9789152630921

En väg till livsmod och tillit vänder sig till dig som söker efter en andlighet som fungerar i vardagen.

Eva Cronsioe är präst i Svenska kyrkan.Thomas Ericson är pastor i Equmeniakyrkan. De leder kurser kring Frälsarkransen. … en varm, öppen och brukbar manual. Tack.

En väg till livsmod och tillit Möt kristen tro med Frälsarkransen

Med radbandet Frälsarkransen som redskap inbjuds du till ett möte mellan kristen tro och dina egna erfarenheter av livet. Varje pärla i kransen berättar något om våra mänskliga villkor – om förundran, kärlek och hopp, men även om ökentider, kamp och mörker. Genom att vandra från pärla till pärla får du möjlighet att reflektera över ditt liv och pröva trons livshållning i praktiken. Författarna vill visa på en tro som bejakar livet utan att förneka dess mörka sidor och som ger mod att möta varje ny dag med förtröstan.

Maria Küchen, författare

… en intressant och givande genomgång av den kristna tron från ett lite annorlunda perspektiv.

Anna Ehde Malmberg, Bibliotekstjänst

Werner G. Jeanrond, professor of Divinity University of Glasgow

Eva Cronsioe Thomas Ericson

Den kristna tron kräver alltid nya vägar – här finns en bra väg!

En väg till livsmod och tillit Möt kristen tro med Frälsarkransen Eva Cronsioe Thomas Ericson

En väg till livsmod och tillit Möt kristen tro med Frälsarkransen

Martin Lönnebo, född 1930, präst, biskop i Linköpings stift 1980 –1995 och författare. Boken Frälsarkransen och radbandet gavs ut första gången på Verbum 1996. Boken En väg till livsmod och tillit. Möt kristen tro med Frälsarkransen är skriven utifrån ett fortsatt arbete kring ursprungstanken med Frälsarkransen. Övriga produktioner, se sist i boken.

Första upplagans fjärde tryckning © 2007 Eva Cronsioe, Thomas Ericson och Verbum AB © Övriga texter återgivna med tillstånd från respektive upphovsman Frälsarkransen™2008: Verbum AB Upphovsman till Frälsarkransen: Martin Lönnebo © Omslagsbild Nathan Bilow/Getty Images © Bilderna på pärlorna mow ab Formgivning Jens Magnusson Tryck GPS Group, Slovenien 2018 isbn 978-91-526-3092-1 Verbum ab, Box 22543, 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 verbum.se Frälsarkransen är ett varumärke som marknadsförs av Verbum AB. Mer information om Frälsarkransen finns på www.fralsarkransen.se

Eva Cronsioe Thomas Ericson

En väg till livsmod och tillit Möt kristen tro med Frälsarkransen

Tystnadspärlorna

Gudspärlan

Jagpärlan

Uppståndelsepärlan

Doppärlan

Nattpärlan

Ökenpärlan

Bekymmerslöshetspärlan

Hemlighetspärlorna Kärlekspärlorna

Innehåll Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 På lekfullt allvar. En introduktion till Frälsarkransen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Gränslöst nära. Gudspärlan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Leva lyssnande. Tystnadspärlorna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 Se människan! Jagpärlan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 Buren för att bära. Doppärlan/Överlåtelsepärlan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 När livet är öken. Ökenpärlan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 Det befriande nuet. Bekymmerslöshetspärlan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 Kärlekens väg. De två kärlekspärlorna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 Närmast hjärtat. Hemlighetspärlorna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 Mitt i mörkret. Nattens och dödens pärla. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135 Liv – trots allt. Uppståndelsepärlan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 Alltid hemma – alltid på väg. Åter hos Gudspärlan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167

Appendix Berättelser och texter från Bibeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 Böcker och artiklar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 Hjälp att »landa« . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 Skriv dagbok med Frälsarkransen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205 Böcker och annat material utgivna i Frälsarkransens anda . . . . . . . . . 206

6

Förord »En väg till livsmod och tillit« är en titel som berättar något om hur vi som har skrivit den här boken förstår kristen tro. Men den berättar också om vår egen längtan efter mod att leva. Boken du just nu håller i din hand är därför inte någon lärobok. Den är inte ett färdigt paket av uppfattningar som du måste tillägna dig. Den är ett slags reserapport från en väg som vi författare själva försöker gå, och den är en inbjudan till dig som läsare att gå med en bit och utforska den kristna tron i den takt som är din.

