9789151108414

Jonas Frykman & Orvar Löfgren

Kärlek och kärnfamilj i folkhemmet LÄNGTAN, LUST OCH ORO

Innehåll

Längtan, lust och oro En långsam revolution Bokens upplägg Två källarbesök

Bli tillsammans Världen vidgas Biokvällar Självspegling Ska vi dansa?

Ge sig hän Kärlek och intimitet

Moralpanik Rekorderlig ungdom Förflamsling och lidelse Fältstudier i omoral Ett döende folk Lösa förbindelser

11 12 19 20

27 31 37 42 46 50 52

57 61 63 67 69 72

Flytta ihop De två rummen Rytmer och rutiner Skötsamhet Vara hemma Att sönderdela vardagen Det kravfyllda hemmet Kulturell förtätning

Sängkamrater På språng Osunt begär För husfridens skull Blyg och förlägen Synd och okunskap Tyst!

Frigiditet och integritet Lagom frigjord Tofflorna i hallen

Flytta in i framtiden En egen värld Framtid med förhinder Att möblera om livet Köket Vardagsrummet Mellan ute och inne Stänga dörren om sig Ett nytt rum

77 80 84 86 90 93 95 99

103 108 113 116 119 122 127 129 131 134

139 142 151 155 156 159 165 168 172

Familjen firar sig själv Väntrum Önskejul Rätt och fel Dags för barnkalas Vara som alla andra Familj, konsumtion och klass Hemtam och bortkommen

177 178 182 183 186 187 189 193

Och så levde de vidare

199

Appendix

207

Noter

211

Litteratur

225

Bildförteckning

233

Författarpresentation Jonas Frykman är professor emeritus i etnologi vid Lunds universitet.

Kropp, sexualitet, känsla och affekt är centrala forskningsområden, men också nationalism och minnespolitik.

Orvar Löfgren är professor emeritus i etnologi vid Lunds universitet.

I sin forskning har han sedan länge intresserat sig för vardagens dolda kulturmönster, vanor, rutiner och stämningar.

Längtan, lust och oro Nittonhundratalet blev kärnfamiljens århundrade, men hur gick det till? Med den här boken vill vi undersöka hur familjen inte bara blev normen i svensk vardag från trettiotal till sextiotal utan även ett cen­ tralt verktyg i byggandet av folkhem och välfärdssamhälle. Vi lever fort­farande med många av de sätt att tänka och leva familj som då utvecklades. Dagens höga skilsmässotal, ensamstående föräldrar, alter­ nativa samlevnadsformer och de många ensamhushållen ses lätt som avvikelser. I föreställningar om det goda eller rätta livet lyfts ofta en traditionell familjegemenskap fram som ett moraliskt föredöme, så snart isolering, avstånd mellan generationerna och föräldraskap förs på tal.

Tematiskt knyter studien an till vår första gemensamma bok Den kultiverade människan från 1979. Där skildrar vi framväxten av en borgerlig kultur under det sena 1800-talet. Detta numerärt tunna skikt bröt ny mark i tanke och fantasi, stod som fadder till nya före­ ställningar om fosterlandet, om familjen, kropp och känslor, hem och genus. Som grupp såg man sig som nydanande och tog spjärn mot den gamla eliten, förhöll sig avvaktande gentemot den framväxande arbetarklassen och idealiserade bondekulturen. Borgerlighetens syn på familjeliv och personligt uppträdande var kontrastiv: de skyddade sin livsföring genom vad de såg som sin goda smak och illa dolda avsmak för allt och alla som luktade bristande hyfs, av smuts och dekadens.

Med en väl utvecklad känslighet slog borgerligheten vakt om sin sär­ prägel och individualitet och var noga med att dra upp sociala och kulturella gränser gentemot andra sätt att leva.

