Antje Jackelén är sedan 2014 Svenska kyrkans ärkebiskop. Hon är en välkänd röst för religionens och de existentiella frågornas plats i samhället och har fått en rad utmärkelser för detta arbete. Som forskare har hon varit verksam vid Lutheran School of Theology i Chicago, varit direktor för Zygon Center for Religion and Science och utnämnts till hedersdoktor vid tre universitet. Hon har publicerat ett flertal böcker, däribland Samlas kring hoppet (Verbum 2016) och God is greater (Fortress 2020).
ANTJE JACKELÉN OTÅLI G i HOPPET
Foto: Magnus Aronson/Ikon
Coronaviruset har fått omvälvande konsekvenser. För oss som personer, samhälle och mänsklighet – och som kyrka. I pandemins skugga väcks många teologiska frågor. Vad gör vi av ondskan? Hur vet vi att Gud bryr sig? Vad kan vi hoppas på i kristider? Hur är vi kyrka i denna tid? I Otålig i hoppet behandlar ärkebiskop Antje Jackelén dessa frågor på ett engagerande och fördjupande sätt. Syftet är att stärka lusten till teologiskt tänkande och glädjen i det teologiska samtalet. En synnerligen aktuell och hoppingivande bok för alla med ett filosofiskt, teologiskt och existentiellt intresse.
ANTJE JACKELÉN
OTÅLIG i HO PP ET
»Även i tider av nöd vänder Gud sitt ansikte till oss och är genom sin ande närvarande och verksam i mänskligheten och i hela skapelsen. Därför kan vi fortfarande välja att stå på modets sida – otåliga i hoppet » Antje Jackelén
Teologiska frågor i pandemins skugga
?I8D 978-91-526-3839-2
9 789152
Otålig_i_hoppet_original_totem.indd 1
638392
2020-06-24 14:59
52638392 OtaĚŠlig i hoppet_200622.indd 2
2020-06-22 15:16
ANTJE JACKELÉN
OTÅLIG i HO PP ET Teologiska frågor i pandemins skugga
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 3
2020-06-22 15:16
Första utgåvan tredje tryckningen © 2020 Antje Jackelén och Verbum AB Texter ur Bibel 2000 © Svenska bibelsällskapet Grafisk form och omslag: Gabriella Jangfeldt Sättning: Aina Larsson/Sättaren Tryck: Totem, Polen 2020 ISBN: 978-91-526-3839-2 Verbum AB, Box 22543, 104 22 Stockholm, Tel. 08-743 65 00 verbum.se
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 4
2020-06-22 15:16
Innehåll Förord
7
Inledning
11
Är skapelsen god trots pandemi? två skapelseberättelser skapelse och utveckling den nya skapelsen
15 15 19 23
Vad gör vi av ondskan? naturlig ondska moralisk ondska
25 27 31
Hur vet vi att Gud bryr sig? job vet – eller? har elia lösningen? en gudomlig visklek guds straff? Korsets teologi!
37 38 42 44 47 50
Vad är då en människa? 57 Liv och livsmod 58 Död 62 Evigt liv 66 Människa mellan sårbarhet och styrka 70 5
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 5
2020-06-22 15:16
Hur är vi kyrka i denna tid? Att vara kyrka Att göra kyrka
79 80 85
Vad får vi hoppas på? Utopi, dystopi och eskatologi Men apokalyptiken då?
