Från spår till bevis
Anna Schneider Jacobsson & Bo Svensson
KRIMINALTEKNIK FÖR POLISER I YTTRE TJÄNST
Innehåll Inledning
17 DEL 1
1. Kriminalteknikens historia
21
2. Nationellt forensiskt centrum (NFC)
25 25 26 27
Verksamhetsområden Polismyndighetens forensiska stationer Resultatvärdering och utlåtandeskala
3. På brottsplatsen Vem gör vad? BF/IGV – brottsförebyggande ingripandeverksamhet PNU – polisens nationella utredningsdirektiv Brottsplatsundersökning
4. Dokumentation på brottsplatsen – tidig bevissäkring FILIP – Filer inom polisen Dokumentera objektivt Tolka inte – beskriv Dokumentation i bild och i text Språket i polisens dokumentation Pennan kan fria eller fälla
5. Kontaminering Biologiska spår, fibrer och hår Elimineringsdatabas för dna
31 31 33 34 35
39 39 41 44 45 47 49 53 54 55
6. Polis först på plats Vad räknas som spår? Vad är ett beslag? Avspärrning
7. Att göra en brottsplatsundersökning Att göra en brottsplatsanalys Hypoteser Exempel på en uppställning av hypotespar
8. Bevisvärdering på brottsplatsen Brister i brottsplatsundersökningen Att värdera ett spårs betydelse Bevisvärdering i rättsprocessen Värderande undersökningar Oskyldighetspresumtionen
9. Brottsplatsmetodik Arbetsmetodik på brottsplatsen för BF/IGV-poliser Närområdet Skalskydd Den centrala brottsplatsen Avrapportera korrekt
10. Hantering av beslagtaget gods Försiktig hantering Allmänt om grovt vapenbrott Hantering av vapen Hantering av kläder på misstänkt person Hantering av narkotika Hantering av kontanter Inskrivning av beslag Polisens PM som informationsunderlag vid upprättande av begäran om kriminalteknisk undersökning
57 57 58 60 63 65 66 67 71 71 73 76 77 78 81 82 84 86 89 93 95 96 98 100 106 109 110 111 112
11. Brott i nära relation Hedersrelaterade brott Polis först på plats vid brott i nära relationer Läkarundersökning och rättsintyg
12. Dödsfall Naturliga dödsfall – sjukvårdens ansvar Varför görs rättsmedicinsk undersökning? Kan platsen för dödsfallet vara en brottsplats? Arbogafallet Mord eller självmord? Verkliga fall som hanterats felaktigt Dödstecken
113 114 114 116 119 119 122 123 129 131 132 136
DEL 2
13. Fotografering med mobiltelefon Bestämmelser för fotografering Fotografering av en brottsplats Fotografering av person Spårfotografering Belysning
14. Fotograferingsteknik Exponerings- och fokuslås Flygplansläge Bildjustering Perspektiv
15. Skospår och däckspår Säkring av skoavtryck Säkring med gelatinfolie/skospårsfolie Elektrostatisk lyftning av skoavtryck på papper/tidningar Elektrostatisk lyftning av skoavtryck på golv Skospårsundersökning Däckspår
143 143 143 147 148 152 155 155 156 156 157 161 161 163 166 167 168 169
16. Verktygsspår och lås Säkring av verktygsspår Mikrosil Lås Låsdelar Tillhållarlås Låshus Dubbelfallås med förregling Låscylindrar Spanjolett Digitalt lås Dyrkar Inbrottsskydd
17. Biologiska spår Säkring av biologiska spår Dokumentation Spårsäkring på lösa föremål Spårsäkra vätskor Salivprov Dna-register Märk-dna
18. Hår, textila fibrer, glas och färg Hår Textila fibrer Glas Färg
19. Fingeravtryck Fingeravtryckens ursprung Fingeravtryckens papillarlinjer Mönstertyper Spår av fingeravtryck Latenta fingeravtryck Framkalla och säkra latenta fingeravtryck Mikrosil för ojämna och rundade ytor
171 172 172 175 176 177 177 178 179 179 180 180 181 183 184 186 187 189 190 191 193 197 197 197 198 198 201 201 202 202 203 206 206 210
Färgade avtryck Plastiska avtryck Spår från handskar Spårkort Daktyloskopi Gallringsbestämmelser
