Motorik genom rörelselek
OBSERVATION OCH TRĂNING FĂR LĂRANDE
Ingegerd Ericsson
RörelsetrÀning i olika Äldrar
5. FörÀndringar i barns motoriska kompetens
i andra lÀnder
bakgrund
Vikten av naturnÀra utemiljöer
Extra motorikstöd i skolan
Motorik i skollag och lÀroplaner
Förskolans lÀroplan
LÀroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet
Möjliga orsaker till brister i barns motoriska kompetens
av den svenska skolan
Minskad undervisningstid för skolÀmnet idrott och hÀlsa
Skolans obligatoriska friluftsdagar försvann
Brister i undervisande lÀrares utbildning i motoriskt lÀrande
motorikstöd saknas
i barns utemiljö
anvÀndning av mobiler och surfplattor
Digitalisering av grundskola, förskoleklass och förskola
SvÄrigheter med avstÄndsbedömning, koordination m.m.
SvÄrigheter att bearbeta kÀnselinformation, balansera m.m.
FörmÄgor som kan pÄverkas med motorisk trÀning
7. Motorik, kognition och skolprestationer
Exekutiva funktioner
Motoriska brister kan medföra inlÀrningssvÄrigheter
Vilken typ av trÀning har betydelse för lÀrande?
och koordinationstrÀning
Enade forskare (konsensus) om effekter av fysisk aktivitet
Sammanfattning om effekter av olika trÀningstyper 93
Hur kan sambanden mellan motorik och kognition förklaras?
8. Motorisk utveckling som grund för inlÀrning
med att observera motoriska fÀrdigheter
i observationsschemat
Genomförande av motorikobservationer enligt MUGI
Bedömning av motoriska fÀrdigheter i MUGI observationsschema
Reflektioner efter observationerna
Principer för motorisk trÀning enligt MUGI-modellen
MUGI i Bunkefloprojektet â en hĂ€lsofrĂ€mjande livsstil
Idrottsundervisning varje dag gav positiva effekter
Uppföljning lÀngre fram i livet
Malmökommissionens rapport om att minska ojÀmlikheter i hÀlsa
9. Rörelselekar för att observera och öva motorik
1 Huvudbalans
A Lek: BlÄsa ballong
B Lek: Sandstranden
2 Asymmetriska toniska nackreflexen
A Lek: Solbadare
B Lek: 20-kull
3 Symmetriska toniska nackreflexen
A KnÀfyrfota
B Ramsa: Flugan
1. Inledning
De flesta barn som börjar skolan Àr fulla av rörelseglÀdje. Ett barn som lyckas lÀra sig nÄgon ny motorisk fÀrdighet strÄlar av glÀdje och vill fortsÀtta öva för att lyckas om och om igen. I rörelselek kan barns motoriska utveckling stimuleras. I förskolan, skolan och fritidshemmet samt idrottsföreningen kan barn fÄ förutsÀttningar att utveckla sin kroppsuppfattning, koordinationsförmÄga samt en allsidig rörelseförmÄga. God motorik Àr förknippad med högre kognitiv funktion, exempelvis bÀttre arbetsminne. MotoriktrÀning i grundskolan har visat sig vara ett framgÄngsrikt sÀtt att förbÀttra inte bara motoriken utan Àven skolprestationer (Ericsson, 2003).
Samtidigt som vinsterna med att barn rör sig Àr sÄ tydliga oroar sig förÀldrar, pedagoger och forskare över att en mÀngd barn rör sig mindre Àn vad barn gjorde förr. MÄnga barn i dag Àr rika pÄ syn- och hörselintryck, men fattiga pÄ rörelseerfarenheter. Den minskade tiden för kroppsrörelse kan lÀngre fram i livet fÄ allvarliga följder för bÄde barn och vuxna, sÄsom övervikt, ökad risk för typ 2-diabetes, hjÀrt- och kÀrlsjukdomar samt frakturer till följd av benskörhet (Pettersson, 1999).
Ăven barns motoriska utveckling kan pĂ„verkas negativt av minskad fysisk aktivitet. Barn i skolĂ„ldern kan kĂ€nna sig osĂ€kra i rörelselekar pĂ„ grund av brister i balans- och/eller koordinationsförmĂ„ga. Barn som har dĂ„lig kondition och svĂ„rt att hĂ€nga med i kamraters rörelselekar tappar ofta motivationen och kommer dĂ„ in i en ond cirkel med mindre och mindre fysisk aktivitet; de Ă€r ofta ocksĂ„ fysiskt passiva pĂ„ sin fritid och trĂ€nar inte i nĂ„gon idrottsförening.
