9789152639535

GUDRUN ROSÉN

K YRK AN OCH KRISSTÖDET H A NDBOK V ID ALLVAR LIG HÄNDELSE

Kyrkan och krisstödet_Cover_front.indd 1

2024-02-05 16:00:30

K Y R K A N OCH K R ISSTÖDET H A NDB OK V ID A LLVA R LIG H Ä NDEL SE

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 1

2024-01-30 16:29

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 2

2024-01-30 16:29

GUDRUN ROSÉN

K YRK AN OCH KRISSTÖDET H A NDBOK V ID ALLVAR LIG HÄNDELSE

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 3

2024-01-30 16:29

© Författarna och Verbum AB 2024 Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet © Bob Hansson ur »Och grannsämjan är en långsam bödel«, Ordfront 2016 © Per Harling, Ton-Vis Produktion AB © Lyrik av Pär Lagerkvist utgiven med tillstånd av Pär Lagerkvist Estate © Britt G Hallqvist – licensierat genom ALIS © Christina Lövestam – licensierat genom ALIS Formgivning: Anna Larsson Design Tryck: Dimograf, Polen 2024 ISBN: 978-91-526-3935-3 Verbum AB Box 22543, 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 verbum.se

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 4

2024-01-30 16:29

INNEH Å LL

Inledning 9

DEL 1

Om kyrkan och krisstöd 17 Med Bibeln som grund 20 Att leda krisarbete 23 Handlingsplaner och förberedelser 26 Vikten av att öva 29 Helhetssyn på människan 31 Förluster och krisreaktioner 34 Känsla av sammanhang – KASAM 38 Fem principer för krisstöd 40 Krisens komplexitet 45 Kris och kultur 49 Att vara följsam i krisstödet 53 Kris och rit 56 Riskfaktorer 61 Vid självmord 63 Kommunikation, information och media 66

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 5

2024-01-30 16:29

Uppföljning och efterarbete 68 Överblick över krisens olika faser 71 Vad krisstödjaren behöver 74 Att möta personer med kognitiv svikt 78 Att möta barn och ungdomar i kris 83 Att möta personer med intellektuell eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning 93

DEL 2

Ord till stöd i det svåra 96 Checklista för minneshögtid eller -gudstjänst 97 Ordning för minnesgudstjänst och -högtid 101 Krisstödjarens bön 102 Samlingsord – inledning 103 Sändningsord – avslutning 107 Böner och dikter 110 Dikter och böner för barn 189 Symbolhandlingar 197 Bibeltexter vid samling i kris 203 Psalmer vid samling i kris 228 Böner och dikter sorterade efter särskilda tillfällen och behov 232 Slutnoter 237 Läs vidare 239 Tack 240

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 6

2024-01-30 16:29

och om vi tagit sorgen på allvar svurit den all vår trohet lovat den att aldrig ge upp förrän den brutit ut och förvandlats om vi ägnat all vår vakna tid åt detta hur vackert det kunde ha blivit då.1 Bob Hansson

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 7

2024-01-30 16:29

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 8

2024-01-30 16:29

INLEDNING »Jag kommer aldrig att kunna säga att det fanns en mening med det som hände, men jag hittade en mening trots det som hände.«

När jag var 24 år dog min lillasyster Kristina i cancer. Hon skulle fylla 17 år den våren och fick diagnosen hösten året innan. När jag fick beskedet att hon var döende höll jag på att utbilda mig till präst men var i Tanzania för ett sabbatsår. Jag minns den snabba resan tillbaka till Sverige tillsammans med min man. Resan var smärt­samt overklig och hela min kropp reagerade kraftigt. Jag kunde inte ta mig ut från flygplanet på egen hand utan fick använda rullstol. Vi hann precis träffa Kristina innan hon dog.

När hon avlidit kastades jag in i ett mörker som jag inte var förberedd på. Det var som att bli utslängd i Antarktis med tunna kläder och med bara en karta över centrala Skövde i handen. Det jag hade med mig räckte inte för det jag var med om. Jag fick famla mig fram. Hur lever man vidare efter en sådan erfarenhet? Kan smärtan någonsin klinga av? Är det ens en mening med att leva vidare om livet gör så ont? Och var fanns Gud i allt detta – om Gud ens fanns? Mina framtidsplaner försvann, det där med att bli präst kändes inte möjligt längre. Sveket från Gud var för stort. Jag visste att det fanns människor som levt vidare trots förluster liknande min, men hur gjorde de? Hur hittade de vägen framåt?