När man är på väg kan det vara bra att ha någon att samtala med.

Just så önskar vi att du ska se på våra texter: som en inbjudan till dialog. Då finns det utrymme att både hålla med och säga emot, att få »aha-upplevelser« och att lyfta på hatten inför det man inte förstår och gå vidare. Vi som skriver har med oss våra livserfarenheter, vår teologiska kunskap och våra rötter i de kyrkor där vi är verksamma, Svenska Missionskyrkan och Svenska kyrkan.

7

Men framför allt är vi människor som kämpar med livet precis som alla andra, och som anar att Guds närvaro på något förunderligt sätt ändå tycks finnas där och kan bära och utmana oss. Därför känns det meningsfullt att bjuda in till samtal och till övning i det vi vill kalla för »praktisk andlighet«. För vår egen del har vi funnit att förre biskopen Martin Lönnebos lilla radband »Frälsarkransen« är ett ovärderligt hjälpmedel när man vill öva sig i att leva, be, handla och tro. Kransens pärlor ligger därför till grund för bokens struktur. Av bokens textmängd har vi skrivit ungefär hälften var, men står för innehållet tillsammans.

Vi önskar att boken ska inspirera till personligt övande i trons förhållningssätt. Om du har en Frälsarkrans – något vi rekommendera – kan du, om du vill, pröva att sätta dig med kransen i handen när du ska läsa ett kapitel, och göra »landa-övningen« som beskrivs på sidan 203 innan du börjar läsningen. I slutet av varje kapitel finns ytterligare en inbjudan att praktisera med Frälsarkransen i handen, genom reflektion och bön. Eftersom kristen tro framför allt är en vardagstro inbjuds du även att pröva trons förhållningssätt i praktisk handling i din egen vardag.

Det är vår erfarenhet att det livsnära samtalet med andra är en ovärderlig hjälp i sökandet efter en personlig livshållning. Kanske har du redan människor att samtala med om mötet mellan bokens texter och din egen livserfarenhet? Om inte, kanske du kan finna någon eller några att föra dialog med i en församling nära dig.

Att skapa och skriva en bok som den här är en lång process. I den processen har vi haft förmånen att ha ett antal människor omkring oss, som gett oss goda impulser och som utmanat och uppmunt-

8

rat oss. Ett särskilt tack vill vi rikta till deltagarna i frälsarkranskursen »En väg till livsmod och tillit« i vår hemkommun Vallentuna.

I samspelet med dem och ur de erfarenheter vi gjort gemensamt har mycket av bokens innehåll växt fram.

Vi vill också rikta ett stort och varmt tack till den referensgrupp som bokförlaget Verbum har samlat omkring oss; Sofia Camnerin, Werner Jeanrond, Carolina Johansson, Carina Öjermo, liksom vår redaktör Birgitta Axelsson. Deras engagemang och konstruktiva synpunkter har varit till stor hjälp och inspiration i vårt skrivande.

Vallentuna i adventstid 2006 Eva Cronsioe Thomas Ericson

PS. I slutet av boken finns ett appendix där du kan läsa mer om berättelserna och texterna från Bibeln som vi använder oss av och om böcker och artiklar som inspirerat oss. Där finns också en idé om att skriva dagbok med Frälsarkransen.

10

På lekfullt allvar En introduktion till Frälsarkransen En liten enkel krans av pärlor, kan den verkligen vara en »frälsarkrans«, en livboj att hugga tag i när tidens och vardagens kalla flod sveper iväg med oss? Vad förslår ett radband mot oron för framtiden eller de gnagande tvivlen på livets meningsfullhet? Kan en handfull pärlor hjälpa oss att lära känna Gud? I den här boken vill vi försöka. Med hjälp av Frälsarkransens pärlor ska vi leta oss in i den kristna trons grundläggande tankar och symboler, för att se om de kan bli till hjälp för oss som söker efter livsmod, tillit och tro. Att kransen är så nästan barnsligt enkel är snarast en fördel. När vi närmar oss trons värld kan vår förmåga till förundran visa sig vara en av de säkraste vägvisarna.

Ofta tänker vi på tro som ett krav på att hålla vissa religiösa läror för sanna. Att formulera vad kristendomen lär och tror har alltid

11

varit en viktig uppgift för den kristna kyrkan, både för att värna om det andliga arv som kyrkan har fått att förvalta och för att tolka tron i den egna samtidens termer. Detta är en ständigt pågående, gemensam och långsam process. Men som enskilda snubblar vi lätt på trosbekännelser och religiösa ord som känns otidsenliga och låsande. När trons uttrycksformer blir svåra att koppla till våra egna liv, kan det hända att de hindrar tron istället för att bli till hjälp.

