och qf (de skrivs med j och q). Kända ortsnamn som till exempel Mecka och Medina och personnamn som Muhammad skrivs inte med diakritiskatecken. Övriga arabiska ord, termer och namn skrivs ut med emfatiskt konsonant (med en punkt under bokstaven), långa vokaler (längdstreck) samt med de för arabiskan speciella laryngaler. En mer detaljerad genomgång av hur arabiska ord skall uttalas finns till exempel i Nationalencyklopedin.

Struktur För att kunna närma sig heliga urkunder är det nödvändigt att ha någon slags förkunskap. Enligt min mening löper den läsare som saknar vägledning eller bakgrundskunskaper om Koranen och islams tidiga historia ofta risk att drunkna och gå vilse i texten. Därför inleds boken med en översiktlig presentation och redogörelse för koranvetenskapens utveckling och historia. Det första kapitlet innehåller också en genomgång av viktiga skillnader mellan muslimsk — 11 —

och icke-muslimsk forskning om Koranen. Därefter följer tre kapitel som presenterar och diskuterar hur skapelsen, livet och döden framställs i Koranen. Boken avslutas med en övergripande diskussion om vilka faktorer som påverkar muslimers förståelse av Koranen i det 21:a århundradet.

* Denna studie är dels ett försök att bidraga till att öka kunskapen om islam och dels ett försök att väcka ett intresse för forskning om Koranen. Förhoppningsvis kan både troende muslimer och sekulära läsare använda boken som en utgångspunkt och inspirationskälla till att fördjupa sig i Koranens mysterium och diskussionen om islams tidiga historia enligt troende muslimer och sekulära forskare. Trots att alla analyser och sammanställningar är ett resultat av min penna är det uppenbart att en bok av denna karaktär är beroende av både tidigare och samtida forskningsresultat. Förutom döda och levande muslimers, arabisters och islamologers mödosamma forskning står jag i tacksamhetsskuld till ett flertal personer och bibliotek i Sverige. Speciellt vill jag passa på att tacka Sensus Göteborg som har uppmuntrat och stöttat mitt arbete. Jag vill också tacka professor Jan Retsö vid Göteborgs universitet som både direkt och indirekt har uppmuntrat och stimulerat mitt intresse för Koranen. Kapitel ett har också presenterats och diskuterats vid seminariet i islamologi vid Lunds universitet. Jag vill därför speciellt tacka Leif Stenberg och Philip Halldén för värdefulla synpunkter. Även flera av mina kollegor vid den religionsvetenskapliga institutionen har gett goda synpunkter. Om jag har lyckats att ta del av era förslag och synpunkter har denna bok förbättrats på en mängd punkter. Förutom dessa synpunkter har jag också haft glädjen att få höra hur några troende muslimer har reagerat på mina utkast. Speciellt vill jag tacka Mohammad Muslim, Max Dahlstrand samt Walid al-Haidari. Forskningsprojektet LearnIT och dess medlemmar har också varit en inspirationskälla trots att deras arbete ytterst sällan berör Koranen. Därför vill jag rikta ett stort tack till LearnIT och KK-stiftelsen. Sist men inte minst vill jag också tacka min familj, speciellt Cecilia som har läst hela texten. Ni har ännu en gång lyckats att stå ut med mig och min forskning. Ett stort tack till er alla. Göran Larsson, Göteborg 2006-03-05