Innan jag reste till Tanzania hade jag avslutat en själavårdskurs där Johan Cullbergs bok Kris och utveckling ingick. Det som hade fastnat i mitt huvud från den boken var att det inte finns någon annan väg ut ur sorgen än genom den. Det blev också min väg. Att inte väja utan gå rakt igenom smärtan. Det var svårt och det tog 9

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 9

2024-01-30 16:29

tid, lång tid. Så småningom upptäckte jag, till min förvåning, att jag i det handlösa fallet blev uppfångad. På botten fanns Gud som älskade och bar. Ifrågasättandet av meningen med det som hänt fanns kvar och jag fick brottas mycket med den Gud som hade fångat upp mig, men jag hade landat i en grundtillit som bar.

Jag kommer aldrig att kunna säga att det fanns en mening med det som hände, men jag hittade en mening trots det som hände. Jag saknar min syster varje dag och allt det liv som inte blev, och det är en del av min livsberättelse som format mig. När jag redan som 26-åring började arbeta som präst hade jag en drivkraft att hitta verktyg för att hantera kris och förluster. Inte bara för min egen del utan även för andra som jag mötte i arbetet. Nu, 36 år senare, har jag många års erfarenhet av att arbeta som sjukhuspräst och tidigare även församlingspräst och kyrkoherde. Jag har därmed fler och bättre verktyg än vad jag hade som 24-åring. Men jag hamnar ändå i situationer där resurserna inte alltid räcker till.

Och så kommer det att vara. Det är så livet är, en ständigt växt och rörelse och med kartor som inte riktigt stämmer mod verkligheten och som måste ritas om.

Den här boken riktar sig i första hand till dig som är diakon, pastor eller präst och som står i uppgiften att stödja människor i och genom kriser. Fokus i boken är den akuta fasen när en allvarlig händelse inträffar som berör många människor. Innehållet passar också till dig som är chef, kyrkoherde eller församlingsledare och som ska leda krisarbetet. Du som har en annan anställning, som till exempel pedagog, förtroendevald eller ideellt engagerad, har också nytta och glädje av boken. När en allvarlig händelse inträffar behövs många som hjälps åt att ge stöd. För att vara trygg i det som ska göras är det viktigt att ha kunskaper om det psykosociala krisstödet. Det är också en livskunskap att veta något om vad människor i kris behöver. Det bygger upp din motståndskraft när livet utmanar.

Jag arbetar som sjukhuspräst på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Arbetet innebär bland annat att stötta människor i kris och

10

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 10

2024-01-30 16:29

jag finns även med i sjukhusets krisstödsledning som aktiveras vid en större allvarlig händelse. Det, kombinerat med mina tidigare arbeten som församlingspräst och kyrkoherde, har gett mig många perspektiv på krisstödsarbete. Min utgångspunkt är att det krisstöd som jag ger i det mindre sammanhanget är samma krisstöd som gäller när många människor är drabbade. Det som skiljer är organisationen, stressen och pressen att samtidigt hantera många människors olika krisreaktioner. Kunskap och reflekterad erfaren­ het ger en färdighet i det mindre sammanhanget som går att använda när många är inblandade och berörda.

Boken är indelad i två delar. I del 1 utgår jag från litteratur och forskning om psykosocialt krisstöd vid akuta kriser där jag väver in egna erfarenheter. Här lyfter jag fram kyrkans särskilda bidrag vid allvarliga händelser och visar hur man kan förbereda sig, förstå krisreaktioner, ge god psykologisk första hjälp och samtidigt sätta rimliga gränser som krisstödjare. Sist i den delen finns tre kapitel som är skrivna av andra. Jemima Bentham Brodin, diakon och verksamhetschef Ersta kyrka, och geriatriker Wilhelmina Hoffman skriver om att möta personer med kognitiv svikt. Sjukhusdiakon Ingemar Hällkvist och sjukhuspräst Hanna Wejryd från Akademiska sjukhuset i Uppsala bidrar med ett kapitel om att möta barn i kris och sorg. Kristina Åkerman, dövpräst som även arbetar med FUNKA-gudstjänster och konfirmander med funktionsnedsättning i Gamla Uppsala församling, skriver om att möta personer med intellektuell eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

