står det i kyrkoordningen. Men vad betyder det i praktiken? Vilka möjligheter ligger i mötet med de tusentals barn mellan 0 och 13 år som sker varje år? Genom intervjuer med tre olika målgrupper i två svenskkyrkliga församlingar: anställda, förtroendevalda samt föräldrar belyser och diskuterar Niclas Blåder olika aspekter av Svenska kyrkans verksamhet för barn. Hur ser verksamheten ut i dag? Vilken teologisk grund har man för arbetet med barn, och hur utvärderas det? Resultaten av intervjuerna är viktig kunskap för alla i Svenska kyrkans församlingar. Barnen i Svenska kyrkan – teologiska reflektioner om en kyrklig praktik vänder sig till dig som på olika sätt arbetar med eller för barn i församlingen.

Niclas Blåder BARNEN I SVENSKA KYRKAN

Barnen ska ha en särställning i Svenska kyrkan,

Niclas Blåder är präst och forskare vid kyrkokansliet i Uppsala.

Verbum

Barnen i Svenska kyrkan teologiska reflektioner om en kyrklig praktik

Niclas Blåder



niclas blĂĽder

Barnen i Svenska kyrkan Teologiska reflektioner om en kyrklig praktik

Verbum



Ingår som nr 16 i serien FORSKNING FÖR KYRKAN

© 2011 Niclas Blåder, Svenska kyrkan och Verbum Förlag Översättning av citaten från Per Frostin, Liberation Theology in Tanzania and South Africa. A First World Interpretation samt Don S. Browning, A Fundemental Practical Theology. Descriptive and Strategic Proposals Gunhild Winqvist Hollman issn 1652-8581 isbn 978-91-526-3349-6 grafisk form Omforma/Magnus Åkerlund omslagsfoto Fotomedia tryck PUBLIT, Stockholm 2011

Verbum Förlag AB Box 22543 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 www.verbum.se Verbum Förlag AB ger ut böcker och musik under namnen Verbum och Cordia.



Innehåll

kapitel 1 Utgångspunkter 7

Inledning 7 Problemformulering, syfte och metod 8 kapitel 2 Ett empiriskt material 16

Studiens två församlingar 16 Stadsförsamlingen 18 Barnverksamhetens ”vad” 18 Barnverksamhetens ”hur” 24 Barnverksamhetens ”varför” 30 Landsbygdsförsamlingen 35 Barnverksamhetens ”vad” 35 Barnverksamhetens ”hur” 41 Barnverksamhetens ”varför” 46 Ett sätt att sammanfatta materialet 50 ”Vad”, ”hur” och ”varför” – några reflektioner 53 Summering och nästa steg 59 kapitel 3 Föränderligt samspel – några tankar

63 Helheten som utgångspunkt – några tankar hos Per Frostin 63 Autonomi och tradition – några tankar hos Werner G. Jeanrond 72



kapitel 4 Några exempel och en möjlig väg 79

Föränderligt samspel – några exempel 79 Gruppverksamhet 80 Strävan efter det välanpassade 81 Guds plats i tillvaron 83 Öppen verksamhet 85 Vems makt bidrar man till – barns eller föräldrars? 85 Makten över språket 88 Verksamhet med andra aktörer 89 Ansvaret att se och reflektera över mångfalden 90 Kyrkans gränser 92 Föränderligt samspel – en möjlig väg 94 Vad studien har berört 102 Noter 105 Käll- och litteraturlista 107