— 12 —

Vetenskapernas hav – muslimsk och icke-muslimsk koranvetenskap 5 Den läsare som för första gången slår upp och börjar läsa i Koranen blir förmodligen förvånad och förbryllad över hur texten är organiserad. Istället för att följa en ”vanlig” kronologisk ordning är innehållet uppdelad i 114 kapitel (på arabiska suwar, singular süra, skrivs härefter som sura eller suror) som i sin tur är organiserade efter längd. Koranen inleds med den berömda öppnings-suran (al-Fti˛a) som bland annat reciteras i samband med de dagliga bönerna, därefter följer det längsta kapitlet.6 Koranen innehåller både berättande material, poetiska passager och juridiska utsagor vilket gör att den ovane läsaren ofta får problem att ta sig igenom texten. Svårigheterna att läsa från pärm till pärm kan illustreras med den franske arabisten Régis Blachères (1900–1973) tankeväckande ord: Koranen är inte en helhet som kan läsas från början till slut, utan uppehåll och utan nödvändiga omläsningar. Varje kontakt med Koranen kräver vissa förberedelser. Det måste återigen understrykas att vulgatatextens kronologi inte gör det möjligt att följa Muhammeds Uppenbarelser från början till slut. Därför är det lämpligt att lära sig den historiska bakgrunden, så mycket som möjligt av de biografiska omständigheterna, alla yttre skeenden som omgärdar Uppenbarelserna. Koranen är både en Uppenbarelsebok, en Helig skrift och en Lag. Den är dessutom en uppbyggelse- och läroskrift. Om man relaterar texterna till de omständigheter som har inspirerat dem blottas hela logiken och kraften hos en sällsport och särpräglad förkunnelse. Att nalkas Korantexten kräver som sagt förberedelser.7

Det finns flera anledningar till varför det är viktigt att studera Koranen och dess tolkningshistoria. För det första är kunskapen om islams heliga skrift mycket begränsad, eller till och med obefintlig, hos merparten av icke-muslimer. Samtidigt känner många muslimer inte till vare sig det konfessionella eller icke-konfessionella studiet av Koranen. För det andra är Koranens betydelse inte begränsad till teologins område. Även inom skönlitteratur och kultur intar Koranen en central plats i den muslimska världen.8 — 13 —

För att kunna förstå de muslimska tolkningstraditionerna är det viktigt att först ha en inblick i hur troende muslimska teologer och sekulära forskare har närmat sig Koranen. Hur har muslimer respektive icke-muslimer tolkat Koranens innehåll, tillblivelse- och redaktionshistoria? Det är även relevant att diskutera huruvida muslimer tillåter tolkningar av Guds ord samt om Koranen kan översättas till andra språk. Vad utgör grunderna i muslimsk koranvetenskap? Samt hur skiljer sig det konfessionella studiet från det icke-konfessionella? Då samtliga av dessa frågor kan besvaras på flera olika sätt är min ambition primärt att lyfta fram och diskutera några viktiga utgångspunkter och olikheter inom koranvetenskapen.

Koranen som Guds ord Från det första uppenbarelsetillfället då Muhammad enligt den muslimska historieskrivningen fick ta del av Guds budskap via ärkeängeln Gabriel (Jibrıl) fram till idag har Koranen framför allt varit ett muntligt budskap.9 Det arabiska ordet Qur√n betyder ”recitation” och ”läsning” vilket visar på betoningen av det muntliga. Enligt den islamiska historieskrivningen mottog Muhammad uppenbarelser från och med 610 fram till sin död 632 e.Kr. Oberoende av uppenbarelseordningen är dagens korantext inte organiserad efter något kronologiskt mönster. Därför kan ett kapitel både innehålla uppenbarelser från den första tiden (Mecka-perioden, det vill säga 610 till 622 e.Kr) och från slutet av Muhammads liv. För att etablera en ordning i texten har både troende och se-

MU˘AMMAD IBN ﬁABD ALL◊H [profeten Muhammad] föddes enligt den islamiska traditionen i Mecka år 570 e.Kr. och dog i Medina 632 e.Kr. Enligt traditionslitteraturen mottog han den första uppenbarelsen vid ungefär 40 års ålder. I och med att han bryter med de förislamiska religionerna ökade motsättningarna i Mecka och år 622 utvandrar profeten Muhammad tillsammans med en grupp följeslagare till Medina. Här etableras det första islamiska samhället under ledning av Muhammad. Muhammad är viktig för muslimer både som profet och föredöme, men han har inte någon gudomlig status.1

