FÖL J M ED OCH SE
1
2
JOHAN DALMAN
FÖL J M ED OCH SE H E R DA B R E V TILL STRÄNGNÄS STIFT
3
© 2016 Författaren & Verbum ab & grafisk form : Margareta Brisell Axelsson omslagsbild & illustrationer : Anna Blåder porträttfoton : Magnus Aronson tryck : Drukarnia Dimograf, Polen 2016 isbn 978-91-526-3665-7
omslag
Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet Verbum ab Box 22543, 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 www.verbum.se
4
INNEHÅLL
Följ med och se . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 1. Ett barn kommer till tro . . . . . . . . . 10 2. Mer med än om . . . . . . . . . . . . . . . 13 3. Med dörren på glänt . . . . . . . . . . . . 17 4. Att öppna hjärtats port . . . . . . . . . . 20 5. En dålig bedjare . . . . . . . . . . . . . . . 23 6. Tro på tråd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 7. Caim . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 8. Trons Wow . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 9. Sann skönhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 10. Korsets skönhet . . . . . . . . . . . . . . . . 47 5
11. Enkelhetens skönhet . . . . . . . . . . . . 50 12. Guds språng . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 13. Inte bara bagare . . . . . . . . . . . . . . . 55 14. Bara ta emot . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 15. Jante – Kante – Vante . . . . . . . . . . . 62 16. Valbar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 17. Bojor och rötter . . . . . . . . . . . . . . . . 69 18. Förväntningar och förhoppningar . 76 19. Be för allt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 20. Kyriakos . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 21. Kyrkorummets helgd . . . . . . . . . . . 86 22. Kyrkliga vardagsrum . . . . . . . . . . . . 91 23. Snökäppar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 Noter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101
6
FÖLJ MED OCH SE
började för mig. När hon tog min hand och sa: – Johan, följ med och se … Därför skriver jag denna bok, detta herdabrev, när jag blickar fram emot uppdraget som Strängnäs stifts femtioåttonde biskop.
det var så det
7
För att påminna om kraften i Jesu ord. För att säga: ”Följ med och se” räcker. berättelsen i Johannes evangeliets första kapitel. Jesus är okänd. Rykten är i svang. Den högljudde vildvuxne provokative väckelsepredikanten Johannes har nyligen döpt Jesus i floden Jordan, och nu är folk nyfikna. Vem är egentligen mannen från Nasaret? Livet är obarmhärtigt tufft för många. Insnärjda i ett politiserat och sekteristiskt sy stem dominerat av en romersk ockupationsmakt är mycket håglöst, hopplöst, hotfullt. Så det är klart de hajar till när ryktet går om att någon i bygden är den gudabenådade frihetshjälte de så länge längtat efter. Är han svaret på alla frågor? Och så kommer han gående på vägen. Andreas och ytterligare en blivande apostel (möjligen Johannes, aposteln Jakobs bror) kanske minns du
8
möter honom helt oförhappandes. Och då blir det som det blir. Med ens är alla deras spetsfundiga kontrollfrågor som bortblåsta. Huvudet är precis tomt. Så det enda de får fram är: – Var bor du? (Var bor du? Snälla människa, här möter du en möjlig Messias – Guds svar på allas böner – och det enda du kommer på att fråga om är var han bor!?) Men Jesus tar det inte så. Han bara möter deras vilsna blick och svarar: – Följ med och se … Följ med och se själv. Kom och upptäck själv. För att dela något av vad jag upptäckt skrev jag detta herdabrev. Strängnäs i tacksägelsetid 2016 Johan Dalman
9
1.
ETT BARN KOMMER TILL TRO
Aldrig glömmer jag det ögonblicket. Ögonblicket som gör att jag är där jag är. Att jag är jag.
