9789151107622

Page 1

Teorier för socialt arbete DEL 1: STRUKTURELL OJÄMLIKHET OCH SAMHÄLLEN I FÖRÄNDRING

Em Andersson & Tina Mattsson (red.)



Innehåll Inledning

13

1. Om teori

17

Em Andersson & Tina Mattsson DEL I: STRUKTURELL OJÄMLIKHET

2. Karl Marx: Kapitalismens orättvisor och människans frigörelse

31

Lucas Gottzén

3. Charles Tilly: Beständig ojämlikhet – kategorier, vardagsrelationer och berättelser

45

Norma Montesino

4. Nancy Fraser: Att synliggöra och förändra ekonomiska, kulturella och politiska orättvisor

59

Anneli Stranz

5. Patricia Hill Collins: Att utmana frånvarons sociologi – stånd­punkts­epistemologi, intersektionalitet och intellektuell aktivism Diana Mulinari

73


DEL II: SAMHÄLLEN I FÖRÄNDRING

6. Émile Durkheim: Solidaritet och samhällsförändring

95

Daniel Persson Thunqvist

7. Anthony Giddens: Identitet, livsstil 0ch relationer i det senmoderna samhället

107

Jessica Wide

8. Richard Sennett: Om den nya kapitalismen, samarbete, hantverksskicklighet och öppna städer

123

Marcus Knutagård

9. Ulrich Beck: Risksamhället och världens metamorfos

137

Carin Björngren Cuadra & Sergio Cuadra

10. Saskia Sassen: Globalisering och fördrivning

151

Emma Söderman & Norma Montesino DEL III: ORGANISERING OCH ARBETE

11. Joan Acker: Makt och ojämlikhet i organisationer

167

Paula Mulinari

12. Pierre Bourdieu: Reproduktion av social ojämlikhet och klass

181

Sofia Nordmark

13. Arlie Russell Hochschild: Känsloregler och emotionsarbete i kommersialiserade relationer

195

Teres Hjärpe

14. Bridget Anderson: Migration och medborgarskapets gränser

211

Vanna Nordling

Register

229


Författarpresentationer Em Andersson (red.) är fil.dr i sociologi och verksam vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Anderssons forskning berör skillnads- och likhetsskapande diskurser och praktiker i det svenska välfärdssamhället och tar framför allt utgångspunkt i postkoloniala perspektiv. Tina Mattsson (red.) är socionom, genusvetare samt docent i socialt arbete och verksam vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Mattsson är särskilt intresserad av hur maktstrukturer påverkar det sociala arbetets praktik samt hur feministisk och postkolonial teoribildning kan bidra till att utveckla kritiska metoder för ett maktmedvetet socialt arbete. Carin Björngren Cuadra är socionom och professor i socialt arbete och verksam vid Institutionen för socialt arbete, Malmö universitet. Cuadras forskning är inriktad mot det sociala arbetets roll i katastrofriskreducering och krisberedskap, men även mot ekosocialt arbete som ett svar på den rådande klimat- och miljökrisen. Sergio Cuadra är fil.dr i sociologi och tidigare verksam vid Institutionen för socialt arbete, Malmö universitet. Cuadra har mångårig erfarenhet av att under­ visa i sociologisk teori vid socionomprogrammet. Lucas Gottzén är docent i socialt arbete och professor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet. Gottzéns forskning fokuserar främst på ungdomar, genus och sexualitet utifrån kritiska, kulturanalytiska och feministiska perspektiv. Teres Hjärpe är fil.dr i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Hjärpes intresseområden är dokumentation, siffror, emotioner och tid samt områdenas funktion i det sociala arbetets praktik.


Marcus Knutagård är docent i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Knutagårds forskningsintressen omfattar bostadspolitik, hemlöshet och platsens betydelse för hur socialt arbete organiseras – dess moraliska geografi. Forskningsintressena handlar också om urban social innovation ur ett välfärdsperspektiv. Norma Montesino är fil.dr och docent i socialt arbete, verksam vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Montesinos forskning fokuserar på svensk socialhistoria och hur internationell migration har påverkat socialpolitiska processer i Sverige. Montesino visar i sin forskning hur socialt arbete har förhållit sig till migranter under olika tidsperioder. Diana Mulinari är professor i genusvetenskap och verksam vid Genusvetenskapliga institutionen, Lunds universitet. Mulinari är inspirerad av den svarta feministiska traditionen med tonvikt på kopplingen mellan genus och social rättvisa, där forskningen undersöker kopplingen mellan genus och det politiska fältet. Paula Mulinari är genusvetare och docent i socialt arbete, verksam vid Institutionen för socialt arbete, Malmö universitet. Mulinaris forskning rör frågor om ojämlikhet, arbete och motstånd, med ett speciellt intresse för ämnen som rasism samt klass- och könsojämlikheter i dagens kapitalistiska system. Vanna Nordling är fil.dr i socialt arbete och verksam vid Institutionen för socialt arbete, Malmö universitet. Nordlings forskning rör migration och gränser i relation till socialt arbete och social mobilisering. Sofia Nordmark är fil.dr i sociologi vid Avdelningen för socialt arbete, Linköpings universitet. Nordmarks forskning handlar om organisering av insatser mot social ojämlikhet och social exkludering, med utgångspunkt i kritiska perspektiv på organisering, styrning och ledning. Anneli Stranz är fil.dr i socialt arbete och verksam vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet. Stranz studerar huvudsakligen äldreomsorg och hur omsorgspersonalens arbetsvillkor formas och förändras i relation till den socialpolitiska och organisatoriska kontexten. Emma Söderman är fil.dr i socialt arbete och verksam som lektor vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Södermans forskning rör mobilisering i relation till papperslöshet samt rätts(o)säkerhet utifrån erfarenheter hos människor som har sökt asyl i Sverige. De teoretiska ingångarna är inspirerade av kritiska gräns- och migrationsstudier.