Efter första världskriget vaknade insikten om att kärnfamiljen kun­ 11

kärlek och kärnfamilj i folkhemmet de bli den institution som skulle hålla samman nationen när ett nytt, demokratiskt massamhälle höll på att ta form. En omflyttning från land till stad, en vacklande arbetsmarknad, politisk och ekonomisk oro skapade osäkerhet bland styrande och styrda. Från olika håll och med skilda motiv ställdes det förhoppningar på att Familj, Hem och Fostran kunde skapa stabilitet. Där bönder och borgerlighet tidigare levt med flera generationer och tjänstefolk i samma hushåll, kom det nu att handla om en familjebildning som skulle passa bredare grupper: Vilka former skulle en modern och funktionsduglig familj kunna få? I ivern att slå vakt om denna hörnsten i samhällsbygget kom myndigheter att hand i hand med kyrkan och läkarvetenskapen forma uppfattningar om hur ungdomar borde leva, när de skulle gifta sig, hur parets intima liv borde fungera, hur de kunde bo och slutligen hur många barn de lämpligen borde skaffa.1 Om sekelskiftet blev en tummelplats för Den kultiverade människan blev nästa epok Familjemänniskans. Här grund­ lades förhållningssätt vilkas efterverkningar fortfarande sätter sin prägel på det svenska samhället.

I denna omvandling framträder den nya medelklassen som en kraft, inte med målsättningen att sticka ut, utan att sprida budskapet, att reformera. Det var denna klass som lättast följde med sin tid, medan såväl den gamla borgerligheten som bondelivet framstod som konser­ vativa bromsklossar. Även om arbetarklassen blir politiskt viktig, är det dess livsföring som har störst behov av reformering. Myndigheter och experter legitimerar sitt handlande med vetenskap, teknik och de industriella framstegen.

En långsam revolution Tiden bubblar av framtidsoptimism, allt är möjligt och det mesta ska göras. Socialdemokraten Sigrid Gillner skriver i marsnumret av tid­ ningen Morgonbris år 1933 om att en ny människa nu träder fram: ”Det är en väldig revolution … världen måste göras om, människornas liv få andra former.” Kroppens revolution är mer genomgripande än alla politiska omvälvningar!2 Tiden genljöd av reformförslag. Att ändra det lilla livet var en del av att ändra hela samhället. Mycket forskning har 12

Längtan, lust och oro ägnats åt tidens sociala ingenjörspolitik som ställde förhoppningar om att en befolkning kunde administreras och kontrolleras med moderna metoder.3 Vår bok startar i detta trettiotal fyllt av ängslan, förhoppningar och reformiver. Fokus ligger på den kärnfamilj som tillskrevs förmågan att fungera som själva grunden för en nationell solidaritet.4 Frågan som genomsyrar vår analys handlar om hur detta gick till: hur kärnfamiljen gjordes i en vardaglig praktik. Hur erövrade den status som den själv­ klara samlevnadsformen?

Boken slutar i det sextiotal där familjen börjar ifrågasättas. Den tas upp till debatt av kulturradikaler och intellektuella såsom va­ rande ”den borgerliga indoktrineringens kärncell”, själva grogrun­ den för den ”klyfta som nu uppstått mellan familjesolidaritet och samhällssolidaritet”.5 På julafton 1965 kunde den häpne läsaren av DN ta del av en artikel under rubriken: ”Den heliga familjen”. Där stod det att just familjen är ”vår klart intolerantaste grupp … Den är en föråldrad institution, och våra attityder till den är likaledes förlegade.

Vår typ av familj är en kvarleva från 1800-talets borgerliga samhälle”.6 Nu inleds den process där tidigare slutna familjer ska öppnas upp: förskola och skola organiserar barndomstiden medan socialtjänsten stöttar där föräldraansvaret inte längre förslår.

