9789152637890

Niclas Blåder är stiftsprost i Stockholms stift och docent i systematisk teologi. Han har tidigare arbetat på Svenska kyrkans forskningsenhet och som församlingspräst.

Tillitens gemenskap_till katalog.indd 1

P T A I

TEOLOGISK A och PR AKTISK A R EFLEKTIONER om K YR KOR ÅD

ENSK

Tillitens gemenskap kan förstås som ett inlägg i ett pågående samtal om Svenska kyrkans församlingars styrelser inför en utmanande framtid. Genom sitt upplägg lämpar den sig väl som diskussionsunderlag för förtroendevalda och anställda.

S GE

Mål, kunskap och goda mötesplatser berörs som viktiga delar i skapandet av tillit och ett »vi». Varje kapitel avslutas med samtalsfrågor.

TILLITENS GEMENSK AP

Niclas Blåder tydliggör hur kyrkorådsledamöter och församlingsanställda ser på kyrkorådets arbete och uppgift. Han belyser även utmaningar och möjlig­heter i kyrkorådets arbete. Utifrån studiens resultat förs en teologisk och praktisk diskussion om hur en konstruktiv väg framåt skulle kunna se ut.

TE N I L L

M

Boken Tillitens gemenskap tar sin utgångs­punkt i en fallstudie där kyrkorådsledamöter och församlings­ anställda reflekterar kring kyrkorådets arbete och uppgift.

NICLAS BLÅ DER

ur bör kyrkorådet vara beskaffat för att möta framtidens utmaningar? Hur bygger man konstruktiva relationer mellan kyrkoråd, kyrkoherdar och övrig personal?

NICLAS BLÅDER

2018-12-18 19:57

niclas blĂĽder

Tillitens gemenskap Teologiska och praktiska reflektioner om kyrkorĂĽd

Copyright © Niclas Blåder och Verbum AB 2018 All rights reserved.

Texter ur Bibel 2000 © Bibelsällskapet ISBN 978-91-526-3789-0 Omslag: Anna Larsson Sättning: Aina Larsson/Sättaren Tryck: Dimograf, Polen 2018 Verbum AB Box 22543, 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 www.verbum.se

Innehåll

Inledning

7

1. Svenska kyrkan och kyrkorådet

12 12

Historia och uppgift

2. Reflektioner om och med kyrkoråd

21

Ett kvantitativt och ett kvalitativt material

22

Relationer i kyrkorådet

30

Relationer utanför kyrkorådet

50

Kompetens, tro och demokrati

57

Att tolka materialet

66

3. Fyra teologiska teman

72

Att vara en ”episkopal folkkyrka”

72

Förståelse av kyrkan

81

Tro

93 102

Kunskap och kompetens

4. Några praktiska förslag

109 109

Tillit bygger ett ”vi”

5

Appendix

124

Utgångspunkter

124

Kvantitativa ”kyrkbussfrågor”

136

Kvalitativa intervjufrågor

137

Informantschema

141

Noter

142

Källor och litteratur

148

Tack

155

Inledning

En tusenårig historia i Sverige, sex miljoner medlemmar,1 3 400 kyrkor,2 24 000 anställda och ett omfattande arbete som spänner över hela landet och det mänskliga livets alla skiften.3 Hur styrs en sådan organisation? Såväl frågor som svar är komplexa och viktiga.

Svenska kyrkan är stor och svårinringad. Där samlas de som bär sin tro sedan barnsben och sällan missar en gudstjänst på söndagen med dem som sällan eller aldrig skänker varken tro eller kyrka en tanke. Här finns barn och gamla, de som sympatiserar med den politiska högern och de som hellre ser åt vänster, här finns män och kvinnor. Det som idag heter Svenska kyrkan spänner historiskt över fem sekler, den kristna kyrkan i Sverige över elva sekler och den kristna traditionen och läran, som Svenska kyrkan bygger på och relaterar till, över tjugo sekler.4 Traditioner och fromhetsriktningar lever och tar sig dagligen konkreta uttryck. Här finns de riktigt små församlingarna granne med de stora församlingarna.

Medan de politiska partierna samlar sina partisympatisörer, golfklubben dem som vill spela golf och pensionärsorganisatio-

7

nerna dem som är pensionärer, är Svenska kyrkan något annat.

Här är bredden och djupen stora. Mycket stora.

Om man hastigt tecknar några bilder av Svenska kyrkan blir allt stort, spretigt och en aning anonymt. Klart är dock att kyrkan är komplex. Oavsett vilket raster man lägger över den, historiskt, politiskt, teologiskt, ekonomiskt, psykologiskt eller något annat, kommer den fulla bilden aldrig att helt täckas in. Men om man sänker blicken och ser lite närmare på de enskilda människor som på olika sätt relaterar till kyrkan och på allt det som görs i församlingar runt om i landet får statistiken, siffrorna och de stora orden ”kött”. Här sker dagligen – från Treriksröset i norr till Smygehuk i söder – det smått fantastiska, människor lever och verkar i denna komplexitet. Man relaterar historia till nutid, man hanterar skillnader och olikheter, man firar gudstjänst och söker förstå livet utifrån tron.

För att allt detta ska fungera är det många som genom historien har tagit ansvar. På samma sätt är det idag. Men en grupp har en särställning för att beslut ska tas, ekonomin fungera och visioner upprättas. De förtroendevalda. Varje församling/pastorat styrs av ett kyrkoråd. Att ansvaret för församlingen delas mellan lekfolk och vigda är en gammal ordning i Svenska kyrkan. Så fungerar det också idag. Genom val till kyrkofullmäktige, vilka i sin tur utser kyrkorådet, väljer kyrkans medlemmar de personer man vill ska axla ett ansvar för församlingens/pastoratets styrning, tillsammans med kyrkoherden.

Kyrkorådet har ett avgörande inflytande över innehåll och budget i församlingen/pastoratet. De är delaktiga i ansvarstagandet av såväl Svenska kyrkans materiella tillgångar som dess teologi och likaså delaktiga i att staka ut vägen framåt för församlingen/ pastoratet – och därmed i förlängningen för hela Svenska kyrkan.