Daniel Persson Thunqvist är biträdande professor i sociologi vid Linköpings universitet. Thunquist forskar om social interaktion och yrkessocialisation i spänningsfältet mellan utbildning och arbetsliv samt undervisar i sociologisk teori. Jessica Wide är fil.dr i sociologi och verksam vid Högskolan Dalarna. Wides forskningsintressen berör dels vardagsliv och nära relationer, dels den svenska välfärdsstatens utveckling och dess institutionella beröringsytor gentemot människors vardag och livsföring.



Inledning Teorier för socialt arbete: Strukturell ojämlikhet och samhällen i förändring är en av två antologier med texter om teoretiker som har utvecklat användbara teorier för s­ ocialt arbete. Genom dessa båda böcker vill vi inspirera till teoretiskt tänkande. Socialt arbete är ett komplext akademiskt ämne och ett dynamiskt verksamhetsfält som berör social ojämlikhet, utsatthet, utanförskap och marginalisering. Det krävs att socialarbetare har en uppsättning olika teoretiska verktyg för att kunna tänka kring de sociala problem som de på olika sätt möter i sitt arbete. Socialarbetare behöver redskap för att förstå levnadsvillkoren för exempelvis personer som är ekonomiskt utsatta, har en beroendeproblematik eller en funktionsvariation. De behöver kunna förstå situationen för socialt utsatta barn, äldre som behöver hjälp och stöd, barn och ungdomar i skolan samt patienter inom hälso- och sjukvården. De teoretiska verktyg vi har valt att lyfta fram i dessa båda antologier kan användas för att sätta in sociala problem som fattigdom, hemlöshet, beroende, fysisk och psykisk ohälsa samt våld i nära relationer i ett större sammanhang. Framför allt kan perspektiven vara till nytta för att vi ska kunna lyfta blicken från den konkreta individ­nivån och få en mer samhällsövergripande förståelse för människors levnadsvillkor. Lennart Nygren (2016), forskare i socialt arbete, konstaterar att det som är specifikt för socialt arbete är att det har utvecklats i relation till tre olika arenor: praktik, forskning och utbildning. När socialt arbete etablerades som akademiskt ämne i Sverige under 1980-talet gjordes det utifrån olika behov och krav från dessa arenor. Att skapa en enhetlig teori för socialt arbete var aldrig ett mål, snarare fanns en idé om att använda teorier och metoder från andra ämnen och sedan utveckla dessa i förhållande till socialt arbete. Socialt arbete har alltså en lång tvärvetenskaplig historia och ämnet hämtar fortsatt teorier från bland annat sociologi, psykologi, pedagogik, statsvetenskap och juridik. Mot denna bakgrund identifierar Nygren (2016, s. 129) tre utgångspunkter som är centrala för att definiera kunskapsområdet socialt arbete: 1. individen i sitt sociala sammanhang 2. villkor som skapar, eller riskerar att skapa, sociala problem och som utifrån rättighets-, etiska och politiska perspektiv betraktas som angelägna att förändra 3. organiserade insatser från samhällets sida med inriktning mot förändring. 13


