9789152637562 by Smakprov Media AB

789152 637562

BORTOM HUMANISMEN

ISBN 978-91-526-3756-2

EN STUDIE I KRISTEN ETIK

foto: nils hulth

är professor emeritus i etik vid Uppsala universitet. Han har forskat om ekumenisk socialetik, arbetsetik och luthersk etik. Till hans publikationer hör Teologisk etik (1997), Att förstå religion (2006), Etisk teori (2014) och Tro, moral och uddlös politik (2014).

CARL-HENRIC GRENHOLM

BORTOM HUMANISMEN EN STUDIE I KRISTEN ETIK CARL-HENRIC GRENHOLM

gemensamt för etiska modeller inom skilda kulturella kontexter? Eller har varje idétradition sin egen moral? Det är den centrala frågan i denna studie av olika modeller för kristen etik. Boken diskuterar hur kristen etik skall förhålla sig till humanistisk etik. Bör vi godta den postmoderna kritiken av humanismens rationalism och universalistiska anspråk? I boken diskuteras naturrättslig etik, narrativ dygdetik, teocentrisk etik och etiska modeller inom befrielseteologi och feministisk teologi. Den ger också ett förslag till hur en godtagbar kristen etik bör utformas. Författarens tes är att kristen etik är en etik bortom humanismen. Kristen etik bör avvisa den etiska universalismen. Förnuftiga skäl är inte tillräckliga för att berättiga moraliska omdömen. Dessutom har kristen etik ett unikt innehåll.

FINNS DET NÅGOT

Till Siri och Micael

Carl-Henric Grenholm

BORTOM HUMANISMEN n En studie i kristen etik

Första upplagan, print on demand © 2003 Carl-Henric Grenholm och Verbum AB Foto: Sven Wassmo Omslag: Patrik Berg/Gränslös Design 2003/bearbetat av Margareta Brisell Axelsson 2018 Typsnitt: Berling Roman10/12,8 Sättning och grafisk form: Arne Blom Tryck: Publit Sweden AB, Stockholm 2018 ISBN 978-91-526-3756-2 Verbum AB Box 22543 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 verbum.se

Innehåll

Förord.......................................................................................7 Introduktion............................................................................11 Den postmoderna kritiken 12. Syfte och problem 15. Universalism eller kontextualism 17. Förnuft eller uppenbarelse 21. Moralen i en postmodern tidsålder 24. Etiken i en pluralistisk kontext 26. En etisk kontextualism 28. Fem modeller för kristen etik 31. En godtagbar etisk modell 34. KAPITEL ETT

Människan som alltings mått...................................................38 Olika former av humanism 39. En autonom moral 41. Det praktiska förnuftet 43. Respekten för människans värde 46. Det goda för människan 49. En humanistisk etik 51. En etisk universalism 54. Den postmoderna kritiken 57. En moral utan etik 61. Konklusion 64. KAPITEL TVÅ

Den universella naturen..........................................................66 Läran om den naturliga lagen 67. Den naturliga lagen i klassisk teologi 69. En förnuftsbaserad etik 74. En kristen värdeobjektivism 77. Det sant mänskliga 79. En trinitarisk etik 82. En kontextmedveten universalism 84. Humanismen och kristen naturrätt 87. Kritik av en naturrättslig modell 89. Konklusion 94. KAPITEL TRE

En narrativ dygdetik................................................................97 Kyrkan som kontext för moralen 98. En personorienterad etik 102. En dygdetisk teori 107. Berättelsers roll för moralen 109. En uppenbarelsebaserad kontrastteori 113. Kritik mot universalism och naturrätt 116. Invändningar mot en etisk kontextualism 119. Kritik av en uppenbarelsebaserad etik 125. Konklusion 129.

KAPITEL FYRA

En teocentrisk etik................................................................133 Antropocentrisk, biocentrisk och ekocentrisk etik 135. Etik ur ett teocentriskt perspektiv 139. Människans och naturens värde 142. En modifierad kontextualism 144. Etik i reformert tradition 146. En teologisk anknytningsetik 149. En kombinationsteori 153. Invändningar mot en teocentrisk anknytningsetik 157. Kritik mot en ekocentrisk etik 161. Två former av etisk kontextualism 165. Konklusion 168. KAPITEL FEM

Etik ur fattigas perspektiv.....................................................171 De fattigas praxis 172. Den sociala gemenskapens betydelse 175. En eskatologisk etik 178. Rättvisa som befrielse 181. En kontrastteori 183. Befrielse och ekologi 186. En kunskapsteoretisk kontextualism 188. Invändningar mot en renodlad kontextualism 190. Invändningar mot en eskatologisk kontrastteori 192. Konklusion 196. KAPITEL SEX

Etik ur kvinnors perspektiv...................................................199 Feministisk omsorgsetik 201. Feministiska teorier om rättvisa 206. Kristen feministisk etik 213. En renodlad etisk kontextualism 216. Afroamerikansk ansvarsetik 218. En feministisk risketik 223. En kommunikativ etik 227. Kritik av feministisk etik 231. Konklusion 236. KAPITEL SJU

Kristen etik bortom humanismen..........................................240 Skilda former av etisk kontextualism 241. En modifierad kontextualism 246. En postmodern etik 250. Arvet från humanismen 254. En teologisk anknytningsetik 257. En kombinationsteori 261. Det unika i kristen etik 263. Konklusion 268.