Kyrkorådets ansvar har också ökat över tid, dels genom att det har skett en formell maktförskjutning från stiftsnivå till församlingsnivå, dels har ansvaret breddats genom en förskjutning

8

från en dubbel ansvarslinje i betydelsen skilda ansvarsområden till en dubbel ansvarslinje i betydelsen gemensamt ansvar.

Kyrkoråden är valda att styra församlingar och pastorat fyllda av komplexitet, historiskt djup, teologisk reflektion och mänsklig fromhet i en ständigt föränderlig tid. I denna organisation ligger självklart möjligheter men också problem inbäddade.

Syftet med denna studie är att tydliggöra hur framför allt kyrkorådsledamöter men också församlingsanställda ser på kyrkorådets arbete och uppgift. Hur förstår de situationen och hur reflekterar de över det arbete de utför? Syftet är därmed att belysa kyrkoråden inom Svenska kyrkan på ett sådant sätt att möjligheter och utmaningar med deras arbete framträder. Syftet är vidare att påbörja en teologisk diskussion kring det som fallstudien synliggör och ge några tankar om hur en möjlig väg framåt skulle kunna se ut.

Boken är framför allt skriven för alla dem som är involverade i Svenska kyrkans arbete som förtroendevalda eller anställda. Men den är också skriven för dem som har ett allmänt intresse för Svenska kyrkan, organisationsfrågor eller teologi. Intentionen är att språket i boken ska vara tillgängligt och lättläst. Noter återfinns i slutet av boken.

Boken börjar med att kort presentera Svenska kyrkan, kyrkorådens historia och deras uppgift idag (kapitel 1). Detta följs av ett kapitel där det empiriska materialet, enkätundersökningen och intervjuer i tre församlingar, redovisas och diskuteras (kapitel 2). Efter det kommer en teologisk reflektion kring några av de teman som det empiriska materialet gav upphov till (kapitel 3).

I kapitel 4 diskuteras hur det som kommit fram i kapitel 3 kan realiseras i det praktiska församlingslivet. Boken avslutas med ett metodkapitel för den som vill följa fallstudiens syfte, frågeställning och metod (appendix).

I kapitel 2 och 3 finns namn på informanter och församlingar.

Dessa namn är fingerade. Efter namnen står en parantes med

9

två förkortningar som visar vilken roll informanten har i församlingen och vilken församling informanten tillhör. ordf. = ordförande i kyrkorådet kh. = kyrkoherde i församlingen led. = ledamot i kyrkorådet pers. = personal i församlingen St = Storkyrka församling Mk = Mellankyrka församling Lk = Lillkyrka församling I kapitel 2, 3 och 4 finns frågor inlagda. Dessa frågor är tänkta att bilda utgångspunkt för egen reflektion eller för samtal i grupp.

Detta upplägg innebär att det finns en gång att följa för den som önskar läsa hela boken. Den som vill koncentrera sig på den empiriska undersökningen kan göra det. Den som är intresserad av teologiska reflektioner och slutsatser eller vägar framåt kan koncentrera sig på det. Förhoppningsvis är dock boken så intressant och har en så tydlig gång och lättläst stil att läsaren väljer att läsa från kapitel ett fram till bokens slut.

Vem jag som författare är En studie är aldrig neutral, även om man gör allt man kan för att den ska vara det. Alla samtal, läsningar av texter och tolkningar av material går genom mig och tolkas därför mot bakgrund av de erfarenheter jag själv bär med mig in i arbetet. Det är därför på sin plats att jag säger några ord om vem jag är.

Jag är född i Stockholm men uppväxt i Örebro. Under tonåren väcktes min kristna tro och mitt kyrkliga intresse och jag studerade till präst i Lund. Efter ungefär tio år i församlingstjänst gick jag tillbaka till universitet och doktorerade. Efter ett mellanår på en stiftsgård fick jag en tjänst på Svenska kyrkans

10

forskningsenhet i Uppsala, där jag stannade i åtta år innan jag bytte tjänst till att vara stiftsprost i Stockholms stift.

Under dessa snart 25 år i kyrklig tjänst har jag arbetet på församlingsnivå, stiftsnivå och nationell nivå. På alla ställena har jag kommit i kontakt med den förtroendevalda organisationen. Ofta har det varit konstruktivt och roligt. Då och då har det varit problematiskt och svårt. Såväl det roliga som det mer problematiska menar jag är värt att lyftas fram.

Jag bär med mig ett visst sätt att förstå vad kyrkan är och hur dess uppgift ser ut. Denna kyrkosyn, som jag kanske inte ens är fullt medveten om själv, påverkar såväl val av studie som utförandet av den. Denna fallstudie kan sägas driva en linje, eller en tes, mot bakgrund av det som jag menar att materialet synliggör, tolkat genom min egen förståelse av kyrkan, med förhoppningen att det ska rusta Svenska kyrkans kyrkoråd och församlingar när de tar sig an utmaningar idag och i framtiden.

11

Kapitel 1

Svenska kyrkan och kyrkorådet

Att teckna en allmän – och av alla accepterad – bild av Svenska kyrkan är en omöjlig uppgift. Kyrkan är inte sina byggnader, inte heller sina medlemmar eller sin verksamhet. I alla fall inte enbart. Kyrkan är något mer. Den är synlig, men också fördold.

Den har sina gränser, samtidigt som bara Gud vet var de yttersta gränserna går. Den är en gemenskap av de heliga, men samtidigt en gemenskap av syndare. Kyrkan är en längtan efter att skapa en bit himmelrike mitt i det jordiska – trots vissheten om att aldrig lyckas fullt ut.

Historia och uppgift Svenska kyrkan På 800-talet kom Ansgar till Birka och ungefär samtidigt spreds kristendomen till andra delar av det som idag är Sverige. Ett par århundraden senare var kyrkan etablerad och kristen tro började sakta sprida sig ut över landet.5 Den kyrka som då kom hit var romersk-katolsk. Sedan Uppsala möte år 1593 är Svenska kyrkan

12

evangelisk-luthersk.6 Ändå är det samma kyrka – Guds kyrka.