Läkarkåren hade ända sedan trettiotalet så gott som enhälligt skrivit ut kärnfamiljen på recept för alla unga. Den ansågs ge den bästa miljön runt reproduktion, fostran och hälsa. Nu kom den yngre generationen att tvivla på ”den heliga familjens” själva grund­ bult – att sexualitet bara fick förekomma efter vigsel och att den var ämnad för att avla barn. Året 1964 vände sig 140 bekymrade läkare till regeringen i protest mot tidens ”översexualisering” och lössläppt­ het med den befarade följden att veneriska sjukdomar tilltog bland befolkningen.7 För många framstod skolans sexualundervisning som alltför vågad och borde skyndsamt byta namn till ”familjeundervis­ ning”, som det stod i uppropet. För de bekymrade var det uppenbart att familjen hotades av det sönderfall som följde på individualismen och de nya idéströmningarna.8 Men den kärnfamilj som under sextiotalet började ifrågasättas 13

Flest svenskar bor ännu på trettiotalet på landsbygden. Enkelt bohag, ofta tomt i skafferiet och siktet inställt på ett annat liv.

För de som flyttar till stan förblir kärnfamiljens hem en dröm. I verkligheten tränger familjemedlemmarna ihop sig på tillfälliga sovplatser, oftast i det kök som på dagen är platsen för både arbete och umgänge.

Längtan, lust och oro var inte som de arga kritikerna menade en borgerlig kvarleva från 1800-­talet. Det är just under decennierna mellan 1930 och 1960 som den byggs upp. Vår bok handlar om hur detta gick till.

I trettiotalets Europa spred sig totalitära idéer, krigstrummorna började åter mullra och på flera håll blev de nya människorna till lydiga redskap som gick i takt. En kulturnationalism blommade, där den egna tillhörigheten profilerades utåt mot tänkta eller verkliga fiender medan likriktning bredde ut sig på hemmaplan. Här i Sverige lämnades folk­ hemsbyggarna i fred för att modernisera både den enskilda människan och hela nationen. Omvälvningarna tog sikte på just den vardag som vi sätter i centrum för vår analys; folkhemmet skapades i det lilla snarare än med flygande fanor och klingande spel.

När 1900-talets radikala förändringar av livsvillkor diskuteras är det lätt att överbetona den moderniseringsiver som politiker och andra makthavare utövade. Men varken industrialisering, urbanisering eller klassgränser och konsumtionsmönster är något som rullas ut på kom­ mando eller går av egen kraft. De måste beredas plats i människors liv, locka fram känslor, idéer och ge inspiration till handling och nya dröm­ mar. Folkhemsbyggarnas storstilade reformplaner landar i familjen och hemmet. Där prövas nya idéer och förhållningssätt förkastas eller utvecklas. Det är där det avgörs vilka högtflygande planer som går att omsättas i vardagliga praktiker eller bara ignoreras.

Så äger revolutionen heller inte rum på exercishedarna utan i gym­ nastiksalar och på sportens arenor, inom familjen, på fritiden och arbetet och tillsammans med de nya tingen. Hemmets växande antal föremål och ett intensifierat familjeliv blir läromedel i en mer stillsam omvälvning. Den moderna bostaden blir så småningom en skola där folk vänjer sig av med lantlivets gamla färdigheter för att få kontakt med det nya. Där glömmer man de innötta handgreppen för att fylla på ved i spisluckan för att i stället vrida på elspisens reglage. Med en enkel handrörelse strömmar vattnet ur kranen – skvalpandet med hink och skopa blir sakta men säkert historia. Parförhållanden och familj står fram som målet för de ungdomar som till fraset under cykeldäcken söker sig till dansbanor och biografer, de som suktar efter egen radio för att förhöja hemkänslan och öppna nya världar. Unga par lyssnar till 15

Fyrtiotalisterna har kommit i skolåldern och stormar fram som århundradets största generation. Var det kanske familjepolitiken, bostadsbyggandet och en fram­ gångsrik industri som låg bakom? Eller rentav att folk alldeles på egen hand blev mer pigga på att gifta sig och skaffa barn? Romantik, kärlek och drömmen om den rätta är periodens återkommande tema – här hemma liksom runt om i västvärlden där samma babyboom inträffade.