Här försöker vi närma oss kristen tro från ett annat håll: som ett förhållningssätt till hela livet, att pröva och leva sig in i. Det kan vara som en lek, fast på djupaste allvar. Vi vill utforska den kristna tron som ett sätt att vara och handla, som man kanske inte främst resonerar sig fram till utan kan pröva och öva sig in i – och kanske rent av upptäcka att man redan befinner sig i. En viktig del av övandet sker i form av meditation och bön, både med ord och i tystnad.

Vi behöver också öva tillsammans med andra som vill vandra på trons väg. Tron är personlig, men ingen privatsak. Den kan växa i mötet och samtalet med någon eller några som delar samma längtan. Kyrkan är en sådan gemenskap av människor som lever, reflekterar, ber och övar sig i det förhållningssätt till Gud och livet som kallas kristen tro. Den är inte i första hand en institution eller organisation, utan en levande organism. Så började det hela en gång, med den gemenskap av människor som hade följt Jesus och hört honom säga: »Där två eller tre är tillsammans i mitt namn, där är jag mitt ibland er.«

12

Ur detta har under två tusen års historia institutioner, traditioner och strukturer växt fram, som vi kan känna både tacksamhet och stor tvekan inför. Det vi i dagligt tal kallar »kyrkan« är ofta just dessa yttre strukturer. Utan dem hade tron och traditionen aldrig burits vidare till oss, och samtidigt kan vi känna oss främmande inför dem och inför sådant som skett i kyrkans namn. »Kyrkan« upplevs inte sällan som ett hinder för tron, även den.

Här kan den enkla, lilla Frälsarkransen hjälpa oss med perspektivet igen: kyrkan är i grunden du och jag och alla som försöker leva sina liv i dialog med Gud och varandra, i dialog med Bibeln, traditionen och våra högst påtagliga livserfarenheter. »Kyrka« handlar om att vi behöver varandra som människor, för så tycks själva livet vara beskaffat. Från de första kristna och framåt har människor fått erfara att något kan hända när vi möts i uppriktighet och längtan – att tron blir till liv och inte bara till ord. Mitt i den mänskliga bristfälligheten kan Gud komma oss nära.

Då kan det hända att den tradition som först kändes så främmande istället går att se som ett tunt men skyddande skal kring ett levande innehåll. Ett levande innehåll som har erfarits och uttryckts på olika sätt i olika tider, av många generationer före oss. Men inga tidsbundna uttryck kan i sig själva fånga in hela sanningen. Det handlar ju om något som är större än allt vi kan föreställa oss, den dimension av tillvaron vi brukar kalla Gud. Och därför kan tron aldrig bestå av argument och dogmer i första hand. Kristen tro handlar i grunden om en relation, om ett förhållande till Gud och till varandra, som går att leva i.

13

Författaren P-O Enqvist berättar i en av sina böcker, »Lewis resa«, om hur han som skolpojke hemma i det fromma Västerbotten kunde bli alldeles överväldigad av de stora frågorna om Gud och världen. Ibland stegrades känslan till ren förtvivlan, så att han inte visste sig någon levandes råd. Hur kunde svaren som predikades i bönhuset vara så enkla att man nästan inte kunde tro, när själva frågorna var så oändligt svåra?

Då gick han ut och lade sig på rygg i en mjuk snödriva i den stjärnklara vinternatten. En snödriva som kunde kännas lika mjuk som mormors fårskinnsfäll. Där uppe såg han stjärnorna ligga i mångdubbla skikt: först de välbekanta och begripliga stjärnbilderna som han lärt sig i skolan och ritat ned på smörpapper hemma på köksgolvet, bakom dem de mindre stjärnorna som var det nästan obegripliga, och så, bortom dem som ett mjöldamm, det oändliga och oförklarliga, det nästan skrämmande som var själva gåtan.