kapitel 1

Utgångspunkter

Inledning I Lukasevangeliets andra kapitel berättas något märkligt. Märkligt såtillvida som att det är den enda berättelsen i evangelierna som beskriver det som skedde under tiden mellan Jesus födelse och fram till att han framträdde vid Jordan och döptes. Under påskhögtiden, när Jesus var tolv år, gick han tillsammans med sina föräldrar upp till templet i Jerusalem. När de sedan gav sig av hemåt igen var han inte längre med dem. Så småningom saknade de honom, vände om och letade. Efter tre dagar fann de honom i templet, inbegripen i samtal med de lärde. De flesta kommentarer pekar på att händelsen visar på Jesus speciella relation till Gud, det vill säga händelsen pekar på det som ska komma. Men tänk om i alla fall en del av förklaringen till att berättelsen finns med handlar om att den vill visa på barnets plats i församlingsgemenskapen, visa på barnet och barnets gudsrelation. Barnet deltar i samtalet om Gud, inte bara lär in det andra säger. Barnet är aktivt, inte passivt. Barnet är i centrum, inte i periferin. Barnet tar del i traditionen men är samtidigt en egen individ. När Svenska kyrkan skrev sin Kyrkoordning1, det vill säga den text som reglerar Svenska kyrkan och dess verksamhet, skrev man i den första avdelningens inledning: ”I kristen tro intar barnen en särställning och de behöver därför särskilt uppmärksammas i Svenska kyrkans verksamhet”.2 En mening som på många sätt korresponderar med en tolkning av berättelsen om den tolvårige



Jesus i templet som en text om barnet som står i centrum, är aktivt och deltar på jämlika villkor. Alldeles oavsett hur Luk. 2:41–52 bör tolkas, så står det i Svenska kyrkans regelverk att barnen har en särställning, det är med andra ord något som Svenska kyrkan och dess församlingar rimligtvis måste ta i beaktande i allt man gör. Men vad betyder det att barnen har en särställning? Hur ska det tolkas och vilka följder kan det få?

Problemformulering, syfte och metod Denna studie vill ge ett bidrag till denna större fråga genom att belysa och diskutera aspekter av kyrkans verksamhet med barn 0–13 år som den tar sig uttryck i två församlingar inom Svenska kyrkan. Närmare bestämt handlar det om vad församlingarna gör i sin verksamhet med barn, hur de gör och varför de gör som de gör. Det som bland annat kan bli synligt är vilka motiv som används för att legitimera, kritiskt pröva och utveckla verksamheten. Detta kan i sin tur vara ett uttryck för hur man förstår barnens roll i församlingen. Ett sätt att utföra detta är att ta avstamp i en metod som korrelerar ett empiriskt material med en teologisk ”klassiker” – i David Tracys mening3 – för att därigenom kunna diskutera det som synliggörs. En sådan metod har utvecklats av Don S. Browning i boken A Fundamental Practical Theology.4 Sammanfattningsvis kan sägas att han vill förstå all teologi som praktisk och att han formulerar en fundamental praktisk teologi som består av fyra steg. Det första steget är den beskrivande teologin som görs som en tät beskrivning: Den är att beskriva de teoribemängda praktiker som i vår tid ger upphov till de praktiska frågor som genererar all teologisk reflektion. I viss mån är detta första steg en horisontanalys, ett försök att analysera den horisont av kulturella och religiösa betydelser som omger våra religiösa och sekulära praktiker.



Att beskriva dessa praktiker och de betydelser som omger dem är i sig själv ett mångdimensionellt hermeneutiskt företag eller samtal. Det vore ett stort misstag att tro att deskriptiv teologi är en enbart sociologisk uppgift, särskilt om sociologin utformas enligt en snävt empirisk naturvetenskaplig modell. Den deskriptiva teologin skulle dock ligga nära sociologin om sociologin förstods hermeneutiskt. En hermeneutisk sociologi ser den sociologiska uppgiften som en dialog eller ett samtal mellan forskaren och de undersökta subjekten.5 I det andra steget relateras den beskrivande teologin till den historiska teologin, det vill säga empirin ställs i relation till vad man kan kalla traditionens klassiker. Det tredje steget kan förstås som ett sätt att se vad som synliggörs när empirin och klassikern, så att säga, läggs över varandra, eller ses genom varandra. För Browning är detta den systematiska teologins uppgift: Systematisk teologi /…/ är att låta horisonterna sammansmälta för den vision som underförstås i samtidens praktiker och den vision som är underförstådd i de normativa kristna texternas praktiker /…/ Två fundamentala frågor är vägledande i den systematiska teologin. Den första är: vilken ny betydelsehorisont uppstår när frågor från dagens praktiker får smälta samman med vittnesbördet i centrala kristna källor? Den andra är: vilka skäl kan åberopas till stöd för giltighetsanspråken hos denna nya, sammansmälta betydelse?6 Ett fjärde steg innebär en transformering av ett förhållningssätt eller en företeelse.7 För denna studies vidkommande menar jag dock att detta slutliga steg inte är aktuellt att reflektera kring. Hur de båda församlingarna i studien ”löser” de uppgifter de står inför måste hanteras av dem själva. Det jag kan göra är att tydliggöra företeelser och påbörja teologiska reflektioner.



