9789152633281

ommarlandet

”För familjer som mist ett barn, att läsa tillsammans, måste den vara till stor hjälp.”

Birgitta Petri

ISBN 978-91-526-3328-1

9 789152 633281

Eyvind Skeie

Att förlora ett barn, genom olycka eller sjukdom, är något av det svåraste som kan hända oss. Den norske prästen Eyvind Skeie fick ett telefonsamtal från sin gode vän Anders Færevåg, som förlorat sin lilla dotter Ingvil.

Efter det samtalet satte han sig ner och skrev om Den Mörka Dalen, om Tröstens Ängel och Sommarängen, men framförallt om Han Som Alltid Väntar, han som säger välkommen när alla andra måste ta farväl. Efter en tid satte sig Anders ner och tecknade illustrationer till Eyvinds berättelse. Så kom boken om Sommarlandet till.

ommar˜ landet Eyvind Skeie

Eyvind Skeie

Sommarlandet En berättelse om hopp och tröst

Illustrationer Anders Færevåg

52633281_Titelsida_sid 3.indd 1

2015-03-16 09:48:19

Tredje upplagan, femte tryckningen Originalets titel: Sommerlandet © Eyvind Skeie, Lutheer Forlag A/S, Norge 1985 © EFS-förlaget 1986 © Verbum Förlag 1992 Svensk översättning: Ingrid Sundin Omslag: Lars Rudebjer Omslagsbild och illustrationer: Anders Færevåg Tryck: Drukarnia Dimograf Sp.zo.o., Polen 2018 ISBN 978-91-526-3328-1 Verbum AB, Box 22543, 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 verbum.se

Förord Det är en kall och snöig januarikvälL Telefonen ringer och jag hör att det är Anders.

För en del år sedan, när vi båda var studenter, höll vi ihop. N u har åren gått, vi har bosatt oss på var sitt håll och har inte haft kontakt med varandra så ofta.

Anders bor med sin familj på ön R0v~r utanför Haugesund på Norges västkust. Där arbetar han som frilanstecknare och lärare. Han och hans hustru Marit har fått tre barn.

J ag hör genast på hans röst att någonting är på tok.

Lugnt förklarar han vad som hänt.

Det var för två dagar sedan. Femåriga Ingvil hade på förmiddagen varit ute ensam och åkt pulka i snön.

Troligen hade farten blivit för hög, så att hon kanat ut över ett stup och hamnat bland stenarna nere vid stranden. Där hade de funnit Ingvil.

Läkare och räddningshelikopter kom till platsen, men livet kunde inte räddas. Ingvil var död. Kvar fanns en sargad familj som tillsammans skulle göra det tyngsta av alla arbeten: leva sig igenom sorgen över ett förlorat barn, ett olevt liv, en dotter och en syster som inte längre skulle fylla familjens dagar med sin närvaro.

Jag tänker på mina egna b(lrn och på den rädsla som alla vi föräldrar säkert känt många gånger, fruktan för att mista dem, för att de skall slitas bort ifrån oss.

Jag ser för mig några av de ögonblick som jag upplevt i min prästgärning, ögonblick av sorg och chock som gjorde orden fattiga och tomma.

Anders frågar mig om jag vet om någon dikt eller berättelse, något som de kan dela med Ingvils syskon och som kan hjälpa dem att sätta ord på både sorgen och det hopp som vi har gemensamt.

Jag känner att jag vill försöka skriva något. Att det finns kraft i tron och i fantasin. J ag försöker skriva om ett oskuldsfullt barn som vandrar i en mörk dal.

Det blir sent på natten, och jag har fortfarande lampan tänd. Jag vandrar i mörker i min berättelse. Så får jag syn på Han Som Allt~d Väntar. Det är han som säger välkommen när alla andra måste ta farväl. Då får det hela ordning och sammanhang.

Dagen därpå skickar jag berättelsen med post till familjen på Remer. J ag hoppas att orden kan hjälpa dem några steg på sorgens nödvändiga vandring.

På påskdagen läses berättelsen i radio. Brev och telefonsamtal strömmar in. Berättelsen kopieras och skickas ut till människor i sorg.

När våren kommer sätter Anders sig ner och ritar illustrationer till den här boken. Jag tror att han på så sätt fullbordar något inom sig själv.

Så kommer berättelsen om Sommarlandet till.

Jag hoppas att den skall bli läst av någon som kanske behöver lite hjälp för sin vandring genom sorgens landskap.

Oslo i januari 1986 Eyvind Skeie

lNCiVIL

2219-79

1711-85

J

ag vet inte hur jag skall bära mig åt för att berätta detta, för det är inte en saga, och ändå är det just en saga. Det har inte hänt, men det händer ändå hela tiden. Det handlar om någon som du känt, och ändå handlar det inte om någon som du känner.

Alldeles intill dig finns en dal som du inte ser. Du ser den inte förrän du kommer in i den, och när du kommit in i den vet du inte att du varit där förrän du inte är där längre.

Jag tänker på Den Mörka Dalen. Ibland kallas den Döden, men jag har alltid kallat den för Den Mörka Dalen. Det gör jag därför att den är något du måste gå igenom, och när du har gått igenom den är du inte längre sådan som din pappa och mamma, dina bröder och systrar, grannar och vänner kommer ihåg dig. Du blir annorlunda i Den Mörka Dalen, och jag vill gärna berätta lite för dig om det.

9

Den Mörka Dalen finns alldeles intill dig hela tiden, du ser den bara inte. Du ser inte Den Mörka Dalen förrän just när du skall gå in i den, och det händer när du dör.

Det är lite svårt att förklara, men de som dör tar liksom ett steg åt sidan, och så är de strax i Den Mörka Dalen. De kan inte bestämma om de vill gå där·eller inte, och ingen kan hämta dem tillbaka från Den Mörka Dalen. Stigarna i Den Mörka Dalen går bara åt ett håll, och du kan inte vända och gå tillbaka när du väl kommit in.

10

ommarlandet

”För familjer som mist ett barn, att läsa tillsammans, måste den vara till stor hjälp.”

Birgitta Petri

ISBN 978-91-526-3328-1

9 789152 633281

Eyvind Skeie

Att förlora ett barn, genom olycka eller sjukdom, är något av det svåraste som kan hända oss. Den norske prästen Eyvind Skeie fick ett telefonsamtal från sin gode vän Anders Færevåg, som förlorat sin lilla dotter Ingvil.

Efter det samtalet satte han sig ner och skrev om Den Mörka Dalen, om Tröstens Ängel och Sommarängen, men framförallt om Han Som Alltid Väntar, han som säger välkommen när alla andra måste ta farväl. Efter en tid satte sig Anders ner och tecknade illustrationer till Eyvinds berättelse. Så kom boken om Sommarlandet till.

ommar˜ landet Eyvind Skeie