95 95 105
Hopp i kristider Trendutdragning och löftesspaning Tid, evighet och det ovetbara Vrede, ödmjukhet, mod och kärlek
109 109 111 114
Källhänvisningar
117
Tack
125
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 6
2020-06-22 15:16
Förord Coronaviruset är allvar. Det har fått omvälvande konsekvenser för oss som personer, samhälle och mänsklighet – och gjort det tydligt för oss att vi faktiskt är en enda mänsklighet under samma himmel. Viruset har också fått konsekvenser för kyrkan. En mängd pastorala frågor har krävt genomtänkta och praktiska svar: Hur många kan vi vara när vi samlas? Kan vi vara utomhus istället för inomhus? Hur ställer vi om utan att ställa in hela vår verksamhet? Hur skyddar vi utan att överbeskydda? Hur visar vi närhet samtidigt som vi ökar den kroppsliga distansen? Hur ger vi god själavård? Hur lindrar vi ensamhet? Hur ställer vi om diakonin? Hur förhåller vi oss till Gud i denna situation? Digitaliseringen har tagit många skutt framåt. Fantasi, kreativitet och gott omdöme har satt fart på nya sätt att vara kyrka. Nya frågor och svar föds hela tiden och det är som det ska vara i en kyrka som tar sitt uppdrag på allvar. Coronaviruset har gjort mig ganska otålig i hoppet. Jag tror att jag inte är ensam om det. De mänskliga, samhälleliga och globala konsekvenserna kommer att märkas länge. Det är ju inte bara en kris vi ser, utan ett kluster av redan närvarande och potentiella kriser: ekonomisk nedgång, arbetslöshet, pressad sjukvård, minskad demokrati, psykisk ohälsa, våld i nära relationer och mot utsatta grupper, otrygg livsmedelsförsörjning, social oro … Pessimism och 7
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 7
2020-06-22 15:16
optimism kommer att konkurrera med varandra. Men den tävlan kommer inte kunna besvara frågan om vilka skäl vi har för att satsa på ett hopp som bär i liv och i död. Det som händer i pandemins skugga ställer också teologiska frågor. De flesta av dessa frågor är inte nya, men de kan få ny aktualitet och ny skärpa i denna tid. Och de kan komma att dröja sig kvar även efter att det mesta av krisen har klingat av. Den här lilla skriften är ett försök att i korthet behandla dessa frågor. Den vänder sig inte bara till präster och professionella teologer, utan också till andra personer med ett filosofiskt, teologiskt och existentiellt intresse. Som kristna är vi ett hoppets folk och därmed kallade att alltid vara beredda att ge skäl för det hopp som är i oss (1 Petrusbrevet 3:15–16). Alla vi som har uppdraget att predika och undervisa på olika sätt behöver ha tänkt igenom de teologiska frågorna som väcks i krisen. Människor har rätt att förvänta sig grundade svar, framför allt av kyrkans präster. När saker och ting ställs på sin spets behöver vi kanske gräva djupare och på andra ställen än vanligt för att få fram det som behövs. Denna bok är på inget sätt heltäckande och dess syfte är inte att ge slutgiltiga svar. Som teologen Christine Helmer har uttryckt det: ”Teologins lockelse är evig sanning, medan tiden är dess kris.” Till teologins arbetsområde hör eviga sanningar, men dagens svar utmanas alltid av morgondagens frågor. På det viset är teologin van vid kris. Samtidigt kräver kriser teologisk tolkning. Ständigt måste vi på nytt
8
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 8
2020-06-22 15:16
undersöka hur våra teologiska begrepp kan vittna om Gud i olika sammanhang och tider, även i skuggan av en pandemi. Det är min önskan att denna bok stärker lusten till teologiskt tänkande och glädjen i det teologiska samtalet. Förutom livet i bön, liturgi och diakoni är också det teologiska resonemanget en omistlig del av vår andliga motståndskraft, som enskilda och som kyrka.
9
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 9
2020-06-22 15:16
52638392 OtaĚŠlig i hoppet_200622.indd 10
2020-06-22 15:16
Inledning Corona blev snabbt ordet på allas läppar under våren 2020. Det har länge funnits en frustration över individualismen och fragmenteringen av vårt gemensamma liv. Det var ju så länge sedan Hylands hörna gav människorna i vårt land en gemensam berättelse att prata om! Även om svensk individualism ofta innebär att vi alla ändå gör nästan samma saker, fast var och en för sig, har bilden av ett individualistiskt samhälle satt sig rätt djupt. Och så hände det paradoxala. Ett virus gav oss en gemensam berättelse som ingen kunde undgå, samtidigt som smittrisken isolerade oss från varandra. Det blev diskussion om huruvida en kris som denna lockar fram det bästa hos oss i form av ett personligt ansvarstagande för det gemensamma bästa, eller tvärtom. Segrar egoismen? Hur kommer enskilda, samhället, världen, ut på andra sidan av en pandemi? En samhällskris med sådana dimensioner har de flesta av oss inte upplevt tidigare. Vi har mest hört berättelser och sett bilder och filmer om andras samhällskriser. Samtidigt vet vi att våra förmödrar och förfäder har varit med om många kriser och katastrofer på död och liv – och att kyrkans bön har burit fram oändligt mycket nöd under århundradens gång. Vi påminns om det när vi under fastetiden ber med litanians ord: ”För alla synder, för lögn och vidskepelse … för pest och hungersnöd, för krig och världsbrand … för 11
