HURRA GRATTIS och TACK
!
illustrerade dikter fรถr fรถdelsedagar, hรถgtidligheter och andra stunder i livet
Kenneth ร sterlin
Hรถgtidligheter
Tankar Kaprifol, malva, förgätmigej; – här är en blombukett jag vill ge dig. Prästkrage, blåeld, blåklint och trift; – med hjärtlig lyckönskan i gyllene skrift. Rölleka, blåklocka, vallmo, rödklöver; – må det gå dig väl och du ha allt du behöver. Man blir glad av blommor, även om så blott i tanken. Du är i mina tankar och gör mig glad likaså. 7
Nu är det fest! Trehundrasextiofem dagar har året, dagar man kan fylla med fest: Som när nån hyllas vid ett jubileum, eller i en prisutdelning för den som är bäst. Vi har Nyårsskål och Jul med gran, Påsk, Nouruz’ eldar, Ramadan, födelsedagar med partaj, examen i nyköpt kavaj, festival med stor final, bröllopsmiddagarna med tal, sen kräftkalas, midsommarstång i en enda lång följetong! – Fast inte kan det vara fest varenda dag? Nej, men just idag så är det!
k a m s ©
14
n ke
n
h et
Ö
lin r ste
2 20
r p
0
v o
Narrstreck
k a m s Š
k
et n en
h
Ă–s
t
lin r e
r p
2 20
0
v o
Exodus med förhinder
a m s ©
n ke
n
h et
Ö
p k
lin r ste
2 20
0
Som en simpel fripassagerare blev jag burdust avkastad långt ute här i rymden. De påstod att jag saknade ett giltigt färdbevis till mars för evakueringsbolaget hänvisade till de strikta resvillkoren: – Rent formellt tilläts det icke folk med mustasch.
Så nu svävar jag fritt omkring här ute i den mörka, kalla rymden. En frihet som jag inte riktigt vet hur den ska tas. – Nej, jag längtar så tillbaks in i rymdskeppet på vår flykt undan ifrån miljöförstöringen på jorden. Jag vill tillbaka in till tryggheten i raketen – med eller utan min mustasch. För det är rent otroligt allt som svischar runt omkring mig här i rymden. Rymdskrot, svarta hål och inte att förglömma mitt utkastade bagage. Liksom på jorden får man se upp för alla sopor – men här dessutom för meteoren som alldeles nyss nästan höll på att slita av mig min mustasch! Och medan jag långsamt glider vidare bland bråten i den så oändeliga rymden funderar jag på om detta ska pågå länge, eller rentav sluta med en krasch. Men nej, jag önskar inte att jag var tillbaks på jorden utan på en mera lugn plats där jag kan slicka såren, medan jag fingrar oroligt på min högt värderade mustasch. Jag ser hur långt borta där i fjärran jorden skimrar som en solkad pärla i den svarta rymden och samtidigt runt omkring här dit min flykt har fört mig gnistrar alla stjärnor gudbevars! Och så, mitt i alltihopa detta finns jag, den dåren. som var mindre mån om livet än om sin mustasch. Men, hallå! Hallå! Jag anropar alla som vill höra på mig från långt ute här i rymden! Det här är allvar! Tro inte att det är nåt skämt eller nån fars! Jag hoppas verkligen att jag når fram till er med denna metaforen. – Ska man behöva välja när man är på flykt: emellan evakuering ut i rymden – eller sin mustasch?
r
v o
23
Stilla lycka
Ode till morgonen Höstmorgonmörker. Väckarklockskramp. Sängvärmetrollbunden. Stiguppsamvetskamp. Kökshasningsvandring. Morgonrockselegans. Soluppgångskaffe. Morgonseans. Nydagsbörjankänsla. Vardagslångdistanslopp. Vankelmodsavsked. Framtidsfröhopp.
38
Vild frustration
Du bestämmer själv vad du vill se! Flygande Holländar’n är jag, ja det är jag. Driver vind för våg. Utan mål jag seglar varje dag. Får ingen rast. Har ingen ro. Har jag ens ett hem? Vad ska man tro? Flygande Holländaren är jag, det är jag. Eller Riddaren av Sorgeliga Skepnaden det är kanske jag, ja det är nog jag. Att allt är djup elände är min lag. Inget är bra. Allt kan bli värre. Hopplösheten är min herre. Riddaren av sorgeliga skepnaden är jag, det är jag. Nej, Den galne Don Quijote det är visst jag, ja det är jag. Ser fiender i allt och alla vart än jag drar. Jag skjuter först och tänker sen. Anfaller både fiende och vän. Den galne Don Quijote ja det är jag, det är jag. Visst är det skuggan av Mitt Forna Jag som du ser här nu. Men är det jag? Att det har gått så här långt är ju ett tragiskt misstag, för glasögonen jag en gång tog på har avgjort vad jag sett och hur det skulle gå! Nej den här skuggan av Mitt Forna Jag är inte jag. Det är inte jag!
48
Prima eftertanke
k a m s ©
n ke
n
h et
Ö
lin r ste
Okänt mål Jag seglar ut på livets hav och satsar från första ruta. Det sägs vi skapar själv det nav kring vilket vårt liv ska kretsa. – Men om jag redan visste var min resa jag skulle sluta, då fanns ingen plats för nyfikenhet kvar och tvånget att nå målet skulle bara hetsa.
68
2 20
r p
0
v o