9789151104133

Fรถrskolans naturvetenskap i praktiken

Bodil Sundberg, Sofie Areljung, Karin Due, Christina Ottander & Britt Tellgren 2 UPPL.

Innehåll 1. Inledning Förskolans uppdrag om barns lärande i naturvetenskap Bokens idé och struktur

2. Vad är naturvetenskap?

Naturvetenskap handlar om att vilja förstå världen Naturvetenskap som lärandeobjekt i förskolan Naturvetenskapens bärande idéer

11 11 13

17

FAKTARUTA 2. Vad behöver ett frö för att gro?

17 20 21 23 25 26 28

3. Att undersöka fysik och kemi utifrån verb

31

FAKTARUTA 1. Naturvetenskapens bärande idéer

Undervisning, didaktik och metodik Lärandeobjektets flyktighet

Varför verb?

FAKTARUTA 3. Men, varför fastnar den?

Verblistor för kemi och fysik FAKTARUTA 4. Användbara verb i kemi FAKTARUTA 5. Användbara verb i fysik

Att utgå ifrån verb i undersökningar FAKTARUTA 6. Blanda – om materia och möten mellan ämnen

Att undersöka fysikverb med hela kroppen Relevanta begrepp FAKTARUTA 7. Gravitation 1

Att fortsätta undersöka fenomen med hjälp av verb

31 32 33 33 34 35 37 41 43 44 45

4. Att arbeta med naturvetenskap genom att fånga ögonblicket 47 Att stanna upp och stanna kvar Att ta tillvara vägen till målet Att fånga barns upptäckter i ögonblicken Att skärma av intryck och se det stora i det lilla Att uppmärksamma barns icke-verbala uttryck Att uppmärksamma barns relationer till ting och miljöer Working theories – arbetsteorier Samsyn i arbetslaget

47 49 49 55 56 59 60 62

5. Att arbeta med naturvetenskap genom frågor

65

Hur frågor kan främja barns lärande och utveckling Frågan som verktyg för naturvetenskapliga aktiviteter

65 68

6. Att arbeta med naturvetenskap genom undersökningar, observationer och experiment Att göra undersökningar Att göra observationer Att göra experiment Vilka vardagshändelser är praktiskt undersökningsbara? Ämnesdidaktiska kompetenser kopplade till undersökande FAKTARUTA 8. Bärande idéer om naturvetenskapens karaktär

71 72 73 76 81 86 88

7. Att arbeta med naturvetenskap genom berättelser 91 Kunskapande och berättande Att lyssna som en aktiv handling Frågor som föder berättande, berättande som föder frågor Pedagogiska konflikter?

FAKTARUTA 9. Gravitation 2

92 93 93 94 96

8. Att arbeta med naturvetenskap genom fantasi, empati och skapande Fantasier kan skapa relationer FAKTARUTA 10. Allt liv behöver tillgång till energi och byggstenar (materia)

Att förmänskliga naturen – antropomorfism Att rikta uppmärksamheten genom skapande aktiviteter

9. Att arbeta med estetiska uttrycksformer Att använda färg för att fånga och beskriva rörelse Kombinationer av sinnesintryck och estetiska uttryck FAKTARUTA 11. Newtons lag om kraft och motkraft

Lärande i samspel mellan kropp och omgivning Att undersöka själva skapandematerialet FAKTARUTA 12. Atomer, molekyler och hur olika material påverkar varandra

10. Att arbeta med hållbar utveckling via förskolans naturvetenskapsuundervisning Övergripande teman för undervisningen om hållbar utveckling FAKTARUTA 13. Hållbar utveckling och undervisning för hållbarhet

Konkreta undervisningsexempel Avslutande tankar

11. Vikten av planering och reflektion Uppstart av temaarbetet Tankekartan utvidgas Fokusera på ett tema Friktionshändelser FAKTARUTA 14. Friktion

99 99 101 102 104

109 110 110 115 115 116 118

123 125 126 130 132

135 135 138 140 142 144

Utvärdering Didaktiska resonemang kring planerade aktiviteter i förskolan Verktyg för reflektion Reflektion och dokumentation med fokus på lärandemål Vikten av gemensam reflektionstid och en strukturerad praktikgemenskap

145 146 148 150 152

12. Pedagogernas roll i ett fördjupat ämnesdidaktiskt uppdrag 155 Motstridiga uppdrag i läroplanen Pedagogens roll och barns inflytande

13. En naturvetenskap formad för och av förskolan Att vara lärare i förskolan

155 157

167 168

Referenser 171

Författarpresentation Bodil Sundberg är fil.dr i biologi och docent i naturvetenskapernas didaktik. Hon arbetar på Örebro universitet som lärarutbildare och forskare.

Hennes forskningsintressen rör lärarrollens betydelse för hur undervisning i naturvetenskap och hållbar utveckling formas för yngre barn.

Sofie Areljung är fil.dr. i pedagogiskt arbete med inriktning mot naturvetenskap vid Umeå universitet. Hon har en bakgrund som lärare i mate­ matik och naturvetenskapsämnen i grundskolan och gymnasieskolan.

Hennes forskning handlar i stort om den pedagogiska potentialen i att kombinera naturvetenskap och estetiska ämnen i förskolan och skolan.