— 14 —

kulära, i huvudsak västerländska, forskare försökt att datera och rekonstruera Koranens kronologi och redaktionshistoria. Det är framför allt i relation till dessa frågor som de tydligaste skillnaderna framträder mellan troende muslimer och forskare som inte bekänner sig till islam. Medan troende muslimer ser Koranen som Guds direkta ord till människorna, betraktar de sekulära forskarna vanligtvis Koranen som vilken text som helst. Precis som alla andra texter måste den utsättas för en källkritisk prövning som inte tar hänsyn till textens religiösa betydelse. Denna utgångspunkt leder ofta till motsättningar och konflikter mellan muslimer och icke-muslimer. I föreliggande avsnitt är utgångspunkten främst den islamiska historieskrivningen, men i nästa avsnitt (Koranen som historisk källa) analyseras det icke-konfessionella studiet av Koranen, ett ämne som framför allt har intresserat västerländska forskare. Enligt merparten av icke-muslimska forskare är diskussionen om Koranens redaktionshistoria mycket komplicerad och problematisk och det råder ännu ingen konsensus om hur och när Koranen sammanställdes. För merparten av muslimer är det dock möjligt att urskilja två processer som ledde fram till kodifieringen av Koranen. Antingen sammanställdes Koranen under profeten Muhammads liv (denna uppgift framhålles till exempel av Ibn Safid, d. 845 e.Kr) eller efter hans död.10 De som menar att Koranen sammanställdes efter Muhammads död, till exempel Al-Bukhrı (810–870) som är en av de viktigaste källorna till profetens tradition, det vill säga ˛adıth-litteraturen, brukar också skilja mellan två versioner. Enligt den första versionen inleddes ett redigeringsarbete redan under den förste kalifen, Abü Bakr (kalif mellan 632–634). Syftet med detta arbete var att sammanställa en auktoritativ samling av texten. Sammanställningen hade startat strax efter slaget vid al-Yamma (beläget cirka 70 kilometer sydost om Riyad i dagens Saudiarabien) under de så kallade Ridda-krigen.11 Motivet tycks enligt den muslimska traditionslitteraturen ha varit att säkra traderingen av den heliga uppenbarelsen eftersom flera betydande recitatörer hade stupat i detta slag. Arbetet med att samla in och sammanställa texten skall ha utförts av Zayd ibn Thbit (d. ca 655) som beskrivs som en av profeten Muhammads skrivare.12 I denna ställning hade han en god kunskap om Koranen och uppenbarelsens natur. Enligt sunnitisk historieskrivning – det vill säga den riktning inom islam som merparten av världens muslimer tillhör – samlade han in uppenbarelser som hade nedtecknats på stenar, benbitar, palmblad, etcetera.13 Den muslimska traditionslitteraturen berättar att den kodifierade texten lämnades till fiUmar ibn al-Kha††b (591–644), den andre kalifen, efter Abü Bakrs död, och därefter till fiUmars dotter, ˘afßa, som också var änka till profeten Muhammad. — 15 —