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 11
2020-06-22 15:16
uppror och splittring, för eld och våda, för ond bråd död, för den eviga döden. Bevara oss, milde Herre Gud.” När pesten härjade i 1520-talets Europa skrev reformatorn Martin Luther i skriften Om man bör fly från en dödlig farsot om vårt ansvar som medmänniskor i en samhällskris. Dödstalen var skyhöga, snabb och samordnad kriskommunikation måste ha varit närmast obefintlig, men grundtankarna i hans skrift har fortfarande relevans. Martin Luther betonar att vi har en plikt att värna om varandra som medmänniskor. Det sker bland annat genom att lyssna till medi cinska råd, inte ta några onödiga risker och använda sunt förnuft, alltså att vara omdömesgill. Han understryker också att vi har ett särskilt ansvar att se till samhällets mest sårbara. Och i allt ska och kan vi leva i förtröstan på Gud. I denna förtröstan stärks vi genom Guds ord och sakramenten, även om pandemin lägger hinder i vägen för att fira nattvarden som vanligt. Vi kan trots detta lita på en Gud som ser med förbarmande på oss i vår svaghet, sänder tröstens ande och ger oss kraft att trotsa djävulen – det vill säga de krafter som vill splittra, bryta ner och låta feghet och ondska segra över det goda. ”Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbesinningens.” De orden ur Andra Timotheosbrevet (1:7) talar särskilt starkt i en kollektiv krissituation. Kristid är så klart orostid. Oro för dem vi älskar och för vårt samhälle. För utvecklingen i världen, för ekonomin och jobben och för hur de svagaste och mest utsatta drabbas. Det 12
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 12
2020-06-22 15:16
bästa som kan hända oss är att vi lyckas omvandla oron och rädslan till kärlek och omtanke. Kristid är också besinningens tid. Somliga avkrävs mer än någonsin. Många andra som är vana vid späckade scheman på jobbet och i familjen får plötsligt tomrum i planeringen. Möten och resor ställs in, kultur- och sportevenemang blir inte av. Mer tid hemma för många. Långsammare, eller kanske rentav tråkigt. Tystare, eller kanske bråkigare. Mer utrymme att umgås med partner och barn, men också ökad förekomst av våld i hemmet. Stress på andra sätt. Tid att fråga och fundera: Hur vill vi egentligen leva med varandra? Hur lever vi med och inför Gud? Kristid är dessutom i hög grad en lärandets tid. Varje kris är som bekant en möjlighet – också när det gäller att hantera ångest och ovisshet på bra sätt: ”… att lära sig ängslas är ett äventyr som varje människa måste igenom för att hon inte skall bli förtappad genom att aldrig ha erfarit ångest eller genom att sjunka ned i ångesten; den som har lärt sig att känna ångest på rätt sätt, han har lärt det största”, skrev den danske filosofen och teologen Søren Kierkegaard. Överfört på en krissituation: Den som har lärt sig att leva med stor ovisshet har lärt sig det största. I längden är rädslan en ganska dålig rådgivare. Vi behöver ett gott mått av andlig motståndskraft för att hålla ut, för att hålla moralisk höjd och för att hålla fast vid det som vi innerst inne vet är rätt, sant och vackert. Om vi frågar oss hur vi ska vara kyrka i kristider är det självklara svaret: Genom att vara just kyrka och utföra den 13
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 13
2020-06-22 15:16
grundläggande uppgiften – gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Form och innehåll för kyrkans uppdrag hänger ihop och växelverkar med varandra. I kris behöver formerna ändras först och tydligast, medan vi gärna söker stabilitet i innehållet. För att kunna vara just kyrka behöver vi dock samtidigt resonera klokt innehållsligt, nämligen kring de teologiska frågor som väcks av en kris som denna pandemi. När allt löper på som vanligt i välordnade banor ställs låga krav på vår andliga motståndskraft. Då krävs inte så ofta utförliga och välgrundade svar på teologiska frågor. Ytlighet kan breda ut sig utan att utmanas. Det blir lätt att sluta se teologi och andlig motståndskraft som angelägenheter av allmänt intresse. Vi strävar efter ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet, men har en tendens att glömma den andliga hållbarheten. I Sverige har vi tappat mycket av språket för det andliga livet. Knappast någon kan idag definiera vad som menas med andlig utveckling, trots att svensk lag i form av barnkonventionen säger att barn har rätt till andlig utveckling. I nöden prövas inte bara vännen, utan också allas vår andliga mognad. Nåväl, vad går teologin för i skuggan av coronaviruset? Hur kan vi tala om en god skapelse när ett dödligt virus härjar?