10
och skulle börja lekskolan i Göteborg. Den var annorlunda. Annorlunda för att lekskolan hade en så stor och härlig trädgård. Annorlunda för att barnen fick lära sig alfabetet, knyta skorna och spela blockflöjt där. Men mest av allt annorlunda för att den drevs av nunnor. Av katolska skolsystrar från Tyskland. Och det – det var annorlunda det! Min familj var inte katolsk, inte ens ovanligt kyrklig, men lekskolan hade gott rykte och låg ett stenkast från där vi bodde, så att valet föll på just den föll sig helt enkelt naturligt. Det var så det började. En måndag för 51 år sedan gick mormor, mamma och jag Viktor Rydbergsgatan upp, utmed lekskolans höga gula tegelmur, fram till den svarta porten och tryckte på ringklockan. Gångporten öppnades och ut tittade en vänlig nunna, hälsade inbjudande, pratade en stund med de vuxna, fattade min hand och sa: jag var fem år
11
– Kom, kom med in, vi börjar i kapellet. Då, på lekskolans första morgon, tog syster Dalmatia min hand och sa: Johan, följ med och se! Följ med och se. Så började min kristna tros resa, när en trygg och from gammal nunna förde mig, en liten femårig pojke, uppför trapporna till sin tros källa. Tog min hand och litade på att Jesus gjorde detsamma, tog sin hand i min. Därför är jag den jag är. För de ordens skull, för den handens skull. För att Jesus talar till oss genom andra människor. För att du och jag talar till andra människor om Jesus – just där vi är – precis som vi är – hela tiden. Talar genom att föra dem till källan för vår tro.
12
2.
MER MED ÄN OM
att tro , på allvar , är ingen barnlek – eller
är det kanske just det det är? Kanske är det något barn har lättare att ta till sig än vuxna. Tro handlar ju mer om barnslig förväntan än om fullvuxet förnuft. Mer om händer än om huvud. Händer? Ja, den Gud vi kristna bekänner är ingen gud i största allmänhet. Inte någon fritt svävande gudomlig kraft. Vi tror på en Gud som går att ta i hand, som har ett namn, en hemadress, ett liv, en död. Som sörjer och gläds som vi, bekräftas och bedras. Hungrar, törstar, lider och njuter. Vi tror på människan Jesus från Nasaret – 13
han är Gud. Söndag efter söndag bekänner vi med urkyrkans slitstarka bekännelser att det barn som för två tusen år sedan föddes under enkla förhållanden i ett land långt borta är Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern. Att Jesus är Guds enfödde son, född av Jungfru Maria. Detta är ytterst sett Bibelns huvudbudskap. Tron vilar inte på kloka tankar utan på faktiska händelser. Exaktheten i det som återberättas må människor tvista om, men den grundläggande övertygelsen står fast: tro handlar om det konkreta mötet med Gud. Och vilket möte sen! Ingen påstår att berättelsen om Gud och människa är lätt att ta till sig. Förnuftet stretar emot. Kanske känns en hel del som rör tron som ett tveksamt ”kanske inte”. Men faktum kvarstår. Den kristna tron intresserar sig inte för Gud i allmänhet, den säger: 14
Sträck ut din hand och fatta Jesu hand, så fattar du Guds hand. För alla oss är berättelsen om Jesu möte med de överraskade lärjungarna en välsignad påminnelse om hur det fungerar. Jesus fattar tag om varje utsträckt hand. Allt vi behöver göra är att följa efter honom, så gör han resten. Vänder ett tveksamt ”kanske” till ett förtröstansfullt ”absolut”. Att be är att göra precis detta. Inte så mycket att sträcka ut en fysisk hand mot Kristus som att tala med den Herre som faktiskt finns. Inte bara tala om Gud utan också med Gud. Det man inte talar om har man snart inget språk för. Den man inte talar med har man snart inget att säga till. Desto värre då att något så enkelt som bönens samtal med Gud kan vara så svårt att få till. 15
16
3.