IdrottslĂ€rare rapporterar att allt fler barn börjar skolan med en otrĂ€nad, oerfaren motorik. Tillsammans med idrottsforskarna Anna TidĂ©n och Eva Andersson har jag undersökt lĂ€rares uppfattningar om motoriska fĂ€rdigheter hos barn i 6â13-Ă„rsĂ„ldern och sett en betydande försĂ€mring. Andelen barn med lĂ„g motorisk kompetens i Sverige verkar ha fördubblats under de senaste 10â20 Ă„ren (Ericsson m.fl., 2024). Resultaten Ă€r alarmerande eftersom en god motorik kan pĂ„verka barns utveckling inom mĂ„nga omrĂ„den, sĂ„som möjligheter till idrottsaktivitet, social samvaro, skolprestationer samt en hĂ€lsosam livsstil i ett livslĂ„ngt perspektiv. Flera forskare (Chen m.fl., 2024) varnar för att nedgĂ„ngen i barns motoriska förmĂ„ga sannolikt kommer att fortsĂ€tta, med tanke pĂ„ den globala ökningen av barnfetma, ökande skĂ€rmtid och minskande idrottsutövning.
Att observera barns motorik, behövs det?
För att kunna stötta barns motoriska utveckling kan det vara vÀrdefullt att genomföra motorikobservationer i syfte att tidigt fÄnga upp barn i behov av extra motorikstöd. Ju tidigare anpassad motoriktrÀning kan sÀttas in, helst innan motoriska brister hinner stÀlla till problem för barnen, desto snabbare kan en positiv utveckling förvÀntas. Ett barn som övar och lyckas utföra en ny motorisk fÀrdighet strÄlar ofta av rörelseglÀdje och vill öva mer och lÀra sig mer. Med kunskap om motoriska utvecklingsnivÄer kan förskollÀrare, lÀrare, fritidspedagoger, idrottsledare och förÀldrar fÄ ta del av denna rörelseglÀdje nÀr de erbjuder motorisk trÀning med lÀmplig svÄrighetsgrad.
Ett annat skÀl till att motorikobservationer behövs Àr att de kan ge vÀrdefull information Àven inom andra omrÄden Àn de rent motoriska eftersom motoriken Àr en del av barns hela utveckling (Ericsson, 2003; Kadesjö & Gillberg, 1999). Motorikobservationer kan alltsÄ ge information, inte bara om motorisk status, utan Àven om vilka barn som kan komma att behöva extra stöd i olika skolÀmnen. Forskning visar att observationer av motoriska fÀrdigheter kan anvÀndas för att framgÄngsrikt identifiera barn med risk att underprestera lÀngre fram i skolan.
Motorikobservationer kan ge vÀrdefull information om barns ut-
veckling redan vid skolstarten, kanske tidigare Ă€n exempelvis lĂ€sutvecklingsscheman, vilka Ă€r resurskrĂ€vande och tar lĂ€ngre tid att genomföra per elev. LĂ€stest kan dessutom vara mindre anvĂ€ndbart vid skolstarten, eftersom mĂ„nga elever Ă€nnu inte lĂ€rt sig lĂ€sa dĂ„. NĂ€r motorikobservationer genomförs pĂ„ ett lekfullt sĂ€tt i elevgrupper om 10â15 elever minskas kĂ€nslan av testsituation samtidigt som eleverna ges möjlighet till positiva rörelseupplevelser under observationstillfĂ€llet.
Bokens upplÀgg
I den hÀr boken skriver jag om mina erfarenheter frÄn undervisning och forskning kring motorikobservationer och motoriktrÀning i skolan. Boken inleds med nÄgra kapitel om motorisk utveckling och lÀrande, för att dÀrefter ge lÀsaren kunskap om hur motorikobservationer kan vara ett stöd i undervisningen. Exempel pÄ övningar att observera ges, liksom rekommendationer för hur motorikobservationer och motorisk trÀning kan genomföras.
I kapitel 1 ges en introduktion till omrÄdet och nÄgra nyckelbegrepp inom motorikforskning presenteras. Kapitel 2 betonar vikten av rörelseglÀdje och ger en kort beskrivning av motorikens betydelse för sjÀlvkÀnslan. I kapitel 3 och 4 Àr motorisk utveckling i fokus och observerbara milstolpar beskrivs i den ordningsföljd de flesta barn lÀr sig dem.
