Ekonomiskt bistånd INTERVENTION I TEORI OCH PRAKTIK
Rickard Ulmestig, Ellen Parsland & Alexandru Panican
Författarpresentationer Rickard Ulmestig är docent i socialt arbete vid Linnéuniversitetet i Växjö/ Kalmar och lärare på socionomprogrammet. Han forskar om organiseringen av kommunal arbetsmarknadspolitik och ekonomiskt bistånd. Frågor om ojämlikhet och rättigheter men även våld i nära relationer är ofta i fokus. Rickard arbetade som socialarbetare, både med handläggning och behandling, innan han började forska. Ellen Parsland är doktorand i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet och forskar på frågor kring kategoriseringsprocesser inom kommunal arbetsmarknadspolitik, särskilt med avseende på kön, klass och etnicitet. Ellen är socionom och har tidigare arbetat som socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd och som verksamhetsutvecklare inom individoch familjeomsorg. Alexandru Panican är docent i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Han har tidigare jobbat inom socialtjänsten och är sedan 2002 verksam på socionomprogrammet. Alexandru har ett brett forsknings intresse, däribland fattigdomsbekämpning, organisering av ekonomiskt bistånd, ungdomsarbetslöshet, aktivering av arbetslösa och validering av reell kompetens.
DEL I
INTRODUKTION OCH HISTORISK BAKGRUND
Här ger vi läsaren en introduktion till ekonomiskt bistånd som arbetsområde. Denna del av boken omfattar två kapitel. I det första kapitlet definieras centrala begrepp och därefter ges en presentation av bokens upplägg. I det andra kapitlet diskuteras välfärdsstatens utveckling och dess koppling till såväl sociala rättigheter som till ekonomiskt bistånd som social rättighet. Kapitlet avslutas med en tillbakablick på fattigdomsbekämpningen i västvärlden som stäcker sig tillbaka till år 1000 e.Kr. och fram till dagens ekonomiska bistånd. Med den historiebeskrivningen vill vi illustrera framväxten av principer som ligger till grund för dagens system för ekonomiskt bistånd och som administreras i termer av en social rättighet.
1 Introduktion Astrid suckar tyst för sig själv och tänker tillbaka på när hon var socionomstudent för nästan tio år sedan och gjorde sin praktik på en enhet för ekonomiskt bistånd. Hennes handledare berättade om hur socialt arbete bedrevs under 1980-talet. Hur socialtjänsten var en stor gemensam enhet där socialsekreterare arbetade med hela familjen, oavsett om det rörde sig om missbruk, barnavård eller ekonomi. Det var aldrig en fråga om vilken enhet som skulle ta kostnaden, utan kostnaden var gemensam för hela socialtjänsten. Handledaren berättade om hur detta förändrades i en strävan att professionalisera socialt arbete och stärka socionomyrket genom att socionomer skulle specialisera sig och bli experter inom olika fält. Astrid tänker att ja, må så vara att vi alla förväntas kunna våra fält nuförtiden och på så vis kunna ge ett bra stöd till personer som kontaktar oss. Samtidigt leder det ju till att frågor om kostnadsfördelning får ett alldeles för stort utrymme i ett forum som är tänkt att handla om individens bästa utifrån ett helhetsperspektiv.
I boken kommer du som läsare att få möta socialsekreteraren Astrid som arbetar på socialtjänsten i en fiktiv kommun. Hennes berättelse – liksom övriga delar i vår bok – bygger på våra egna erfarenheter som yrkesverksamma inom socialtjänsten och som forskare. Vi vill visa på både utmaningar och möjligheter i arbetet med ekonomiskt bistånd – välfärdsstatens kärna. Men först ska vi klargöra några nyckelbegrepp i boken.