Andades man långsamt blev kroppen nästan tyngdlös, berättar han. Och med hjälp av de trygga, enkla stjärnbilderna blev det då fullt möjligt att ändå närma sig det ofattbara, det som benämndes Gud. Frälsarkransen liknar de välbekanta stjärnbilderna, nedritade som på ett smörpapper hemma på köksgolvet. Den är ett enkelt och gripbart mönster, där pärlorna hjälper oss att närma oss det som aldrig kan fångas i ord. Pärlorna berättar om livets mysterium, om det som fyller oss med stor förundran, som att spana mot stjärnhimlen eller se djupt in i en annan människas ögon. De berättar om sådant som vi kan känna igen från vår dagliga erfarenhet,

14

tacksamhet, trygghet, frestelse, kamp, vila, kärlek, längtan, nöd, förtvivlan och hopp.

Pärlornas ordning följer också berättelsen om Jesus Kristus, kristendomens centralgestalt, så som Bibeln skildrar hans liv, död och uppståndelse. I alla pärlorna kan man därför hitta ingångar till det som kyrkans trosbekännelser försöker uttrycka. Där står Jesus i centrum som ett levande mänskligt uttryck för Guds osynliga närvaro. Frälsarkransen vill vara en ödmjuk och enkel följeslagare för var och en som söker efter den närvaron, efter en praktisk andlighet mitt i det vardagliga livet. Detta är också vad både Bibeln och traditionen pekar mot. Alla är välkomna utifrån sina egna förutsättningar, med eller utan en formulerad tro och med eller utan förkunskaper. Frälsarkransen utesluter ingen och har inga andra inträdeskrav än vår längtan efter djup i livet.

Biskop Martin Lönnebo, Frälsarkransens skapare, har fått frågan om det religiösa språket alls är nödvändigt. »Nej«, svarar han, »men det underlättar«. Han framhåller gärna att Bibeln, källan till Västerlandets religiösa språk, berättar om det gudomliga och heliga på alldeles vanligt, till synes profant språk. Det handlar om gemenskapen, brödet, vardagen och det äkta livet. Precis som stjärnbilderna på smörpapperet och pärlorna i Frälsarkransen pekar orden och symbolerna i den kristna trons modersmål vidare utöver sig själva, in mot hemligheterna i oss själva och i tillvarons djup, in mot det som man bara anar men ändå kan leva i. Sett i ett kosmiskt perspektiv är förstås också dessa ord och symboler som enkla streckteckningar. Men den kristna trons erfarenhet är att de

15

kan hjälpa oss att tyda vår vardagliga verklighet på ett sätt som hjälper oss att upptäcka hur Gud kommer oss nära.

Frälsarkransen utgår ifrån att det enkla och handfasta behövs för att livet ska hänga samman och det obegripliga trots allt bli gripbart, för att vi ska förstå att det vi kallar andligt och profant faktiskt är två sidor av samma mynt. I all sin enkelhet uttrycker den en av den kristna trons grundtankar: att Gud själv är djupt inblandad i sin egen värld, i sin skapelse. Att det andliga inte är något högre eller finare än det materiella, utan att det är just i mötet mellan »jordiskt« och »himmelskt« som det gudomliga mönstret kan bli synligt. Därför ställer den kristna tron Jesus Kristus i centrum, som det klaraste uttrycket för att Gud och människan hör ihop.

I gudstjänsten och i kyrkans riter fungerar det på samma sätt. I dopet får alldeles vanligt vatten visa att Gud kallar på oss, rör vid oss i kärlek och bär våra liv. I nattvarden får en bit enkelt bröd och en droppe vin ge näring för vårt livsmod och vår tillit till att Gud fyller oss med sin kärlek, så att vi kan ge den vidare till frysande och ömhetstörstande medmänniskor.

Men nu har vi redan begett oss en bra bit in bland den kristna trons ord och handlingar. Låt oss återvända en stund till Frälsarkransens pärlor som får vila tysta i vår hand, tysta men inte tomma. De kräver inget av oss, men de viskar om möjligheter som öppnar sig, när vi anar att det lilla och enkla kan bära oss vidare mot det ofattbart stora. Vi kan också lägga oss under stjärnhimlen och se mot oändligheten en stund, andas långsamt, känna tyngdlösheten, känna friheten och vilan.

16

Ofattbart nog är vi byggda av atomer som en gång blev till i stjärnorna. Naturvetarna berättar för oss att vi och stjärnorna »är av samma skrot och korn«. Samma obegripliga kraft håller oss samman och gör att vi finns. Universum tycks vara vävt i ett enda hemlighetsfullt stycke. Kanske var redan aposteln Paulus den insikten på spåren, när han predikade för atenarna om att det är i Gud som vi lever, rör oss och är till. Nästan två tusen år senare talade Albert Einstein om »all thing’s relatedness«, alltings samhörighet. Om det är så, då behöver vi inte anstränga oss för att nå till något avlägset »bortom«. Då finns allt här och nu, som en möjlighet i varje ögonblick.