Längtan, lust och oro grammofonens jazz och längtar bort, drömmer om rostfria diskbänkar, elektrisk spis och rinnande vatten.

När familjen vävs in i samhällsbyggets vidare gemenskap så sker det med elledningar, telefonlinjer och kommunalt vatten; element i en nationell samhörighet som är långt verkningsfullare än högtidsord och parader. Med infrastrukturen tråcklas landet samman och ger upphov till konkreta former för delaktighet. På medborgarskapets grund utvecklas gemensamma kompetenser: forna bönder, skogs­ arbetare och mjölkerskor blir urbana motboksinnehavare, folkpen­ sionärer, skolbarnsföräldrar. Folk ges chansen att mötas i inlärandet av nya tvång och möjligheter: att svära över deklarationsbesvären varje februari, se fram emot industrisemestern i juli, ansöka om bosättningslån, svara på hälsoenkäter och slå på sjunyheterna varje kväll. Denna utveckling intensifieras med det växande välståndet och ökande politiska handlingsutrymmet i decennierna efter andra världskrigets slut.

Ibland har välfärdssamhället tolkats som att familjen steg för steg tömts på funktioner. Nya skyddsnät säkrar individen, från daghem till folkpension, medan hemmet invaderas av experter och myndig­heter med krav, råd och förmaningar. Den som ser staten som en girig, ex­ pansiv institution glömmer lätt att även familjer är giriga, snabba att ställa krav, har lätt att fånga upp omvärldens innovationer och skapa nya. Det blir uppenbart att kärnfamiljen under dessa decennier byggs såväl uppifrån som nedifrån. I den här boken följer vi båda perspek­ tiven och undersöker särskilt hur samhällsomvandlingen och den tek­ niska utvecklingen binder ihop familjen med en helt annan intensitet och känslosamhet än förr.

Folkhemmet, dess speciella förutsättningar, utveckling och olika aktörer har ibland liknats vid den bäst genomförda av alla utopier för välfärdssamhället. Sociologer, historiker, statsvetare, ekonomer har utforskat olika aspekter av den processen. Blicken har ofta dröjt vid planerarnas ritbord, men hur gjordes utopin verklig? Som antytts ham­ nar vardagslivet alltför lätt i skymundan liksom hemmet och familjen.

Våra studier av vardagen förutsätter analytiska ingångar och perspektiv som utgår från alldagliga upplevelser, som frågar efter de många tysta 17

kärlek och kärnfamilj i folkhemmet överenskommelserna, vanorna och förhållningssätten som sitter i krop­ pen snarare än i det aktiva medvetandet. Därför riktar vi blicken inte bara mot de alldagliga tingen och rutinerna utan även känslor och stämningar hamnar i fokus – erfarenheter snarare än diskurser, levd verklighet hellre än representationer. Intrycken av omvärlden skapas av hur sinnena sammankopplar en rad olika förnimmelser, något som lätt går förlorat i gängse källor som berättelser eller minnen. Frågan om hur ett hem luktar, känns och låter är minst lika viktig som hur

Alf Henrikson diktade 1943: ”Per Albin Hanssons namn är allmänt känt ty han regerar Sverige permanent. I elva år så gott som oavvänt har han tillhandagått vårt lands regent … Så han förtjänar snart ett monument.” Hur byggdes folkhemmet och av vilka? Mannen med spaden och hans hem hamnar så lätt i bakgrunden.

Det var i vardagen som det nya samhället gjordes möjligt.

18

Längtan, lust och oro det kan beskrivas och te sig för blicken. För oss har det gällt att finna skiftande ingångar som hjälper oss att sätta ord på det sinnliga.

Hur känns det att leva omgiven av det moderna samhällets många ting jämfört med den gamla landsbygdens spartanska bohag? Vilka rutiner, vanor och handlingsvägar öppnas i den ena och andra miljön?