MED DÖRREN PÅ GLÄNT
sett den förut, tavlan från mitten av 1800-talet som var så populär i gamla bygdegårdar, sommartorp och scoutstugor. Bilden av Jesus där han med en lykta i handen står vid en övervuxen port i en fruktträdgård. William Holman Hunt (1827–1910), engelsmannen som målade tavlan för 150 år sedan, kunde nog aldrig i sina vildaste fantasier ana hur omåttligt populärt hans konstverk skulle bli. Han fick anledning att återkomma till samma motiv flera gånger, för en konstsamling i Manchester, för ett college i Oxford och för självaste St Paul’s Cathedral i London. Ja, så älskad blev bilden att förlagen du har säkert
17
fotograferade av den och gjorde billighetskopior i tusental, tiotusental, ja, säkert fler än så. Och jag förstår dem. För det handlar inte bara om en tavla vilken som helst. Bilden rymmer också ett symbolmättat andligt budskap. Den är en ordlös predikan. Kronan på Jesu huvud är besatt med fem ädelstenar, lika många som såren på Kristi kropp. Bröstplåten som håller samman den rikt broderade kåpan är tredelad – just som treenigheten. Lyktan i hans hand är rostig och anfrätt – just som den mänsklighet för vilken han är Livets ljus eller Världens ljus (tavlans titel är också The Light of the World). Där möter vi Jesus mitt i den otuktade, vanskötta fruktträdgård som är våra liv. Han har ett ärende: han vill komma med ljus till ledning och tröst och knackar så på den port som är vårt allra innersta, vårt hjärta. Porten är gisten och grå, till dels övervuxen av tistlar och törnen som likt spöklika gripklor 18
sträcker sina förvissnade stänglar upp över tröskel och foder. Budskapet är entydigt: den dörren har inte varit öppnad på mycket länge. Och se, det saknas ju något. Mitt i den överlastade detaljrikedomen saknas ändå något … Handtaget! Porten har inget handtag! Det här är en port som inte kan öppnas utifrån. Just detta vill konstnären säga oss i den tavla som speglar Uppenbarelsebokens ord: ”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.” (Upp 3:20) Porten till vårt hjärta saknar yttre handtag. Den behöver du och jag öppna själva, inifrån, öppna för den Herre som vädjar till oss att följa honom och se mer än vi någonsin vågat drömma om.
19
4.
ATT ÖPPNA HJÄRTATS PORT
djupt personligt. Olika modeller passar olika bra för olika personer under olika skeden i livet. Ja, ”be medhårs – som det passar din person”, som en anonym böneuppmuntrare så kärnfullt uttrycker det. I grunden handlar varje form av bön – kort eller lång, medeltida eller modern, fri eller bunden – om att vara nära Jesus. Inte så att han någonsin är fjärran från oss,
bön är något
20
utan mer så att du och jag över tid är fjärran från honom, tänker på annat, kort sagt. Bön är ingen varuautomat (där Gud ger mig exakt vad jag ber om) eller frågelåda (där Gud omedelbart besvarar alla mina frågor) utan ett möte där Guds löfte om att vara med mig blir verkligt. Det enda som krävs är att jag öppnar mitt hjärtas port, släpper in honom som viskar: ”Följ med och se.” Bibeln erbjuder rikligt med exempel på människor som gör just detta. Ta exempelvis berättelsen om den gång när Jesus och lärjungarna i en båt plötsligt överraskas av en storm som hotar att ta deras liv, allt medan mästaren obegripligt lugnt sover i båtens för. Upprörda ställer lärjungarna honom till svars: – Men begriper du inte vad som håller på att hända, Herre? Varför bryr du dig inte? Misstog vi oss på dig? – Misstog ni er, undrar han? Varför är ni rädda? Tvivlar ni på mig? 21
uppmaningen från en katolsk nunna började biskop Johan Dalman sin tros resa. Nu säger han de orden till dig: Följ med och se! Längs med vägen får du som läsare möjlighet att lära känna kyrkan och upptäcka kristen tro via sig om varandra. är illustratör, utbildad vid Edinburgh College of Art. Hon arbetar också som kommunikatör i Nyköpings församling.
anna blåder
ISBN 978-91-526-3665-7
9
789152 636657
TILL
JOHAN DALMAN
bön, gudstjänst och vikten av att bry
FÖL J M ED OCH SE
•
Med den
FÖ L J M E D OC H S E
johan , följ med och se …
JOHAN DALMAN
H E R DA B R E V STRÄNGNÄS STIFT
är Strängnäs stifts femtioåttonde biskop.
johan dalman