Inledning Om vi tar fasta på Nygrens sätt att resonera kan vi se socialt arbete som ett kunskapsområde där samspelet mellan människa och samhälle utgör ett nav och där viljan att förstå förutsättningarna för både social utsatthet och förändring är central. Denna utgångspunkt har fungerat som drivkraft för oss i arbetet med att utveckla dessa båda antologier om teorier för socialt arbete. I böckerna tar vi utgångspunkt i och presenterar ett urval av teoretiker som på olika sätt kommenterar sin samtid på ett problematiserande sätt. Teoretikerna utforskar frågor ur olika perspektiv, till exempel individers position i ett föränderligt samhälle, hur såväl globala som lokala maktstrukturer påverkar människors rättigheter samt hur dessa villkor kan förändras. I antologierna finns både teoretiker som verkade under 1800- och det tidiga 1900-talet, som Karl Marx, Émile Durkheim och Erving Goffman, och samtida teoretiker som Saskia Sassen, Sara Ahmed och David Morgan. I vilken utsträckning de teoretiker som presenteras används inom socialt arbete varierar. Medan vissa av dem ofta betraktas som klassiska och därmed brukar dyka upp i socio­ nom­utbildningen, så är andra än så länge mindre etablerade i relation till ämnet socialt arbete. De kan däremot vara väl etablerade inom andra närliggande ämnen, såsom statsvetenskap, sociologi och genusvetenskap. Gemensamt för alla teoretikerna är dock att de erbjuder värdefulla perspektiv för att vi ska kunna förstå relationen mellan människa och samhälle. Samtidigt som böckerna tillsammans omfattar en rad teoretiker kan antologier av detta slag aldrig bli heltäckande. Att välja är också alltid att välja bort, vilket innebär att det finns många teoretiker som hade platsat ämnesmässigt, men som vi av utrymmesskäl inte har kunnat lyfta fram. Vår förhoppning är att båda antologierna är till nytta när du i olika situationer behöver tänka kring samhällets förändring och utveckling, sociala problems uppkomst, organisatoriska villkor och effekter, människors levnadsvillkor, innebörden och konsekvenserna av strukturella maktrelationer, inkluderingsoch exkluderingsmekanismer eller mellanmänskligt samspel. I bästa fall kan böckerna inspirera till ett teoretiskt intresse – att du känner dig lockad att leta upp och läsa teoretikernas originaltexter som på olika sätt lyfts fram i bokens kapitel – samt att du som vetgirig läsare både söker dig bortom och finner andra teoretiker än dem som vi presenterar här. Avslutningsvis önskar vi att antologierna, som de teoretiska verktygslådor de är, inspirerar dig att begrunda och begripliggöra din omvärld på nya sätt.

Bokens upplägg I denna bok, med undertiteln Strukturell ojämlikhet och samhällen i förändring, möter du teoretiker som undersöker samhälleliga och organisatoriska förutsättningar – både möjligheter och begränsningar – för hur människor lever och 14


Inledning arbetar. Utöver ett inledande kapitel om vad teori är och hur teori kan användas består boken av tre delar. I bokens del I, Strukturell ojämlikhet, presenteras Karl Marx, Charles Tilly, Nancy Fraser och Patricia Hill Collins. Dessa teoretiker närmar sig på olika sätt frågor om hur sociala ojämlikheter skapas, upprätthålls och tenderar att bestå över tid. Del II, Samhällen i förändring, tar upp Émile Durkheim, Anthony Giddens, Richard Sennett, Ulrich Beck och Saskia Sassen. Dessa teoretiker intresserar sig för processer där samhällen omvandlas på genomgripande sätt samt hur det påverkar såväl individer och sociala relationer som globala maktförhållanden. Bokens avslutande del III, Organisering och arbete, fokuserar på Joan Acker, Pierre Bourdieu, Arlie Russell Hochschild och Bridget Anderson. Dessa teoretiker hjälper oss att tänka kring relationer mellan yrkesfält, arbetsförhållanden och hur medborgarskap kan fungera som en sorterande princip mellan människor. Det är värt att notera att samtliga teoretiker som presenteras i de båda antologierna belyser samspelet mellan människa och samhälle, vilket gör att det inte är givet vilka teoretiker som platsar i vilken bok. Den uppdelning vi har gjort är ett sätt att ordna teoretikerna baserat på antologiernas syfte.

Referenser Nygren, Lennart (2016). ”Socialt arbete i praktik, forskning och utbildning”. I: Meeuwisse, Anna, Swärd, Hans, Sunesson, Sune & Knutagård, Marcus (red.), Socialt arbete: en grundbok. Stockholm: Natur & Kultur.

15



2 Karl Marx: Kapitalismens orättvisor och människans frigörelse Lucas Gottzén Det är i princip omöjligt att läsa den tyske filosofen Karl Marx i dag. Inte därför att han är svår att förstå – även om det förstås krävs en del tålamod att läsa honom – utan utmaningen är att han läses genom historien. Han läses i skuggan av socialistiska revolutioner i globala Syd, kommunistdiktaturernas uppgång och fall i öst, och genom ett otal tänkares tolkningar av hans teorier. Marx har öppnat upp många olika traditioner som tar fasta på skilda delar av hans tänkande: ortodox marxism, kulturmarxism, feministisk marxism, postmarxism och så vidare. Marx har som få tänkare gjort sitt avtryck i de flesta humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen. Så även i socialt arbete. Men Marx och socialt arbete har en inte helt oproblematisk relation. Socialt arbete som praktikfält har bland annat rötter i den hjälp som borgerligheten gav till de fattiga – på gott och ont. Å ena sidan krävde filantroperna förbättringar av exempelvis fattigas boendesituation, å andra sidan moraliserade de över arbetarklassens leverne (Donzelot 1979). Socialt arbete har även efter detta främst försökt hantera de utmaningar som uppstår som en konsekvens av kapitalismen, och därmed har det indirekt bidragit till att upprätthålla den orättvisa situation som uppstod mellan dem som äger fabriker och andra medel för att producera varor och dem som arbetar med att producera varorna. Till skillnad från filantroperna var målet för Marx snarare att synliggöra att dessa produktionsvillkor bygger på utsugning och förtryck av arbetarna. Men han nöjde sig inte med att ifrågasätta kapitalismen teoretiskt, utan försökte aktivt motverka den genom politisk aktivism. I Marx efterföljd har det dock utvecklats olika former av socialt arbete inom arbetarrörelsen och andra marxistiskt influerade rörelser; i Sverige fanns exempelvis Röda hjälpen som stöttade kommunister som flydde från nazistregimen (Schilde 2003). Även Marx själv ägnade sig åt viss form av socialt arbete genom att organisera hjälp till revolutionärer som hade fängslats eller var i landsflykt. I dag finns en radikal tradition av socialt arbete i västvärlden och globala Syd, och inom ramen för så kallat kritiskt och radikalt socialt arbete återfinns en del marxistiskt influerad forskning (Vickers 2019). 31