Karin Due är fil.dr i fysikdidaktik och senior lektor vid Umeå universitet, Hon är gymnasielärare i biologi och fysik och forskningsintresset är riktat mot genus, naturvetenskap och undervisning samt natur­ vetenskap i förskolan.

Christina Ottander är fil.dr i växtfysiologi och professor i naturvetenskapens didaktik vid Umeå universitet. Hon har undervisat både i gymnasieskola och på lärarutbildning samt medverkar i fortbildnings- och utvecklingsprojekt. Hennes forskningsintressen rör lärares professionella utveckling av undervisning i naturvetenskap i förskola och skola.

Britt Tellgren är fil.dr och lektor i pedagogik samt verksam som lärarutbildare på förskollärarprogrammet vid Örebro universitet. Hon har mångårig erfarenhet som förskollärare och hennes forskning är inriktad mot förskolans historia, kamratrelationer, naturvetenskap i förskolan samt barns rättigheter i utbildning.

Förord När vi år 2012 påbörjade vårt forskningsprojekt om naturvetenskap i förskolan hade vi inga tankar på att skriva kurslitteratur om ämnet. Allteftersom vi fick ta del av olika förskolors verksamhet visade det sig dock att glädjen, entusiasmen och uppfinningsrikedomen som förmedlades via deras berättelser var så stor att vi inte kunde stå emot att skriva en bok om detta. Vi ville att deras sätt att ta sig an naturvetenskap skulle komma andra till del, i första hand verksamma pedagoger, studenter och lärarutbildare, men också alla andra som är intresserade av barns lärande i möten med omvärlden. Projektet har inneburit en givande resa för oss författare, då den överväldigande kreativiteten vi mött ute i förskolorna fått oss alla att omförhandla vad naturvetenskapsundervisning egentligen kan vara. År 2018 beslutades det att förskolan läroplan skulle revideras. I förhållande till naturvetenskapsaktiviteter i förskolan är särskilt tilläggen av begreppen undervisning, förundran och hållbar utveckling relevanta för innehållet i denna bok. I den här upplagan har vi uppdaterat texterna så att de stämmer överens med de nya skrivningarna i läroplanen.

Ett varmt tack till alla de förskolor som har varit så generösa med att släppa in oss i sin vardag. Särskilt tack till de som bidragit till att forma denna bok: pedagogerna vid förskolorna Emilia, I Ur och Skur Hasselmusen, Paletten, Bergatrollet, Uven, Sörfors förskola, Bergsgården och Idéan.

1. Inledning Förskolans uppdrag om barns lärande i naturvetenskap Förskolan har historiskt sett haft ett mångdubbelt uppdrag med en pedagogik där omvårdnad, fostran och lärande bildat en enhet. Under de senaste årtiondena har lärandeuppdraget fått allt större betydelse, främst genom förskolans första läroplan som kom år 1998. År 2010 reviderades läroplanen för att förtydliga målen för barns språkliga, kommunikativa och matematiska utveckling samt för naturvetenskap och teknik och 2019 kom ytterligare en revidering där begreppen utbildning och undervisning fördes in för att göra det tydligt att för­skolan är en del av skolväsendet (Lpfö 18). I dag har förskolan därmed ett förtydligat uppdrag där det ingår undervisning. Enligt läroplanen innebär undervisning att förskolans aktiviteter ska stimulera och utmana barnen med läroplanens mål som utgångspunkt och riktning. Det syftar till utveckling och lärande hos barnen och ska främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära (Lpfö 18, s. 5). Vidare ska hela utbildningen präglas av att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet (s. 13). Under rubriken ”Omsorg, utveckling och lärande” i läro­ planen finns flera mål som kan kopplas till naturvetenskap.

Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla:

• motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för hur viktigt det är att ta hand om sin hälsa och sitt välbefinnande, 11

Förskolans naturvetenskap i praktiken

• förmåga att använda och förstå begrepp, se samband och upptäcka nya sätt att förstå sin omvärld,

• intresse för berättelser, bilder och texter i olika medier, såväl digitala som andra, samt sin förmåga att använda sig av, tolka, ifrågasätta och samtala om dessa, • ett nyanserat talspråk och ordförråd samt förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra i olika sammanhang och med skilda syften, • förståelse för samband i naturen och för naturens olika kretslopp samt för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra, • förståelse för hur människors olika val i vardagen kan bidra till en hållbar utveckling, • förståelse för naturvetenskap, kunskaper om växter och djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen, • förmåga att utforska, beskriva med olika uttrycksformer, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap och teknik.

(Lpfö 18) I läroplanen framgår det alltså tydligt att barnen ska få möta naturvetenskap – biologi, kemi och fysik – i förskolan. Barnen ska också ges möjlighet att dela sina tankar om naturvetenskap med pedagoger och andra barn samt ges möjlighet att uttrycka sina funderingar och slutsatser på ett kreativt sätt (Lpfö 18). Frågan är då hur man gör detta.