212 213 214 215 218 220
20. Bilundersökning
221
21. It-relaterade brott
223
22. Avspärrning
227 228
Beslut och utformning
23. Åtgärder vid grova brott Sexualbrott Bränder CBRNE/farliga ämnen
231 232 236 241
Självtest
251
Facit
257
Litteraturförteckning
263
Register
267
Förslag till arbetsmetoder 9.1 Tidig bevissäkring på en brottsplats
82
9.2 Kontakt med anmälaren – inledande uppgifter
83
9.3 Undersökning av närområdet
86
9.4 Arbetsordning vid skalskyddet
88
9.5 Arbetsordning på den centrala brottsplatsen
91
9.6 Avrapportering och dokumentation i FILIP
94
10.1 Viktigt vid inskrivning av beslag
97
10.2 STOP – minnesregel vid hantering av vapen
101
10.3 Hantering av vapen som ska tas i beslag
102
10.4 Råd vid beslag av alla slags skjutvapen
102
10.5 Transportsäkring av en pistol
103
10.6 Transportsäkring av en revolver
103
10.7 Hantering av misstänkt och dennes kläder i arresten
107
12.1 Vem utreder vid olika slags dödsfall?
122
12.2 Åtgärder vid onaturliga dödsfall utan misstanke om brott
127
13.1 Exempel på fotografering av brottsplats
146
13.2 Exempel på fotografering av bil
146
13.3 Exempel på fotografering av kroppsskador
147
13.4 Spårfotografering
150
15.1 Säkring av skospår med gelatinfolie
164
15.2 Skoavtryck på papper/tidningar
166
16.1 Verktygsspår
174
17.1 Säkring av biologiska spår på föremål
189
19.1 Framkalla fingeravtryck med pulver
207
19.2 Säkra fingeravtryck med fingeravtryckstejp
209
19.3 Säkra fingeravtryck med Mikrosil
211
19.4 Säkra fingeravtryck – färgade avtryck
213
19.5 Säkra fingeravtryck – plastiska avtryck
214
20.1 Bilundersökning
221
21.1 It-brott
224
23.1 Avspärrning m.m. vid grova brott
231
23.2 Uppgifter för polispatrullen på brandplatsen
239
23.3 Hantering av explosiv vara
244
23.4 Riskavstånd – exempel på hantering av ärende med anträffad ammunition eller övrig explosiv vara
248
Författarpresentation Anna Schneider Jacobsson är verksam som ämnesansvarig lärare i kriminalteknik vid polisutbildningen på Linnéuniversitetet i Växjö. Hon började arbeta som polis 2008 och som kriminaltekniker 2011. Sedan starten som polislärare 2017 har Anna utbildat polisstudenter, civila brottsutredare och militärpoliser. Bo Svensson har arbetat som polis sedan 1978 och som kriminaltekniker mellan åren 1998 och 2009. Därefter har han varit ämnesansvarig lärare i kriminalteknik vid polisutbildningen på Linnéuniversitetet i Växjö. Sedan 2019 undervisar Bo på konsultbasis och föreläser bland annat för elever i gymnasieskolor, polisstudenter, civila brottsutredare, militärpoliser och förundersökningsledare.
3 På brottsplatsen När polisen har varit på en plats och säkrat brottsplatsspår eller tagit föremål i beslag, måste en dialog föras med en förundersökningsledare som är påläst i ärendet om vilka spår som ska skickas vidare för undersökning och analys. Sedan årsskiftet 2021 gäller en nationellt styrande riktlinje i Polismyndigheten för en sådan beställning som kallas begäran om kriminalteknisk undersökning8. Tidigare har en sådan begäran skickats direkt till kriminaltekniker på den forensiska stationen eller skickats direkt till NFC. Av riktlinjen framgår att en förundersökningsledare ska ha konsulterat personalen på en forensisk station och, om det är aktuellt, it-brottscentrum. På de olika forensiska stationerna i landet finns en mellanlagringsfunktion som fungerar som en förvaringsplats av spår och föremål i väntan på en eventuell undersökning. (NFC, 2020b)
Vem gör vad? Forensiker En forensiker arbetar oftast i laboratoriemiljö med analyser och undersökningar och har en akademisk grundutbildning inom sitt område. Vanligtvis handlar det om ämnen som biologi, biomedicin, kemi eller ingenjörsvetenskap. Forensikern undersöker de spår och det material som polis i yttre tjänst har säkrat på en brottsplats och som förundersökningsledaren i sin tur bedömer ska skickas vidare för undersökning till exempelvis NFC. Det kan handla om spår från brottsplatser både vid mängdbrott och vid brott av grövre karaktär.