Med Jesus Kristus som kyrkans centrum. Med tiden har Svenska kyrkan formats till det den är idag. Och utvecklingen fortsätter för att det som är givet genom bibel, trosbekännelser och övriga bejakade dokument och böcker ska kunna göras förståeligt i nya situationer och i nya tider. Den kyrkliga vigningstjänsten i samverkan med kyrkans förtroendevalda är garanterna för att kyrkans historia, arv och lära förs vidare in i framtiden.

Idag har Svenska kyrkan 6 miljoner medlemmar och är upp­ delad på 13 stift och ungefär 1300 församlingar.7 Knappt 60 % av befolkningen är medlemmar.8 Ett medlemsantal som gör Svenska kyrkan till världens tredje största lutherska kyrka.9 Redan namnet Svenska kyrkan visar att den kyrkan har haft en genomgripande inverkan på och relation till människor och samhälle i Sverige.

Samtidigt sker förändringar i snabb takt. Svenska kyrkan är inte en religiös auktoritet för den enskilde på samma sätt som tidigare.10 Ibland sägs det att Svenska kyrkan idag – precis som kyrkan gjort många gånger tidigare – står inför en kris. Faktum är dock att tiden är ny, liksom de frågor och problem Svenska kyrkan står inför. Och som alltid behöver nya tider nya svar också på gamla frågor.

Ett samhälle i förändring Samhället står i ständig förändring. Så är det alltid, men ibland är förändringarna snabbare och mer genomgripande än under andra tider. Tiden från andra hälften av 1800-talet fram till idag är en sådan tid av stora förändringar. Ett i allt väsentligt jordbruksbaserat land där den stora majoriteten bodde och verkade i landsbygd har försvunnit och gett utrymme åt industrialism och urbanisering. Parallellt med flyttströmmarna mot de allt större städerna pågick demokratiseringsprocessen. De olika folkrörelserna växte. Allmän och lika rösträtt infördes. Folkhemstanken blev viktig. Idag bor den absoluta majoriteten i städer. Industrin 13

är fortfarande viktig, men andra näringar har också tagit plats.

Det kollektiva skjuts undan mer och mer till förmån för individen.

Under denna period har också situationen för Svenska kyrkan ändrats avsevärt. Från att ha varit den i allt väsentligt enda religiösa institutionen i Sverige till att vara en religiös röst bland många – även om den utan jämförelse fortfarande är den största.

Idag räknar Sveriges kristna råd (SKR) 27 medlemskyrkor.11 De ekumeniska relationerna är goda, viktiga och utvecklande men genom åren har relationerna mellan Svenska kyrkan och de olika frikyrkorna sett olika ut. Oavsett hur relationerna har sett ut vid en viss tidpunkt har de olika kyrkorna levt sida vid sida och ömsesidigt påverkat varandra till det de är idag.

Under de sista framför allt 50 åren har Sverige blivit mångkulturellt. Idag är ungefär 1,8 miljoner människor i Sverige födda i ett annat land.12 Med sig har de tagit sina drömmar och visioner, sina sätt att leva och sina berättelser, traditioner och religioner.

Sverige är på många sätt ett annat land idag än det var för 50 år sedan och naturligtvis påverkas även Svenska kyrkan.

En konsekvens av att samhället förändrades var att röster började höjas för att religion är något personligt och därför inte kan administreras av en statskyrka. Vid årsskiftet 2000 tog Svenska kyrkan och staten ett steg som påbörjats långt tidigare – relationerna mellan dem ändrades. Processen startade 1860 och 1873 med dissenterlagarna som medgav att man kunde lämna Svenska kyrkan om man gick in i ett annat av staten godkänt samfund.13 Processen fortsatte 1951 när det blev möjligt att avstå från att vara medlem i en kyrka eller ett samfund. Sverige hade fått religionsfrihet. I dag är Svenska kyrkan ur de flesta aspekter en fri kyrka med kyrkomötet som högsta instans.14 Parallellt med en förändring av det samhälleliga, politiska och religiösa landskapet har sekularisering och individualisering accelererat. I internationella undersökningar utmärker sig Sverige som ett land där just dessa begrepp placerar sig högt.

Sekularisering och individualisering är inte entydiga begrepp,

14

varken i dagligt tal eller i forskarvärlden. Därför är det också svårt att klart peka på deras betydelse i Sverige och för Svenska kyrkan. En vanlig tolkning av sekularisering och individualisering pekar mot religionens bortträngning. En annan tolkning pekar istället mot att fokus ändras så att de stora berättelserna, gemensamma bilder och religiösa auktoriteter förlorar sin mening till förmån för individuella perspektiv. Oavsett tolkning sker en fortlöpande förändring i vårt samhälle som i hög grad påverkar Svenska kyrkan.15 Samhället har förändrats och kommer att fortsätta att förändras. Likaså har Svenska kyrkan förändrats och måste fortsätta att göra det för att kunna vara trogen sitt uppdrag i en ny tid.

Kyrkans uppdrag Enligt kyrkoordningen är Svenska kyrkan en del av den världsvida kyrkan och delar uppdraget att i varje tid och sammanhang gestalta evangelium om Jesus Kristus i ord och handling.

Kyrkans uppgift är att på olika sätt verka för att Guds Ord blir såväl synliggjort som tydliggjort. Det sker genom förkunnelse, sakrament och inte minst i självutgivande handling. Kyrkan har uppdraget att betrakta världen och handla i den, mot bakgrund av att världen är Guds skapelse. En skapelse önskad och älskad av Gud, förvaltad av människor. Kyrkan har uppdraget att se på varje enskild människa som Guds skapelse. En skapelse fylld med gåvor att bruka, inte förbruka. En skapelse gjord till Guds avbild. Kyrkan har uppdraget att välsigna det goda och motverka det onda.

Församlingen i Svenska kyrkan Församlingen beskrivs ibland som den enhet inom kyrkan där det kristna livet levs. Språket för lätt tankarna till att förstå Svenska kyrkan och dess församlingar som om de vore olika saker. Men 15

det beror på vårt eget språk, där kyrka ofta har blivit byggnaden eller det överordnade, medan församling beskriver det lokala. Nya testamentet använder ett och samma ord för dem båda: ekklesia.

