9789152636381

MARTIN LIND | SALT, BRÖD OCH VIN

Salt, bröd och vin kan tyckas vara tre skilda saker, men orden står i den här boken för den heliga samhörigheten. Varje människas liv hör samman med andras. Salt har i kristen tradition varit en symbol för samhällskritik. Att våga yttra även de salta orden är nödvändigt för kyrkan i varje tid. Bröd och vin leder tankarna till den dagliga måltiden — i vardag eller i fest — och till den heliga måltiden, nattvarden.

Pilgrimsvandrandet kan hjälpa oss se hur allt i livet hålls ihop. Genom Salt, bröd och vin vill Martin Lind inbjuda till pilgrimsvandringar och bidra till reflektion, eftertanke och ökad förståelse av människans villkor på Guds jord.

Martin Lind

SALT, BRÖD OCH VIN — en pilgrimsteologi

ISBN 978-91-526-3638-1

9

789152

636381

2

Martin Lind

SALT, BRÖD OCH VIN — en pilgrimsteologi

3

Första upplagan, print on demand © 2011 Martin Lind & Verbum AB Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet Omslag & grafisk form: Magnus Åkerlund Omslagsbild: Peter Eriksson Tryck: Publit Sweden AB, Stockholm 2016 ISBN 978-91-526-3638-1 Verbum AB, Box 22543, 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 www.verbum.se

4

Innehåll

Inledning 7 1 Pilgrimsvandringen vittnar om tron på en enda Gud 11 2 Pilgrimsvandringen är släkt med berättelsen om Jesus 27 3 Pilgrimsvandringen lär oss att ta emot livet som en gåva 41 4 Pilgrimsvandringen visar människan på skapelsen 55 5 Pilgrimsvandringen åskådliggör människans skörhet och rörlighet 69 6 Pilgrimsvandringen kastar ljus över Guds gåvor 79 7 Pilgrimsvandringen blottlägger människans brister 89 8 Pilgrimsvandringen avslöjar på nytt människans uppdrag att leva för andra 97

5

6

Inledning

Mitt bland flyttkartonger och osorterade boklådor ringer det på ytterdörren. En granne står plötsligt med lite salt, ett nybakat bröd och en flaska vin. Det är kanske inte det vanligaste inslaget vid flyttningar i vårt land.

Men det förekommer och jag har själv varit med om det.

Grannens välkomstgåva värmer. I en ny bostad kan vem som helst känna sig vilsen. När någon dyker upp med en gåva är det lättare att landa.

Som gåva till nyinflyttade har kanske saltet mest till uppgift att påminna om kryddan som bevarar när annat hotar att bryta ner. Brödet pekar på vardagen och dess knog, medan vinet för tankarna till fest och glädje.

Salt har i kristen tradition varit ett tecken för samhällskritik. Jesus kallar sina vänner ”jordens salt” (Matt 5:13). Nya testamentet uppmanar också de kristna att ge sälta åt orden (Kol 4:6). De salta orden är uppenbart ord som kraftfullt avslöjar orätt och orättfärdighet i samhälle och kyrka. De är nödvändiga i varje tid. De är ord som svider för makthavare när människor far illa och som

7

öppnar dörrar för ny ömsesidig respekt och kärlek människor emellan.

Bröd och vin leder fortfarande tankarna till måltiden både i det alldagliga och vid de särskilda tillfällena. Bröd och vin står också för den heliga måltiden, nattvarden. Så binds den profana måltiden samman med den heliga.

Salt, bröd och vin kan tyckas disparata och åtskilda.

Men det är precis tvärtom. De bildar inte bara en gemensam gåva till nyinflyttade, de ger också en grund till en pilgrimsteologi.

Orden står här för den heliga samhörigheten. Våra liv hör ihop. Varje människas liv hör samman med andra människors liv. Vår tids individualism betonar annorlunda. Pilgrimsvandrandet för människan till ett jordiskt perspektiv där allt i livet hålls ihop.

Det finns olika risker med pilgrimsvandrandet. Det är lätt att se. Ibland odlas de egendomligaste växter. Några tycks vilja växa som solister till allmän beskådan. Andra agerar mer introvert. Flykten från vardagens slit in i en frommare värld kan hägra för åtskilliga.

Men pilgrimsvandrandet kan också förstås som Guds instrument att föra oss närmare verkligheten, undan alla flyktförsök. Närmare den verklighet vi känner med törst, hunger, skoskav, blåsor, svett och tårar.