Centrala begrepp i boken Ekonomiskt bistånd och socialbidrag Socialbidrag, ekonomiskt bistånd eller försörjningsstöd? Kärt barn har många namn. Låt oss börja med att reda ut hur vi använder dessa begrepp i boken. Ekonomiskt bistånd är ett samlingsbegrepp som används i socialtjänstens verksamhet om det bistånd som delas upp i försörjningsstöd och bistånd till livsföring i övrigt. Detta diskuteras mer ingående i kapitel 3. I många sammanhang talas det ofta om socialbidrag i fråga om det 13
Ekonomiskt bistånd som i juridisk mening avser försörjningsstöd och som regleras i socialtjänstlagen (SoL) (Fridström Montoya 2018). Socialbidrag är förvisso en passande benämning på det som görs, det vill säga att socialtjänsten bedömer rätten till bidrag, men samtidigt kan det bli ett både trubbigt och svårdefinierat begrepp. Dessutom upprätthåller det stigmatiseringen av personer som uppbär ekonomiskt bistånd från socialtjänsten utifrån rådande diskurs om ”socialbidragstagare” som synonymt med lata personer som lever på samhällets resurser (Angelin 2009). I den här boken används därför i första hand begreppen försörjningsstöd och bistånd till livsföring i övrigt, snarare än socialbidrag. Dessa begrepp är också tydligare i förhållande till det ekonomiska biståndets uppbyggnad och vem biståndet riktar sig till.
Professionellt socialt arbete I boken vänder vi blicken mot professionellt socialt arbete. Men vem ska definiera professionellt socialt arbete? Är det forskare, arbetsgivare, staten eller brukare? Dessutom, hur ska professionellt socialt arbete definieras? Vi inleder med att nämna delar av den internationellt vedertagna definitionen, fastställd av det världsomspännande organet för professionellt socialt arbete, International Federation of Social Workers (IFSW) i juli 2014, om vad som kännetecknar ett professionellt socialt arbete: Socialt arbete är en praktikbaserad profession och en akademisk disciplin som verkar för social förändring och utveckling, social sammanhållning, empowerment och frigörelse av människors resurser. Social rättvisa, mänskliga rättigheter, kollektivt ansvar och respekt för mångfald är centrala principer för socialt arbete. (IFSW 2021, egen översättning)
Denna internationella definition omfattar många begrepp som kan laddas med skilda innehåll såsom social rättvisa, social förändring och empowerment. När det gäller professionellt socialt arbete i Sverige har det inte funnits en tydlig definition; det saknas konsensus om exempelvis det sociala arbetets teoretiska innehåll (Nygren 2016). I den senaste forskningen på detta tema (se Panican & Björklund 2019) lyfts det fram att professionellt socialt arbete handlar om ett arbete med människan i sitt sociala sammanhang utifrån ett helhetsperspektiv, se mer om detta i kapitel 4. En ytterligare avgränsning vi gör i boken är att fokusera professionella socialarbetare, oftast men inte alltid högskoleutbildade socionomer anställda som socialsekreterare, som handlägger ekonomiskt bistånd genom att bedöma det ekonomiska behovet hos människor som inte kan försörja 14
1. Introduktion sig genom egna inkomster. För att bevilja ekonomiskt bistånd krävs en individuell behovsprövning som ställer höga krav på socialsekreterarens kompetens (Edvardsson & Vahlne Westerhäll 2021), inte minst för att handläggningen är så pass komplex: ”Det som vid första anblicken kan te sig som en ytterst avskalad byråkratisk uppgift med tydliga rättesnören är vid närmare betraktande en socialt komplicerad aktivitet med flera bottnar” (Jacobsson m.fl. 2010, s. 18). Flera delar av denna ”aktivitet med flera bottnar” som nämns i citatet kommer att fördjupas i boken, vilket gör att vi kommer att diskutera ekonomiskt bistånd på såväl individnivå som på organisatorisk och samhällsnivå.
