BIBEL för barn
för barn
TEXT
Karin Karlberg
Inga Wernolf
Lisa Östh
ILLUSTRATIONER
Ulf Löfgren
TEXTBEARBETNING
Solveig Samnegård
Gamla testamentet
Skapelsen
Det var alldeles tyst. Det var alldeles tomt.
I allt det tomma blåste en vind, Guds vind.
Och Gud började skapa.
Gud sa: ”Ljus, bli till!”
Och det blev ljust.
Gud såg att det var bra.
Gud kallade ljuset för dag och mörkret för natt.
Gud sa: ”Ett himlatak!”
Och det blev ett himlatak. En blå himmel över jorden.
Gud sa: ”Fast mark på jorden! Fast mark med sjöar och hav runt omkring!”
Och så blev det.
Nu fanns himlen och jorden med hav och sjöar, men allt var inte färdigt.
8
Gud sa: ”Gräs och blommor och träd!” Och jorden började grönska. Grässtrån sköt upp ur marken, blommor började slå ut och träden sträckte sina grenar mot himlen.
Gud såg på gräset, på blommorna och på träden. Och Gud såg att det var bra.
Gud sa: ”Sol och måne och stjärnor!” Och Gud skapade solen att lysa om dagen och månen om natten tillsammans med alla stjärnorna.
Nu fanns himlen och jorden med sjöar och hav. Nu fanns gräs och blommor och träd. Nu fanns sol och måne och stjärnor, men allt var ändå inte färdigt.
Gud sa: ”Fiskar som vimlar i vattnet!
Fåglar som flyger över jorden!”
Och Gud skapade de stora havsdjuren och de små fiskarna och alla slags fåglar.
Fiskarna vimlade i vattnet och fåglarna flög över jorden, men allt var ändå inte färdigt.
Gud sa: ”Boskapsdjur och kräldjur och vilda djur!”
Och boskapsdjuren och kräldjuren och alla de vilda djuren började leva på jorden.
Nu fanns himlen och jorden med sjöar och hav. Nu fanns gräs och blommor och träd. Nu fanns sol och måne och stjärnor och fiskar och fåglar och alla andra djur.
Då skapade Gud människan.
Gud sa: ”Människor!
Människor som liknar mig!”
Och Gud skapade människor och välsignade dem.
Gud gav dem av sin kraft, för de skulle ta hand om skapelsen.
Gud såg på skapelsen. Gud såg på allt som var skapat och såg att det var bra. Allt hade en egen plats och allt hörde ihop.
Sedan kom en särskild dag. Den dagen skulle ingenting skapas, den skulle vara en helgdag. Då vilade Gud.
Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Stöveln som bars i striden, och manteln som fläckats i blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld. Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.
Nya testamentet
Ängeln kommer till Maria
I den lilla staden Nasaret bodde det en flicka som hette Maria. Där bodde också Josef. De skulle snart gifta sig. En helt vanlig dag stod plötsligt ängeln Gabriel i Marias hus.
Maria blev mycket rädd, men ängeln sa: ”Var inte rädd, Maria. Herren är med dig. Du ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes son.”
”Hur ska det gå till?” undrade Maria. ”Jag har ju aldrig varit tillsammans med någon man.”
Men ängeln svarade henne: ”Gud ska vara med dig, och barnet är Guds egen son. Din släkting Elisabet väntar också barn, fast hon är gammal. Ingenting är omöjligt för Gud.”
Då sa Maria: ”Jag vill göra som Gud vill. Det får bli som du har sagt.”
136
Josefs dröm
När Josef fick veta att Maria väntade barn, förstod han att hon inte kunde bli hans fru. Det var ju inte hans barn.
Då kom Herrens ängel till honom i en dröm och sa: ”Josef, var inte rädd för att gifta dig med Maria. Barnet som hon väntar
är Guds son, och du ska ge honom namnet Jesus. Det betyder: Gud räddar. Gud ska rädda sitt folk från deras synder.”
När Josef vaknade, gjorde han som ängeln hade sagt till honom och gifte sig med Maria.
137
Jesus föds
Vid den här tiden befallde kejsar Augustus i Rom att alla människor i hans stora rike skulle betala skatt. De måste skattskriva sig i den stad eller by som deras släkt en gång kom ifrån. Josef måste därför gå den långa vägen från Nasaret i Galileen till staden Betlehem i Judeen för att skattskriva sig tillsammans med Maria.
