am el ia
”Det är en tankebok, en bok att stanna upp inför och den ger hjälp till besinning inför livets ofrånkomliga gränser och vad de kan betyda för ’det vanliga livet’.” bibliotekstjänst
Eftervärme
”det goda livet är inget man väljer, utan något man upptäcker”, skriver Tomas Sjödin. I den här boken berör han frågor som: Vad betyder det att ta emot livet som ett lån? Vad gör en människa betydelsefull i sin omgivning och vad är det som gör att värmen dröjer sig kvar när hon en gång är borta? Det goda livet kanske handlar om beredskap, öppenhet och lyssnande och om att det aldrig är för sent att våga språnget i livet, inte främst för sin egen skull utan för dem man älskar. Tomas Sjödin är författare, pastor och föredragshållare. Han är också sedan många år krönikör i Göteborgs-Posten.
•
”Utan alla religiösa snirklerier skriver Tomas Sjödin så att hela fräschören i den kristna traditionen finns där. Hans lättsamhet och allvar, hans insikter och reflexioner är genuina uttryck för den livsglädje och livsvisdom den kristnatron ytterst handlar om.” hela jorden
Tomas Sjödin
”Denne doldis till succéförfattare är älskad av många. Eftervärme handlar om det svåraste som finns: Att våga se döden – andras och din egen – i ögonen.”
Tomas Sjödin Eftervärme
ISBN 978-91-526-3753-1
9 789152 637531 >
Eftervärme
52635155Eftervärme pkt in-11.indd 1
11-12-08 11.37.57
Tomas Sjödin Eftervärme
2635155 Eftervarme pkt inlaga 181120.indd 3
2018-11-23 16:40
Papper fran
Andra pocketupplagan 2011, tredje tryckningen Š 2003 Tomas SjÜdin och Verbum AB omslag & grafisk form: Margareta Brisell Axelsson Papper fran
omslagsbild: Peder Hildor tryck: uab Scandbook, Litauen, 2018 isbn 978-91-526-3515-5
Verbum ab, Box 22543, 104 22 Stockholm tel 08-743 65 00 verbum.se
Innehåll
i Ensam på en ö i Atlanten . . . . . . . . . . . . . . . 7 ii Livet vill oss något . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 iii Eftervärme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 iv Tack för lånet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 v ”Keep your ears open”. . . . . . . . . . . . . . . . . 53 vi ”Det djupaste stället i ditt hjärta”. . . . . . . . 81 vii ”Att sova med vaket hjärta …”. . . . . . . . . . 93 viii Nisse vet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117 ix När du reser förändrar du världen. . . . . . . 127 x Att skatta det som finns . . . . . . . . . . . . . . 149 xi Kan man få slippa vara pigg? . . . . . . . . . . 161 xii Hem är resans mål. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 Bonus. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211 Litteraturlista. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215
52635155Eftervärme pkt in-11.indd 5
11-12-08 11.37.57
52635155EftervaĚˆrme pkt in-11.indd 6
11-12-08 11.37.57
i
Ensam på en ö i Atlanten
52635155Eftervärme pkt in-11.indd 7
11-12-08 11.37.57
vi hade redan lagt oss och släckt våra lampor när hotelltelefonen i vårt rum på Fuerteventura ringde. Hotelltelefoner brukar inte ringa, gör de det är det illavarslande. Medan jag famlade efter knappen till sänglampan hann jag i tanken göra många resor. På mindre än ett ögonblick var jag hemma i Göteborg, på det sjukhus där vi hade lämnat vår äldste son KarlPetter för en veckas avlastning. Jag såg hela situationen framför mig, att han blivit sämre och att vi måste försöka ta oss hem så snabbt som möjligt. Jag hann också avfärda den tanken med argumentet att de nog skulle ha ringt på våra mobiltelefoner om det handlade om honom. Kunde det vara mamma? Hade något hänt henne? Jag lyfte luren och svarade med vårt rumsnummer. Det var från receptionen, kvinnan som ringde talade svenska. ”Är det Tomas Sjödin?” ”Ja.” 8
52635155Eftervärme pkt in-11.indd 8
11-12-08 11.37.57