Lucas Gottzén Men har verkligen en så gammal filosof något att bidra med till forskning i socialt arbete? I detta kapitel visar jag att Marx kritik av kapitalismen fortfarande har relevans för den form av accelererad kapitalism vi lever under i dag. Detta görs genom att introducera hans tänkande och presentera några grundläggande begrepp som är användbara för att förstå kapitalism och de konsekvenser den har för människor. I kapitlet betonas också Marx förståelse av människors handlande och kapitalismens motsägelsefulla relationer.

Marx liv och verk Karl Marx föddes 1818 i Trier i nuvarande Tyskland. Han var son till en judisk affärsman och studerade juridik i Bonn, men fortsatte snart sina studier i Berlin och disputerade i filosofi. Där kom han i kontakt med Georg Wilhelm Friedrich Hegels filosofi och en grupp unga män med en vänsterorienterad tolkning av hans teorier, som kallades unghegelianerna. Marx radikala åsikter gjorde den akademiska banan omöjlig så han började i stället försörja sig som journalist. Han bodde först i Köln, men på grund av statlig censur och repressalier tvingades han fly och leva resten av sitt liv i exil (Liedman 2015). I Paris lärde han känna revolutionära socialister, däribland tysken Friedrich Engels, som kom att bli hans nära intellektuella partner. Engels far ägde många industrier, bland annat en bomullsfabrik i Manchester där sonen arbetade en tid. Erfarenheterna resulterade i en skildring av arbetarnas förhållanden inom industrin (Engels 1845/1983). I Paris kom Marx även i kontakt med utopiska socialister som pläderade för arbetarmakt, men också för skapandet av mindre idealsamhällen där människor levde som jämlikar. Efter några år i Paris flydde Marx till Bryssel, där han blev engagerad i Kommunisternas förbund som samlade revolutionära socialister i Västeuropa. På uppdrag av förbundet skrev han tillsammans med Engels Det kommunistiska manifestet (Marx & Engels 1848/2004). Marx skrev ofta i polemik mot andra tänkare, exempelvis ”Den tyska ideologin” där han och Engels gör upp med ungehegelianerna (Marx & Engels 1845/1995). Efter Bryssel hamnade Marx slutligen i London. Om den unge Marx främst hade ägnat sig åt filosofi (t.ex. Marx 1844/1978, 1844/1995), så präglades hans senare år av studier av politisk ekonomi. Han inspirerades av, men var också kritisk till, de brittiska nationalekonomerna Adam Smith och David Ricardo, inte minst för att de såg kapitalismen som ett självklart gott system (Heinrich 2013). Detta resulterade i många opublicerade manuskript (t.ex. Marx 1857/2010) men inte minst hans mest centrala verk, Kapitalet (Marx 1867/1969). Han hann bara publi­cera den första delen, de andra två (Marx 1885/1971, 1894/1973) färdigställde Engels efter hans död 1883.