8 Begäran om kriminalteknisk undersökning är ett beställningsunderlag på de gods och spår som ska undersökas av de forensiska stationerna. Beställningsunderlaget finns att hämta på Intrapolis – polisens interna informationssida på internet.
31
Från spår till bevis
Figur 3.1 Kriminaltekniker i arbete.
Kriminaltekniker En kriminaltekniker kan vara en polis eller civilanställd som arbetar på Polismyndighetens forensiska station och som har en specialutbildning med inriktning mot brottsplatsundersökningar vid grova brott. Det kan exempelvis handla om mord, dråp, våldtäkt, grov misshandel, mordbrand, väpnat rån och onaturliga dödsfall, men kriminaltekniker arbetar även med arbetsplatsolyckor och miljöbrott. Kriminalteknikerns arbete är att ta reda på vad som har hänt, när det har skett, hur det har gått till, vem/vilka som har gjort vad och varför ett brott har skett. På brottsplatsen säkras alltifrån skospårsmönster till fingeravtryck och biologiska spår men undersökningar görs även av vapen, kläder och narkotika för att nämna några exempel. Kriminaltekniker arbetar även i beredskap och ska finnas tillgängliga dygnet runt.
32
3. På brottsplatsen
Exempel på mängdbrott9: • • • • •
stöld ur bil, cykelstölder och butiksstölder misshandel inbrott skadegörelse, t.ex. klotter olovlig körning och rattfylleribrott.
Exempel på grova brott: • • • • • •
mord våldtäkt grov misshandel mordbrand väpnat rån oklara dödsfall.
Lokala brottsplatsundersökare – Lokus Lokala brottsplatsundersökare, även kallade Lokus, arbetar likt kriminaltekniker med brottsplatsundersökningar och spårsäkring på olika brottsplatser. En Lokus är en polis som enbart arbetar med platsundersökningar vid tillgreppsbrott som inbrott i företag eller i bostäder. Lokus arbetar även med brottsplatsundersökningar vid brott som räknas till mängdbrott, exempelvis skadegörelse och misshandel. Utbildningen till Lokus eller kriminaltekniker genomförs på NFC i Linköping.
BF/IGV – brottsförebyggande ingripandeverksamhet Poliser som arbetar i yttre tjänst benämns även BF/IGV vilket står för brottsföre byggande ingripandeverksamhet och som arbetar med att upprätthålla lag och ordning i samhället samt med brottsförebyggande åtgärder. Poliser i yttre tjänst arbetar patrullerande vilket innebär att vissa geografiska områden patrulleras i bil, på cykel, till häst eller till fots. De ingriper när någon behöver hjälp eller om de ser något misstänkt. Tillsammans med övriga myndigheter inom och utom rättsväsendet ska polisen genom dessa insatser bidra till att minska brottsligheten och öka människors trygghet. 9 Polisen, 2020
33
Från spår till bevis En polis i yttre tjänst behöver ha en bred kunskap om olika lagar och befogenheter för att kunna vidta olika åtgärder på en plats eller mot en person. En polis i yttre tjänst är oftast den som kommer först till en brottsplats. De poliser som är först på plats ska bedöma om det har skett ett brott och om det kan handla om ett grovt brott där en brottsplatsundersökning behöver göras av en kriminaltekniker. Vid så kallad mängdbrottslighet behöver polis först på plats själv vidta de tidiga bevissäkringsåtgärder som krävs för att skydda och ta tillvara spår som annars kan förstöras. (Rikpolisstyrelsen, 2007) Vilka spår och metoder för spårsäkring som poliser i yttre tjänst använder sig av beskrivs närmare längre fram i boken.
Vanliga arbetsuppgifter för BF/IGV-polis Polisens kärnverksamhet fokuserar på mängdbrottslighet där vanliga arbetsuppgifter kan vara att (Polisen, 2022b): • närvara vid större evenemang som fotbollsmatcher, demonstrationer och konserter • utreda ärenden där personer gripits på bar gärning för stöld eller ringa stöld10 • trafikkontroller • omhänderta påverkade personer • hantera våldsamma familjesituationer • hålla ordning vid krogar och andra uteställen där människor samlas.