Handläggning och makt Handläggningen av ekonomiskt bistånd omfattar hela processen från ansökan om ekonomiskt bistånd till beslut. Handläggningen utgör myndighetsutövning som förankras i gällande lagstiftning, Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd samt riktlinjer på lokal nivå. Vi förstår makt som något som snarare utövas än besitts av handläggarna av ekonomiskt bistånd. Foucault (2001) menar att makten är ett resultat av mått och steg, manövrer, taktiska grepp, tekniker och mekanismer; att man i denna makt urskiljer ett nät av ständigt spända och aktiva relationer, snarare än ett privilegium som man skulle kunna inneha. Makten görs i mötet men också genom lagar, organisering, professionen och i arbetssätt. Men med makten kommer alltid motståndet, och klienter har en möjlighet att göra motstånd, även om chansen att påverka kan vara begränsad. I vår förståelse av makt ses de brister och ojämlikhetsgenererande mekanismer som vi diskuterar inte främst som enskilda handläggares ansvar. Tvärtom är vår bild att många engagerade och yrkesskickliga socialarbetare jobbar inom ekonomiskt bistånd och gör ett riktigt bra jobb. Samtidigt finns det en mängd problem med ekonomiskt bistånd som försörjningssystem, i handläggningen och i ramarna för mötet mellan klient och handläggare.
Kopplingen mellan krav och erhållande av ekonomiskt bistånd Ungefär hälften av dem som beviljas ekonomiskt bistånd är arbetslösa eller har alldeles för låga inkomster. Vi kommer därför ofta att använda just arbetslöshet som exempel på försörjningshinder i boken. Olika former av krav på aktivitet är dominerande i försöken att få färre att erhålla ekonomiskt bistånd. Kopplingen mellan krav och erhållande av ekonomisk hjälp 15
DEL 2
ATT UTREDA OCH FATTA BESLUT – RÄTTSLIG GRUND OCH EXEMPEL FRÅN HANDLÄGGARENS VARDAG
Den här delen av boken är mer praktiskt inriktad. Vi inleder med en beskrivning av det ekonomiska biståndets rättsliga grund tillsammans med de lagar som styr arbetet med ekonomiskt bistånd. Därefter följer två kapitel som berör organisatoriska liksom praktiska moment kring det sociala arbetet med ekonomiskt bistånd. Här kommer vi att bekanta oss med handläggningen av ekonomiskt bistånd och vad det kan innebära, såväl i mötet med enskilda personer som i samverkan med andra aktörer.
5 Möta, beräkna och bedöma – en handläggares vardag I detta kapitel skildras delar av det praktiska sociala arbetet med ekonomiskt bistånd genom att fortsätta följa Astrids arbetsdag i Knäckebrödhults kommun. Vilken betydelse har helhetssyn i det sociala arbetet? Och hur är en sådan syn förenlig med diskussioner om rättssäkerhet, individuella prövningar och kommunala riktlinjer? Det är frågor som vi tar upp i detta kapitel, även om våra svar varken är uttömmande eller definitiva. Efter att vi har berört frågor kring professionalisering och organisering tittar vi närmare på några av de arbetsuppgifter som handläggare inom ekonomiskt bistånd har – att beräkna och bedöma rätten till ekonomiskt bistånd, liksom att möta människor i livets olika skeenden. Viktiga utgångspunkter i det sociala arbetet inom socialtjänsten är helhetssyn, rättssäkerhet och individuell behovsbedömning. Begreppen förekommer ofta i socialtjänstlagens förarbeten och känns säkerligen igen på de flesta socialkontor. Samtidigt kan begreppen lätt bli motsägelsefulla och innebära flera implikationer i arbetet med ekonomiskt bistånd. Här kommer vi främst att ta upp begreppen i relation till de exempelberäkningar som lyfts längre fram i kapitlet.