Att vara kvar i verkligheten, den faktiska verkligheten blir då pilgrimsvandrandets egentliga syfte. Då bidrar vandrandet till ett möte med den egna personligheten, med naturen och medmänniskorna och med tillvarons Gud.

8

Pilgrimsvandrandet ger på ett självklart sätt vidare en kristen tro som grundas i det allmänmänskliga, det jordiska. Utifrån den erfarenheten kan människan förstå den kristna trons allraheligaste centrum, gudomlig närvaro och gudomlig barmhärtighet.

Så kan Salt, bröd och vin inbjuda till pilgrimsvandringar för den som tidigare inte gett sig ut på sådana stråk. För den mer vane vandraren kan de följande sidorna bidra till reflektion, eftertanke och ökad förståelse av människans villkor på Guds jord.

9

10

1 Pilgrimsvandringen vittnar om tron på en enda Gud

En pilgrimsvandring kan ske på många sätt. Människans liv är i en mening en resa med en tydlig början och ett tydligt slut, en pilgrimsvandring från födelsen till döden.

Det är varje människas stora resa. Den begränsade vandringen under några dagar eller några timmar är bara en del av helheten. Den kan ses som en sammanfattning av hela livet. Kanske kan det bli en ytlig sammanfattning, men några perspektiv från pilgrimsvandringen kan också kasta ljus över hela livsresan. Då blir det också på ett självklart sätt tydligt att människans liv är en helhet. Allt hör samman från början till slut. Alla uppdelningar har sina begränsningar.

Under vandringen dyker den ena bilden efter den andra upp i medvetandet. Vandraren kan knappast begränsa sitt inre bildspråk. Vi kontrollerar inte våra minnen. Minnesbilderna påminner om händelser, replikväxlingar, erfarenheter. Och de skiljer inte ut ”andligt” från ”världsligt”.

Alltsammans är redan sammanblandat och sammanvävt.

Våra minnen liksom våra drömmar och tankar styr vi inte helt över själva. De är större än människan. De

11

påminner därför om att varje människa är större än hon själv. Människans liv pekar mot en större verklighet.

Utifrån kristen tro är hennes liv släkt med den Gud som skapat tillvaron.

Pilgrimsvandringen ger stöd åt denna övertygelse, särskilt under den tysta vandringen. Själv vill jag gärna gå i tystnad åtminstone en timme om dagen under en pilgrimsvandring. Då kommer bilderna fram tydligare, och jag förstår mer och mer att allt hör samman.

Av detta kan jag dra olika slutsatser. Två tankar har redan antytts: 1 Människan är större än hon själv. Hon hör samman med den Gud som skapat henne.

2 Människans liv kan sägas utgöra en helhet.

Men jag kan dra ytterligare en slutsats. Det är en enkel tanke som kanske kan tyckas vara så självklar att den inte fordrar mycket eftertanke: Om människans liv kan beskrivas som en helhet där alltsammans är sammanvävt och om just denna människa är släkt med Gud, måste inte också då vår gudsbild utgå från att det finns en enda Gud, en Gud för allt?

Pilgrimsvandringen vittnar om helheten i människans liv och om den Gud som finns i allt. Det går inte att urskilja några områden utanför Guds omsorg eller Guds närvaro. Hur skulle vi i så fall bete oss? Vilka skäl skulle kunna anföras för att begränsa Guds närvaro till särskilda rum eller särskilda tider?

12

* I kyrkans historia har åtskilliga ansträngningar gjorts för att söka begränsa Guds närvaro eller Guds omsorg.

Område efter område har utstakats där man menat att just detta område inte har med Gud att göra. Det har handlat om det kroppsliga, det jordiska, det världsliga, det politiska, det ekonomiska, det materiella eller rentav det synliga.

Redan i tidigkristen tid fanns föreställningar i grekiskt tänkande om två gudar, en god gud som förknippades med det osynliga och allt gott samt en ond gud – som också kallades demiurgen – som skapat allt synligt och materiellt och all ondska. Sådana tankar influerade den kristna traditionen.

Den stora frågan har varit hur man kan hålla samman osynligt och synligt, andligt och världsligt, himmelskt och jordiskt.

Den judiska traditionen är från början klar. Gud formade människan av jord från marken och blåste in liv i henne (1 Mos 2:7). Tydligare kan det knappast sägas att synligt och osynligt hör samman. Utifrån detta språkbruk består människan av jord och ande. Detta synsätt återfinns i snart sagt hela den judiska historien, och det är detta perspektiv som helt präglar Jesu handlingar.

