9789151103082

Tünde Puskás & Anita Andersson (red.)

Traditionernas didaktik RELIGION OCH KULTURARV I FÖRSKOLAN

Innehåll

1. Introduktion

9

Tünde Puskás & Anita Andersson Teoretisk inramning Bokens struktur och innehåll

2. Traditioner som ingår i det ­kulturarv som överförs i förskolan

13 17

23

Eva Reimers & Tünde Puskás Religionens plats i nordiska förskolor Fira eller uppmärksamma religiösa högtider Förskolans årshjul markerat av traditioner och högtider Jul, påsk och midsommar – gamla traditioner förnyas Icke-religiösa eller religiösa kristna högtider Nya traditioner i förskolan Förskolans dag och barnens födelsedagar Förskolan som bärare och utmanare av traditioner Barn med olika religiös bakgrund – en praktisk fråga för verksamheten Att göra är inte samma sak som att berätta om traditioner

24 26 27 29 32 33 34 36 37 40

3. Från självklarhet till frånvaro. Religiösa berättelser i förskolan

43

Anita Andersson & Tünde Puskás Rädslan att göra fel utifrån uppdraget Rädslan för att göra fel utifrån hänsynstaganden till religiositet Rädslan att man inte har tillräcklig kunskap om religioners innehåll och form Strategin att använda sig av det kompetenta barnet Strategin att tillskriva någon expertis Strategier att tillgodose föräldrarnas (föreställda) önskemål Konsekvenser och möjligheter

4. Att undervisa om religion i den icke-konfessionella förskolan

46 49 52 53 56 58 60

65

Anita Andersson & Tünde Puskás Påskens berättelser Lära om och lära av religion

5. Att undervisa om kulturarv med hjälp av dialogiskt berättande

66 77

81

Anita Andersson & Tünde Puskás Den dialogiska modellen Dialogisk undervisning utan ett pedagogiskt mål i fokus Dialogisk undervisning med ett pedagogiskt mål i fokus Dialogisk undervisning genom ett temainriktat arbetssätt Att undervisa om och av ett kulturarv

82 85 90 92 96

6. Riternas makt

99

Tünde Puskás & Anita Andersson Advent i och utanför förskolan Förskolans ritualer som uttryck för banal nationell religion Banal nationalism i samverkan med banal religion Traditionsförmedlingens betydelse för kulturarvet

7. Nya traditioner i förskolan

100 109 111 113

117

Polly Björk-Willén Tradition – överlämnande av socialt och kulturellt arv Alla hjärtans dag – kärlekens och blomsterhandlarnas dag Halloween – en migrerande högtid Alla helgons dag Bamse – en sann humanist Rocka sockorna Avslutande diskussion

8. Vad händer med kulturarvet i ett mångkulturellt samhälle?

118 119 122 127 128 130 131

135

Tünde Puskás & Anita Andersson Dilemman kring det mångkulturella uppdraget Att lära i och om för att kunna lära av kulturarv

9. Traditionernas didaktik i förskolan Tünde Puskás & Anita Andersson

141 145

151

1. Introduktion Tünde Puskás & Anita Andersson Lucia har beskrivits som ”den svenskaste av alla traditioner” (Strömberg, 2007) och firas eller uppmärksammas i så gott som alla för­skolor.

Därmed kan vi sluta oss till att de flesta som har gått i en svensk förskola eller har haft barn där har varit i kontakt med traditionen.

Antagligen är det också därför som de flesta har en uppfattning om hur luciafirandet ska gå till, och som en följd därav skapar luciafirandet debatt år efter år. Åsikterna om huruvida luciafirandet ska genomföras på ett traditionellt sätt eller ej varierar. Röster har höjts för att byta ut det traditionella luciafirandet där släkt och vänner bjuds in för att titta på när barnen uppträder, till ljusfester, luciafrukost eller andra typer av firande. En del tycker att det traditionella luciatåget där barnen framträder inför släkt och vänner ska ersättas med en luciafika som inte kräver lika mycket av barnen, föräldrarna och personalen. Andra röster säger att förskolan ska utmana luciafirandets kristna symbolik genom att ersätta lucia med en ljusfest. Därmed framstår luciafirandet som ett exempel på en debatt om hur förgivettagna traditioner ska överföras eller utmanas. Anledningarna varierar från att tillgodose barnets bästa till ideologiska föreställningar som handlar om i v ­ ilken utsträckning nationella kristna traditioner hör hemma i den icke-­ konfessionella förskolan.

