Den gåtfulla tavlan Den gåtfulla tavlan
Katarina Genar
Anna Sjölin
Gleerups Utbildning AB
Box 367, 201 23 Malmö
Kundservice tfn 040-20 98 10 info@gleerups.se www.gleerups.se
Ord & Äventyr läsebok 3B, Den gåtfulla tavlan
© 2021 Katarina Genar och Gleerups Utbildning AB
Gleerups grundat 1826
Redaktör Jessica Nööjd Eklund
Bildredaktör Maria Wallmark
Formgivning Louise Nordborg, Louise Grafisk Form
Illustratör Anna Sjölin
Bildförteckning
s. 20–21 Jessica Nööjd Eklund, s. 33:1 Tetyana Linnik/iStock, s. 33:3 Abel Mitja Varela/ iStock, s. 34 Tatjana Puzova/iStock, s. 56:1 Steve Meddle/iStock, s. 56:4 Louis Aguinaldo/ iStock, s. 57:2 Louis Aguinaldo/iStock, s. 74 Carl Johan Häggström/Sundsvalls museum, s. 75 Samuel Lindskog/Örebro läns museum, s. 76:1 Samuel Lindskog/Örebro läns museum, s. 76:2 Sörgården av Anna Maria Roos/ runeberg.org, s. 77:1 Stockholms stadsarkiv, s. 77:2 Matilda Thulin/Malmö Museer, s. 121:1 Barry Sutton/iStock, s. 121:2 clarst5/Shutterstock, s. 122:1 HAL_9000/Shutterstock, s. 123:1 Fotograf: Jens Rydell, s. 150:1 Georgios Kollidas/iStock, s. 150:2 Skiss av helikopter, Paris manuskript B, folio 83v, 1486–1490 av Leonardo da Vinci/Institut de France/Luc Viatour/Wikimedia Commons (CC0), s. 151 ”Mona Lisa” ca 1503–1519 av Leonardo da Vinci/Louvren/ ANGELUS/Wikimedia Commons (CC0), s. 152:2 ”Nattvarden” 1495–1498 av Leonardo da Vinci/Santa Maria delle Grazie/Wikimedia Commons (CC0) Övriga bilder till instruerande, beskrivande och förklarande texter: iStock
Första upplagan, sjunde tryckningen
ISBN 978-91-511-0444-7
Kopieringsförbud! Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen! Kopiering är förbjuden utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk om skolkopieringsavtal finns mellan skolhuvudmannen och Bonus Copyright Access. För information skolkopieringsavtal hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.
Prepress Exakta Print AB, Malmö, 2024
Tryck Dimograf, Polen 2024
INNEHÅLL
Ville och Dima
Jag heter Ville. Just nu sitter jag på tåget tillsammans med min mamma och min kompis Dima. Dima och jag går i samma klass, i trean, men nu har vi påsklov och ska vara några dagar hos min morfar Lasse. Han bor på landet i en liten by som heter Ljungeryd. Jag brukar inte kalla min morfar för morfar, jag säger Lasse, precis som alla andra gör. Min mamma följer med oss till Lasse, men sedan åker hon hem igen. Mamma har ett dagis för hundar och måste jobba hela lovet. Det är bara Dima och jag som ska stanna kvar hos Lasse. Mamma följer mest med för att se till att vi kommer fram ordentligt. Jag tycker att Dima och jag kunde ha åkt själva, det är bara en kort tågresa, men mamma sa att hon ändå ville följa med.
– När du har blivit lite äldre kan du få resa ensam, sa hon.
Jag har varit hos Lasse många gånger tidigare, men jag har aldrig sovit över där utan mamma.
Det är jag som är Dima. Jag blev så glad när Ville frågade mig om jag ville följa med honom till hans morfar Lasse några dagar på lovet.
Jag har träffat Lasse förut när Ville har haft födelsedagskalas, men jag har aldrig varit hemma hos honom. Jag vet att jag kommer gilla att vara hos Lasse för han har höns och jag älskar djur.
Men vad ska vi hitta på hela dagarna? Vad finns det att göra i Ljungeryd?
Resan
Tåget glider fram genom skogen.
– Det blir roligt för Lasse att ni hälsar på, säger Villes mamma. Jag tror att han känner sig lite ensam ibland.
Villes mormor Birgitta dog för flera år sedan. Ville var så liten då att han knappt minns henne. Lasse bor kvar i det stora gamla huset alldeles ensam.