PNU – polisens nationella utredningsdirektiv När polisen utreder så kallade mängdbrott såsom stölder och skadegörelser är det viktigt att säkra spår så snart det går. Spår eller föremål som kan ha med brottet att göra ska säkras på brottsplatsen och förhoppningsvis bidra till bevisning i ärendet. Bevisningen kan bestå av förhör av olika slag och spår som verktygsspår, saliv, blodspår, fingeravtrycksspår och skospår från platsen. För att klara upp fler mängdbrott använder polisen en gemensam metod som kallas PNU – polisens nationella utredningsdirektiv. PNU är ett metodstöd som polisen kan ta hjälp av när det gäller tidiga utredningsåtgärder men innebär även personaltillgång på rätt arbetstid där förundersökningsledare ska finnas tillgängliga på tider då det begås flest brott. Flera brottsplatsundersökningar ska utföras och brottsutredningar med samma misstänkta gärningspersoner utreds samordnat. (Polisen, 2020)
10 Ringa stöld kallades tidigare för snatteri och regleras i 8 kap. 2 § brottsbalken.
34
4 Dokumentation på brottsplatsen – tidig bevissäkring Dokumentation genom fotografering och skriftlig myndighetsutövning14 är en viktig del i många yrken i dag, däribland polisyrket. Att myndighetsskrivande sker på ett korrekt sätt är avgörande för ett välfungerande samhälle och för medborgarnas rättssäkerhet (Byrman, 2021). Som polis behöver du förhålla dig objektiv i mötet med de personer du kommer i kontakt med. Det är lätt att dra egna subjektiva och kanske ibland förhastade slutsatser om vad som har hänt på en brottsplats. Det är därför viktigt att i samtliga avrapporteringsunderlag dokumentera så korrekt det går i både bild och text. När det gäller bilder som polisen fotograferar, bör dessa beskrivas objektivt i syfte att inte färga läsaren. Förundersökningen innehåller olika avrapporteringsunderlag, alltifrån brottsanmälan, avrapporterings-PM15 och förhör till olika tvångsmedelsåtgärder16 som protokoll över husrannsakan, kroppsbesiktning och beslag. I förundersökningen kan även de bilder som polis först på plats (BF/IGV-polis) har fotograferat ingå. Samtliga avrapporteringsunderlag sätts till slut ihop till ett förundersökningsprotokoll (även kallat FUP). Se även kapitel 13.
FILIP – Filer inom polisen Förutom de uppgifter som ska skrivas i en brottsanmälan behöver platsen dokumenteras med bilder vid exempelvis en inbrottsstöld, en skadegörelse eller skador på person vid en misshandel. Inom polisen används i dag Iphone som 14 Myndighetsutövning innebär att ”beslut tas eller åtgärder utförs som uttrycker sam hällets maktbefogenheter att bestämma något i förhållande till medborgarna” (Erdis, 2007, s. 38). 15 I PM:et finns utrymme för poliserna att beskriva sina egna upplevelser inför en händelse, t.ex. vilka intryck patrullen fick av målsägarens sinnesstämning eller upplevelse av vad som hade hänt i exempelvis en bostad. I ett PM ska även polisens spårsäkringsåtgärder beskrivas och var olika spår och föremål säkrades. 16 Tvångsmedel är åtgärder som används i brottsutredande syfte eller för att man ska kunna genomföra en rättegång vid misstanke om brott (Åklagarmyndigheten, 2022a).
39
Från spår till bevis tjänstetelefon och i mobilen finns bland annat en kamera och en app som används för både ljud- och bildupptagning. Inom polisen finns ett bildhanteringssystem som heter FILIP – Filer inom polisen och som finns att hämta på polisens intranät. Bilder som tas med polisens tjänstetelefon på en brottsplats förs automatiskt över till FILIP; det är på så sätt ett säkert system vad gäller polisens bildhantering. Åtkomsten till bilderna sker genom en personlig inloggning i systemet som bara den enskilda polisen har tillgång till. När en brottsplats dokumenteras är det viktigt att vara noga med att ta bilder innan föremål eller annat på platsen flyttas. Det finns oftast bara en möjlighet att ta bra bilder eftersom BF/IGV-polisen har liten möjlighet att komma tillbaka till platsen. Den som har blivit utsatt för exempelvis ett inbrott vill såklart städa platsen så snart som möjligt. Det är därför viktigt att ta tillräckligt med bilder och att alltid kontrollera bildkvaliteten i mobilkameran direkt efter det att bilden har tagits. Bilder som är tagna på en brottsplats knyts sedan till det aktuella ärendet som ligger i polisens anmälningsupptagningssystem, DurTvå17. I FILIP kan även en bildbilaga skapas och skrivas ut om det skulle behövas.