Vikten av helhetssyn i ett komplext arbete Begreppet helhetssyn kan förstås som att en individs behov ska samordnas av flera välfärdsaktörer för att den enskilde ska få tillgång till det stöd som identifierats. Begreppet innebär dock också ett synsätt att interventioner ska genomföras på så vis att den enskildes rätt till kontinuitet och trygghet måste lyftas fram före organisationers behov (prop. 1996/97:124). Som handläggare fastnar man lätt i ett individperspektiv, alternativt förlorar fokus på människan bakom ärendet. Här menar vi att helhetssyn som begrepp kan vara till hjälp för att reflektera över hur hanteringen av enskilda 81
Ekonomiskt bistånd klienter inom ekonomiskt bistånd relaterar till frågor i samhället i stort. Begreppet helhetssyn är således en viktig markör för att människors behov ska ses i ett vidare socialt sammanhang och inte bara i relation till exempelvis deras egen familj. En persons ekonomiska behov ska inte heller ses isolerat från personens liv i övrigt (Socialstyrelsen 2013). Här blir det alltså viktigt att se till individen och hens förmåga och förutsättningar i relation till samhället i stort. Det blir också viktigt att se till samhället och de resurser som finns till hands och huruvida de tillgängliggörs och samordnas så att de kommer individer till gagn (prop. 1979/80:1; Pettersson 2018). Det är alltså inte en fråga om att enbart se individen eller enbart se de samhällsfrågor som kan speglas i en individs livsöde. Det handlar snarare om att växelverkande skifta mellan olika perspektiv och analytiska nivåer när biståndsbedömningar görs. Ett konkret exempel som är högaktuellt i det svenska samhället är den stigande bostads- och hemlösheten och hur socialsekreterare som arbetar med ekonomiskt bistånd kan bedöma rätten till försörjningsstöd för hyreskostnad. Här blir det viktigt att bedöma i relation till hur samhället ser ut och de resurser som finns till hands för den enskilde, liksom vad den enskilde gjort för att tillskansa sig de resurserna utifrån hens rådande situation. Möjligheten till bostad för en skälig hyrespeng skiljer sig mellan de svenska kommunerna, likaså hur socialtjänsterna valt att hantera ärenden gällande bostads- och hemlöshet. Vissa kommuner beviljar bara en viss hyresnivå eller beviljar temporära boendealternativ (Knutagård 2009). Det skiljer sig också åt huruvida en enskild kan ha en reell möjlighet att ordna boende. Ofta krävs det minst att den enskilde har en fast inkomst och saknar skulder. Även om de rekvisiten är uppnådda kan andra sociala problem stå i vägen (Swärd 2018). Att ha kommunala riktlinjer om en viss hyresnivå som fungerar som ett maxtak för vad som beviljas i bistånd till samtliga som söker försörjningsstöd blir därför problematiskt – en hög hyra kan ju för en enskild vara en enda möjlighet för tak över huvudet medan det för någon annan kan finnas ytterligare outforskade alternativ. Att lägga allt ansvar på individen där hen behöver uppnå en viss kvot av antalet sökta bostäder (som i realiteten är närmast omöjliga att få) för att därefter beviljas temporärt boende eller försörjningsstöd till hyreskostnad är inte heller rimligt utan är snarare ett sätt att relativisera och förskjuta skulden för bostadslösheten på den enskilde (Swärd 2018). Att sträva mot en helhetssyn i en bedömning av försörjningsstöd till hyra för en person som står utan fast boende handlar alltså inte om att enbart se individen, och vad hen gör för att söka boende, som en typ av 82
5. Möta, beräkna och bedöma – en handläggares vardag måttstock för att bevilja bistånd. Det handlar inte heller enbart om att se det samhälleliga problem som bostads- och hemlöshet är och således bevilja samtliga personer som står inför bostads- och hemlöshet samma nivå av försörjningsstöd. Det handlar om att göra en bedömning utifrån individens situation i den samhälleliga kontexten. Det är här vi kommer in på de viktiga komponenterna rättssäkerhet och individuell behovsbedömning som verktyg för det arbetet.