Alla dessa dagliga aktiviteter förutsätter ett intensivt utbyte mellan kropp och ting.

Vår bok bygger på en lång och omfattande forskning, inte minst utförd av många etnologer på vår hemmainstitution i Lund. Vi har valt att referera till denna och annan forskning i ett avslutande appendix, där teori och metod också presenteras.

Bokens upplägg Den tid vi skildrar är våra föräldrars familjebildning men också vår egen barndom och uppväxt. I inledningen tydliggör vi inte bara bo­ kens tema men sätter också ramen runt våra personliga ingångar till det förflutna. Analyserna börjar med kapitlet Bli tillsammans där vi skildrar hur förberedelserna till äktenskap växer fram inom ramen för en ny ungdomskultur under mellankrigstiden, dess tillgång till nya konsumtionsvanor, media och nöjesliv. Genomsyrade av tidens roman­ tik, längtan och energi kom ungdomar att söka efter en partner och drömma om familjen på annorlunda sätt under decennier framöver.

Föga överraskande skapade detta en motsättning mellan generatio­ nerna, något som ledde till seklets allvarligaste Moralpanik runt dansen och nöjeslivet, vilket också blir ett tema som utvecklas av Jonas i det följande kapitlet. De ungas oansvariga beteende hotade fundamentet för det pågående folkhemsbygget, nämligen en sund och växande be­ folkning. Om inte fler barn föddes inom äktenskapet och färre utanför, skulle den pågående krisen i befolkningsfrågan permanentas.

Så fortsätter vi med hemskapandet. Hur formas familjer i de små vardagsdetaljerna, utifrån olika livsvillkor? I nästa kapitel Flytta ihop behandlar Orvar de knappa och trångbodda villkoren för många fa­ miljer under mellankrigstiden. Det är nu hemmafrun får en central roll i förtätningen av hemmet och familjelivet, men också i fostran 19

kärlek och kärnfamilj i folkhemmet av barnen. I kapitlet Sängkamrater diskuterar Jonas hur gifta par får ta emot råd och förmaningar från överheten om vikten av att få ett önskvärt antal barn. När det intima livet lyftes fram ur det fördolda orsakade det lättnad och befrielse för somliga, genans och svårigheter att anpassa sig för andra.

I efterkrigstidens Sverige förbättras bostadsstandarden och eko­ nomin för gemene man. I kapitlet Flytta in i framtiden skildrar Orvar vad det innebar att äntligen kunna leva modernt och möblera om sina liv för att sedan i kapitlet Familjen firar sig själv vidareutveckla den grogrund för ritualisering av livet som kärnfamiljen kom att utgöra.

I det avslutande kapitlet Och så levde de vidare drar vi våra slutsatser om familjens förändrade vardagsliv under den klassiska folkhemsperio­ den. Vad kan man lära av det till synes triviala, sådant som knappt kan kläs i ord: känslolägen och stämningar, samspelet med tingen, sinnenas sätt att hantera medier och allt det nya, som sätter sig i kroppen innan det tar form i medvetandet? Men först inleder vi med de två upptäckter som satte oss på spåret till boken.

Två källarbesök Jonas Vid en nyligen genomförd källarröjning dök några sedan länge undan­ ställda lådor upp. Jag visste att de innehöll min fars kvarlämnade pap­ per från tiden som stadsläkare i den småländska järnvägsknuten Nässjö vid nittonhundratalets mitt. De hade samlat damm i väntan på beslut – soptippen eller spara? I mer än sextio år efter hans död hade de rört sig mellan olika adresser och jag hade undvikit dem sorgfälligt, som när man trycker undan ett gnagande samvete. Praktiskt taget blir ju varje hem med åren fullt av undanstuvade kartonger, pärmar och lårar vars innehåll det är svårt att fatta beslut om. Det kan vara oskyldiga saker som gamla skolböcker, manuskript, en gång älskade böcker och barnens teckningar. I det här fallet var det handlingar från min pappas yrkesliv som läkare mitt under moderniseringen av samhället.