Om Gud är den kraft som genomströmmar hela tillvaron, såväl människor som stjärnor, då kan det kanske räcka med att fatta om ett litet enkelt radband för att börja resan mot ett liv i gemenskap, tillit och tro?

18

Gränslöst nära Gudspärlan Den kände vetenskapsmannen förevisade en nykonstruerad modell av vårt solsystem för sin kollega. Genom att veva på sidan av modellen kunde man se hur de olika planeterna rörde sig i förhållande till varandra och till solen. Kollegan var imponerad, både av solsystemet i sig, det var inte så länge sedan man lyckats beskriva planeternas rörelsemönster, och av modellen han just nu betraktade.

– Vem har gjort den här? frågade han och pekade på modellen.

– Ingen, sa hans vän och kollega. Den bara fanns här.

– Nej, någon måste ha konstruerat den.

– Nej, en dag när jag kom stod den bara här …

Sedan fortsatte deras samtal, som kom att handla om universum, vårt solsystem och förutsättningarna för liv på planeten jorden.

19

Kom allt detta till av en slump eller finns det en Tanke, en Gud som skapat och tänkt?

Kvinnan har just fött sitt första barn. Nu ligger barnet vid hennes bröst. Hon smeker den lena huden, hör och känner att barnet andas. Det doftar babyhud. Kvinnan njuter av stunden och är mycket lycklig. Hon vet hur barn blir till och samtidigt känner hon att det nya livet, hennes lilla barn, är ett stort under. En människokropp, så fantastisk. Kan den ha kommit till av en slump? Just nu känner kvinnan stor ödmjukhet. Det är inte svårt att tänka att hon och hennes barn är del i något större, och att livet, barnets och hennes eget, är en gåva. Kanske tänker hon på Gud? Gud »finns« inte. Jag tror på honom. Skulle han »finnas« vore han fånge i språket och alltså allas vår slav.

Så fort jag vänder min dvärgblick till Gud och försöker fixera honom försvinner han för att bli tydlig överallt där han inte är. Hans frånvaro är förutsättningen för hans existens. Så där kan man hålla på och det gör jag. Och jag avskyr dom som inte tror på Gud. Det är tillräckligt med tomhet i mig för att rosor skola vissna.

Tillräckligt med skrik för att nätterna skola brista. Tillräckligt med längtan för att låta sig dödas i krig. Men utan Gud måste så många ord dö: de som inte längre hitta fäste.

Det är författaren Göran Tunström som låter berättarjaget i romanen »Juloratoriet« formulera sitt förhållande till Gud så här.

Citatet är samtidigt en nyckel att bära med sig när man närmar sig Bibeln, den brokiga och motsägelsefulla samling av texter och

20

berättelser som är ett av den kristna trons viktigaste verktyg för att närma sig Gud och livets mysterium.

Bibeln argumenterar inte för Guds existens. Den är som ett avtryck av människors umgänge med Gud, uttryckt i berättelser, bilder och symboler – en del igenkännliga för människor i alla tider och andra mer präglade av den kultur där Bibelns människor levde.

Den liknar ett stort konstverk, som har växt och värkt fram ur människors erfarenhet, längtan, kärlek, tomhet, skrik och kamp med livet under mer än tusen år av judisk och kristen tradition.

Gud kan aldrig göras till fånge i Bibelns texter, även om det vore enklare att hålla ordning på tron på det viset. Men att den hålls för att vara »helig skrift« och fortsätter att ge mening i generation efter generation, berättar om att orden fortfarande har fäste i något levande. I den ofattbara dimension vi kallar Gud och som vi trots allt behöver orden och bilderna för att kunna förhålla oss till.

Vi kan ana Gud då vi närmar oss universums storhet eller fascineras av hur livet fungerar i naturen. Vi kan ana Gud i det nyfödda barnet. Vi kan ana Gud genom en inre pockande känsla; Någon vill något med mig, har en kallelse för mitt liv. Vi kan också ana Gud i tillvarons paradoxer, till och med i tomheten. Ingångarna kan vara olika, men det tycks vara människans lott att på olika sätt brottas med sin relation till Gud. Enligt kristen tradition har allt liv sitt ursprung och mål hos Gud. I relationen till Gud finns nyckeln till förståelsen av vad det är att vara människa. Kristen tro vill hjälpa oss att vara mer hela och sanna som människor. Inte perfekta, men levande. Eftersom rela-

21

Hjälp att »landa« inför läsningen Innan du börjar läsa ett kapitel kan du, om du vill, sätta dig tillrätta i en stol som du tycker är bekväm. En alldeles vanlig köksstol duger bra. Det är en fördel om du kan sitta någorlunda rak i ryggen så att andningen får utrymme och blir fri. Knäpp gärna upp knappen i midjan eller lossa på bältet. Sitt så en stund och känn efter var i kroppen du har din andning.