Litteratur..............................................................................272

Förord

risten etik är inte enhetlig. Kristna teologer som reflekterar över moralen har skilda uppfattningar om vad som kännetecknar en rätt handling och en god människa. De har också olika uppfattningar om vilka slags skäl som kan anföras för att berättiga moraliska omdömen. De är inte heller överens om hur etiken är relaterad till innehållet i kristen trosåskådning. Detta hör sannolikt samman med att kristen etik inte utformas i ett tomrum. En teologisk reflektion över moralen är alltid insatt i ett bestämt kulturellt och socialt sammanhang. I vårt samhälle har kristen etik sedan länge utformats i nära dialog med humanistisk idétradition. Inom kristen och humanistisk etik finns en gemensam övertygelse om alla människors lika värde och en gemensam tilltro till alla människors förmåga att nå moralisk insikt genom förnuftiga överväganden. I dagens postmoderna kultur ifrågasätts både kristen och humanistisk etik. Postmoderna tänkare ifrågasätter antagandet att det finns en gemensam mänsklig natur. De ifrågasätter humanismens tilltro till det mänskliga förnuftet som källa till moralisk insikt. Framför allt ifrågasätter de antagandet att olika kulturer och samhällen har vissa gemensamma värden och ett gemensamt förhållningssätt till etisk reflektion. Moralen och den etiska reflektionen präglas av den kontext vi tillhör. Denna studie av kristen etik tar fasta på brytningen mellan humanistisk etik och postmodernt tänkande. Avsikten är att analysera och jämföra några olika modeller för kristen etik, och att därvid disku-

F ö rord

tera hur kristen etik skall förhålla sig till humanistisk etik och dess postmoderna kritiker. Framför allt är avsikten att undersöka hur olika modeller för kristen etik förhåller sig till brytningen mellan etisk universalism och etisk kontextualism. Boken har en lång tillkomsthistoria. Den har sitt ursprung i en serie föreläsningar som jag höll i mitten av 1990-talet om olika utformningar av kristen etik. Delar av detta material har jag använt i den introduktion till Teologisk etik som jag skrivit tillsammans med Göran Bexell. Det gäller särskilt mina två kapitel om kristen tro och etik samt om kontextuella teorier i kristen etik. Även här diskuteras brytningen mellan etisk universalism och kontextualism. Bortom humanismen bygger vidare på detta material och ger en fördjupad analys av olika modeller för kristen etik i nutida teologi. Framför allt ger den en fördjupad bearbetning av frågan om hur kristen etik skall förhålla sig till olika former av etisk kontextualism och till en postmodern kritik av humanistisk etik. Denna bok kan därför med fördel användas som underlag till fördjupade studier i kristen etik, både inom ramen för universitetsstudier och i andra sammanhang. Den vänder sig till var och en som önskar reflektera mer ingående över frågan om vad kristen idétradition har att tillföra bearbetningen av moraliska problem. Forskarmiljön i Uppsala innefattar den stora förmånen att föra en kontinuerlig dialog med nyfikna och kritiska studenter. Jag vill framföra ett varmt tack till alla de studenter som deltagit i mina kurser om kristen etik och därvid bidragit till att jag tvingats precisera och fördjupa min framställning. Av särskild betydelse är givetvis den intensiva dialog kring vetenskapsteoretiska och metodologiska problem som förs inom forskarseminariet i etik. Inte minst de doktorander som jag handlett genom åren har givit mig betydelsefulla impulser och uppslag till innehållet i denna bok. Ett stort tack vill jag rikta till fyra forskare i ämnet som ingående läst och kritiskt granskat manuskriptet. Solveig Anna Boasdottir har gått igenom manuskriptet i dess helhet och givit många värdefulla och konstruktiva synpunkter. Per Sundman, Normunds Kamergrauzis och Helena Röcklinsberg har givit ingående och djuplodande kritik av min analys och argumentation vid en serie forskarseminarier om bokens

F ö rord

innehåll. Dessa seminarier har betytt mycket för att stimulera fortsatt reflektion kring de problem boken behandlar. Ett stort tack vill jag också rikta till mina närmaste, som varit mitt stöd under arbetet med boken. Elena Namli har betytt mycket både som intellektuell samtalspartner och den som genom sin kärlek gjort det möjligt för mig att slutföra detta arbete. Boken tillägnar jag mina två yngsta barn, Siri och Micael, som genom sin djupa tillgivenhet varit en ständig källa till inspiration och glädje. Uppsala i april 2003 Carl-Henric Grenholm