Rättssäkerhet Begreppet rättssäkerhet har ingen entydig definition utan ska snarare ses som ett dynamiskt begrepp som rymmer många skilda aspekter. Dock är det ofta indelat i formell och materiell rättssäkerhet. Formell rättssäkerhet berör själva förfarandet hos rätts- och myndighetsapparaten som ska vara förutsägbart, kontrollerbart och behandla människor lika. Materiell rättssäkerhet innebär att all rättskipning och myndighetsutövning baseras på en förnuftig avvägning mellan rättsnormerade förutsebarhet och andra etiska värden (SOU 2015:71, s. 148–151; Edvardsson & Vahlne Westerhäll 2021). Det innebär att enbart förutsebarhet inför vad myndigheter kan fatta för beslut inte i sig innebär en rättssäkerhet. Även de etiska principer som vårt välfärdssamhälle grundar sig på måste inkluderas, såsom människovärdesprincipen, autonomi- och självbestämmandeprinciperna, nyttoprincipen och behovsprincipen, för att myndighetsutövningen ska anses vara rättssäker (Vahlne Westerhäll 2002). Formell och materiell rättssäkerhet brukar också ha en mer praktisk innebörd och handlar ofta om det handläggare gör i sitt dagliga arbete – att utreda, dokumentera, bedöma och fatta beslut. Dessa procedurer är tänkta att upprätthålla rättssäkerheten, dels genom att klienten får möjlighet till insyn i ärendehanteringen, dels genom att myndighetsutövningen ska upprätthålla de principer som den materiella rättssäkerheten innebär (Socialstyrelsen 2013). Handläggning av ekonomiskt bistånd brukar vara ett område som kritiseras utifrån rättssäkerhetssynpunkt med hänvisning till att biståndet är behovsprövat och har svag styrning i lagtext. Detta påpekades exempelvis av regeringen, vilket ledde till att 4 kap. 1 § SoL ändrades år 2016 genom förtydligandet att endast klienter som bedöms stå till arbetsmarknadens förfogande, eller har godtagbara skäl till att inte göra det, uppfyller kraven för att beviljas ekonomiskt bistånd. Detta gjordes med hänvisning till att höja rättssäkerheten (prop. 2015/16:136). 83
Ekonomiskt bistånd
Individuell behovsbedömning Individuell behovsbedömning (eller prövning) är också ett vagt begrepp som är vanligt förekommande inom socialtjänstens arbete, särskilt vid bedömning och beslutsfattande. Det är den individuella behovsbedömningen som särskiljer det ekonomiska biståndet från socialförsäkringssystemet, som nämnts i kapitel 3, eftersom rätten till ekonomiskt bistånd inte utgår ifrån inkomstbortfallsprincipen. Det innebär att det inte per automatik är klientens minskade inkomst som styr om hen har rätt till ekonomiskt bistånd. Intentionen hos lagstiftaren är snarare att det är det individuella behovet som ska styra hur det ekonomiska biståndet utformas och vad det ska innefatta (SOU 2015:44; 4 kap. 1 § SoL). När behovet av ekonomiskt bistånd prövas görs med andra ord en individuell behovsbedömning. Här återkommer vi till vikten av helhetsperspektiv på klientens eller familjens situation. Den individuella behovsbedömningen handlar dock inte enbart om eventuella ekonomiska behov, utan också om att utforma andra insatser och stöd som komplement till de ekonomiska behoven. Det handlar om att sträva efter att ringa in hela individens situation och behov, och utforma interventioner därefter. Detta sker inom vissa ramar där kommunala schabloner ofta är rådande över hur biståndet ska utformas. Exempelvis har kommuner ofta riktlinjer för vad en godtagbar hyreskostnad är eller huruvida särskilda kostnader såsom studentfirande, dator eller glasögon ska beviljas, och med vilka belopp (Socialstyrelsen 2013). De tre begrepp som vi har lyft fram i detta kapitel är som tidigare nämnts starkt rådande inom handläggningen av ekonomiskt bistånd. Det kan förefalla relativt tydligt hur en enskild handläggare ska arbeta för att förverkliga de ambitioner som ligger till grund för dessa begrepp. Samtidigt tenderar formell och materiell rättssäkerhet och individuell behovsprövning att sättas i motsatsförhållande till varandra när det kommer till handläggning av ekonomiskt bistånd. En återkommande kritik av myndighetsutövningen inom ekonomiskt bistånd är nämligen att den aldrig kan uppnå principerna om formell rättssäkerhet eftersom bedömningen bygger just på en individuell behovsbedömning (Panican & Ulmestig 2016). Genom att den enskilde inte kan förutse sin rätt till bistånd, och än mindre kräva den, faller en viktig del av rättssäkerhetsprincipen. En individuell behovsprövning ligger inte heller i linje med juridiska principer som underbygger en social rättighet, vilket vi kommer att diskutera närmare i kapitel 8. Här kommer vikten av de praktiska procedurerna 84
5. Möta, beräkna och bedöma – en handläggares vardag in i bilden. Även om det förekommer kritik mot det pappersgöra som handläggare lägger en stor del av sin arbetstid på, kan det fylla en viktig funktion i fråga om rättssäkerhet.
