Vad är en psalm?
har accepterat den. Det som diskuteras är om den Wallinska psalmboken ska revideras eller om det ska utformas ett tillägg. Den första positionen försvaras av biskoparna A G L Billing och J A Eklund, som har utarbetat förslaget om revision. Den andra positionen företräds av ärkebiskop Nathan Söderblom, som från talarstolen just har berättat att han på grund av sin pliktkänsla har varit uppe sedan klockan tre samma morgon och arbetat på en provkarta för ett psalmbokstillägg.5 Trots få timmars nattsömn höll ärkebiskopen ett två och en halv timme långt inledningsanförande innan ordet släpptes fritt.6 Söderblom var omtalad för sin musikalitet och hade sedan barnsben levt med musik och sång. Otto Olsson, kompositör, professor och organist i Gustav Vasa församling i nästan 50 år, skulle efter Söderbloms död 1931 komma att påminna om den musikalitet, och även humor, som ärkebiskopen hade visat vid det allmänna kyrkosångsmötet 1916: Han väckte då rent av uppseende genom sitt brinnande intresse, sin lärdom även på detta [musikens] område, sin älskvärdhet och sin humor. En präst med humor – det var något nytt för göteborgarna. Hans föredrag om altarsången var väckande och visade hur djupt han genomtänkt ämnet. Söderblom var själv en god liturg. Han sjöng staccato, men han hade den rätta farten över sig under mässandet, och han föll aldrig in i något slags solosångsmanér.7 Trots dessa beundrade egenskaper var frågan om psalmboken ett minerat fält där Söderblom fick gå varsamt fram, men ändå tydligt markera sin åsikt. Han var djupt kritisk till Billings och Eklunds revisionsförslag: ”Jag lyckönskar icke den regering, som eventuellt får uppgiften att avsätta 1819 års psalmbok till förmån för detta verk [revisionen].” Det var under en relativt kort tid som Söderblom, och den kommitté han satt ordförande 5 För en utförlig redogörelse av psalmboksutredningar, diskussioner och kyrkomötesdiskussioner från tidigt 1900-tal fram till 1937 rekommenderas Allan Arvastson, 1959. Svensk psalm under 1900-talet. 6 Arvastson, Allan, 1959, s. 101. 7 Citerad i Mörck, Erkki, 2013, s. 309.
179