Introduktion

är det två idétraditioner som har varit dominerande. Den ena är humanismen. Den har sina rötter i klassisk grekisk filosofi, samtidigt som den förnyas och vidareutvecklas under upplysningen. Den andra är kristen tradition. Denna utvecklas i en kontinuerlig dialog med humanismen. Klassisk kristen teologi relaterar sig ofta till aristotelisk filosofi. Det finns också påfallande likheter mellan nutida kristen etik och den reflektion över moralen som ägt rum inom humanistisk tradition. Ett karakteristiskt drag för humanistisk etik är dess universalistiska anspråk. Till grund för etiken ligger enligt humanismen mänskliga erfarenheter och rationella överväganden som kan göras av människor oberoende av i vilken social kontext eller vilken kulturell tradition de hör hemma. Det finns vissa kriterier på etisk rationalitet som kan godtas av alla människor. Flera utformningar av kristen etik delar denna universalistiska ståndpunkt. Inom läran om den naturliga lagen, som dominerat inom klassisk kristen etik, antas att alla människor med hjälp av sitt praktiska förnuft har möjlighet att inse vad som är gott och rätt. Kriteriet på en rätt handling är att den skall överensstämma med ett sant mänskligt liv, och vad detta innebär kan varje människa inse, oberoende av i vilken social kontext hon befinner sig. I likhet med humanistisk etik har sålunda kristen etik i allmänhet gjort anspråk på att vara rationell och universalistisk. Humanismen det västerländsk a samhället

I ntroduktion

har antagit att etiken är förnuftig. Det finns vissa grundläggande moralprinciper som kan berättigas med rationella överväganden. Humanismen har också antagit att det finns vissa värden och moralprinciper som är universellt giltiga. De rationella skäl som anförs för dessa principer och värden är dessutom sådana att de i princip kan accepteras av alla människor. Dessa uppfattningar har etiker i kristen tradition oftast delat. Inom postmodernt tänkande riktas emellertid idag kritik mot dessa uppfattningar.

Den postmoderna kritiken Den rationalism och de universalistiska anspråk som utmärker upplysningshumanismen ifrågasätts idag av ett stort antal tänkare, som menar att vi lever i en postmodern kultur. Som kulturfenomen är postmodernismen en riktning inom nutida filosofi, idédebatt, konst, litteratur och arkitektur. Gemensamt för postmoderniteten är en reaktion mot modernismen, dvs. upplysningstidens tänkande. Tron på mänsklighetens framsteg genom vetenskaplig och teknisk utveckling har gått förlorad. Det moderna projektet har ersatts av en relativistisk hållning, där tilltron till förnuftet och absoluta sanningar är rubbad. I en postmodern kultur är de sammanhållna livsåskådningarnas och ideologiernas tid förbi. Inga religioner, metafysiska system eller politiska ideologier vinner längre allmän tilltro. Under upplysningen riktades kritik mot religionerna och metafysiken. Postmoderniteten tar ett steg vidare och avvisar sammanhängande livsåskådningar och ideologier överhuvud. Den enskilda individen är eklektisk och håller sig med fragment från olika livsåskådningar. Detta hör samman med att det inte längre finns några absoluta sanningar. De sanningar som finns i en postmodern kultur är enbart partiella, subjektiva och individuella. Sådana postmoderna tänkare som Jean-Francois Lyotard, Jacques Derrida, Richard Rorty, Julia Kristeva och Michel Foucault intar skilda ståndpunkter i kunskapsteoretiska frågor. Gemensamt för flera postmoderna tänkare är dock att de riktar kritik mot objektivitetsidealet inom vetenskapen. De avvisar universalistisk rationalitet och har liten tilltro till förnuftets förmåga att nå

I ntroduktion

fram till objektiv kunskap. Ofta omfattar de en kunskapsteoretisk relativism, enligt vilken vår förståelse av verkligheten och våra skäl för olika påståenden starkt präglas av våra partikulära perspektiv och den sociala kontext vi tillhör.1 En postmodern kultur rymmer kritik av såväl upplysningsfilosofi som liberal idétradition. Postmoderna tänkare avvisar liberalismens framstegstro, dess rationalism och dess individualism. Den enskilda individen uppfattas inte som en isolerad, rationell agent, utan som en del av en partikulär social gemenskap. Denna kontext präglar hennes tänkande och förhållningssätt till tillvaron, inklusive hennes moral.2 Inom postmodernt tänkande är det flera olika problemställningar som står i fokus. Dit hör kunskapsteoretiska frågor och inte minst frågan om hur den mänskliga subjektiviteten skall förstås i sitt möte med omvärlden. Dit hör politiska frågor om hur vi möter den Andra bortom rena maktrelationer. Dit hör också etiska problemställningar och inte minst frågan om hur vi skall förhålla oss till olika former av etisk relativism.3 Postmodern etik utgör en reaktion mot den humanistiska etik som präglat moderniteten och upplysningstiden. Den utgör ett alternativ till en sådan rationellt grundad etik som har universalistiska anspråk. En postmodern etik hävdar att det inte finns någon rationell grund för moralen. I stället förstås moralen som icke-rationell, i den bemärkelsen att den inte följer några grundläggande moralprinciper, vilka i sin tur är berättigade genom rationella överväganden. Den framstående sociologen Zygmunt Bauman skriver i sin bok Skärvor och fragment: »En sak kan vi vara säkra på: vad det nu finns eller kan finnas för moral i ett samhälle som erkänt sin grundlöshet, sin avsaknad För en klargörande beskrivning av postmodern kultur och postmodernt tänkande, se Lakeland, Paul: Postmodernity. Christian Identity in a Fragmented Age. Fortress Press, Minneapolis 1997, s 1 ff och 13 ff. 2 För en beskrivning av postmodern kultur, se även Gill, Robin: »Moral Communities and Christian Ethics» samt Goodchild, Philip: »Christian Ethics in the Postmodern Condition«. Artiklar i Studies in Christian Ethics, T&T Clark, Edinburgh, no 1, vol 8, 1995, s 5 f och 20 ff. 3 Lakeland, Paul: Postmodernity, s 18 ff, 24 ff och 30 ff. 1