Insynsrätt i utredningsmaterial Under pågående förundersökningar är det förutom utredaren även andra poliser såsom kriminaltekniker samt it-forensiker, advokater och domare som ska läsa och förstå både bilder och annan avrapportering som gjorts av polisen först på plats. Det är därför av stor vikt att den avrapporterande polisen dokumenterar tydligt och korrekt i samtliga led i en förundersökning. Vem som helst får inte tillgång till handlingar i ett ärende men så småningom kan en förundersökning begäras ut även av allmänheten. Initialt råder så kallad förundersökningssekretess. Det innebär att uppgifterna i en förundersökning inte lämnas ut eftersom detta skulle kunna skada utredningen. Förundersökningen blir offentlig när åtal väcks och om uppgifterna inte bedöms skada undersökningen om de offentliggörs, kan åklagaren välja att lämna ut uppgifterna redan under pågående förundersökning. Exempel på aktörer som kan få insynsrätt i utredningsmaterial både under en förundersökning och då handlingarna så småningom blir offentliga är: • anmälare, målsägare, vittnen, misstänkta • vakthavande befäl, utredare, förundersökningsledare, NFC 17 DurTvå står för ”datoriserad utredningsrutin och tvångsmedelshantering” och är ett it-stöd för brottsutredning och tvångsmedelshantering.
40
4. Dokumentation på brottsplatsen – tidig bevissäkring • åklagare, advokater, domare, domstolspersonal • sociala myndigheter • journalister, forskare, försäkringsbolag och en intresserad allmänhet. Försäkringsbolag inhämtar ofta underlag och begär ut bilder till sina utredningar för att få en uppfattning om hur brottsplatsen såg ut. Nedan är ett exempel från verkligheten där en brottsplatsundersökare berättar om ett inbrott i en bostad.
Jag och en kollega åkte på ett villainbrott där målsägaren berättade att inbrottstjuvarna hade brutit upp den låsta altandörren. Dörren hade stått på vid gavel när målsägaren kommit hem. Både jag och min kollega undersökte den och andra alternativa ingångsvägar men vi kunde inte hitta några skador på varken dörrar eller fönster. Jag tog som vanligt mycket bilder på platsen och självklart på altandörren som målsägaren berättade om. Några månader senare ringde målsägarens försäkringsbolag och ville titta på mina bilder från inbrottet. Han berättade att målsägaren hade skickat in egna foton på den uppbrutna altandörren och sa att polisen hade glömt att dokumentera skadorna. Eftersom vi hade varit noga med att ta bilder även på avsaknaden av skador så kunde försäkringsbolaget konstatera att skadorna hade uppkommit efter det att vi hade varit på platsen. Det kändes skönt att vi hade gjort vårt jobb ordentligt. Att dokumentera icke-skador är jätteviktigt! Sådana är ju också ett resultat.
Dokumentera objektivt Som första polis på brottsplatsen är en av flera arbetsuppgifter att dokumentera den orörda platsen genom fotografering. Den som har anmält brottet kan vara på platsen och berätta vad som har hänt och om något är förändrat, flyttat, trasigt, vad som har försvunnit eller om något tillkommit. Denna information ska polisen ta tillvara och den ger dessutom en vägledning för vad på platsen polisen bör fotografera. Samtidigt är det viktigt att polisen håller sig objektiv i sina iakttagelser. Oavsett vad målsägaren berättar är det vad polisen ser på platsen som sedan ska beskrivas i bildtexten i FILIP, inte målsägarens upplevelse eller teorier om vad som kan ha hänt. Det ska i stället framgå i eventuella förhör eller i polisens avrapporterings-PM. Utredaren i ärendet åker vanligtvis inte själv till brottsplatsen utan behöver bilder och objektiv skriftlig information om vad poliserna först på platsen såg. Utredaren behöver förstå vad som har hänt via polisens brottsanmälan, hur platsen såg ut via polisens tagna bilder, hur platsen 41
DEL 2 Kapitel 13 till 23 omfattar de vanligaste spårtyperna på en brottsplats och ger förslag på arbetsmetoder i de praktiska momenten. Ingen brottsplats är den andra lik vilket gör att de arbetsmetoder som beskrivs i kapitlen får utgöra en grund för hur undersökningen och spårsäkringen kan gå till. Den enskilda undersökaren får sedan anpassa metoderna efter rådande förhållanden såsom brottets omfattning, tillgänglig utrustning, väder och tid för undersökningen.
