Peter Gladoi´c Håkansson & Klara Öberg (red.)
Arbete i förändring
GLOBALISERING, DIGITALISERING, HÅLLBARHET OCH ARBETETS ORGANISERING
Författare
Peter Gladoi´c Håkansson (red.) är docent i ekonomisk historia vid Malmö universitet. Hans forskning är i huvudsak inriktad på olika aspekter av arbetsmarknad och förändring. Peter har publicerat ett stort antal forskningsartiklar i internationella vetenskapliga tidskrifter och flera antologier om arbetsmarknad, ojämlikhet på arbetsmarknaden och arbetsmarknadens geografiska dimension.
Klara Öberg (red.) är universitetslektor i arbetsvetenskap vid Högskolan i Halmstad. Hennes forskningsområden innefattar bland annat globalisering, arbetsvillkor, informell ekonomi, prekaritet samt migration.
Martin Berg är professor i medieteknik och docent i sociologi vid Malmö universitet. Hans forskning fokuserar på digital sociologi, med särskild orientering mot kritiska studier av framväxande digitala teknologier och olika varianter av digital etnografi. Han leder forskningsmiljön Digital Work Futures Research Lab och är adjungerad forskningsprofessor i design vid Emerging Technologies Research Lab och FUTURES Hub, Monash University i Melbourne, Australien.
Elin Ennerberg är docent i sociologi vid Malmö universitet. Hon har forskat om integration av nyanlända migranter på arbetsmarknaden samt om livsval och karriärval på landsbygden. Hennes forskning handlar också om arbetsmarknadspolitik, utbildning samt studie- och yrkesvägledning.
Tina Forsberg är lektor och docent i arbetsvetenskap vid Högskolan i Dalarna. Hennes forskning handlar om arbete inom välfärden och de ojämlikheter som uppstår där, sociala och kulturella processer samt hur maktrelationer formar styrning och arbetsvillkor.
Rebecka Cowen Forssell är universitetslektor i organisationsstudier vid Malmö universitet. Hennes forskning handlar om mobbning, trakasserier
och kränkande särbehandling i arbetslivet – framför allt uttryckt genom digitala kanaler såsom e-post och sociala medier. Därtill handlar hennes forskning om hur tredje part genom olika påtryckningar påverkar praktik och hälsa i välfärdsyrken.
Jesper Hamark är fil.dr i ekonomisk historia och universitetslektor vid Högskolan i Borås. Hans forskning handlar om löne- och produktivitetsutveckling, välfärdsstatens omvandling samt maktrelationer och konflikter på arbetsmarknaden.
Fredrik Hertzberg är docent i pedagogik vid Stockholms universitet. Hans forskning fokuserar på vägen mellan skola och arbetsliv för ungdomar med migranterfarenhet eller -bakgrund. Under de senaste åren har han studerat studie- och yrkesvägledning för nyanlända.
Kristoffer Holm är biträdande lektor i organisationsstudier vid Malmö universitet. Hans forskning handlar om negativa arbetsplatsbeteenden och berör både lågintensiva, respektlösa beteenden och grövre former av kränkningar såsom arbetsplatsmobbning, samt deras betydelse för arbetsrelaterad hälsa.
Tobias Karlsson är docent i ekonomisk historia och universitetslektor vid
Ekonomisk-historiska institutionen, Lunds universitet. Hans forskning handlar om yrken, arbetsmarknader och anställningsrelationer förr och nu, exempelvis med avseende på anställningstrygghet, löneskillnader och facklig organisering.
John Lapidus är fil.dr i ekonomisk historia och forskare vid Handelshögskolan i Göteborg. Hans forskning handlar om välfärdsfrågor, arbetslivet, fackföreningsrörelsen samt processer som har lett till en ökande privatisering och hur det har påverkat välfärdsstaten.
Janna Lundberg är universitetslektor vid Malmö universitet. Hon disputerade 2020 på avhandlingen Samhällskunskap för alienerad elit. För närvarande är hon involverad i ett projekt om landsbygdens vardagsliv och -val. Hon arbetar också med utveckling av sociologisk forskning och undervisning och ingår i forskningsmiljön Literacy and Inclusive Teaching.
Renée Luthra är fil.dr i handikappvetenskap och universitetslektor vid Högskolan i Halmstad. Hennes forskning handlar om sysselsättning, arbetsliv och delaktighet för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Staffan Nilsson är docent i pedagogik vid Stockholms universitet. Hans huvudsakliga forskningsintressen är relaterade till frågor som rör relationen mellan utbildning, lärande och arbete, professionalisering, professionalism, akademikers anställningsbarhet samt organisatoriska strategier och metoder för att säkra den långsiktiga kompetensförsörjningen.
Carin Nyman är med.dr i socialmedicin och universitetslektor vid Högskolan i Halmstad. Hennes huvudsakliga forskningsområden är arbetsliv, psykisk ohälsa och sjukfrånvaro. Hennes forskning innefattar bland annat studier kring arbetsliv och sysselsättning för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Jonas Olofsson är professor i hälsa och samhälle med socialpolitisk inriktning vid Malmö universitet. Han har en bakgrund som forskare och utredare och har framför allt ägnat sig åt arbetsmarknads- och utbildningsfrågor.
Dietmar Rauch är universitetslektor i sociologi vid Högskolan i Halmstad. Han har under flera år varit verksam inom utbildning i arbetsvetenskap.
Hans huvudfokus i forskning ligger bland annat på institutionella perspektiv, jämförande välfärdsstatsstudier och arbetsmarknadspolitik.