Kyrkan går inte att skilja från dess uttrycksform församlingen.16 Det som gäller kyrkan, och i detta fall Svenska kyrkan, gäller i samma mån församlingen. Kyrkans uppdrag är församlingens uppdrag och syftet är ”/…/ att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas”.17 Svenska kyrkan har burit med sig identitet och uppgifter genom historien och in i vår tid, men de har ständigt omformulerats utifrån den tid och miljö kyrkan befunnit sig i. Den tro, organisation och struktur vi ser idag inom Svenska kyrkan bygger på en lång historia, och dagens kyrkoråd inom Svenska kyrkan är satta att verka inom detta sammanhang.

Det är i församlingen den grundläggande uppgiften – gudstjänst, undervisning, diakoni och mission – utförs. För de flesta personer, oavsett om man är medlem i Svenska kyrkan eller inte och oavsett aktivitetsgrad, är det den enskilda församlingen som är den starkaste bilden av Svenska kyrkan. Det är där man har fått sina barn döpta, det är där kyrkan har vigt älskande och begravt dem som dött. Där har man kanske varit på barntimmar, gått på gudstjänster eller konserter. Historien igenom har församlingen varit den plats där Guds Ord har ljudit på söndagen och bröd och vin har delats. Beroende på perspektiv kan berättelserna om församlingen och dess uppgift se olika ut. När kyrkoordningen beskriver församlingen görs det med orden: Svenska kyrkan framträder lokalt som en församling. Denna är den primära enheten inom kyrkan. Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen

16

återupprättas. Allt annat som församlingen utför är stöd för och en konsekvens av denna grundläggande uppgift.

Svenska kyrkan har en rikstäckande indelning i territoriella församlingar som pastorala områden. Församlingen är samtidigt en gemenskap av de människor som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens område. Det finns även icke-territoriella församlingar. Flera församlingar kan samverka i ett pastorat.

Församlingen har lokal självstyrelse men är samtidigt en del av ett stift och Svenska kyrkan som trossamfund. Delaktigheten i de döptas och troendes allmänna prästadöme förenar alla i församlingen, vigda och icke vigda. Alla har tillsammans ansvaret för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd. Den demokratiska organisationen och kyrkans ämbete eller vigningstjänst har gemensamt ansvar för att bedriva en verksamhet i enlighet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. För varje församling finns ett kyrkoråd eller ett församlingsråd som församlingens styrelse och en kyrkoherde med ansvar för ledning, samordning och tillsyn.18

Kyrkans verksamhet bärs således organisatoriskt upp såväl av alla kyrkotillhörigas, och särskilt de förtroendevaldas, ansvarstagande inom den demokratiska organisationen som av ansvarstagandet hos dem som är vigda till uppdragen inom kyrkans vigningstjänst. Det är inte två skilda former av ansvar. De förtroendevalda har tillsammans med dem som innehar vigningstjänsten del i det gemensamma uppdraget att förkunna det kristna budskapet.19

Kyrkorådet – igår och idag Det finns idag ungefär 27 000 förtroendevalda inom Svenska kyrkan. Det har skett en minskning under de senaste åren vilken har sin huvudsakliga grund i att antalet församlingar har minskat kraftigt genom församlingssammanläggningar och bildande av storpastorat.

Dagens organisation har byggts upp under lång tid. Redan 17

under 1100- och 1200-talen började utvecklingen med en gemensam ansvarsfördelning för kyrkan mellan präst och lekfolk. I den tidigaste tiden hade kyrkoherden tillsammans med kyrkvärdarna ansvar för sockenkyrkan och den ekonomiska förvaltningen. På så sätt företrädde kyrkvärdarna människorna i socknen. Biskop Brynolf i Skara skriver år 1280 att kyrkans förmögenhet ska förvaltas av två sockenmän tillsammans med prästen. Kyrkvärdarnas roll och funktion återkommer sedan i olika regleringar i de olika landskapslagarna.20 Under 1600-talet utvecklas kyrkan vidare när organisationen med sexmän tar form. De har ett vidgat ansvar i förhållande till kyrkvärdarna och innebär också ansvar för ordningen i socknen.

Mellan dagens kyrkoråd och sexmännen finns en tydlig linje.

Sören Ekström citerar Carl Strandberg som skriver om sexmännen som institution: Närmast kan den väl karakteriseras som ett slags sockenfullmäktige, och dess uppgifter var brokiga, stundom svårdefinierade – polisiära, dömande, exekutiva, socialvårdande för att nu nämna några. De skulle också vårda sig om kyrkans och socknens byggnader, rådslå med pastor om nödiga förbättringar, förbereda ärenden till stämman, utkräva material och penningar till kyrkan som beviljats men inte erlagts, liksom böter till kyrkan.21

Under 1800-talet försvann sexmännen under de förändringar som skedde när banden mellan kyrka och stat sakta började lösas upp. Sockennämnden skapas som ett komplement till sockenstämman. Sockennämnden fick ansvar för det som var av borgerlig karaktär, medan sockenstämman tog hand om det som var av kyrklig karaktär. Ytterligare uppdelningar och preciseringar gjordes vid 1862 års kommunalreform som sa att kommunalstämman skulle handha alla frågor som inte föll inom kyrka och folkskola, som istället sköttes av kyrkostämman. 1930 fördes också skolfrågorna över till den borgerliga kommunen.

18

Nu blev det ett krav på de större församlingarna att ha ett kyrkofullmäktige. Sedan dess har utvecklingen gått vidare i många steg på såväl församlingsnivå som stiftsnivå och nationell nivå.22 Idag anges det i kyrkoordningen i 2 kap. 8§ att det i varje församling som inte ingår i ett pastorat och i varje pastorat ska finnas ett kyrkoråd som styrelse. De uppgifter kyrkorådet har att utföra är enligt 4 kap. i kyrkoordningen: 2 § Kyrkorådet ska ha omsorg om församlingslivet och har gemensamt med kyrkoherden ansvar för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd.