32


2. Karl Marx: Kapitalismens orättvisor …

Historiematerialism och dialektik Marx var inspirerad av Hegel – inte bara i de tidiga, filosofiska skrifterna, utan även i de senare ekonomiskt orienterade. Influensen rör inte minst dialektik, vilket är såväl en metod som ett perspektiv på hur samhället förändras. Dialektik har en lång historia i filosofin och har haft en rad olika innebörder, men har oftast syftat till en metod för att synliggöra de inre motsägelserna i exempelvis ett argument. Hos den antika filosofen Platon utgjorde dialektik en dialog mellan motstridiga parter (Benson 2006). Den ena parten kan exempelvis göra ett påstående – lägga fram en tes – som bemöts av ett motargument – dess antites. Dessa kan förhoppningsvis sedan leda till en syntes, som inkluderar båda tidigare argument. Detta nya argument utgör sedan en ny tes som kan möta en antites vilket utmynnar i en syntes, och så vidare. Genom att stöta våra tankar mot andras så kan vi nå fram till djupare insikt och större kunskap. Hos Hegel (1807/2008) syftar dialektik också på de motsägelser som finns i människans tänkande. Han poängterar att en idé inte nödvändigtvis måste stötas mot en ny idé som kommer helt utifrån, utan idéer drivs framåt av sig själva eftersom de till sin natur är relationella och motsägelsefulla. En tanke (eller tes) bär så att säga tidigare idéer i sin struktur eftersom en syntes alltid bibehåller några av de idéer den har övervunnit. Genom denna dialektiska process menar Hegel att det mänskliga förnuftet utvecklas till ständigt högre tänkande. Marx menar på liknande sätt att historisk förändring sker genom växelverkan mellan olika moment som påverkar varandra ömsesidigt. Detta gör det möjligt att undvika att se relationer som kausala, det vill säga att det finns direkta samband mellan orsak och verkan. För många samhällsfenomen är det svårt att hitta enkla orsakssamband och identifiera vad som påverkar vad. Påverkar exempelvis människors moral politiken så att det leder fram till nya lagar eller politiska beslut? Eller påverkar politiska beslut människors moral? Hegel var idealist, det vill säga han såg idéer som självständiga och drivande i historien. Han menade att det var människans medvetande, vad han kallade Anden, som drev historien framåt. Marx vände sig emot denna idealism och betonade i stället de materiella villkoren. Min dialektiska metod är i grunden inte endast avvikande från den hegelska utan dennas direkta motsats. För Hegel är tankeprocessen, vilken han rentav personifierar under namn av Idén, verklighetens demiurg och verkligheten endast dess yttre gestalt. För mig är tvärtom det ideella ingenting annat än det materiella, omsatt och översatt i människans hjärna. (Marx 1867/1969, s. 13)

Marx bryter således med idealismen och utvecklar vad som brukar kallas för en materialistisk historieuppfattning eller historiematerialism. I stället för att utgå från idéer eller tänkande grundar sig historiematerialismen i ”den verkligt 33



6 Émile Durkheim: Solidaritet och samhällsförändring Daniel Persson Thunqvist Émile Durkheim (1858–1917) är mest känd som grundare till sociologin som vetenskaplig disciplin. Det hänger samman med hans strävan att göra sociologin till en lika respektabel vetenskap som naturvetenskaperna. Durkheims pionjärstudier om strukturella orsaker till sociala problem och självmord, samt hans teorier om spänningsfältet mellan normalitet och avvikelse i form av exempelvis brott, har varit viktiga för framväxten av ett forskningsfält med relevans för socialt arbete. Dessa studier lyfts fram i detta kapitel. I likhet med andra klassiska sociologer som exempelvis Karl Marx (se kapitel 2) studerade Durkheim det moderna samhällets turbulenta framväxt. Konservativa samhällstänkare urskilde moralisk upplösning när gamla traditioner kollapsade och auktoriteter som kyrkan och överklassen utmanades. Durkheim intog en annorlunda position: att de gamla traditionerna bröts ner särskilt snabbt i Frankrike med sin revolutionära politiska historia såg han som grundförutsättningen för att en ny, modern sociologi skulle kunna födas just i Frankrike. Det gamla fick ge plats för nya samhällsideal. Utifrån hans sociologiska perspektiv går det också att uppmärksamma hur samhällskriser tenderar att förstärka sociala problem, psykisk ohälsa och strukturella orättvisor. Sociologin byggde vidare på en fransk filosofisk tradition där viktiga föregångare var Henri Saint Simon (1760–1825) och August Comte (1798–1856). De förespråkade ett strukturellt samhällsperspektiv som gick emot individualistiska synsätt på samhället. De trodde också starkt på det kritiska rationella förnuftet och vetenskapens progressiva roll för att förändra samhället till det bättre. Det nya i Durkheims sociologi var att han gjorde traditionella filosofiska frågor till sociologiska, vilket innebar en mer verklighetsförankrad forskning. Unikt för sociologin var att den studerade kollektiva aspekter av det sociala livet som andra vetenskaper hade förbisett. Durkheim myntade begreppet sociala fakta för att inskärpa att sociologin var en objektiv vetenskap. Sociala fakta är alla de påtagliga institutioner och handlingsmönster som ramar in människors 95


Daniel Persson Thunqvist liv och kanaliserar våra beteenden. De kan upplevas som yttre krafter som begränsar vår fria vilja. Språket och valutasystemet är exempel på det: ”jag är inte tvungen att tala franska med mina landsmän eller betala med användbara mynt, men har ingen möjlighet till annat” (Durkheim 1895/1978, s. 22). Det finns också immateriella fakta som moral och normer som vi lär oss via den socialisationsprocess som formar oss till att bli hur vi är som samhällsvarelser. Durkheims (1961) centrala teori om socialisation är kopplad till hans syn på människans dubbla natur. Vi föds med både en kroppslig biologisk natur och en social natur. Den senare vidareutvecklas genom vår uppfostran, och genom livet sker en ständig dragkamp mellan vår individuella och sociala sida. Som framgår i det följande studerade Durkheim många olika sociala fenomen men han återkommer till samma grundproblem: Hur kan vi förena solidaritet och frihet i moderna samhällen som hyllar individualistiska ideal?