Det är ett uppdrag som kan kännas både komplext och krävande, speciellt för en pedagog som inte har arbetat särskilt mycket med naturvetenskap tidigare. I en verksamhet där man arbetar tematiskt kan det också vara svårt att sätta fingret på när man faktiskt ägnar sig åt naturvetenskap. Många pedagoger inom verksamheten ställer sig därför frågan: Vad handlar naturvetenskap egentligen om? För de allra flesta pedagoger har mötet med naturvetenskap i huvudsak ägt rum i skolan, och det är därför lätt att forma sin bild av hur naturvetenskap är utifrån det. I den här boken vill vi utmana den bilden genom att beskriva natur­vetenskapliga aktiviteter formade av förskolans pedagoger, för för­skolans verksamhet. Förhoppningen är att ge exempel på hur pedagoger på ett kreativt och givande sätt kan arbeta med uppdraget 12

1. Inledning att undervisa om naturvetenskap på ett sätt som passar förskolans förutsättningar. Vi vill också visa på, och diskutera, dilemman som kan uppkomma när man arbetar med naturvetenskap i förskolan.

Bokens idé och struktur Pedagoger som vill arbeta med naturvetenskap i förskolan kan hitta mängder av tips och inspiration till experiment och aktiviteter både i böcker och på internet. Där utgår man oftast från vad man kan göra. I den här boken har vi en annan utgångspunkt: I stället för att beskriva vad man kan göra utgår vi från hur man kan göra. De exempel på aktiviteter som finns i boken är valda utifrån att de beskriver olika förhållningssätt till att undersöka, uppleva och lära om vår omvärld.

Hur man närmar sig ett innehåll gör ofta större skillnad för om barnen verkligen erbjuds naturvetenskap än vad man väljer för innehållsligt tema. Planering som börjar i hur-frågor i stället för i vad-frågor tycks också öppna upp för nya sätt att tänka och på så sätt ge utrymme åt att forma aktiviteter och teman som ligger utanför det traditionella.

Vår erfarenhet är dessutom att pedagoger oftare ser ett behov av att diskutera hur-frågan än vad-frågan. Vad-frågan är naturligtvis också viktig, men den är mindre problematisk: oftast visar barnens frågor och intressen vägen till vilket innehåll som är angeläget, eller så skapar pedagogerna teman utifrån sina egna intressen eller utifrån förskolans specifika förutsättningar.

Arbetslags och pedagogers individuella uppfattningar om barns lärande och naturvetenskap påverkar det förhållningssätt man har inom en förskola och därmed påverkar det även hur man formar de aktiviteter som barn erbjuds i verksamheten. I boken beskrivs därför också hur arbetslag kan skapa en kultur i sin förskola, där naturvetenskap blir något mer än fristående inslag i den övriga verksamheten.

Bokens innehåll har sitt ursprung i resultaten från ett treårigt forskningsprojekt som hade som mål att beskriva hur förskolans praktik kan arbeta med läroplanens (Lpfö 98/2010) förtydligade mål kopplade till naturvetenskap. För att skapa en bild av detta besökte vi, sex forskare inom pedagogik och naturvetenskapernas didaktik, fjorton förskolor 13

Förskolans naturvetenskap i praktiken som själva beskrivit att de kommit ganska långt med att integrera naturvetenskap i sin verksamhet. Vi besökte varje förskola upprepade gånger för att göra observationer, både under ordinarie verksamhet och då de hade planerade aktiviteter med naturvetenskapligt innehåll. Vi intervjuade pedagogerna både i grupp och enskilt för att få ta del av deras tankar kring vad naturvetenskap kan vara och hur de ville arbeta med naturvetenskap. Utöver detta samlade vi in information om hur förskolor arbetar med naturvetenskap via en rikstäckande enkät som besvarades av över 800 pedagoger. Under arbetets gång fick vi kontakt med ytterligare förskolor, skolchefer och pedagogiska utvecklare som också har bidragit med tankar och idéer kring vad naturvetenskap kan vara i förskolan. Det övergripande resultat som vårt material har visat är att det finns en stor variation i och imponerande kreativitet kring hur man tänker om naturvetenskap i förskolans verksamhet. Trots att vi i vår projektgrupp tillsammans hade en ganska gedigen erfarenhet av både förskolans verksamhet och naturvetenskapsundervisning, blev vi vid flera tillfällen både imponerade av uppfinningsrikedomen och utmanade i våra egna förgivettaganden om hur naturvetenskapsundervisning kan gå till.

Bokens huvudsakliga innehåll är åtta kapitel med konkreta och inspirerande exempel på hur några förskolor har valt att arbeta med naturvetenskap. Även om exemplen visar på olika sätt att arbeta med naturvetenskap knyts de samman av ett förhållningssätt där pedagogerna har förundrats över, och undersökt och ställt frågor om omvärlden tillsammans med barnen och att de också tillsammans med barnen har försökt skapa en egen kunskap om samband och fenomen i världen runt omkring. Ett annat gemensamt drag i dessa förskolor är att det naturvetenskapliga temat blivit satt i ett sammanhang som är relevant för barnen, samtidigt som aktiviteterna har bäddat för ett fortsatt undersökande av ett specifikt lärandeobjekt. Genom att ha ett genomtänkt förhållningssätt, där det tas hänsyn både till barnens tidigare upplevelser och till ett tänkt fortsatt lärande, har de på olika sätt kunnat hålla fokus på det naturvetenskapliga innehållet så att det inte gått förlorat i förskolans komplexa vardag.