”Ursäkta att vi ringer så sent, men vi har haft ett dödsfall på hotellet. En svensk man föll ihop vid receptionen och dog omedelbart. En gäst som råkade komma förbi när det hände sa att han hade sett dig på hotellet och att han tror att du är präst. Är du det?” Jag förklarade att jag tidigare arbetat som pastor. ”Jag vet att du har semester, jag understryker att du får svara nej, men det finns inte en skandinavisk präst att få tag i på hela ön. Kan du tänka dig att komma och prata med den avlidnes sambo? Hon sitter vid receptionen.” Medan vi fortfarande pratade drog jag på mig jeansen. ”Jag kommer så fort jag kan”, svarade jag. Sällan har jag känt mig så liten och ynklig. Samtidigt reagerade jag med något slags självklarhet; om inte jag går så kommer ingen. Jag berättade kort om vad som hänt för min son som låg i sängen bredvid min och bad honom tänka på mig. Larmet från staden långt där borta var vid den här tiden som intensivast och när jag småsprang förbi hotellets restaurang satt ännu de flesta gästerna kvar. På en pinnstol vid receptionen satt hon, kvinnan som nyss suttit vid ett fönsterbord nere i hamnen och ätit en högtidsmiddag med sin allra bästa vän – sin kärlek – och som nu var änka. 9
52635155Eftervärme pkt in-11.indd 9
11-12-08 11.37.57
Alldeles ensam på en ö i Atlanten, med frånvarande blick och halvöppen mun, bedragen av döden. Vi hälsade på varandra och jag höll om henne en stund och det enda jag fick fram att säga var ”lilla gumman”. Stötvis och osammanhängande berättade hon för mig vad som hade hänt. Om resan de båda hade sett fram emot, om middagen för att fira att han nyligen fyllt jämnt, havet som hade gnistrat som ett smycke därute, den korta promenaden hem och så störtregnet som kom så plötsligt. De hade dragit sina jackor över huvudet och sprungit den sista biten, och när de fann skydd mot regnet i hotellets lobby bestämde de sig för att sätta sig ner för att hämta andan innan de gick till sitt rum. Bengt sjönk ner i en soffa och drog ett djupt andetag. Sitt sista. g
Vi enades om att tillsammans ta farväl av Bengt innan alla praktiska frågor skulle ta vid. Medan vi stod utanför hotellet och väntade på att ett rum skulle ställas i ordning i ett angränsande hus förberedde vi en avskeds ceremoni. Jag frågade om Bengt möjligen hade någon psalm eller sång som han tyckte särskilt mycket om. ”Det finns djup i Herrens godhet”, sa hon nästan 10
52635155Eftervärme pkt in-11.indd 10
11-12-08 11.37.57
utan att tänka efter. ”Den hörde vi i något sångprogram i tv och den tyckte vi båda om. Och så Bred dina vida vingar.” Det blåste så fruktansvärt kallt att Siw fick frossbrytningar. Jag lade min kofta över hennes axlar men det hjälpte inte. Det blåste genom märg och ben. Äntligen kom någon med nyckeln och vi kunde komma innanför dörren. Därinne var allt stilla, så påtagligt stilla. På soffan låg Bengt. Medan vi satt där och var alldeles tysta, under det att jag ännu hade hennes hand i min, visste jag att jag inte hamnat i det här rummet av en slump. Jag tror inte på sådant. Och jag visste att detta inte enbart hade med dem att göra utan också med mig, med oss. Vi bad representanten från researrangörerna på ön att hämta ett ljus och han kom tillbaka med två stora röda ljus. Kvällen efter såg jag att de kom från restaurangen. Vi tände ljusen och dämpade belysningen i taket. Den kalla känslan i rummet försvann. Det var inte längre en död människa som låg på soffan. Det var en människa, lika mycket nu som i förmiddags. Avgränsningen som stearinljusen åstadkom var viktig. Ett ljus som talar samma språk som den förtvivlade och rädda tomheten. Så sjöng vi:
11
52635155Eftervärme pkt in-11.indd 11
11-12-08 11.37.57