Den andra versionen av Koranens redaktionshistoria betonar framför allt fiUthmn ibn fiAffn, den tredje Kalifens betydelse för kodifieringen.14 Enligt denna tradition var fiUthmn (kalif mellan 644–656) ansvarig för kodifieringen. Även här var det Zayd ibn Thbit, tillsammans med fiAbd Allh ibn al-Zubari, Safiıd al-fi◊ß och fiAbd al-Ra˛mn ibn ˘rith ibn Hishm, som fick ansvar för att sammanställa en auktoriserad Koran. Behovet av en enhetlig text hade enligt denna tradition uppstått under de muslimska expeditionerna mot Armenien och Azerbadjan. Vid detta fälttåg hade en diskussion om olika läsarter skapat konflikt vilket föranledde general ˘udhafa ibn al-Yamn att efterfråga en auktoriserad kodifiering. Enligt den islamiska historieskrivningen jämförde fiUthmn texten med den sammanställning av Koranen som fanns i ˘afßas egendom (se ovan). Efter arbetet med kodifieringen sändes också kopior av texten till alla länder, vilket förmodligen avser Kufa, Basra, Damaskus och Mecka medan originalet bevarades i Medina.15 Enligt Arthur Jeffery kan denna beskrivning dels ses som ett bevis på att fiUthmns kodifiering hade nedtecknats, dels som en indikation på att det fanns konkurrerande sammanställningar som också hade nedtecknats eftersom fiUthmn gav order om att de skulle förstöras. Tidigare sammanställningar – antingen under profeten Muhammads liv eller under Abü Bakrs styre – hade inte varit nedtecknade utan muntliga. Jeffery betonar att det arabiska ordet jamafia framför allt skall förstås som ”att samla” i betydelsen av ”att memorera” och inte nedteckna.16 fiUthmns skriftliga sammanställning skall ha skett någon gång mellan år 650 och 656 (det år som fiUthmn dog). Efter detta arbete är Koranens struktur, surornas ordning och innehåll fixerat enligt merparten av muslimer. Målsättningen med redaktionsarbetet var att fastställa och säkerställa vilka passager som var äkta och som skulle vara med i Koranen. Alla ”felaktiga” eller ”osunda” verser skulle rensas bort.17

Koranen som historisk källa För sekulära forskare som betraktar Koranen som ett historiskt dokument är studiet av Koranen framför allt förknippat med källkritiska frågeställningar. För dessa forskare är det nödvändigt att försöka fastställa och undersöka de tidigaste källorna och koranmanuskripten. För detta arbete är det framför allt Ibn Sa‘ds (d. 844) Kitb al-†abaqt (”Boken om klasserna”) och Bukhrıs (d. 870) och Muslims (d. 874) ˛adıth-samlingar som utgör de tidigaste källorna till Koranens redaktionshistoria. Enligt merparten av icke-konfessionella — 16 —

koranforskare är de tidigaste källorna till redaktionen av Koranen från mitten av 800-talet och inte från 600-talet. Trots att dessa källor berättar om både Abü Bakrs och ﬁUthmns sammanställningar av Koranen är de första skriftliga källorna till kodifieringen daterade till cirka 200 år efter profeten Muhammads uppenbarelse. Det finns inte heller någon handskrift av Koranen bevarad från profeten Muhammads tid och dateringen av de tidigaste manuskripten är problematisk och svår. Vissa forskare daterar de tidigaste manuskripten till slutet av islams första århundrade medan andra anser att dessa manuskript skall dateras först till 800-talet.18 Även om Koranen har varit föremål för studier i Europa sedan medeltiden är det först under 1800-talet som den sekulära forskningen om Koranen etableras. Bland de tidigaste studierna av Koranen tillhör Gustav Weils (1808–1889) Historisch-kritische Einleitung in den Koran (1844), men framför allt Theodor Nöldekes Geschichte des Qorans (1860), de mest kända och betydelsefulla

THEODOR NÖLDEKE (1836–1930). En av Tysklands främsta orientalister. Studerade bland annat Koranen, semitiska språk, arabisk poesi och litteratur. Professor i Kiel (1872) och professor i Strassburg.