3 § Kyrkorådet ska uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på församlingens eller pastoratets ekonomiska ställning.

Kyrkorådet ska fastställa en arbetsordning för sitt arbete.

4 § Kyrkorådet ska 1. bereda ärenden som ska handläggas av kyrkofullmäktige, 2. ha hand om den ekonomiska förvaltningen och förvalta församlingens och pastoratets egendom, 3. verkställa kyrkofullmäktiges beslut om detta inte har uppdragits åt någon annan, och 4. fullgöra de uppgifter i övrigt som anges i kyrkoordningen och i bestämmelser beslutade med stöd av kyrkoordningen.

Därvid ska kyrkorådet verka för barnets bästa och göra barnkonsekvensanalyser inför beslut.

Valen till Svenska kyrkans tre olika nivåer sker vart fjärde år.

Sedan år 2000 sköter Svenska kyrkan själv om sina val som omfattar ungefär 5,5 miljoner röstberättigade personer. Åldersgränsen för att kunna rösta i de kyrkliga valen är 16 år och för att själv kunna bli vald 18 år. Vid valet 2017 röstade ungefär 18 %

19

av Svenska kyrkans medlemmar medan motsvarande siffra för valen 2013 var ca 13 % 23 och 2009 ca 12 %.24 Vid valen röstar man på någon av de nomineringsgrupper som ställer upp. För att kunna starta en nomineringsgrupp krävs stöd av ett visst antal personer som har rösträtt i valet. Till val i församling eller pastorat måste minst 10 personer stödja en ansökan, till stiftet 100 personer och till kyrkomötet 300 personer.

Av historiska skäl har banden mellan Svenska kyrkan och staten varit täta. År 2000 ändrades relationerna och Svenska kyrkan är nu väsentligen en fri kyrka, även om vissa av banden till staten fortfarande kvarstår. De partier som innan år 2000 ställde upp i de kyrkliga valen fortsatte även efter år 2000 att kandidera, men nu som nomineringsgrupper. Efter hand har vissa av dessa nomineringsgrupper ändrat karaktär. Några har fortfarande tydliga formella kopplingar till sina politiska moderpartier, medan andra är formellt fristående men fortfarande ideologiskt sammanlänkade med dem. Det finns också nomineringsgrupper som inte har någon koppling till politiska partier.

20

ningen också få personer som har goda förutsättningar och kunskaper för uppgiften. En annan fråga som diskuteras är relationen mellan kyrkoherden och kyrkorådets ordförande. Att de känner varandras roller och arbetar gemensamt och inte parallellt. En tredje fråga är förhållandet till makt. Att inte våga se och använda den makt man har leder – enligt informanter – fel, men också dess motsats, att missbruka makten leder fel. Att hantera makt handlar i slutändan om klokskap och därför är det viktigt vilka personer som får tillgång till makten. Detta berör Åsa (led., Mk): Alltså jag tycker ju att organisationen har blivit tydligare sen kyrkoherden har fått en tydligare ledarroll. /…/ Alltså det här att ha makt och se att man har makt och att ta den makt som mig tillkommer men inte mer. För gör inte jag det är det andra som gör det och då blir det oro i en organisation. Antingen tar man för lite makt, man vågar inte fatta de beslut man ändå måste, utan håller med alla och då är det andra som fattar beslutet. Eller att man tar för mycket makt och beslutar om sånt andra borde få besluta själv och då blir det inte heller bra.

Den gemensamma ansvarslinjen Den dubbla ansvarslinjen, eller den gemensamma ansvarslinjen som man ofta säger idag, nämns som begrepp vid ett flertal tillfällen i intervjuerna. Själva använder kyrkorådsledamöterna nästan genomgående ”den dubbla ansvarslinjen”. Frågan är dock om begreppet påverkar hur man förstår ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde eller om ansvarsfördelningen påverkar hur man förstår begreppet?

Någon informant funderar på om begreppet har lett till en viss passivitet när det gäller den grundläggande uppgiften – gudstjänst, undervisning, diakoni och mission – inom kyrkorådet.

Och då främst gudstjänsten. Detta motsägs dock av ”kyrkbussundersökningen” som visar att 64 % av kyrkorådsordförandena och vice ordförandena rankar gudstjänsten som viktigast om de

44

måste rangordna gudstjänst, undervisning, diakoni och mission.34 En förklaring kan vara att informanterna menar att undervisning, diakoni, mission och främst gudstjänst är viktiga men att de inte har nödvändig kompetens och därför lämnar det till kyrkoherden och personalen som har specialkompetensen på området. Nils (kh., Lk) säger: Vi lever ju kvar väldigt mycket i den dubbla ansvarslinjen. Jag nämnde ju lite grann om det förut, det här med att ”du som är präst du får sköta de här bitarna med gudstjänstlivet”, och det är på gott och ont. /…/ Samtidigt skulle jag ju välkomna ett större engagemang och mer kunskap. /…/ Att vara intresserad, det skulle jag ju önska mer av, så att det blev mer av ett gemensamt ansvar. Jag tror nog att det är mycket dubbla ansvarslinjen i tänket i kyrkorådet. Ja, som det var från början då, ”vi ser till att det finns en kyrka och det finns en bostad till prästen och sen så får prästen sköta resten”, på gott och ont.

Det framkommer på andra ställen i intervjuerna att detta kan leda till en viss ensamhet för kyrkoherden. Lars (pers., Lk) funderar kring detta och vilka konsekvenser det får. Rimligt är att vi hjälps åt med att ge olika perspektiv från våra olika roller, menar han: Kan det vara ett resultat av den här dubbla ansvarslinjen?

Att det ligger någonstans i bakhuvudet att det religiösa tar prästen hand om och vi tar hand om det andra. Då har man ju det här liksom, den tydliga tudelningen. Man kan ju också gå in och säga att vi har ett gemensamt ansvar och vi kommer med olika erfarenheter. Prästen har den teologiska kunskapen, kyrkorådsledamöterna har en massa andra specialområden och tillsammans löser vi det här. Det handlar liksom på något sätt om attityden man går in med.