Bertil Rolandsson är professor i sociologi och verksam vid Göteborgs universitet. Hans forskning handlar bland annat om digitaliseringens påverkan på arbetslivet och olika yrkespraktiker.
Christian Ståhl är professor i sociologi vid Linköpings universitet. Han forskar och undervisar framför allt om klimat, arbetsliv och välfärdssystem. Hans forskningsfokus ligger på samhällets klimatomställning, och han leder forskargruppen GROWL (Grön omställning i arbetslivet).
Annika Vänje är professor i arbetsvetenskap vid Högskolan i Dalarna. Annika är arbetslivsforskare med fokus på frågor kring organisation, arbetsmiljö och kön samt förändringsledning. Hon har studerat såväl industriellt mansdominerat arbete i privat sektor som kvinnodominerat omsorgsarbete i den offentliga sektorn.
Innehåll
Introduktion 9
Peter Gladoić Håkansson & Klara Öberg
1. Arbetsmarknad och välfärd i förändring 21
Jonas Olofsson
2. Arbetsmarknadens omvandling – yrken som kommit, gått och bestått 33
Tobias Karlsson
3. Könad arbetsmarknad – förändring och stabilitet 45
Annika Vänje & Tina Forsberg
4. Den ojämlika arbetsmarknaden – personer med intellektuell funktionsnedsättning 59
Renee Luthra & Carin Nyman
5. Globaliseringens påverkan på arbetsmarknad, arbetsvillkor och arbetstagare 69
Klara Öberg
6. Digitaliseringens konsekvenser för framtidens arbetsliv 85
Martin Berg & Bertil Rolandsson
7. Relationen mellan utbildning och arbete 99
Staffan Nilsson & Fredrik Hertzberg
8. Institutioners roll för den svenska arbetsmarknadens utveckling
Dietmar Rauch
9. Arbetsmarknadens och välfärdens aktörer – hur facken
täcker upp där staten drar sig tillbaka 127
Jesper Hamark & John Lapidus
10. Perspektiv på arbete och hälsa – arbetsmiljö, villkor och hälsans förutsättningar
Rebecka Cowen Forssell & Kristoffer Holm
11. Den gröna omställningen och arbetslivet
Christian Ståhl
12. Omförhandlade villkor för liv och arbete i stad och landsbygd
Elin Ennerberg & Janna Lundberg
Introduktion
Peter Gladoić Håkansson & Klara Öberg
Arbetet har i alla tider varit utsatt för förändring. Textilarbetarna, som i 1700-talets England blev av med sina jobb när Spinning Jenny och den flygande skytteln gjorde entré, ansåg troligen att de var med om en avsevärd förändring, vilket de naturligtvis var. I början av 1800-talet tog ludditerna saken i egna händer och stormade och förstörde textilmaskiner då de upplevde att maskinerna tog deras jobb. Generellt brukar automatiseringen och kapitaliseringen av textilindustrin betecknas som den första industriella revolutionen. Dagens förändring av arbete och arbetsmarknad brukar betecknas som den fjärde industriella revolutionen och kopplas främst till digitalisering, robotisering och automatisering. Men precis som i den första industriella revolutionen handlar de senaste årens snabba förändring inte enbart om teknik och innovation. Den handlar även om en förändrad politisk diskurs och förändrade normer.
Den här antologin har som ansats att försöka beskriva de förändringar som sker i relation till frågor om arbete.1 Flera av de förändringar som beskrivs i bokens kapitel är inte nya i sig, de är del av processer som har ägt rum åtminstone de senaste 150 åren, men de tar sig nya uttryck och former och deras konsekvenser för samhället och för individen skiljer sig åt. Ett sådant exempel är dagens debatt om artificiell intelligens (AI) och vad denna nya teknologi kommer att innebära för arbete och arbetsmarknad. Som beskrevs inledningsvis är teknologisk förändring i sig inte ny, men formen och dess uttryck och möjligen dess konsekvenser kan variera.
En antologi om arbetets förändring behöver ta ett brett perspektiv. Förändringarna kan å ena sidan vara sådana som förändrar arbetets form och villkor. Men de kan å andra sidan också vara förändringar av arbetsmarknaden, av behov av arbetskraft eller särskilda kompentenser och av utbildningsnivåer.
1 Ett stort tack till Mats Greiff och Annette Holm Persson som läst ett tidigare manuskript av boken och gett värdefulla kommentarer.
Arbetets förändringar handlar i den här antologin om frågor som rör arbetsmarknadens och arbetets inre logiker såväl som globala och lokala fenomen samt andra faktorer som leder till förändring. Arbetets centrala position i den globala ekonomin, välfärdsstaten och som del av nationsbyggandet gör att det i princip inte finns något politikområde på någon nivå som inte berör eller berörs av arbete. Arbete och arbetsmarknadens utveckling är också frågor som står direkt i relation till frågor om välfärd och hälsa. Över tid förändras de politiska verktygen för inkludering i arbete, där vi behöver förstå konsekvenserna för individ och samhälle. Utifrån ett hälso- och välfärdsperspektiv är också aktörerna centrala. Det är människor – arbetsgivare, politiker och arbetstagare – som agerar på olika sätt, vilket skapar konsekvenser för arbete, arbetsliv och arbetsmarknad.