I ntroduktion

av syfte och existensen av en avgrund som bara kan överbryggas av en bräcklig landgång av konventioner, så kan den bara vara en etiskt ogrundad moral. Som sådan är den och kommer den att förbli okontrollerbar och oförutsägbar.«4 Postmodern etik hävdar också att en etisk universalism varken är möjlig eller önskvärd. Den etiska pluralismen är ofrånkomlig, och vi kommer i dagens mångkulturella samhälle inte att kunna uppnå någon moralisk konsensus. Det förhåller sig inte bara så att det i skilda kulturer finns olika moraluppfattningar. Det finns inte heller några grundläggande värden och principer som är gemensamma för olika kulturer och traditioner, vilket medför att dessa inte kan förstå varandra. Inom ramen för en postmodern etik uppfattas dessutom denna mångfald och moraliska pluralism som något önskvärt.5 Inom ramen för postmodern etik hävdas att det inte föreligger någon universell konsensus om hur moraliska omdömen skall berättigas. Även om vi ibland försöker anföra förnuftiga skäl för våra moraluppfattningar, så har vi högst olika uppfattningar om vilka slags skäl som är rationella. De principer som hävdats vara universella är i själva verket partikulära, framvuxna inom det västerländska samhället under en viss historisk epok. Sådana postmoderna tänkare som Michel Foucault och Richard Rorty hävdar att det inte finns några absoluta och universella sanningar inom moralen. Det är varken möjligt eller önskvärt att uppnå någon konsensus om vad som utmärker ett giltigt moraliskt omdöme. Denna uppfattning hör nära samman med deras människosyn. Foucault och Rorty menar att det inte finns någon gemensam mänsklig natur och att det moraliska subjektet är en historisk produkt som är avhängigt bestämda kulturella betingelser. Därför har

Bauman, Zygmunt: Skärvor och fragment. Essäer i postmodern moral. Daidalos, Göteborg 1997, s 29. 5 För en analys av postmodern etik, se Schweiker, William: Power, Value, and Conviction. Theological Ethics in the Postmodern Age. The Pilgrim Press, Cleveland, Ohio 1998, s 25 f och 59 ff. 4

I ntroduktion

också det moraliska subjektet att fatta sina egna moraliska val, inom en given kulturell och social kontext.6

Syfte och problem I denna studie är mitt syfte att analysera och kritiskt granska några skilda utformningar en nutida kristen etik. Min avsikt är framför allt att undersöka hur olika modeller för kristen etik förhåller sig till humanistisk etik och särskilt dess universalistiska anspråk. Detta innebär att jag kommer att relatera olika utformningar av kristen etik till den kritik av humanismen som möter inom postmodernt tänkande. I min studie kommer jag särskilt att uppmärksamma sådana kontextualistiska teorier som möter bland nutida kristna teologer. Det finns flera nutida teologer som menar att kristen etik kännetecknas av en etisk kontextualism till skillnad från den universalism som möter inom humanismen. Därför avvisar de också en traditionell utformning av läran om den naturliga lagen. Med »kristen etik« kommer jag i denna studie att förstå den teoretiska reflektion över moralen som äger rum inom kristen idétradition. Det är en teoretisk bearbetning av sådana frågor som gäller vad som är kriteriet på en rätt handling, vad som kännetecknar en god människa och hur moraliska omdömen kan berättigas. Inom en kristen etik relateras den teoretiska reflektionen över dessa frågor till innehållet i en kristen verklighetsuppfattning och trosåskådning. Detta hindrar inte att det kan föreligga stora likheter mellan kristen etik och den etiska reflektion som äger rum inom andra idétraditioner, inte minst inom humanismen. Kristen etik kan utformas på högst skilda sätt. I denna studie är syftet att analysera, jämföra och kritiskt granska några av de mest betydelsefulla etiska modellerna inom nutida kristen teologi. Dessutom är mitt syfte att utifrån denna kritiska analys ge ett eget förslag till hur 6

För en analys av människosyn och etik hos bland andra Foucault och Rorty, se Henriksen, Jan-Olav: Grobunn for moral. Om å vaere moralsk subjekt i en postmodern kultur. Höyskoleforlaget, Oslo 1997, s 108 ff, 145 ff och 281 ff.