Lägg händerna i ditt knä och låt Frälsarkransen vila i dina öppna handflator. Fäst din blick på den stora Gudspärlan och den lilla vita jagpärlan. Låt dem gärna vila mot dina pekfingertoppar. Lägg märke till den avlånga tystnadspärlan som förbinder dem med varandra. Låt blicken vila en stund på de tre pärlorna – Gudspärlan, tystnadspärlan och jagpärlan.

Slut nu dina ögon och ta tre djupa andetag:

203

Andas in – håll andan ett ögonblick – och andas ut spänningarna i dina muskler.

Andas in ron – andas ut oron och bekymren du bär på.

Andas in stillheten – andas ut alla tankar som vill störa dig just nu.

Låt nu din andning få hitta sin egen takt. Känn hur axlarna sjunker för varje utandning, hur fötterna vilar mot golvet och stolen bär dig. Känn att andningen hamnar djupare och djupare ner i magen och att du vilar på en trygg plats i din egen mittpunkt.

Tänk dig att ljuset från Gudspärlan sakta strömmar över dig och genom dig. Från ditt huvud, genom hjärtat och ända ner i händerna och fötterna. Vila i tystnaden och ljuset en stund. Om tankarna vill dra iväg med dig, så kan du tyst inom dig och i takt med din andning upprepa de här eller några andra ord som hjälper dig att bevara stillheten och ron: »Du är här, och jag är din«.

Sitt så i tystnad några minuter tills du känner dig redo att öppna dina ögon och försiktigt väcka din kropp. Låt din blick vila på Gudspärlan, på tystnadspärlan och på jagpärlan en stund till: »Jag är här«, viskar Gudspärlan. »Och jag är här«, viskar jagpärlan. »Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans.« Så kan du flytta blicken och dina fingrar till den pärla som kapitlet handlar om. Nu kan du börja läsningen.

Skriv dagbok med Frälsarkransen Ett annat sätt när du övar dig i praktisk andlighet med Frälsarkransens hjälp, kan vara att föra en enkel dagbok. Skaffa dig en skrivbok som du kan ta fram när du vaknar på morgonen. Sitt en liten stund med kransen och skriv sedan ner dina tankar för dagen – vad du hoppas få och vad du önskar ge. Innan du går till sängs på kvällen kan du ta fram din krans och din bok igen.

Reflektera en liten stund över dagen som gått. Skriv ned vad du vill tacka för. Kanske har du gjort någon upptäckt eller lärt dig något nytt?

205

En väg till livsmod och tillit vänder sig till dig som söker efter en andlighet som fungerar i vardagen.

Eva Cronsioe är präst i Svenska kyrkan.Thomas Ericson är pastor i Equmeniakyrkan. De leder kurser kring Frälsarkransen. … en varm, öppen och brukbar manual. Tack.

En väg till livsmod och tillit Möt kristen tro med Frälsarkransen

Med radbandet Frälsarkransen som redskap inbjuds du till ett möte mellan kristen tro och dina egna erfarenheter av livet. Varje pärla i kransen berättar något om våra mänskliga villkor – om förundran, kärlek och hopp, men även om ökentider, kamp och mörker. Genom att vandra från pärla till pärla får du möjlighet att reflektera över ditt liv och pröva trons livshållning i praktiken. Författarna vill visa på en tro som bejakar livet utan att förneka dess mörka sidor och som ger mod att möta varje ny dag med förtröstan.

Maria Küchen, författare

… en intressant och givande genomgång av den kristna tron från ett lite annorlunda perspektiv.

Anna Ehde Malmberg, Bibliotekstjänst

Werner G. Jeanrond, professor of Divinity University of Glasgow

Eva Cronsioe Thomas Ericson

Den kristna tron kräver alltid nya vägar – här finns en bra väg!

En väg till livsmod och tillit Möt kristen tro med Frälsarkransen Eva Cronsioe Thomas Ericson