En användning av ovanstående metod som inspiration och utgångspunkt tror jag skulle kunna vara fruktbar när jag försöker beskriva Svenska kyrkans verksamhet med barn och diskutera de motiv den byggs upp av. Församlingar har ofta omfattande verksamheter. Det som görs har ibland sin grund i en tradition i en viss församling eller i kyrkan som helhet, men oftast är det också grundlagt genom omvärldsanalyser, där en församling i möjligaste mån söker svara upp mot den omgivande kontexten och dess speciella krav. Alla församlingar har som en del av sin verksamhet ett arbete bland barn och unga. En stor del av det består av konfirmandarbete, men där finns ofta mycket mer, som öppen förskola, miniorer, juniorer, Svenska kyrkans unga, arbete på skolor och, inte minst, gudstjänster. Genom detta får de flesta barn i Sverige, en kontakt med den lokala församlingen i någon form. Kyrkan har en bred ingång hos det uppväxande släktet. En relevant fråga är därför på vilket sätt kyrkan tillvaratar och hanterar detta? Hur ser verksamheten med barn ut som församlingar bedriver, hur motiveras den teologiskt och prövas kritiskt? Ett sätt att söka svar på frågan är att teckna en tät beskrivning – i Clifford Geertz mening – av ett par församlingar, med avseende på deras verksamhet med barn 0–13 år. En sådan tät beskrivning försöker med andra ord tränga under det som uppenbart är synligt. Den försöker komma åt resonemang, överväganden och intentioner.8 För att förklara vad han menar använder Geertz ett exempel som han lånar från Gilbert Ryle. Tänk på två pojkar, säger han, en av dem blinkar medvetet medan den andra blinkar på grund av en ryckning i ögat. Om man tar en bild på dem med en kamera kommer dock bilden att visa samma sak: två pojkar som blundar. De olika intentionerna förblir dolda.9 Det är dessa, underliggande, djupare aspekter Geertz vill komma åt i sina studier av kulturer. I denna studie är intentionen att låta beskrivningen av de båda församlingarna ta sin avstamp i Geertz reflektioner – utan att på

10

något sätt vara fullödig – och därmed försöka förmedla inte bara det uppenbart synliga utan också de inre meningsförsedda aspekterna. Jag har valt att arbeta med två församlingar med olika karaktär. De ligger dock geografiskt i närheten av varandra. Valet av dem är inte gjort för att de är kända eller utmärkt sig på något sätt för en bredare allmänhet avseende deras barnverksamhet. Snarare har valet av församlingar grundats i viljan att finna församlingar i närheten av varandra, en stadsförsamling och en landsbygdsförsamling som är välfungerande och som jag själv inte har tidigare kunskap om. För att få ett bredare material än det som står till buds genom församlingarnas budget, verksamhetsberättelser och annat skriftligt material valde jag att utföra studien som en intervjustudie. Som sagts tidigare är syftet med den täta beskrivningen att komma åt förklaringar, överväganden och diskussioner i församlingarna om deras verksamhet med barn. För att klara detta måste studien baseras på något annat än enbart protokoll och dokument. Kvalitativa intervjuer är ett sätt att utföra detta.10 Intervjuer ger stora möjligheter till flexibilitet och öppenhet.11 De ger också möjlighet att komma åt nyanserade beskrivningar av mångtydiga förhållanden.12 Under våren 2009 har jag genomfört åtta intervjuer på vardera ungefär en timme i varje församling. De intervjuade har varit följande: kyrkoherden, kyrkorådets ordförande, ytterligare en förtroendevald, två som arbetar med barnverksamhet som primär uppgift, till exempel församlingspedagoger eller barntimmeledare, en som har barnverksamhet som sekundär uppgift, till exempel musiker som har barnkör samt två föräldrar till barn i verksamheten. De intervjuade har valts inte för att de är representativa utan för att de är relevanta för denna studie. De är relevanta genom att de alla, från olika perspektiv, har inblick i församlingarnas verksamhet med barn. De är också relevanta eftersom de gemensamt spänner över de flesta kategorier som relaterar till barn i en församling.