Maria skulle snart föda sitt barn. Hon blev mycket trött av den långa resan.
När de äntligen kom fram till Betlehem, var värdshuset redan överfullt av människor. Josef och Maria var fattiga. De fick bo i stallet, där oxen och åsnan hade sin plats.
Medan de var där, var tiden inne för Maria att föda. Och hon födde sin son och lindade honom och lade honom i en krubba.
Samma natt vaktade några herdar sina får på ängarna utanför Betlehem. Då blev himlen ljus som på dagen, och en ängel stod framför dem. Herdarna blev mycket förskräckta.
Men ängeln sa: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Betlehem. Han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”
Plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor skara änglar, som sjöng lovsång till Gud:
Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen, sa herdarna till varandra: Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.”
141
De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det, berättade de vad änglarna hade sagt till dem om detta barn. Alla som hörde det blev häpna över vad herdarna sa. Maria tog allt detta till sitt hjärta och tänkte
mycket på vad det kunde betyda.
Herdarna vände tillbaka till sina får och tackade Gud för vad de hade fått höra och se. Allt var så som änglarna hade sagt.
Maria och Josef gav sin pojke namnet Jesus, precis som ängeln hade sagt.
De visa männen
När Jesus hade fötts i Betlehem, kom några stjärntydare, visa män från Österns länder, till Jerusalem. De kom ridande på sina kameler och stannade vid kung Herodes slott.
”Var finns judarnas nyfödde kung?” undrade de. ”Vi har sett en ny stjärna på himlen. Det betyder att en kung är född. Nu har vi kommit för att ge honom våra gåvor.”
När kung Herodes hörde detta, blev han rädd. Han samla-
143
de ihop alla lärda män, som visste vad som stod i de gamla skrifterna. Sedan frågade han dem var Messias, kungen, skulle födas.
De svarade: ”I Betlehem i Judeen, för så sa profeten.”
Då kallade Herodes i all hemlighet till sig stjärntydarna, och han förhörde dem noga om hur länge de hade sett stjärnan. Sedan skickade han dem till Betlehem.
”Fortsätt dit och ta noga reda på allt om barnet”, sa han. ”Låt mig få veta
när ni hittar honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.”
Stjärntydarna gav sig genast i väg. Stjärnan gick före dem på himlen och visade vägen. Till sist stannade den över stallet, där barnet var. När de såg att stjärnan stannat, blev de glada. De gick in i huset, och där fann de barnet och hans mor Maria. De bugade sig djupt och föll ner på knä framför barnet. De öppnade sina skattkistor och räckte fram gåvor: guld, rökelse och myrra.
I en dröm sa Gud åt dem att de inte skulle vända tillbaka till Herodes. Därför tog de en annan väg hem till sitt land.
Symeon och Hanna
När den första sonen i en familj hade fötts, skulle hans far och mor gå till templet med sitt lilla barn för att tacka Gud och bära fram ett offer. Så gjorde också Josef och Maria.
I Jerusalem fanns då en gammal man som hette Symeon. Gud hade sagt honom att han inte skulle dö, förrän han hade sett Messias.
Nu gick Symeon till templet. Där mötte han Josef och Maria, som kom med barnet Jesus.
Symeon tog barnet i famnen och tackade Gud och sa: ”Herre, nu kan jag dö glad och trygg. Mina ögon har sett räddningen, som du har lovat alla folk.”
Josef och Maria blev mycket förvånade över allt som de fick höra om sin lilla pojke.
I templet fanns också Hanna, en gammal kvinna som älskade Gud. Just i den stunden kom hon fram till dem. Hon tackade och sjöng lovsång till Gud och berättade om barnet för alla som väntade på Messias.
145
Flykten till Egypten
Kung Herodes hade inte glömt vad stjärntydarna hade sagt om barnet i Betlehem. Han ville inte ha någon ny kung i sitt land. Därför tänkte han döda barnet.
Då visade sig Herrens ängel för Josef i en dröm.
Ängeln sa: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten. Stanna där tills jag säger till dig, för Herodes kommer att leta efter barnet. Han vill döda det.”
Josef steg genast upp. Han väckte Maria, och samma natt flydde de till Egypten. Där stannade de tills Herodes hade dött.