Bild 1. (Nöldeke) hämtad från Bezold, Carl (1906, Ed.) Orientalische Studien Theodor Nöldeke zum siebzigsten Geburtstag (2. März 1906) Gewidmet von freunden und schülern und in ihrmen auftrag herausgegeben. Gieszen: Verlag von Alfred Töpelmann.

verken under 1800-talet. I sammanhanget är Nöldeke främst känd för att ha delat in uppenbarelserna i en kronologisk ordning med utgångspunkt i surornas innehåll och språk (se Appendix). En första kategori utgjordes av de uppenbarelser som kunde tillskrivas Muhammads tidiga period i Mecka (610 till 622 e.Kr.). Uppenbarelser som tillhör denna period brukar oftast utmärkas av ett poetiskt språk och innehållet präglas av beskrivningar av domedagen och — 17 —

Register Sakregister Aga 91–92 Ahl al-Kitb (Bokens folk) 68, 72–82 Ahmadiyya-rörelsen 46 Allegoriska passager 26–28, 37 Amuletter 84 Analogi (qiys) 44 Anti-kolonialism 35 Anti-krist (al-dajjl) 100 Apologetik (Muslimsk) 24–25, 34, 37, 75 Apor (judar och kristna som) 77 Al-Azhar 45, 47, 121 Barzakh 102-103 Basmala 101-102 Basra 16 Berusande drycker (khamr) 43–44 Bibeln 25, 31, 58, 95 Blodklump (”grodden”) 52–53, 84 Bron 106 Bön 39-40, 43, 45, 63, 85 Böneriktning (qibla) 39–40, 85 Damaskus 16 Dhikr 84 Dın al-fi†ra (”den naturliga religionen”) 67, 69 Domens dag 55, 58, 64–65, 68–70, 72, 97–100, 102–106

Döden 62–66 Egyptiska Feministunionen 88 Eiseges 22 Elden 55, 66, 80. 98, 102-105 Evangelium (Injıl) 68–69, 78–79 Exegetik 22 Al-Fti˛a 13, 71–72 Fatw (pl. fatw) 119 Feministiska läsningar 87–93, 114 Fiqh 32, 44, 71 Fri vilja 53–54, 102, 104 Förbundet 101, 108–109 Gharıb (De svåra passagerna) 21 Gott och ont 100–102 Grekisk filosofi 31, 54 ˘adıth 15–16, 20–22, 31–32, 41, 50, 52, 63, 68, 85, 89–90, 92–95, 100, 103, 120 ˘adıth nabawı 21 ˘adıth qudsı 21 ˘anıf 58, 74 Helvetet (jahannam) 55, 58, 63, 65–66, 75–76, 97, 102–112 Himmelsfärd 36, 57 Den himmelska ”urboken” (law˛ ma˛fü÷) 39, 53 Holistisk läsning 34

— 169 —

Al-˘ür (”paradisets jungfrur”) 113–116 Intention (niyya) 29, 40 Internet (nya medier) 117–123 Intertextualitet 25, 28 Israel 82 Isr√ıliyyt (Banü Isr√ıl) 32, 68, 78–80 Jemenitiska fynd 20 Jerusalem 36, 85 Jinn 23 Jord (lera) 49–50, 59–60 Judar 18, 23–25, 68–69, 72–82, 85 Jungfru (batül) 36, 78–79, 113–114 Juridisk tolkning 32 Jämlikhet (inför Gud) 50–51, 69–70, 87–93, 114 Kaﬁba 85, 87 Kafirün (De otrogna) 60, 85 Khalıfa 57 Konsensus (ijmﬁ) 44 Korsfästelse 80 Kristna 23–25, 31, 61, 68–69, 72–82 Kufa 16 Kunskapsnivåer (i Koranen) 29–30 Litteraturvetenskapliga tolkningar 37–38 Logiskt förnuft (bi-l-ra√y) 26, 29–30, 33, 41, 54 Al-Manr (Fyrtornet) 34 Maisirspel 43–44 Ma√rib-dammen 110 Martyrdöd 63 Matn (textens innehåll) 91 Mecka 14, 16–18, 30, 39, 65–66, 85–87, 99, 110, 114 Medina 14, 16, 18, 30, 39, 65–66, 74, 81, 85, 93, 110, 117 Metaforiska tolkningar 36–37