Flera av de högtider som uppmärksammas och firas har kristna rötter – lucia, jul och påsk – och är på ett eller annat sätt närvarande i princip i alla förskolor. Det sätt förskolan förmedlar ett kulturarv på har sin grund i en vidare samhällelig kontext. I Sverige är religionen 9

Tünde Puskás & Anita Andersson integrerad i sociala praktiker och vardagslivet på många sätt, trots att staten är ideologiskt sekulär (Pettersson, 2009). Sverige har under efterkrigstid förvandlats från att vara relativt monokulturellt kristet till ett mer mångkulturellt och multireligiöst samhälle. Parallellt med denna samhällsutveckling har det pågått en sekulariseringsprocess som bland annat innebär att religion ses och behandlas som en privat angelägenhet (Luckmann, 1967). Inom skolan har den tidigare kristen­ domsundervisningen successivt övergått till religionsundervisning och krav har ställts från politiskt håll att undervisningen ska vara icke-konfessionell, det vill säga man ska undervisa om religion och inte i religion. Samma krav på det icke-konfessionella råder även i förskolan. Men det är inte bara kravet på att förskolans undervisning ska var icke-konfessionell som leder till dilemman kring hur traditioner ska hanteras, utan även den växande religiösa mångfalden. Allt fler förskolor överväger exempelvis att fira ljusfest i stället för lucia, och majoriteten av förskolor har avskaffat traditionen att besöka kyrkan inför jul och påsk. Många förskolor brottas med uppdraget att överföra ett kulturarv och samtidigt tillgodose vårdnadshavares olika önskemål om verksamhetens innehåll.

I det svenska alltmer sekulariserade samhället ställs förskollärare inför en rad olika dilemman med att överföra ett kulturarv med religiösa inslag från en generation till en annan. Utmaningarna kan med en övergripande term beskrivas som beröringsskräck i relation till religion och religiositet. Beröringsskräcken kommer till uttryck i en rad olika dilemman som uppstår i skärningspunkten mellan regelverk, sam­hälleliga normer, förskollärares uppdrag och förskolans praktik. Dilemman kan beskrivas som situationer där man ställs inför två eller fler konkurrerande alternativ. I förskolan hanteras dessa på olika sätt beroende på förskollärarnas egna kunskaper, erfarenheter av och föreställningar om religion i den samhälleliga och privata sfären. Förskollärare balanserar mellan sitt uppdrag, den barncentrerade pedagogiken och de kunskaper de bär med sig som ett resultat av utbildning och egna erfarenheter.

Den här boken utgår ifrån ett antal dilemman som förskollärare ställs inför i sitt arbete med att överföra ett kulturarv från en generation till en annan. Det första dilemmat har sitt ursprung i läroplanens 10

1. Introduktion pelvis nationalism. I forskningsprojektet som ligger till grund för den här boken har vi undersökt traditionsförmedlingens både religiösa och nationella aspekter utifrån dimensionerna. Smarts dimensioner kan även användas som redskap för att utveckla argument för vad religion är och inte är, samt hur förskolepersonal kan avgöra vilka religiösa inslag som är konfessionella.

Utifrån förskolans uppdrag om kulturarvsförmedling kan vi konstatera att så länge undervisningen om och i traditioner inte inkluderar konfessionella element som bön, välsignelse eller trosbekännelse kan förskolor förmedla religiösa traditioner. Så länge som den dogmatiska dimensionen av religion undviks handlar med andra ord kulturarvsförmedlingen om undervisning om religion, inte i religion. Exempelvis kan förskollärare berätta julevangeliet eller så kan förskolan besöka kyrkan där någon annan berättar julevangeliet. Därmed kan de uppfylla uppdraget att överföra ett kulturarv med religiösa rötter utan att bryta mot kraven på icke-konfessionell undervisning. Frågan om religion kan undvikas helt och hållet är befogad, men bör jämställas med frågan om i vilken utsträckning förskolan kan tillgodose sitt uppdrag att överföra ett kulturarv som inkluderar traditioner med religiösa rötter om religionens alla dimensioner undviks.