14
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 14
2020-06-22 15:16
Är skapelsen god trots pandemi? Vi lever våra liv i ständigt beroende av skapelsen. Varje andetag är ett bevis på detta. Givetvis föredrar vi att vara beroende av något som är tillförlitligt och gott snarare än oberäkneligt och ont. Samtidigt är det inte så självklart att vi har facit i hand om vad som är gott och ont i skapelsen. Vår kunskap är trots allt begränsad. Visserligen är våra erfarenheter av skapelsen för det mesta goda – annars skulle mänskligheten inte leva som den gör. Å andra sidan rubbar ett potentiellt dödligt virus lätt den trygghet vi upplever till vardags. Om inte annars, så är det väl i pandemins skugga som talet om den goda skapelsen kommer till en punkt där det skär sig. Hur god är skapelsen egentligen? TVÅ SKAPELSEBERÄTTELSER
”Och Gud såg att det var gott.” Så lyder refrängen i Bibelns första skapelseberättelse (1 Moseboken 1:1–2:4a). Det är en mycket välstrukturerad berättelse. Själva uppbyggnaden understryker intrycket att det här handlar om att ordning övervinner kaos. Guds skaparord tränger undan och övervinner kaosmakterna. Det som var öde, tomt och mörkt blir ett välordnat kosmos där ljus och mörker, land och vatten, skiljs åt. På sex dagar fullbordas himlen och jorden och 15
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 15
2020-06-22 15:16
allt som där finns. Den sjunde dagen vilar Gud. Där slutar den första skapelseberättelsen som tillskrivs den prästerliga traditionen. Det är lätt att föreställa sig att prästerna gärna ville lägga tonvikten på de eviga ordningarna. Samtidigt ville de slå fast att veckorytmen med en vilodag har sin grund i självaste skapelsen. Så långt, så gott. I denna skapelseberättelse finns inte plats för någon ond makt som konkurrerar med en god Gud. Gud skapar ensam och skapelsen är god. Inget som händer i den hamnar utanför Guds allomfattande skaparfamn, så att säga. Det är en trösterik tanke. Teologin talar i detta sammanhang om creatio ex nihilo, skapelsen ur intet. Det understryker ytterligare Guds suveränitet och välde över allt skapat. Gud har ingen som helst konkurrens, men väljer att skapa människan till sin avbild och ger henne vittgående befogenheter i relation till den övriga skapelsen. Teologin har kallat det dominium terrae, människans herravälde över jorden. Båda dessa idéer har fram- och baksidor, styrkor och svagheter. Styrkan med berättelsen om skapelsen ur intet är att den väcker förtroende för skapelsens grundläggande godhet och en god skapare som fullt ut har skapelsen i sin hand. Baksidan är att den synen har legitimerat så kallade skapelseordningar som att mannen står över kvinnan och att somliga har rätt att vara herrar över andra. Dessa ordningar har kvävt liv, legitimerat orättvisor och lämnat oss rådvilla inför all den oordning som vi också ser. För om skapelsen och skaparen är goda, vad ska vi då säga om dödliga virus, 16
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 16
2020-06-22 15:16
eller om multiresistenta bakterier och mycket annat som är hotfullt och dödligt? En styrka med att människan är skapad till Guds avbild och därför har en unik ställning är att det ger oss grunden för de mänskliga rättigheterna: att människans värdighet inte får trampas på och att vi kräver respekt för människovärdet hos alla människor. Det är också en styrka att vårt unika ansvar i skapelsen betonas. Baksidan är att ansvaret många gånger har överskuggats av en maktberusning som legitimerat skapelsens exploatering ända till skapandet av den klimatkris som vi lever med nu. Emellanåt gör avbildstanken oss också alldeles för antropocentriska, människocentrerade. Det ger oss ett tunnelseende. Vårt synfält blir så förminskat att vi inte kan leva upp till det uppdrag som skaparen har gett åt sin avbild. Naturen reduceras till en mekanism. Dess skatter mäts, vägs och exploateras. När vi klassar virus och bakterier som onda gör vi självklart antropocentriska bedömningar. Det som är skadligt eller dödligt för oss människor är inte alltid det för andra levande varelser. Teologer har påpekat att vi inte nödvändigtvis måste läsa den första skapelseberättelsen som en skapelse ur intet. ”Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ’Ljus, bli till!’” (1 Moseboken 1:2–3) Dessa ord kan även läsas som att Gud skapade ur djupet. Ur möjligheternas djup lyfte Gud fram en verklighet som också tillåts att skapa sig själv: Jorden frambringar både det ena och det andra, grönska och olika 17