Det är lätt att föreställa sig att arbetets och arbetskraftens roller alltid har varit desamma, men i själva verket är arbetets nuvarande struktur och organisering inte så väldigt gammal ur ett historiskt perspektiv. När vi tolkar och värderar de samtida förändringarna, till exempel försämringar i fackföreningarnas muskler och ekonomiskpolitiska lojaliteter, så blir de bara möjliga att relatera till en situation eller förändring som är ganska nära i tid. Om vi tittar på arbete som historiskt fenomen så har det inte alltid varit självklart att arbete alls är en nationell fråga eller att arbete alls ska vara något som kan köpas och säljas på en marknad i den grad som det samtida arbetet är.
Även om vi pratar om styrning, förändring, strukturer och processer i relation till arbete, behöver vi komma ihåg att begreppet arbete har sina begränsningar. Det räcker inte alltid för att beskriva människors erfarenheter. Arbetet kan ibland skydda, fylla viktiga funktioner för eller skada människor – och dessa erfarenheter skiljer sig mycket åt, både lokalt och globalt (Narotzky 2018).
Förändringar över tid
Arbete i den form som påminner om arbetets samtida form (lönearbetet) har sedan 1800-talet utgjort en central del av människans existens och samhällsorganisation. Det är från och med den här perioden som arbetet i högre grad blir sammanlänkat med andra samhälleliga institutioner och som arbetaren tappar kontrollen över sitt arbete och i mindre utsträckning känner ett meningsfullt samband med arbetet – det som Karl Marx kallade för alienation. Samhällsekonomin är dock beroende av arbetarna både som konsumenter och producenter.
Under de senaste århundradena har arbetet genomgått ytterligare förändringar. I det moderna samhället är arbete för många inte bara ett medel för försörjning, utan också en källa till status, gemenskap och självförverkligande. Genom arbete tillgodoser människor sina materiella behov, men arbete är också en social och kulturell aktivitet som skapar mening, identitet och tillhörighet. Samtidigt är arbetets former och villkor ständigt föränderliga, och dessa förändringar påverkar såväl individen som samhällets struktur i stort. Under de senaste 200 åren har arbetslivet genomgått flera omfattande transformationer: från jordbrukssamhälle till industrialisering, från industrisamhälle till tjänsteekonomi, och vidare mot en digitaliserad och globaliserad arbetsmarknad. Varje förändring har medfört nya sätt att organisera arbete, nya maktförhållanden och nya sociala frågor. I takt med att teknologin utvecklas och ekonomin internationaliseras, förändras även relationen mellan arbete, kapital och samhälle. Den senaste i raden av teknologiska språng – AI – kommer att innebära stora förändringar, men vi vet inte idag riktigt hur och på vilket sätt.
Arbetets former har alltid speglat den samhälleliga organisationen och den ekonomiska och teknologiska utvecklingen. I det förindustriella samhället var arbete huvudsakligen knutet till jordbruket och familjen. Produktionen var lokal och självförsörjande, och gränsen mellan arbete och fritid var ofta diffus. Med industrialiseringen under 1800-talet skedde en genomgripande omvandling: människor flyttade till städerna, fabriker växte fram och arbetet separerades från hemmet. Denna förändring innebar både frigörelse och disciplinering – människor blev lönearbetare, bundna till en arbetsgivare och en tidsdisciplin som tidigare inte existerat. Under 1900-talet utvecklades välfärdsstaten och massproduktionen. Industrin organiserades enligt tayloristiska och fordistiska principer: effektivitet, standardisering och kontroll. Arbetet var fysiskt, hierarkiskt och kollektivt. Fackföreningar och arbetsrätt växte fram som motvikt till kapitalets makt, och arbete blev en grundpelare i den sociala identiteten. Från 1970-talet började en ny fas: övergången till ett tjänstesamhälle. Industrijobben minskade i västvärlden, medan kunskapsintensiva och serviceinriktade arbeten ökade. Arbetet blev mer individualiserat, ofta mindre fysiskt men mer mentalt krävande. Denna utveckling hänger samman med globalisering, teknologisk utveckling och en alltmer flexibel arbetsmarknad.
Varför förändras samhället, ekonomin och arbetsmarknaden?
Ett perspektiv som brukar hänvisas till den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter (1883–1950) är tanken om innovationer och ”kreativ förstörelse”. Enligt Schumpeter är det teknisk innovation som driver förändring, men det gamla måste förgöras för att det nya ska kunna slå igenom. I Sverige har denna idé utvecklats av bland andra Lennart Schön (1946–2016), professor i ekonomisk historia. Han delade in den svenska ekonomiska utvecklingen i strukturella cykler (Schön 2014). I detta strukturanalytiska perspektiv är det innovation och kreativ förstörelse som skapar omvandling och därefter en rationaliseringsfas. I rationaliseringsfasen ökar konkurrensen mellan företag (både nationellt och globalt) och hela industrier och näringar slås ut. Ofta används den svenska varvsindustrin som exempel då denna i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet konkurrerades ut av varvsindustri i Sydostasien. Rationaliseringsfasen leder fram till en strukturkris och det är i denna strukturkris som nya innovationer får en chans att slå igenom – kreativ förstörelse. Precis som Spinning Jenny och den flygande skytteln ledde fram till mycket mer än endast ett förändrat produktionssätt – den industriella revolutionen ledde fram till ett helt nytt samhällssystem – leder innovationer som digitalisering fram till förändringar långt utanför produktion och arbete.