I dagens religionsdidaktiska debatt finns en fråga som är relevant att ställa här: Kan barn utöver att lära om religioner också lära av dem?

Att lära sig av religioner i ett mångreligiöst samhälle innebär att barn får möjlighet att utveckla sin självinsikt om den egna livsåskådningen, och en tolerans och öppenhet mot andras (Grimmitt, 1991; Jackson, 1997). Grimmitt (1991) skriver att lärande om det religiösa innehållet i en tradition har kapacitet att ge varje barn, oavsett barnets egna religiösa engagemang, en pedagogisk ”gåva”.

Bokens struktur och innehåll I bokens olika kapitel beskrivs hur nationella, sekulära, mångkulturella och religiösa idéer samspelar och korsar varandra när olika traditioner iscensätts och överförs i förskolan. Resultaten möjliggör också en problematisering av de didaktiska dilemman som visat sig uppstå i för­ 17

Tünde Puskás & Anita Andersson skolans praktik. Med hjälp av empiriska exempel synliggörs hur förskollärare i den praktiska verksamheten förhåller sig till relationen mellan kulturarv, tradition och religion.

Denna bok kan läsas på flera sätt: • som en bok som ger en inblick i vilka traditioner som uppmärksammas och firas i den svenska förskolan • som en bok om hur relationer mellan kulturarv, traditioner och religion hanteras i den svenska förskolan och därmed en bok om didaktiska dilemman • som en bok om hur det är möjligt att navigera mellan religion, sekularism och nationalism • som en bok som erbjuder en historisk kontext för hur kulturarv, traditioner och religion behandlats i förskolan.

Boken bygger på ett forskningsprojekt som ställer frågan huruvida religion är en del av det kulturarv som överförs i förskolan. Vi har varit intresserade av att se om de högtider som uppmärksammas i förskolan har ett innehåll som på ett eller annat sätt kan kopplas till ett kristet och nationellt arv. För att kunna svara på projektets övergripande fråga har vi använt oss av en teoretisk ram som gett oss redskap för att undersöka både hur religion och den nationella ideologin tar sig uttryck i de traditioner som är närvarande i den svenska förskolan.

I undersökningen som ligger som grund för boken kombineras flera olika metoder. Genom en enkätstudie belyser vi i vilken utsträckning religion utgör en del av svensk förskoleverksamhet. Vidare har vi genomfört videoobservationer i två kommunala förskolor, Räven och Pandan. Räven är en förskola med mångetnisk barngrupp och Pandan har en uttalat kristen profil, också den med ett mångkulturellt upptagningsområde. Videostudien resulterade i en kortare film som handlar om traditionsfirande i förskolan, vilken fick utgöra underlag för fokusgruppsintervjuer med 12 arbetslag på olika platser i Sverige.

Syftet med fokusgruppsintervjuerna var att diskutera hur förskolepersonal förhåller sig till och handskas med uppdraget att förmedla ett kulturarv som är giltigt för alla.

18

1. Introduktion Bokens andra kapitel bygger på en nationell enkätstudie som över 1 000 barnskötare och förskollärare har svarat på. Vi kartlägger vilka traditioner som uppmärksammas och belyser i vilken utsträckning religion betraktas som en del av kulturarvet. Kartläggningen fun­ gerar som en grund för de övriga kapitlen i boken. Här visar vi att den svenska förskolan både förmedlar och utmanar traditioner. De traditioner som uppmärksammas under året utgör viktiga delar av det kulturarv som förskolorna förmedlar. Resultaten visar tydligt att de traditioner som firas mest är de som uppfattas som gamla svenska traditioner. Samtidigt kan vi se en öppning mot att inkludera nya traditioner såsom halloween och alla hjärtans dag, men också traditioner kopplade till barnens kulturella och religiösa bakgrunder. Kulturarv som görs i den svenska förskolan kan därmed ses som en konstruktion som långsamt men ständigt förändras. Detta kulturarv kännetecknas av en kristen kärna som upprepas och varieras på olika sätt. Det går därmed att identifiera både ett gemensamt svenskt förskole-kulturarv och en rad lokala förskole-kulturarv som varierar utifrån dem som verkar i förskolan.