Beräkna och bedöma rätten till bistånd Vi kommer i följande avsnitt att gå igenom två exempel på hur man kan beräkna och bedöma rätten till bistånd. I det ena exemplet utgår vi ifrån den familj med hög hyra som Astrid lyfter fram på gruppmötet (se föregående kapitel, avsnittet om organisatoriska utmaningar i arbetet med ekonomiskt bistånd). I det andra exemplet utgår vi ifrån klienten Nils och hans ansökan om akut bistånd till mat. Även om exemplen är fiktiva ger de en bild av hur det kan se ut när en handläggare bedömer och beräknar ekonomiskt bistånd.
Riksnormen I beräkningarna utgår vi ifrån en fördelning av riksnormen för 2021 (Social styrelsen 2020b). Tillsammans med skäliga kostnader för vissa andra behov avgör riksnormen nivån på försörjningsstödet. Riksnormen fastställs årligen av regeringen, och den utgör för ett hushåll som söker ekonomiskt bistånd summan av de personliga kostnaderna för medlemmarna i hushållet och de gemensamma hushållskostnaderna, på månadsbasis. Nivån ska grunda sig på Konsumentverkets årliga pris- och konsumtionsundersökningar enligt socialtjänstförordningens 2 kap. 1 § (2001:937). Riksnormen kallas oftast inom handläggningen av ekonomiskt bistånd för uppehälle. I tabell 5.1–5.3 ser vi hur riksnormen för 2021 är fördelad. Tabell 5.1 Personliga kostnader per hemmavarande barn och skolungdom, kronor per månad. Ålder
0 år
1–2 år
3 år
4–6 år
7–10 år 11–14 år 15–18 år 19–20 år
Summa personliga kostnader
2 180
2 440
2 170
2 440
3 060
3 520
3 970
4 000
Utan lunch 5 dagar per vecka
2 050
2 240
1 990
2 170
–
–
–
–
(Källa: Socialstyrelsen 2020b)
85
DEL 3
MÖTET MELLAN SOCIALARBETARE OCH KLIENT – NÅGRA FORSKNINGSEXEMPEL
I denna del av boken vill vi i fyra kapitel belysa handläggningen av ekonomiskt bistånd utifrån några av de studier som vi har gjort. Handläggare av ekonomiskt bistånd arbetar med utsatta och fattiga människors behov, samtidigt som de ska hantera organisationers byråkratiska krav. Handläggningen ska ha förankring i gällande lag och dess intentioner samt gå i linje med professionellt socialt arbete. Men vår bild som forskare i socialt arbete är att det generellt är svårt för klienter att komma till tals. Den reglering av ekonomiskt bistånd som finns, även om stödet ska ges i termer av en social rättighet, försätter klienten i underläge i förhållande till såväl handläggaren som kommunens lokala regler om ekonomi.