Mirakel 36 Moderna tolkningar 33–38, 56, 61 Motstånd mot översättningar 44–45 Munfiqün (Hycklarna) 60, 73–74, 85 Muß˛af 19 Mushrikün (De som sätter något vid sidan av Gud) 60, 79 Mystik (taßawwuf) 57, 84 Män och kvinnor 87–93 Nag Hammadi 81 Narrativ tolkning 32 Al-nsikh wa-l-mansükh 32, 41–44, 71 Naturen 54–58 Nya Testamentet 23, 56 Ondska (sü√) 100 Paradiset (al-janna) 58, 65, 71, 75, 80, 94, 97, 102–104, 111-116 Paradisets vin (al-ra˛ıq) 112–113 Parafrastisk tolkning 32 Petrusapokalypsen 80–81 Polemik (mot islam och Koranen) 23–24, 38, 41, 46 Polemik (muslimsk) 25, 61–62, 68–69, 72–73, 76–82 Profetens följeslagare (ßa˛ba) 32, 38 Psaltaren (Zabür) 69 Rama∂n (fastemånaden) 76, 85–86 Religionsdialog 82 Revben 50, 90, 94 Ridda-krigen 15 Ränta 77 Scientistiska tolkningar 37, 56 Sharıﬁa 33 Shirk 79 Sidrat al-muntah (Det yttersta trädet) 57

— 170 —

Skapelseteologi 49 Sinai 57, 68, 77 Sıra-litteraturen 18 Slöjan 88 Straffen i graven (ﬁadhb al-qabr) 103–104 Suicid 63 Ta˛rıf (”Förvrängning”) 25 Talibaner 93 Talisman 83 Torah (Tawrt) 23, 25, 61, 68–69, 78–79 Traditionskedja (isnd) 21, 32, 89, 91, 94–95 Treeninghetsläran 60–61, 79–80 Trosbekännelse (shahda) 59, 79

Trumpeten (apokalypsen) 100 Träd 58, 107–108, 113 ‡uw 55 Ummı 24 Uppenbarelsernas sammanhang (asbb al-nuzül) 22, 38–41, 71 Vallfarten (˛ajj) 74, 86–87 Varnare (nadhır) 99 Vatten (regn, hav) 55–58,65,102, 106–108, 110–116 Vinden 55–56, 58, 105–106, 115 Änglar 64, 68–69, 103–105, 110–111, 116 Översättningar 44–47

Namnregister Abbot, Nabia 26–28 fiAbduh, Mu˛ammad 34 Abraham (Ibrhım) 58, 74, 86 Abü Bakr 15–17, 19–20 Abü Zayd, Naßr ˘mid 38, 83 Adam (◊dam) 49–50, 52, 57, 74, 90, 92, 94, 100–100, 111–112 al-Afghnı, Jaml al-Dın 34 A˛mad 25 A˛mad Khn, Sayyid 34, 36 Amın, Qsim 88 Andrae, Tor 24 al-fi◊s, Safiıd16 Atatµrk, Muß†af Keml 45 Al-Azm, Sadiq 121 Badran, Margot 88–89 Baljon, J. M. S. 61

Bernström, Muhammed Knut 10–11, 24, 31, 36–37, 47, 51, 58, 91–92, 107, 111, 113–114 Birkeland, Harris 26–27 Blachère, Régis 13, 72 Bucaille, Maurice 37 Al-Bukhrı 15–16, 19, 21, 119 Burton, John 18–19 Cook, Michael 19 Crone, Patricia 19 Crusenstolpe, Johan Fredrik Sebastian 46 Al-Dajjl (anti-krist) 100 al-Drimı, ﬁAbdallh 27 von Denffer, Ahmad 29 Empedocles 54 Eva (˘aww√) 50, 90, 92, 94–95, 111–112