Bokens tredje kapitel handlar om de utmaningar förskolepersonal står inför när det gäller att å ena sidan fullgöra uppdraget att överföra ett kulturarv och å andra sidan uppfylla kravet på att bedriva icke-­ konfessionell undervisning. Här beskrivs de rädslor förskolepersonalen har för att göra fel och de strategier som används för att handha läroplanens uppdrag och de regler som skollagen (SFS 2010:800) påbjuder.

Jul och påsk hör till de mest kända högtiderna i det svenska sam­hället, något vi påminns om genom att de definieras som helgdagar. Vi utgår i kapitlet från julen som exempel. Avslutningsvis diskuteras vilka konsekvenser olika strategier kan få och vilka möjligheter användningen av berättelser med koppling till religion kan rymma.

Att förskolan är icke-konfessionell betyder inte att dess verksamhet är fri från religion, eftersom flera av de traditioner som uppmärksammas eller firas i förskolan har en religiös grund. Det fjärde kapitlet handlar om hur drama som estetisk uttrycksform kan användas för att lära barn om och av traditioner som i Sverige förknippas med påsk. Genom ett konkret exempel – en påskpjäs som förskolebarn bjudits in till 19

Tünde Puskás & Anita Andersson – visas och diskuteras hur förskolan didaktiskt kan arbeta med frågor som rör religion, utan att barnen ensidigt påverkas till förmån för den ena eller andra åskådningen eller trosinriktningen (Grimmitt, 1991).

Vi gör det utifrån förvissningen om att alla som arbetar i förskolan är betjänta av kunskaper om hur religiösa inslag kan hanteras i förskolans undervisning och utbildning.

I diskussionen om alla hjärtans dag hänvisade lärarna tillbaka till en berättelse som barnen kände till och som inkluderade en moralisk aspekt som identifierades som ett pedagogiskt mål. Metodologiskt foku­serar analysen i bokens femte kapitel på hur berättelser skapas inom dialogisk undervisning. Kapitlet bygger på videoobservationer av hur förskollärare berättar/dramatiserar berättelser som är knutna till olika traditioner (påsk, jul) eller som på ett eller ett annat sätt knyts till ett kulturarv (Noas Ark, Kajsa Kavat). Fokus ligger på hur berättelserna byggs upp, vad som lyfts fram och hur interaktionen mellan personal och barn bidrar till en gemensam uppfattning. Kapitlet har en didaktisk inriktning och behandlar även vikten av att våga förmedla berättelser som har en religiös grund. Samtidigt diskuteras berättelsernas roll i relation till uppdraget att överföra ett kulturarv. Dessutom visar jämförelsen av hur olika traditioner fylls med mening att lärarna inte tycks oroa sig för att diskutera känsliga frågor som rör kärlek.

Bokens sjätte kapitel fokuserar på hur den rituella dimensionen av traditionsgörande går hand i hand med förskolepedagogiken och idéerna kring att utnyttja traditionernas pedagogiska och didaktiska potential. Julen har valts dels på grund av den religiösa bakgrunden till högtiden, dels för att julen uppmärksammas stort i svenska förskolor.

Riterna spelar en viktig roll i att strukturera förskolans pedagogiska verksamhet och möjliggör ett didaktiskt arbetssätt som bidrar till att skapa en känsla av samhörighet i barngruppen. Begreppet banal religiositet används för att uppmärksamma de religiösa överväganden som är så välbekanta att de sällan räknas som religiösa. Jul görs till en levande tradition inom vilken kommersiella och religiösa ritualer korsas vilket resulterar i en banal, nationell religiositet.