Självmord och brott som uttryck för samhällsförändring I slutet av 1800-talet var det vanligt att problem som självmord och brottslighet debatterades och utforskades utifrån individualistiska och psykologiska perspektiv. Durkheim tillämpade i stället ett strukturellt perspektiv på sådana problem och visade med för sin tid avancerade statistiska metoder hur sociala problem hänger samman med samhällsförändringar. Hans berömda studie Självmordet (1897/1983) bidrog till att sociologin etablerades som en respekterad vetenskap. Studien avslöjade kollektiva orsaker bakom självmordsfrekvensen i olika länder och sociala miljöer. Durkheim menade att det saknades komparativa sociologiska studier av självmord som förklarade varför självmordsfrekvensen var relativt stabil i olika länder. Det måste bero på samhälleliga orsaker, menade Durkheim. En förklaring till ökad självmordsfrekvens var låg grad av sammanhållning i Frankrike och andra jämförbara individualistiska och sekulariserade samhällen. Därtill visade han att självmorden också kunde öka under motsatta förhållanden, när sammanhållningen var för stark. Durkheim myntade självmordstyperna egoistiska självmord för det förra och altruistiska självmord för det senare, för att kunna göra fördjupade analyser. Durkheim fann ett samband mellan egoistiska självmord och en svag familje­ struktur. Mest avgörande var antalet barn i familjen eftersom de medförde ansvar och organisering som skyddade mot självmord. Frånskilda män var en riskgrupp. Durkheim tolkade det ur ett könsperspektiv: För kvinnor innebar skilsmässor i högre grad än för män en frigörelseprocess från ett dåligt äktenskap. För mannen som gjort sig beroende av kvinnans omsorger och sociala nätverkande kunde skilsmässan i stället innebära en avgrund av ensamhet. Altruis­tiska självmord utmärkte kollektivistiska länder (t.ex. Japan), den militära självuppoffrande kulturen samt historiskt homogena kulturer där individen 96


6. Émile Durkheim: Solidaritet och samhällsförändring värderades lågt och lätt kunde offras på grund av kollektivets nödtvång eller religiösa sedvänjor, till exempel i form av ”änkebränning”. En tredje självmordstyp, anomiska självmord, blev en skarp samhällsdiagnos. Det var känt att självmorden ökade vid ekonomiska kriser och börskrascher. Men Durkheim visade att detsamma gällde vid ekonomiska förändringar av positiv karaktär. I båda fallen var det den snabba förändringen i sig som rubbade människans livsbalans. Det var inte så mycket ekonomisk nöd eller välfärd i sig som påverkade självmordsfrekvensen, utan snarare alla personliga tragedier som följde av att hastigt förlora sin position, sitt företag eller sitt arbete – att bli ställd utanför. Gåtan varför just framgångsrika människor mitt i karriären stack ut i självmordsstatistiken förklarade Durkheim i termer av rikedomens kris. Den prestationsideologi som utmärker det oreglerade näringslivet sporrar männi­ skans omättliga hunger efter fler karriärsteg, mer status och flärd. Karriärmänniskan firar sina tillfälliga lyckorus men kommer aldrig till ro. När motgångarna kommer finns där inget socialt skyddsnät som dämpar fallet. Det blir för mycket individualism och för lite solidaritet. Durkheim ifrågasatte föreställningen att strävan efter största möjliga lycka genom karriär och konsumtion verkligen främjar människans välmående på ett djupare existentiellt plan. Anomi blev ett av Durkheims mest kända begrepp. Det betecknar ett samhällstillstånd där gemenskap, moral och långsiktiga sociala relationer krackelerar, och blev en övergripande förklaring till samhällets kristendenser. De kan sammanfattas ungefär så här: Kraftiga och snabba förändringar kan i sig orsaka anomi. Det allvarligaste problemet är den ökade sociala isoleringen, som följer av ett minskat deltagande i samhället och en minskad intensitet i mänsklig interaktion. Stora anonyma metropoler växer fram och de blir tempel för den växande ensamheten och kollektiva ledsamheten. Ett sådant formlöst tillstånd av anomi underminerar solidariteten, utbyten av livserfarenheter samt känslan av skyldigheter och plikter mot medmänniskor. Durkheims teori blev ett tema inom konst, poesi och skönlitteratur, men också i forskning om sociala problem som kriminalitet som behandlas härnäst.