I del 2 finns texter och underlag till gudstjänster och minneshögtider, så som böner, dikter, inlednings- och sändningsord. Du har drygt 100 texter att välja mellan, där hälften är skrivna av mig och övriga av andra personer. Där finns även förslag på bibeltexter och psalmer.

Reflekterad erfarenhet är viktig för att kunna möta människor i olika svåra livssituationer. Varje möte, varje berättelse är unik och samtidigt går det att känna igen frågorna som dyker upp – tankarna, behoven och utsattheten. Då och då får jag frågan från

11

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 11

2024-01-30 16:29

patienter eller anhöriga, vad andra i liknande situationer säger och gör. Sökandet efter igenkänning och liknande erfarenheter gör en lite mindre ensam och det kan vara hjälpsamt.

Men hur delar jag erfarenheter utan att bryta tystnadsplikt eller sekretess? Utan att människor i utsatthet ska känna att de riskerar bli ett exempel i en bok? Hur gör jag berättelserna genuina och förankrade i verkligheten men inte identifierbara? Det är frågor som jag har brottats med under skrivandet av den här boken. Mitt sätt blev att leta efter röda trådar, det igenkännbara i krissitua­ tioner jag har varit i, och försöka återskapa det på ett levande sätt.

Berättelserna är påhittade och omgjorda, men inte frågorna. När det gäller de händelser som varit mer publika väljer jag att utelämna vissa känsliga delar. Så har jag försökt skapa en balansgång mellan erfaren verklighet och det som ska skyddas.

Gudrun Rosén

12

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 12

2024-01-30 16:29

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 13

2024-01-30 16:29

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 14

2024-01-30 16:29

DEL 1

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 15

2024-01-30 16:29

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 16

2024-01-30 16:29

OM K Y R K A N OCH K R ISSTÖD »Samhällets förväntningar på trossamfunden är stora.«

Det finns två ord som inledningsvis behöver en definition: trauma och kris. Båda orden kommer från grekiskan. Trauma betyder sår eller skada. En psykisk skada uppstår när någon är med om eller bevittnar hot, våld, rädsla, alltså något genomgripande som orsakar smärta.2 När vi är med om en traumatisk händelse hamnar vi i kris. Ordet kris betyder avgörande vändpunkt. I en kris räcker inte våra normala förmågor och resurser till utan vi behöver sträcka oss längre än vad vi i vanliga fall behöver göra.

När en större allvarlig händelse inträffar är samhällets förvänt­ ningar på trossamfunden stora. I Socialstyrelsens rapport om kris­ stöd vid allvarliga händelser från 2018 (som är en revidering av det kunskapsunderlag för krisstöd som gavs ut 2008) står det så här: »Med sina gudstjänstrum kan trossamfunden erbjuda människor budskap, rum och form för att hantera och bearbeta sorg, död och förluster, och genom symboler och riter kan man uttrycka tröst och medmänsklig omsorg.« De höga förväntningarna grundar sig förstås i goda erfarenheter av trossamfunds insatser vid sådana händelser. Att det finns en kompetens som behöver komplettera andra resurser i samhället.

Ibland finns förväntningarna nedskrivna i handlingsplaner och andra gånger väcks de i situationen och växer fram i det som sker.

17

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 17

2024-01-30 16:29

Socialstyrelsen visar vilka förväntningar som finns på trossamfunden genom en punktlista: ♦ Bistå polisen att meddela dödsbud. ♦ Vara med vid avsked av en avliden och hålla en andakt om så önskas. ♦ Förbereda och genomföra begravningsceremonier. ♦ Förmedla kontakt med företrädare för trossamfund på andra orter som berörs av katastrofen. ♦ Ordna minnesstunder, tacksägelsegudstjänster eller motsvarande. ♦ Erbjuda en helande miljö där människor kan samlas. ♦ Erbjuda själavårdande samtal, eller samtal om mer existentiella frågor. ♦ Inbjuda till sorgegrupper och anhöriggrupper.3

Ord som tacksägelsegudstjänst, helande miljö och själavård visar att det finns en efterfrågan som är specifik för kyrkan. Det är värden som församlingar behöver värna om och med stolthet erbjuda.