– Numera jobbar Lasse som plåtslagare, berättar Villes mamma för Dima. När jag var barn var han bonde och hade en hel del djur på gården. Fast nu har han bara hönsen kvar. Han tog över gården efter sina föräldrar. Gården har funnits i släkten i mer än hundra år.
– I morgon bitti kan vi gå ut till hönshuset och hämta färska ägg, säger Ville.
– Ja, jättegärna, säger Dima.
Hon känner hur det bubblar i kroppen av förväntan. Vad kul det ska bli! Samtidigt undrar hon över hur det ska gå. Fyra nätter utan mamma och pappa.
Tänk om hon inte kan somna? Vad ska hon göra då? Det kommer nog att bli becksvart om natten där ute på landet. Hon som inte gillar mörker.
Dima ser på Ville. Han har stoppat hörlurar i öronen och nynnar svagt till musiken. Ville har så klart sovit över hos Lasse många gånger förut, tänker Dima. Han känner redan till allt.
Det är bara för henne som det kommer att vara nytt och ovant.
Så tänker hon på sin lillebror Mio. När de stod på perrongen och väntade på tåget tillsammans med mamma undrade Mio om Dima ville låna med sig hans gosedjur Ninen.
– Om du känner dig ensam, sa han.
Då hade Dima bara skrattat och svarat att hon inte var något småbarn längre. Nu ångrar hon sig. Inte för att hon lät bli att ta med Ninen, utan för att hon skrattade så där när Mio bara ville vara snäll.
När jag kommer hem igen ska jag vara världens gulligaste storasyster, bestämmer Dima.
Ville drar ut den ena hörluren ur örat och räcker den till Dima.
– Lyssna, det är Kim Komets senaste låt, Mystiska platser, säger han.
Kim Komet är en artist som både sjunger och spelar gitarr.
Dima och Ville blev kompisar med henne när de gick i ettan och Kims katt plötsligt dök upp hemma hos Dima.
Dima stoppar in hörluren i örat och de lyssnar tillsammans när Kim Komet sjunger.
Vissa platser, vissa ställen är fyllda av mystik, vissa platser, vissa ställen, ingen dag är den andra lik.
Mystiska saker kan hända ibland, någon vill ha hjälp och sträcker ut sin hand.
Vissa platser, vissa ställen är fyllda av mystik.
Dima och Ville sjunger lite tyst med i låten. En tant på sätet snett emot dem lyssnar när de sjunger. Hon ler mot dem.
Tåget saktar ner.
– Nästa station Ljungeryd, säger en röst i högtalaren.
Villes mamma nickar åt Dima och Ville.
– Nu är vi framme, säger hon och reser sig upp.
Tanten ska också gå av. Hon har två stora väskor. Villes mamma hjälper henne med den ena väskan när de kliver ner på perrongen.
– Tack så mycket för hjälpen, säger tanten.
Hon ser på Dima och Ville och sänker rösten.
– Jag hoppas att ni får fina dagar här i Ljungeryd. Ljungeryd är just en sådan plats som ni sjöng om förut. En plats där mystiska saker kan hända.
Ljungeryd
Dima och Ville tittar efter tanten när hon går iväg. Tänk att hon sa att Ljungeryd är en mystisk plats, precis som en sådan plats som Kim Komet sjunger om.
Så hör de en röst som de känner igen.
– Hallå! Välkomna! Så roligt att ni är här!
Det är Lasse som kommer skyndande från parkeringen. Han ger dem alla var sin stor kram. De bär med sig packningen till Lasses bil och lastar in väskorna i bagageutrymmet.
– Nu är det bara en kort bilresa kvar, säger Villes mamma till Dima.
Dima och Ville sätter sig i baksätet och Villes mamma sätter sig där fram bredvid Lasse. Dima lutar kinden mot den svala fönsterrutan och ser ut genom fönstret. Himlen är ljusblå och det har börjat att bli varmt i luften.
De åker genom den lilla byn Ljungeryd. Lasse pekar på ett stort gult hus med en skylt som det står ”DIN MAT” på.
– Mataffären har fått en ny ägare som heter Safira, säger han.
Lasse fortsätter att berätta om affären.
– För länge sedan var det skola i det där huset, säger han. Min mamma gick där när hon var barn.
Lasse saktar ner farten och nickar mot ett stort vitt hus som ligger i slutet av en allé.
– Där uppe ligger Ljungeryds herrgård, berättar han för Dima. Där bodde godsägaren förr i tiden, i början av 1900-talet.