Ännu en gång visade sig Herrens
ängel för Josef i en dröm och sa: ”Stig upp och ta med dig barnet och Maria, och vänd tillbaka hem. De som ville döda barnet är nu själva döda.”
Så flyttade de tillbaka till sitt land. Men när Josef fick veta att kung Herodes son var kung i Judeen, vågade han inte bo där. I stället tog han med sig Maria och Jesus till staden Nasaret, som ligger i Galileen, och där fick Jesus växa upp.
Josef var snickare, och han lärde Jesus allt vad en snickare behöver kunna. Jesus fick också följa med Josef till synagogan, där man bad och firade gudstjänst. I byns skola fick han lära sig läsa och skriva.
146
Oroa er inte
Jesus fortsatte att tala till människorna:
”Var inte oroliga för vad ni ska äta eller dricka. Se på himlens fåglar! De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, men er far i himlen ger dem mat. Är inte ni värda mycket mer än de?
Och varför oroar ni er för kläder? Se på blommorna på ängen, hur de växer! De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens kung Salomo i all sin prakt hade så vackra kläder som de.
Er far i himlen vet att ni behöver allt detta. Var därför inte oroliga för vad som ska hända i morgon. Lita på Gud.”
164
Gyllene regeln
”Be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Bulta, så ska dörren öppnas för er.
Finns det någon bland er som ger sitt barn en sten när det ber om bröd eller en orm när det ber om en fisk? Om nu ni förstår att ge era barn goda gåvor, ska då inte er far i himlen ge det som är gott åt dem som ber?
Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem.”
Huset på berggrunden
Jesus slutade sitt tal med dessa ord:
”Den som hör på mig och gör som jag säger är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset. Men huset rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund.
Den som hör på mig men inte gör som jag lärt er är som en dåre som byggde sitt hus på sand. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus. Då rasade huset och raset blev stort.”
165
Jesus och barnen
Många mammor och pappor hade hört Jesus tala om Gud och sett hur han hjälpte människorna. Därför kom de till honom med sina barn och ville att han skulle välsigna dem. Men lärjungarna tyckte inte att Jesus hade tid med en massa barn.
De körde bort dem och sa: ”Här får ni inte vara!”
När Jesus såg det, blev han arg och sa till lärjungarna: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”
Och han tog upp dem i famnen och välsignade dem.
166
INNEHÅLL
Gamla testamentet
Skapelsen • 8
Edens lustgård • 13
Noa och den stora översvämningen • 15
Abraham och Sara • 18
Isak och Rebecka • 21
Bröderna Esau och Jakob • 24
Jakobs dröm • 27
Jakob och Rakel • 28
Jakob flyr från Laban • 30
Jakobs kamp • 32
Jakob och Esau möts • 33
Josef och hans bröder • 34
Josef blir såld • 36
Josef kommer till Egypten • 38
Josef tyder drömmar • 39
Josef hos Farao • 40
Josefs bröder far till Egypten • 43
Bröderna kommer hem • 46
Josef tar emot sina bröder • 48
Silverbägaren • 50
Josef förlåter sina bröder • 52
Israels folk får det svårt i Egypten • 54
En mor räddar sitt barn • 56
Mose flyr • 58
Mose får ett uppdrag • 59
Mose kommer tillbaka till Egypten • 61
Mose och Aron hos kungen • 63
Olyckor drabbar Egypten • 64
Den största olyckan • 66
Israels folk lämnar Egypten • 68
Vandringen genom Sävhavet • 70
Kött och bröd i öknen • 72
Mose på berget Sinai • 74
Guds bud • 76
Guldkalven • 78
Nya stentavlor • 80
Guds boning – Guds tält • 82
Aron och hans söner blir präster • 85
Spejarna • 86
Fyrtio år i öknen • 87
Vatten ur klippan • 88
Kopparormen • 89
Mose dör • 90
Josua leder folket • 91
258
Jerikos murar faller • 92