Det är relevant att ställa sig frågor kring vad förståelsen och tolkningen av den gemensamma ansvarslinjen betyder för arbetet

45

i kyrkorådet. Vilka möjliga konfliktytor eller vilka möjligheter skapar olika tolkningar?

Roller och klokskap En fråga som relaterar till ovanstående är frågan om de olika rollerna i kyrkorådet. Hur ser de ut och hur påverkar de det arbete som utförs? Informanterna berör detta område vid flera tillfällen och från fler vinklar. Några teman är det som återkommer och som knyter samman de olika svaren. Det handlar om vikten av klokskap, att arbetet sköts öppet och transparent, att allting är personknutet och att tiden är en viktig faktor, i bemärkelsen att med tiden lär man känna varandra på ett djupare plan.

Vid flera tillfällen nämns klokskap. Det krävs att man hanterar situationer med klokskap för att de ska fungera, säger man.

Allting går inte att strukturera eller reglera. En stor del av det som görs i ett kyrkoråd bygger på att personerna hanterar situationen klokt. När informanterna exemplifierar vad de menar handlar det om att man som person är smidig och inlyssnande, att man inte tar sig själv på så stort allvar att resultatet blir lidande på grund av personens ego. Mikaela (kh., Sk) talar om vikten av att hantera situationer klokt genom att aldrig komma med överraskningar. Allting måste stötas och blötas på olika sätt så att alla är trygga med det som sker innan beslut tas. Åsa (led., Mk) talar också om klokskap och exemplifierar med att säga: [K]loka personer. Jag tror att det ligger något i det. Alltså det här att veta att vara så pass reflekterande så man ser sin egen roll, så att man inte tror att ”ja, men nu har jag blivit kyrkorådets ordförande, nu ska jag revolutionera församlingen och jag ska lägga mig i allting”. Eller en kyrkoherde som inte förstår sin roll och klampar in på kyrkorådets område och som skäller ut kyrkorådet och som inte kan samarbeta med kyrkorådet. Alltså det kan hända saker från båda håll men har man kloka personer på båda håll kan man ha olika åsikt

46

ibland. Jag menar, det är klart att vi diskuterar, det låter som att vi inte har några diskussioner men det är klart vi har. Men diskussionerna leder ju framåt till någonting. Till ett beslut som kan bli ännu bättre.

Informanterna nämner också vikten av öppenhet och transparens. Det är av stor vikt att allt viktigt är känt av alla. Alla måste äga frågan och känna att de har getts möjlighet att bidra såväl till diskussionen innan som till beslutet. Sofia (pers., Lk) menar att en viktig faktor för att detta ska kunna fungera i kyrkorådet är att man har tilltro till varandra, att man jobbar långsiktigt, är engagerad och inlyssnande. Så att alla upplever att de är med på vad som sker och har del i besluten. Också Nils (kh., Lk) bekräftar detta när han säger: ”[d]et är ju någonting med det sociala, att det funkar och att man får vara lite smidig och inte ta sig själv så allvarligt.” Det handlar helt enkelt om att inte sätta sig själv i centrum utan att man förstår att det är ett lagspel att sitta i ett kyrkoråd.

Att informanter menar att allting är knutet mer till person än till roll kommer ständigt fram i intervjuerna. Nils (kh., Lk) säger: ”Så länge det samspelet fungerar bra är det en fröjd med kyrkorådet. Sen är det ju väldigt beroende på vilka som är närvarande. Alltså personligheterna hos ledamöterna.” De personliga kvalitéerna är viktigare än någonting annat. Detta är också knutet till svaren kring klokskap ovan. Med kloka personer som har kunskap och som vet att hantera sin makt så att den kommer alla till del kan ett kyrkoråd fungera väl. Medan bristen på klokskap och kunskap svårligen kan fyllas fullt ut genom god organisation och struktur.

47

Var ligger makten Många är inte helt bekväma med att diskutera frågan om makt, än mindre erkänna att man har eller inte har makt. Vid flera tillfällen har dock informanterna individuellt tangerat frågan om makten i kyrkorådet och vem eller vilka som har den. Men makt är troligtvis inte något man ofta pratar om, dvs. det är inte på förhand genomtänkta svar som levereras. Snarare är det så att informanterna tänker länge innan de svarar.

Det är tydligt att det finns en samsyn kring att det är kyrkorådet som helhet som har den formella makten. Alla kan, om man vill, göra sin röst hörd och argumentera för sin sak, menar man. Thomas (kh., Mk) konkretiserar genom att till exempel säga: ”[j]ag hoppas att makten ligger hos kyrkorådet.” Men, säger han, även om makten ligger hos hela gruppen som sådan är det två personer som sticker ut: kyrkoherden och kyrkorådets ordförande. Det är tydligt att han menar att genom deras speciella roller har de kunskap om företeelser och situationer som de övriga i kyrkorådet inte har. Detta ger dem en starkare maktbas än de övriga i kyrkorådet. Anders (ordf., Mk) säger: ”Makten i kyrkorådet ligger hos kyrkoherden och arbetsutskottsledamöterna och framför allt hos kyrkorådets ordförande. /…/ Dessa personer är ju mer informerade än de andra.” Också Thomas (kh., Mk) delar denna bild: ”Det är klart, det finns ju en tyngdpunkt i kyrkorådet och det är ju ordförande, vice ordförande och jag.”

Om det är dessa positioner som har mest makt, då är det oerhört viktigt att de förstår sina respektive roller och har en god dialog, menar Åsa (led., Mk): ”Så måste det ju finnas en dialog mellan kyrkoherde och kyrkorådets ordförande. Och där är jag inne igen på det här: Man måste veta sina roller, styra och leda.

Och vet man inte det då kan det gå vart som helst.”