11

Självklart har jag fått göra ett val av personer att intervjua, det vill säga alla röster blir inte hörda. I slutändan har valet baserats på en sammanvägning av min vilja och församlingarnas åsikt. De utförda intervjuerna har sedan skrivits rent och skickats tillbaka till de intervjuade för genomläsning. Materialet har vidare strukturerats för att till sist bli analyserat. I den tryckta texten har använda citat ur intervjuerna tillrättalagts såtillvida att språket har gjorts ”begripligt”. Att återge talspråket exakt så som det är sagt i en skriven text innebär ofta upprepningar och ibland också en svårförståelig text. Texten har dock bara ändrats där det har varit nödvändigt och då bara i mycket begränsad omfattning. Utelämnande av ord eller meningar i citat markeras med /…/ medan längre tankepauser i en intervju markeras med … . Den som i en studie använder intervjuer ställs alltid inför en mängd etiska frågor. Några kan man söka finna lösningar på i förväg, andra blir inte tydliga förrän under studiens gång. Intentionen har dock varit att studien skulle genomföras utifrån Vetenskapsrådets forskningsetiska principer för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning.13 Detta innebär att fyra olika huvudkrav ska uppfyllas: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. I båda församlingarna har kontakten först tagits med kyrkoherdarna. De har sedan bjudit in mig för att träffa delar av personalen för att beskriva projektet. Vid detta tillfälle har jag så långt jag har kunnat förutse beskrivit förutsättningarna för projektet och möjliga komplikationer. Jag har också öppnat för möjligheten att inte delta i projektet. På detta sätt har jag sökt uppfylla informations- och samtyckeskravet. Jag har också beskrivit konfidentialitetskravet. De har fått reda på att alla intervjuade kommer att vara avidentifierade (namnen i texten är fingerade), samt att församlingarnas namn inte kommer att vara utsatta. Samtidigt har jag pekat på svårigheten med konfidentialitetskravet i en liten miljö som Svenska kyrkan. Det behövs ofta inte så stor kunskap för att det ska gå att gissa vilka

12

församlingar det gäller. Det behövs heller inte så stor kunskap och fantasi för att förstå eller gissa vem en viss – om än avidentifierad – intervjuad person är. Nyttjandekravet har också berörts, det vill säga ingenting i studien kommer att användas för andra ändamål än denna studie. Genom intervjuerna om ”vad”, ”hur” och ”varför” blir olika motiv för barnverksamheten synliga hos de intervjuade. Jag menar dock att det finns så stora likheter mellan dem att det är rimligt att kunna slå ihop olika motiv och sedan också benämna dem på samma sätt, det vill säga det går att se mönster mellan motiven som gör att det är möjligt att reducera antalet till två huvudmotiv. När jag gör det tar jag hjälp av Johan Asplund och hans användande av begreppet tankefigur. I boken Teorier om framtiden beskriver han tankefiguren som en mellannivå mellan bas och överbyggnad. En tankefigur är med andra ord den bild eller det mönster som en viss diskurs tar sin utgångspunkt i. Två diskurser är – hur olika de än kan förefalla – varianter av en och samma diskurs, om de återgår på identiska tankefigurer. Omvänt är två diskurser – hur lika de än kan förefalla – självständiga eller inbördes obesläktade, om de återgår på vitt skilda tankefigurer. En grundläggande heuristisk tes blir sålunda: För varje diskurs måste man försöka fastställa, vilken eller vilka tankefigurer den återgår på; först härefter är diskursens innebörd preliminärt klarlagd /…/ Jag använder alltså uttrycket ”diskurs” därför att jag betraktar diskurserna som diskurser över tankefigurer.14 Det jag tar fasta på hos Asplund är inte hela teoribygget. Det jag kan ha hjälp av är hans resonemang kring hur en viss diskurs i till exempel en församling faller tillbaka på en mer grundläggande