Kapitel 5 handlar om förÀndringar i barns motoriska förmÄgor över tid och hÀr ges en inblick i hur motorisk utveckling och lÀrande beskrivs i lÀroplanerna för förskolan, skolan och fritidshemmet. Motorisk och perceptuell utveckling pÄverkar varandra, vilket tas upp i kapitel 6.
I kapitel 7 redogörs för sambanden mellan motorik, kognition och skolprestationer, hur dessa kan förstÄs och förklaras samt hur olika typer av trÀning kan pÄverka lÀrande.
Kapitel 8 handlar om Motorisk Utveckling som Grund för InlÀrning (MUGI), hur MUGI observationsschema vÀxte fram och principerna för motorisk trÀning enligt MUGI-modellen samt anvÀndningen av MUGI i Bunkeflomodellen.
I kapitel 9 finns anvÀndbara rörelselekar, ett pedagogiskt stöd i att observera barns rörelsemönster, för att komma fram till en relevant
nivÄ som barn i behov av anpassat motorikstöd kan behöva trÀna pÄ. Boken avslutas med förslag till motorikfrÀmjande insatser i kapitel 10, dÀr olika yrkesgrupper fÄr konkreta förslag pÄ hur barns motoriska utveckling kan stöttas i olika sammanhang.
NĂ„gra nyckelbegrepp inom motorikforskning
I forskningslitteratur benÀmns grundlÀggande motoriska fÀrdigheter pÄ engelska fundamental motor skills, ibland fundamental movement skills (FMS). Exempel pÄ grundlÀggande motoriska fÀrdigheter Àr att sitta, stÄ, balansera och förflytta sig (gÄ, springa och hoppa) samt att ha objektkontroll, sÄsom att gripa, kasta, fÄnga och sparka. Alla andra motoriska fÀrdigheter utvecklas frÄn dessa grundlÀggande förmÄgor. GrundlÀggande motoriska fÀrdigheter Àr viktiga för barns deltagande i idrottsaktiviteter och motivation till livslÄng fysisk aktivitet.
Motorisk kompetens (motor competence) Àr ett av flera begrepp som, i forskningsstudier, anvÀnds för olika aspekter av mÀnskliga rörelsefÀrdigheter, exempelvis motorisk skicklighet, motorisk prestation, fundamentala rörelser, motoriska fÀrdigheter, motorisk förmÄga och motorisk koordination.
Stora rörelser med hela kroppen brukar kallas grovmotorik. Ăven huvudets och bĂ„lens samt armarnas och benens rörelser hör till grovmotoriken. Rörelser med mindre muskelgrupper, som i ansikte, hĂ€nder, fingrar, fötter och tĂ„r, brukar benĂ€mnas finmotorik. Grovmotoriska och finmotoriska rörelser samverkar ofta, i exempelvis gĂ„ng- och löpsteget medverkar bĂ„de fötter och tĂ„r. I handens skrivrörelse behövs att bĂ„len stabiliserar kroppen i upprĂ€tt position samt att armens och fingrarnas muskler spĂ€nns pĂ„ ett vĂ€lavvĂ€gt sĂ€tt.
Motorisk utveckling pÄverkar och pÄverkas av vÄra sinnesorgan. Med hjÀlp av olika sinnesintryck blir vi medvetna om vÄr omgivning, vilket benÀmns perception. Att percipiera innebÀr mer Àn att sinnesorganen fungerar. Sinnesintryck ska uppfattas av hjÀrnan och bearbetas för att anvÀndas, lagras, minnas och fungera som erfarenhetsbank.
Huvudets lÀge och rörelser samt riktnings- och hastighetsförÀndringar registreras genom vestibulÀr perception. VestibulÀra impulser
för rörelsetrÀning
4. Motoriska utvecklingssteg som inspiration
Det hÀr kommer du att lÀra dig i kapitlet:
⹠principer för automatisering av grundlÀggande motoriska fÀrdigheter
⹠hur motorikövningar kan anpassas efter barnets utvecklingsnivÄ
⹠metodisk stegring i motoriskt lÀrande
⹠beskriva och observera moment i löpsteg, svikthopp och balansförmÄga.