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 17
2020-06-22 15:16
arter av levande varelser. Vatten och jorden är medskapande snarare än brickor som flyttas runt enligt en förutbestämd plan. Likaså har teologer påpekat att människans särställning som Guds avbild inte nödvändigtvis behöver innebära en total exklusivitet. Om det nu är så att människan skapades i symbios med den övriga skapelsen går det att tänka sig att hela skapelsen i någon mån bär något av sin skapares avbild inom sig. Att människan på ett speciellt sätt är skapad till Guds avbild sätter henne då inte i motsats till resten av skapelsen utan i kontinuitet med den, och just därför med ett speciellt ansvar. Dessa tankar får stöd av den andra skapelseberättelsen (1 Moseboken 2:4b–25). Den bryr sig inte om frågan om och hur skapelsen kom till ur ett intet eller ett något. Den bara konstaterar att när Gud gjorde jord och himmel så var problemet att Gud inte hade skapat något regn ännu och därför kunde inget växa. I den första skapelseberättelsen hör det till Guds grundläggande skapargärning att tämja vattnets makt. I den andra är det motsatsen: att skapa vatten så att marken kan vattnas och frambringa grönska. Där lämnas heller inte ringaste tvekan om människans samhörighet med övriga skapelsen. Hon är bokstavligen formad av jord och blir levande genom att Gud blåser in liv i hennes näsborrar. Gud tar denna jordvarelse och sätter in henne i Edens trädgård för att bruka och vårda den. Vi blir som mest mänskliga när vi brukar och vårdar, när vi odlar och kultiverar, i symbios med den övriga skapelsen. 18
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 18
2020-06-22 15:16
SKAPELSE OCH UTVECKLING
Den som odlar och kultiverar gör ständigt erfarenheter av det oförutsägbara. Växt är inte fullt programmerbart, inte ens med modernaste teknologi. Missväxt förekommer. Skadeangrepp förekommer – och inte bara därför att människor har stört den ekologiska balansen. Ovisshet kan minskas, men aldrig avskaffas, genom beslut om åtgärder. Så hur god är skapelsen? Och vad betyder god i det här sammanhanget? Det är lätt att inse att skapelsens godhet inte är detsamma som att allt som sker alltid måste vara bra för människan. Men det besvarar ännu inte frågan om vad potentiellt dödliga virus har i en god skapelse att göra. Vi behöver ta vår förståelse ett varv vidare. Det är lätt att slinka ner i två olika diken när vi talar om och försöker leva i enlighet med kristen skapelseteologi. Det ena diket är osynliggörandet av den icke-mänskliga naturen som i sin tur ofta har lett raka vägen till en legitimering av utnyttjande och rovdrift på skapelsen. Det andra diket är den ensidiga betoningen av skapelsens skönhet. Det leder lätt till en romantiserande eller instrumentell syn: naturen som vårt rekreationsområde. Då glöms det bort att det under varje grästuva pågår en kamp om överlevnad och att marken behöver brukas för matförsörjning. När vi talar och predikar om skapelsen får vi varken servera romantisk kitsch eller en oreflekterad antropocentrisk syn. Frågan om naturens rättigheter har blivit aktuell på flera håll. I Colombia och Nya Zeeland har floder tillerkänts juridiska rättigheter. Det är en utveckling som utmanar vårt 19
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 19
2020-06-22 15:16