Det finns djup i Herrens godhet, och dess gränser ingen ser. Det finns värme i hans domslut, mer än någon frihet ger. Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång. Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång. Kanske var detta ett av de märkligaste ögonblicken i mitt liv. Med risk att romantisera över ett ögonblick som för Siw och andra inblandade bara var svårt, försöker jag sätta ord på min erfarenhet. Jag kände också den sylvassa smärtan i rummet, den som blev kvar när en bit av livet slets loss. Jag lade min hand på Bengts panna och tackade Gud för hans liv, för hans kärlek, för att Siw var hos honom när han dog och för att deras gemensamma liv slutade med en närmast perfekt måltid vid ett hav som under hela middagen hade legat väntande blankt. Sedan läste jag välsignelsen och skickade Bengt in i den eviga världen. När jag ”läst ut” honom sjöng vi det vi kunde av ”Bred dina vida vingar, o Herre, över mig” och så satt vi tysta tills Siw kände att det var färdigt. Det var något alldeles gränslöst över dessa ögonblick. Ingen av oss kände varandra. Plötsligt bara satt vi där i det fladdrande skenet från stearinljusen: Siw, jag, Pernille från resebyrån, representanten från researrangör 12
52635155Eftervärme pkt in-11.indd 12
11-12-08 11.37.57
erna på orten, norrlänningen som hade känt igen mig – och Bengt. Men vi var ändå inte främlingar för varandra. Döden kan skapa avstånd men den kan också minska di stansen. Vi blev en församling. Vi var en församling. Och jag tror att vi alla bär detta ögonblick med oss. Och var och när än ”Det finns djup i Herrens godhet” sjungs eller spelas så är vi tillbaka där. Bengt var fortfarande varm när jag höll min öppna hand mot hans panna. Han var som om han vore levande. Det är till en början en så kort sträcka mellan det levande och det döda att ingen av oss skulle blivit förvånad om han hade vaknat. För en timma sedan var han full av lycka och planer, nu var han död. Ett ord som inte kan kompareras. Ändå vet man från ett ögonblick som detta att nästan ingenting har förändrats i en människa minuterna efter hennes död. Hon är precis som förut, sover bara och kommer snart att vakna igen. Så känns det, och ändå är gränsen så oåterkalleligt skarp. Det finns ingen väg tillbaka, och för oss som sitter runt den döde – ingen väg in. Vi har skilts åt. Så här kan ett liv sluta. Tidigt följande morgon väcktes jag av min son John. Han ville att jag skulle berätta om vad som hänt, om 13
52635155Eftervärme pkt in-11.indd 13
11-12-08 11.37.57
hur det var. Jag gjorde det och sedan gick jag över till Siw. Vi ringde de samtal som måste ringas, tittade på korten i hennes fotoalbum och såg Bengt när han var mitt i det levande. En midsommarbild. En leende Bengt med kavaj och brätthatt och ett glas i handen. På kvällen reste hon hem. Kanske skall man säga att hon reste till det som var hennes hem, men som nu måste återerövras och göras brukbart för ett liv utan Bengt. g
Där kunde den här historien ha slutat för oss. På flyget hem ropades Bengts namn ut i högtalaren, han hade en påse som väntade på honom. Instinktivt tryckte jag på knappen som indikerade att jag ville ha kontakt med kabinpersonalen. Jag berättade att Bengt hade avlidit under semesterresan. ”Åh, förlåt”, utbrast flygvärdinnan, ”är ni släktingar?” ”Nej”, svarade jag, ”vi är …” Där tog meningen slut. Vad var vi? Egentligen ingenting. Vi hade aldrig träffat Bengt i livet, ändå fanns starka band. Redan där visste jag att historien skulle få en fortsättning. Kanske inte som fler eller djupare kontakter med de människor som fanns i hans omgivning, men 14
52635155Eftervärme pkt in-11.indd 14
11-12-08 11.37.57
en fortsättning. Att Bengt skulle fortsätta att betyda något i mitt liv. Att de döda inte slutar påverka oss bara för att de råkar vara just döda.