Några informanter menar till och med att det är kyrkoherden ensam som har en så stark ställning, genom sin kunskap, att kyrkoherden egentligen inte behöver övriga i kyrkorådet. Kyr-

48

koherden kan driva det han eller hon vill i kraft av sin position och sin kunskap om det som sker i församlingen. Gustav (pers., Sk) är inne på den linjen när han säger att kyrkoherden är den som har mest kunskap och därför också har mest makt över det som sker. Han fortsätter och säger: Det är en känsla jag har att kyrkoherden presenterar för kyrkorådet att så här och så här gör vi. I och med att de som sitter där inte har en aning om … Men de som sitter där för att det är fint de håller ju med. Kyrkoherden är ju drivande och jag tror att risken är stor att de håller med kyrkoherden i allt.

Det är klart att kyrkoherden presenterar sitt /…/ och finns det någon som tycker något annat kommer de ju inte till tals.

Nils (kh., Lk) menar att han som kyrkoherde lätt skulle kunna ha en sådan makt genom sitt kunskapsövertag, men att han aldrig skulle använda sig av det. Då skulle det inte fungera i längden, menar han. Det är viktigt att fråga mer än man behöver egentligen, lägger han till.

Frågor att reflektera över • Hur påverkas kyrkorådets arbete av dess sammansättning när det gäller ålder, kön, etnicitet osv.?

• Är det svårt att engagera personer till kyrkorådets arbete?

Vilka konsekvenser kan det i så fall få?

• Vilken typ av kunskap behövs i kyrkorådet?

• Hur kan en konstruktiv relation mellan kyrkoherde och kyrkoråd formas?

49

Kapitel 4

Några praktiska förslag

I det förra kapitlet bearbetade jag de områden som utmejslats i det empiriska materialet: ”episkopal folkkyrka”, ”förståelse av kyrkan”, ”tro” och ”kunskap och kompetens”. Hur kan dessa områden förstås och vilka konsekvenser ger det i förlängningen för kyrkorådens verksamhet? De slutsatser som kan dras från kapitlet kretsar bland annat kring kyrkorådet som en reflekterande, mångfaldig och troslängtande grupp.

Tillit bygger ett ”vi” Att skapa ett ”vi” i kyrkorådet I det fortsatta diskuterar jag hur dessa slutsatser kan börja bearbetas. Hur kan man skapa förutsättningar så att kyrkorådet och församlingen utvecklas i att vara en reflekterande, mångfaldig och troslängtande grupp? En viktig pusselbit i detta, menar jag, är att skapa ett ”vi” i kyrkorådet, ett ”vi” mellan kyrkoherden och kyrkorådet, ett ”vi” av grupperna förtroendevalda och anställda och ett ”vi” i församlingen. Detta ”vi” byggs genom många olika

109

byggstenar beroende på vilken målgruppen är. Här kommer reflektionerna att fokusera på ”viet” i kyrkorådet, även om det får konsekvenser också för uppbyggnaden av andra ”vi”. Ett grundläggande begrepp för att skapa ett ”vi” är tillit. Finns det tillit till varandra? Hur ser den ut och vad bygger den på? Och framför allt, hur kan man bygga och stärka tillitsfulla relationer?

En församling är på många sätt en svårdefinierad enhet. Enligt kyrkoordningen är en församling det grundläggande pastorala området där man har att utföra sin grundläggande uppgift: fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Där påpekas att församlingen dels har ansvar för dem som bor inom församlingens geografiska område, dels för dem som vistas inom området.86 Med tanke på att medlemsfrekvensen på dem som tillhör en församling i ett visst område varierar men generellt kan förstås som relativt hög, kan man säga att varje församling inom Svenska kyrkan består av många, sinsemellan olika människor. Dessa personer har olika intresse av församlingen, olika kunskap osv. Men gemensamt utgör de församlingens ”vi”.

Det finns också, med en annan definition, ett ”vi” bland dem som firar sin gudstjänst i församlingen eller är aktiva på något annat sätt. Inte sällan försnävas detta ”vi” ändå mer och omfattar då inte sällan bara anställda och förtroendevalda – eller kanske bara en av grupperna. Ibland skapar dessa olika tolkningar av vilka som utgör församlingens ”vi” en grogrund där konflikter lätt kan slå rot.

En viktig uppgift kyrkorådet har är att spela en aktiv roll i skapandet av denna gemensamma förståelse för vilka ”vi” är i församlingen och för att kunna det måste man också ha arbetat med ”viet” inom kyrkorådet.

Varför är det då viktigt att få kyrkorådet att bli ett ”vi”? Svaret på den frågan kan utgå från olika perspektiv. Ett sådant viktigt perspektiv tar sin utgångspunkt i dopet. Ett kyrkoråd består av döpta personer och dessa är trots sina olikheter ett i Kristus,

110

dvs. den inre logiken strävar mot en sammanhållning där man förstår sig som delar av ett helt. Ett ”vi”.

Men det går också att svara utifrån olika organisationsteoretiska perspektiv. Ett sådant svar visar istället på vikten av att en styrelse drar åt samma håll, dvs. har en liknande vision för att organisationen ska fungera och vara effektiv. När Per Hansson i boken Svenska kyrkans organisationskultur redogör för och analyserar det empiriska material som den boken grundas på visar sig, vad han kallar, kyrkans Janusansikte.87 Med det menar han bland annat att kyrkan visar upp olika sidor beroende på vem man vänder sig till. Utåt är det ofta det kollektiva och gemensamma som visas upp, medan det istället ofta är det individualistiska och därmed mer splittrade som blir synligt inåt. Och just detta att få en organisation att inte bestå av ett antal individualister är mycket viktigt för att en organisation ska fungera effektivt.88 I dagens samhälle med ofta mycket komplexa arbetsområden räcker det sällan med hög nivå på den individuella kompetensen, det krävs också att de olika individuella kompetenserna bildar en helhet för att uppgifterna ska kunna utföras ändamålsenligt.89 Liknande synpunkter pekar också andra forskare på när de beskriver högpresterande team. Även om ett team i deras tankevärld är något annat än en församlings förtroendevalda, visar de på den avgörande vikten av att ha samma mål för teamet och också vikten av att utnyttja varandras kompetenser istället för att primärt se till sitt eget.90 Det går också att se denna fråga i relation till ett företags ”friskhet”. Företag och organisationer som arbetar med och premierar ett gemensamt ”vi” får medarbetare som är intresserade av varandra och därmed också hjälper varandra i stunder av motgång eller sätter gränser när det är befogat. Kontentan är att företag som upplever sig som ett ”vi” faktiskt mår bättre.91 Om det nu är viktigt att skapa denna känsla av ett ”vi” i kyrkorådet, hur gör man då? Självklart är denna uppgift stor

111

och svår att lösa i sin helhet, men vissa saker menar jag att kyrkorådet kan göra.