teologiska tänkande. Kan vi utifrån kristen skapelseteologi tala om naturens rättigheter? Hur gör vi det i så fall? Sedan andra halvan av 1800-talet har synen på naturen präglats av evolutionsläran. Det har givetvis påverkat vår syn på skapelsen. I oförtjänt hög grad har Charles Darwin och evolutionsläran utmålats som Guds och skapelseteologins fiende. Visst uppstod spänningar när utvecklingsläran lanserades, men teologin kom i kapp snabbt och idag är evolutionsläran en fast beståndsdel i kristen skapelseteologi. Att det fortfarande poppar upp föreställningar att Gud och Darwin, Bibel och naturvetenskap, utesluter varandra beror delvis på okunskap och delvis på en teologisk och/ eller politisk agenda som vill försvara vissa maktpositioner, ofta av patriarkalt slag. I min artikel ”Bråket om Darwin och vår Herre – en onödig kontrovers” har jag visat att det inom kreationistiska kretsar i USA ibland sätts likhetstecken mellan evolution, materialism, ateism, omoral, liberalism och kommunism. Det underliggande intresset är värnandet av en patriarkal värdehierarki och så kallade family values, snarare än teologiska motiv. Darwins bok Om arternas uppkomst, som publicerades 1859, revolutionerade biologin och vände upp och ner på människans självförståelse. Hade vi inte trott att vi härstammade i rakt nedstigande led från ett första människopar som i Bibeln kallas Adam och Eva? Hade det inte bara gått några tusen år sedan dess? Geologiska rön och utvecklingsläran förändrade perspektivet radikalt. Den gamla berättelsen sprack. Livets ursprung försvann i fornhistoriens dimma. 20
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 20
2020-06-22 15:16
Människan framstod som resultat av en lång utveckling som är präglad av slump, anpassning och naturligt urval. Darwin hade tuggat många år på sin teori innan han vågade publicera den. Nog kände han på sig att hans teori skulle bli kontroversiell. Och visst hamnade han i elden, inte minst därför att utvecklingsläran såg ut att motsäga Bibelns skapelseberättelser. En herre som går omkring i hög hatt och känner sig som skapelsens krona blir nog inte så road av att höra att han delar förfader med apor. Ändå var detta något av det bästa som kunde hända mänskligheten. Vi började förstå hur vi genom vårt ursprung och vårt väsen är insatta i skapelsens enorma väv av relationer. Vår förundran har ökat, liksom vår kunskap om hur livet utvecklas, såväl på artnivå som i laboratoriernas petriskålar. Men Gud och Bibeln då? Gud blir förstås inte mindre av att vi förstår mer av hur naturen fungerar. Snarare tvärtom. Den brittiska teologen Aubrey Moore uttryckte det rätt väl när han sa att ”utklädd till fiende gjorde Darwin en väntjänst”. Väntjänsten bestod i befrielsen från föreställningen av en Gud som ingriper bara lite då och då och på det viset manipulerar en annars självständig natur. Istället bidrog utvecklingsläran till erfarenheten av en Gud som skapar hela tiden med, i och genom de naturliga processer som pågår. Slumpen är ett verktyg i Guds skapande. Idag tillhör utvecklingsläran de bäst bevisade naturvetenskapliga teorierna. Den har vidareutvecklats och kompletterats sedan Darwin. Bland annat uppmärksammades det att samverkan har spelat en större roll i evolutionen än 21
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 21
2020-06-22 15:16
vad den traditionella fokuseringen på urval och kamp om tillvaron lät förstå. Men förundran över livets fantastiska utveckling finns kvar. Som Darwin själv skrev: ”Det finns en storslagenhet i denna syn på hur livet … medan denna vår planet fortsatte sitt kretslopp i enlighet med gravitationens fasta lagar, ur en så enkel början utvecklats och utvecklas vidare mot otaliga former av den yttersta och underbaraste skönhet.” Vi kan vara säkra på att framtagandet av läkemedel mot pandemier bygger på att evolutionen fungerar. Evolutionens principer har länge tillämpats i växtförädlingen och djuraveln och dess processer kan studeras live i världens laboratorier. Evolution hos organismer med snabb reproduktionstakt spelar roll när mediciner och vacciner utvecklas genom forskning. Evolution tillhör Guds skapande. Och trots att den första skapelseberättelsen så ofta har tolkats utifrån motsatsen mellan kaos och ordning, eller rättare sagt övervinnandet av kaos genom ordning, ser vi nu att det inte är fullt så enkelt. Det kaotiska mörkret försvinner ju inte, utan står kvar bredvid den ljusa dagen. Det handlar inte om antingen eller, utan snarare om ett växelspel mellan kaos och ordning. Det öppnar våra ögon för naturens och skapelsens riskkaraktär. Skapande är alltid ett risktagande, även för Skaparen med stort S. Redan efter några kapitel ångrade sig Gud bittert över att ha gjort människor på jorden (1 Moseboken 6:6)! Vi kan beskriva skapelsens godhet som en enhet av liv och död till förmån för livet. Både liv och död hör till skapelsen, 22