Ett begrepp som Lennart Schön använde var utvecklingsblock. Det betyder att en ensam innovation kompletteras av andra fenomen och artefakter. Ett exempel är förbränningsmotorn, som var en innovation som skapade bilen. Men runt bilen växer det upp komplementära näringar (t.ex. bensinmackar, biltvättar, köpcentrum). Dessutom påverkas kultur och fritid (t.ex. ”raggare”, biltävlingar, campingsemester) som i sin tur skapar näringar med arbetstillfällen. Ett annat exempel är smarttelefoner som påverkat vardagslivet på många olika sätt. Vi betalar bussbiljetten, kommer in på gymmet, lyssnar på musik, läser nyheterna och betalar räkningar med telefonen. Detta har krävt andra system för att fungera (t.ex. appar och digitala verktyg), men har även skapat nya produkter och tjänster (t.ex. elsparkcyklar, Spotify, bilpooler) som inte hade funnits utan smarttelefonen. Smarttelefonen har decentraliserat arbete, men även ansvar, från producenten till kunden. Vi beställer via en app, vi bokar tid via en app eller köper biljetter via en app. Det har inneburit förändringar i arbetslivet – de som tidigare hade dessa manuella servicejobb har ersatts av en app. Tidigare var dessa personer anställda av producenten och ansvaret för att
det skulle bli rätt låg på producenten av tjänsten. Nu ligger både arbetet och ansvaret på kunden.
Ett klassiskt motsatsförhållande inom sociologin är begreppsparet aktör och struktur. Förändring sker inte av sig själv utan det måste finnas aktörer, även om strukturerna skapar förutsättningar för aktörer att agera.
I Schumpeters värld får innovatören och entreprenören stor plats. Det är denna individ som kommer med det nya. Det är dock de gamla strukturerna och de gamla maktblocken som håller tillbaka och som hindrar. Utfallet i en viss situation handlar alltså om hur maktförhållandena ser ut just då.
Arbetslivets förändringar i relation till samhälleliga förändringar, omstruktureringar och ojämlikheter
Arbete är inte bara en ekonomisk aktivitet, utan också en central del av den sociala strukturen. Det skapar mening, tillhörighet och social ordning. I det moderna samhället är arbetsidentiteten ofta en av de mest avgörande delarna av människans självbild. Frågan ”vad jobbar du med?” är inte bara praktisk, utan speglar individens plats i den sociala hierarkin. Sociologen Anthony Giddens (1999) menar att arbete är en del av den reflexiva moderniteten: individer formar sina livsprojekt genom val och självreflektion, men dessa val sker inom strukturer som fortfarande präglas av ekonomisk och institutionell ojämlikhet. Arbetet erbjuder möjligheter till självförverkligande, men också risk för stress, utmattning och marginalisering. En annan sociolog, Pierre Bourdieu (1986), har visat hur arbetet och utbildningen fungerar som mekanismer för social reproduktion. Genom kulturellt och socialt kapital reproduceras klasskillnader, även i en tid då meritokratiska ideal dominerar. Arbetet är alltså både en väg till integration och ett uttryck för ojämlikhet. Arbetets negativa sidor har lett till att det under hela den industrialiserade perioden funnits en arbetskritik. En klassisk arbetskritiker är Paul Lafargue (1842–1911), en fransk socialist känd för sin pamflett Rätten till lättja (Lafargue 1988/1883), där han kritiserar arbetets roll i samhället och förespråkar fritid som en mänsklig rättighet. Under de senaste åren i Sverige har arbetskritik framförts av bland andra Roland Paulsen (2017). Han menar att vi arbetar mer än någonsin, trots att teknologin minskat behovet av mänsklig arbetskraft. Det välstånd som tidigare krävde tio personers insats kan idag produceras av en person – ändå höjs pensionsåldern och stressen ökar. Arbetet har blivit ett moraliskt krav – det viktigaste är att vi arbetar, inte vad detta arbete producerar.
Arbetsmarknadens omvandling
– yrken som kommit, gått och bestått
Tobias Karlsson
För den som växer upp i vår tid finns mängder av tänkbara yrkesbanor. Fem generationer tillbaka i tiden, i slutet av 1800-talet, såg utbudet av yrken väldigt annorlunda ut och var mer begränsat. Då var jordbrukare och tjänstefolk inom jordbruket fortfarande de största yrkeskategorierna. Sedan dess har många yrken minskat i omfattning eller försvunnit helt, medan andra har tillkommit. Några av de allra vanligaste yrkena på dagens svenska arbetsmarknad är undersköterska, grundskollärare och butikssäljare inom fackhandeln. Varje år dyker nya yrkestitlar upp – zumbainstruktör, vindkraftstekniker och drönarpilot är tre aktuella tillskott i yrkesfloran – och samtidigt finns det en oro för att etablerade yrken ska bli överflödiga till följd av teknikens utveckling.
Som påpekades i kapitel 1 kan arbetsmarknadens omvandling studeras utifrån olika perspektiv. I detta kapitel behandlas arbetsmarknadens omvandling med fokus på yrken.8 En persons yrkestillhörighet är viktig i många avseenden. Yrket är nära förknippat med individers sociala status, inkomst och levnadsmönster i vidare bemärkelse. Yrket har vidare utgjort grunden för kollektiv organisering, exempelvis bildandet av fackföreningar. Den övergripande yrkesstrukturen ger också en bild av hur arbetsdelningen i samhället har förändrats och hur kraven på arbetskraftens kvalifikationer har utvecklats.