Bland trossamfunden har Svenska kyrkan ett särskilt uppdrag vid kris. Som en öppen folkkyrka med rikstäckning är det både ett ansvar och en möjlighet. Några ansvarsområden för Svenska kyrkan är lagstadgade: begravningsverksamhet, kyrkliga kulturminnen, kyrkobokföring och arkiv. Församlingar och pastorat har enligt lagtexten ett lokalt ansvar för sin verksamhet och för sin beredskap. Kyrkan är en del av civilförsvaret och i kris ska verksamheten upprätthållas så långt det går. Vid en större allvarlig händelse ska kyrkan fortsätta med sin verksamhet, som gudstjänster, själavård och begravningar. Därutöver ska kyrkan bidra genom att stödja samhällets psykosociala krisstöd, kommunicera med andra aktörer och tillhandahålla resurser som till exempel lokaler. I Svenska kyrkans kyrkoordning finns flera paragrafer som handlar om beredskap.4

18

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 18

2024-01-30 16:29

En församlings krisberedskap i Svenska kyrkan är alltså omfattande, men den här boken kommer främst att fokusera på vad som händer med människor i kris och det psykosociala krisstödet.

Efter att ha pekat på Svenska kyrkans särskilda uppdrag kommer jag att ha ett ekumeniskt tänk i fortsättningen när jag skriver församling eller kyrka. I en kris behöver vi stärka vårt samarbete med andra kyrkor och församlingar. Det gör oss själva starkare och berikar krisstödsarbetet. Interreligiöst samarbete kan också behövas.

Några av de scenarier som kyrkan behöver ha en krisberedskap för är: ♦ olycka/dödsfall som berör många ♦ våldsdåd, hot- och hatkampanjer ♦ ett större, långvarigt el- eller IT-avbrott ♦ väderrelaterade händelser: storm, översvämning, extrem kyla eller värme ♦ pandemi med sjukdom, död, oro och isolering ♦ skogsbrand, brand i bostadsområde ♦ upplopp ♦ krig ♦ klimatförändringar som skapar ett nödläge ♦ CBRNE-händelse där kemiska (chemical), biologiska, radiologiska, nukleära eller explosiva ämnen använts och som exempelvis kan leda till förgiftat dricksvatten, oljeutsläpp, kärnkraftsolycka.

19

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 19

2024-01-30 16:29

MED BIBELN SOM GRUND »Hoppet ska vi vara noga med och inte göra till något ytligt och överslätande.«

Att som kyrka vara engagerad i krisstöd kräver en biblisk och teologisk grund. Både som en förankring och som en identifikation att hämta kraft ifrån i det svåra uppdrag som krisstöd är.

I Bibeln finns många berättelser om människor som kämpar med livsutmaningar som skapar sår och blir en avgörande vändpunkt. Det finns berättelser om människor som kämpar med att förstå livet och meningen. Jag ska lyfta fram några perspektiv.

När Adam och Eva blir utkastade ur Edens lustgård har vi en av Bibelns första kriser. Utkastade i otrygghet med sin skam och skuld behövde de hitta ett nytt förhållningssätt i tillvaron. Nästa trauma i familjen är mordet på Abel, där Kain är förövaren. Hur går man vidare efter en sådan händelse? Den existentiella och etiska dimensionen är smärtsamt närvarande från början.5 Berättelsen om lärjungen Tomas i Nya testamentet lär oss något viktigt, att den kristna tron är en sårmärkt tro. Tomas kunde inte tro på Jesu uppståndelse förrän han hade fått röra vid Jesu sår. Först då kunde han bekänna: »Min Herre och min Gud.«6 Livet självt är sårmärkt, det vill säga skört och utsatt. Ingen av oss kan gå igenom livet utan att få skador och ärr. Att läka innebär inte att såren försvinner utan de finns kvar som ärr, och blir en del av vår livsberättelse. De kan bli vändpunkter mot något nytt annorlunda. Och kanske är det uppståndelsekraftens största under? Att vi mitt i vår verklighets utsatthet får bära våra ärr och samtidigt vara hela?