Kriminalitet, anomi och social förändring Med Durkheims begrepp anomi kan vi uppmärksamma spänningen mellan accepterade normer i samhället och de livsvillkor under vilka människor lever. Om avståndet blir för stort mellan samhälleliga ideal och människors möjligheter att leva upp till idealen kan det resultera i frustration och ytterst i brott. I boken Sociologins metodregler (1895/1978) presenterar Durkheim en originell analys av brottets samhällsfunktioner. Med utgångspunkt i offentlig statistik över brottslighet i olika länder argumenterar han för att det varken är bra om kriminaliteten är för låg eller för hög. Låg brottslighet kan tyda på att sam­ 97



11 Joan Acker: Makt och ojämlikhet i organisationer Paula Mulinari Joan Acker, som denna text handlar om, kom till Sverige med mycket höga förväntningar. Hon trodde att man här hade lyckats med konsten att inte bara identifiera könsojämlikheterna i organisationerna utan också utraderat dem. Hon skriver själv om sina förväntningar med dessa ord: Jag hade åkt till Sverige i tron att könsojämlikheterna hade blivit utraderade. Jag fann en motsägelsefull och mycket mer komplex verklighet. Försöket att förstå denna verklighet bidrog mycket till mina försök att teoretisera könade processer. (Acker 2012, s. 39, min översättning)

Acker kom till Sverige på 1980-talet i tron om att könsojämlikheterna tillhörde historien, men fann som hon skriver en mer komplex och motsägelsefull verklighet. Ojämlikheterna fanns kvar även om de tog sig andra former och uttryck. Mötet med Sverige fick Acker att rikta blicken mot hur processer i organisationer producerar och reproducerar ojämlikheter. Även om ojämlikheterna kan variera i uttryck, styrka och form, och även om de kan vara mer eller mindre synliga samt mer eller mindre legitima, så både upprätthåller och skapar processer inom organisationer ojämlikheter. Joan Acker föddes i Illinois, USA år 1924 och dog 2016. Hon var sociolog i grunden och skapade 1973 Center for the Sociological Study of Women vid University of Oregon, där hon också arbetade under lång tid. Under en period på 1990-talet arbetade hon som professor vid Arbetslivsinstitutet i Sverige. Acker var en del av en feministisk vetenskaplig och politisk våg som i grunden kom att ändra den dominerande synen på organisationer som könsneutrala enheter, men också forskningens syn på kön, arbete, makt, ojämlikheter och vetenskap (Newman 2016). För ett fält som socialt arbete är frågorna om hur organisationer skapar och upprätthåller ojämlikheter central. Om vi inte kan se ojämlikheterna i orga­nisationerna kan vi inte heller förstå på vilket sätt det sociala arbetet i sig reproducerar dessa ojämlikheter – både 167


Paula Mulinari inom den egna organisationen och i mötet med till exempel brukare – och hur detta i sin tur kan utmanas. Syftet med detta kapitel är att utforska hur vi kan använda Joan Ackers teoretiska verktyg för att analysera hur ojämlikhet skapas och upprätthålls inom organisationer. I kapitlet kommer jag att använda Ackers centrala begrepp den könade organisationen och ojämlikhets­ regimer för att försöka belysa hur vi kan utforska den ojämlika fördelningen av tid inom organisationer, samt hur de formas genom könade, rasifierade och klassrelaterade föreställningar.

Den könade organisationen Utgångspunkten för den dominerande organisationsforskningen var länge att organisationer är jämlika och att om det finns ojämlikheter inom organisationer baserade på kön, klass, ”ras”/etnicitet och sexualitet skapades de utanför organisationen. Denna hållning byggde på antagandet att organisationer rekryterar, fördelar, utvärderar och befordrar rationellt, det vill säga på grundval av kompetens och utförande. Den feministiska forskningen kan därför sägas ha förändrat vår syn på organisationer i grunden, och en av de centrala teoretikerna som har gjort detta är Joan Acker. Tillsammans med andra feministiska forskare utmanade Acker föreställningen att organisationer var neutrala, och visade hur kön görs inom organisationer och hur detta i sin tur påverkar allt från relationer på arbetsplatsen till kontrollen över arbetsprocesser, vem som får vad i lön, vilka arbeten som anses viktiga och vilka arbetsuppgifter som värderas. Utgångspunkten för sådana feministiska analyser är alltså att hela processen kring att identifiera, organisera, fördela och kompensera för arbete i sig är könad. För att kunna fånga dessa processer som inom organisationer ofta framstår som naturliga utvecklade Acker i artikeln ”Hierarchies, Jobs, Bodies: A Theory of Gendered Organizations” begreppet den könade organisationen (the gendered organization). Hon skriver: Att säga att en organisation, eller någon annan analytisk enhet, är könad innebär att fördelar och nackdelar, exploatering och kontroll, handlingar och känslor, mening och identitet, är mönster som skapas genom och i relation till idén om åtskillnaden mellan män och kvinnor, maskulint och feminint. Genus är inte ett tillägg till pågående processer, som i sig är könsneutralt. Det är snarare en integrerad del av dessa processer, som inte kan förstås korrekt utan en analys av genus. (Acker 1990, s. 146, min översättning)