Naturvetenskap i förskolan är starkt förknippat med naturmöten, 14

1. Inledning det vill säga erbjudanden att uppleva, se, höra och ta på sådant man stöter på vid utflykter ute i naturen. I våra exempel vill vi visa att det finns fler sätt att låta barn möta naturvetenskap. Kombinationer av kroppsliga, sinnliga, estetiska och språkliga erfarenheter är vanliga i beskrivningarna, liksom inslag av fantasi och lek. Men här finns också exempel på hur man tillsammans med barnen tar del av information som finns i böcker och på internet, till exempel genom att skapa en berättarkultur kring naturvetenskapliga fakta. Många pedagoger i förskolan uttrycker en osäkerhet över hur det går att arbeta med naturvetenskap tillsammans med mycket små barn. Därför har vi även inkluderat exempel som handlar om naturvetenskap för de allra yngsta barnen. Vid revideringen av läroplanen 2019 lades uppdraget att verka för en hållbar utveckling in i förskolans läroplan. Därför har vi lagt till ett kapitel där vi ger exempel på hur naturvetenskapsundervisningen som beskrivs i den här boken också kan kopplas till undervisning för hållbar utveckling.

I slutet av boken finns ett kapitel som behandlar olika perspektiv på barns inflytande och pedagogers roll i förhållande till undervisning av naturvetenskap i förskolan. Detta kan fungera som stöd för den förskola som vill skapa en kultur där naturvetenskap blir ett tydligt inslag i verksamheten. De olika kapitlen är fristående från varandra, så om man vill kan man börja med de mer praktiskt inriktade delarna (kapitel 3–12) för att sedan fördjupa sig i de teoretiska delarna (kapitel 2 och 13), eller tvärt om.

15

4. Att arbeta med naturvetenskap genom att fånga ögonblicket Hur håller man fast vid naturvetenskapsmålen i den dagliga verksamheten i förskolan? Som vi berättade i kapitel 2 finns det en tendens att naturvetenskapen blir fragmentarisk och flyktig i konkurrens med förskolans andra mål. Det kan också vara en utmaning att hålla kvar fokus på ett planerat innehåll, när man samtidigt har som utgångspunkt att följa alla nya spår som barnen intresserar sig för. Det här kapitlet handlar om att uppmärksamma barnens upptäckter, men också att dröja kvar vid dem och att utmana till vidare undersökande. Det handlar om att låta ett naturvetenskapligt förhållningssätt genomsyra verksamheten.

Vi vill visa hur man kan få många spännande ingångar till naturvetenskap genom att vara uppmärksam på de tillfällen som plötsligt kan dyka upp i vardagen. Tankegångarna gäller arbetet med barn i alla åldrar, men exemplen är hämtade från en avdelning för 1–2-åringar, eftersom många pedagoger efterfrågar sätt att arbeta just med de yngsta barnen.

Att stanna upp och stanna kvar Vid Stubben, som är en avdelning för barn mellan 1 och 2 år, rörde sig avdelningens temaarbete kring skogen. För Stubbens del var de återkommande skogsutflykterna en viktig del i tema Skogen. Inte så långt, med vuxensteg mätt, från förskolan fanns den skogsglänta som Stubben besökte ungefär en gång i veckan. Gångvägen var inte mer än 200 meter, men oändligt mycket kunde locka till upptäckter på den sträckan. Vi följde vid flera tillfällen med på förskolans utflykter 47

Förskolans naturvetenskap i praktiken till skogsgläntan. Vid ett av dessa tillfällen stannade ett av barnen till vid en välvd vägbrunn och lyssnade noga efter ploppljudet som uppkom när små stenar träffade vattenytan längst ned i brunnen.1 En av pedagogerna stannade också till och gick fram för att höra vad som hände. Så småningom hade ytterligare två barn stannat och tillsammans släppte de ned flera små stenar mellan brunnsgallren och lyssnade koncentrerat. I bakgrunden hördes ekot av andra barns röster som studsade mellan tunnelväggarna från den närliggande viadukten, där några barn koncentrerade sig på vattnet som droppade från gångtunnelns tak. När vi, utifrån en videoinspelning, diskuterade denna sekvens med arbetslaget var deras tankar många. Två av pedagogerna fascinerades av att barnet vid gatubrunnen kunde fokusera på ljudet när stenarna föll mot brunnsvattnet, trots att det fanns så mycket som kunde distrahera, såsom de andra barnens aktivitet i viadukten och de höga ljuden från trafiken intill. En annan pedagog noterade att några barn nyfiket närmade sig gatubrunnen med stenar som de ville prova att släppa ned. Den fjärde pedagogens tankar gick till ett annat tillfälle då hon varit ute på vintern och tillsammans med några barn hört vatten rinna under isen. Alla fyra pedagoger var överens om att ljudet av vatten i rörelse är något som fascinerar barn. De talade även om att stanna till vid barnens upptäckter som en medveten strategi, och just att stanna upp på vägen till slutmålet är något som pedagogerna har övat särskilt på. En av pedagogerna sade: Det där som händer på vägen är lika viktiga stunder som det som händer när vi kommer fram. Det är ju när vi stannar till som barnen får möjlighet att titta noga. Vi blir bättre på att se vad de faktiskt är intresserade av och vad de gör. De hittar ofta något där de är. Hade det inte varit gatubrunnen så hade det varit något annat.