Kanaans land • 94
Rut • 96
Samuel – Guds profet • 98
Saul blir kung • 100
Saul och David • 101
David och Goljat • 103
David och Jonatan • 106
David låter Saul slippa undan • 107
Kung David • 108
Psalmer av David • 109
En sång om tryggheten hos Gud • 109
Gud finns alltid hos oss • 110
En lovsång till Gud • 111
Kung Salomo • 112
Drottningen av Saba besöker
Salomo • 114
Salomos ordspråk • 116
Profeten Elia • 118
Elia och Baals profeter • 120
Daniel och hans vänner • 122
Den brinnande ugnen • 123
Daniel i lejongropen • 124
Profeten Jona • 126
Guds profeter Jeremia och Jesaja • 130
Nya testamentet
Väntan på Messias • 134
Löftet om Johannes • 135
Ängeln kommer till Maria • 136
Josefs dröm • 137
Maria hälsar på Elisabet • 138
Johannes föds • 139
Jesus föds • 141
De visa männen • 143
Symeon och Hanna • 145
Flykten till Egypten • 146
Jesus i templet • 147
Johannes döparen • 148
Jesus döps • 149
Jesus frestas • 152
259
Jesus i Nasarets synagoga • 153
Jesus kallar sina lärjungar • 154
Bröllopet i Kana • 156
En lam man får hjälp • 157
Jesus och Jairos dotter • 158
Jesus botar officerens tjänare • 159
Stormen • 160
Jesus och Johannes • 161
Bergspredikan • 162
Älska era fiender • 163
Så ska ni be • 163
Oroa er inte • 164
Gyllene regeln • 165
Huset på berggrunden • 165
Jesus och barnen • 166
Vem är störst i himmelriket? • 167
Vad får man göra på vilodagen? • 168
Älska din medmänniska • 170
Tre liknelser • 172
Det förlorade fåret • 173
Det förlorade myntet • 173
Den förlorade sonen • 174
Brödet och fiskarna • 176
Jesus går på vattnet • 178
Livets bröd • 179
Liknelsen om festen • 181
Du är Messias • 182
Jesus på härlighetens berg • 183
Lärjungarna som ville ha den bästa platsen • 184
Den gode herden • 185
Jesus botar tio sjuka • 187
Den blinde Bartimaios • 188
Tullmannen Sackaios • 190
Marta och Maria • 192
Lasaros • 193
Marias dyrbara balsam • 195
Jesus rider in i Jerusalem • 196
Jesus i templet • 198
Svåra tider väntar • 200
Översteprästerna beslutar att
döda Jesus • 201
Lärjungarna förbereder påskmåltiden • 202
Jesus tvättar lärjungarnas fötter • 204
Sista måltiden tillsammans • 206
Den första nattvarden • 207
Petrus lovar att inte överge Jesus • 208
Jesus i Getsemane trädgård • 209
Petrus sviker Jesus • 211
Jesus förhörs av rådet • 212
Jesus hos Pilatus • 213
Judas ångrar sig • 215
Jesus och rövaren • 216
Jesus dör • 217
Jesus läggs i en grav • 218
Den tomma graven • 219
Jesus lever! • 220
På vägen till Emmaus • 221
Jesus visar sig för fler • 223
260
Tomas tvivlar • 224
Jesus möter lärjungarna vid
Galileiska sjön • 225
Jesus och Petrus • 228
Jesu himmelsfärd • 229
Hjälparen kommer • 230
Stefanos • 232
Saul • 233
Saul reser till Damaskus • 234
Ananias hjälper Saul • 236
Saul berättar om Jesus • 237
Saul hette också Paulus • 239
Paulus möter Lydia • 240
Slavflickan som kunde spå • 241
Undret i fängelset • 243
Från land till land • 245
Paulus i Athen • 246
Tillbaka till Jerusalem • 248
Paulus tas till fånga • 249
Resan till Rom • 250
Brev till församlingarna • 252
Paulus brev till de kristna i Rom • 252
Paulus brev till församlingen i Korinth • 253
Johannes brev • 253
Hemma hos Gud • 254
261
© 1995 Författarna och Verbum AB
Omslag och illustrationer: Ulf Löfgren
Formgivare: Inga-Britt Liljeroth
Redaktion: Birgitta Axelsson och Gillis Simonsson
i samarbete med referenspersoner och sakgranskare
Andra upplagans bearbetade form: Åsa Ulfvebrand
Tredje upplagans bearbetade omslag: Maria Svedberg
Tredje upplagan, första tryckningen
Tryck: STIGE, Italien 2016
ISBN 978-91-526-3335-9
Verbum AB, Box 22543, 104 22 Stockholm
Tel 08-743 65 00
www.verbum.se
ISBN 978-91-526-3335-9
9 789152
633359