Organisationer är inte könsneutrala, betonar Acker, tvärtom är de i grunden byggda på könade föreställningar. I organisationer görs kön på många olika sätt, till exempel genom arbetsdelning, genom att symboler och bilder normaliserar en sådan arbetsdelning samt genom den vardagliga interaktionen 168


11. Joan Acker: Makt och ojämlikhet i organisationer mellan och inom könen som bekräftar arbetsdelningen och sätter ord på den. Organisationer ser alltså ut att vara könsneutrala och rationella, men är i grunden könade. Acker riktar blicken mot de processer som skapar ojämlikheten, men som ofta uppfattas som neutrala, naturliga och normala. Acker var inte ensam om att vid denna tidpunkt kritiskt granska organisationer ur ett genusperspektiv (Acker & Van Houten 1974). Flera forskare, som till exempel Rosabeth Moss Kanter (1993), Candace West och Don Zimmerman (1987), hade börjat utforska hur kön görs inom organisationer och vilka former av ojämlikhet det skapade. I dag kan sådana resonemang tyckas självklara, men man ska vara medveten om att de skrevs i en tid då man ofta utgick från att skillnader (ojämlikheter) inom organisationer mellan män och kvinnor berodde på biologiska skillnader, eller att män helt enkelt hade de egenskaper som organisationer vill ha. Skillnaderna sågs därmed inte som ojämlika, utan som naturliga och normala. I början av sin forskarbana intresserade sig Acker främst för frågor om kön. En av Ackers styrkor som teoretiker är att hon aldrig slutade att utforska och utmana sina egna teoretiska antaganden och modeller. Hennes nyfikenhet och vilja att förändra de ojämlikheter som fanns i organisationer och arbetslivet resulterade i att hon befann sig i ständig dialog med feministiska teoretiker och att hon tillät sig influeras av dem. Det är därför kanske inte en slump, utan snarare en logisk konsekvens av hennes teoretiska och politiska vision, att hon senare i livet kom att bli central röst i kritiken mot genusanalyser som endast utforskade genusrelationer, utan att se hur genus är inbäddat i klass-, ”ras”- och sexualitetsstrukturer. Ackers styrka och en av orsakerna till att så många har använt sig av och inspirerats av hennes teorier är därför att hon delvis förmådde skapa användbara modeller med komplexa teoretiska ramar som inte reducerade genus till en enkel struktur. Hennes begrepp ojämlik­ hestregimer kan ses som en del av denna utveckling. Hon gick i och med det från att endast fokusera på kön genom begreppet den könade organisationen, till att använda begreppet ojämlikhetsregim, som i sig har influerats av begreppet intersektionalitet och därmed försöker fånga hur olika maktregimer – hos Acker främst klass, kön och ”ras” – formar ojämlikheterna inom en organisation.

Ojämlikhetsregimer – intersektionell förståelse av organisationer Inspirerad av svarta feministers interventioner (se kapitel 5 om Collins i denna antologi) utvecklade Acker intersektionella modeller som kunde användas i analyser av organisationer. År 2006 publicerade hon en bok som kan sägas ta avstamp i denna tradition av kritiska analyser av genus och sexualitet å ena 169


Teorier för socialt arbete Del 1: Strukturell ojämlikhet och samhällen i förändring Em Andersson & Tina Mattsson (red.)

Socialt arbete är ett komplext akademiskt ämne och ett dynamiskt verksamhetsfält som berör social ojämlikhet, utsatthet och marginalisering. Socialarbetare behöver teoretiska verktyg för att kunna tänka kring och förstå de sociala problem de på olika sätt möter i sitt arbete. Denna antologi är den första av två som lyfter fram betydelsefulla teoretiker inom ämnet socialt arbete. Deras teorier kan användas för att sätta sociala problem som fattigdom, hemlöshet, beroende, fysisk och psykisk ohälsa och våld i nära relationer i ett större sammanhang. De hjälper oss att lyfta blicken från individnivån och ger en mer samhällsövergripande förståelse för människors levnadsvillkor. Antologierna kan fungera som verktygslådor för att utveckla ett teoretiskt tänkande i socialt arbete. I denna bok presenteras tretton teoretiker som undersöker hur samhälleliga och organisatoriska förutsättningar bidrar till att forma människors liv. Bokens kapitel är indelade i tre teman: Strukturell ojämlikhet • Samhällen i förändring • Organisering och arbete Boken vänder sig i första hand till studenter i socialt arbete, men också till studenter inom andra samhälls- och beteendevetenskapliga ämnen. Den är användbar på kurser som handlar om människors levnadsvillkor och sociala problemområden, på kurser som introducerar teorier samt på uppsatskurser.

Em Andersson är fil.dr i sociologi, lektor i socialt arbete och verksam vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Tina Mattsson är docent i socialt arbete, socionom och genusvetare. Hon är verksam vid Socialhögskolan, Lunds universitet.

9 789151 107622


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.