Kapitlet inleds med en kort genomgång av varför yrken finns och vad som kan ligga bakom förändringar över tid. Därefter följer en övergripande diskussion om arbetsmarknadens omvandling utifrån två sätt att gruppera
8 Författandet av detta kapitel har möjliggjorts av finansiellt stöd från Handelsbankens forskningsstiftelser (P19-0231) och Vetenskapsrådet (2022-02303_VR).
yrken: efter näringsgren respektive samhällsgrupp. I kapitlets senare del ges exempel från olika historiska epoker på hur yrken har uppstått, förändrat karaktär eller försvunnit.
Vad är yrken och varför finns de?
Ett yrke är en samling arbetsuppgifter som vanligen utförs av en och samma person. Yrken med specifika krav på utbildning och kvalifikationer – såsom läkare, jurister och präster – kallas ofta professioner. Det finns omfattande forskning om professionalisering, det vill säga om hur yrkesgrupper blir erkända som professioner, en samhällelig utveckling som varit påtaglig alltsedan det tidiga 1900-talet (Abbott 2014; Brante m.fl. 2015; Hellberg 1978). Frågor som hur yrken generellt uppstår, förändras och försvinner är mindre utforskade. Arbetsvetaren Jan Ch Karlsson (1983) urskiljer tre grundtyper av yrkesprocesser:
• Uppdelning av etablerade yrken. Uppdelning av etablerade yrken har historiskt sett påverkat många traditionella hantverksyrken. Tidigare behärskade hantverkaren hela tillverkningsprocessen, men produktiviteten ökade när arbetet delades upp i specialiteter. Detta fenomen uppmärksammades redan av den skotske upplysningsfilosofen och ekonomen Adam Smith på 1700-talet och är fortsatt aktuellt.
• Nya produkter och tjänster skapar nya yrken. Att nya yrken uppstår i samband med tillkomsten av nya produkter och tjänster är också något som varit påtagligt under de senaste århundradena. När hushållsapparater introducerades under 1900-talet uppstod exempelvis nya yrken inom tillverkning, installation, reparation och försäljning.9 På senare tid har många yrken med prefixet ”IT-” tillkommit.
• Förskjutningar mellan hushålls- och marknadssfärer. Yrken definieras ofta som betalt arbete som utförs på arbetsmarknaden. Obetalt hemarbete, som innefattar allt från matlagning till barnuppfostran, får sällan yrkestitlar. Under 1900-talet skedde en stor förskjutning från obetalt till betalt arbete, särskilt för kvinnor, i takt med att den offentliga sektorn expanderade. Inom barnomsorgen uppstod exempelvis yrket ”barnträdgårdslärarinna” (1944), senare kallat ”förskollärare”.
9 Ett konkret exempel är ”dammsugarförsäljaren”, som började omnämnas i svenska dagstidningar på 1920-talet, något årtioende efter att tillverkningen av dammsugare hade kommit igång i Sverige.
Dessa tre processer kan även förklara hur yrken försvinner: genom sammanslagning av specialiteter, bortfall av produkter och tjänster eller förändrade gränser mellan betalt och obetalt arbete. Även om ökad specialisering länge karakteriserat samhällsutvecklingen har det inte minst under de senaste decennierna funnits en motsatt tendens som inneburit att vissa yrkesutövare tagit över arbetsuppgifter som tidigare utförts av specialister. Överflyttningen av administrativa uppgifter från läkarsekreterare till läkare kan nämnas i detta sammanhang. Likaså finns det arbetsuppgifter som mer eller mindre har lämnat marknadssfären och flyttats till hemmen. Att tvätta kläder är en sådan uppgift.
Yrkesprocesser har ofta flera bakomliggande orsaker. Två centrala kategorier av förklaringar är teknologisk respektive institutionell förändring.
Teknologiska förändringar kan ha karaktären av den kreativa förstörelse som diskuterades i kapitel 1, det vill säga språngartade genombrott som helt förändrar förutsättningarna för hela branscher. Men teknologiska förändringar kan också handla om gradvisa justeringar av redskap och maskiners användande eller om utveckling av nya produkter. Institutionella förändringar handlar om formella och informella regelverk samt praktiska arrangemang på arbetsplatser. Förskjutningar mellan obetalt och betalt arbete är ofta kopplade till institutionella förändringar, som i sin tur kan samspela med teknologiska förändringar. De praktiska arrangemangen på arbetsplatserna påverkas ofta av populära idéer kring företags organisation och ledning, såsom rörelsen kring scientific management under 1900-talets första hälft och det sena 1900-talets diskurs kring organisationers flexibilitet (Sandkull & Johansson 2000).
Klassificering av yrken – näringsgrenar och samhällsgrupper
Det finns i grunden två sätt att klassificera yrken. Det första är att placera in yrkena i olika näringsgrenar. Det andra är att inordna yrkena i olika samhällsgrupper. När det gäller näringsgrenar finns en vanlig uppdelning av ekonomin i tre sektorer: primär, sekundär respektive tertiär sektor. Till den primära sektorn räknas jordbruk, boskapsskötsel, skogsbruk och fiske. Till den sekundära sektorn räknas jobb som syftar till att framställa varor av olika slag, det som i dagligt tal kallas industri. Den tertiära sektorn består av tjänsteproduktion. Den här uppdelningen används ofta för att illustrera länders och regioners ekonomiska utveckling över långa tidsperioder. Ett exempel på det ges i figur 2.1, som visar hur sysselsättningens struktur
Den ojämlika arbetsmarknaden –
personer med intellektuell
funktionsnedsättning
Renee Luthra & Carin Nyman
Att delta på arbetets arena utgör en viktig del av människors inkludering i samhället. Då arbete för en majoritet av den arbetsföra befolkningen innebär att förvärvsarbeta blir positionen på arbetsmarknaden en viktig markör för inkludering i samhället. Ett deltagande i arbetslivet är även relaterat till bättre ekonomisk situation, högre social status, välbefinnande och ökad livskvalitet.
