allra sista i skapelseverket på den sjunde dagen. Det är troligen för att undanröja missuppfattningen att Gud bröt sabbaten samtidigt som den instifta des som flera antika textvittnen skriver ”den sjätte dagen”. Det finns således starka teologiska skäl för den läsning som finns i till exempel Septuaginta. Om lagstiftaren själv bröt mot sabbatsbudet skulle detta knappast vara möjligt att upprätthålla. Egent ligen är det ingen betydelseskillnad mellan de två läsarterna ”Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk” och ”Den sjätte dagen fullbordade Gud sitt verk”, men den sistnämnda läsningen omöjliggör en viss tolkning av den masoretiska texten och fram står därför som ett försvar för den judiska lagen. Ett tredje exempel kommer också det från Första Moseboken och är hämtat från skildringen av Abra ham: När då Abraham lyfte upp sina ögon, fick han bakom sig se en vädur, som hade fastnat med sina horn i ett snår. Skillnaden mellan den masoretiska texten och andra textvittnen i Första Moseboken 22:13 beror förmodligen på att skrivaren förväxlat två likartade bokstäver. I den masoretiska texten står ”fick han
till, men den tycks för den gammaltestamentliga delen bygga på en hebreisk förlaga. Aquilas, Symmachos och Theodotions översättningar finns bevarade i mindre brottstycken. Att de över huvud taget finns kvar är kyrkofadern Origenes (cirka 182–251) förtjänst. Hans polyglottbibel, det vill säga en bibel med flera parallella översättningar, Hexapla från omkring
bakom sig se en vädur”. I den text som återges i Bi bel 2000 står ”fick han se en bagge”. De hebreiska ord som översätts med ”bakom” och ”en” är näs tan identiska i handskrivna texter. Många hebreiska handskrifter har ”en”, liksom Samaritanus, Peshitta och en targumhandskrift. Ordet för ”bakom” kom mer lite oväntat i texten, men inte heller ”en” är självklart i sammanhanget. Även här har de flesta moderna översättningarna valt att läsa samma he breiska text som Bibel 2000. Ytterligare ett exempel på textkritik i praktiken kan hämtas från de två texterna Andra Kungaboken 19 och Jesajaboken 37. De är parallelltexter, det vill säga texter med samma innehåll, men Andra Kunga boken 19:9 och Jesajaboken 37:9 skiljer sig åt på en punkt. I Andra Kungaboken står ”återigen sände han budbärare” och i Jesajaboken ”när han hörde det sände han budbärare”. En av dessa två texter är sannolikt den ursprungliga, eller så är de båda ur sprungliga var och en i sitt sammanhang. Däremot kan inte den formulering som återfinns i den ena Jesajarullen från Qumran (1QIsa) och i Septuaginta – ”när han hörde det sände han återigen budbära re” – vara ursprunglig, eftersom den formuleringen förutsätter en kombination av den masoretiska tex ten i Andra Kungaboken och Jesajaboken.
år 230–250 återger sex, därav namnet, olika versioner av bibeltexten i parallella kolumner: den hebreiska texten, en transkription av den på grekiska, Aquilas och Symmachos översättningar tillsammans med Septuaginta och Theodotions översättning. Kyrkofadern Hieronymus (cirka 342–420) blev en banbrytare i bibelöversättningens histotexten
9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 25
25
2012-11-22 16.38