Vad som verkligen hände när Jesus botade sjuka vet vi inte. I Jesu samtid fanns åtskilliga mirakelmän och det unika med Jesus är knappast att han var en av dem.

Vad som än inträffade kan vi ha olika uppfattningar

13

om, men det som framstår som entydigt är något annat. De första kristna som förde berättelserna om Jesu liv vidare var angelägna att stryka under att Jesus tog det yttre, det kroppsliga på fullt allvar. Om Jesus sägs det återkommande att han bekymrar sig över kroppsliga sjukdomar på samma angelägna sätt som han bekymrar sig om människors inre liv.

Så binds i judisk-kristen tradition kroppsligt och andligt samman. Den kroppsliga hälsa som Jesus sägs förmedla är synlig för alla enligt berättelserna. Den andliga hälsan är osynlig men lika påtaglig. * Tänk om det förhåller sig så att det bara finns en enda Gud som är Gud för allt? Tänk om det är så att den Gud vi känner är Gud överallt, ”verkar genom allt och finns i allt” (Ef 4:5)? Tänk om vi inte kan komma en enda millimeter utanför Guds omsorg? Är det detta som berättelserna om Jesus egentligen vill hålla fram?

Det har skrivits mycket om Martin Luthers syn på andligt och världsligt. Ibland kan man få intrycket att Luther förlägger det världsliga utanför Guds omsorg. Så har säkert aldrig varit hans avsikt. Men Luther gjorde det inte lätt för sig. Hans tankar om att Gud styr världen med hjälp av två regementen har krånglat till mycket. Dels är detta ett bildspråk från det militära som i vår tid känns tämligen apart. Dels kan själva bilden missförstås. Man glömmer lätt bort det som var grundläggande för Luther,

14

att det bara finns en enda Gud med en enda vilja. Och det är just denne ende Gud som styr hela världen.

Bildspråket med två regementen förutsätter tanken på en armé, en sammanhållen enhet, i den stora kampen mot djävulen, Guds fiende. När Martin Luther utvecklade sin lära om två regementen hade kyrkan hamnat i ett kritiskt läge. Det är nödvändigt att kort erinra om hans villkor för att något förstå honom. Medeltidens kyrkoledare hade mer och mer förenat sin andliga uppgift med politiska uppdrag. I flera fall kunde man få intrycket att de politiska uppgifterna gick före de andliga. Biskopar blev furstar med egna soldater. Det uppstod en konkurrens, en pågående tävlan mellan kyrkans ledare och samhällets ledare i övrigt, kejsare och kungar och prinsar.

Det är i detta läge Luther utvecklar sin uppfattning att man ska skilja mellan andligt och världsligt. Kyrkans uppdrag är andligt. Det uppdraget är så stort att det inte får döljas eller blandas med annat.

Luther önskade att kyrkans ledare räckte befrielse och förlåtelse till människor, predikade och delade ut bröd och vin i den heliga måltiden. Att styra samhället, införa skatter och besluta om samhällets ekonomi, att värna samhället för inkräktare och se till att rättsväsendet til�lämpas på ett respektabelt sätt, ja, till allt detta hade Gud kallat andra än präster och biskopar.

Det är inte fel att skilja andligt från världsligt. I en rad sammanhang är det helt nödvändigt, rentav befriande och öppnande. Men det faktum att man med fördel kan skilja två områden från varandra får inte dölja det fun-

15

MARTIN LIND | SALT, BRÖD OCH VIN

Salt, bröd och vin kan tyckas vara tre skilda saker, men orden står i den här boken för den heliga samhörigheten. Varje människas liv hör samman med andras. Salt har i kristen tradition varit en symbol för samhällskritik. Att våga yttra även de salta orden är nödvändigt för kyrkan i varje tid. Bröd och vin leder tankarna till den dagliga måltiden — i vardag eller i fest — och till den heliga måltiden, nattvarden.

Pilgrimsvandrandet kan hjälpa oss se hur allt i livet hålls ihop. Genom Salt, bröd och vin vill Martin Lind inbjuda till pilgrimsvandringar och bidra till reflektion, eftertanke och ökad förståelse av människans villkor på Guds jord.

Martin Lind

SALT, BRÖD OCH VIN — en pilgrimsteologi

ISBN 978-91-526-3638-1

9

789152

636381