Att ta steget in i arbetslivet ses vanligen som något eftersträvansvärt och som en naturlig del av unga människors etablering i vuxenlivet. Ett förvärvsarbete skapar möjlighet till egenförsörjning och därmed ökad autonomi samt påverkar trygghetsförmåner vid sjukdom och arbetslöshet. Att delta i arbetslivet och att tillhöra en arbetsgemenskap har även en identitets- och meningsskapande funktion. För personer med funktionsnedsättning kan dock risken för att exkluderas från arbetslivet vara större, och såväl strukturella som arbetslivsspecifika faktorer kan bidra till svårigheter både att få och att kunna behålla ett förvärvsarbete. Socialstyrelsen (u.å.) definierar funktionsnedsättning som nedsättning av en persons fysiska, psykiska eller intellektuella funktionsförmåga. Nedsättningen kan vara bestående eller övergående. I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som trädde i kraft i Sverige år 2009, fastslås rätten till arbete på lika villkor som andra för personer med funktionsnedsättning. Trots de intentioner som uttrycks i konventionen är personer med funktionsnedsättning dock representerade på arbetsmarknaden i lägre grad, både i Sverige och internationellt.
Detta kapitel fokuserar på den ojämlika arbetsmarknaden för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Kapitlet inleds med en diskussion
om hur både individ- och miljöfaktorer, via ett relationellt förhållningssätt, påverkar en persons arbetsförmåga. Ett sådant förhållningssätt är en viktig utgångspunkt för att förstå arbetssituationen för personer med intellektuell funktionsnedsättning. För att beskriva den ojämlika arbetsmarknaden för personer med intellektuell funktionsnedsättning behöver också begreppet arbete förstås i en bredare bemärkelse, där även andra former av sysselsättning, utöver förvärvsarbete på den öppna arbetsmarknaden ingår. I kapitlet beskrivs därför olika typer av sysselsättning för personer med intellektuell funktionsnedsättning. En central aspekt i kapitlet är sysselsättningens och arbetets betydelse för möjligheten till inkludering och delaktighet i samhället.
Ett relationellt förhållningssätt
Personer med intellektuell funktionsnedsättning är en grupp som historiskt stått långt från den öppna arbetsmarknaden och fortfarande idag i hög grad riskerar att stå utanför denna. Intellektuell funktionsnedsättning innebär en nedsatt intellektuell och adaptiv förmåga där nedsättningen i varierande grad påverkar personens kognitiva, sociala och praktiska färdigheter i vardagen (American Psychiatric Association 2022). Personer med intellektuell funktionsnedsättning utgör en mångfacetterad grupp där graden av funktionsnedsättning varierar, från att ge en lindrig påverkan på personens vardag till att vardagen påverkas i hög grad (King m.fl. 2017). Det innebär i sin tur olika behov av och rätt till stöd (Mineur m.fl. 2009). Personer med intellektuell funktionsnedsättning möter dock ofta stora utmaningar när det gäller inkludering och delaktighet i arbetslivet (se t.ex. Arvidsson 2016; Luthra 2020).
Ett centralt och komplext begrepp i relation till deltagande i arbetslivet är arbetsförmåga. I litteraturen beskrivs arbetsförmåga ofta som ett relationellt begrepp, där en persons förmågor och resurser behöver balanseras mot de krav som det aktuella arbetet ställer. En persons arbetsförmåga blir på så sätt en syntes av en rad samverkande faktorer. Det handlar till exempel om hur funktionsnedsättningen påverkar personens förmåga att kunna utföra de specifika arbetsuppgifter som arbetet kräver och hur andra individuella eller arbetsplatsrelaterade förhållanden kan bidra till att stärka eller försämra personens arbetsförmåga. Exempelvis kan möjligheten till anpassning av arbetsuppgifter eller arbetstid spela en viktig roll för en persons arbetsförmåga. Vidare påverkar även attityder och samhällets syn på funktionsnedsättning (se t.ex. Lindqvist 2022). Arbetsförmåga i relation
till funktionsnedsättning blir därför resultatet av ett komplicerat samspel mellan medicinska och sociala aspekter där faktorer på individ-, organisations- och samhällsnivå interagerar med varandra. Det är även viktigt att vara medveten om utifrån vems perspektiv begreppet arbetsförmåga betraktas: personens, en arbetsgivares/organisations eller samhällets.
En grundläggande utgångspunkt för att förstå den ojämlika arbetsmarknaden i relation till personer med intellektuell funktionsnedsättning är ett relationellt förhållningssätt. En person, med sina resurser och sina begränsningar, finns alltid i en kontext, och samspelet mellan personen och hens kontextuella miljö kan inverka både främjande och hindrande på personens möjlighet till förvärvsarbete och sysselsättning. Ett relationellt förhållningssätt är också utgångspunkten för den miljörelativa modellen, där funktionsnedsättning ses som relativ till den omgivande kontextuella miljön med dess normer, förväntningar och krav (Hästbacka m.fl. 2016; Lindqvist 2022). Det betyder att biologiska, fysiologiska, psykologiska och kontextuella faktorer behöver beaktas samtidigt för att förstå funktionsnedsättningens påverkan.