15
52635155Eftervärme pkt in-11.indd 15
11-12-08 11.37.57
ii
Livet vill oss något
52635155Eftervärme pkt in-11.indd 17
11-12-08 11.37.58
det gick några veckor. Vi var hemma igen i vinterrusket. Huset sov ännu. En tunn gren slog mot sovrumsfönstret och fick mig att vakna, eller åtminstone att halvvakna. Någonstans i det outforskade landskapet mellan sömn och vakenhet försökte jag återkalla minnet av en dröm som just avbrutits. Under några sekunder hade jag drömmen bara millimetrar ifrån mig, sedan var den plötsligt långt borta. Jag ansträngde mig för att komma ihåg men bilderna var för många och för snabba. Jag ville tillbaka in i drömmen men ägde inte längre tillträde. När jag bestämde mig för att ge upp och istället försöka somna om hände allting väldigt snabbt. Det var som om den förlorade drömmen plötsligt gick i repris, något som i normala fall inte händer, den här gången med en helt annan skärpa. Först, ett starkt vinddrag, som om jag flög någonstans i de högre luftlagren. Sedan, kännbar kontakt med 18
52635155Eftervärme pkt in-11.indd 18
11-12-08 11.37.58
marken under oss. Ljuset blev starkare och starkare men aldrig stickande eller obehagligt. Värmen tilltog. Efter en stund hade den starka blåsten mojnat och morgonen färgade in allt i ett behagligt gult ljus, nästan som guld. Jag vet inte om det som sedan hände tog sekunder eller timmar i realtid. I drömmen var tiden satt ur spel av ett besynnerligt lugn. Som jag minns det i efterhand skedde allting samtidigt. Inget före och inget efter. Någon tog min hand och vi förflyttade oss snabbt. Jag skriver ”vi” för jag hade ingen känsla av att jag var ensam. Ganska snart upptäckte jag att vi var tillbaka på ön i Atlanten. Vi rörde oss över sanddyner och småstäder. Ingenting fanns kvar av uppståndelsen och dramatiken från då. Perspektivet, uppifrån och ner. Trots att det hela gick mycket snabbt hann jag uppfatta minsta detalj i det landskap vi korsade. Människorna vi passerade var upptagna av sina sysslor. Sådant som folk gör mest. En man i min egen ålder satt vid sitt hus och lagade ett nät, en grupp barn stod utanför affären och räknade in varandra i en lek jag inte känner till. Inte långt från dem, bakom en intilliggande mur, låg en gammal kvinna i skuggan av ett träd och lyssnade på radio. Alltsammans var så vardagligt. Ändå slog mitt hjär19
52635155Eftervärme pkt in-11.indd 19
11-12-08 11.37.58
litteraturlista
Jurjen Beumer, Ett rastlöst sökande efter Gud, Bokförlaget Libris, Örebro, 1999 Paulo Coelho, Alkemisten, Bazar förlag ab, 2002 Paulo Coelho, Djävulen och fröken Prym, Bazar förlag ab, Stockholm, 2002 Paulo Coelho, Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät, Bazar förlag ab, Stockholm, 2002 Betty Friedan, Åldrandets källa, Norstedts, Stockholm, 1995 Olov Hartman, Färdriktning, Rabén & Sjögren, Stockholm, 1979 Janusz Korczak, Barnets rätt till respekt, Natur och kultur, Stockholm, 2002 Richard Larsson, Maria vill fara hem, Demensförbundet, Stockholm, 2000 Richard Larsson, År med Maria, Liber, Stockholm, 1994 C S Lewis, Bilder ur hans värld, Bokförlaget Libris, Örebro, 1982 Lars Åke Lundberg, Barnet, Verbum förlag, Stockholm, 1998 Merete Mazzarella, Då svänger sig sommaren kring sin axel, Bokförlaget Forum, Stockholm, 2000 Thomas Merton, Brännpunkter, Artos och Norma förlag, Skellefteå, 2002 Birger Norman, Istället för ståndpunkter, Rabén & Sjögren, Stockholm, 1978 215
52635155Eftervärme pkt in-11.indd 215
11-12-08 11.38.06
Birger Norman, Medan mandarinerna mognar, Rabén & Sjögren, Stockholm, 1957 Birger Norman, Ön, Rabén & Sjögren, Stockholm, 1963 Henri Nouwen, Aging, Doubleday, New York, 2000 Henri Nouwen, Our greatest gifts, HarperCollins, San Franscisco, 1994 Nutida andliga klassiker: Jean Vanier, Bokförlaget Libris, Örebro, 1994 Rainer Maria Rilke, Brev till en ung poet, Niloé, Uddevalla, 1990 Thomas Tidholm, Friluftsliv i strandområden och andra prosadikter, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 1991 Jean Vanier, Det sant mänskliga, Bokförlaget Cordia, Örebro, 2001
216
52635155Eftervärme pkt in-11.indd 216
11-12-08 11.38.06
Övriga titlar av Tomas Sjödin på Verbum: när träden avlövas ser man längre från vårt kök Tomas Sjödin Det här är en mycket personlig bok. Två av Tomas Sjödins barn är gravt handikappade. En odiagnosticerad hjärnsjukdom gör dem sakta sämre. Hur ser vardagen ut? Hur orkar man? Hur tänker man och vad händer med gudstron när idyllen går sönder? Det här är en stark berättelse – personlig, rak och ärlig. Oerhört gripande men egentligen inte sorglig.