Att ”stanna upp och stanna kvar” beskriver i stort pedagogernas förhållningssätt till naturvetenskap i förskolan. Inom detta ryms många 1 Vi rekommenderar dock inte en vägbrunn som det bästa stället att lyssna på ploppljud ifrån, eftersom det kan leda till problem med brunnens funktion. Vi rekommenderar i stället andra vattensamlingar där ploppljud kan upplevas.

48

4. Att arbeta med naturvetenskap … delar, som vi kommer att återkomma till senare i kapitlet: att ta vara på vägen till målet, att ta vara på barns upptäckter i ögonblicket, att skärma av andra intryck och se det stora i det lilla och att uppmärksamma barns icke-verbala uttryck och förståelser för naturvetenskapliga samband.

Att ta tillvara vägen till målet Pedagogerna berättar om att de för flera år sedan började arbeta medvetet med att stanna till vid barnens upptäcker och att de arbetar ­efter principen att vägen till målet är lika viktig som målet självt. De brottas fortfarande med att inte vara alltför slutmålsinriktade under utflykterna och de försöker att komma ifrån tankar om att hinna fram till skogsgläntan för att fika och inte bli för sena tillbaka till lunchen på förskolan. De menar även att det är lättare att stanna till på vägen hem, för de vet då hur lång tid det är kvar till lunch eller när de måste vara tillbaka i rutinerna kring hämtning och liknande. Pedagogerna säger att de då och då går på upptäcktsfärder utan tydligt slutmål. Ofta hinner de inte mer än tio meter från förskolegrinden innan de har upptäckt allt möjligt: ”Det kan vara en tunnel under marken eller att barnen tittar på bajs, på träden, på fåglar, sniglar, maskar och vatten.”

Under dessa korta turer, då de tar med sig några få barn åt gången, blir det lättare för pedagogerna att hålla fast vid att det är upptäckterna på vägen som är själva målet.

Att fånga barns upptäckter i ögonblicken Ibland används uttrycket ”medforskande pedagog” för att beskriva en vuxen som lär tillsammans med barnen genom att fästa uppmärksamhet vid det utforskande som pågår i barnens samspel med omvärlden.

Det handlar bland annat om att vara närvarande i stunden, att fånga och hålla fast vid det som barn upptäcker och att hjälpa till att utveckla utforskandet vidare. Pedagogen kommer på så vis nära barnets utforskande. Samtidigt har hen en ledande roll i och med de avgränsningar och val som görs: vad, när och vems upptäckter följer pedagogen?

49

Förskolans naturvetenskap i praktiken I den tidigare beskrivna situationen med gatubrunnen uppmärksammade en av pedagogerna att ett barn hade stannat upp på vägen mot skogsgläntan. Hon bad därför sin kollega och de andra barnen att vänta ett slag, sedan slog hon sig ned bredvid barnet vid gatubrunnen och fångade upp intresset för vattnet i brunnens botten och ljudet som uppkom när något släpptes ned i brunnen. Den andra pedagogen stannade samtidigt upp med några av barnen och prövade tillsammans med dem de ekon som uppstod när de uttalade något i tunneln under viadukten. Här fångade pedagogerna upp naturvetenskapliga fenomen i stunden och i den omedelbara omgivningen. I båda fallen gällde det olika aspekter av ljud i förhållande till rummets form, närmare bestämt att ljudet rör sig olika beroende på vad som ger upphov till ljudet och i vilken typ av utrymme ljudet finns. Pedagogerna byggde vidare på situationen, till exempel genom att göra olika ljud i tunneln och på olika platser. Det som kännetecknar dessa aktiviteter är att de fångade barnens uppmärksamhet och koncentration så mycket att de verkade kunna avskärma sig från annat som skulle kunna distrahera dem, såsom trafikljud och andra barns stoj och aktiviteter.

Att fånga upp naturvetenskap i vardagen Forskarna Kristina Andersson och Annica Gullberg (2014) har, tillsammans med verksamma förskollärare, kommit fram till ett flertal pedagogiska kompetenser som är viktiga i arbetet med att vara medforskande pedagog. Till dessa hör att lyssna noga, att bygga på barnens tidigare kunskap och att ställa utmanande frågor. De lyfter även fram vikten av att ”fånga det oväntade” genom att vara uppmärksam på naturvetenskap i vardagliga situationer. Pedagogen kan då fånga upp och utvidga en sådan situation med hjälp av att ställa utmanande frågor och att tillföra nytt material.