En uppföljare till Den kultiverade människan fanns sedan länge på 20

Längtan, lust och oro min väntelista. När jag så lyfte på locket slog folkhemstiden emot mig via åldrade tidningslägg, pappas tummade utkast till före­läsningar skrivna i A5 på mammas rangliga Halda, broschyrer om familje­ planering och preventivmedel – men mest överraskande ändå flera kuvert med brev från kvinnor och män som sökte råd i ”känsliga frå­ gor”. Jag visste ju att pappa var en av de läkare som deltog i den stora förändringen av hur synen på kropp och hygien drevs igenom under ett par decennier. Temat hade jag skrivit om i andra sammanhang, men jag undvek sorgfälligt min pappas insatser eftersom de verkade anekdotiska och inte så lite stelbenta; sikten kunde dessutom skymmas av att jag stod honom för nära. I min ungdom hade jag bland annat läst en bok han redigerade, Kärlekslivets frihet, och blivit besviken. Den var fylld av uppmaningar om att som ung borde man hålla tillbaka sina känslor tills man gift sig, att det bara var äkta makar som fick ägna sig åt samliv och att barn var målet, inte lust och sinnlighet. Detta var alltför kontroversiellt för en generation som blivit läskunnig samtidigt med att Kinseyrapporten kom ut och som stod på tröskeln till att utfors­ ka ”kärleken för vänskaps skull”.9 Jag lade besviken boken ifrån mig.

Med huvudet ner i lådorna gick det nu tvärt om upp för mig hur typisk hans hållning var för sin tid och hur värdefullt det kunde vara att följa hans praktik och förstå hans hållningar. Han framstod helt enkelt som en god sagesman, han personifierade sin tids anda. Pappa höll föredrag i radio, medverkade som skribent i olika tidningar, hade en Fråga doktorn-spalt i en veckotidning, deltog i bokprojekt och upp­ slagsverk om familj och sexualitet. I sin dagliga praktik som stadsläkare skulle han föra register över könssjukdomar och fosterfördrivning, stå till förfogande för sexualrådgivning och fungera som skolläkare.

När makarna Myrdal i tidsenliga formuleringar beskrev medicinens bidrag till att förändra samhället var det läkarna som skulle ”leda och övervaka men framför allt upplysa, väcka och fostra” familjens och ungdomens hygien och hälsa, ”avsaknaden därav har kännbara verk­ ningar på folkmaterialets kvalitet”.10 Uppenbarligen slog min pappa an den rätta tonen för sin tid och fann ett tilltal som gick hem. Läsare och lyssnare kände igen sig och när tidningen Året Runt ville anlita honom som krönikör sände de först 21

kärlek och kärnfamilj i folkhemmet

Moderniseringen av landet och hygieniseringen av privatlivet gav läkarna en nyck­ elroll. I sina vita rockar var de ute på fältet, i närkontakt med medborgarna. När krav på sensitivitet och lyhördhet ställdes på kärnfamiljens samliv blev doktorn också själasörjare. Med eller mot sin vilja slukades Nils Frykman upp av sitt yrke.

Den egna familjen såg honom mest med läkarväskan i flygande fläng. Här med blyförkläde framför röntgenapparaten.

en reporter på arbetsplatsreportage. Han beskrev hur doktorn väckte, ”förtroende så fort han hade slagit sig ner i … besöksstolen på dr Fryk­ mans mottagning. Den sterilt vita läkarrocken blir inget skrämmande opersonligt nimbuspansar … Hans lugna stämma fyller hela mottag­ ningsrummet med värme, det levande ansiktet följer och understryker vart ord, och de spelande glada ögonen utstrålar vänlighet”.11 Det var en träffande beskrivning av den respekt som läkaryrket väckte; den följde inte bara de yttre attributen utan blev ett känne­ tecken för kåren och i detta fall individen. Jag insåg att med min pappa som följeslagare blev det möjligt att få fördjupad kunskap om bakgrunden och arbetet för dem som i sitt yrke fick omsätta politiska beslut i praktisk handling.