De flesta barn lÀr sig grundlÀggande motoriska fÀrdigheter/utvecklingssteg i ungefÀr samma ordning, medan utvecklingstakten kan variera. I detta kapitel beskrivs hur barns motoriska utveckling kan fungera som ett redskap för den som vill kunna anpassa övningsexempel efter barns olika motoriska förutsÀttningar. Tanken Àr att, utifrÄn den motoriska utvecklingsnivÄ respektive barn befinner sig pÄ, kunna erbjuda övningar som syftar till automatisering av det utvecklingssteg som utvecklingsmÀssigt kommer före den nivÄ som barnet kÀnner osÀkerhet inför. Med automatisering följer en sÀkerhet i utförandet som Àr vÀlkoordinerat och kan upprepas flera gÄnger i följd. Barnet kan dÄ utföra rörelserna nÀstan utan att tÀnka pÄ dem och klarar att samtidigt svara pÄ en frÄga eller sÀga en ramsa medan rörelserna pÄgÄr.
För att identifiera och komma fram till en lagom övningsnivÄ Àr det alltsÄ viktigare att kÀnna till ordningsföljden Àn vid vilken Älder de olika utvecklingsstegen tas.
Att lÀra sig nya motoriska fÀrdigheter krÀver uthÄllighet och tÄlamod. NÀr ett barn tröttnar pÄ att öva behövs stöttande vuxna som kan motivera och erbjuda alternativa övningsexempel. Listan över motoriska utvecklingssteg hÀr nedan1 Àr tÀnkt att vara en inspirationskÀlla till fantasifulla lekar och redskapsbanor, under vilka nÄgon eller nÄgra fÀrdigheter Ät gÄngen kan prövas, observeras och övas. Det gÄr smidigast att bÄde öva och observera en övning om barnet Àr barfota.
En redskapsbana kan till exempel planeras utifrÄn ett tema som barnen kÀnner vÀl till och intresserar sig för sÄsom bondgÄrd, cirkus, djungel, rymden med mera. Barnen kan sjÀlva fantisera och föreslÄ olika moment och redskap utifrÄn givna fÀrdigheter som ska övas.
Under en lektion kan förslagsvis övningarna 1â7 ur listan nedan ingĂ„.
Barnen kan sjÀlva vÀlja var de vill börja öva och lÀraren kan föreslÄ en enklare alternativt mer avancerad övning utifrÄn vad barnet behÀrskar.
Om ett barn kÀnner osÀkerhet inför nÄgon övning bör övningar pÄ föregÄende nivÄ prövas och övas pÄ mÄnga olika sÀtt (olika underlag, olika riktning, lÄngsamt, snabbt etc.) tills automatisering uppstÄr.
Barnet kan dĂ„ uttrycka âDet hĂ€r kan jag nu!â och Ă€r dĂ€rmed redo att gĂ„ vidare och pröva övningar pĂ„ nĂ€sta utvecklingsnivĂ„. Har ett barn svĂ„rt att exempelvis hĂ„lla balansen pĂ„ ett ben och kanske flera gĂ„nger uppmanats att trĂ€na just det finns risken att barnet tröttnar och slutar att öva. Att dĂ„ gĂ„ tillbaka och erbjuda övningar pĂ„ föregĂ„ende utvecklingsnivĂ„, i detta fall att hoppa pĂ„ ett ben, kan vara en framgĂ„ngsrik strategi. Barnet fĂ„r dĂ„ möjlighet att lyckas i stĂ€llet för att misslyckas, vilket ökar rörelseglĂ€djen i övandet.
1 I kapitel 9 finns en lista med rörelselekar och övningar som kan anvÀndas vid motorikobservationer för att se pÄ vilken utvecklingsnivÄ ett barn befinner sig och utforma motorikövningar utifrÄn barnets förutsÀttningar. Listan i detta kapitel tydliggör ordningsföljden i motoriska utvecklingssteg och betonar vikten av att barn fÄr öva motorik pÄ sin egen utvecklingsnivÄ.
8. Motorisk utveckling som grund för inlÀrning
Det hÀr kommer du att lÀra dig i kapitlet:
âą teorier som inspirerat utvecklandet av MUGI-projektet
⹠genomförande av motorikobservationer
⹠principer för motorisk trÀning enligt MUGI-modellen
âą Bunkeflomodellens arbetsmodell.