Villes mamma förklarar att godsägaren var den som ägde en stor del av marken i byn.
– Herrgården har stått tom i många år, men nu har det öppnat en restaurang där, fortsätter Lasse.
Dima bara lyssnar. Hon känner redan att hon gillar Ljungeryd.
Lasse svänger in på en grusväg. Lite längre fram ser de Lasses hus. Det är rött med en stor veranda. Bakom huset ligger det en ladugård där det förr fanns djur. Det lilla hönshuset ser mysigt ut.
Inne i huset känns det gammaldags. På golvet ligger det färggranna trasmattor.
– Jag tänkte att ni kan sova där uppe i gästrummet, blir det bra? frågar Lasse.
– Det blir bra, säger Ville.
Ville har knappt varit i gästrummet. Han och mamma har alltid sovit i hennes gamla rum när de har sovit över.
– Jag följer med barnen upp, så kanske du kan sätta på kaffe under tiden? säger Lasse till Villes mamma.
– Javisst, svarar Villes mamma.
Lasse ser på Dima och Ville.
– Först vill jag visa er några fotografier, säger han.
Lasse går före och Dima och Ville följer efter. I vardagsrummet stannar Lasse till vid en byrå med inramade fotografier.
– Här har vi hela tjocka släkten, säger han. Vi har bott i huset i flera generationer.
Lasse pekar på ett foto.
– Här är min mamma, säger han. Hon hette Karin.
De tittar runt bland alla foton. På byrån finns ett foto på Ville när han var liten.
Dima fnissar lite när hon ser fotot.
– Vilken liten gulleplutt, säger hon med bebisröst och buffar retsamt på Ville.
Ville höjer på ögonbrynen.
– Jag vet, jag var snygg redan som bebis, svarar han och skrattar.
Så fortsätter de uppför trappan till övervåningen. Dörren till gästrummet gnisslar när Lasse öppnar den. Det luktar instängt i rummet. I fönsterkarmen ligger några torra döda flugor. Lasse samlar ihop flugorna i handen och öppnar fönstret på vid gavel.
– Jag borde ha städat innan ni kom, säger han skamset. Men jag är nästan aldrig här inne. Det här rummet har stått tomt i många år.
– Det är okej, säger Ville. Vi kan väl hjälpas åt att städa.
Han sneglar på Dima men Dima tittar inte tillbaka. Hon stirrar på den stora tavlan som hänger på väggen.
– Vad konstigt, mumlar hon för sig själv.
Tavlan
Dima står som förstenad och tittar på tavlan på väggen. Tavlan föreställer en pojke i blå skjorta som står med ryggen mot en sjö. Han ser ut att vara i Dimas och Villes ålder. Hans ögon är stora och mörka.
– Det är så konstigt, det är som om han ser rakt på mig, säger Dima. Vem är han?
Hon ser in i pojkens mörka ögon. Han håller sin hand utsträckt åt sidan, som om han söker efter någon att hålla i handen.
– Han var klasskamrat med min mamma Karin, säger Lasse.
Dima minns fotot på Lasses mamma. Hon har svårt att föreställa sig att Karin också var ett barn en gång i tiden och gick i skolan med klasskamrater, precis som hon själv.
– Min mamma berättade för mig att plötsligt en tidig lördagsmorgon stod tavlan här på verandan, fortsätter Lasse. När hon skulle gå till skolan på måndagen var skolan stängd. De fick börja i skolan i grannbyn och det tog nog nästan en timme att gå dit. Jag vet inte vart lärarinnan tog vägen. Pojken försvann visst också.
Han skakar lite på huvudet.
– Det är ett riktigt mysterium alltihop, säger han. Jag gillar verkligen tavlan. Det är en fin oljemålning.
Ville ser på tavlan. Den har nog alltid hängt där, men han har nästan aldrig varit i det här rummet förut.
I tavlans högra hörn står initialerna T.K.
– Hette pojken T.K.? frågar han.
– Nej, T.K. är konstnärens initialer, svarar Lasse. Pojken hette något annat men vad var det nu igen?
Lasse kliar sig i huvudet medan han funderar.
– Min mamma berättade ju det för mig, säger han.
Så ler han.
– Nu minns jag. Han hette Helmer.
Dima och Ville fortsätter att titta på tavlan. Det känns som om Helmer ler mot dem.
– Jag önskar att jag hade frågat min mamma lite mer om tavlan, säger Lasse.