Att förstå sysselsättningssituationen för personer med intellektuell funktionsnedsättning
Svensk och nordisk forskning visar att en stor andel personer med intellektuell funktionsnedsättning inte har ett förvärvsarbete på den öppna arbetsmarknaden (Gjertsen m.fl. 2021; Tideman m.fl. 2017). Det finns dock relativt lite kunskap om hur den totala sysselsättningssituationen med utgångspunkt i ett vidare arbetsbegrepp ser ut för personer med intellektuell funktionsnedsättning. En av de första nationella kartläggningarna av sysselsättningssituationen för personer med intellektuell funktionsnedsättning i Sverige gjordes med hjälp av data från ett forskningsprojekt som genomfördes vid Högskolan i Halmstad. De första forskningsresultaten som presenterades (Arvidsson m.fl. 2015) visade att drygt 22 procent av de personer som avslutat anpassad gymnasieskola12 hade ett förvärvsarbete på den öppna arbetsmarknaden. De som studerande vidare efter gymnasiet utgjorde cirka 6 procent, medan den största gruppen, 47 procent, hade sysselsättning i form av daglig verksamhet. Resterande (ca 24 procent) saknade känd sysselsättning efter anpassad gymnasieskola.
Den dominerande sysselsättningen för personer med intellektuell funk12 Anpassad gymnasieskola, tidigare benämnd gymnasiesärskola, är en särskild svensk skolform för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Den
gröna omställningen och arbetslivet
Christian Ståhl
Hela det moderna projektet, från industrialiseringen och framåt, har präglats av en bultande framtidstro, en övertygelse om att allt bara blir bättre allteftersom samhället utvecklas. Med ny teknik kommer bekväma och goda liv. Men med kunskapen om den globala uppvärmningen blir det tydligt att utvecklingen har en baksida – användningen av fossila bränslen förändrar klimatet, och exploateringen av naturresurser skadar den biologiska mångfalden. Klimatförändringar kan kännas abstrakta, som något som ligger långt fram i tiden, eller som kanske främst kommer att påverka andra delar av världen. Men under senare år har Europa blivit en alltmer drabbad världsdel avseende naturkatastrofer och extrema väderhändelser, med torka, smältande glaciärer och värmeböljor. Samhället måste därför arbeta både för att minska sin klimatpåverkan och för att bygga resiliens mot klimatrelaterade händelser. Olika fossilfria och förnybara energialternativ utvecklas snabbt, men eftersom den globala energianvändningen ökar ännu snabbare innebär det att också fossila bränslen används i högre grad. Just därför är den gröna omställningen högt prioriterad; varje steg som tas för att ställa om till fossilfria energikällor har betydelse.
Att det finns en koppling mellan det industriella samhället och miljöförstöring har varit känt sedan det moderna projektets början. Redan Karl Marx analyserade kapitalismens påverkan på naturen och beskrev denna påverkan som förödande; i den moderna ekomarxistiska traditionen talas det om en ”metabolisk reva” där människan har särkopplat sig från sin omgivning och betraktar tillgången på ”billig natur” som lika grundläggande för den ekonomiska tillväxten som tillgången på billig arbetskraft (Moore 2016). Detta innebär också att det moderna arbetslivet är intimt sammanvävt med en exploatering av naturen. När vi under de senaste decennierna börjat få hårda data om de klimatförändringar som det industriella systemet
bidrar till framstår denna analys som framsynt, men likväl fortsätter den tillväxtorienterade fossila ekonomin att producera växthusgaser och investera i nya kolkraftverk och gasledningar.
Arbetsmarknaden utgör en central del av varje modernt industrialiserat samhälle, och arbetet har en direkt och indirekt påverkan på klimatet genom det vi producerar och konsumerar. Den gröna omställningen handlar därför både om hur samhället kan förse arbetslivet med en fossilfri infrastruktur, och om att minska klimatpåverkan av olika varor och tjänster. Den gröna omställningen kan också innebära att vi behöver tänka annorlunda kring arbetets centrala roll i våra liv, och hur vi genom olika samhällsförändringar kan prioritera andra, mindre resurskrävande aktiviteter.
Det här kapitlet belyser vad den gröna omställningen kan innebära för samhället, med fokus på arbetslivet. Särskilt fokus ligger på vilka nya arbeten och arbetsuppgifter den gröna omställningen medför, så kallade gröna jobb, och vad en grön arbetsmarknadspolitik kan innebära. Detta diskuteras i relation till den övergripande samhällsförändring vi står inför. Kapitlet avslutas med reflektioner kring vad som behöver förändras för att stödja den gröna omställningen.
Vad är ”gröna jobb”?
FN definierar ”gröna jobb” som sådana som minskar användningen av energi, råmaterial och vatten och som skyddar och återställer ekosystem. Internationella arbetsorganisationen (ILO) lägger till goda arbetsvillkor som ett centralt element (Bohnenberger 2022b). Utifrån idén om rättvis omställning antas facken och arbetare vara drivande för den gröna omställningen och för vad som i litteraturen kallas exnovation – att fasa ut skadliga praktiker. I praktiken har dock alla arbeten någon form av klimatpåverkan. I den meningen kan ”gröna jobb” sägas innebära en ytterpunkt på en skala som mäter hur stor denna påverkan är, och där den motsatta ytterpunkten skulle kunna benämnas som ”bruna jobb” (Bohnenberger 2022b). Ett grönt jobb skulle då innebära ett arbete som antingen har en minimal klimatpåverkan (t.ex. omsorgsyrken), eller ett arbete som innebär en direkt eller indirekt påverkan på samhällets möjligheter att ställa om till ett mer ekologiskt hållbart samhälle (t.ex. utvecklingen av ett fossilfritt energisystem). Ett brunt jobb är med samma synsätt ett jobb som antingen är direkt ekologiskt ohållbart (t.ex. inom oljeindustrin) eller som har en stor negativ klimatpåverkan (t.ex. genom användande av mycket energi, som i transportindustrin).