6 Svåra avvägningar – våld i nära relationer Inledningsvis ges i kapitlet en kort genomgång av forskning och lagstiftning kopplade till våldsutsatta kvinnor och deras behov av ekonomiskt bistånd. Därefter beskrivs en intervjustudie som gjordes med kvinnor som brutit upp från våldsamma partners. Studien genomfördes i tre kommuner av olika storlek och karaktär. Kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer har mött en extrem form av förtyck som hämmar deras förmåga att delta i samhället under lång tid (Strand Hutchinson & Weeks 2004). Ungefär en femtedel av anmälda fall av misshandel i Sverige under 2019 genomfördes av en partner eller en före detta partner (Brå 2020). Men vi vet sedan länge att mörkertalet är mycket högt (Brå 2002). Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) är det enbart mellan en fjärdedel och en femtedel av misshandlarna som anmäls. Våldet kan handla om fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld (Haesler 2013). Det är av yttersta vikt att kvinnor bryter upp ur våldsamma relationer, och för vissa av dem handlar det till och med om möjligheten att överleva (Purvin 2007). I detta kapitel kommer främst ekonomiskt våld att diskuteras. Utgångspunkten är en intervjustudie vi gjorde under 2015 med 19 våldsutsatta kvinnor i tre kommuner med skiftande förutsättningar. Flertalet av de intervjuade kvinnorna hade det senaste året brutit upp från våldsamma relationer och fått ekonomiskt bistånd. De flesta var mellan 25 och 55 år och hade barn. De hade ofta en svag socioekonomisk position, ett svagt socialt nätverk och en osäker anknytning till arbetsmarknaden.
Ekonomiskt bistånd vid uppbrott från en våldsam relation Kvinnor som bryter våldsamma relationer är ofta sårbara utifrån sin försörjning dels på grund av nedsatt arbetsförmåga orsakad av psykiskt och/ 105
Ekonomiskt bistånd eller fysiskt våld, dels med hänvisning till skyddsaspekter där kvinnorna måste leva dolt på grund av hot och våld (Anderberg & Rainer 2012; Haesler 2013). Våldsutövande män använder ofta ekonomin för att kontrollera kvinnorna, vilket gör att kvinnorna kan sakna kunskap om och tillgång till ekonomiska resurser. Kvinnors upplevelser av våld i nära relationer är komplexa och involverar fysiska, psykologiska, sexuella, känslomässiga och ekonomiska övergrepp – ofta är våldsformerna sammantvinnade i en tät relation med varandra (Eriksson & Ulmestig 2017). Trots detta bör ekonomiskt våld ses som en egen specifik våldsform. Adams med flera (2008) menar att ekonomiskt våld är när gärningsmannen på olika sätt stör offrets förmåga att förvärva, använda eller underhålla ekonomiska resurser. Strategier för ekonomiskt våld kan handla om att konfiskera pengar, undanhålla information med relevans för kvinnans ekonomi, försvåra lönearbete, begränsa finansiella beslut, skapa skulder och förstöra egendom. Försörjningsproblemen för våldsutsatta kvinnor kan kvarstå under lång tid efter separationen (Trygged m.fl. 2013). I internationella studier visar det sig att möjligheten att kunna försörja sig ofta är väsentlig i en kvinnas beslut och möjlighet att bryta upp ur en våldsam relation (Sanders & Schnabel 2006; Haesler 2013). Många gånger kan kvinnor som har utsatts för våld tvingas söka stöd från offentliga försörjningssystem. En internationell studie antyder också att även om de professionella som möter våldsutsatta kvinnor prioriterar psykosocialt och juridiskt stöd, kan kvinnorna i stället önska sig mer konkret stöd med exempelvis boende och försörjning (Postmus m.fl. 2012). Våldsutsatta kvinnor som inte har förmåga att försörja sig själva är beroende av samhällets ekonomiska stöd (Kandaswamy 2010). Enligt 4 kap. socialtjänstlagen (2001:453) har de utsatta kvinnorna i egenskap av behövande rätt till stöd. I socialtjänstlagen betonas samhällets ansvar att säkra den enskilde en skälig levnadsnivå samt öka möjligheterna till ett självständigt liv, men begreppen är vagt definierade i lagens förarbeten (prop. 1979/80:1; prop. 1996/97:124; prop. 2000/01:80). Sedan 2006 har det införts en para graf i socialtjänstlagen, 5 kap. 11 §, som förtydligar kommunens ansvar för våldsutsatta kvinnor: Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. Socialnämnden ska särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation.