13

Noter

1 Kyrkoordning 2010. 2 Kyrkoordning 2010, Första avdelningen, Inledning. 3 Tracy 2000, s. 99 ff. 4 Browning 1996. 5 Browning 1996, s. 47. 6 Browning 1996, s. 51 f. 7 Browning 1996, se t.ex. s. 8 ff., s. 36 eller s. 279 ff. 8 Geertz 2000, s. 3 ff. 9 Geertz 1991, s. 14 ff. 10 Se t.ex.: Kvale 1997. 11 Kvale 1997, s. 81 f. 12 Kvale 1997, s. 35 ff. 13 Se t.ex. Gustafsson, Hermerén & Petersson 2005. 14 Asplund 1979, s. 150. 15 Citat av intervjuade sker utan hänvisning till not för att inte tynga notapparaten med hänvisningar till ett material som inte är publicerat utan enbart finns hos författaren. 16 Jfr. Asplund 1979, s. 150 ff. 17 I dialog med barn – grund för Svenska kyrkans arbete bland barn 0–14 år. Kyrkoordningen citeras i förordet s. 7. Se för övrigt dokumentet i sin helhet. 18 Frostin 1970. 19 För vidare läsning se t.ex. Maltén 1986, s. 28 ff. samt 103 ff.

20 Frostin 1988, s. 29 f. 21 Frostin 1988, s. 85 ff. 22 Frostin 1988, s. 196. 23 Congregation for the Doctrine of the Faith, 1984. 24 Frostin 1988, s. 193. 25 Frostin 1988, s. 194. 26 Frostin 1988, s. 194. 27 Frostin 1988, s. 194. 28 Frostin 1988, s. 194 f. 29 Frostin 1988, s. 195. 30 Frostin 1988, s. 196. 31 Frostin 1988, s. 30 ff. 32 Frostin 1988, s. 49. 33 Frostin 1988, s. 50. 34 Frostin 1988, s, 52. 35 Frostin 1988, s. 52. 36 Frostin 1988, s. 54 f. 37 Mwoleka, C., citerad i Frostin 1988, s. 55. 38 Frostin 1988, s. 57 ff. 39 Frostin 1988, s. 62 ff. 40 Kijanga, P., citerad i Frostin 1988, s. 66. 41 Kijanga, P., citerad i Frostin 1988, s. 66 f. 42 Frostin 1988, s. 85. 43 Frostin 1988, s. 87.

105

44 Frostin 1988, s. 151. 45 Frostin 1988, s. 137. 46 Frostin 1988, s. 139. 47 Frostin 1988, s. 140 f. 48 Frostin 1988, s. 142. 49 Boesak, A., i Frostin 1988, s. 153. 50 Boesak, A., citerad i Frostin 1988, s. 153. 51 Jeanrond 1996, s. 16. 52 Jeanrond 1996, s. 16 ff. 53 Jeanrond 1996, s. 16f. 54 Jeanrond 1996, s. 17. 55 Jeanrond 1996, s. 23 f. 56 Jeanrond 1996, s. 89. 57 Jeanrond 1996, s. 89. 58 Jeanrond 1996, s. 89. 59 Jeanrond 1996, s. 25. 60 Jeanrond 1996, s. 25 ff. 61 Jeanrond 1996, s. 32. 62 Jeanrond 1996, s. 35. 63 Jeanrond 1996, s. 92. 64 Jeanrond 1996, s. 93. 65 Jeanrond 1996, s. 98 ff. 66 Jeanrond 1996, s. 37. 67 Jeanrond 1996, s. 99. 68 Jeanrond 1996, s. 86.