Glöden och engagemanget som journalisten läste av i sitt reportage blev till slut självförbrännande och Nils Frykman dog av hjärtsvikt bara 56 år gammal. Han var född 1903 och hann verka som läkare i 30 år. År 1939, när han var 36 år gammal, dog hans älskade men stränga 22

Längtan, lust och oro ”Moster Agnes” Lagerstedt i Stockholm som följt hans skolgång och tidiga studier. Som äldst av fem barn hade han lämnat sin biologiska familj för att växa upp under mosterns beskydd. Före hans bortgång satt jag långa kvällar på hans sängkant och lyssnade när han beskrev sin barndom. Jag förstod då att ångesten från hans karga uppväxt långt ifrån familjen aldrig släppt taget. Den lindrades säkert i vår­ den av patienterna, men i kontakten med de egna barnen ställdes krav på närvaro och delaktighet, något som var betydligt svårare att möta.

Orvar Längst ut till vänster på källarhyllan står den, ser ut som en knub­ big resväska i rött läder med vita kantband. Det var länge sedan den var i bruk, en otymplig trådbandspelare som pappa hade med sig från sin första Amerikaresa i början av femtiotalet. Den kom in i vårt hem som ett modernt vidunder, nu skulle familjen Löfgren dokumenteras precis som i radio. Vi samlades högtidligt vid mikrofonen, pappa prö­ vade en riktig radioröst och intervjuade oss. Med jämna mellanrum trasslade tråden till sig i en hopplös härva. Inspelningen fick avbry­ tas, medan pappa kämpade för att få det hela att fungera. Bredvid väskan står i dag en kartong med alla inspelade trådspolar, prydligt etiketterade: Julafton 1953, Barnen berättar om skolan, Morfar minns sin barndom etc. När jag letar bland alla lådor och kartonger i källa­ ren slås jag av det överväldigande dokumentationsprojekt som både mamma och pappa bedrev under fyrtio-, femtio- och sextiotalen.

Här framträder Familjen i alla upptänkbara medieformer. En oänd­ lig rad fotoalbum med prydliga undertexter, lådor med diabilder, smalfilmsrullar, dagboks­anteckningar, pärmar med sparade brev och barnteckningar. När jag går igenom materialet kan jag inte låta bli att tänka på den amerikanska författaren Bobbie Ann Mason, som beskriver en söndagsutflykt med orden: ”Here we are, trying to be a family!”12 Att göra sig till en riktig familj, hur går det till och på vilka sätt blev det viktigt under dessa decennier? Vi blev en oerhört medierad familj, men varför det?

23

kärlek och kärnfamilj i folkhemmet

Familjen Löfgren var inte ensam i sin dokumentationsiver. Runt om i källare och på vindar kan man fortfarande hitta små eller stora familjearkiv, skapade med ny teknik: lådkameran, smalfilmen och bandspelaren. Oftast är det pappa som regis­ serar familjen, ljus- och tonsätter den. ”Titta in i kameran, håll om lillasyster, och Erik, se inte så sur ut, alla ska le…” Se här, nu är vi en riktig familj!

Längtan, lust och oro Mina föräldrar föddes 1917 och 1919, och växte alltså upp under mellankrigstiden för att sedan bilda familj under fyrtiotalet. Det här var decennier då det vimlade av förmaningar och goda råd. Nya be­ grepp tog sig in i vardagslivet: kamratäktenskap, ett trivsamt hem, ett modernt liv och inte minst vikten av att vara en lycklig familj. Och allt detta önskade mina föräldrar intensivt. Båda hade en uppväxt som skapade en stark längtan efter ett bättre och annorlunda familjeliv. Pap­ pas mor dog när han var liten, i en ärftlig och dödlig njursjukdom, som senare även tog livet av två av hans syskon medan han själv skonades.