De flesta barn som börjar skolan Àr fulla av rörelseglÀdje. För att kunna delta i kamraters lekar, sÄ att rörelseglÀdjen blir bestÄende, krÀvs en viss nivÄ av motorisk mognad. Motorisk kompetens Àr en viktig tillgÄng i rörelselek och samvaro med andra barn.
NÀr en nedÄtgÄende trend i barns motorik började mÀrkas under 1980-talet fanns ett behov av pedagogiska insatser. Efter inspiration av sensomotoriska teorier startade ett lokalt utvecklingsarbete kallat Motorisk Utveckling som Grund för InlÀrning (MUGI) i Lund (Ericsson, 1987). Alla 6-Äringar frÄn tre förskolor fick regelbunden motorisk trÀning en timme per vecka i en nÀrliggande skolas gymnastiksal, under ledning av idrotts- och förskollÀrare. Förskolans personal hade dÀremellan rörelsetrÀning med barnen, med utgÄngspunkt frÄn de barn som observerats vara i behov av extra motorisk stimulering. Intresserade förÀldrar informerades om lÀmpliga lekövningar och kunde pÄ sÄ vis stimulera sitt barns motoriska utveckling pÄ fritiden nÄgon stund
varje dag. NÀr barnen började skolan ett Är senare fick barn i behov av extra motorikstöd erbjudande om specialundervisning i motorik i en mindre grupp, en timme per vecka.
En utvÀrdering av MUGI-projektet visade att extra motorisk trÀning i förskolan fick positiva effekter för barns grov- och finmotorik, perception samt förmÄga att minnas detaljer (Ericsson & Lindström, 1987). De positiva resultat som mÀrktes efter anpassad motoriktrÀning medförde att MUGI-projektet blev permanent som en del av skolans specialpedagogiska resurs. MUGI-trÀning ingÄr numera i skolans specialundervisning för elever i behov av stöd i motorik, perception och/eller uppmÀrksamhet. MUGI-projektet utvecklades i samverkan med elevhÀlsovÄrden och pÄ inrÄdan av skolans skolsköterska startades motorikobservationer av elevernas motoriska fÀrdigheter, i syfte att tidigt fÄnga upp barn i behov av extra motorikstöd. MUGI observationsschema skapades som ett pedagogiskt hjÀlpmedel och projektet omfattade, förutom erbjudandet om anpassad motoriktrÀning, Àven Ärliga strukturerade motorikobservationer (screening) av samtliga elever rutinmÀssigt vid skolstarten i Ärskurs 1 samt information till förÀldrar och lÀrare.
MUGI-modellen
MUGI-modellen för motorikobservationer och motorisk trÀning har inspirerats av teorier om grovmotoriska utvecklingsfaser (Holle, 1978) och perception (Ayres, 1983). MotoriktrÀning enligt MUGI-modellen bygger framför allt pÄ ett sensomotoriskt förklaringsperspektiv. TrÀningen utformas i enlighet med den kognitiva stimuleringshypotesen, det vill sÀga att koordinationstrÀning och kognitivt utmanande motoriska aktiviteter antas ge varaktiga förbÀttringar av kognitiva funktioner. Psykologen Albert Banduras (1997) teori om sjÀlvtillit (self-efficacy), det vill sÀga tilltro till sin egen förmÄga, har bidragit med begrepp för utvecklandet av en förstÄelsemodell för sambanden mellan motorik och kognition (Ericsson & Karlsson, 2014), vilka ÄskÄdliggörs i figur 8.1. Enligt social kognitiv teori Àr kognitiv pedagogisk vÀgledning (feedback) sÀrskilt viktig i tidiga skeden av lÀrandet. Den feedback som ges ska skapa en kÀnsla av personlig förtrogenhet med det som ska lÀras.
100
LĂ€rande
UppmÀrksamhet
SjÀlvtillit
Motoriska fÀrdigheter
Figur 8.1 Motorisk Utveckling som Grund för
InlĂ€rning (MUGI) â en tĂ€nkbar förklaringsmodell för att förstĂ„ sambandet mellan motorik och lĂ€rande: FörbĂ€ttringar och automatisering av grundlĂ€ggande motoriska fĂ€rdigheter leder till fysisk sjĂ€lvkĂ€nsla och ökad sjĂ€lvtillit, vilket ger förbĂ€ttrade förutsĂ€ttningar för uppmĂ€rksamhet och trivsel i skolan, vilket leder till ökad motivation att lĂ€ra sig nya saker. KĂ€lla: Ericsson & Fröjd, 2022.