I ntroduktion

en godtagbar modell för en kristen etik skulle kunna utformas. I min analys och kritiska diskussion kommer jag att behandla fyra problemställningar. Det första problemet gäller hur kristen etik skall förhålla sig till brytningen mellan etisk universalism och etisk kontextualism. Vi lever idag i ett mångkulturellt samhälle, där flera olika religioner och kulturer existerar sida vid sida. Kan innehållet i en kristen etik göra anspråk på att vara giltigt för alla människor i denna pluralistiska kontext? Finns det värderingar och normer som är gemensamma för etiska modeller inom skilda kulturella och sociala sammanhang? Är de skäl som anförs för moraliska omdömens giltighet inom kristen tradition sådana att de enbart kan godtas inom detta traditionssammanhang? Det andra problem, som jag kommer att diskutera i denna studie, gäller hur en kristen etik skall förhålla sig till postmoderniteten och dess avvisande av upplysningshumanismens rationalistiska etik. Finns det skäl att inom ramen för en kristen etik dela postmoderna tänkares kritik mot en etik som gör anspråk på att vara grundad med rationella överväganden och möjlig att acceptera av alla människor, oberoende av social och kulturell kontext? Finns det med andra ord skäl att avvisa den rationalism och etiska universalism som möter i humanistisk tradition? Eller finns det tvärtom skäl att inom ramen för en kristen etik rikta kritik mot den fragmentisering och etiska relativism som möter i en postmodern kultur? Det tredje problem som jag kommer att behandla gäller vilken typ av skäl som kan anföras för att innehållet i en kristen etik är berättigat. Är det inom ramen för en kristen etik möjligt att berättiga moraliska omdömen genom att hänvisa till rationella överväganden eller vanliga mänskliga erfarenheter? Är det med andra ord möjligt att bejaka den typ av etisk rationalism som möter inom en humanistisk etik? Eller förhåller det sig i stället så att den gudomliga uppenbarelsen i Kristus är en nödvändig förutsättning för att avgöra om ett moraliskt omdöme är giltigt? Det fjärde problemet gäller frågan om vad som är innehållet i en kristen etik. Har kristen etik ett innehåll som stämmer överens med innehållet i sådana etiska modeller som möter inom humanistisk tradition? Eller har kristen etik ett innehåll som är specifikt, i den me-

K A P I T E L

E T T

Människan som alltings mått

i denna studie gäller hur en kristen etik skall förhålla sig till den etik som möter inom humanistisk tradition. För att kunna behandla denna fråga skall jag i detta kapitel söka karakterisera innehållet i en humanistisk etik. Särskild vikt kommer jag att lägga vid den form av humanism som hör samman med upplysningen. Jag kommer att lyfta fram fyra drag som jag menar är gemensamma för de skilda etiska teorier som möter inom humanistisk tradition. I denna studie ställer jag också frågan om hur en kristen etik skall förhålla sig till postmodernismen och dess kritik av humanistisk etik. För att kunna behandla denna fråga kommer jag i detta kapitel också att ge en karakteristik av postmodern etik. Framför allt kommer jag då att lyfta fram den kritik som postmodern etik riktar mot sådana etiska teorier som hör samman med humanismen. Den humanistiska etiken kan i hög grad förstås som en reaktion mot en sådan teologisk etik, som antar att uppenbarelsen är en nödvändig förutsättning för etisk insikt. Till skillnad från denna ståndpunkt framhåller den humanistiska etiken det praktiska förnuftets betydelse. Etiken är autonom i den meningen att den är förankrad i människans egna förnuftsöverväganden. Människan är inte underställd sådana moraliska normer som är givna av någon yttre auktoritet eller av Gud. Inom humanistisk tradition uttrycker man detta så att det är människan som är alltings mått. n centr al fr ågeställning

M änniskan som alltings mått

I det västerländska samhället har humanismen länge uppfattats som bärare av sådana värden och normer som är gemensamma för de flesta. Det är en åskådning som framhåller alla människors lika värde och som uppfattar den mänskliga naturen som ett kriterium på vad som är gott och rätt. Enligt humanismen är människans natur, det sant mänskliga, en norm för moralen. Humanismen kan förstås som ett försvar för människan och hennes värdighet. Den uppfattar människan som en måttstock efter vilken alla moraliska värderingars giltighet skall bedömas. Humanismen kännetecknas också av en vördnad för bildningen, vilken uppfattas vara den högsta formen av det specifikt mänskliga. Den ideala människan är enligt humanismen den allsidigt bildade människan.33