69 Se rubrik: ”Vad” i stadsförsamlingen. 70 Se rubrik: ”Varför” i landsbygdsförsamlingen. 71 Korczak 2002, s. 63. 72 Almén, Furenhed & Hartman 1994, s. 9 ff. 73 Larsson 2009, s. 85. 74 För vidare läsning om en relaterad fråga, nämligen skolans undervisning som ett sätt att i någon mån ”likrikta” människor för att en gemenskap ska underlättas, se Säfström 2005. 75 Se t.ex. rubrik: ”Vad” i stadsförsamlingen. 76 Se t.ex. Almén, Edgar: ”Gudsmötet i den andres annorlundaskap”. 77 Se rubrik: ”Varför” i stadsförsamlingen. 78 Se rubrik: ”Varför” i landsbygdsförsamlingen. 79 Frostin 1988, s. 49 f. 80 Se rubrik: ”Vad” i stadsförsamlingen. 81 Konventionen om barnets rättigheter 2006. 82 Se rubrik: ”Vad” i landsbygdsförsamlingen. 83 Jeanrond 1996, s. 34 ff. 84 Jeanrond 1996, s. 89.

106

Käll- och litteraturlista

Intervjuer De 16 intervjuerna (8 i varje församling) har alla gjorts i respektive församlings lokaler. Varje intervju har tagit mellan en och två timmar i anspråk. Materialet återfinns i original hos författaren.

Otryckta källor Hänvisning i not sker med författarnamn och titel. Almén, Edgar: ”Gudsmötet i den andres annorlundaskap”. Föreläsning vid prästmötet den 20–21/9 2006 i Linköpings stift. Congregation for the Doctrine of the Faith. http://www.vatican.va/roman_curia/congregations/cfaith/documents/rc_con_ cfaith_doc_19840806_theology-liberation_en.html (101111).

Tryckt material Almén, Edgar & Furenhed, Ragnar & Hartman, Sven G. (1994). Att undervisa om religion, livsfrågor och etik i skolan (Skapande vetande 26). Linköping: Linköpings universitet, Lärarutbildningen. Asplund, Johan (1979). Teorier om framtiden. Stockholm: Liber förlag. Browning, Don S. (1996). A Fundamental Practical Theology. Descriptive and Strategic Proposals. Minneapolis: Fortress Press. Frostin, Per (1970). Politik och hermeneutik. En systematisk studie i Rudolf Bultmanns teologi med särskild hänsyn till hans luthertolkning. Lund: CWK Gleerup. Frostin, Per (1988). Liberation Theology in Tanzania and South Africa. A First World Interpretation (Studia Theologica Lundensia 42). Lund: Lund University Press. Geertz, Clifford (2000). The Interpretation of Cultures. New York: Basic Books. Geertz, Clifford (1991). ”Tjock beskrivning. För en tolkande kulturteori”. Häften för kritiska studier, 1991:3, s. 13–34. Gustafsson, Bengt & Hermerén, Göran & Petersson, Bo (2005). Vad är god forskningssed? Synpunkter, riktlinjer och exempel (Vetenskapsrådets rapportserie, Rapport 1). Stockholm: Vetenskapsrådet.

107

I dialog med barn – grund för Svenska kyrkans arbete bland barn 0–14 år. Uppsala: Svenska kyrkans församlingsnämnd, 2004. Jeanrond, Werner G. (1996). Kristen kallelse (Tro och Tanke 1996:4). Uppsala: Svenska kyrkans forskningsråd. Konventionen om barnets rättigheter. Regeringskansliet, 2006. Korczak, Janusz (2002). Barnets rätt till respekt. Stockholm: Natur och Kultur. Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Kyrkoordning. Med angränsande lagstiftning för Svenska kyrkan. Stockholm: Verbum, 2010. Larsson, Rune (2009). Samtal vid brunnar. Introduktion till religionspedagogikens teori och didaktik. Lund: Arcus. Maltén, Arne (1986). Vad är kunskap? Malmö: Liber Förlag. Säfström, Carl Anders (2005). Skillnadens pedagogik. Nya vägar inom den pedagogiska teorin. Lund: Studentlitteratur. Tracy, David (2000). The Analogical Imagination. Christian Theology and the Culture of Pluralism. New York: Crossroad.