Men under uppväxten visste inget av barnen vem som skulle drabbas av sjukdomen. Relationen till hans egen pappa blev distanserad, det var ett ganska kylslaget hem. Mammas uppväxt var inte heller lätt, hennes älskade storebror tog livet av sig i tjugoårsåldern.

Mina föräldrars familjeprojekt skulle bli något helt annat, med tryg­ ga och kärleksfulla ramar. Så framträder den lyckliga familjen i ljud och bild i detta väldiga dokumentationsprojekt: ”Familjen Löfgren i helg och vardag”, men mest i helg. Det firas oavbrutet jul, påsk och mid­ sommar, födelsedagskalas med blomsterkransar och sånguppvaktning, sommarlov med familjen instuvad i ekan på väg ut till badön. Det vinkas ständigt till fotografen. Och bakom allt detta solsken finns en oro, med ett behov av att skapa ett skydd mot en mörk underström.

Pappa kämpade hela sitt liv med svåra depressioner. Samtidigt som han gjorde fotoalbum och spelade in trådband tänkte han ofta på att ta sitt liv. (Som den ordningsamme revisor han var arkiverade han ett självmordsbrev till oss i familjen, som dock aldrig skickades då i början av femtiotalet, men han tog sitt liv långt senare. Brevet hittade vi först när det var dags att ordna dödsboet.) Mycket av hans kamp kunde vi som barn bara ana, mamma tog på sig rollen att se till att alla skulle vara glada, all misstämning måste bekämpas. ”Gå fort och se glad ut!”, brukade hon säga. Till hennes hemmafruroll återvänder jag längre fram i boken, där vi möter livet i Äppelviken.

Men först handlar det om hur nya ungdomsgenerationer började söka efter den rätta eller den rätte, och vi startar i Nässjö.

25

Kärlek och kärnfamilj i folkhemmet Längtan, lust och oro Jonas Frykman & Orvar Löfgren Nittonhundratalet blev kärnfamiljens århundrade, men hur gick det till? Den här boken handlar om hur familjen – pappa, hemmamamma och (helst tre) barn – inte bara blev normen i svensk vardag från trettiotal till sextiotal utan även ett centralt verktyg i byggandet av folkhem och välfärdssamhälle. I boken får vi ta del av både forskningsrön och författarnas personliga betraktelser över en tid som format mycket av det som vi fortfarande ser spår av i dagens samhälle, ett bagage som ofta göms i det självklara och outtalade.

I trettiotalets Europa spred sig totalitära idéer. Det var en tid fylld av ängslan, men också av förhoppningar och reformiver. När barnafödandet föll drastiskt talade många om landets undergång. Nu måste ett nytt Sverige ta form och myndig­ heterna göra sig redo att rationalisera medborgarnas liv. Under efterkrigstiden kom fattigdom, trångboddhet och arbetslöshet att ersättas av ett snabbt växande välstånd, radikalt ändrade hemvillkor och en historiskt hög nativitet.

Boken tar avstamp i vardagens slit med att få hem och familj att fungera, i känslor av längtan och besvikelse, i hanteringen av alla nya ting. Det var här hemma folk­ hemsbyggarnas storstilade reformplaner omsattes i vardagen. Den avslutas i det sextiotal där kärnfamiljens roll börjar ifrågasättas, samboskap och bonusfamiljer blir det nya medan födelsetalen bara stiger.

Orvar Löfgren och Jonas Frykman är professorer emeriti i etnologi vid Lunds universitet. Boken är en uppföljare till Den kultiverade människan, en odyssé genom människors tankevärldar och upplevelser från 1800­talets slut och fram till första världskriget.

9 789151 108414