Olika former av humanism Humanismen är en åskådning vars rötter går tillbaka ända till klassisk grekisk filosofi. Platon och Aristoteles utformar etiska teorier och en människosyn, som haft stor betydelse för all senare humanism. Stoi kernas etik är också en inspiration för många humanister under senare historiska epoker. Framför allt kan emellertid humanismen sägas vara en åskådning som utmejslas under renässansen och under upplysningstiden. Inom renässanshumanismen är bildningsidealet framträdande. Under opposition mot medeltidens asketism utvecklade denna ett bildnings ideal som var tydligt inspirerat av klassisk grekisk filosofi och antikt kulturliv. Renässanshumanismen avvisade determinismen och hävdade människans frihet att gestalta sitt liv i världen på ett självständigt sätt. Även moralen skulle vara oberoende av yttre etablerade auktoriteter.34 Samma bildningsideal möter inom den senare upplysningshumanismen. Denna form av humanism kännetecknas också av en utpräglad von Wright, Georg Henrik: Humanismen som livshållning. Rabén & Sjögren, Stockholm 1978, s 14 f. Se även min framställning om humanismen i Bexell, Göran – Grenholm, Carl-Henric: Teologisk etik, s 30 f. 34 Jämför min framställning om humanismen i Bråkenhielm, Carl Reinhold m fl (red): Aktuella livsåskådningar, del 2. Doxa, Nora 1983, s 136 f. 33

M änniskan som alltings mått

rationalism och en stark tilltro till det mänskliga förnuftets förmåga. Inom moralen gäller att den mänskliga naturen är normerande för vad som är rätt och gott. Detta innebär att en handling är rätt om den befrämjar ett sådant liv som är sant mänskligt. Alla människor har med sitt förnuft möjlighet att upptäcka vad som utmärker ett sådant sant mänskligt liv.35 Inom moralfilosofin möter vi två skilda etiska teorier som båda kan föras tillbaka på upplysningshumanismen. Den första är en kantiansk etik. Utmärkande för denna är att den är en etik inom det blotta förnuftets gränser. Etiken är enligt Kant autonom, och det är möjligt att med rent rationella överväganden avgöra om en moralisk regel är berättigad eller inte. Det som gör en regel giltig är att den stämmer överens med det kategoriska imperativet. Detta hävdar att en godtagbar moralisk regel skall vara möjlig att universalisera, samtidigt som den också skall uttrycka respekt för det mänskliga livets värdighet. Den andra teorin är utilitarismen. Även detta är en etisk teori som gör anspråk på att vara rationellt grundad. I sin bok Utilitarianism menar sig John Stuart Mill kunna visa att utilitarismen är berättigad genom att hänvisa till vissa påståenden om vad människor faktiskt eftersträvar och uppfattar som önskvärt. En rätt handling främjar enligt utilitarismen ett gott mänskligt liv för alla människor, och ett sådant kännetecknas av lycka. Ett lyckligt liv är enligt sådana utilitarister som John Stuart Mill och Jeremy Bentham ett sådant liv där vi uppnår välbefinnande eller behovstillfredsställelse.36 Kantiansk etik och utilitarismen är moralfilosofiska teorier som skiljer sig från varandra i väsentliga avseenden. Samtidigt innehåller de vissa antaganden som är gemensamma. De hävdar att människan själv avgör vad som är rätt. De har en stor tilltro till möjligheten att genom rationella överväganden berättiga grundläggande moralprinciper, och de gör båda universalistiska anspråk. Här skall jag lyfta fram några sådana gemensamma uppfattningar, vilka jag uppfattar som centrala drag i en humanistisk etik. Det är fyra sådana gemensamma uppfattningar, som jag skall särskilt uppmärksamma. 35 36

Aa, s 138 f. Mill, John Stuart: Utilitarianism. JM Dent & Sons Ltd, London (1972) 1983, s 6 f och 32 f.

M änniskan som alltings mått

En autonom moral För det första kännetecknas en humanistisk etik av att människan uppfattas vara alltings mått inom moralen. Detta innebär framför allt att det är människan själv och inte någon över henne stående auktoritet som bestämmer vad som är gott och rätt. Människan är enligt humanismen autonom och självlagstiftande i den bemärkelsen att hon själv utformar sina moralprinciper och värden. I detta avseende kan humanistisk etik förstås som en revolt mot vissa utformningar av kristen etik. Det finns teologer som har hävdat att det goda är gott därför att Gud vill det. Värden har en från det mänskliga medvetandet självständig existens, har dessa teologer menat. De är skapade av Gud och finns där oberoende av oss. Till Guds frihet och suveränitet hör att det är Gud som avgör vad som är gott och rätt. Denna teori kallas i engelskspråkig litteratur för »The Divine Command Theory«. Kriteriet på att något är gott eller rätt är enligt denna teori att det stämmer överens med Guds vilja och befallningar.37 Mot en sådan ståndpunkt hävdar humanismen etikens autonomi. Det goda är gott för sin egen skull. Det är inte gott i kraft av att det är påbjudet av någon högre auktoritet. Det är inte heller gott därför att Gud vill det. Däremot är det möjligt att Gud vill det goda, därför att det är gott. En klassisk argumentation för denna autonomiteori finns redan hos Platon i hans dialog Evtyfron. Platon låter där Sokrates argumentera för tesen att gudarna älskar det goda därför att det är gott. Det förhåller sig inte så att det goda är gott därför att det älskas av gudarna. Denna tes låter sig väl förenas med uppfattningen att det goda har en i sig självständig existens, varför också människan har en fri moralisk omdömesförmåga.38 Etikens autonomi framhålls senare tydligt inom upplysningsfilosoEn klargörande beskrivning av denna teori ger Göran Bexell i Bexell, Göran – Grenholm, Carl-Henric: Teologisk etik, s 50. 38 För en god svensk tolkning av Evtyfron, se Platon: Skrifter. I svensk tolkning av Claes Lindskog. Första delen. Doxa, Lund 1984. Se särskilt aa, s 156 ff och 160 ff. Det argument som i denna dialog anförs mot uppfattningen att det goda är gott därför att det älskas av gudarna, är att gudarna ofta har olika uppfattningar om vad som är rätt och gott. Konsekvensen blir då att en och samma sak kan vara både god och ond. Aa, s 153 ff. 37