Två sätt att se på gröna jobb är att antingen betrakta det som en egenskap,
att vissa jobb är gröna till sin karaktär, eller som en process inriktad på att göra befintliga jobb ”grönare” genom att minska deras klimat påverkan (Pettinger 2017). Med det första synsättet går det att skilja på mer eller mindre gröna jobb, från ”ljusgröna” till ”mörkgröna”. De mörkgröna jobben har en långsiktig och proaktiv påverkan på samhällets klimatomställning, och ifrågasätter kanske också samhällets fokus på tillväxt och det rådande ekomodernistiska paradigmet. Ljusgröna jobb kan å sin sida ha mer begränsad påverkan på samhällsutvecklingen. Att se gröna jobb ur ett processperspektiv lägger fokus på förändringar i hur arbetet organiseras eller nya förhållningssätt kring material, energislag och arbetsprocesser. Det finns å andra sidan en risk för att arbetsgivare använder sig av den gröna omställningen som ett svepskäl för att genomföra kostnadsbesparingar med ”gröna” förtecken, till exempel att minska kontorsytor. Därför är det viktigt att också fokusera på hur arbetsmiljön förändras i och med den gröna omställningen – det är inte självklart att gröna jobb har god arbetsmiljö, eller att det innebär förbättringar i arbetsmiljön när befintliga jobb ska göras gröna; många av de arbetsmiljörisker som diskuteras i kapitel 10 är närvarande också i dessa jobb. Den gröna omställningen kan även innebära nya arbetsmiljörisker. Omställningen till fossilfri energi innebär exempelvis behov av nya material och kemikalier, vars hälsorisker ännu är okända, särskilt på lång sikt. Därtill innebär en cirkulär ekonomi att återvinning av material blir viktigare, vilket är förknippat med risker för exponering för giftiga ämnen (Albin m.fl. 2025).
I en analys av hur hållbara olika arbeten kan sägas vara skiljer hållbarhetsforskaren Katharina Bohnenberger (2022b) mellan å ena sidan om analysen berör individ-, organisations- eller samhällsnivån, och å andra sidan om det handlar om direkt eller indirekt påverkan på miljön. Miljökonsekvenserna behöver sättas i relation till om arbeten tillfredsställer grundläggande mänskliga behov eller om de snarare syftar till bekvämlighet eller lyxkonsumtion. Det kan ses som mer befogat att använda jordens resurser i arbeten som är nödvändiga för människors överlevnad och välfärd, medan de senare kan betraktas som mindre befogade. Det finns också en klassdimension i detta, eftersom lyxartiklar ofta produceras av dåligt betalda arbetare för konsumtion av de rikaste.
Sammanfattningsvis är det ingen enkel sak att avgöra om ett arbete är ”grönt” eller ”brunt”, eftersom det ofta handlar om en sammanvägning av dess miljöpåverkan och dess syfte. Det är oftare mer relevant att resonera kring olika arbetens direkta och indirekta miljökonsekvenser, och huruvida de på samhällsnivå bidrar till en grön omställning eller inte.
Arbete i förändring
GLOBALISERING, DIGITALISERING, HÅLLBARHET OCH ARBETETS ORGANISERING
Peter Gladoi´c Håkansson & Klara Öberg (red.)
Från industrialiseringens genombrott till dagens digitaliserade och globaliserade arbetsmarknad har arbete varit en avgörande kraft för samhällsutveckling, välfärd och social ordning. En historisk tillbakablick visar att arbetets förändringar alltid har både påverkat och påverkats av samhällelig förändring och teknisk utveckling. I dag aktualiseras dessa frågor på nytt genom samtida intensifierade teknologiska språng som till exempel en ökad användning av AI, en utbredd digitalisering och en växande globaliserad produktion. Alla dessa förändringsprocesser omformar hur arbete organiseras, utförs och upplevs.
Denna bok erbjuder en bred och tvärvetenskaplig analys av arbetets förändring. Genom historiska och samtida samhällsvetenskapliga perspektiv belyser författarna hur arbetsmarknadens omvandling påverkar maktrelationer, jämställdhet, ojämlikhet, hälsa och hållbarhet. I boken beskrivs bland annat hur arbetsmarknaden förändras genom historiska skiften, förändrade normer, teknikutveckling, globalisering och hållbarhetskris. Den visar hur yrken uppstår och försvinner, hur ojämlikhet består och hur utbildning, institutioner och facklig organisation påverkar arbetsmarknadens villkor. Kapitlen belyser också arbetsmiljö, funktionsnedsättning på arbetsmarknaden, könssegregering samt människors försök att omförhandla vardag, arbete, stad och landsbygd. Sammantaget visar boken att arbete både är en central samhällelig institution och viktigt för individens identitet, tillhörighet och livsvillkor.
Peter Gladoi´c Håkansson (red.) är docent i ekonomisk historia vid Malmö universitet. Klara Öberg (red.) är universitetslektor i arbetsvetenskap vid Högskolan i Halmstad. Bokens författare är forskare inom sociologi, pedagogik, arbetsvetenskap, ekonomisk historia, organisationsstudier och socialmedicin.