13 Fotografering med mobiltelefon Vid en brottsutredning sker en omfattande och viktig dokumentation inom Polismyndigheten. Det som redovisas i form av text och bilder har en avgörande roll för utgången av ärendet – dokumentationen kan både fria och fälla misstänkta personer. Många personer med olika kunskap och intressen ska ta del av och förstå brottsutredningen, och en viktig del av utredningen är de fotografier som förekommer i ärendet. Bilderna kan få stor betydelse för utredningen av brott och olyckor men även fungera som minnesbilder från olika händelser och platser för den enskilda polisen. Tidigare kunde det vara problem med lagringskapaciteten men så är inte längre fallet. Detta kapitel behandlar användandet av kameran i mobiltelefonen för att dokumentera en brottsplats och säkra spår. Varje polis är tilldelad en tjänstetelefon. Som nämnts tidigare använder Polismyndigheten sig av Iphone. Den finns i olika versioner och de bilder som tas i tjänsten ägs av Polismyndigheten.
Bestämmelser för fotografering Kameran får användas för att genomföra en tjänsteåtgärd. Personer kan uppleva fotografering som kränkande. Det är därför bra att känna till reglerna kring vad som är tillåtet eller inte. Att fotografera och filma en allmän plats vid övervakning eller i spaningssyfte är tillåtet. Det finns inga bestämmelser som reglerar detta. Det är däremot inte tillåtet att med tvång fotografera en enskild person utan anledning. Det måste finnas lagstöd för en sådan åtgärd. Grunden är att en förundersökning ska vara inledd och fotograferingen sker då med stöd av 28 kap. 14 § rättegångsbalken. Innan en förundersökning har hunnit inledas kan man fotografera med stöd av 23 kap. 3 § 4 stycket rättegångsbalken.
Fotografering av en brottsplats En bra fråga att ställa vid all fotografering är: Vad är syftet med bilden? (För vem tar jag bilden och vad vill jag visa med bilden?). Ställ den frågan och anpassa fotograferingen därefter. Placera dig rätt och ställ in kameran för bästa bild. Detta arbetssätt bidrar också till analysen av händelsen då man måste tänka på vilka bilder som är viktiga och varför. 143
Från spår till bevis
Figur 13.1 Orienterande översiktsbild.
Figur 13.2 Bild på dörren till lokalen där inbrottet skedde.
144
Från spår till bevis Kriminalteknik för poliser i yttre tjänst Anna Schneider Jacobsson & Bo Svensson
Den här boken tar dig med på en kriminalteknisk resa som sträcker sig från brottsplats till domstol. Var börjar man och hur kan man som polis i yttre tjänst praktiskt gå tillväga för att tillvarata viktiga spår? Genom forensisk medvetenhet och tidig bevissäkring bidrar den undersökande polisen till en framgångsrik utredning. FRÅN SPÅR TILL BEVIS ger blivande och yrkesverksamma poliser en grund läggande kunskap och färdighet i praktisk spårsäkring, analys och metodik gällande teknisk bevisning.
Boken beskriver bland annat hur en brottsplatsundersökning kan gå till och vilka spår en polis i yttre tjänst kan säkra på en plats eller på en person. Här beskrivs också generella kriminaltekniska åtgärder vid mängdbrott och grova brott. I boken ges förslag på arbetsmetoder, dokumentation, hantering av spår och beslag samt åtgärder vid dödsfall.
Anna Schneider Jacobsson är verksam som ämnesansvarig lärare i kriminalteknik vid polisutbildningen på Linnéuni versitetet i Växjö. Hon började arbeta som polis 2008 och som kriminaltekniker 2011. Sedan 2017 har Anna utbildat polisstudenter, civila brottsutredare och militärpolisen.
Bo Svensson har arbetat som polis sedan 1978 och som kriminaltekniker 1998 – 2009. Därefter arbetade han som ämnesansvarig lärare i kriminalteknik vid polisutbildningen på Linnéuniversitetet i Växjö. Sedan 2019 undervisar han på konsultbasis och föreläser bland annat för elever i gymnasieskolor, polisstudenter, civila brottsutredare, militärpolisen och förundersökningsledare.
9 789151 108728