M änniskan som alltings mått

fin. Hos Kant hör denna autonomi samman med hans människosyn. Han uppfattar människan som en rationell varelse med fri vilja och förmåga till självbestämmande. Det är denna fria vilja och autonomi som ger henne en särskild värdighet. Det kategoriska imperativet uppfattar han också som en autonomiprincip, som hävdar att en moralisk regel är bindande endast om den kan betraktas som en lag som den handlande personens vilja pålägger sig själv. Varje rationell varelse har en allmänt lagstiftande vilja, och därför är hon underkastad enbart sin egen lagstiftning, menar Kant. Människans vilja skall vara autonom, i den betydelsen att hon inte låter sig styras av andra.39 En klargörande framställning av humanismens tes om etikens autonomi möter sedan också hos Jean Paul Sartre. I hans utformning av existentialismen är en grundläggande tes att människans existens föregår hennes essens. Det finns inget människans väsen som föregår tillblivelsen av den enskilda människan. Till skillnad från tingen existerar människan först, innan hon genom sina val själv bestämmer vem hon skall bli. Denna människosyn är enligt Sartre en konsekvens av en ateistisk verklighetsuppfattning. I kristen metafysik har antagits att begreppet människa först finns i Guds medvetande innan Gud skapar den individuella människan. Kristen gudstro antar att människans natur föregår hennes existens. Om Gud inte existerar gäller däremot att människans existens föregår hennes essens. Det finns ingen transcendent verklighet som fastställer människans natur. Människan är vad hon själv väljer att göra sig till. Den enskilda avgör genom egna val vad hon anser vara ett sant mänskligt liv.40 En ateistisk verklighetsuppfattning får konsekvenser även för existentialistisk etik. Med avvisandet av gudstron försvinner antagandet att det finns objektiva värden. Det finns inte längre några värden eller normer som existerar oberoende av människans medvetande. Om Gud inte existerar, så är det människan själv som avgör vad som är Se Beauchamp, Tom L: Philosophical Ethics. McGraw-Hill, New York 1991, s 180 f om skillnaden mellan autonomi och heteronomi hos Kant. 40 Sartre, Jean-Paul: Existentialismen är en humanism. Aldus/Bonniers, Stockholm 1966, s 10 f. 39

M änniskan som alltings mått

gott och rätt, menar Sartre. Människan skapar själv sina värden och normer. Det finns ingen annan normgivare än människan själv. Genom sina val formar hon sin egen moral.41 Detta innebär att människan har ett stort ansvar. Det finns enligt Sartre ingen allmängiltig moral och inga givna normer som hon har att följa när hon ställs inför ett moraliskt dilemma. Den enskilda människan är fri att själv utforma sina normer och värden, med hänsyn tagen till den speciella situation hon befinner sig i. När hon väljer en handling har hon emellertid ansvar inte bara för sig själv utan också för alla andra. Genom sina val skapar hon den människa hon själv önskar vara, samtidigt som hon formar sin bild av hur hon anser att människan i allmänhet bör vara.42 Existentialismen kan i ett avseende förstås som en reaktion mot traditionella utformningar av humanismen. Den vänder sig mot idén att det skulle finnas en gemensam mänsklig natur, ett människans väsen, som skulle vara normerande för moralen. I stället hävdar existentialismen att människan formar sig själv genom sina val. Det finns inget sant mänskligt liv som var och en skall försöka leva upp till, utan var och en avgör vad som är ett värdefullt liv för henne. I ett annat avseende kan emellertid existentialismen förstås som en konsekvent humanism. Den har en stor tillit till den individuella människan och hennes förmåga att skapa sina egna normer och värden. Det finns ingen yttre auktoritet och inte heller någon transcendent verklighet som avgör vad som är gott och rätt. Den enskilda skapar själv genom sina val sina värden och moralprinciper. Detta är en konsekvent utformning av den humanistiska teorin om etikens a utonomi.

Det praktiska förnuftet Humanismen kännetecknas för det andra av en stor tilltro till det mänskliga förnuftet. Detta gäller även på moralens område. Varje människa kan genom rationella överväganden nå insikt om vad som 41 42

Aa, s 20 ff och 52 f. Aa, s 14 f och 26 f.