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 22
2020-06-22 15:16
men det vi slås av är ett överskott av liv. Om vi betraktar ett överdådigt blommande körsbärsträd om våren eller aktiviteten i en myrstack om sommaren får vi en konkret bild av detta överskott av liv. Skapelsens godhet utesluter inte död, utan döden tjänar livet – något som blir tydligt i den kristna påskberättelsen. Virus och andra pandemier ryms i den förståelsen av skapelsen. De tillhör skapelsens risker. Skapelsens utveckling innefattar inte bara naturkatastrofer som jordbävningar och vulkanutbrott, utan också dödsbringande mutationer av bakterier och sjukdomsalstrande virus som kan slå ut hela populationer. Som sådana står de inte i motsats till skapelsens godhet. DEN NYA SKAPELSEN
Mer måste dock sägas. Stannar vi vid konstaterandet att skapelsen innebär risker vi måste leva med blir slutsatsen att fatalism är den bästa livshållningen. Carpe diem, för imorgon är vi döda. Visst, ytterst sett har vi inga garantier för vår morgondag. Men teologin har mer att säga. Vi avgudar inte evolutionen och vi tillber inte livet som sådant. Livets Gud är just Gud – livets ursprung och mål – och inte livet i sig. Vi kan se det livshotande som en reva i skapelsen som låter oss fråga och längta efter den nya skapelsen. Bibeln ger oss många bilder och löften om den nya skapelsen, nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor (2 Petrusbrevet 3:13). Där finns det botemedel även mot pandemier: livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och vars blad är läkemedel för folken (Uppenbarelseboken 23
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 23
2020-06-22 15:16
22:2). Där har våldsamma strukturer förvandlats till fredliga: lejonet äter hö och kan vallas av ett barn och spädbarnet kan sticka handen i kobrans bo (Jesaja 11:6–8). Sammanfattningsvis kan vi säga: Skapelsen är både god och på väg att bli god. Det hör till skapelsens godhet att den inte är färdig. Ofärdigheten kommer till uttryck också i kriser, smärta och lidande. Nya frågor väcks. Vilken roll har det onda i skapelsen och hur vet vi att Gud bryr sig om både gott och ont som sker i och med att skapelsen utvecklas?
24
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 24
2020-06-22 15:16
Vad gör vi av ondskan? Det har länge varit en hjälp att skilja mellan två sorters ondska – naturlig ondska och moralisk ondska – när människor har funderat kring ondskans uppkomst och ansvar. Till naturlig ondska räknas då allt sådant som drabbar till synes utan mänskligt ansvar: naturkatastrofer som vulkanutbrott, jordbävningar, översvämningar, torka och epidemiska sjukdomar. Moralisk ondska däremot går att härleda till människors mer eller mindre utstuderade onda uppsåt och handlingar. Mot den senare ondskan kan vi kämpa på olika sätt. Vi utfärdar lagar vars överträdelse vi beivrar, vi undervisar och uppfostrar, vi försvarar oss mot övergrepp och vi strävar efter att vara människor som väljer det goda framför det onda. Vulkaner däremot går inte att uppfostra, naturkatastrofer drabbar oss. I en del fall kan vi försöka förbygga och mildra, men i många fall finns inget annat val än att konsekvenserna måste genomlidas. Så var det till exempel när tsunamin drabbade Sydostasien 2004. Och när det gäller en pandemi försöker vi så snabbt som möjligt hitta strategier som hindrar spridning och ger optimal användning av de samhällsresurser som finns. Vi forskar om läkemedel och vaccin. Under
25
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 25
2020-06-22 15:16