Villes mamma ropar att fikat är klart.
– Tror ni att det går att sitta ute, eller är det för kallt? säger Villes mamma när Dima, Ville och Lasse kommer ner.
– Vi provar att sitta ute, säger Lasse. Det är rätt skönt i solen. Blir det för kallt får vi väl gå in.
I trädgården finns flera gamla äppelträd och intill husväggen växer snödroppar och krokus. Mitt på gräsmattan står ett träbord och några plaststolar. Lasse torkar av möblerna och lägger ut dynor medan Villes mamma ställer fram ett fat med scones. Hon häller upp kaffe i stora blommiga koppar. Dima och Ville får flädersaft.
– Jag har gjort saften själv, säger Lasse.
Han nickar mot en buske.
– Det där är en fläderbuske, säger han. På försommaren blommar den och då kan man göra saft av blommorna.
Solpanelerna blänker på taket. Hönsen och tuppen går fritt och sprätter runt i trädgården.
Ville pekar på en stor höna med svartvita fjädrar.
– Det där är Agda, berättar han för Dima. Hon är äldst och bestämmer över de andra. Och där är Gullan och Josse-Bosse.
En vit höna går lite för sig själv.
– Den vita hönan är ny, säger Lasse. Hon har inte fått något namn ännu.
Har ni något förslag?
Dima och Ville funderar en stund. Hönan burrar upp sina vita fjädrar. Hon ser ut som en liten boll på två ben.
– Hon kanske kan heta Snöboll? föreslår Dima.
– Det är ett jättebra namn, det tar vi, säger Lasse.
Sedan ser Lasse bekymrad ut.
– Agda är tyvärr inte så snäll mot Snöboll, fortsätter han. Häromdagen ryckte hon till och med av henne några fjädrar.
Nu ser Dima att Snöboll saknar fjädrar på ena sidan av kroppen. Huden är rosa och det ser lite naket ut.
I samma stund fäller tuppen ut sina vingar och gal högt:
– Kuckeliku!
– Oj, jag glömde ju nästan bort att presentera dig, säger Lasse. Det här är Tuppis!
Ville och hans mamma pratar med Lasse om allt som har hänt sedan de sågs senast. Dima lutar sig tillbaka i stolen och dricker lite flädersaft. Hon kan inte låta bli att tänka på pojken på tavlan. Helmer.
Vad var det som gjorde att tavlan lämnades på verandan?
Och varför stängdes skolan?
Det är precis som Lasse säger, ett riktigt mysterium.
Baka scones 8 bitar
Scones är enkelt att baka. Det går snabbt och passar bra till frukost eller som mellanmål. Scones smakar bäst om du serverar dem när de är nybakade.
DU BEHÖVER:
Ingredienser:
4 1/2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
½ tsk salt
50 g smör (rumsvarmt)
2 dl mjölk
Redskap: Bunke
Slev Gaffel Kniv
Decilitermått Teskedsmått Plåt Bakplåtspapper
Gör så här:
1. Sätt ugnen på 250° C.
2. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt i en bunke.
3. Finfördela smöret och nyp ihop det med mjölblandningen så att det blir en grynig deg.
4. Tillsätt mjölk.
5. Rör snabbt ihop till en kladdig deg.
6. Ta lite mjöl på fingrarna och forma två runda kakor av degen.
7. Lägg de båda kakorna på en plåt med bakplåtspapper.
8. Skär varje kaka i fyra bitar och nagga ovansidan med en gaffel.
9. Grädda sconesen mitt i ugnen i cirka 10–12 minuter.
Tips!
Servera sconesen ljumma med till exempel smör, ost och marmelad.
Hönshuset
På kvällen när Villes mamma har åkt hem ber Lasse att Dima och Ville ska samla ihop hönsen och stänga in dem i hönshuset. Det är ett rött gammalt hus. Utanför själva hönshuset finns en liten gård med hönsnät. Dima tittar fundersamt på det.
– Är det svårt att bygga ett hönshus? frågar hon Lasse.
– Det är inte så svårt, men det behövs träplankor och hönsnät, svarar han. Dessutom måste man ha ett rede, sittpinnar och lite andra saker för att hönsen ska trivas och ha det bra.
Dima tänker att hon ska fråga mamma och pappa om de kan bygga ett litet hönshus där hemma i trädgården. Det skulle ju faktiskt få plats. Det vore så roligt att ha egna höns.
Tuppis kråmar sig och flaxar med vingarna, så att en stor fjäder lossnar. Fjädern är vacker och grönglänsande.