För att vara mer förberedd på att fånga upp det som sker i vardagen kan en studie av Lena Hansson, Lena Löfgren och Ann-Marie Pendrill (2014) vara av intresse. De har studerat vilka situationer i förskolan som pedagoger anser har potential att bli goda tillfällen till lärande, om man stannar till och tar tillvara det som sker. Pedagogerna fick 50

4. Att arbeta med naturvetenskap …

Figur 4. Att jämföra och fånga undersökandet i ögonblicket.

under en fortbildning i naturvetenskap i uppdrag att samla på just sådana situationer, och forskarna sorterade sedan situationerna utifrån vilket naturvetenskapligt innehåll det rörde sig om. Pedagogerna lyfte exempelvis fram situationer som rörde ljus (fysik), som när barnen uppmärksammat solljuset som kom in genom fönstret och bildade mönster på golvet. Här kan man ta tillvara på situationen genom att uppmuntra barnen att påverka ljusmönstret genom att skugga det med sin kropp eller med olika föremål. Man kan även undersöka hur det känns på själva golvet och upptäcka att de solupplysta delarna efter ett tag känns varmare än de övriga delarna. Kommunikationen om dessa fenomen blir då viktig, som att fråga om barnens tankar och utmana 51

Förskolans naturvetenskap i praktiken dessa samt bidra med begrepp som är relevanta i sammanhanget – som ljus, skugga och värme. Pedagogen kan utifrån detta hjälpa barnen att se sambanden mellan sol, ljus, skugga, värme och de saker som ”skymmer solen”.

Det är inte alltid läge att genomföra praktiska undersökningar, utan man kan också fånga ögonblicket genom att vara lyhörd för barns frågor och funderingar och samtala kring dem. Ett av pedagogernas exempel är ett barn som säger ”om jorden är ett klot som snurrar runt i rymden, då snurrar ju vi med runt i rymden”. Att gå vidare med den typen av samtal kan kräva vad Hansson, Löfgren och Pendrill kallar ”undersökning av teoretisk natur”, alltså att söka information i böcker och på nätet. Detta diskuterar vi vidare i kapitel 5 och 6, som handlar om frågor och undersökningar.

Att jämföra och fånga undersökandet i ögonblicken En betydelsefull del i Stubbens arbete med naturvetenskap var att fånga upp barnens möten med naturvetenskapliga fenomen och att utvidga dessa. Vid förskolans skogsutflykter har vi sett många exempel på hur pedagogerna utvidgade barns möte med naturen till små eller stora undersökande aktiviteter, bland annat genom att ställa frågor som uppmanade till jämförande. Som nämnts ovan uppmanade Stubbens pedagoger ofta till att undersöka med alla sinnen. När en pedagog och en grupp barn hittade en bit av en gren med en enda kvist kvar (som såg ut som en hammare) prövade de hur det lät om de knackade med den på marken, på en trädstam och på en rot.

Vid ett annat tillfälle märkte de att det blev ett knarrigt ljud av att gå på det tunna snölagret i skogen. Barnen uppmanades då att pröva att trampa en i taget medan de andra lyssnade efter om det lät olika beroende på vem som trampade. Vid dessa skogsutflykter var det senhöst och därmed både snö och en mängd löv på marken. Såväl snö som löv användes som resurs för att se skillnader och likheter. Vi såg flera gånger att pedagogerna satt ned intill ett eller flera barn med Figur 5. Titta.

52

8. Att arbeta med naturvetenskap genom fantasi, empati och skapande Inom förskolan finns en stor variation när det gäller hur man närmar sig och hanterar det naturvetenskapliga innehållet. Det här kapitlet handlar om hur fantasi och skapande kan ge ingångar till ett naturvetenskapligt innehåll, men även om vilka problem man kan stöta på när man som pedagog vill arbeta med ett öppet, tillåtande och kreativt klimat. Att fantisera handlar ofta om att knyta det man uppmärksammar till något välbekant, till sin vardag eller till berättelser man hört. På förskolan Paletten uppmärksammade barnen vid ett skogsbesök att det växer svampar på träden, tickor. Barnen ”adopterade” en av tickorna och gav den namnet Musli. Runt Musli vävdes sedan en föreställningsvärld med plats för både vardagliga erfarenheter och fakta om svampars livsvillkor. På förskolan Stubben uppmärksammade man på liknande sätt skator vid en utflykt och spann vidare på det temat genom fantasi, empati och skapande.

Fantasier kan skapa relationer Tickan Musli växte på en björk i ett skogsparti någon kilometer från förskolan Paletten. Barn och pedagoger från förskolan brukade gå till samma plats en gång i veckan, eftersom pedagogerna ville göra platsen till barnens egen, en plats där de kände igen sig och var trygga. Sedan Musli upptäcktes av några av barnen engagerade man sig i vad Musli var för typ av varelse. Pedagogerna föreslog att de kunde skriva brev till honom (Musli benämndes av barnen som en ”han”) för att ställa frågor om hans liv. Under hösten utvecklades därmed en gemensam be99

Förskolans naturvetenskap i praktiken rättelse kring Musli som en ”person” att relatera till. Vid ett besök i skogen under senhösten diskuterade barnen om han behövde mer kläder eller inte: ”kanske han fryser?”. Diskussionen resulterade i att barnen sydde kläder till Musli, så att han inte skulle frysa när det blev allt kallare ute. Pedagogerna funderade sedan vidare på hur man skulle kunna använda barnens intresse för Musli i ett lärande om svampar. Det gällde att inte störa glädjen och engagemanget i den fantasivärld som vävdes kring Musli men att samtidigt inte släppa lärandeobjektet ur sikte.

Figur 12. Musli med kläder.