M änniskan som alltings mått

är gott och rätt. Det är enligt humanistisk etik möjligt att anföra rationella skäl för våra moraluppfattningar som i princip kan godtas av alla människor. Moralen är därmed också livsåskådningsoberoende i den meningen att den inte förutsätter någon bestämd världsbild eller människosyn. Till grund för våra etiska insikter ligger inte någon gudomlig uppenbarelse. Enligt humanismen är det enbart mänskliga erfarenheter och rationella överväganden som kan anföras som stöd för att moraliska omdömen är giltiga. De rationella skäl som anförs för ett moraliskt omdöme skall också vara sådana att de i princip kan godtas av varje människa, oberoende av i vilken social kontext och i vilken kulturell tradition hon hör hemma. Kriterierna på etisk rationalitet är desamma, oberoende av i vilket sammanhang vi befinner oss. Ett exempel på denna förståelse av etisk rationalitet möter hos Kant. Han förordar en etik inom det rena förnuftets gränser. Om en handling är rätt eller inte beror på den förnuftsprincip som styr viljan. Till grund för en giltig etisk regel ligger rent rationella överväganden. En handling är rätt om den utförs utifrån en regel som en rationell person med nödvändighet skulle följa om hon handlade förnuftsenligt. Vad innebär det då att handla förnuftsenligt? Kants svar på den frågan är att vi bör handla utifrån sådana handlingsregler som stämmer överens med det kategoriska imperativet. Detta är pliktens översta princip, och alla plikter kan härledas ur detta enda imperativ. Det är sådant att det kan accepteras för sin egen skull och att det kan accepteras av alla rationella varelser. Enligt Kant hävdar det kategoriska imperativet att en giltig handlingsregel är sådan att alla som accepterar den som sin maxim kan önska att alla andra också gör den till sin handlingsregel. Man bör handla endast utifrån en sådan maxim som man samtidigt kan vilja upphöja till allmän lag.43 Samma tilltro till möjligheten att berättiga moraliska omdömen genom rent rationella överväganden möter hos nutida filosofer i kan43

Kant, Immanuel: Grundlegung zur Metaphysik der Sitten. Fünfte Auflage. Herausgegeben von Karl Vorländer. Der Philosophischen Bibliothek, Band 41. Verlag von Felix Meiner, Leipzig 1920, s 36 och 44.

M änniskan som alltings mått

tiansk tradition. Ett exempel på detta är den »kontraktsteori« som möter hos den amerikanske politiske filosofen John Rawls. Syftet med denna teori är att besvara frågan om hur man kan berättiga en uppfattning om vad en rättvis fördelning av sociala värden innebär. Enligt kontraktsteorin bör vi söka föreställa oss vad vi skulle kunna komma överens om i ett tänkt naturtillstånd, där det inte finns något organiserat samhälle utan varje individ är sin egen. Det är enligt Rawls rättvist som skulle accepteras av fria och rationella personer i en hypotetisk ursprunglig situation, där de hade att välja rättviseprincip under »okunnighetens slöja«. Det innebär att de skulle göra ett rationellt val i en position där de inte vet sin plats i samhället, inte känner till sin klasstillhörighet och sociala status, och inte heller sin intelligens och sina möjligheter.44 Vad blir då resultatet av ett sådant rationellt val? Vilken rättviseprincip skulle rationella personer välja under »okunnighetens slöja«? Rawls menar att de skulle följa en »maximin-princip«, dvs. maximera det goda för den person som hamnar i den sämsta positionen. Om en person inte känner till sin framtida sociala position så ligger det i hennes rationella egenintresse att välja en rättviseprincip som innebär att de som har det sämst ställt får största möjliga tillgång till sociala värden. Därmed anser sig Rawls ha visat att det är rättvist att fördela välfärden lika, om inte en olika fördelning är till fördel för de sämst ställda.45 Denna kontraktsteori kan förstås som en proceduriell tolkning av Kants förståelse av människans autonomi. En person handlar autonomt när hon som principer för sina handlingar väljer sådana som utgör de mest adekvata uttrycken för människans natur som fri och rationell varelse. Ett val av moralprinciper under okunnighetens slöja kan förstås som ett sådant autonomt val. Det är ett val av principer av det slag som enligt Kant äger rum i »ändamålens rike«, dvs. det tänkta tillstånd där fria och rationella varelser gör autonoma val och stiftar sina egna och universella lagar.46 Rawls, John: A Theory of Justice. Oxford University Press, Oxford 1976, s 118 f och 136 ff. 45 Denna princip kallar Rawls för »differensprincipen«. Aa, s 76 ff. 46 Rawls, John, aa, s 251 f och 256. 44

789152 637562

BORTOM HUMANISMEN

ISBN 978-91-526-3756-2

EN STUDIE I KRISTEN ETIK

foto: nils hulth

CARL-HENRIC GRENHOLM

BORTOM HUMANISMEN EN STUDIE I KRISTEN ETIK CARL-HENRIC GRENHOLM

FINNS DET NÅGOT