108

Seri ered akt ö r: An n e- Lo uis e E rik s so n 1. Cecilia Wejryd, Svenska kyrkans syföreningar 1844–2003. Stockholm: Verbum 2005. 2. Björn Ryman et al., Nordic Folk Churches: A Contemporary Church History. Grand Rapids, Mich.: Eerdmans 2005. 3. Göran Gunner (red.), På spaning … från Svenska kyrkans forskardagar 2005. Stockholm: Verbum 2006. 4. Charlotte Engel, Svenska kyrkans sociala arbete – för vem och varför? En religionssociologisk studie av ett diakonalt dilemma. Sköndalsinstitutets skriftserie 26, 2006. 5. Göran Gunner (red.), Människa är ditt namn – om mänskliga rättigheter, mänsklig värdighet och teologi. Stockholm: Verbum 2007. 6. Kajsa Ahlstrand och Göran Gunner (red.), Guds närmaste stad? En studie om religionernas betydelse i ett svenskt samhälle i början av 2000-talet. Stockholm: Verbum 2008. 7. Elisabeth Gerle (red.), Luther som utmaning – Om frihet och ansvar. Stockholm: Verbum 2008. 8. Anne-Louise Eriksson (red.), På spaning … från Svenska kyrkans forskardagar 2007. Stockholm: Verbum 2008. 9. Hanna Stenström (red.), Allvarligt talat. Om predikan. Stockholm: Verbum 2008. 10. Elisabeth Gerle, Farlig förenkling. Om religion och politik utifrån Sverigedemokraterna och Humanisterna. Nora: Nya Doxa 2010. 11. Hanna Stenström (red.), På spaning … från Svenska kyrkans forskardagar 2009. Stockholm: Verbum 2010. 12. Ninna Edgardh, Gudstjänst i tiden. Gudstjänstliv i Svenska kyrkan 1968–2008. Lund: Arcus 2010. 13. Niclas Blåder (red.), Och han tog dem i famnen … Texter om barn i kyrka och teologi. Uppsala: Svenska kyrkans forskningsenhet 2011. http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=656110 14. Mikael Larsson, I begynnelsen var barnet. En läsning av 1 och 2 Mosebok. Uppsala: Svenska kyrkans forskningsenhet 2011. http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=656110 15. Arne Fritzson, Omvänd dig och bli som ett barn och lägg bort det barnsliga. Uppsala: Svenska kyrkans forskningsenhet 2011. http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=656110 16. Niclas Blåder, Barnen i Svenska kyrkan. Teologiska reflektioner om en kyrklig praktik. Stockholm: Verbum 2011.

109

110

står det i kyrkoordningen. Men vad betyder det i praktiken? Vilka möjligheter ligger i mötet med de tusentals barn mellan 0 och 13 år som sker varje år? Genom intervjuer med tre olika målgrupper i två svenskkyrkliga församlingar: anställda, förtroendevalda samt föräldrar belyser och diskuterar Niclas Blåder olika aspekter av Svenska kyrkans verksamhet för barn. Hur ser verksamheten ut i dag? Vilken teologisk grund har man för arbetet med barn, och hur utvärderas det? Resultaten av intervjuerna är viktig kunskap för alla i Svenska kyrkans församlingar. Barnen i Svenska kyrkan – teologiska reflektioner om en kyrklig praktik vänder sig till dig som på olika sätt arbetar med eller för barn i församlingen.

Niclas Blåder BARNEN I SVENSKA KYRKAN

Barnen ska ha en särställning i Svenska kyrkan,

Niclas Blåder är präst och forskare vid kyrkokansliet i Uppsala.

Verbum

Barnen i Svenska kyrkan teologiska reflektioner om en kyrklig praktik

Niclas Blåder