Pedagogerna på Paletten ville rikta uppmärksamheten mot hur Musli fick näring och tänkte väcka engagemang genom att spegla Muslis näringsbehov i barnens egna behov av mat. Vid nästa besök ute i skogen hittade barnen därför ett brev från Musli hängande vid sidan av svampen. En av pedagogerna läste upp brevet där Musli först tackade för kläderna för ”nu behöver han inte frysa”. Sedan frågade han om de hade hälsat på hans släktingar och barnen skrek då ”Hej, hej” och tittade runt omkring där flera andra tickor satt på träden. Sedan undrade Musli vad barnen tyckte om att äta. Barnen föreslog tårta och pedagogerna frågade då hur de gjorde när de åt tårta. Barnen Figur 13. Brev till Musli från barnen.

100

8. Att arbeta med naturvetenskap … svarade att de använde sked, men samtalet avbröts då de kallades in till fikaplatsen. De hann inte gå in på huruvida också svampar behövde mat och hur de åt. Pedagogerna släppte dock inte ämnet och vid ett senare tillfälle berättade de hur svampen skickar in tunna trådar i björkens stam och transporterar näring från björken till svampen genom dem.

FAKTARUTA 10. Allt liv behöver tillgång till energi och byggstenar (materia) Den bärande naturvetenskapliga idé som är central i aktiviteterna kring Musli handlar om en av de grundläggande principerna för liv – att liv omsätter energi och byggstenar, att de har så kallad ämnesomsättning. Alla levande varelser måste få tag på energi för att kunna driva de olika processer som pågår i en kropp. Levande varelser som rör på sig behöver också energi till att göra detta.

Varelser, som vi människor, som har en jämn kroppstemperatur behöver energi för att upprätthålla denna. Byggstenarna är precis vad det låter som, det som bygger upp en varelses kropp. Byggstenarna är materia och utgörs av atomer.

Olika levande varelser, organismer, får tag på energi och byggstenar på olika sätt och ofta är de grupperade utifrån det sätt de har att få tag på detta. Gröna växter kan fotosyntetisera, vilket är deras sätt att få tag på energi och byggstenar. Med hjälp av ljus bygger de upp socker av koldioxid från luften och vatten från marken. Fotosyntes är alltså en process där växten fångar solljusets energi och bygger in det i en sockermolekyl. På så sätt skapas en liten enhet som både består av energi och byggstenar (materia).

Sockret är sedan väldigt lätt att hantera och det går på så sätt att transportera både energi och byggstenar till de delar i växten som inte kan göra eget socker, till exempel rötterna. Växten använder också sockret för att bygga upp sin kropp. Till exempel cellulosa, det vill säga ved, är gjort av tusentals sockermolekyler ihopsatta i långa kedjor.

Musli är dock ingen växt, utan en svamp. Svampar kan inte fotosyntetisera för de saknar helt och hållet det avancerade maski-

101

10. Att arbeta med hållbar utveckling via förskolans naturvetenskapsundervisning Ett grundläggande uppdrag för förskolan är att den ska förmedla och förankra demokratiska värderingar och ha en verksamhet som bidrar till att bygga upp barns positiva framtidstro. I och med den senaste revideringen av läroplanen har de här aspekterna förtydligats med att begreppet hållbar utveckling har förts in2. Redan i det inledande stycket står det att: Utbildningen ska genomföras i demokratiska former och lägga grunden till ett växande intresse och ansvar hos barnen för att aktivt delta i samhället och för en hållbar utveckling – såväl ekonomisk och social som miljömässig. Både ett långsiktigt och globalt framtidsperspektiv ska synliggöras i utbildningen. (Lpfö 18, s. 5)

Hur begreppet ”hållbar utveckling” kan behandlas i verksamheten beskrivs i läroplanen under rubriken ”hälsa och välbefinnande” där det står att det ska göras genom att barnens nyfikenhet tas tillvara samt att pedagogerna förväntas utmana och stimulera barnens intresse för kunskaper om natur, samhälle och teknik (Lpfö 18, s. 9). Arbetet med hållbar utveckling ska vidare formas på ett sätt som ger barnen möjlig2 Se även faktaruta 13 längre fram i kapitlet för en mer ingående beskrivning av begreppet.

123

Förskolans naturvetenskap i praktiken het att tillägna sig ett ekologiskt och varsamt förhållningssätt till sin omgivande miljö och till natur och samhälle. Barnen ska också ges förutsättningar att utveckla kunskaper om hur olika val som människor gör kan bidra till en hållbar utveckling. Hållbar utveckling kopplas dessutom samman med att barnen ska ges möjligheter att uppleva och förstå att näringsriktiga måltider och hälsosam livsstil kan påverka hälsa och välbefinnande.

Hur tar man sig då som pedagog i förskolan an det här breda och mångfacetterade uppdraget? I läroplanen står det att förskolan ska arbeta med hållbar utveckling genom att utmana och stimulera barnen via fysiska aktiviteter samt att de ska ges erfarenhet av att vistas i olika naturmiljöer och möjligheter att utforska, ställa frågor och samtala om företeelser och samband i omvärlden (Lpfö 18, s. 9–10). Men hur gör man för att rent praktiskt koppla sådana aktiviteter till lärande om ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet i ett långsiktigt och globalt framtidsperspektiv?