den enklaste glädjen Tomas Sjödin Den enklaste glädjen är en resa in i den förunderliga värld vi kallar vardagen. Tomas Sjödin botaniserar bland det till synes välkända och återupptäcker ord som förnöjsamhet, förundran och förtröstan. Bland svalor och daggmaskar, barn och änglar, trädgårdsland och stjärnehav, gamla goda vänner och oväntade bekantskaper spårar han tillvarons innersta mening. Och under bråten finner han glädjens djupaste källor.
2635155 Eftervarme pkt inlaga 181120.indd 217
217
2018-11-27 10:15
reservkraft – är det meningen att allt ska ha en mening? Tomas Sjödin Reservkraft är en uppföljare till När träden avlövas … I den boken skildrar han livet som förälder till barn med fortskridande hjärnsjukdomar. Reservkraft är ännu en stark och osminkad bok, en personlig brottningskamp där berättelser varvas med reflektioner om tillvarons stora och små under, men också om livets skuggsidor. Som en röd tråd genom hela boken löper frågan: Är det meningen att allt ska ha en mening?
ett brustet halleluja Tomas Sjödin En höstklar söndagsmorgon sneddar Tomas Sjödin över kanalbron i Haga i Göteborg. Klockorna i Hagakyrkans torn ringer som de gjort i långt mer än hundra år. Det är någonting i rytmen, den dova, tunga klangen som får honom att fundera: Vad är det där som kan sägas vara klangen av en människa, det som sjunger i själen? Upplevelsen i Haga blir startskottet på en rolig men ganska slingrig resa som slutar med att Tomas Sjödin avslutningstalar på en årskonferens för växelringare i den undersköna byn Berkswell på den engelska landsbygden. Längs vägen mellan Haga och Berkswell möter han människor som räcker honom sina livshistorier och kunskap som leder honom vidare i sökandet. Ett brustet halleluja handlar på ett plan om kyrkklockor, på ett annat om sökandet efter en vardagsandlighet som inte bara fungerar i miljöer fyllda av psalmsång och bön, om tomheten och klangen, om sprickorna i tillvaron och det ljus som letar sig in genom dem.
218
52635155Eftervärme pkt in-11.indd 218
11-12-08 11.38.06
52635155EftervaĚˆrme pkt in-11.indd 224
11-12-08 11.38.07
am el ia
”Det är en tankebok, en bok att stanna upp inför och den ger hjälp till besinning inför livets ofrånkomliga gränser och vad de kan betyda för ’det vanliga livet’.” bibliotekstjänst
Eftervärme
”det goda livet är inget man väljer, utan något man upptäcker”, skriver Tomas Sjödin. I den här boken berör han frågor som: Vad betyder det att ta emot livet som ett lån? Vad gör en människa betydelsefull i sin omgivning och vad är det som gör att värmen dröjer sig kvar när hon en gång är borta? Det goda livet kanske handlar om beredskap, öppenhet och lyssnande och om att det aldrig är för sent att våga språnget i livet, inte främst för sin egen skull utan för dem man älskar. Tomas Sjödin är författare, pastor och föredragshållare. Han är också sedan många år krönikör i Göteborgs-Posten.
•
”Utan alla religiösa snirklerier skriver Tomas Sjödin så att hela fräschören i den kristna traditionen finns där. Hans lättsamhet och allvar, hans insikter och reflexioner är genuina uttryck för den livsglädje och livsvisdom den kristnatron ytterst handlar om.” hela jorden
Tomas Sjödin
”Denne doldis till succéförfattare är älskad av många. Eftervärme handlar om det svåraste som finns: Att våga se döden – andras och din egen – i ögonen.”
Tomas Sjödin Eftervärme
ISBN 978-91-526-3753-1
9 789152 637531 >