Tillit Utan tillit till varandra raseras möjligheten till ett ”vi”. Vi kan se det i populärkulturen, i böcker och filmer. I Asterixalbumet Asterix och tvedräkten bygger hela berättelsen på hur Julius Caesar söker förstöra tilliten mellan människorna i byn där Asterix bor för att på så sätt kunna erövra den på ett enkelt sätt.92 I William Goldings Flugornas herre är temat liknande. Istället för att samarbeta när de ställs inför gemensamma svårigheter visar det sig att tilliten till varandra inte räcker för det. Och katastrofen är ett faktum.93 I Bibeln möter bristen på tillit läsaren gång på gång: När Adam och Eva äter av frukten i paradiset, när Israels folk tillverkar guldkalven i öknen eller när lärjungarna tvistar om vem som är störst i himmelriket. Men Bibeln är också full av motsatsen, där tilliten till Gud och medmänniskan gör att gemenskaper stärks och människor kommer till sin rätt.

Tillit relaterar till begrepp som trygghet och hopp. Har man tillit till andra människor och till samhället behöver man inte oroa sig, man kan vara lugn eftersom tillvaron är ganska förutsägbar. Har man inte tillit kan det omvända inträffa, tillvaron upplevs som obehaglig eftersom man helt enkelt inte har kontroll över det som sker.

I boken Building Cultures of Trust diskuterar Martin E. Marty utifrån amerikanska förhållanden hur tilliten kan ökas i samhället och vad som händer när tilliten är låg.94 Han pekar på vitt skilda företeelser i samhället som har påverkat utvecklingen, till exempel: terrorhandlingar, ekonomiska kriser, media som inte kontrollerar sina fakta och religiösa institutioner som inte tar sitt uppdrag på allvar. Han konstaterar att sammantaget har detta medfört att tilliten i det amerikanska samhället idag är låg. Mot slutet av boken drar han samman trådarna och landar

112

i begrepp som konversation och dialog. Hur svårt, och kanske lamt, det än tycks vara har vi inget bättre sätt att bygga tillit mellan människor än genom att som individer mötas och samtala på ett öppet och ärligt sätt med varandra för att på så sätt lära känna varandra djupare.95 På ett generellt plan har tilliten i det svenska samhället varit hög i jämförelse med USA och många andra länder. Man har litat på sina medmänniskor och på samhällsinstitutionerna.96 Samtidigt innebär inte det att tilliten är lika hög i alla grupper och över tid. Att öva sig i tillit är något som inte kan göras en gång för alla, det måste vara någonting ständigt pågående. Hur skapar man då tillit konkret? Ska man tro på det Martin E. Marty säger är konversationen och dialogen viktiga redskap.

Och hur kan man skapa förutsättningar för detta i det som är bokens fokus – kyrkoråden? Kapitlet kommer att beröra fyra ingångar i frågan som jag tror är viktiga, var och en på sitt sätt: ”Mål och församlingsinstruktion”, ”Vikten av att kyrkoherde och ordförande har adekvat kunskap”, ”Att skapa mötesplatser” och ”Vikten av en god atmosfär”.

Mål och församlingsinstruktion I boken Organisation och ledning. Ett något skeptiskt perspektiv problematiserar professor Mats Alvesson bland annat det han menar är den alltför ofta glättiga bilden av organisation och mål i såväl företag som organisationer. I en mycket förenklad beskrivning av verkligheten, skriver han, har organisationer tydliga och enkla mål som förstås och delas av alla. Nu är verkligheten sällan så, fortsätter han. Allt som oftast konkurrerar målen med varandra, till exempel ”vinst” med ”anseende i samhället”.97 Ska vi översätta det till Svenska kyrkans förhållanden kan man säga att en ekonomisk förståelse och en teologisk förståelse båda kan lägga grunden till relevanta mål, men ändå kan de lätt dra åt olika håll. Alvesson skriver att förutom att målen kan konkurrera 113

Niclas Blåder är stiftsprost i Stockholms stift och docent i systematisk teologi. Han har tidigare arbetat på Svenska kyrkans forskningsenhet och som församlingspräst.

Tillitens gemenskap_till katalog.indd 1

P T A I

TEOLOGISK A och PR AKTISK A R EFLEKTIONER om K YR KOR ÅD

ENSK

Tillitens gemenskap kan förstås som ett inlägg i ett pågående samtal om Svenska kyrkans församlingars styrelser inför en utmanande framtid. Genom sitt upplägg lämpar den sig väl som diskussionsunderlag för förtroendevalda och anställda.

S GE

Mål, kunskap och goda mötesplatser berörs som viktiga delar i skapandet av tillit och ett »vi». Varje kapitel avslutas med samtalsfrågor.

TILLITENS GEMENSK AP

Niclas Blåder tydliggör hur kyrkorådsledamöter och församlingsanställda ser på kyrkorådets arbete och uppgift. Han belyser även utmaningar och möjlig­heter i kyrkorådets arbete. Utifrån studiens resultat förs en teologisk och praktisk diskussion om hur en konstruktiv väg framåt skulle kunna se ut.

TE N I L L

M

Boken Tillitens gemenskap tar sin utgångs­punkt i en fallstudie där kyrkorådsledamöter och församlings­ anställda reflekterar kring kyrkorådets arbete och uppgift.

NICLAS BLÅ DER

ur bör kyrkorådet vara beskaffat för att möta framtidens utmaningar? Hur bygger man konstruktiva relationer mellan kyrkoråd, kyrkoherdar och övrig personal?

NICLAS BLÅDER

2018-12-18 19:57