Bibeltexter som kan bli besvärliga i utsatta situationer är de om 20

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 20

2024-01-30 16:29

under och helande och hur dessa förhåller sig till hoppet. Ibland finns de under ytan och någon gång högt uttalat. Mot slutet av en föreläsning för sjukvårdspersonal på temat »Att möta människor i kris«, räckte en läkare upp handen. »Jag har hört vad du har sagt om vanmakt och att acceptera den.

I det perspektivet, hur kommenterar du det här?« Så läste han från sin dator: »Sannerligen, om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er.«7 Jag blev förvånad över frågan. Det var mitt första möte med bibelcitat under en föreläsning på sjukhuset. Mitt svar blev: » Det är i det mest sårbara, sköra, i vanmakten som Gud möter oss. Att vara närvarande med den som är i kris, att utgå från verkligheten som den är i, det är då som berg kan förflyttas. Det sker oftast på ett sätt som vi inte kan tänka ut innan men när vi ser det hända är det som ett under. Det är inte vi som bestämmer vad som är möjligt.

Möjligheterna och öppningarna ligger i Guds hand.« En lärande berättelse om bemötande är den om när Jesus möter den blinde Bartimaios utanför Jerikos murar. I den kan vi lära oss något om både helande och efterföljelse. Här hör vi Jesusbönen för första gången när Bartimaios ropar: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.« Kyrie eleison – Herre, förbarma dig, är vanmaktens bön och som i krisens stumhet ändå ger oss ord att be och som upprättar relationen till Gud. I berättelsen finns den märkliga frågan som Jesus ställer till Bartimaios: »Vad vill du jag ska göra för dig?« Är inte det uppenbart? kan vi tänka. Mannen är ju blind. Men zoomar vi ut från det mest uppenbara, kan vi se något av det Jesus såg, nämligen hela mannens liv. Han definierade inte Bartimaios efter hans funktionsnedsättning och han respekterade Bartimaios genom att fråga utan att ta något för givet. Vi skulle kunna leka med tanken att Bartimaios hade svarat på ett helt annat sätt än att han ville få sin syn tillbaka. Tänk om han hade svarat: »Herre, hjälp mig att få en bra relation med mina barn« eller »hjälp mig att hitta en livskamrat«?

Bartimaios fick sin syn tillbaka, men allt blev inte förändrat.

21

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 21

2024-01-30 16:29

Livets utmaningar väntade även den seende Bartimaios.8 Att fråga är att respektera människor och är ett förhållningssätt som är grunden i krisstödarbete. Att stödja människor utan att ta över.

Kanske är det ett helande att bli sedd som en hel människa?

Att följa Jesus är att gå till den verklighet som människor befinner sig i. I berättelsen om det förlorade fåret letar herden efter det bortsprungna fåret, övergivet och utsatt i sin existens. Herden måste gå dit där fåret är för att hitta det. 9 I själavård går själasörj­ aren dit där konfidenten är – inte främst fysiskt, utan i tankar och känslor. Ett möte ansikte mot ansikte är utgångspunkten och det är då som möjligheten finns att konfidenten känner sig sedd, bekräftad och får tilltro till samtalet och själa­sörjaren. Själavårdssamtalet är inte krisstödjarens metod i den akuta fasen, utan lyssnandet och närvaron. Att möta människor där de befinner sig ger dem ett verkligt stöd och är själavårdande.