106
6. Svåra avvägningar – våld i nära relationer Hur beskriver de våldsutsatta kvinnorna sin situation och mötet med de socialarbetare som handlägger ekonomiskt bistånd?
Den viktiga ekonomiska tryggheten En av kvinnorna i studien berättar om sitt uppbrott från sin man: Den ekonomiska biten är jätteviktig, att den funkar, annars fungerar inte ens liv. Den hade betydelse för uppbrottet på så sätt att jag vet att jag har någonting, att jag inte behöver honom. Jag behöver inte han, som bestämmer vad jag ska köpa för mat, eller om jag får lov att äta den dagen eller … det finns andra som kan … hjälpa mig.
I studien blir det tydligt att ekonomisk trygghet blir viktig för möjligheten att leva ett självständigt liv. Ekonomin kan exempelvis påverka möjligheterna att driva sin juridiska rätt. En kvinna beskriver hur hon inte har råd att driva sin och dotterns intressen i en tvist om umgänge. Hon berättar: Jag har fått förlikas på villkor som jag inte tycker är rimliga. Det hade jag aldrig gjort om jag hade haft råd att gå till slutförhandling.
Kvinnor som utsätts för våld i nära relationer kan ha svårt att försörja sig genom arbete på grund av sin expartners våld och hot om våld. En kvinna beskriver att hon hade ett jobb som hon trivdes bra med. Hon berättar om vad som hände efter hennes sjukskrivning i samband med uppbrottet: Sen ville jag komma tillbaka [till jobbet] men i och med att han [expartnern] kom hela tiden och sökte mig så fick jag sluta jobba där.
Också psykiska skador av våldet påverkar förmågan att försörja sig på löne arbete. En annan intervjuad kvinna säger: Det är ju jätteviktigt med ekonomin, fortfarande har man ju så mycket med sig själv att man inte klarar ett jobb, det gör man inte. Vissa kanske gör det, men i mitt fall, nej. Det är för mycket känslor, för mycket som händer, för man har varit så instängd, eller jag var så instängd från yttre världen.
Offer för våld i nära relationer blir ofta hänvisade till offentligt finansierade försörjningssystem för att kunna överleva. Våldet och expartnern kan påverka kvinnorna under lång tid efter uppbrottet. Våldsutsatta kvinnor kan ha en svag position inom arbetslivet efter att deras tidigare partner har 107
Ekonomiskt bistånd Intervention i teori och praktik Rickard Ulmestig, Ellen Parsland & Alexandru Panican
Ekonomiskt bistånd är ett av de mest grundläggande uppdragen för en välfärdsstat och har en genomgripande betydelse för de fattigaste i samhället. Det bygger på mycket gamla föreställningar och sätt att organisera arbetet med fattiga, och frågan är ständigt aktuell. Det märks inte minst i debatter om exempelvis segregerade bostadsområden, vilka krav som ska gälla för att få bistånd, barnfattigdom, bidragsfusk och vad som är en skälig levnadsnivå i en välfärdsstat. Handläggningen av ekonomiskt bistånd är inte ett enkelt byråkratiskt arbete, utan mångfacetterat och varierat. I den här boken ringar författarna in såväl möjligheter som utmaningar med att bedriva ett professionellt socialt arbete i en sådan handläggning. Det gör de genom att kombinera teori och forskning med praktiska problem, frågor och lösningar som handläggare inom ekonomiskt bistånd möter. Varje kapitel avslutas med reflektionsfrågor som bygger på dilemman för att uppmuntra till diskussioner. Rickard Ulmestig är docent i socialt arbete vid Linnéuniversitet och har lång erfarenhet av forskning om ekonomiskt bistånd såväl som undervisning på socionomprogrammet. Ellen Parsland är doktorand i socialt arbete vid Lunds universitet. Hon är socionom med erfarenhet som socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd. Alexandru Panican är docent i socialt arbete vid Lunds universitet. Han har ett brett forskningsintresse och har tidigare också arbetat med handläggning inom socialtjänsten.
ISBN 9789151103389
9 789151 103389