Sedan långt tillbaka finns det en tradition i förskolan av att arbeta med miljöfrågor och med att fostra till ett varsamt förhållningssätt till naturen. Utforskande av och fri lek i naturen, liksom att återvinna material och att kompostera matrester är exempel på vanliga inslag där barn ska utveckla kunskap och förståelse för hur deras egna handlingar kan påverka miljön och bidra till miljömässig hållbarhet.

Traditionen att arbeta med naturmöten och materialåtervinning ger barnen erfarenheter som främst faller inom kategorin miljömässig hållbarhet. Att skapa aktiviteter som omfattar ett vidare begrepp av hållbar utveckling där även ekonomiska och sociala såväl som långsiktiga och globala perspektiv ryms är något som däremot har visat sig vara en utmaning för många pedagoger i förskolan.

Det har till exempel visat sig i intervjustudier och enkäter att uppdraget att ge barnen kunskap och förståelse för hur man kan bidra till social och ekonomisk hållbar utveckling uppfattas som både otydligt och problematiskt att arbeta med av förskolans pedagoger (ÄrlemalmHagsér 2013, Ärlemalm-Hagsér & Sundberg 2016). Studier har också visat att även om många förskollärare anser att barns lust, egna tankar och intressen ska vara vägledande för undervisningsinnehållet blir 124

10. Att arbeta med hållbar utveckling … undervisning för hållbar utveckling ofta en förmedling av fakta eller attityder och beteenden som anses hållbara av läraren. Minst vanlig är undervisning där barn själva undersöker och kommer fram till vilken attityd eller sätt att handla på som de anser är hållbart i situationen (Hedefalk 2014).

I det här kapitlet vill vi ge exempel på hur den naturvetenskapsundervisning i förskolan som beskrivs i den här boken skulle kunna inspirera till att forma undervisning för hållbar utveckling som erbjuder mer än naturmöten och fostran till ett varsamt förhållningssätt i naturen. Vår utgångspunkt är att det handlar om ett förhållningssätt som kan lägga grunden till handlingsberedskap, inflytande, känsla för naturen och kreativ problemlösning. Merparten av innehållet i kapitlet bygger på en forskningsstudie (Sundberg, Areljung & Ottander 2019).

Övergripande teman för undervisningen om hållbar utveckling Vi har valt att belysa möjligheterna för undervisning av hållbar utveckling utifrån en något annan vinkel än de tre ”benen” som hållbar utveckling ofta definieras utifrån (det sociala, det ekonomiska och det miljömässiga). Vi utgår i stället från några övergripande teman som tillsammans samlar kompetenser eller egenskaper som många forskare beskriver som viktiga att utveckla inom undervisning för hållbar utveckling: handlingsberedskap, inflytande, känsla för naturen och förmåga till kreativ problemlösning (Caiman & Lundegård 2014, Hedefalk, Almqvist, & Lidar 2014, Sundberg, Areljung & Ottander 2019).

Handlingsberedskap och inflytande Att utveckla handlingsberedskap och inflytande betyder att man utvecklar en känsla av att både vilja och kunna ta ställning. Det ses som viktigt för att senare kunna ta ansvar för den framtida utvecklingen av vårt samhälle, socialt, ekonomiskt och miljömässigt. Som pedagog kan man uppmuntra barn att utveckla handlingsberedskap genom att 125

Förskolans naturvetenskap i praktiken

ANDRA UPPLAGAN

Bodil Sundberg, Sofie Areljung, Karin Due, Christina Ottander & Britt Tellgren Enligt förskolans läroplan ska varje barn ges möjlighet att utveckla förståelse för naturvetenskap. Barnen ska stimuleras att aktivt undersöka sin omvärld och tänka själva kring naturvetenskap. De ska också ges möjlighet dela sina tankar och uttrycka dem på ett kreativt sätt. Men hur gör man det i praktiken? Hur kan man som pedagog stötta ett barn så att det utvecklas i sin förmåga att ställa frågor och undersöka? Hur stöttar man barns reflektioner kring de erfarenheter de får via undersökande verksamhet? Och hur gör man det på ett sätt som stäm­ mer med förskolans värdegrund och övriga uppdrag?

I den här boken ger författarna en mängd konkreta och inspirerande exempel på hur några förskolor har valt att arbeta med naturvetenskap. Den forskning som boken bygger på visar att pedagogernas förhållningssätt till naturvetenskap, sna­ rare än valet av innehåll, är avgörande för om barnen verkligen erbjuds en möjlig­ het att utveckla förståelse för naturvetenskap. Bokens exempel utgår därför från olika förhållningssätt som man kan ha i samband med naturvetenskapliga akti­ viteter. Till varje kapitel hör en eller flera faktarutor där det naturvetenskapliga innehållet förklaras och knyts till generella bärande idéer inom naturvetenskapen.

I den andra upplagan av boken har texterna uppdaterats så att de stämmer över­ ens med de nya skrivningarna i förskolans läroplan där begreppen undervisning, förundran och hållbar utveckling har förts in.

Bokens författare är verksamma vid Örebro och Umeå universitet som lärarutbildare och forskare inom förskolepedagogik och naturvetenskapernas didaktik.

ISBN 9789151104133

9 789151 104133