Du som krisstödjare kan samtidigt bli utmanad och kan känna ett behov att försvara Gud. Var finns Gud i det som sker? Den och liknande frågor kan riktas direkt till dig eller komma inifrån dig själv. Vår önskan att se en mening med det som sker och att förstå varför något sker är stark. Men att förstå, i den akuta krisen, går inte. Hittar vi en mening mitt i det som sker, blir svaret hårt och är inte hållbart i längden. En grundhållning är att tänka att lidandet i sig inte har någon mening, men att vi kan hitta meningen trots lidandet och svåra utmaningar. Så småningom. Gud behöver inte heller vårt försvar och tål vår klagosång. Vi behöver stanna med människor i förtvivlan, för det är att ge hopp. Att stå ut och stanna kvar. Kommer vi med tröstande eller i värsta fall överslätande ord överger vi. Hoppet är inte att vi kan säga de rätta sakerna, att lova underverk eller att allt ska bli bra, att vi utlovar ett liv efter detta, utan hoppet är att vi är närvarande. Att vi inte överger. Det enkla i det svåra. Hoppet är föränderligt och ser olika ut över tid och är på så sätt följsamt. Hoppet ska vi vara noga med och inte göra till något ytligt och överslätande. I varje steg du tar med en människa i kris föds ett hopp.

22

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 22

2024-01-30 16:29

AT T LEDA K R ISA R BET E »Men det är just i krisen vi behöver varandra som mest och då behöver relationer stärkas.«

När tsunamin drabbade Asien 2004 arbetade jag som kyrkoherde i en landsortsförsamling i Uppland. Jag blev involverad i händelsen på olika sätt. Jag hade släktingar som befann sig i området för tsunamin och som vi inte kunde få kontakt med till en början så jag var berörd på ett personligt plan. I mitt arbetslag fanns en medarbetare som också befann sig i Thailand på semester och som vi oroade oss för, och i församlingen bodde några personer som var saknade i katastrofen. Allt detta var egentligen tillräckligt för mig att hantera, men därutöver fanns jag med i kommunens krisstödsgrupp, POSOM (psykiskt och socialt omhändertagande), som upprättade ett stödcentrum som var aktivt i några dagar.

Ganska snart kom också en förfrågan genom stiftet från nationell nivå i Svenska kyrkan, om att åka till Thailand som krisstödjare.

Den frågan funderade jag noga på tillsammans med min familj och vi bestämde att jag skulle säga ja. Uppdraget kändes angeläget och viktigt. Jag fick veta att jag skulle vara beredd på att bli inkallad och infinna mig på flygplatsen med 24 timmars varsel. Jag packade en väska och gjorde mig nåbar dygnets alla timmar. När jag ser på detta i efterhand ser jag förstås hur orimlig kombina­ tionen av alla uppdragen var, och jag frågar mig själv varför jag inte begränsade mig? Men hur säger man nej när biskopen kallar och nöden är stor? Jag ser också att den ensamhet som det innebär att vara kyrkoherde och ta de yttersta besluten var en riskfaktor. Det hängde på mig att vara klar i huvudet och sortera.

23

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 23

2024-01-30 16:29

Vi jobbade på i församlingen med att hantera situationen och mina medarbetare fick också sträcka sig längre än vad de i normala fall behövde göra. Vi fick tänka igenom hur vi hanterade det som hänt i alla kontaktytor som församlingen hade. I barn- och föräldra­grupperna, ungdomsgruppen, körerna, syföreningarna och förstås de direkt drabbade familjerna. Vi ordnade en minnesgudstjänst i församlingen. Hela samhället var berört och vi behövde ha ett brett tänk och vara noggranna med arbetsfördelningen. Jag var hela tiden beredd att ta min väska och bege mig till Arlanda. Efter några veckor hade jag inte hört något från stiftet och jag ringde och frågade om det fortfarande var aktuellt för mig att resa till Thailand. Jag visste att andra kollegor hade både åkt och kommit hem igen. Det var fortfarande aktuellt, fick jag veta. Men efter åtta veckor med min packade väska höll jag inte längre ihop utan blev sjukskriven.

En anledning till att jag inte bromsade innan det gick så långt berodde på skuld och skam. Hade jag rätt att må dåligt när det var mycket värre för så många andra? Och mina kollegor som var på plats i Thailand som krisstödjare, var det inte värre för dem? Jag tillät mig inte ha de känslor och reaktioner jag hade. Jag själv blev för obetydlig i sammanhanget. Min hjälp genom utmattningen blev en god handledare jag redan hade kontakt med. Ingen kan stå på en beredskapslista under flera veckor utan att bli uppdaterad, även om inte det var hela orsaken bakom utmattningen som följde.