tiden är det en moralisk fråga om vilka rekommendationer och lagar som ska utfärdas och följas. I praktiken har dock gränsen mellan naturlig och moralisk ondska blivit allt suddigare. Händelser som tidigare drabbade enbart på grund av naturens egna cykler, kan nu bära mer eller mindre tydliga spår av människors påverkan och agerande. Dit hör ändrade nederbördsmönster och vattenflöden, försaltning av vattentäkter, ökad intensitet av virvelstormar, ökenspridning med mera. Så vitt vi kan bedöma har mänsklig aktivitet inget att göra med själva jordbävningen som utlöste flodvågen julen 2004. Men det har argumenterats att människans ingrepp i naturen bidrog till att förvärra dess konsekvenser – bland annat genom skövlingen av kustnära mangroveskogar och ovis exploatering av kustområden. Liknande argument kan anföras när det gäller pandemier. Om inte människor skulle göra det ena eller det andra, eller låta bli att göra det, skulle pandemin kanske inte uppstå eller åtminstone få ett lindrigare förlopp. En pandemi kan vara en följd av att människor gör fel och vansköter sitt uppdrag i skapelsen. Men det behöver inte vara så. Hur det än är, så väcker en pandemi många diskussioner om vad som är moraliskt rätt beteende och vad som inte är det. Under januari och februari 2010 inträffade svåra jordbävningar på Haiti och i Chile. Trots att den i Chile var betydligt kraftigare – så kraftig att den rubbade jordaxeln – blev antalet dödsoffer färre och skadorna lindrigare där än på Haiti. Detta berodde inte bara på skillnader i befolkningstätheten, 26
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 26
2020-06-22 15:16
utan framför allt på fattigdom och brister i infrastrukturen. Också detta exempel visar på att skillnaden mellan naturlig och moralisk ondska inte går att renodla. Det onda kommer alltså inte (längre) prydligt sorterat i naturlig ondska, som vi inte rår för, och moralisk ondska som människor ansvarar för. På makronivå är klimatkrisen det tydligaste exemplet på samverkan mellan naturlig och moralisk ondska. När det gäller personnivå ser vi en parallell i sambandet mellan sjukdomar och olika livstilsval. Dessa kan påverka varandra positivt eller negativt, utan att sambandet är tvingande. Den skötsamma klarar sig inte alltid bättre än den som inte sköter sig. På motsvarande sätt går det inte alltid att göra en tydlig åtskillnad mellan oskyldigt lidande som till exempel är vållat av en naturkatastrof och skyldigt lidande som människor tillfogar sig själva och varandra genom omoraliskt handlande. Det onda möter oss ofta i blandformer. Ändå finns det olika förhållningssätt gentemot det naturligt och det moraliskt onda, beroende på den grad av ansvar som vi kan förväntas ta. NATURLIG ONDSKA
Det hör till skapelsens villkor att den innehåller risker, som tidigare nämnts. Kaos är inte ett uttryck för renodlad ondska, utan först och främst en möjligheternas lekplats. Enligt Bibeln gläder Gud sig åt Leviatans, kaosdjurets, lek (Psaltaren 104:26). Försöken att tvinga in naturens vildhet och oförutsägbarhet i ett linjärt ordningsschema har många gånger haft ödesdigra följder, både för miljön och 27
52638392 Otålig i hoppet_200622.indd 27
2020-06-22 15:16
Antje Jackelén är sedan 2014 Svenska kyrkans ärkebiskop. Hon är en välkänd röst för religionens och de existentiella frågornas plats i samhället och har fått en rad utmärkelser för detta arbete. Som forskare har hon varit verksam vid Lutheran School of Theology i Chicago, varit direktor för Zygon Center for Religion and Science och utnämnts till hedersdoktor vid tre universitet. Hon har publicerat ett flertal böcker, däribland Samlas kring hoppet (Verbum 2016) och God is greater (Fortress 2020).
ANTJE JACKELÉN OTÅLI G i HOPPET
Foto: Magnus Aronson/Ikon
Coronaviruset har fått omvälvande konsekvenser. För oss som personer, samhälle och mänsklighet – och som kyrka. I pandemins skugga väcks många teologiska frågor. Vad gör vi av ondskan? Hur vet vi att Gud bryr sig? Vad kan vi hoppas på i kristider? Hur är vi kyrka i denna tid? I Otålig i hoppet behandlar ärkebiskop Antje Jackelén dessa frågor på ett engagerande och fördjupande sätt. Syftet är att stärka lusten till teologiskt tänkande och glädjen i det teologiska samtalet. En synnerligen aktuell och hoppingivande bok för alla med ett filosofiskt, teologiskt och existentiellt intresse.
ANTJE JACKELÉN
OTÅLIG i HO PP ET
»Även i tider av nöd vänder Gud sitt ansikte till oss och är genom sin ande närvarande och verksam i mänskligheten och i hela skapelsen. Därför kan vi fortfarande välja att stå på modets sida – otåliga i hoppet » Antje Jackelén
Teologiska frågor i pandemins skugga
?I8D 978-91-526-3839-2
9 789152
Otålig_i_hoppet_original_totem.indd 1
638392
2020-06-24 14:59