Ville tar upp den och plockar även ihop några fler fjädrar från marken. Han flätar in fjädrarna i hönsnätet så att de bildar en ring.
– Det blir väl fint, säger han till Dima.
Dima nickar och sedan sticker hon in huvudet i själva hönshuset och ser strängt på Agda som har satt sig på en pinne.
– Lova att vara snäll mot Snöboll i natt, säger hon.
Agda stirrar tillbaka. Hon ser ilsken ut.
Lite senare på kvällen ringer Dimas mamma för att säga god natt.
Dima ligger redan i sin säng. Hon har borstat tänderna och tagit på sig pyjamas.
Dimas mamma berättar om hur hennes dag har varit. Hon studerar till optiker och ska snart ha ett stort prov.
Dima berättar för mamma om hönshuset.
– Vi kan väl också ha ett sådant, säger Dima. Det är kul att ha egna höns.
Tyvärr tycker mamma inte alls att det är en bra idé med ett hönshus i trädgården.
– Hönsen skulle nog störa grannarna med allt sitt kacklande, säger hon.
Dima suckar besviket. Sedan pratar hon och mamma om byn och om tavlan med Helmer.
– Det är en jättefin gammal tavla, berättar Dima. Det känns som om Helmer tittar rakt på mig. När jag rör mig i rummet så följer han mig liksom med blicken.
– Det är inte lätt att måla så att det ser levande ut, säger mamma. Konstnären måste ha varit riktigt skicklig.
Efter samtalet ligger Dima vaken länge och tittar på månen som lyser på den mörka himlen. Hon tänker på mamma, pappa och Mio. Det var mysigt att prata med mamma, ändå önskar hon lite grann att hon inte hade gjort det. Innan mamma ringde kändes allt bra, men nu längtar hon hem.
Ville har somnat, men Dima ligger vaken i sin säng och gråter tyst. Hon ångrar att hon ens följde med hit. Varför bestämde de att hon skulle vara här så länge. Fyra nätter!
Kudden blir alldeles fuktig av tårar. Men så ser Dima något.
Månen lyser in genom fönstret, rakt på tavlan. Helmer ler svagt mot henne och hans ögon är så snälla. Det känns som om han försöker trösta henne. Dima slutar snyfta. Helmer ser ut som om han förstår precis hur det känns.
Jag har blivit kompis med en pojke på en tavla, tänker Dima och ler lite för sig själv. Sedan torkar hon tårarna och kurar ihop sig under täcket. Till slut somnar hon.
Hon sover djupt och drömmer. I drömmen kliver Helmer plötsligt ut ur tavlan. Han liksom svävar fram över golvet. Långsamt kommer han fram till hennes säng. Han sätter sig på sängkanten och ser på Dima med sina stora sorgsna ögon. Så viskar han svagt:
– Snälla, kan du hjälpa mig?
Dags för ett nytt äventyr!
I Den gåtfulla tavlan tillbringar vännerna Dima och Ville lovet hos Villes morfar. De får bo i gästrummet där det hänger en tavla med en pojke. Villes morfar berättar om ett mysterium kring den hundra år gamla tavlan. På natten drömmer Dima och Ville att pojken på tavlan ber dem om hjälp. Hur ska de kunna hjälpa honom och med vad? De beger sig till den gamla skolan för att ta reda på mer. Där hörs underliga ljud.
Stämmer det som deras nya vänner berättar, att det spökar där?
Ord & Äventyr är ett läromedel i svenska för årskurs F–3.
Spännande äventyr med stor värme och humor väcker lusten för läsning och samtal. Utifrån berättelsen och språk-, läs- och skrivinlärningen arbetar eleverna med uppgifter på olika nivåer.
Läsebok 3A har mindre textmängd, enkel meningsbyggnad och starkt bildstöd.
Läsebok 3B har längre textmängd, längre meningsbyggnad och kan även användas för högläsning och textsamtal.
I Ord & Äventyr för årskurs 3 ingår:
• Läsebok i två olika nivåer.
• Arbetsbok med varierade språk-, läs- och skrivövningar på olika nivåer.
• Lärarpaket med lärarhandledning, digitalt lärarmaterial och digital träning för eleverna.
Katarina Genar
Författare till Den gåtfulla tavlan är Katarina Genar. Hon är en populär barnboksförfattare som är känd för sina spännande böcker. Hon har i många år också varit verksam som skollogoped.
ISBN