— 171 —

Frolov, Dmitrij V. 53 Gabriel (Jibrıl) 14, 42, 57, 60, 84 Giddens, Anthony 118 Gilliot, Claude 25–28, 32 Gimaret, D. 79 Goldziher, Ignaz 21, 26 Gµnter, Sebastian 24–25 Gwynne, Rosalind W. 105 Haddad, Yvonne Y. 94 ˘afßa 15–16 ˘anafı, ˘asan 34, 38 Hassan, Riffat 90–91, 94 Hjärpe, Jan 47 Härenstam, Kjell 87 Iblıs (djävulen) 94, 100–101, 110–112 ibn fiAbbs, fiAbd Allh 94 ibn Abı ‡lib, fiAlı 41–43 ibn fiAffn, fiUthmn 16–17, 19–20 ibn ˘anbal, A˛mad 29 ibn ˘rith ibn Hishm, fiAbd alRa˛mn 16 ibn ˘asan, al-Qsim 94 ibn ˘azm 103 ibn Is˛q 81, 85 ibn Kathır 100 ibn al-kha††b, fiUmar 15, 27–28 ibn Maja 21 ibn Masfiüd 20 ibn Safid 15–16, 19 Ibn Salma 42 ibn Sallm, Abü fiUbayd al-Qsim 21 ibn Taymiyya 45 ibn Thbit, Zayd 15–16 ibn al-Yamn, ˘udhafa 16 ibn al-Zubari, fiAbd Allh 16 Imm Mlik 119 Jeffery, Arthur 16

Jesus (fiˆs) 25, 36, 50, 56, 60-61, 66, 68, 78–81, 100 Juynboll, G. H. A. 21, 95 Khaled, fiAmr 121 al-Khülı, Amin 38 al-Lt 79 Leemhuis, Fred 26, 99 Mant 79 Maria (Maryam) 25, 36, 66, 78-79 Marshall, David 110 Mawdüdı, Abü fiAl 24, 34, 75–78, 85, 102 Mingana, Alphonse 19 Morsi, Magali 89, 93–94 Moses (Müs) 55, 61, 66, 68 Motzki, Harald 19–20, 22, 26 Mujhid ibn Jabr al-Makkı 32 Munkar och Nakır 103-104 Muslim (ibn al-˘ajjj) 16, 21, 119 Al-Nas√ı 21 Netton, Ian Richard 54, 58 Neuwirth, Angelika 18 Nöldeke, Theodor 17–19 Ohlmark, Åke 46 Otterbeck, Jonas 87 Ouis, Pernilla 92 Petrus Venerablis 46 Puin, Gerd R. 20 al-Qaradawi, Yusuf 121 Qu†b, Sayyid 34–35 Ramadan, Tariq 121 Rashıd Ri∂, Mu˛ammad 34 Rippin, Andrew 18, 26, 33 Roald, Anne Sofie 92 Robert av Ketton 46

— 172 —

Robertson, Roland 117 Robinson, Neal 80 Roger, Alisdair 120 ∑abıgh ibn fiIsl 27–28 Sadiqa, Qanita 46 Schwally, Friedrich 19 Shafirwı, fiAlı 88 al-Sijistnı, Abü D√üd 21, 119 Smith, Jane I. 94 Sprenger, Aloy 24 Svensson, Jonas 88 al-‡abarı, Abü Jafifar 27, 29–30, 38, 94, 100 ‡h ˘usayn 38 Al-Tirmidhı 21

Tornberg, Carl Johannes 46 al-ﬁUzz 79 Vertovec, Steven 120 Waardenburg, Jacques 65 Wadud, Amina 34, 90, 92–94, 114 Wansbrough, John 18–19 Watt, Montgomery 24, 76 Weil, Gustav 17, 24 White, Joseph 23 Ubayy ibn Kaﬁb 20 Al-W˛idı al-Nısbürı 39–41 Zaki, Mona M. 102 Zayn al-Dın, Na÷ıra88 Zetterstéen, Karl Vilhelm 10–11, 46, 92

— 173 —

Göran Larsson Att läsa Koranen

isbn 978-91-526-4728-8

789152 647288

Göran Larsson

Att läsa Koranen en introduktion