I det sjunde kapitlet ligger fokus på hur uppdraget att överföra ett kulturarv kan ställas i relation till förskolans uppdrag att arbeta 20

1. Introduktion mångkulturellt. Det bygger på fokusgruppsintervjuer med praktiserande förskollärare. Analysen visar att förskolan är en arena för både nationell reproduktion och kulturell mångfald. Kulturarv diskuteras vidare i rela­tion till spänningsfälten mellan det föränderliga och det beständiga, nationalism, mångkultur och sekularism samt förskoletraditioner och nationella traditioner.

Högtider som utifrån ett kulturarvsperspektiv kan betraktas som relativt nya är ämnet för kapitel åtta. Vår enkätundersökning visar att det är relativt vanligt att svenska förskolor har speciella aktiviteter för att uppmärksamma halloween och alla hjärtans dag. Alla hjärtans dag uppmärksammas av 66 % av de 465 förskolor som besvarat enkäten, medan halloween uppmärksammas av 53 %. Halloween firas framför allt med pyssel, maskerad och fest med eller utan spöken och annat otäckt, beroende på barnens ålder. Firandet av alla hjärtans dag sker framför allt genom pyssel och genom att prata om kärlek och vänskap som många gånger kopplas samman med förskolans värdegrundsarbete. Utifrån intervjusvaren problematiseras även förskoletraditionernas (förskolans dag, barnens födelsedagar, rocka sockorna, Bamseloppet) roll i förskolans praktik.

I bokens nionde och avslutande kapitel sammanfattas de resultat som framställs i bokens olika kapitel, och här diskuteras resultaten i relation till förskolans didaktik, präglad av omsorg, lärande och lek. Vidare problematiseras läroplanens uppdrag att överföra ett kulturarv i relation till vilka ämnesmässiga och didaktiska kunskaper förskollärare saknar eller behöver för att fullfölja uppdraget.

Boken är en syntes av vetenskapliga resultat. Det innebär att den bygger på ett empiriskt material som har analyserats med vetenskapliga metoder och resultaten har publicerats i vetenskapliga referent­ granskade tidskrifter. För vidare läsning rekommenderar vi våra vetenskapliga artiklar: Puskás, T. & Andersson, A. (2017). ”Why Do We Celebrate …?” Filling Traditions with Meaning in an Ethnically Diverse Swedish Preschool. International Journal of Early Childhood, 49(1), 21–37.

Puskás, T. & Andersson, A. (2018). Preschool Teachers as Keepers of Traditions and Agents of Change. Early Years. https://doi.org/10.1080/09575146.2018.1515892

21

Traditionernas didaktik Religion och kulturarv i förskolan Tünde Puskás och Anita Andersson (red.)

I dag uppmärksammas en rad traditioner i den svenska förskolan: halloween, lucia, jul, alla hjärtans dag och många andra. Hela tiden utmanas de rådande traditio­ nerna av nya och de nya lever sida vid sida med de mer etablerade.

Enligt läroplanen ska förskolan överföra och utveckla ett kulturarv som handlar om värden, traditioner, historia, språk och kunskap. I de traditioner som anses vara gamla svenska traditioner ingår även religion. När barn i förskolan under­ visas i och om traditioner skapas det därmed också möjligheter att ge barnen kunskaper om och av religion. Läroplanen ger dock ingen vägledning exakt i vad som ska överföras när det gäller exempelvis traditioner. Så hur kan man göra?

I TRADITIONERNAS DIDAKTIK ger författarna flera konkreta och inspirerande exempel på hur förskolepedagogerna kan uppfylla uppdraget att ge kunskap till och utveckla barns intresse för vad som pågår i det samhälle de växer upp i. Boken ger en inblick i vilka traditioner som uppmärksammas; vilka högtider som firas, samt hur relationen mellan kulturarv, tradition och religion hanteras i den svenska förskolan.

Bokens redaktörer är Tünde Puskás, biträdande professor i pedagogiskt arbete och Anita Andersson, lektor i samhälle och kultur i ett skolperspektiv. Båda vid Linköpings universitet. Övriga författare är Polly Björk­Willén, biträdande professor emerita i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet och Eva Reimers, professor i pedagogiskt arbete vid Göteborgs universitet.

ISBN 9789151103082

9 789151 103082