Detta lärde mig något om ledarens utsatthet. Det ställs höga krav på den som är ledare eller chef för krisstödet vid en större allvarlig händelse, och kraven kan komma både inifrån en själv och utifrån. Hur du själv är berörd av det som hänt påverkar förmågan att fatta beslut och sortera vad som ska och bör prioriteras. I en utdragen kris är uthålligheten A och O. Jag lärde mig av den här händelsen att beredskap är ett arbete som tar kraft även om det inte blir mer än att vara stand-by. Ett professionellt förhållningssätt är inte att ignorera sina egna behov och känslor utan att bejaka och ta dem på allvar. Den som leder ett krisstödsarbete behöver stå för stabiliteten. Ett dåligt ledarskap 24

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 24

2024-01-30 16:29

påverkar direkt andras arbete med att ge krisstöd. Det är särskilt belastande att vara chef i en kris då beslut som innebär fara eller stor påfrestning för medarbetarna måste fattas. Arbetsledningen under pandemin är ett exempel på en sådan situation. Vilken fara utsatte jag som enhetschef mina medarbetare i Sjukhuskyrkan för?

Hur farligt var det att besöka covidsjuka patienter? För vilka medarbetare var det farligt?

Sara Johansson, krisstödsutbildare, och Sara Hedrenius, psykolog inom Röda Korset, sammanfattar i boken Krisstöd riktlinjer för den som är chef i kris: ♦ Tänk på att du är en viktig förebild. ♦ De personella resurserna är den viktigaste resursen för krisstödet. ♦ Avgränsa arbetspassen i tid. ♦ Undvik att personal jobbar ensamma. ♦ Ge personalen erkänsla och beröm. ♦ Skaffa dig grundkunskaper om stress och trauma så du kan känna igen reaktioner och behov.10

Det här är egentligen grundläggande för en chef och ledare alla dagar, men det är ändå viktigt att lyfta fram hur viktigt chefens agerande är vid en kris. Punkterna kan hjälpa dig som chef att hålla fokus på det viktigaste, nämligen att dina medarbetare kan göra sitt jobb som krisstödjare. Krisen kan lätt skapa en situation då vanliga rutiner i hur vi är mot varandra läggs åt sidan och stressen kan göra oss trubbiga. Men det är just i krisen vi behöver varandra som mest och då behöver relationer stärkas.

Till dessa riktlinjer bör läggas ett chefsstöd, som till exempel handledning av en erfaren och utbildad kollega eller utomstående.

När läget blir pressat är det lätt att prioritera bort det, men det är då det behöver aktiveras än mer. Chefer behöver och bör ha stöd.

25

Inlaga_Kyrkan och krisstödet_ORIGINAL.indd 25

2024-01-30 16:29

N

är en kris eller katastrof inträffar behövs kyrkan mer än någonsin, men hur gör vi för att bäst kunna hjälpa? Den här boken är en handbok för kyrkans krisstödjare och dess ledare.

I bokens första del lyfter författaren Gudrun Rosén fram kyrkans särskilda bidrag och visar hur man kan förbereda sig, förstå krisreaktioner, ge god psykologisk första hjälp och samtidigt sätta rimliga gränser. Fokus är på det akuta skedet i en kris.

Ytterligare vägledning ger Hanna Wejryd, präst och Ingemar Hällqvist, diakon hur man kan stödja barn i kris, Jemima Bentham Brodin, diakon, och Wilhelmina Hoffman, geriatriker om stöd till människor med demens samt Kristina Åkerman, präst om hur man stöttar personer med intellektuell eller neuropsykiatrisk nedsättning.

Bokens andra del innehåller bland annat en check­ lista för minnesgudstjänster, dikter och böner samt förslag på samlings- och sändningsord, bibeltexter och psalmer. Dikterna och bönerna är skrivna av Gudrun Rosén, Per Harling, Christina Lövestam, Mika Wallander, Roland Stahre, Charlotte Frycklund med flera.

Gudrun Rosén har lång erfarenhet som präst, kyrko­herde och sjukhuspräst.

ISBN 978-91-526-3953-5 ISBN 978-91-526-3953-5

Namnlöst-2 1

9 789152

639535

9 789152

639535

2024-02-05 14:16:51