Korrigerande feedback som belyser framgÄngar och erbjuder uppnÄbara delmÄl underlÀttar inlÀrningen av fÀrdigheten. Informativ feedback förbÀttrar prestationen och kan underlÀtta inlÀrning av liknande fÀrdigheter. FÀrdigheterna förbÀttras och blir alltmer perfekta genom upprepade korrigerande anpassningar. Att behöva tÀnka pÄ detaljer i allt som ska utföras Àr anstrÀngande och förbrukar det mesta av hjÀrnans uppmÀrksamhet och kognitiva resurser. Med fortsatt övning blir rörelsemönster fullt inlÀrda och kan utföras med lÀtthet. NÀr en fÀrdighet blir automatiserad och utförs rutinmÀssigt krÀvs inte lÀngre högre kognitiv kontroll. Utförandet kan dÄ regleras av lÀgre sensomotoriska system utan att krÀva reflekterande tankeverksamhet. Denna urkoppling av tankar pÄ att utföra handlingar har stort funktionellt vÀrde.
Fördelar med att observera motoriska fÀrdigheter
Att studera barns utveckling inom olika omrÄden Àr förenat med svÄrigheter. Eftersom den motoriska handlingen Àr en del av barns hela utveckling som Àr möjlig att observera, kan motorikobservationer ge
vÀrdefull information sÄvÀl om barns motoriska utveckling som om andra funktioner Àn de rent motoriska (Bruininks, 1978; Ericsson, 1997; Kadesjö & Gillberg, 1999; Stenberg, 1995). Motorikobservationer kan bland annat ge information om vilka elever som kan komma att behöva extra stöd i olika skolÀmnen (Cantell m.fl., 1994; Cratty, 1997; Ericsson, 2003; Kadesjö & Gillberg, 1999).
Eftersom allt fler barn börjar skolan med en otrĂ€nad och âoerfarenâ
motorik blir det allt viktigare att tidigt kunna identifiera och stötta barn i behov av extra motorikstöd, helst innan eventuella motoriska brister hinner stĂ€lla till problem för barnen. Dessa barn kan annars hamna i ett âmotoriskt utanförskapâ nĂ€r kamrater kommenterar varandras fĂ€rdigheter, vilket kan leda till att de vĂ€ljer bort rörelselekar och idrottsaktiviteter för att slippa visa sin bristande förmĂ„ga. Innan vi startade med strukturerade motorikobservationer i Lund var det inte ovanligt att elever i Ă„rskurs 3 eller 4 som kĂ€nde sig motoriskt osĂ€kra âglömde sina idrottsklĂ€derâ eller rentav stannade hemma de dagar som idrott stod pĂ„ schemat. En ond cirkel skapas nĂ€r de barn som allra bĂ€st skulle behöva öva för att automatisera grundlĂ€ggande motoriska fĂ€rdigheter rör sig mindre och mindre. Samtidigt rör sig ofta deras jĂ€mnĂ„riga kamrater, som har god motorik, mer och mer. De vill gĂ€rna lĂ€ra sig mer och övar mer, sĂ„ de lĂ€r sig allt mer. PĂ„ sĂ„ vis ökar skillnaderna mellan olika barngruppers motoriska kompetens ganska snabbt.
Barn som har en sent utvecklad eller otrĂ€nad motorik, det vill sĂ€ga en mer eller mindre osynlig funktionsnedsĂ€ttning, hamnar ofta âmellan stolarnaâ; de har motoriska brister som riskerar att stĂ€lla till problem för dem, men inte tillrĂ€ckligt stora motoriska svĂ„righeter för fĂ„ hjĂ€lp av en fysioterapeut eller arbetsterapeut. HĂ€r behöver skolan ha en större beredskap Ă€n i dag att möta och tidigt fĂ„nga upp barn i behov av extra motorikstöd.
Som tidigare nÀmnts kan motorisk förmÄga vid skolstarten vara förknippad med senare skolprestationer. Strukturerade motorikobservationer Àr ett vÀrdefullt verktyg för att identifiera barn i behov av anpassat stöd i motorisk utveckling (Bangsbo m.fl., 2016) och det kan Àven ge viss information om barns kognitiva beredskap inför skolarbetet (Ericsson, 2003; Ericsson & Karlsson, 2014). Motorikobservationer vid
skolstarten kan sÄledes ge viktig information om barn som kan komma att behöva extra stöd inom olika omrÄden. Utformandet av lÀmpliga ÄtgÀrdsprogram för barn med motorik-, koncentrations- och/eller perceptionssvÄrigheter underlÀttas nÀr bedömningar av motorisk status finns med som en naturlig del av skolans verksamhet. Tidig upptÀckt ger möjlighet till tidigt insatta stödÄtgÀrder, vilket skulle kunna förebygga att motoriska brister hinner stÀlla till olika problem för barnen. Specifika insatser behövs för barn med inlÀrningssvÄrigheter, pedagogiska ÄtgÀrder som underlÀttar utvecklingen av sÄvÀl motoriska som akademiska förmÄgor (Ericsson & Karlsson, 2014; Westendorp m.fl., 2011).
MUGI observationsschema
MUGI observationsschema (se figur 8.2) har anvĂ€nts som pedagogiskt hjĂ€lpmedel i förskola och skola sedan 1990 samt som mĂ€tinstrument i vetenskapliga studier. Schemat Ă€r testat med vetenskapliga statistiska metoder och uppfyller kraven för validitet och reliabilitet (Ericsson, 2003). Observationer vid grundskolor i SkĂ„ne, SmĂ„land och Blekinge visar att observationsschemat Ă€r anvĂ€ndbart i Ă„ldrarna 6â15 Är (Ericsson, 1998). I en skolklass kan det vara svĂ„rt att fĂ„ en överblick och uppfattning om enskilda elevers motoriska status. Strukturerade motorikobservationer med MUGI observationsschema som underlag har visat sig vara en anvĂ€ndbar pedagogisk metod som gör det möjligt att under en lektion i halvklass bedöma vilka elever som skulle ha nytta av en individuellt anpassad motorisk trĂ€ning (Ericsson, 2003).
MUGI observationsschema har visat sig vara anvÀndbart bÄde som ett pedagogiskt hjÀlpmedel och som vetenskapligt mÀtinstrument, bland annat i Bunkefloprojektet (lÀs mer om projektet lÀngre fram i kapitlet) . Resultaten som redovisas i doktorsavhandlingen Motorik, koncentrationsförmÄga och skolprestationer (Ericsson, 2003) visar behovet av att studera barns motorik i relation till den minskade fysiska aktiviteten i skolan och pÄ fritiden. Motoriska brister gÄr oftast inte över av sig sjÀlva, och barn med motoriska svÄrigheter kan behöva stöd i sin motoriska utveckling. Motorikobservationer i samband med skolstarten ger möjlighet att tidigt fÄnga upp barn i behov av extra
Motorik genom rörelselek
Observation och trÀning för lÀrande
Ingegerd Ericsson
Barns motoriska utveckling har inte bara betydelse för den fysiska utvecklingen, utan kan Àven pÄverka sjÀlvkÀnsla, koncentrationsförmÄga och skolprestationer. En osÀkerhet i vardagliga kroppsrörelser kan ibland leda till att barn drar sig undan kamraters rörelselekar eller fÄr svÄrt att koncentrera sig i klassrummet. Om motoriska svÄrigheter upptÀcks innan de hinner stÀlla till problem för barnet finns goda möjligheter att genom pedagogisk motoriktrÀning frÀmja sÄvÀl kamratrelationer som lÀrande.
I den hÀr boken presenteras arbetsmetoden Motorisk Utveckling som Grund för InlÀrning (MUGI), som Àr ett pedagogiskt hjÀlpmedel för att tidigt upptÀcka barn i behov av extra motorikstöd. Metoden har anvÀnts praktiskt i en rad skolor sedan 1980-talet. I boken ges praktiska tips pÄ hur barns motoriska fÀrdigheter kan observeras under lekfulla former. Vidare ges konkreta övningsexempel pÄ hur barns motoriska utveckling kan stöttas genom att erbjuda anpassad trÀning efter barns olika motoriska förutsÀttningar.
Boken vĂ€nder sig till blivande och verksamma lĂ€rare i förskola, grundskola, fritidshem och anpassad grundskola. Ăven fritidspedagoger, idrottsledare och intresserade förĂ€ldrar kan ha glĂ€dje av bokens innehĂ„ll.
Ingegerd Ericsson Àr utbildad idrottslÀrare och speciallÀrare, docent i idrottsvetenskap och filosofie doktor i pedagogik.